En ljusnande framtid..? 2012

En ljusnande framtid..? 2012 En rapport om akademikers ekonomiska situation efter examen Institutet för Privatekonomi och Saco i samarbete

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord... 4 Sammanfattning... 5 Om undersökningen... 6 Bruttolöner... 6 Skatt på inkomst... 7 Examensår, antal studieterminer och studielån... 8 Nödvändiga utgifter...10 Bakgrund...11 Löneutveckling, några exempel...12 Tre år efter examen...15 Bruttolön...15 Relativ bruttolön...17 Nettolön...18 Relativ nettolön...19 Kvar efter lån och nödvändiga utgifter...20 Kvar efter lån och nödvändiga utgifter...20 Relativt kvar efter lån och nödvändiga utgifter...21 Sammanfattning av resultaten tre år efter examen...22 Sex år efter examen...23 Bruttolön...23 Relativ bruttolön...24 Nettolön...25 Relativ nettolön...26 Kvar efter lån och nödvändiga utgifter...27 Relativt kvar efter lån och nödvändiga utgifter...28 Sammanfattning av resultaten sex år efter examen...30 2 (50)

Trettio år efter examen...31 Bruttolön...31 Relativ bruttolön...33 Nettolön...34 Relativ nettolön...35 Kvar efter nödvändiga utgifter...36 Relativt kvar efter nödvändiga utgifter...37 Sammanfattning av resultaten trettio år efter examen...38 Tabellbilaga...39 Bilaga 1A. Bruttolön. Tre år efter examen...39 Bilaga 1B. Bruttolön. Sex år efter examen...40 Bilaga 1C. Bruttolön. Trettio år efter examen...41 Bilaga 2A. Nettolön. Tre år efter examen...42 Bilaga 2B. Nettolön. Sex år efter examen...43 Bilaga 2B. Nettolön. Trettio år efter examen...44 Bilaga 3A. Kvar efter lån och utgifter. Tre år efter examen...45 Bilaga 3B. Kvar efter lån och utgifter. Sex år efter examen...46 Bilaga 3C. Kvar efter lån och utgifter. Trettio år efter examen...47 Bilaga 4A. Bruttolön, nettolön samt kvar efter utgifter. Tre år efter examen...48 Bilaga 4B. Bruttolön, nettolön samt kvar efter utgifter. Sex år efter examen...49 Bilaga 4C. Bruttolön, nettolön samt kvar efter utgifter. Trettio år efter examen...50 3 (50)

Förord Dagens arbetsmarknad ställer allt större krav på högskoleutbildning framförallt hos dem som ska ta sig in på den. En akademisk examen var förr sedd som en garanti för arbete och för möjlighet till bra löneutveckling. I ett mångårigt samarbete mellan Institutet för Privatekonomi på Swedbank och Sveriges akademikers centralorganisation har frågan om studiers lönsamhet belysts. Vad gäller årets rapport har Institutet liksom tidigare stått för beräkningsarbetet medan Saco har stått för det lönestatistiska innehållet. Rapporten har författats av Ylva Yngveson. Samarbetet är ett av Saco:s äldsta pågående projekt. Analysen är enkel och tydlig i sin uppläggning: hur har bruttolönerna utvecklats? hur påverkar beskattningen nettolönerna? vad finns kvar, när livets nödtorft inbegripet studieskulderna tagit sitt? Svaren på frågorna får sin relief av jämförelsen med utvecklingen för industriarbetare. Det var länge en alltmer nedslående läsning. Allt fler akademikergrupper halkade efter i den allmänna löneutvecklingen. Kunskapssamhällets paradox var att kunskapsbärarnas löneutveckling sedan 1970-talet hade varit erbarmlig. Den välutbildade 1940- talsgenerationen började studera när alla trodde att utbildning lönade sig men vad skulle deras barn säga, när de såg den platta löneprofilen och den svaga relativlöneutvecklingen för gymnasielärare, psykologer, sjukgymnaster, socialsekreterare och andra stora grupper i kommuner och landsting? Resultatet i förra analysen från 2005 visade att det började se bättre ut. Omläggningen av lönebildningen i mitten av 1990-talet och den goda reallöneutvecklingen sedan dess hade inneburit förbättringar. Nu är det dags igen för en ny analys. Hur ser det ut idag med tuffare konkurrens om jobben och kriser som präglar både omvärldens ekonomi och den svenska? Har det inneburit problem att hålla lönenivåerna uppe? Samtidigt har det under flera år varit en period av låg inflation och reallöneökningar som borde bädda för en bra utveckling. I analysen jämförs situationen för akademiker ett antal år efter examen beroende på vilket år den studerande utexaminerades. Har senare examinerade det bättre eller sämre tre, sex och trettio år efter examen jämfört med tidigare examinerade? 4 (50)

Sammanfattning I årets rapport framgår att reallönerna har fortsatt att stiga, men nettolönerna har främst påverkats av jobbskatteavdragen. Senare årskullar klarar sig överlag bättre, vare sig det handlar om tre, sex eller 30 år efter examen. Det är positiva besked, som vittnar om att lönebildningen och den ekonomiska politiken hittat en sansad och framgångsrik bana. Samtidigt motsäger undersökningen den ofta spridda uppfattningen om drastiskt ökande inkomstskillnader. Vad som möjligen gäller för dem med allra högsta lönerna har knappast sin motsvarighet för de stora löntagargrupperna inom Saco och de andra centralorganisationerna. Trettio år efter examen har de allra flesta av de här undersökta Saco-grupperna som tog examen 1981 fått förbättringar jämfört med kollegor som tog examen 1975 och 1978, men deras förbättringar i procent har inte varit lika stora som för industriarbetaren. Den progressiva beskattningen bidrar till att jämna ut inkomstskillnaden. Undersökningen pekar på den ändå fortsatt stora spridningen mellan olika akademikergrupper. Samarbetet mellan Institutet för Privatekonomi och Saco bekräftar den bild som framkommit bland annat i Saco:s livslöneundersökningar. Inte minst i flera kvinnodominerade yrken är lång utbildning fortfarande särdeles dåligt betald. Den mest oroande tendensen är att den stora gruppen gymnasielärare i flera avseenden har en markant svagare utveckling än andra grupper. Den senast undersökta kullen gymnasielärare har i stort sett oförändrad reallön jämfört med sina äldre kollegor, vilket avviker från de flesta andra grupper, och har dessutom tappat jämfört med industriarbetaren. Det är en djupt oroande utveckling för en yrkesgrupp som har en nyckelroll för landets framtid. De grupper som hållit ställningen som högst betalda är civilingenjör (P) och jurist (P). De har dock bytt plats på så sätt att civilingenjör både tre och sex år efter examen har halkat ned till andra plats bland senare examinerade. Juristen innehar förstaplatsen oavsett examensår när det har gått trettio år efter examen. Förbättringen i standard för de senaste kullarna arbetsterapeuter är en glädjande tendens, som dock delvis beror på att arbetsterapeuternas löner är så pass låga att jobbskatteavdraget fått en starkare procentuell effekt än för andra grupper. När det gäller bruttolönen återstår mycket att göra för denna och andra långtidsutbildade grupper inom vård och omsorg, där rekryteringen är viktig för den åldrande befolkningens välbefinnande. För många grupper inom privat sektor har senare utbildade akademiker fått en mindre stark ökning av bruttolön och standard. Det gäller civilekonom, civilingenjör, naturvetare och samhällsvetare. När hänsyn tas till skatt, återbetalning av studielån och nödvändiga utgifter minskar skillnaden i kronor gentemot industriarbetaren för dem som det gått tre år efter examen. När det gått trettio år sedan examen antas här att studielånen är betalda. Det som är mest tydligt är att även om det har varit en bra löneutveckling för senare examinerade har jobbskatteavdraget och återbetalning av studielån medfört att man tappat i vad som blivit kvar för övrig konsumtion och sparande jämfört med industriarbetaren. Tre år efter examen var det åtta grupper som 2011 låg på eller under industriarbetarens nivå. Sex år efter examen var det fyra grupper som inte kommit upp över industriarbetarens nivå. Men trettio år efter examen hade samtliga grupper mer kvar efter utgifter än industriarbetaren. En förändring till 2011, jämfört med 2005 och 2008, av antalet grupper var att gymnasieläraren tillkom bland dem som inte nådde upp i industriarbetarens nivå. Det gällde för dem det gått sex år efter examen. 5 (50)

Om undersökningen Denna studie utgår från lönestatistik från Saco s olika förbund för akademiker. Det är 16 olika utbildningar som analyseras. Lönerna skiljer sig åt beroende på vilken samhällssektor akademikerna arbetar inom så utifrån den indelningen blir totalt det 27 olika akademikergrupper som studeras. En del arbetar inom privat sektor, andra inom kommunal eller statlig sektor. Bruttolöner Statistiken bygger på lön utifrån examensår 1. Med lön menas månadslön, som består av fast grundlön uppräknad till heltid, naturaförmåner, t.ex. lunch- och bilförmån, i genomsnitt per månad. Andra tillägg i förekommande fall, som provision, resultatlön, chefstillägg, jour- och beredskapstillägg, i genomsnitt per månad. Det som mäts är det ekonomiska utfallet ett visst antal år efter examen. Lönerna för 2005, 2008 och 2011 2 redovisas utifrån att det har gått tre år, sex år eller trettio år efter examen. I diagram 1 framgår schematiskt vilka tidpunkter som studien tittar närmare på. Diagram 1. Schematisk bild över löneprofiler samt tidpunkter för redovisning åren 2005, 2008 och 2011. Kr/mån 70 000 60 000 50 000 2011 2008 2005 40 000 30 000 20 000 10 000 0 0 3 6 30 Antal år efter examen Bruttolönerna analyseras först, sedan hur inkomstskatten påverkar utfallet och till sist hur återbetalning av studielån och de nödvändiga levnadskostnader man normalt har i det korta perspektivet påverkar. 1 Samtliga uppgifter avser Sacomedlemmar. Källan är Sacoförbundens löneenkäter. I ett fall har en annan källa använts och det gäller gymnasielärare. Underlaget för gymnasielärare bygger liksom i de tidigare rapporterna på egna beräkningar av partsgemensamt underlag (SKL). Examensår har i detta fall uppskattats. 2 När det gäller receptarier och apotekare så har omregleringen av apoteksmarknaden inneburit ett nytt heltidsmått vilket har påverkat löneläget uppåt. 6 (50)

Hur akademiska studier lönat sig är i sig en svår fråga att besvara då det inte går att säga hur just dessa individers löner skulle ha sett ut om de inte hade studerat. En jämförelsegrupp som består av industriarbetare (arbetare inom gruv- och tillverkningsindustrin) i privat sektor ingår därför. Deras månadslöner har beräknats utifrån genomsnittlig timlön för arbetad tid inklusive ersättning för obekväm arbetstid, men exklusive övertidsersättning enligt SCB s arbetarlönestatistik. För industriarbetare finns inte åldersvisa löner att tillgå, men då det råder ett svagt samband mellan ålder och lön är det möjligt att använda hela gruppens genomsnittslön i denna jämförelse. Skatt på inkomst 2005, 2008 och 2011 års skatteregler har använts liksom respektive års genomsnittliga kommunalskatt, inklusive kyrkoavgift. Under denna period har jobbskatteavdraget införts. Det har byggts ut i fyra steg och har påverkat skatten för löntagare ordentligt. Om avdraget inte hade funnits så skulle en inkomsttagare år 2011 med mer än 28 000 kronor i lön haft 1 770 kronor mindre att disponera varje månad. I jämförelsen av nettolönerna mellan de olika åren kommer därför jobbskatteavdraget att ge en mycket påtaglig effekt på resultatet. Jobbskatteavdraget har också lett till lägre marginalskatt för löntagare som inte kommit över gränsen för statlig skatt. Observera därför att jobbskatteavdraget påverkar jämförelsen i denna rapport. Jämförelsen av nettolönerna för dem som jobbade 2008 och 2011 och för dem som jobbade 2005 haltar då skatterna förändrats så pass mycket mellan dessa år. De som jobbade 2005 och fortfarande var i arbete 2008 och 2011 fick förstås del av jobbskatteavdraget, fast något senare under yrkeslivet. Även skiktgränserna har höjts under årens lopp. Varje år ska gränserna för när statlig skatt ska börja betalas höjas automatiskt med inflationen plus två procentenheter enligt gällande lag. Till år 2005 och 2006 höjdes dock skiktgränserna mindre, med inflationen plus en procentenhet. Nuvarande regering sa sig redan inför valet 2006 vilja arbeta för att ta bort den extra skatten på fem procent (den numera permanentade värnskatten från 90-talskrisåren) som tas ut på lönedelar över den övre skiktgränsen. Det har man dock ännu inte valt att ta göra. För att minska skattebelastningen valde man i stället att höja den nedre skiktgränsen mer än enligt lag, med ytterligare 18 100 kronor till år 2009. Det innebär samtidigt att man inte har ändrat marginalskattens storlek för dem som ligger över skiktgränserna. Tabell 1. Skiktgränser och brytpunkter för statlig skatt. Lön, kronor per månad Inkomstår Nedre skiktgräns Nedre brytpunkt Övre skiktgräns Övre brytpunkt 2005 24 880 26 080 37 540 38 770 2008 27 400 28 410 41 250 42 260 2011 31 920 32 970 45 690 46 740 Förklaring: Med skiktgräns menas var gränsen går för beskattningsbar inkomst. Med brytpunkt var gränsen går för taxerad inkomst, dvs. före grundavdrag. Tabell 2. Genomsnittlig kommunalskatt i landet, inkl kyrkoavgift. 2005 2008 2011 32,80 32,64 32,79 7 (50)

Examensår, antal studieterminer och studielån De examensår som studeras för dem som det gått tre år från examen är 2002, 2005 och 2008. För samtliga dessa är utgångspunkten att de betalar sina lån helt enligt det nya lånesystemet, annuitetslånet. Återbetalningen är i form av ett modifierat annuitetslån räknat på 25 års återbetalningstid. För dem som det gått sex år efter examen handlar det om examensår 1999, 2002 och 2005. För de senare gäller annuitetslånet och för dem som examinerades 1999 har vi räknat med återbetalning enligt det förra studielånesystemet, med 4 procent av senast taxerad inkomst. Som inkomst har enbart lönen enligt definitionen ovan räknats med. Kapitalinkomster påverkar också återbetalningen, men det har vi bortsett från här. Slutligen, för dem som det gått trettio år sedan examen, utgår vi från att deras lån redan är slutbetalda. Studieskuldens storlek beror på hur många terminer man studerat, men också på hur hög räntan på studielånen under studietiden har varit. Tabell 3. Antal terminer för de olika utbildningarna, normal studietakt 3 Utbildning Antal studieterminer Apotekare, Psykolog 10 Agronom/hortonom, Arkitekt, Civilingenjör, Gymnasielärare, Jurist, Systemvetare 9 Bibliotekarie, Civilekonom, Naturvetare, Samhällsvetare 8 Socionom 7 Arbetsterapeut, Receptarie, Sjukgymnast 6 För de akademikergrupper som tog examen 1999 blir återbetalningen enbart beroende av inkomsten två år tidigare. Däremot kan studietidens längd påverka hur lång tid återbetalningen sker. För senare examinerade grupper som betalar enligt annuitetslånets regler har studieskuldens storlek efter studietidens slut stor betydelse för återbetalningsbeloppet. Det ska ju fördelas på 25 år. Av diagram 2 framgår att ju senare man tagit examen desto mindre har studieskulden blivit, dels på grund av att låneandelen av studiemedlet blev lägre när annuitetslånet infördes, dels på grund av att räntorna under den här aktuella studietiden har sjunkit, se också tabell 3. Beloppen i diagram 2 är omräknade till 2011 års penningvärde. 3 År 2007 infördes en ny examensordning som bland annat innebar en förlängning av flera av utbildningarna som ingår i studien. Detta har inte tagits med i beräkningarna eftersom det var en minoritet år 2008 som examinerades enligt den nya examensordningen. 8 (50)

Diagram 2. Studieskulden för olika antal terminer utifrån examensår, 2011 års penningvärde Kronor 300000 250000 2002 2005 2008 200000 150000 100000 50000 0 10 9 8 7 6 Antal terminer med lån Tabell 4. Studielån och studielåneränta 1994-2011, löpande penningvärde År Kronor, vt Kronor, ht Ränta, % 1994 22 302 22 302 7,4 1995 22 617 22 617 6,6 1996 22 932 22 932 6,25 1997 23 000 23 000 6,0 1998 23 063 23 063 5,4 1999 23 063 23 063 4,1 2000 23 189 23 189 3,2 2001 23 382 21 240 3,1 2002 21 820 21 820 3,0 2003 22 240 22 240 3,2 2004 22 640 22 640 3,1 2005 22 700 22 700 2,8 2006 22 860 23 820 2,3 2007 24 180 24 180 2,1 2008 24 600 24 600 2,1 2009 25 680 25 680 2,5 2010 27 220 27 220 2,4 2011 27 480 29 780 1,9 Anm. vt = vårtermin, ht = hösttermin. Terminsbeloppen motsvarar 4,5 st månadsbelopp för studielånet och 5 st 4-veckorsbelopp för annuitetslånet. 9 (50)

Nödvändiga utgifter Hur långt lönen efter skatt, återbetalning av studielån och nödvändiga utgifter räcker, visar den sista delen av studien. Vad blir det kvar att använda för annan konsumtion och sparande? Den siffran blir en standardmätare i jämförelse mellan olika akademikergrupper och i jämförelse med industriarbetaren. Nödvändiga utgifter avser en baskonsumtion, de löpande utgifter de flesta har svårt att klara sig utan. Beräkningarna görs av Institutet för Privatekonomi varje år i januari. I utgifterna ingår hyra, el, försäkringar, tele, tv, dagstidning, mat, förbrukningsvaror, kläder och skor, hygien, hälso- och tandvård, hårvård, fritid, kollektiva arbetsresor, fackföreningsavgift och betaltjänster. Hyran för detta hushåll avser genomsnittlig hyra i landet för en lägenhet om 2 rum och kök, 62,5 kvm. Hushållet är ett enpersonshushåll utan barn. Tabell 5. Nödvändiga utgifter för ett enpersonshushåll i hyresrätt, kronor per månad Kronor, 2011 års penningvärde 2005 2008 2011 Förändring, procent 2005-2008- 2005-2008 2011 2011 Akademiker 9 680 10 040 10 460 4 4 8 Industriarbetare 9 670 10 330 10 630 7 3 10 Källa: Beräkningar av Institutet för Privatekonomi, Swedbank Som framgår av tabell 5 har kostnaderna ökat mer än de genomsnittliga prisökningarna. Det är bland annat utgiften för livsmedel som har ökat. Även utgifterna för lokala resor och telefon/tv/internet har blivit större. Hyreskostnaden har varit realt oförändrad under perioden. I och med att differentierade avgifter införts för arbetslöshetskassorna ser det olika ut för olika kollektivavtalsområden. I årets rapport har hänsyn tagits till skillnaden mellan facklig medlemsavgift inklusive a-kasseavgift i jämförelsen mellan akademiker och industriarbetare. Dessa avgifter har varierat och framförallt ökat för industriarbetaren under dessa år, vilket är en av orsakerna till att nödvändiga utgifter stigit mer än inflationen. 10 (50)

Bakgrund De tidigare genomförda analyserna har visat på en hel del förändringar över åren. Den första analysen gjordes 1987 av Svenska Sparbanksföreningen (av Institutets motsvarande enhet på den tiden) och Saco. Då belystes akademikernas standard tre och sex år efter examen vad gäller lönenivåerna 1975 och 1985. Samtliga grupper hade fått en kraftigt försämrad standard mellan de tio åren. Störst försämring gällde för psykolog i kommunal tjänst där senare examinerade fick mer än en halverad standard. Bäst klarade sig samhällsvetare i privat tjänst där förbättringen var 20 procent. Industriarbetarens standard försämrades med drygt 30 procent. Nästa rapport presenterades år 2000 av FöreningsSparbankens Institut för Privatekonomi och Saco med en uppföljning av situationen tio år senare, 1995. Under den tioårsperioden fortsatte försämringarna. Medan industriarbetarens standard minskade med fem procent tappade kommunalt anställda sjukgymnaster och socialsekreterare (socionomer), senare examinerade, ytterligare cirka 40 procent jämfört med tidigare grupper. Bäst klarade sig privat anställda jurister med 20 procents förbättring för dem med tre år efter examen och sex procent för dem som det hade gått sex år efter examen. I den rapporten fanns även situationen 1998 belyst. Under den perioden vände utvecklingen så att en klar förbättring kunde noteras för i stort sett samtliga grupper. Exempelvis ökade industriarbetarens standard med 27 procent. Dock räckte inte dessa förbättringar för att uppnå samma standardnivå som 1975. Föregående rapport lades fram 2005 och avsåg 1998, 2001 och 2004 års löne- och standardnivåer. Då utökades analysen att även omfatta hur det såg ut för dem där det hade gått 30 år efter examen. En betydligt ljusare bild kunde nu visas upp. Speciellt för dem som varit ute kort tid i yrkeslivet var förbättringen större jämfört med industriarbetaren än för dem där det hade gått 30 år efter examen. Det var framförallt ökningen av bruttolön som ledde till förbättringar. Speciellt tydligt gällde detta för kommunalt anställda akademiker. Den största förbättringen gällande skillnad i reallön kom mellan 1998 och 2001. Även om standarden för många akademiker har förbättrats så småningom under årens lopp så är standardnivån för flera grupper som arbetar inom kommunala sektorn mycket låg och det har tagit tid innan lönerna har kommit upp i en nivå som motsvarar industriarbetarens, konstaterades i förra studien. 11 (50)

Löneutveckling, några exempel Ett exempel på hur lönekarriären kan se ut för enskilda grupper är löneprofilen för civilingenjören i privat tjänst. I löpande penningvärde har ökningen varit stor, vilket framgår av diagram 3. Diagram 3. Löneprofiler för civilingenjör i privat sektor 1975 2011 Månadslön i löpande penningvärde. Kr/mån 70 000 60 000 50 000 2011 2008 2005 1995 1985 1975 40 000 30 000 20 000 10 000 0 0 5 10 15 20 25 30 35 40 Antal år efter examen Om hänsyn tas till inflationen blir situationen en annan. 1975 var möjligheten till lönekarriär som störst och även om det är en bättre situation nu än både 1985-1995 och 2005 2008, så är det ännu inte lika höga nivåer som det var år 1975, se diagram 4. Ingångslönerna ser bättre ut, men kurvan är flackare. 12 (50)

Diagram 4. Löneprofiler för civilingenjörer i privat sektor 1975 2011 Månadslön i 2011 års penningvärde. Kr/mån 70 000 60 000 50 000 2011 2008 2005 1995 1985 1975 40 000 30 000 20 000 10 000 0 0 5 10 15 20 25 30 35 40 Antal år efter examen Skillnaderna mellan löner inom olika samhällssektorer är stor. Ett exempel där löneprofiler finns för både privat, statlig och kommunal sektor är civilekonomen. I diagram 5 framgår skillnaden i lön ett enskilt år, 2011. Diagram 5. Löneprofiler för civilekonomer i olika sektorer, 2011. Månadslön Kr/mån 70 000 60 000 50 000 Privat Statlig Kommunal 40 000 30 000 20 000 10 000 0 0 5 10 15 20 25 30 35 40 Antal år efter examen 13 (50)

Även inom en sektor varierar lönerna. För kommunalt anställda är skillnaderna inte så påfallande stora mellan olika grupper av akademiker. Se diagram 6. Diagram 6. Löneprofiler för kommunalt anställda 2011. Månadslön Kr/mån 70 000 60 000 50 000 Civilingenjör Civilekonom Psykolog Socionom Bibliotekarie Gymnasielärare Sjukgymnast Arbetsterapeut 40 000 30 000 20 000 10 000 0 0 5 10 15 20 25 30 35 40 Antal år efter examen 14 (50)

Tre år efter examen Den första delen av rapportens analys tar upp hur lön och standardnivå ser ut för dem som var i arbete tre år efter examen. De examensår som gäller här är 2002, 2005 och 2008. Det är därmed lönerna för år 2005, 2008 och 2011 som studeras. Analysen börjar med att belysa bruttolönerna. Sedan hur det ser ut vad gäller lön efter skatt samt vad som är kvar efter återbetalning av studielån och de nödvändiga utgifterna. Det är nivåerna i sig, jämförelser mellan akademikergrupperna och jämförelser mellan akademiker och industriarbetaren som tas upp. Samtliga belopp är omräknade till 2011 års penningvärde för att möjliggöra en relevant jämförelse. För enkelhetens skull är arbetsmarknadssektor angiven med en bokstav, P för privat sektor, S för statlig och K för kommunal sektor. Bruttolön Högre reallönenivå för senare examinerade De som examinerades 2008 hade i nästan samtliga fall en högre bruttolön tre år efter examen än dem som examinerades 2005. Likaså hade de som examinerades 2005 en högre bruttolön tre år efter examen än dem som examinerades 2002. Se diagram 7. Diagram 7. Bruttolön tre år efter examen. 2011 års penningvärde, kronor per månad 40 000 35 000 30 000 2005 2008 2011 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 Framförallt var det inom privat sektor som examinerade 2005 hade bättre lönenivå än examinerade 2002, medan inom kommunal och statlig sektor det var de examinerade 2008 som hade högre bruttolön jämfört med examinerade 2005. Avvikande från det mönstret var receptarie (P) där examinerade 2008 hade en högre lönenivå tre år efter examen än examinerade 2005. Tre akademikergrupper ligger i princip på samma nivå tre år efter examen, oavsett examensår. Naturvetare (P) hade bland examinerade 2005 till och med något lägre lön, realt sett, än vad examinerade 2002 hade efter tre år, -310 kronor. Examinerade 2008 hade 140 kronor mindre än examinerade 2002. För civilingenjörer (P) och samhällsvetare (P) 15 (50)

examinerade 2008 har nivån i princip legat stilla, +10 respektive +30 kronor jämfört med examinerade 2002. Gymnasielärare examinerade 2005 hade 80 kronor mindre än examinerade 2002. De som examinerades 2008 hade dock 480 kronor mer än examinerade 2005. Två grupper bland examinerade 2008 hade 3 000 kronor mer i lön efter tre år jämfört med vad de som examinerades 2002 hade efter tre år: psykolog (K) och systemvetare (S). Skillnaden mellan högsta och lägsta lön varierar mellan 10 500 kronor och 10 900 kronor för de olika åren, men det gäller lite olika grupper. Bland dem som examinerades 2002 hade civilingenjören (P) högsta lönen efter tre år (i dagens penningvärde) på 33 170 kronor och arbetsterapeuten (K) den lägsta lönen på 22 450 kronor, dvs. 68 procent av civilingenjörens lön. Bland dem som examinerades 2005 och 2008 var skillnaden störst båda åren mellan jurist (P) och sjukgymnast (K), 33 450 kronor jämfört med 22 910 kronor år 2008 respektive 34 240 kronor jämfört med 23 370 kronor år 2011. En förbättring realt sett för i stort sett alla grupper, men en fortsatt stor skillnad. 16 (50)

Relativ bruttolön Förbättring sällan i nivå med industriarbetarens Bruttolönenivån har alltså utvecklats positivt. Då är frågan hur den utvecklingen ställer sig i relation till hur andra yrkesarbetares löner förändrats. I denna analys jämförs akademikernas lön med industriarbetarens, vilken också utvecklats positivt. Resultatet visar att det inte var många akademikergrupper där senare examinerade hade fått en så pass mycket bättre lön efter tre år jämfört med vad tidigare examinerade hade tre år efter examen, så att det motsvarade en industriarbetares löneutveckling. Det var enbart för fyra grupper som senare examinerade hade fått en så pass mycket högre lönenivå jämfört med tidigare examinerade. Det gällde systemvetare (S), receptarie (P), psykolog (K) och apotekare (P). Men samtidigt hade de med högsta lönenivåerna 30-40 procent mer än dem med lägsta lönerna och även jämfört med industriarbetaren. Se diagram 8. Arbetsterapeuter (K), gymnasielärare (K) och sjukgymnaster (K) ligger i en klass för sig. De hade låg lönenivå och senare examinerade tappade relativt sett mot industriarbetaren jämfört med tidigare examinerade. Diagram 8. Bruttolön i jämförelse med industriarbetaren (=index 100). Tre år efter examen. 160 140 120 100 2005 2008 2011 80 60 40 20 0 De flesta akademiker har ändå högre lön än industriarbetaren. Fyra grupper når inte dit Sett till alla tre examensåren var det ändå få grupper som låg sämre till i lönenivå än industriarbetaren. Fast för några grupper har detta gällt för varje år, arbetsterapeut (K), bibliotekarie (K) och sjukgymnast (K). Samt för vissa examensår när det gällt gymnasielärare (K, 2005 o 2008) och receptarie (P, 2005). Socionom (K) och naturvetare (S) hade ungefär samma utveckling som industriarbetaren. Även om senare examinerade bibliotekarier (K) hade en högre reallön än tidigare examinerade så hängde de inte med industriarbetarlönens utveckling. 17 (50)

Nettolön Stor förbättring för samtliga akademiker på grund av jobbskatteavdraget Diagram 9. Nettolön tre år efter examen. 2011 års penningvärde, kronor per månad 40 000 35 000 30 000 25 000 2005 2008 2011 20 000 15 000 10 000 5 000 0 De senare examinerade hade en bättre sits än de tidigare examinerade även efter skatt, se diagram 9. Nettolönen blev påtagligt mycket bättre för samtliga grupper, vilket beror på förändringar i inkomstskatten där jobbskatteavdraget är främsta orsaken. Läs också kommentar på sid 7. Fem grupper bland examinerade 2008 hade över 3 500 kronor mer i lön efter skatt, efter tre år, jämfört med vad de som examinerades 2002 hade efter tre år. Det var apotekare (P), jurist (P), psykolog (K) och systemvetare (P o S). Således främst inom privat sektor. Samtliga akademikergrupper examinerade 2008 hade minst 1 800 kronor mer efter skatt jämfört med vad dem som examinerades 2002 hade efter tre år. 18 (50)

Relativ nettolön De flesta akademiker tappade gentemot industriarbetaren I jämförelsen med industriarbetaren ger nettolönen samma bild som för bruttolönerna. Senare examinerade hängde i de flesta fall inte med i industriarbetarens förbättring, vilket framgår av diagram 10. Fyra grupper examinerade 2008 hade nått en så pass mycket bättre nivå jämfört med examinerade 2002 att det motsvarade eller översteg industriarbetarens utveckling, systemvetare (S), psykolog (K), receptarie (P) och apotekare (P). Samtidigt var det fyra grupper som låg under industriarbetarens nivå på nettolön, arbetsterapeut, bibliotekarie, gymnasielärare och sjukgymnast, samtliga inom kommunal sektor. Relativt sett har senare examinerade i de grupperna även tappat i förhållande till industriarbetaren. Progressiviteten i skattesystemet är inte så märkbar vid de här aktuella lönenivåerna. Enbart jurist (P) och civilingenjör (P) hade en lön 2011 som låg över den nedre gränsen för statlig skatt. Diagram 10. Nettolön i jämförelse med industriarbetaren (=index 100). Tre år efter examen. 160 140 120 2005 2008 2011 100 80 60 40 20 0 19 (50)

Kvar efter lån och nödvändiga utgifter Senare examinerade: bättre ut tre år efter examen, fem grupper sticker ut Samtliga akademikergrupper fick en förändring så att senare examinerade hade en högre nivå i kronor att använda efter nödvändiga utgifter och återbetalning av studielån, se diagram 11. Jobbskatteavdraget är en viktig orsak. Diagram 11. Kvar efter lån och utgifter tre år efter examen. 2011 års penningvärde, kronor per månad 16000 14000 12000 10000 2005 2008 2011 8000 6000 4000 2000 0 Fem grupper bland examinerade 2008 hade 3 000 kronor mer kvar efter utgifter, efter tre år, jämfört med vad de som examinerades 2002 hade efter tre år. Det gäller apotekare (P), jurist (P), psykolog (K), systemvetare (P, S). För industriarbetaren blev förbättringen 2 240 kronor. Samtliga examinerade 2008 hade minst 1 300 kronor mer kvar efter utgifter jämfört med examinerade 2002, tre år efter examen. Den grupp som hade högsta lönenivån hade ungefär dubbelt så mycket kvar efter lån och utgifter jämfört med dem som hade lägsta lönenivåerna. Detta såg likartat ut, oavsett examensår. 20 (50)

Relativt kvar efter lån och nödvändiga utgifter De flesta akademikergrupper hade bättre köpkraft än industriarbetaren, som mest ungefär 60 procent mer kvar efter utgifter, men skillnaden har minskade något för senare examinerade Den förbättrade situationen gällde inte i lika hög grad för alla. Industriarbetaren hade ju också fått en bättre situation. Skillnaden, för många av dem som i jämförelse med industriarbetaren legat något under i nettolön, hade blivit större. Det hänger samman med återbetalning av studielån som är den extra utgift som akademikern har. Exempelvis låg sjukgymnasten (K) fortfarande efter industriarbetaren, trots att senare examinerade hade fått mycket högre lönenivå än tidigare examinerade. Många akademiker hade bättre köpkraft än industriarbetaren, men senare examinerade har fått se ett minskat försprång till industriarbetaren jämfört med tidigare examinerade. Skillnaderna hade alltså utjämnats något. Se diagram 12. Jämfört med industriarbetaren hade den grupp med högsta lönenivån, jurist (P), examinerad 2008, 60 procent mer kvar. Den skillnaden hade då minskat från 74 procent mer kvar jämfört med industriarbetaren, för dem examinerade 2002. Då var det civilingenjör (P) som hade högsta lönenivån. Åtta grupper hamnade på eller under industriarbetarens standardnivå, oavsett examensår. 2011 hade sjukgymnasten (K) 80 procent av vad industriarbetaren hade kvar. Motsvarande siffra var för arbetsterapeuten (K) 84 procent, gymnasieläraren (K) 85 procent, bibliotekarien (K) 90 procent, socionomen (K) 95 procent, naturvetare (S) 96 procent samt för receptarie (P) och agronom/hortonom (S) 101 procent. Enbart sju senare examinerade akademikergrupper har ökat sin relativa köpkraft jämfört med industriarbetarens. Det är apotekare (P), bibliotekarie (K), arbetsterapeut (K), jurist (S), psykolog (K), receptarie (K) och systemvetare (S). Receptarien passerade därmed precis över industriarbetarens nivå. Diagram 12. Kvar efter lån och utgifter i jämförelse med industriarbetaren (=index 100). Tre år efter examen. 200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 2005 2008 2011 21 (50)

Sammanfattning av resultaten tre år efter examen De grupper som relativt sett hade den bästa nivån vad gäller bruttolön, nettolön och kvar efter utgifter var de som jobbade inom privat sektor, oavsett examensår. Skillnaderna var annars för de flesta förhållandevis små, runt 10-20 procent bättre än industriarbetarens nivå. Framförallt var det inom privat sektor som examinerade 2005 hade fått en bättre lönenivå efter tre år, medan inom kommunal och statlig sektor det var de examinerade 2008 som hade fått högre bruttolöner jämfört med tidigare examinerade. När det gäller bruttolön var det bland systemvetare (S), psykolog (K), receptarie (P) och apotekare (P) som senare examinerade fått så pass mycket högre lönenivå i procent räknat jämfört med tidigare examinerade att det varit bättre än industriarbetarlönens utveckling. När hänsyn tagits till inkomstskatten innebär det att skillnaden mellan dem med de högsta lönerna och industriarbetaren minskade med åren delvis beroende på jobbskatteavdraget. Det ger i sin utformning en större procentuell minskning av skatten för lägre löner än för högre. När både återbetalning av studielån och nödvändiga utgifter dragits av från nettolönerna drar det ned nivån av vad som är kvar i jämförelse med industriarbetaren så att fler grupper kommer sämre ut. Om det var fyra grupper, examinerade 2008, som låg sämre till i bruttolön än industriarbetaren så var det åtta grupper som låg sämre till eller likvärdigt vad gäller kvar efter utgifter. Återbetalning av studielånet påverkar i den riktningen. Den absoluta standarden för dem som examinerats senare har blev avgjort bättre jämfört med tidigare examinerade efter tre år. Främst har det handlat om reallöneökningar och skattesänkningar. Men i jämförelse med industriarbetaren var det inte alla som fick se en större förbättring. Främst gällde det ändå för systemvetare (S), receptarie (P), bibliotekarie (K), psykolog (P) och men även för arbetsterapeut (K), apotekare (P), agronom/hortonom (S), jurist (S), naturvetare (S), samhällsvetare (K) och socionom (K). 22 (50)

Sex år efter examen Den andra delen av rapporten analyserar hur det såg ut för dem som det gått sex år från examen för. De examensår det gäller är 1999, 2002 och 2005. Det är även här lönerna för år 2005, 2008 och 2011 som studeras. Bruttolön Högre reallönenivå för senare examinerade i de flesta fall även efter sex år Man kan konstatera att för många gällde det faktum att ju senare examensår desto högre lönenivå hade akademikerna nått efter sex år. Se diagram 13. Men det gällde inte alla. Några grupper inom privat sektor, som examinerades 2005, hade något lägre reala löner än examinerade 2002. Det gäller civilekonom, civilingenjör, naturvetare och samhällsvetare. För naturvetaren blev det dessutom för dem examinerade 2002 betydligt lägre reallön jämfört med dem examinerade 1999, hela 890 kronor lägre. Diagram 13. Bruttolön sex år efter examen. 2011 års penningvärde, kronor per månad 45 000 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 2005 2008 2011 Fem grupper bland dem som examinerades 2005 hade ungefär 3 000 kronor mer i bruttolön efter sex år jämfört med vad de som examinerades 1999 hade efter sex år. Det gällde apotekare (P), jurist (P o S), psykolog (K) och systemvetare (S). Det går inte att utläsa några självklara generella slutsatser avseende skillnader utifrån samhällssektor, men en viss tendens finns. Det var mellan examinerade 1999 och 2002 som störst skillnad uppträdde för dem inom privat sektor. Undantag utgör apotekare och receptarie sex år efter examen, där det var de som examinerades 2005 som hade fått en högre lön än tidigare examinerade. Men delvis kan det alltså förklaras av det nya heltidsmått som numera används. 23 (50)

Relativ bruttolön Bättre lönenivå än industriarbetaren, men avståndet hade minskat för de flesta Om de som låg bäst till efter tre år hade 30-40 procent högre lön än industriarbetaren ökade den skillnaden så att efter sex år hade de med högsta lönerna 45-65 procent högre lön. Det gällde jurist, civilingenjör, civilekonom, apotekare och systemvetare, samtliga inom privat sektor. De hade de högsta lönerna och låg således 45 procent eller mer över industriarbetarens lön. Men sett till förändring över tid så har avståndet till industriarbetaren minskat för många av dem som har bland de högsta lönerna och ökat för en del av dem som har lägre lön än industriarbetaren. Det betyder att det i många fall har skett en viss försämring, relativt sett, se diagram 14. Diagram 14. Bruttolön i jämförelse med industriarbetaren (=index 100). Sex år efter examen 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 2005 2008 2011 Sjukgymnast, arbetsterapeut, bibliotekarie och gymnasielärare, samtliga inom kommunal sektor, låg ungefär på eller under den lönenivå som industriarbetaren har. De har dessutom tappat i förhållande till industriarbetaren ju senare examensåret är. Några som förbättrade läget i jämförelse med industriarbetaren var systemvetare (S), psykolog (K) och jurist (S), även om det var relativt små förändringar. För exempelvis apotekare har det varierat en del. De som examinerades 2002 hade lägre lönenivå än dem examinerade 1999, medan de som examinerades 2005 var tillbaka på samma nivå igen. 24 (50)

Nettolön Stor förbättring för samtliga akademiker på grund av jobbskatteavdraget Även för dem, som det gått sex år sedan examen för, var situationen sådan att samtliga hade fått bättre nettolön ju senare examensåret var. Det hänger samman med högre lönenivåer och med jobbskatteavdraget som gett alla lägre skatt. Se diagram 15. På samma sätt som situationen var för akademiker tre år efter examen så gäller för akademiker sex år efter examen att de som har jobbat vidare också har fått del av jobbskatteavdraget, men senare. Diagram 15. Nettolön sex år efter examen. 2011 års penningvärde, kronor per månad 45 000 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 2005 2008 2011 Lönenivåerna har höjts med åren och det innebär att fler grupper har kommit över nedre gränsen för statlig skatt. År 2011 har jurist (P), civilingenjör (P), civilekonom (P), systemvetare (P), samhällsvetare (P) och naturvetare (P) passerat den nivån, nämnda i storleksordning utifrån lönenivå. Ingen har dock nått upp i den övre gränsen för statlig skatt. Men ändå är marginalskatten påtaglig. Mellan jurist i privat tjänst och sjukgymnast i kommunal tjänst skiljer det 16 030 kronor i bruttolön. Den skillnaden har minskat till 9 270 kronor i nettolön. I diagram 15 har samma skala för lön i kronor använts som i diagram 13 för bruttolön, vilket ger en tydlig bild av vad som återstår efter skatt. Sex grupper bland dem som examinerades 2005 hade runt 4 000 kronor mer i lön efter skatt, efter sex år, jämfört med vad de som examinerades 1999 hade efter sex år. Det gällde psykolog (K), jurist (P), systemvetare (S), apotekare (P), jurist (S) och arkitekt (P) i ordningsföljd från mest till minst. Samtliga akademikergrupper examinerade 2005 hade över 2 000 kronor mer efter skatt jämfört med vad de som examinerades 1999 hade efter sex år. Industriarbetaren hade 3 050 kronor mer 2011 jämfört med 2005. Det var mellan examinerade 2002 och 1999 som merparten, drygt hälften, av förbättringen skedde för de flesta grupper. 25 (50)

Relativ nettolön De flesta hade högre lön efter skatt än industriarbetaren, men marginalskatten var påtaglig Fyra grupper hade 2011 en nivå på nettolön som var lika med eller lägre än industriarbetarens nettolön. Det gällde sjukgymnast (K), arbetsterapeut (K), bibliotekarie (K) och gymnasielärare (K). Trots en faktisk, positiv förändring för senare examinerade så har den relativa nivån inte hängt med industriarbetarens utveckling. Enbart fyra av senare examinerade grupper (2005) hade så pass mycket högre nettolön jämfört med tidigare examinerade att de kunnat matcha procentuellt vad industriarbetaren hade fått i förändring. Det gällde psykolog (K), receptarie (P), systemvetare (S) och jurist (S). Se diagram 16. Diagram 16. Nettolön i jämförelse med industriarbetaren (=index 100). Sex år efter examen. 180 160 140 2005 2008 2011 120 100 80 60 40 20 0 Här är marginalskatten påtaglig. Skillnaden mellan akademiker med höga bruttolöner och dem med lägre löner minskade ordentligt när skatten var dragen. Mellan jurist i privat tjänst, med 40 520 kronor i bruttolön, och sjukgymnast i kommunal tjänst, med 24 490 kronor i bruttolön, skilde det 16 030 kronor. Den skillnaden har minskat till 9 270 kronor räknat efter skatt. Marginalskatten var i det inkomstläget drygt 42 procent. Likaså minskade skillnaden ordentligt i jämförelsen med industriarbetaren. Skillnaden 2011 mellan den näst högsta bruttolönen som civilingenjören hade, 38 330 kronor, och industriarbetarens lön på 25 260 kronor, var 13 070 kronor. Den skillnaden minskade till 7 710 kronor efter skatt, vilket innebar 41 procents marginalskatt. 26 (50)

Kvar efter lån och nödvändiga utgifter Senare examinerade hade mer kvar Låg inflation, reallöneökningar och sänkt skatt har lett till att de senare examinerade hade en betydligt bättre nivå på det man hade kvar efter nödvändiga utgifter och återbetalning av studielån än dem som examinerats tidigare. Det gäller samtliga akademikergrupper. Se diagram 17. Diagram 17. Kvar efter lån och utgifter sex år efter examen. 2011 års penningvärde, kronor per månad 18000 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 2005 2008 2011 Åtta grupper examinerade 2005 hade 3 000 kronor mer över efter utgifterna jämfört med dem som examinerades 1999. Det gällde jurist (P), apotekare (P), psykolog (K), systemvetare (S), arkitekt (P), jurist (S), systemvetare (P) och civilingenjör (K), i ordningsföljd efter storlek på förbättringen. Den största ökningen skedde mellan dem som examinerades 2002 och dem som examinerades 1999. Jobbskatteavdraget och ändrade regler för studielånet, lånebelopp samt räntenivåer under studietiden har verkat i den riktningen. De som hade högsta nivån bland examinerade 2005 hade drygt dubbelt så mycket kvar efter utgifterna jämfört med dem som hade lägsta nivån. Den skillnaden låg i stort sett stilla över dessa år. Bland examinerade 1999 hade civilingenjören (P) 7 680 kronor mer än arbetsterapeuten (K). Bland examinerade 2002 hade juristen (P) 8 250 kronor mer än bibliotekarien och bland examinerade 2005 hade juristen (P) 8 970 kronor mer än sjukgymnasten (K). En positiv utveckling gällde även för industriarbetaren. 2011 hade industriarbetaren 2 170 kronor mer att disponera än 2005. Senare examinerade arbetsterapeut (K), bibliotekarie (K) och sjukgymnast (K) hade fått ungefär samma utveckling som industriarbetaren, jämfört med tidigare examinerade, + 2 390 kronor, + 2 220 kronor respektive + 2 020 kronor. 27 (50)

Relativt kvar efter lån och nödvändiga utgifter De flesta akademikergrupper hade bättre köpkraft än industriarbetaren, som mest dubbelt så mycket mer kvar efter utgifterna, men skillnaden har minskat något för senare examinerade Förbättringen för många av dem som examinerades 2005 jämfört med dem som examinerades år 1999 handlade om 20-30 procent. Skattesänkningar är då en viktig förklaring till denna skillnad. Den förbättrade situationen gällde, precis som för dem med tre år efter examen, inte i lika hög grad för alla. Industriarbetaren fick samtidigt en bättre situation. Se diagram 18. Tio grupper hade ändå fått större förändring än industriarbetaren där senare examinerade stärkt sin situation, när examinerade 2005 jämförs med examinerade 1999. Det gällde agronom/hortonom (S), arbetsterapeut (K), bibliotekarie (K), naturvetare (K), jurist (S) psykolog (K), receptarie (P), sjukgymnast (K), socionom (K) och systemvetare (S). För några grupper examinerade 2005 hade situationen förbättrats jämfört med examinerade 2002. Det gällde apotekare (P), jurist (S), psykolog (K), receptarie (P) och systemvetare (S). Diagram 18. Kvar efter lån och utgifter i jämförelse med industriarbetaren (=index 100). Sex år efter examen. 250 200 2005 2008 2011 150 100 50 0 Det är inte färre grupper som hade sämre nivå än industriarbetaren bland examinerade 2005 och 2002 jämfört med examinerade 1999, utan i stället har ytterligare en grupp tillkommit. Det var samma grupper som tre år efter examen inte kunnat nå industriarbetarens standard som även sex år efter examen hade en liknande situation, även om de flesta knaprat in. Från att ha gällt sjukgymnast (K), arbetsterapeut (K) och bibliotekarie (K) gällde det nu även gymnasieläraren (K). För sjukgymnasten (K) hade förutsättningarna inte förbättrats för examinerade 2005, utan tvärtom försämrats något relativt sett examinerade 2002 och låg på sista plats jämfört med industriarbetaren. 28 (50)

Senare examinerade gymnasielärare (K) halkade efter tidigare examinerade, dessutom i något högre grad än sjukgymnasten. Gymnasieläraren har därmed också halkat efter industriarbetaren, och låg i den jämförelsen på tredje sista plats. 2011 hade sjukgymnasten (K) 89 procent av vad industriarbetaren hade kvar. Motsvarande siffra var för arbetsterapeuten (K) 91 procent, gymnasieläraren (K) 94 procent och bibliotekarien (K) 95 procent. Eftersom nivåerna skiljer sig åt så pass mycket var det ändå 16 grupper som, oavsett examensår, hade 40 procent eller mer kvar efter utgifter och lån, jämfört med industriarbetaren. De som legat som mest över, civilingenjör, jurist och civilekonom inom privat sektor, hade ungefär dubbelt så mycket över jämfört med industriarbetaren, år 2005. Senare examinerade hade tappat en del av det avståndet så att 2011 låg juristen på 195 procent av vad industriarbetaren hade över, civilingenjören på 183 procent och civilekonomen på 182 procent, alltså mindre än 200 procent. Försämringen har varit successiv under dessa år. 29 (50)

Sammanfattning av resultaten sex år efter examen De grupper som relativt sett hade den bästa nivån vad gäller bruttolön, nettolön och kvar efter utgifter var de som jobbade inom privat sektor, oavsett examensår. Jämfört med dem som det gått tre år från examen var det nu större skillnad på nivåerna i förhållande till industriarbetaren, framförallt vad gäller kvar efter lån och utgifter. På samma sätt som för examinerade tre år efter examen var det framförallt inom privat sektor som examinerade 2005 hade fått en bättre lönenivå efter sex år, det vill säga år 2011, medan det inom kommunal och statlig sektor var de examinerade 2002, som 2008 hade fått högre bruttolöner jämfört med tidigare examinerade. De som i jämförelse med industriarbetaren hade fått största förändring av bruttolön var systemvetare (S), psykolog (K), jurist (S) och receptarie (P). I kronor skilde det sig stort åt hur höga lönerna var för olika akademiker och hur utvecklingen varit. Några grupper av senare examinerade hade runt 3 000 kronor mer i bruttolön än tidigare examinerade, men för några andra handlade det om några hundralappar mer. Exempelvis hade psykolog (K) examinerad 2005, 3 340 kronor mer i bruttolön än dem som examinerades 1999. Gymnasielärare (K) examinerade 2005, hade enbart 560 kronor mer än dem som examinerades 1999 och hade därmed tappat sitt försprång och landade 2011 på samma lönenivå som industriarbetaren. När hänsyn tagits till inkomstskatt innebär det att skillnaden mellan dem med de högsta lönerna och industriarbetaren minskat med åren delvis beroende på jobbskatteavdraget. Det ger i sin utformning en större procentuell minskning av skatten för lägre löner än för högre. 18 grupper samt industriarbetaren hade mer än 3 000 kronor mer att disponera efter skatt 2011 jämfört med 2005. Minsta förbättringen på 2 110 kronor gällde för senare examinerade gymnasielärare jämfört med tidigare examinerade. Trots en stor ökning i kronor räknat för samtliga grupper är det ändå i jämförelse med industriarbetaren få som sett samma förbättringstakt av nettolönen. Det gällde bara fyra grupper, psykolog (K), systemvetare (S), jurist (S) och receptarie (P). När både återbetalning av studielån och nödvändiga utgifter dragits av från nettolönerna så drar det ned nivån av vad som är kvar i jämförelse med industriarbetaren så att fler grupper kommer sämre ut. Om det var tre grupper, examinerade 1999, som låg sämre till i vad som var kvar efter utgifter jämfört med industriarbetaren, så var det fyra grupper examinerade 2002 och 2005 som låg sämre till. De tidigare var sjukgymnast (K), arbetsterapeut (K) och bibliotekarie (K). Den grupp som tillkom var gymnasieläraren (K). Den absoluta standarden för dem som examinerats senare har blivit avgjort bättre jämfört med tidigare examinerade även efter sex år. Orsakerna har varit reallöneökningar, skattesänkningar och i viss mån förändringar vad gäller återbetalningsbeloppet för studielån. Det är inte alla som fått en större förbättring än industriarbetaren. För tio grupper gällde det dock, när examinerade 2005 jämförs med examinerade 1999. Det gällde agronom/hortonom (S), arbetsterapeut (K), bibliotekarie (K), jurist (S), naturvetare (K), psykolog (K), receptarie (P), sjukgymnast (K), socionom (K) och systemvetare (S). De flesta av dem verkade i statlig och kommunal sektor. 30 (50)

Trettio år efter examen Den tredje delen av rapporten analyserar hur det såg ut för dem som det gått trettio år från examen för. De examensår det gäller är 1975, 1978 och 1981. Det är lönerna för år 2005, 2008 och 2011 som studeras. Bruttolön Samtliga senare examinerade akademikergrupper hade fått högre reallöner Samtliga av de senare examinerade, 1981, hade högre reala lönenivåer efter 30 år än de tidigare examinerade grupperna, 1975 och 1978. Det är framförallt en positiv förändring som skett mellan examinerade 1981 och examinerade 1978. Se diagram 19. Diagram 19. Bruttolön, trettio år efter examen 2011 års penningvärde, kronor per månad 70 000 60 000 50 000 2005 2008 2011 40 000 30 000 20 000 10 000 0 Två akademikergrupper bland examinerade 1981 sticker ut då de hade runt 5 000 kronor mer i lön efter trettio år jämfört med vad de som examinerades 1975 hade efter 30 år och det var apotekare (P) och arkitekt (P). Apotekaren hade gått från sjätte till femte plats i rangordning bland dem med högsta lönerna, men med reservation att det även berodde på att heltidsmått ändrats i samband med omregleringen av apoteksmarknaden. Även psykolog (K), jurist (S) och samhällsvetare (P) som examinerades 1981 hade betydligt högre bruttolön efter 30 år jämfört med de examinerade 1975 hade efter 30 år, 3 600-4 500 kronor mer. Extremt åt andra hållet återfinns gymnasieläraren (K) för vilken bruttolönen för 1981 års examinerade enbart var 620 kronor mer än vad de som examinerades 1978 hade efter trettio år. Och de som examinerades 1978 hade till och med 70 kronor mindre än dem som examinerades 1975. 31 (50)