Akademiskt skrivande Föreläsningskompendium VT 2009
I detta föreläsningskompendium ges tips och rekommendationer på vad som kännetecknar akademiskt skrivande, vad olika texter bör innehålla och hur dessa kan läggas upp. Här ges både allmänna tips, exempelvis beträffande språk, och mer specifika, när det gäller olika referenssystem. Det bör dock noteras att det finns fler möjligheter och alternativ än de som tas upp i detta kompendium. Många grundläggande principer är dock gemensamma oavsett vilket ämnesområde, ansats eller referenssystem det gäller. Former för akademiskt skrivande: Promemorior (PM) Essäer Referat Recensioner Hemuppgifter (skrivs vanligtvis i essäform) Salskrivningar Litteratur- och forskningsöversikter Vetenskapliga tidskriftsartiklar Rapporter och uppsatser En promemoria (eller ett PM) innebär vanligtvis en minneslista, inlaga eller ett utlåtande. Inom den akademiska miljön används PM ofta inför uppsats- och rapportskrivande. Syftet kan exempelvis vara att sammanfatta hur en undersökning är tänkt att vara upplagd. PM är ofta kortfattat formulerade eller skrivna i punktform. En essä består av en sammanhållen text, vanligtvis utan mellanrubriker. Oftast koncentreras denna form av text kring en central fråga, eller ett specifikt fenomen, som diskuteras och analyseras. Essäer kan vara av mycket olika omfattning, från en sida till c:a 10-15 sidor. Vanligtvis refereras källor och litteratur på samma sätt som i längre rapporter och uppsatser (se nedan). I ett referat återges innehållet i en eller flera texter (t.ex. vetenskapliga artiklar eller böcker). Vanligtvis avstår författaren från att ge egna tolkningar eller analyser utan begränsar sig till att sammanfatta centrala teorier, resultat eller implikationer i den aktuella texten. Syftet med detta kan både vara att sammanfatta viktiga resultat för en vidare publik, eller att visa att man 1
har förstått texten i fråga. Omfattningen av ett referat kan variera mycket, både beroende på syftet och karaktären på texten som refereras. Om referatet endast gäller en text krävs sällan något referenssystem. Vid direkta citat skall dock sidhänvisning ske. En viktig skillnad mellan referat och recensioner är att de sistnämnda innebär att författaren bidrar med egna tolkningar och analyser av såväl texten som helhet och av enskilda teorier och resultat. Författaren tar exempelvis ställning till om argumentationen är logisk, om undersökningen har skett på ett godtagbart sätt och om resultat presenteras och tolkas rimligt. I likhet med referat krävs sällan något referenssystem i recensioner. Men även i denna form av text bör sidhänvisning ske vid direkta citat. Exempel på bra recensioner finns i tidskrifterna Sociologisk Forskning eller Contemporary Sociology. Salskrivning är en vanlig examinationsform som används för att kontrollera kunskaper inom ett visst område (exempelvis grundläggande statistik eller postmoderna teorier ). Tentor kännetecknas av relativt korta och precisa frågor och svar. Ibland förväntas dock mer uttömmande och genomdiskuterade svar, vilka då påminner om hemuppgifter eller kortare essäer. Detta anges i regel i sådana fall. Hemuppgifter är en annan vanlig examinationsform. I kontrast till salskrivningar förväntas dessa texter vara mer genomarbetade och sammanhållna. Detta kan exempelvis innebära att någon form av diskussion, jämförelse eller analys genomförs. Det räcker med andra ord sällan att enbart redogöra för fakta eller att sammanfatta resultat i punktform. Det finns olika typer av litteratur- och forskningsöversikter. Somliga syftar till att besvara frågor som Vad finns skrivet inom området? eller Vad har man kommit fram till inom forskningen?. Denna form av översikter eftersträvar ofta att täcka in allt som finns skrivet inom ett visst område. Andra forskningsöversikter har till syfte att sammanfatta och integrera tidigare forskning. Målsättningen med detta är ofta att vidareutveckla befintliga teorier eller att söka praktiska tillämpningar. Ytterligare en vanlig form av forskningsöversikter syftar till att kritiskt granska tidigare forskning. Litteratur- och forskningsöversikter har ofta liknande uppläggning som rapporter och uppsatser (se nedan). Kraven på käll- och litteraturhänvisningar är även de vanligtvis desamma som vid uppsats- och rapportskrivande. Exempel på bra litteratur- och forskningsöversikter finns i American Sociological Review. 2
Vetenskapliga tidskriftsartiklar genomgår vanligtvis en sträng granskningsprocess, både beträffande vetenskapligt innehåll och framställning, av en redaktionskommitté eller särskilt utsedda referees. Referenssystem och uppläggning varierar mellan olika tidskrifter (vanligtvis anges riktlinjer för detta i tidskriften). Att få en artikel publicerad i en internationell vetenskaplig tidskrift betraktas av de flesta forskare som en stor akademisk merit. Ofta krävs både nya forskningsrön och originalitet för att lyckas med detta. Bland de tidskrifter som publicerar sociologiska artiklar kan nämnas Sociologisk Forskning (på svenska) och Acta Sociologica och American Journal of Sociology (på engelska). Det finns många olika typer av rapporter och uppsatser, alltifrån enklare laborations- och fältövningsrapporter till mer omfattande specialarbeten, terminsrapporter och examensarbeten. Ibland är syftet främst att visa vilka färdigheter eller kunskaper som har tillägnats inom ett visst område. I andra fall är motivet mer ambitiöst, exempelvis genom att syfta till att bidra till ökade kunskaper. När det gäller akademiska uppsatser och rapporter finns en rad etablerade normer, både beträffande uppläggning och referenssystem (se nedan). Dessa normer finns främst till för att befrämja läsbarheten och för att det skall vara möjligt för en utomstående att identifiera källor, tillvägagångssätt mm. Omfattningen kan variera mycket, både när det gäller uppsatser och rapporter. En normal uppsats i sociologi omfattar c:a 15-25 sidor (på grundkurs och fortsättningskurs) alltmedan c-uppsatser och examensarbeten vanligtvis omfattar c:a 30-40 sidor. Utöver detta kan ibland bilagor tillkomma. Dokument är ett samlingsbegrepp för medium som innehåller någon form av information. Ett dokument behöver inte vara i skriven form utan kan utgöras av film, fotografier, disketter, cd-skivor och kassettband. Med undantag för salskrivningar skrivs samtliga ovan nämnda texter med hjälp av ordbehandlare. 3
Innehåll och uppläggning Vetenskapliga uppsatser och rapporter är ofta upplagda kring tre olika delar: Problem/frågor Teori/Metod Resultat Kvantitativa undersökningar presenteras ofta på följande sätt: Abstract Introduktion Teori/Metod Resultat Diskussion Referenser Appendix Kvalitativa undersökningar kan mycket väl presenteras enligt samma modell. Ett alternativ är dock följande: Undersökningens syfte, motiv eller problem Teoretisk anknytning/använd metod Erhållen information Utvärdering av informationen Sammanfattning och diskussion Källor/referenser Appendix Abstract är det engelska ordet för sammandrag eller sammanfattning. Abstracten bör sammanfatta rapporten eller uppsatsens innehåll, vanligtvis beträffande syfte/problem, metod och resultat. Abstracts skrivs vanligtvis i imperfekt tempus och som löpande text (utan rubriker eller styckeindelningar). Omfattningen är c:a ½-1 sida. Abstracten placeras vanligtvis först i en uppsats eller rapport. I introduktionen introduceras läsaren i det aktuella området samt ges en bakgrund till de valda frågorna/problemen. Introduktionen kan struktureras kring följande punkter: 4
Det här tänker jag/vi göra (ange syfte, fråga eller problem). Det här är redan gjort (redogör kortfattat för tidigare forskning). Så här är det jag/vi tänker göra knutet till det som tidigare är gjort/ogjort. Tillkommer ev. centrala definitioner för det kommande arbetet, samt en teoretisk idé om varför studiens frågeställning är forskningsmässigt intressant. I metodavsnittet bör exempelvis följande framgå: Tillvägagångssätt för undersökningen. Urval (t.ex. av intervjupersoner eller textmaterial). Databehandling/analys (t.ex. statistiska tekniker, antaganden eller kodningsförfarande). Metodavsnittet finns både till för replikation (d.v.s. upprepning av undersökningen under identiska omständigheter) och evaluering (d.v.s. bedömning av undersökningens brister och förtjänster). Under rubriken resultat presenteras undersökningens centrala fynd i sammanfattad form. Här tas endast upp sådant som har direkt anknytning för undersökningens syfte, problem eller frågeställning. Utvidgningar och sidospår bör undvikas. Då samhällsvetenskapliga undersökningar, oavsett om de utförs med kvalitativa eller kvantitativa metoder, ofta genererar stora datamassor är det viktigt att presentera resultat på tydligt och ekonomiskt sätt, utan att förlora viktig information. När det gäller statistiska material kan tabeller och figurer vara till stor hjälp. Vanligtvis presenteras analys, värderingar och slutsatser i diskussionen (och inte i resultatdelen!). Diskussionen inleds ofta med en återknytning till undersökningens syfte, problem eller frågeställning. Andra återkommande inslag är jämförelser med tidigare forskning och ev. praktiska implikationer. En regel är att man inte bör upprepa det som tidigare har sagts under rubriken resultat. Till skillnad mot tidigare avsnitt finns det relativt stort utrymme för författarens egna tolkningar och reflektioner i diskussionen. Denna frihet bör dock inte överutnyttjas, och de bör vara teorianknutna! 5
I vissa fall kan det vara lämpligt att slå ihop resultat och diskussion. Detta gäller exempelvis om en mängd frågor kommer att redovisas. Om detta sker kan man istället ha en kortare och mer generellt sammanfattande diskussion på slutet. Alla dokument som citeras eller refereras i en rapport eller uppsats måste finnas med i referenslistan eller källförteckningen. Det finns vedertagna regler för hur dessa bör ordnas (se nedan). Appendix är en synonym för bilaga. Denna/dessa kan omfatta sådant som frågeformulär, enkäter och omfattande materialredovisningar. Appendix bör ha rubrik samt numreras om det förekommer flera. Den/dessa placeras sist i rapporten eller uppsatsen. En liten checklista: Vilket är syftet, motivet eller problemet? Håller du dig till detta? Undvik i möjligaste mån sidospår och utvikningar. Vilken är uppdragsgivaren och målgruppen? Anpassa stil och uppläggning till dessa förutsättningar Är framställningen logisk och lättillgänglig? Är tolkningar och slutsatser rimliga utifrån presenterade resultat? Är det möjligt för en utomstående att förstå hur undersökningen är genomförd? Anges källor och referenser korrekt? Besvaras frågeställningar, uppnås syftet? Framgår detta på ett tydligt sätt? Är rapporten övertygande och engagerande? Språkliga rekommendationer Använd skriftspråk och fullständig meningsbyggnad. Undvik talspråk (t.ex. dom och mej ), slanguttryck och ej vedertagna förkortningar. Eftersträva logisk struktur och språklig precision. 6
Tempus Vanligtvis skrivs rapporter, uppsatser och essäer i presens och/eller imperfekt. I abstract, inledning och metodavsnitt används ofta imperfekt, då dessa avsnitt syftar på sådant som redan har skett; I denna undersökning har vi visat att I resultat- och diskussionsavsnitt är det dock vanligt att använda presens; I intervjuerna finner vi exempel på Denna tempus är ofta mer läsvänligt och förstärker känslan av dialog mellan författare och läsare. Pronomen Det finns olika traditioner beträffande användandet av pronomen inom akademiskt skrivande. Många föredrar formuleringar i tredje person och passiv form; Det utfördes ett slumpmässigt urval på den aktuella populationen. Ibland är det dock nödvändigt att särskilja författarens egna tolkningar, reflektioner, slutsatser etc. Det har därför blivit allt vanligare att använda formuleringar i första person (jag/vi); När jag hade genomfört provintervjuerna gjorde jag en omarbetning av intervjuguiden. Det är dock sällan lyckat att använda sig av första person genomgående i en uppsats, då detta lätt upplevs som alltför subjektivt. Referenssystem Inom akademiskt skrivande används i huvudsak två olika system för att ange referenser i löpande text. Det första, som dominerar inom de flesta natur- och samhällsvetenskapliga ämnen, går under benämningen Harvard- eller parentessystemet. Det andra systemet, som främst dominerar inom humanistiska ämnen, benämns ofta som not- eller fotnotssystemet. Harvard- eller parentessystemet Inom parentessystemet anges referenser i löpande text. Huvudprincipen är parentes med efternamn, komma, årtal. Det finns dock en viss variation, som även kan kombineras i samma text: I en studie av frivilligorganisationer (Olsson, 1999) Olsson (1999) visade År 1999 publicerade Olsson en studie av frivilligorganisationer 7
Om ett länge stycke behandlar samma referens är det inte nödvändigt att ange publiceringsår efter det första tillfället: Olsson fann också stora likheter med Samma principer används om det är flera författare: Ahrne och Roman (1997) visade att I tidigare studier (Ahrne & Roman, 1997) har det visats Om flera referenser anges vid samma tillfälle ordnas dessa efter bokstavsordning. Referenserna åtskiljs med hjälp av semikolon: I några nyligen utgivna verk (Hammer, 1999; Wikström 1998) Citat (som givetvis inte får avvika från originalet) skall sidhänvisas. Kortare citat kan anges i löpande text; Religion är mänskliga konstruktioner och rör sig inom ett stort men trots allt begränsat spektrum (Hammer, 1997, s. 98). Observera att punkt sätts efter parentesen. Längre citat återges lämpligen i fristående stycken. I det senare fallet används ofta mindre typsnitt och/eller radavstånd. Religion är mänskliga konstruktioner och rör sig inom ett stort men trots allt begränsat spektrum. Varje religion är en unik sammansättning, men byggstenarna går ofta att känna igen. (Hammer, 1999, s. 98) Samtliga dokument som har refererats i texten skall återfinnas i referenslistan eller källförteckningen. En huvudregel är att ange dokument i alfabetisk ordning, utifrån efternamn. Om källan saknar personlig utgivare anges titel eller annan utgivare (t.ex. myndighet). Exempel på vanliga referenser: En författare, bok: Flera författare, bok: En författare, artikel: Flera författare, artikel: Efternamn, Förnamnsinitial. (År). Titel. Förlagsort: Förlag. Efternamn, Förnamnsinitial, Efternamn, Förnamnsinitial. (År). Titel. Förlagsort: Förlag. Efternamn, Förnamnsinitial. (År). Rubrik, Tidskrift, Volym-nummer, sidangivelse. Efternamn, Förnamnsinitial, Efternamn, Förnamnsinitial. (År). Rubrik, Tidskrift, Volymnummer, sidangivelse. Exempel på en författare, bok: 8
Hammer, O. (1999). Profeter mot strömmen essäer om mystiker, medier och magiker i modern tid. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Not- eller fotnotssystemet Noter placeras vanligtvis längst ner på sidan (i foten) och numreras löpande. Om ett dokument innehåller flera kapitel kan ny numrering inledas i varje kapitel. Noter kan också placeras i slutet av dokumentet. Detta förfaringssätt minskar dock läsbarheten något. I löpande text placeras noten vanligtvis upphöjd och i mindre teckensnitt. 1 Noten bör placeras efter avslutad mening. Vid särskilda begrepp 2 eller uppgifter kan det dock vara lämpligt att ange noten i meningen. En skillnad mellan parentes och notsystemen är att den fullständiga referensen vanligtvis anges i notsystemet. 3 Det har dock blivit allt vanligare med en mix mellan dessa två system. 4 I de fall fullständiga referenser anges i noter kan det vara praktiskt att använda sig av etablerade förkortningar. Några exempel: passim = återkommer på spridda ställen i arbetet a.a. = tidigare anfört arbete op.cit. = (opere citare) tidigare anfört arbete ibid. = (ibidem) på samma ställe, i samma verk (som föregående referens) dens. = densamma, samma författare som i föregående referens idem. = densamma m.fl. = med flera (om det är fler än tre författare) et al. = (et alia) med flera u.å. = publikation utan angivet årtal för publicering 1 Vilket demonstreras här. 2 Vilket detta är ett mycket dåligt exempel på. 3 Exempelvis: Efternamn, Förnamnsinitial. (År). Titel. Förlagsort: Förlag. 4 Exempelvis: Efternamn, År. 9
Referenser Backman, J. (1998). Uppsatser och rapporter. Lund: Studentlitteratur. Larsson, H A. (1992). Att lyckas med seminarieuppsatsen. Lund: Dialogo. Wallgren, A., Wallgren, B., Persson, R., Jorner, U., & Haaland, J-A. (1994). Statistikens bilder att skapa diagram. Örebro: SCB. Momentansvarig Nihad Bunar, Docent i sociologi Rum: B848 Telefonnummer: 08-16 11 43 Mottagningstid: Måndagar 11-12 (under den pågående delkursen, därefter efter överenskommelse) E-post: nihad.bunar@sociology.su.se 10