Sjukersättning Vägledning 2013:1 Version 3
En vägledning är i första hand ett stöd för Försäkringskassans medarbetare vid ärendehandläggning och utbildning. En vägledning innehåller en samlad information om vad som gäller på det aktuella området, uppdelat på tillämpnings- och metodstödsavsnitt. En vägledning kan innehålla beskrivningar av författningsbestämmelser allmänna råd förarbeten rättspraxis JO:s beslut En vägledning kan även innehålla beskrivningar av hur man ska handlägga ärenden på det aktuella området och vilka metoder som då ska användas. Vägledningarna uppdateras fortlöpande. Ändringar arbetas in i den elektroniska versionen. Den elektroniska versionen hittar du på http://www.forsakringskassan.se/om Försäkringskassan/Dina rättigheter och skyldigheter/vägledningar och rättsliga ställningstaganden Vägledningar. Du som arbetar på Försäkringskassan hittar dem också på Fia. Upplysningar: Försäkringskassan Rättsavdelningen Version 3. Beslutad 2016-06-09. Finns ej i tryckt form
Innehåll Förkortningar... 10 Sammanfattning... 12 Läsanvisningar... 13 1 Inledning... 14 1.1 En välfungerande sjukförsäkringsprocess... 14 1.2 Införandet av sjukersättning och aktivitetsersättning och lagändringarna sedan 2008... 14 1.3 Vägledning i fyra delar... 15 1.4 FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning... 17 1.5 Funktionshinderspolitiken... 17 1.6 Strategiska myndigheter och delmål... 18 1.7 Försäkringskassans strategiska inriktning... 18 1.8 Tillgänglighet... 18 1.8.1 Begreppet tillgänglighet... 19 1.8.2 Kognitiv tillgänglighet... 19 1.9 Mänskliga rättigheter i Försäkringskassan... 20 1.10 Begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder... 21 2 Ansökan och utbyte... 22 2.1 Allmänt om ansökan... 22 2.1.1 Metodstöd Olika ansökningsblanketter... 23 2.1.2 Metodstöd Rätt ansökningsblankett... 23 2.1.3 Metodstöd Flera ansökningar samtidigt... 24 2.1.4 Metodstöd Ansökningsdatum... 25 2.1.5 Metodstöd Ansökan utan fastställd blankett... 25 2.1.6 Metodstöd Undertecknande av ansökan... 26 2.1.7 Metodstöd Ofullständigt ifylld ansökan... 27 2.2 Läkarutlåtande ska bifogas till ansökan om sjukersättning... 28 2.3 Metodstöd Läkarutlåtande till ansökan... 28 2.3.1 Uppmaning att komma in med läkarutlåtande... 28 2.3.2 Om inget läkarutlåtande lämnas in... 28 2.3.3 Läkarutlåtande kommer in utan ansökan... 29 2.4 Skyldighet att avisera annat EU/EES-land vid prövning av sjukersättning för personer bosatta i Sverige... 30 2.4.1 Metodstöd avisera ett annat EU/EES-land vid prövning av sjukersättning för bosatta i Sverige... 30 2.4.2 Läkarutlåtande till annat EU/EES-land... 30 2.5 Metodstöd En ansökan ska alltid prövas... 31 2.6 Metodstöd Den försäkrade vill återta sin ansökan... 31 2.7 Metodstöd Avvisning... 31 2.8 Skyldighet att lämna uppgifter... 33 2.9 På heder och samvete... 33 2.10 Yrkande och önskemål från den försäkrade... 33 2.11 Tidpunkt för nybeviljande av sjukersättning... 34 3
2.12 Tidpunkt för beviljande vid ansökan om högre grad av sjukersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga... 34 2.13 Försäkringskassan initierar prövning av sjukersättning utbyte till sjukersättning... 35 2.13.1 Tidpunkt för beviljande av sjukersättning vid utbyte... 35 2.14 Ansökan och prövning för den som är bosatt i ett annat EU/EES-land... 36 2.15 Begäran om E213 från annat land... 36 3 Rätten till sjukersättning vid nedsatt arbetsförmåga... 37 3.1 Sjukersättning fr.o.m. t.o.m.... 37 3.2 Grundläggande bestämmelser för sjukersättning... 37 3.3 Det medicinska kriteriet... 38 3.4 Kriteriet nedsatt arbetsförmåga... 38 3.5 Kriteriet förvärvsarbete på arbetsmarknaden... 39 3.6 Bedömning av arbetsförmågans nedsättning... 40 3.6.1 Bisysslor, uppdrag och ideellt arbete... 40 3.6.2 Fritidsintressen... 40 3.6.3 Arbete med skötsel av hemmet, vård av barn och anhöriga... 41 3.6.4 Försörjningsförmåga inkomster av arbete... 42 3.6.5 Egenföretagare... 43 3.6.6 Avgångsvederlag... 43 3.6.7 Uppsägningslön... 44 3.7 Bedömningen ska göras oavsett på vilket sätt prestationsförmågan är nedsatt... 44 3.8 Heltidsarbete är grund för bedömningen... 44 3.8.1 Jour- och beredskapstid... 45 3.8.2 Den som tidigare arbetat mer än heltid... 45 3.8.3 Den som tidigare arbetat deltid eller inte alls... 45 3.9 Olika nivåer av sjukersättning... 45 3.9.1 Hel sjukersättning... 46 3.9.2 Tre fjärdedels sjukersättning... 47 3.9.3 Halv sjukersättning... 48 3.9.4 En fjärdedels sjukersättning... 48 3.9.5 Partiell sjukersättning och oregelbunden arbetstid... 49 3.9.6 Bevilja ersättning på olika nivåer under samma period... 49 3.10 Stadigvarandebegreppet och rehabilitering... 50 3.11 Bedömning av om kravet på en stadigvarande nedsättning är uppfyllt... 51 3.11.1 Krav på rehabilitering... 54 3.12 Förutsättningar för utbyte av sjukpenning mot sjukersättning... 55 3.13 Förnyad utredning av arbetsförmågan... 58 4 Försäkringskassans utredning i sjukersättningsärenden... 59 4.1 Försäkringskassans service- och utredningsskyldighet... 59 4.2 Metodstöd generella utgångspunkter för utredning i ett sjukersättningsärende... 60 4.3 Vilka uppgifter behövs för att bedöma arbetsförmågan?... 61 4.4 Hämta intern information... 62 4.5 Försäkringskassans medicinska utredning... 63 4.5.1 Grundläggande medicinska uppgifter som behövs för att kunna bedöma arbetsförmågans nedsättning: DFA-kedjan... 64 4.5.2 Övriga medicinska uppgifter som behövs för att kunna bedöma arbetsförmågans nedsättning... 65 4.5.3 Metodstöd bedömning av om det medicinska underlaget är tillräckligt... 66 4
4.5.4 Komplettering av medicinskt underlag... 67 4.6 Försäkringskassans övriga utredning... 68 4.6.1 Utredning med den försäkrade... 68 4.6.2 Uppgifter du behöver inhämta från den försäkrade... 69 4.6.3 Utredning med andra aktörer... 73 4.6.4 Medicinskt underlag ger tillräckligt med uppgifter behov av övrig utredning?... 74 4.7 Information till den försäkrade... 76 5 Tidpunkten för försäkringsfallet... 78 5.1 Allmänt om försäkringsfallet... 78 5.2 När fastställs tidpunkten för försäkringsfallet?... 79 5.3 Rättspraxis tidpunkten för försäkringsfallet... 80 5.4 Ska försäkringsfallet fastställas till kalenderår eller kalenderår och kalendermånad?... 81 5.5 Metodstöd utredning om tidpunkten för försäkringsfallet... 83 5.6 Beslut om försäkringsfallet... 83 6 Vem är försäkrad för sjukersättning?... 84 6.1 Försäkringstillhörighet... 84 6.1.1 Beslut då personen aldrig har varit försäkrad i Sverige... 84 6.2 Försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning och/eller garantiersättning... 85 6.3 Försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning... 86 6.3.1 Vem arbetar i Sverige?... 86 6.3.2 När börjar försäkringen för inkomstrelaterad sjukersättning att gälla?... 87 6.3.3 Hur länge gäller försäkringen för inkomstrelaterad sjukersättning?... 87 6.3.4 Undantag för biståndsarbetare m.fl.... 88 6.3.5 Försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning vid speciella försäkringssituationer... 89 6.4 Försäkrad för garantiersättning... 89 6.4.1 Vem är bosatt i Sverige?... 90 6.4.2 När börjar den bosättningsbaserade försäkringen att gälla?... 91 6.4.3 Hur länge gäller den bosättningsbaserade försäkringen?... 91 6.4.4 Inverkan av EU:s regler och bestämmelser i konventioner... 91 6.5 Beslut då personen inte är försäkrad vid försäkringsfallet... 92 6.6 Metodstöd Försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning och/eller garantiersättning... 93 7 Metoder och underlag i handläggningen... 97 7.1 Allmänt om metoder och underlag för utredning och samordning... 97 7.2 Olika medicinska underlag... 97 7.2.1 Läkarutlåtande om hälsotillstånd... 98 7.2.2 Särskilt läkarutlåtande... 98 7.2.3 Läkarutlåtande efter teamutredning... 99 7.3 Sjukpenning i samband med utredning för försäkrade som har partiell sjukersättning... 99 7.4 Ersättning för läkarutlåtanden och särskilda läkarutlåtanden... 99 7.4.1 Ersättning till läkaren... 99 7.4.2 Begäran om ersättning för läkarutlåtande och särskilt läkarutlåtande... 100 7.4.3 Ingen ersättning kan betalas ut till den försäkrade... 102 7.4.4 Metoder för att analysera det medicinska underlaget... 102 7.4.5 DFA-kedjan... 102 7.4.6 Försäkringsmedicinskt beslutsstöd... 103 5
7.4.7 Försäkringsmedicinsk rådgivare... 104 7.4.8 Dokumentation vid gruppkonsultation av försäkringsmedicinsk rådgivare... 104 7.5 Metoder att utreda med den försäkrade... 105 7.5.1 Utredningssamtal... 105 7.5.2 SASSAM-kartläggning... 106 7.5.3 Besök hos den försäkrade... 106 7.5.4 Att tänka på när den försäkrade bor eller vistas i annat land än Sverige... 107 7.6 Metoder att utreda och samordna med den försäkrade och övriga aktörer... 108 7.6.1 Min plan... 108 7.6.2 Avstämningsmöte... 108 7.6.3 Gemensam kartläggning med Arbetsförmedlingen... 109 7.6.4 Överlämningsmöte... 110 7.7 Om dokumentation och sammanställning av underlag inför beslut... 111 7.7.1 Viktigt angående dokumentation i journal... 111 7.7.2 Metodstöd - När du skriver utkast till beslutsbrev... 111 8 Beslut hos Försäkringskassan... 113 8.1 Beslut av särskilt utsedd beslutsfattare särskild beslutsordning... 113 8.2 Beslut om sjukersättning... 113 8.2.1 Beslut i ärenden om sjukersättning som fattas av särskilt utsedd beslutsfattare... 114 8.2.2 Beslut i ärenden om sjukersättning som fattas av handläggare... 114 8.2.3 Beslut i ärenden om sjukersättning som fattas av specialist... 115 8.3 Metodstöd Kvalitetssäkring... 116 8.4 Kommunicering enligt förvaltningslagen och information om beslut... 116 8.4.1 Kommunicering enligt förvaltningslagen... 116 8.4.2 Information om tänkt beslut... 117 8.4.3 Metodstöd Kommunicering... 117 8.5 Rätten att lämna uppgifter muntligt... 118 8.6 Metodstöd fatta beslut... 118 8.7 Avvikande mening... 119 8.8 Flera beslut vid ett och samma beslutstillfälle... 119 8.8.1 Information i samband med beslutet... 120 8.9 Interimistiska beslut... 120 8.9.1 Metodstöd Interimistiska beslut... 122 8.9.2 Återbetalningsskyldighet vid interimistiska beslut... 125 8.10 Omprövning, ändring och överklagande av beslut... 125 9 Under tid med sjukersättning översikt... 126 9.1 Två grupper av försäkrade med sjukersättning... 126 9.1.1 Sjukersättning enligt regelverket före 1 juli 2008... 126 9.1.2 Sjukersättning enligt regelverket från och med 1 juli 2008... 128 10 Rehabilitering och Försäkringskassans samordningsansvar... 131 10.1 Rehabilitering... 131 10.1.1 Metodstöd för praktiskt hantering vid samordning av rehabiliteringsinsatser... 131 10.2 Rehabilitering under tid med sjukersättning... 132 10.3 Försäkringskassans ansvar... 132 10.4 Den försäkrades medverkan och ansvar... 134 10.5 När kan rehabilitering påbörjas?... 134 6
10.5.1 Metodstöd klarlägga rehabiliteringsbehov... 135 10.6 Plan för rehabilitering (Min plan)... 135 10.6.1 Förhållningssätt... 135 10.6.2 Hur ska planen tas fram?... 135 10.6.3 Vad ska planen innehålla?... 136 10.7 Arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder... 136 10.7.1 Arbetsförmedlingens insatser... 136 10.7.2 Arbetsträning... 137 10.7.3 Arbetshjälpmedel... 137 10.7.4 Försäkring för den som skadar sig eller orsakar skada under utredning eller arbetslivsinriktad rehabilitering... 137 10.7.5 Om den försäkrade skadar sig... 137 10.7.6 Skada hos arbetsgivare eller utbildningsanordnare... 138 10.7.7 Ersättning under tid med rehabilitering... 139 10.8 Samverkan med andra aktörer... 139 10.8.1 Samverkan med Arbetsförmedlingen... 140 10.8.2 Medgivande till samverkan med andra aktörer... 140 11 Försäkrade som har tre fjärdedels sjukersättning... 142 11.1 Allmänt... 142 11.2 Försäkringskassans ansvar... 142 11.2.1 Underrättelse till Arbetsförmedlingen... 143 11.2.2 Ersättning till Arbetsförmedlingen och Samhall AB... 143 11.2.3 Metodstöd - Särskilda insatser för den som får tre fjärdedels sjukersättning... 144 11.3 Arbetsförmedlingens ansvar... 144 11.3.1 Meddelande om åtgärder... 144 11.3.2 Underrättelse om förändringar i anställningen... 145 11.4 Omprövning, ändring och överklagande... 145 12 Vilande sjukersättning... 146 12.1 Syftet med vilande ersättning... 146 12.2 Vem kan få vilande ersättning?... 146 12.3 Ansökan om vilande ersättning... 147 12.4 Metodstöd vad ska Försäkringskassan utreda inför beslut om vilande ersättning?... 148 12.5 Vilandeperiodens längd... 149 12.6 Flera perioder med vilande ersättning... 149 12.7 Vilande ersättning vid förvärvsarbete... 150 12.7.1 Helt eller delvis vilande sjukersättning vid förvärvsarbete... 150 12.8 Månadsbelopp när sjukersättning är vilande vid förvärvsarbete... 152 12.9 Vilande sjukersättning vid studier... 152 12.9.1 Vid vilka studier är det aktuellt med vilande sjukersättning?... 153 12.10 Från och med när påverkas utbetalningen när ersättningen blir vilande?... 153 12.10.1 Från och med vilken månad utbetalas månadsbeloppet vid vilande ersättning vid förvärvsarbete?... 154 12.11 Vilande ersättning vid förvärvsarbete och vid studier under samma 24-månadersperiod... 155 12.12 Under perioden med vilande ersättning... 155 12.12.1 Metodstöd under tiden med vilande sjukersättning... 156 12.13 Efter 24 månaders vilande sjukersättning... 157 12.14 Den försäkrade begär att vilandeförklaringen ska upphävas... 157 7
12.15 Försäkringskassan upphäver beslut om vilandeförklaring utan att den försäkrade har begärt det... 158 12.15.1 Beslut om vilandeförklaring upphävs på grund av sjukdom... 158 12.15.2 Beslut om vilandeförklaring upphävs av någon annan anledning än sjukdom... 159 12.16 Utbetalning av sjukersättning efter upphävande av vilandeförklaring... 160 12.17 Arbete eller studier inom EU/EES... 161 12.18 Anmälningsskyldighet... 161 12.19 Hur påverkas andra ersättningar när sjukersättning vilandeförklaras?... 161 12.19.1 Arbetsskadelivränta... 161 12.19.2 Livränta enligt 43 kap. SFB om statligt personskadeskydd... 162 12.19.3 Handikappersättning... 162 12.19.4 Bostadstillägg... 162 12.19.5 SGI och dagersättning... 162 13 Förnyad utredning och efterkontroll... 163 13.1 Förnyad utredning eller efterkontroll?... 163 13.1.1 Förnyad utredning... 163 13.2 Beslut om tidpunkt för förnyad utredning... 164 13.2.1 Metodstöd beslut om tidpunkt för förnyad utredning... 165 13.3 När ska en förnyad utredning göras?... 165 13.4 Hur ska en förnyad utredning göras?... 166 13.5 Ett differentierat arbetssätt... 166 13.5.1 Metodstöd - hög utredningsgrad... 167 13.5.2 Metodstöd - medelhög utredningsgrad:... 169 13.5.3 Metodstöd - låg utredningsgrad:... 170 13.6 När ska utredningen fortsätta?... 171 13.6.1 Metodstöd om du fortsätter att utreda... 171 13.6.2 Metodstöd när ska impuls lämnas till kontrollutredning?... 171 13.7 Metodstöd vem beslutar när den förnyade utredningen är klar?... 172 13.8 Metodstöd när ska utredningen avslutas?... 172 13.9 Efterkontroll... 174 14 Anmälningsskyldighet... 175 14.1 Vem är anmälningsskyldig?... 175 14.2 Hur ska anmälan göras?... 175 14.3 Metodstöd Hur ska anmälan göras... 176 14.4 Anmälan om förvärvsarbete... 176 14.5 Arbete inom åttondelen omfattas av anmälningsskyldigheten... 178 14.6 När är den försäkrade inte anmälningsskyldig?... 179 14.6.1 Metodstöd När är den försäkrade inte anmälningsskyldig... 179 14.7 Anmälan om förbättrad arbetsförmåga... 180 14.7.1 Förbättrad arbetsförmåga... 180 14.8 Metodstöd Handläggning av anmälan... 182 14.9 Metodstöd Information om anmälningsskyldigheten... 182 15 Omprövning av sjukersättning vid ändrade förhållanden... 184 15.1 Grundläggande bestämmelser... 184 15.2 När är omprövning av rätten till ersättning aktuell?... 185 15.3 När är omprövning inte aktuellt?... 185 15.4 Begreppet förbättrad arbetsförmåga... 186 15.5 Förbättrad arbetsförmåga - när den försäkrade inte arbetar... 186 15.6 Förbättrad arbetsförmåga vid arbete... 187 15.7 Studier under tid med sjukersättning... 190 8
15.8 Omprövning efter tid med vilande sjukersättning... 191 15.9 Förbättrad försörjningsförmåga?... 191 15.10 Sanktionsmöjligheter... 195 15.11 Vad händer när någon vägrar att medverka i utredning av arbetsförmågan och i rehabilitering?... 195 15.12 Metodstöd Omprövning av sjukersättning vid ändrade förhållanden... 197 15.13 Fortsatt utbetalning efter det att sjukersättningen har minskats eller upphört... 208 15.13.1 Vilka kan få fortsatt utbetalning efter att sjukersättningen minskats eller upphört?... 209 15.13.2 Metodstöd handläggning vid fortsatt utbetalning efter beslut att sjukersättningen minskas eller upphör... 210 15.13.3 Överlämningsmöte till Arbetsförmedlingen... 211 15.14 Få tillbaka tidigare sjukpenninggrundande inkomst (SGI)... 211 15.15 Sjukpenning sedan sjukersättning har minskats eller upphört... 212 15.16 Arbetsskadelivränta... 212 15.17 Återbetalningsskyldighet... 213 15.18 Interimistiska beslut... 214 15.19 Metodstöd beslut i samband med ställningstagande om återkrav... 214 15.20 Eftergift... 214 15.21 Avdrag på ersättning (kvittning)... 214 15.22 Avsäga sig rätten till sjukersättningen... 214 15.22.1 Metodstöd den försäkrade vill avsäga sig rätten till ersättningen... 216 16 Sjukersättning - äldre bestämmelser... 218 16.1 Förtidspension som beviljats före den 1 juli 1993... 218 16.1.1 Hel sjukersättning (tidigare förtidspension)... 218 16.1.2 Två tredjedels sjukersättning... 219 16.2 Förtidspension som beviljats före den 1 januari 1997... 219 16.3 Sjukersättning före den 1 juli 2008... 219 16.3.1 Tidsbegränsad sjukersättning enligt övergångsbestämmelser... 220 Källförteckning... 222 Sakregister... 229 9
Förkortningar AFL Bet. Ds EEG EES EG EU FKAR FKFS FKRS Lag (1962:381) om allmän försäkring Betänkande från utskotten Departementsserien Europeiska Ekonomiska Gemenskapen Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet Europeiska Gemenskapen Europeiska Unionen Försäkringskassans allmänna råd Försäkringskassans föreskrifter Försäkringskassans rättsliga ställningstagande FL Förvaltningslagen (1986:223) FR FÖD Förordning 1408/71 Förordning 574/72 Förordning 883/2004 Förordning 987/2009 HFD Förvaltningsrätten Försäkringsöverdomstolen Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen Högsta förvaltningsdomstolen IL Inkomstskattelagen (1999:1229) KPI KR KRNG KRNJ KRNS KRSU Konsumentprisindex Kammarrätten Kammarrätten i Göteborg Kammarrätten i Jönköping Kammarrätten i Stockholm Kammarrätten i Sundsvall 10
LSS PGI Prop. RAR RFFS RFV RR RÅ SASSAM SFB SFBP SfU SGI Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade Pensionsgrundande inkomst Regeringens proposition Riksförsäkringsverkets allmänna råd Riksförsäkringsverkets föreskrifter Riksförsäkringsverket Regeringsrätten Regeringsrättens årsbok Strukturerad Arbetsmetodik för Sjukfallsutredning och SAMordnad rehabilitering Socialförsäkringsbalken Lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken Socialförsäkringsutskottet Sjukpenninggrundande inkomst SoL Socialtjänstlagen (2001:453) SOU TUFF Statens offentliga utredningar Teckenspråksutbildning för vissa föräldrar 11
Sammanfattning I denna vägledning beskrivs bestämmelserna om sjukersättning. Dessa förmåner regleras i socialförsäkringsbalken (SFB). Vägledningen ska vara ett stöd i det dagliga arbetet hos Försäkringskassan så att bestämmelserna tillämpas på ett riktigt sätt. Kapitel 1 beskriver det övergripande syftet med lagstiftningen och det förhållningssätt som ska prägla Försäkringskassans arbete. Kapitel 2 beskriver vad som gäller vid ansökan om sjukersättning och då Försäkringskassan tar initiativ till att bevilja ersättning utan ansökan. Kapitel 3 beskriver vilka krav som ska vara uppfyllda avseende arbetsförmågans nedsättning för att en person ska ha rätt till sjukersättning. Kapitel 4 utgör ett metodstöd till hur utredning av arbetsförmågans nedsättning ska utformas och vilket beslutsunderlag som krävs. Kapitel 5 och 6 handlar om försäkringsfall och vem som är försäkrad för sjukersättning. Kapitel 7 handlar om vilka metoder för utredning och samordning som kan användas och vilken ersättning som kan lämnas för medicinskt underlag. Kapitel 8 handlar om att fatta beslut. Kapitel 9 15 beskriver vad som gäller efter det att sjukersättning beviljats. I kapitel 9 12 beskrivs vilka möjligheter som finns till rehabilitering och att arbeta samtidigt med sjukersättningen. I kapitel 13 beskrivs Försäkringskassans skyldighet att göra förnyade utredningar och i kapitel 14 beskrivs den försäkrades anmälningsskyldighet. Kapitel 15 handlar om omprövning av sjukersättning vid ändrade förhållanden och vilken stöd den försäkrade kan få om sjukersättningen minskas eller rätten till ersättning upphör. Kapitel 16 handlar om äldre bestämmelser. 12
Läsanvisningar Denna vägledning ska vara ett hjälpmedel för Försäkringskassans medarbetare i handläggningen. Den kan också vara ett stöd vid utbildning av Försäkringskassans personal. Vägledningen redovisar och förklarar lagar och andra bestämmelser. Den redogör för de delar av lagens förarbeten som är särskilt viktiga för att förstå hur lagen ska tillämpas. Den redogör också för rättspraxis samt för Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden. Vägledningen innehåller också en beskrivning av hur man ska handlägga ärenden och vilka metoder som då ska användas för att åstadkomma både effektivitet och kvalitet i handläggningen. Rubriken till sådana kapitel eller avsnitt inleds med ordet Metodstöd. Hänvisningar I vägledningen finns hänvisningar till lagar, förordningar, föreskrifter, allmänna råd, Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden och interna styrdokument, förarbeten, rättsfall, JO-beslut och andra vägledningar. Hänvisningen finns antingen angiven i löpande text eller inom parentes i direkt anslutning till den mening eller det stycke den avser. I en bilaga till vägledningen finns en källförteckning som redovisar de lagar, förordningar, domar etc. som nämns i vägledningen. Exempel Vägledningen innehåller också exempel. De är komplement till beskrivningarna och åskådliggör hur en regel ska tillämpas. Att hitta rätt i vägledningen I vägledningen finns en innehållsförteckning och ett alfabetiskt sakregister. Innehållsförteckningen är placerad först och ger en översiktsbild av vägledningens kapitel och avsnitt. Sakregistret finns sist i vägledningen och innehåller sökord med sidhänvisningar. 13
1 Inledning I detta kapitel beskrivs först införandet av sjukersättning och aktivitetsersättning och de olika vägledningar som behandlar förmånerna. Därefter beskrivs det förhållningssätt som ska prägla Försäkringskassans arbete. 1.1 En välfungerande sjukförsäkringsprocess Det är viktigt att se hela sjukförsäkringsprocessen som omfattar sjukpenning, samordnad rehabilitering, sjukersättning och aktivitetsersättning som en helhet. Försäkringskassans uppgift är att verka för en väl fungerande sjukförsäkringsprocess som ger rätt ersättning i rätt tid och syftar till att tillvarata den försäkrades arbetsförmåga och underlätta och påskynda återgång i arbete. 1.2 Införandet av sjukersättning och aktivitetsersättning och lagändringarna sedan 2008 Förtidspensionen gjordes den 1 januari 2003 till en del av sjukförsäkringen i stället för en del av pensionsförsäkringen. Ett viktigt syfte var att få en finansiellt sammanhållen försäkring som innefattar alla ersättningsfall på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska arbetsförmågan. Detta oberoende av hur lång tid nedsättningen beräknades bestå. Några förändringar beträffande bedömningen av arbetsförmåga genomfördes inte. Ett annat lika viktigt syfte med förändringen var att unga försäkrade med långvarigt nedsatt arbetsförmåga skulle få ett särskilt stöd, genom att få aktivitetsersättning. Denna ersättningsform ska stimulera till aktiviteter utan att den ekonomiska tryggheten påverkas. Den 1 juli 2008 infördes ett antal åtgärder för att effektivisera sjukskrivningsprocessen med tidiga insatser för att i högre grad ta till vara arbetsförmågan. En rehabiliteringskedja gäller nu och den har fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan vid sjukskrivning. Samtidigt skärptes kraven för att få sjukersättning tills vidare och ersättningen kan nu endast betalas ut när arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt sett mot hela arbetsmarknaden. Inom aktivitetsersättningen gjordes förändringen att bedömningen om arbetsförmågans nedsättning skulle göras sett mot hela arbetsmarknaden. Från samma tidpunkt avskaffades ersättningsformen tidsbegränsad sjukersättning. Övergångsbestämmelser till äldre bestämmelser gällde längst t.o.m. december 2012. (Prop. 2007/08:136 En reformerad sjukförsäkringsprocess för ökad återgång i arbete) Den 1 december 2008 trädde regler i kraft som syftar till att underlätta för personer som har sjukersättning tills vidare enligt 7 kap. 1 och 3 den numera upphävda AFL i lydelsen före den 1 juli 2008 att använda en restarbetsförmåga. De nya reglerna innebär bland annat att Försäkringskassan 14
under vissa förutsättningar inte gör någon ny prövning av rätten till sjukersättning även om den försäkrades arbetsförmåga har förbättrats. De särskilda reglerna för sjukersättning syftar till att ge försäkrade som har en restarbetsförmåga den stimulans och den försörjningstrygghet som behövs för att både våga och bli motiverade till att ta vara på sin återstående arbetsförmåga. För att försäkrade som använder sin förbättrade arbetsförmåga till förvärvsarbete inte ska kunna ha förvärvsinkomster i obegränsad omfattning samtidigt som hela den beviljade sjukersättningen betalas ut minskas ersättningen, genom ett avräkningssystem med steglös avräkning. (Prop. 2007/08:124 Från sjukersättning till arbete s. 47 f.) På detta sätt skapades ett sjukersättningssystem i två delar. Den ena delen omfattar personer som beviljats sjukersättning tills vidare enligt de regler som gällde före den 1 juli 2008. Det är dessa personer som omfattas av de särskilda reglerna för sjukersättning i 37 kap. SFB. Den andra delen omfattar personer som beviljats sjukersättning enligt de nya striktare reglerna som gäller från och med den 1 juli 2008 (prop. 2007/08:124 s. 91 samt socialförsäkringsutskottets betänkande 2008/09: SfU4 Från sjukersättning till arbete, s. 12). Försäkrade som beviljas sjukersättning enligt reglerna från och med den 1 juli 2008, omfattas exempelvis av reglerna för vilande sjukersättning. Från och med den 1 januari 2009 ändrades reglerna för anmälningsskyldighet och reglerna för vilande ersättning vid arbete (numera 110 kap. 46, 47 och 50 52 SFB samt 36 kap. 10 18 SFB). Även reglerna för minskning eller indragning (numera omprövning) av sjukersättning ändrades den 1 januari 2009 (36 kap. 19 20 SFB). Socialförsäkringsbalken (SFB) trädde i kraft den 1 januari 2011. Den är en sammanhållen och heltäckande socialförsäkringslag och ersätter ungefär 30 av de tidigare gällande socialförsäkringsförfattningarna, däribland AFL. I SFB har språket moderniserats och vissa nya begrepp har införts. Viss rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen och tidigare Försäkringsöverdomstolen samt några allmänna förvaltningsrättsliga principer har blivit inskrivna i lagtexten. Men syftet med SFB har inte varit att genomföra några ändringar i sak så kallade materiella ändringar utan tidigare lagstiftning har i princip oförändrad förts över till SFB. SFB innehåller alltså samma bestämmelser som tidigare lagstiftning när det gäller förutsättningarna för att få en förmån. Ersättningsnivåerna är också oförändrade. Det finns dock några ändringar i sak som beror på att vissa bestämmelser har blivit gemensamma för de olika förmånerna. Syftet med dessa ändringar har varit att ta bort obefogade skillnader mellan förmånerna. 1.3 Vägledning i fyra delar Samtliga vägledningar inom området sjukförmåner ska bilda en enhet. Tillämpningen av reglerna för sjukersättning och aktivitetsersättning finns beskriven i fyra vägledningar. 15
Sjukersättning Vägledning 2013:1 handlar om hur den försäkrade får sjukersättning och vad som händer efter det att sjukersättning har beviljats. Där beskrivs bedömningen av rätten till sjukersättning vem som är försäkrad för sjukersättning beslut om sjukersättning förnyad utredning, efterkontroll och de gemensamma metoderna som finns för detta arbete särskilda insatser för försäkrade som har tre fjärdedels sjukersättning rehabilitering och vilande sjukersättning omprövning vid ändrade förhållanden och anmälningsskyldigheten Aktivitetsersättning Vägledning 2013:2 handlar om hur den försäkrade får aktivitetsersättning och vad som händer under tiden den försäkrade har aktivitetsersättning. Där beskrivs bedömningen av rätten till aktivitetsersättning vem som är försäkrad för aktivitetsersättning beslut om aktivitetsersättning hur Försäkringskassan ska arbeta med att samordna rehabiliteringsinsatser och aktiviteter vilande aktivitetsersättning särskilda insatser för försäkrade som har tre fjärdedels aktivitetsersättning omprövning vid ändrade förhållanden och anmälningsskyldigheten Sjukersättning och aktivitetsersättning beräkning, steglös avräkning m.m. Vägledning 2013:3 handlar om hur ersättningens storlek räknas fram och om utbetalning av ersättning. Där beskrivs inkomstrelaterad ersättning och garantiersättning samordningsregler och avdrag omvandling av förtidspension och sjukbidrag, ålderspensionsrätt och övergångsbestämmelser. de särskilda reglerna i 37 kap. SFB steglös avräkning m.m. 16
Sjukersättning och aktivitetsersättning förmåner vid invaliditet enligt EU-rätten och konventioner om social trygghet Vägledning 2010:2 beskriver förmåner vid invaliditet enligt EU:s förordningar 883/2004 och 987/2009 samt 1408/71 och 574/72. Vägledningen beskriver också reglerna i de konventioner om social trygghet som rör sjukersättning och aktivitetsersättning. I vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner, m.m. samt vägledning 2000:2 Försäkrad i Sverige genom bosättning eller arbete finns bestämmelserna om försäkringstillhörighet närmare presenterade. 1.4 FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning År 2006 antogs konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning av FN:s generalförsamling. Konventionen tar upp de åtgärder som är nödvändiga för att säkra rättigheterna för människor med funktionsnedsättning. Sverige undertecknade konventionen 2007 och ratificerade den året efter. Konventionen är vägledande i strategin för att genomföra funktionshinderspolitiken. Hela den offentliga sektorn ska arbeta med konventionen som grund. Läs mer på regeringens webbplats www.regeringen.se och se prop. 2008/09:28 Mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder. 1.5 Funktionshinderspolitiken Den grundläggande principen för funktionshinderspolitiken är att alla människor, oavsett funktionsförmåga, ska ha samma möjlighet som andra att vara delaktiga i samhället och ta del av mänskliga rättigheter. De nationella målen för funktionshinderspolitiken slogs fast år 2000. Målen är ständigt aktuella och har ingen bortre gräns. De nationella funktionshinderspolitiska målen är: en samhällsgemenskap med mångfald som grund att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning. Regeringen har presenterat en strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken i Sverige under 2011 2016. Strategin beskriver konkreta mål för samhällets insatser och hur de ska följas upp. Grunden för funktionshinderspolitiken finns i den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79). Med handlingsplanen som grund beslutade riksdagen dels om målen för funktionshinderspolitiken, dels om inriktningen för arbetet inom funktionshinderspolitiken. (En strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken 2011 2016, s. 4, Regeringskansliet). 17
1.6 Strategiska myndigheter och delmål Enligt den nationella handlingsplanen ska frågor om funktionshinder finnas med som en naturlig del av verksamheten i alla sektorer av samhället. Alla myndigheter har ett ansvar för att leva upp till målen för funktionshinderspolitiken och att integrera funktionshindersperspektivet i den ordinarie verksamheten. I genomförandestrategin för funktionshinderspolitiken för åren 2011 2016 har vissa myndigheter fått ett särskilt ansvar. De kallas strategiska myndigheter och det finns en eller flera sådana för varje politikområde. De strategiska myndigheterna ska formulera delmål utifrån de mer övergripande inriktningsmålen för sina respektive politikområden. Försäkringskassan är en av 22 strategiska myndigheter och har fått i uppdrag att under åren 2012 2015 arbeta med delmål som rör delaktighet, likformighet och tillgänglighet. Försäkringskassan ska årligen redovisa till regeringen och Handisam hur myndigheten har arbetat för att uppnå delmålen och vilka effekter arbetet har gett. Ett av Försäkringskassans delmål är att öka delaktigheten för personer med funktionsnedsättning i arbets- och samhällslivet och då med särskild inriktning mot unga som har aktivitetsersättning. Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, ansvarar för uppföljningen av strategins mål och insatser, samt för att utveckla ett sammanhållet system för att beskriva och analysera utvecklingen. Du kan läsa mer om funktionshinderspolitiken på regeringens webbplats www.regeringen.se och på Handisams webbplats www.handisam.se 1.7 Försäkringskassans strategiska inriktning Utgångspunkten i Försäkringskassans beslutade strategi fram till 2016 är den försäkrade och dennes behov och upplevelse. Försäkringskassan ska eftersträva att möta den försäkrade utifrån hans eller hennes förutsättningar, bli bättre på att förstå konsekvenserna av olika funktionsnedsättningar och förebygga och stötta de försäkrade i framtida behov. Ett särskilt fokus ska ligga på unga med aktivitetsersättning och deras utanförskap. Enligt strategin ska Försäkringskassan använda sig av nya samarbetsformer med bland annat Arbetsförmedlingen och kommunerna. Målet är att påtagligt öka deltagandet i arbets- och samhällslivet för unga med aktivitetsersättning. Läs mer på Försäkringskassans intranät under Styrning/Beslutad inriktning. 1.8 Tillgänglighet I följande avsnitt beskrivs olika aspekter av begreppet tillgänglighet som är en viktig del i funktionshinderperspektivet och därför är en viktig del i Försäkringskassans arbete när vi möter personer som har sjukersättning. Ofta används ordet för att beskriva den fysiska miljön. Men begreppet är betydligt vidare än så och det är viktigt att ta hänsyn till alla perspektiv. 18
1.8.1 Begreppet tillgänglighet Begreppet tillgänglighet kan delas in i flera olika områden: Fysisk tillgänglighet - inom- och utomhusmiljöer ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det innebär bland annat att det ska gå att ta sig in i och ut ur lokaler och att det ska gå att orientera sig. Kommunikativ tillgänglighet - alla ska kunna ta emot information och interagera med andra. Därför måste det finnas tolkar, fungerande teleslingor, god akustik och belysning. Webbplatser på internet måste vara utformade så att de är tillgängliga även för personer med funktionsnedsättning. Informativ tillgänglighet - alla ska kunna ta del av information. Därför måste tryckt och digital information vara tydligt utformad och vid behov gå att få i anpassad form. Talad information bör kunna kompletteras med visuell tillgänglighet. Psykosocial tillgänglighet - attityder, kunskap och bemötande påverkar mötet mellan människor. Vikten av att kunna planera och förstå en persons behov eller situation är en förutsättning för ett bra bemötande. Utöver dessa områden som är viktiga att kontinuerligt arbeta med i handläggningen kan olika typer av funktionsnedsättningar leda till att man även har problem med kognitionen. Det betyder att man kan ha svårt att sortera ut vad som är viktigt och att komma ihåg vad som sägs. Det kan ta längre tid att förstå och för en del är det besvärligt att läsa och förstå texter. Följande stycke beskriver begreppet tillgänglighet för personer som har kognitiva funktionsnedsättningar. 1.8.2 Kognitiv tillgänglighet Många vet vad som är tillgänglighet för den som har svårt att röra sig eller svårt att se. Men för den som har svårt att förstå och minnas är det viktigt med kognitiv tillgänglighet. Kognition är tänkande, perception, uppmärksamhet, minne och språk: förmågan att kunna sålla, prioritera, planera och koncentrera sig. Målet är att samhället ska vara ordnat så att alla kan förstå informationen och känna sig trygga. Tillgänglighet för den som har kognitiva funktionsnedsättningar handlar om hur information ges. Genom lättlästa texter, pictogram och foton med eller utan text kan det bli lättare att förstå broschyrer, brev och böcker. På internet kan det handla om möjligheten att få information genom en film eller genom få text uppläst. Kognitiv tillgänglighet handlar också om fysiska miljöer i samhället, till exempel på ett sjukhus eller vid en busshållplats. Här behövs tydliga skyltar med pictogram och kanske bilder. Det ska vara lätt att förstå var saker finns och man ska känna sig trygg. Men god kognitiv tillgänglighet är också att det kan finnas personer tillgängliga att fråga om man behöver. Det handlar också om förhållningssätt och bemötande hos omgivningen. 19
Det kan räcka med enkla åtgärder för att skapa bättre tillgänglighet och en fungerande kommunikation med de personer med funktionsnedsättning som möter Försäkringskassan. Men det är viktigt att komma ihåg att specifika funktionsnedsättningar ställer olika krav på kommunikationen. Du kan läsa mer om tillgänglighet på www.handisam.se Du kan läsa mer om det anpassade stöd som Försäkringskassan kan ge utifrån olika typer av funktionsnedsättningar på Fia under Kund/Funktionshinder. 1.9 Mänskliga rättigheter i Försäkringskassan Försäkringskassan ska bemöta personal och kunder professionellt på lika villkor oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller trostillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder (policy 2010:01 för likabehandling). Arbete för likabehandling innebär att Försäkringskassan ska motverka all form av diskriminering. Det finns ett förbud mot att diskriminera i handläggningen och bemötande av försäkrade (2 kap. 14 diskrimineringslagen [2008:567]). Förutsättningar för bra möten och handläggning påverkas av personernas kunskaper, inlevelse, förväntningar, förhållningssätt och maktpositioner. Det är viktigt att ha inlevelse och respekt i mötet. Det är också viktigt att tänka på att den person som har behov av en offentlig tjänst befinner sig i en beroendesituation. Personen behöver inte alltid befinna sig i en beroendesituation men just i den här situationen är personen beroende av den som beslutar om stödet. Att i sitt arbete ha uppgiften att ge stöd till andra innebär att ha makt över andra. (Riksförsäkringsverket, De handikappolitiska målen och socialförsäkringsadministrationen, 2003) Personens kön Kvinnor och män, flickor och pojkar har samma behov av ett bra bemötande. Samtidigt är bemötandet från myndigheten i regel olika. Detta sker ofta undermedvetet. Därför är det viktigt att öka kunskapen om hur våra föreställningar kring genus och mer specifikt den rådande genusordningen påverkar kvinnors och mäns, flickors och pojkars livssituation. Personens kön och traditionella könsroll ska inte påverka Försäkringskassans utredning och bedömning av rätten till sjukersättning. Barn och unga Barn och unga människor med funktionsnedsättning är i första hand barn och unga människor och inte människor med funktionsnedsättning. När man är ung förändras livssituationen hela tiden. Då lägger man grunden till sin identitet, självbild och självkänsla. Därför har unga ofta ett annat behov av stöd än vuxna. 20
Etnisk bakgrund Bemötande och handläggning ska ske på samma sätt för personer oavsett etnisk bakgrund. Personer med en utomeuropeisk bakgrund har ofta svårare att etablera sig i arbetslivet på grund av förhindrande strukturer i samhället. Det är viktigt att inte tillskriva personer egenskaper som exempelvis bristande motivation för att integreras i samhälls- och arbetsliv baserat på personens etniska ursprung. Sexuell läggning Oavsett om en person är homo-, bi-, trans- eller heterosexuell ska bemötande och handläggning ske på samma sätt och med samma utgångspunkter. Det är därför viktigt att inte blanda ihop en persons sexualitet med personen levnadsförhållanden (gift, sambo, partner, förälder, etc.) så att det påverkar ett eventuellt beslut. Läs mer i Försäkringskassans riktlinjer (2009:06) för bemötande och på intranätet under Start/Medarbetare/Likabehandling. 1.10 Begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder Socialstyrelsen har ändrat definitionen och användningen av begreppen funktionshinder och funktionsnedsättning. Ett av motiven är att det rådde en begreppsförvirring kring funktionshinder och funktionsnedsättning. Funktionsnedsättning definieras som nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En funktionsnedsättning uppstår till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana skador, tillstånd eller sjukdomar kan vara av bestående eller övergående natur. Funktionshinder definieras som en begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. Funktionshinder uppstår när en person med en funktionsnedsättning möter bristande tillgänglighet eller andra former av barriärer i den omgivande miljön. Denna miljörelaterade syn på funktionshinder har integrerats i svensk lagstiftning (prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade, s. 53). Tidigare användes termen handikapp, som en beskrivning över förhållandet mellan en individ och omgivningen. Begreppet avråds som synonym till såväl funktionsnedsättning som funktionshinder. Begreppet handikapp förekommer i vissa sammansatta ord som till exempel handikappforskning. Enligt Socialstyrelsen innebär den förändrade terminologin att det inte är logiskt att prata om personer med funktionshinder. Den främsta anledningen är att uttrycket indikerar att funktionshindret är en individuell egenskap eller ett tillstånd. En person har inte ett funktionshinder utan hindret uppstår i förhållande till omgivningen. Frasen personer med funktionsnedsättning bör användas vid avgränsning och benämning av personer eller grupper. För mer information om begreppen, se Socialstyrelsens termbank: http://app.socialstyrelsen.se/termbank/ Försäkringskassan ska använda Socialstyrelsens definitioner av begreppen. 21
2 Ansökan och utbyte Detta kapitel handlar om olika alternativ för att pröva rätten till sjukersättning. Kapitlet innehåller också en beskrivning av från och med vilken tidpunkt den försäkrade kan få ersättning. Inledningsvis beskrivs de regler som gäller allmänt för ansökan om sjukersättning. Här beskrivs också när Försäkringskassan är kontaktinstitution och är skyldig att avisera annat EU/EES-land. Därefter följer en beskrivning av förutsättningarna för Försäkringskassan att initiera prövning av rätt till ersättning. 2.1 Allmänt om ansökan Socialförsäkringsbalken innehåller allmänna bestämmelser om hur en ansökan om en förmån hos Försäkringskassan ska göras. Dessutom har Försäkringskassan möjlighet att ställa mer specifika krav på ansökan. Den försäkrade kan själv ansöka om sjukersättning hos Försäkringskassan. Ansökan ska göras skriftligen. Ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och den ska vara egenhändigt undertecknad av den sökande. Ansökan kan också göras elektroniskt via Mina sidor. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete. (110 kap. 4 SFB) Den som ansöker om sjukersättning måste lämna flera uppgifter som är viktiga för prövningen. Det handlar om bosättning och arbete i Sverige eller annat land samt ersättningar som betalas från annat land. Det kan vara svårt för den som vill ansöka om sjukersättning att veta vilka uppgifter som är av betydelse för utredningen och som ska lämnas skriftligt eller på heder och samvete. Försäkringskassan har därför valt att ställa som krav att ansökan ska göras på en blankett som Försäkringskassan har fastställt (1 Riksförsäkringsverkets föreskrifter [RFFS 2002:36] om sjukersättning och aktivitetsersättning). På detta sätt kan Försäkringskassan styra vilka uppgifter som ska lämnas in skriftligt eller digitalt via Mina sidor av den sökande redan i samband med ansökningstillfället och dröjsmål som beror på att underlaget måste kompletteras i ett senare skede minskar. När den försäkrade meddelar Försäkringskassan att han eller hon önskar ersättning utan att lämna in ansökan är det lämpligt att Försäkringskassan begär in en ansökan. Det följer av att ansökan enligt föreskrifterna [2002:36] ska göras på en fastställd blankett. Om någon skriftligt meddelar Försäkringskassan på annat sätt än på fastställd blankett att han eller hon önskar få sjukersättning ska den dag som meddelandet kom in till Försäkringskassan betraktas som ansökningsdag (Försäkringsöverdomstolen [FÖD] mål nr 644-1969). Även i dessa fall är det lämpligt att Försäkringskassan ger den försäkrade tillfälle att komma in med en ansökan. 22
Om någon har ansökt på fel blankett så kan en komplettering göras per telefon för att få bekräftat vad ansökan egentligen gäller. Då behöver den försäkrade inte komma in med en ny ansökan på rätt blankett. Om till exempel någon som är under 30 år lämnar in en ansökan om sjukersättning så kan handläggaren kontakta den försäkrade på telefon. Om han eller hon uppger att ansökan avser aktivitetsersättning så ska handläggaren notera det i journalen. Om Försäkringskassan skriftligt fått in ansökan och samtliga uppgifter på annat sätt än på den fastställda blanketten är det naturligt att Försäkringskassan inte avvisar ansökan utan prövar ärendet som det är. Se även vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken kapitel 12. Det finns inget stöd för att avslå en ansökan enbart på den grunden att den har kommit in för tidigt, utredningen om rätten till sjukersättning kan ändå påbörjas. Däremot kan det vara svårt att fastställa varaktigheten om det är lång tid kvar tills den försäkrade fyller 30 år. 2.1.1 Metodstöd Olika ansökningsblanketter Följande ansökningsblanketter finns: ansökan om sjukersättning ansökan om aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga ansökan om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång ansökan på fastställd E-blankett eller SED-blankett från kontaktinstitution/utredande institution inom EU/EES och Schweiz ansökan från konventionsland Ansökan från EU/EES, Schweiz eller från konventionsland utfärdas av institutioner i det land där den försäkrade bor. Om den försäkrade bor i Sverige är det Försäkringskassan som ska utfärda ansökan. 2.1.2 Metodstöd Rätt ansökningsblankett Försäkringskassan prövar rätten till ersättning utifrån ansökan. Ibland kan den försäkrade ha använt sig av fel ansökningsblankett, till exempel om en försäkrad ansökt om aktivitetsersättning i stället för sjukersättning eller tvärtom. Jämför även avsnitt 2.1.7 om komplettering av ofullständigt ifylld ansökan. Om den försäkrade har använt fel ansökningsblankett ska du kontakta och informera henne eller honom om förutsättningarna i det enskilda ärendet. Den försäkrade kan, om han eller hon vill, välja att ändra sin ansökan. Handläggaren gör då en tjänsteanteckning i journal om vilken ersättningsform den försäkrade ansöker om samt vilken information som handläggaren lämnat till den försäkrade under samtalet. Då kan Försäkringskassan pröva ansökan utifrån det nya yrkandet. Den försäkrade kan också välja att återkalla den ansökan som gjorts på fel blankett (se avsnitt 2.6). 23
Om den försäkrade inte återtar eller ändrar sin ansökan ska Försäkringskassan pröva ansökan som den är. Det gäller till exempel om någon som är 20 år ansöker på en blankett om sjukersättning inte vill återkalla sin ansökan. I ett sådant fall måste beslutsfattaren avslå ansökan om sjukersättning, eftersom den försäkrade inte har fyllt 30 år. Motsvarande gäller försäkrade som är över 30 år och ansöker på en blankett om aktivitetsersättning. 2.1.3 Metodstöd Flera ansökningar samtidigt För dem som är i 30-årsåldern och samtidigt ansöker om både aktivitetsersättning och sjukersättning finns det ingen klar gräns för när beslutsfattaren kan besluta om båda förmånerna vid samma tillfälle. Det får man bedöma utifrån det medicinska underlaget och övriga underlag i varje enskilt ärende. Om det är mindre än sex månader kvar tills den försäkrade fyller 30 år kan ansökan om aktivitetsersättning och sjukersättning prövas samtidigt i de fall den försäkrade har ansökt om båda ersättningarna på separata blanketter. Bedömningen kan då bli att beslut kan fattas om båda förmånerna vid samma tillfälle men inte för samma period. Men det går också att besluta om aktivitetsersättning och vänta med att pröva rätten till sjukersättning till ett senare tillfälle. När två förmåner beviljas vid samma tillfälle kan bara en förmån i taget registreras i ÄHS. Därför måste du lägga upp en ny bevakning för en ny registrering i ÄHS månaden innan den försäkrade fyller 30 år. Annars får den försäkrade ingen ersättning när han eller hon fyller 30 år. Om det är mer än sex månader kvar tills den försäkrade fyller 30 år ska du som regel inte uppmana en försäkrad att ansöka om sjukersättning samtidigt som aktivitetsersättning. Bedömer Försäkringskassan att arbetsförmågan inte är stadigvarande nedsatt avslår Försäkringskassan ansökan. Försäkringskassan avslår alltså då inte ansökan på den grunden att den har inkommit för tidigt utan på grund av att arbetsförmågan inte är stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel av medicinska skäl sett till förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden. Har den försäkrade skickat in flera ansökningar av samma slag som avser samma period och grad av ersättning kan beslutsfattaren pröva dessa samtidigt. Det ska då framgå av beslutet att flera ansökningar har prövats samtidigt. Även datum för när varje ansökan har kommit in ska anges. Om den försäkrade till exempel har lämnat in en ansökan om sjukersättning i mars och ytterligare en i april bör du kontakta den försäkrade för att utreda hans eller hennes yrkanden. Om yrkandena är identiska informerar du om att båda ansökningarna kommer att prövas samtidigt. Den dag i mars då den första ansökan kom in betraktas som ansökningsdatum. Om den försäkrade däremot har lämnat en ansökan om sjukersättning i maj med yrkande om halv ersättning och ytterligare en ansökan i augusti med yrkande om tre fjärdedels ersättning kan ansökningarna prövas vid samma tillfälle men de behandlas som två ärenden med två beslut. 24