Akademiskt skrivande - Tips och råd om att skriva akademiska texter

Transkript

1 Akademiskt skrivande - Tips och råd om att skriva akademiska texter VT 2012

2 I detta kompendium ges tips och rekommendationer på vad som kännetecknar akademiskt skrivande, vad olika texter bör innehålla och hur dessa kan läggas upp. Här ges både allmänna tips, exempelvis beträffande språk, och mer specifika, när det gäller olika referenssystem. Det bör dock noteras att det finns fler möjligheter och alternativ än de som tas upp här. Många grundläggande principer är dock gemensamma oavsett vilket ämnesområde, ansats eller referenssystem det gäller. Former för akademiskt skrivande: Promemorior (PM) Essäer Referat Recensioner Hemuppgifter Salskrivningar Litteratur- och forskningsöversikter Vetenskapliga tidskriftsartiklar Rapporter och uppsatser En promemoria (eller ett PM) innebär vanligtvis en minneslista, inlaga eller ett utlåtande. Inom den akademiska miljön används PM ofta inför uppsats- och rapportskrivande. Syftet kan exempelvis vara att sammanfatta hur en undersökning är tänkt att vara upplagd. PM är ofta kortfattat formulerade eller skrivna i punktform. En essä består av en sammanhållen text och koncentreras oftast kring en central fråga, eller ett specifikt fenomen, som diskuteras och analyseras. Essäer kan vara av mycket olika omfattning, från en sida till c:a sidor. Vanligtvis refereras källor och litteratur på samma sätt som i längre rapporter och uppsatser (se nedan). Kortare essäer är inte strukturerade med rubriker för varje enskilt stycke utan består ofta av en relativt sammanhållen text. 1

3 I ett referat återges innehållet i en eller flera texter (t.ex. vetenskapliga artiklar eller böcker). Vanligtvis avstår författaren från att ge egna tolkningar eller analyser utan begränsar sig till att sammanfatta centrala teorier, resultat eller implikationer i den aktuella texten. Syftet med detta kan både vara att sammanfatta viktiga resultat för en vidare publik, eller att visa att man har förstått texten i fråga. Omfattningen av ett referat kan variera mycket, både beroende på syftet och karaktären på texten som refereras. Om referatet endast gäller en text krävs sällan något referenssystem. Vid direkta citat skall dock sidhänvisning ske. En viktig skillnad mellan referat och recensioner är att de sistnämnda innebär att författaren bidrar med egna tolkningar och analyser av såväl texten som helhet och av enskilda teorier och resultat. Författaren tar exempelvis ställning till om argumentationen är logisk, om undersökningen har skett på ett godtagbart sätt och om resultat presenteras och tolkas rimligt. I likhet med referat krävs sällan något referenssystem i recensioner. Men även i denna form av text bör sidhänvisning ske vid direkta citat. Exempel på bra recensioner finns i tidskrifterna Sociologisk Forskning eller Contemporary Sociology. Salskrivning är en vanlig examinationsform som används för att kontrollera kunskaper inom ett visst område. Tentor kännetecknas av relativt korta och precisa frågor och svar. Ibland förväntas dock mer uttömmande och genomdiskuterade svar, vilka då påminner om hemuppgifter eller kortare essäer. Detta anges i regel i sådana fall. Hemuppgifter är en annan vanlig examinationsform. I kontrast till salskrivningar förväntas dessa texter vara mer genomarbetade och sammanhållna. Detta kan exempelvis innebära att någon form av diskussion, jämförelse eller analys genomförs. Det räcker med andra ord sällan att enbart redogöra för fakta eller att sammanfatta resultat i punktform. Det finns olika typer av litteratur- och forskningsöversikter. Somliga syftar till att besvara frågor som Vad finns skrivet inom området? eller Vad har man kommit fram till inom forskningen?. Denna form av översikter eftersträvar ofta att täcka in allt som finns skrivet inom ett visst område. Andra forskningsöversikter har till syfte att sammanfatta och integrera tidigare forskning. Målsättningen med detta är ofta att vidareutveckla befintliga teorier eller att söka praktiska tillämpningar. Ytterligare en vanlig form av forskningsöversikter syftar till att kritiskt granska tidigare forskning. Litteratur- och forskningsöversikter har ofta liknande 2

4 uppläggning som rapporter och uppsatser (se nedan). Kraven på käll- och litteraturhänvisningar är vanligtvis desamma som vid uppsats- och rapportskrivande. Exempel på bra litteratur- och forskningsöversikter finns i American Sociological Review. Vetenskapliga tidskriftsartiklar genomgår vanligtvis en sträng granskningsprocess, både beträffande vetenskapligt innehåll och framställning, av en redaktionskommitté eller särskilt utsedda referees. Referenssystem och uppläggning varierar mellan olika tidskrifter (vanligtvis anges riktlinjer för detta i tidskriften). Att få en artikel publicerad i en internationell vetenskaplig tidskrift betraktas av de flesta forskare som en stor akademisk merit. Ofta krävs både nya forskningsrön och originalitet för att lyckas med detta. Bland de tidskrifter som publicerar sociologiska artiklar kan nämnas Sociologisk Forskning (på svenska) och Acta Sociologica och American Journal of Sociology (på engelska). Det finns många olika typer av rapporter och uppsatser, alltifrån enklare laborations- och fältövningsrapporter till mer omfattande specialarbeten, terminsrapporter och examensarbeten. Ibland är syftet främst att visa vilka färdigheter eller kunskaper som har tillägnats inom ett visst område. I andra fall är motivet mer ambitiöst, exempelvis genom att syfta till att bidra till ökade kunskaper. När det gäller akademiska uppsatser och rapporter finns en rad etablerade normer, både beträffande uppläggning och referenssystem (se nedan). Dessa normer finns främst till för att befrämja läsbarheten och för att det skall vara möjligt för en utomstående att identifiera källor, tillvägagångssätt mm. Omfattningen kan variera mycket, både när det gäller uppsatser och rapporter. En normal uppsats i sociologi omfattar c:a sidor (på grundkurs och fortsättningskurs) alltmedan c-uppsatser och examensarbeten vanligtvis omfattar c:a sidor. Utöver detta kan ibland bilagor tillkomma. Dokument är ett samlingsbegrepp för medium som innehåller någon form av information. Ett dokument behöver inte vara i skriven form utan kan utgöras av film, fotografier, disketter, cd-skivor, ljudfiler och kassettband. 3

5 Innehåll och disposition Vetenskapliga uppsatser och rapporter är ofta upplagda kring tre olika delar: Problem/frågor/syfte Teori/Metod Resultat Kvantitativa undersökningar presenteras ofta på följande sätt: Abstract Introduktion Teori/Metod Resultat Diskussion Referenser Appendix Kvalitativa undersökningar kan mycket väl presenteras enligt samma modell. Ett alternativ är dock följande: Undersökningens syfte, motiv eller problem Teoretisk anknytning/använd metod Erhållen information Utvärdering av informationen Sammanfattning och diskussion Källor/referenser Appendix Abstract är det engelska ordet för sammandrag eller sammanfattning. Abstracten bör sammanfatta rapporten eller uppsatsens innehåll, vanligtvis beträffande syfte/problem, metod och resultat. Abstracts skrivs vanligtvis i imperfekt tempus och som löpande text (utan rubriker eller styckeindelningar). Omfattningen är c:a ½-1 sida. Abstracten placeras vanligtvis först i en uppsats eller rapport. 4

6 I introduktionen introduceras läsaren i det aktuella området samt ges en bakgrund till de valda frågorna/problemen. Introduktionen kan struktureras kring följande punkter: Det här tänker jag/vi göra (ange syfte, fråga eller problem). Det här är redan gjort (redogör kortfattat för tidigare forskning). Så här är det jag/vi tänker göra knutet till det som tidigare är gjort/ogjort. Tillkommer ev. centrala definitioner för det kommande arbetet, samt en teoretisk idé om varför studiens frågeställning är forskningsmässigt intressant. I metodavsnittet bör exempelvis följande framgå: Tillvägagångssätt för undersökningen. Urval (t.ex. av intervjupersoner eller textmaterial). Databehandling/analys (t.ex. statistiska tekniker, antaganden eller kodningsförfarande). Metodavsnittet finns både till för replikation (d.v.s. upprepning av undersökningen under identiska omständigheter) och evaluering (d.v.s. bedömning av undersökningens brister och förtjänster). Under rubriken resultat presenteras undersökningens centrala fynd i sammanfattad form. Här tas endast upp sådant som har direkt anknytning för undersökningens syfte, problem eller frågeställning. Utvidgningar och sidospår bör undvikas. Då samhällsvetenskapliga undersökningar, oavsett om de utförs med kvalitativa eller kvantitativa metoder, ofta genererar stora datamassor är det viktigt att presentera resultat på tydligt och ekonomiskt sätt, utan att förlora viktig information. När det gäller statistiska material kan tabeller och figurer vara till stor hjälp. Vanligtvis presenteras analyser och slutsatser i diskussionen. Diskussionen inleds ofta med en återknytning till undersökningens syfte, problem eller frågeställning. Andra återkommande inslag är jämförelser med tidigare forskning och ev. praktiska implikationer. En regel är att man inte bör upprepa det som tidigare har sagts under rubriken resultat. Till skillnad mot tidigare avsnitt finns det relativt stort utrymme för författarens egna tolkningar och 5

7 reflektioner i diskussionen. Denna frihet bör dock inte överutnyttjas, och de bör vara teorianknutna! I vissa fall kan det vara lämpligt att slå ihop resultat och diskussion. Detta gäller exempelvis om en mängd frågor kommer att redovisas. Om detta sker kan man istället ha en kortare och mer generellt sammanfattande diskussion på slutet. Alla dokument som citeras eller refereras i en rapport eller uppsats måste finnas med i referenslistan eller källförteckningen. Det finns vedertagna regler för hur dessa bör ordnas (se nedan). Appendix är en synonym för bilaga. Denna/dessa kan omfatta sådant som frågeformulär, enkäter och omfattande materialredovisningar. Appendix bör ha rubrik samt numreras om det förekommer flera. Den/dessa placeras sist i rapporten eller uppsatsen. En liten checklista: Vilket är syftet, motivet eller problemet? Håller du dig till detta? Undvik i möjligaste mån sidospår och utvikningar. Vilken är uppdragsgivaren och målgruppen? Anpassa stil och uppläggning till dessa förutsättningar. Är framställningen logisk och lättillgänglig? Är tolkningar och slutsatser rimliga utifrån presenterade resultat? Är det möjligt för en utomstående att förstå hur undersökningen är genomförd? Anges källor och referenser korrekt? Besvaras frågeställningar, uppnås syftet? Framgår detta på ett tydligt sätt? Är rapporten övertygande och engagerande? Språkliga rekommendationer Använd skriftspråk och fullständig meningsbyggnad. Undvik talspråk (t.ex. dom och mej ), slanguttryck och ej vedertagna förkortningar. Eftersträva logisk struktur och språklig precision. 6

8 Tempus Vanligtvis skrivs rapporter, uppsatser och essäer i presens och/eller imperfekt. I abstract, inledning och metodavsnitt används ofta imperfekt, då dessa avsnitt syftar på sådant som redan har skett; I denna undersökning har vi visat att I resultat- och diskussionsavsnitt är det dock vanligt att använda presens; I intervjuerna finner vi exempel på Denna tempus är ofta mer läsvänligt och förstärker känslan av dialog mellan författare och läsare. Pronomen Det finns olika traditioner beträffande användandet av pronomen inom akademiskt skrivande. Många föredrar formuleringar i tredje person och passiv form; Det utfördes ett slumpmässigt urval på den aktuella populationen. Men det är inte fel att använda formuleringar i första person (jag/vi); När jag hade genomfört provintervjuerna gjorde jag en omarbetning av intervjuguiden. Referenshantering Närhelst man använder sig av andra författares arbeten (citat, hänvisningar etc.) skall detta framgå. Underlåtenhet att ange referenser är en allvarlig brist. I värsta fall kan sådan underlåtenhet leda till att uppsatsen helt eller delvis betraktas som plagiat. En sådan uppsats underkänns och anmäls via prefekt till rektor och disciplinnämnd vid Stockholms universitet. Inom akademiskt skrivande används i huvudsak två olika system för att ange referenser i löpande text. Det första, som dominerar inom de flesta natur- och samhällsvetenskapliga ämnen, går under benämningen Harvard- eller parentessystemet. Det andra systemet, som främst dominerar inom humanistiska ämnen, benämns ofta som not- eller fotnotssystemet. Harvard- eller oxfordsystem? Man kan använda antingen Harvard- eller Oxfordsystemet. Systemen får dock inte sammanblandas utan man måste konsekvent använda antingen det ena eller andra. Inom parentessystemet (Harvardsystemet) anges referenser i löpande text. Huvudprincipen är parentes med efternamn, komma, årtal. I en studie av frivilligorganisationer (Olsson, 1999) Olsson (1999) visade 7

9 År 1999 publicerade Olsson en studie av frivilligorganisationer Om ett längre stycke behandlar samma referens är det inte nödvändigt att ange publiceringsår efter det första tillfället: Olsson fann också stora likheter med Samma principer används om det är flera författare: Ahrne och Roman (1997) visade att I tidigare studier (Ahrne & Roman, 1997) har det visats Om flera referenser anges vid samma tillfälle ordnas dessa efter bokstavsordning. Referenserna åtskiljs lämpligtvis med hjälp av semikolon: I några nyligen utgivna verk (Hammer, 1999; Wikström 1998) Citat (som givetvis får inte avvika från originalet) skall alltid sidhänvisas. Kortare citat kan anges i löpande text; Religion är mänskliga konstruktioner och rör sig inom ett stort men trots allt begränsat spektrum (Hammer, 1997, s. 98). Observera att punkt sätts efter parentesen. Längre citat återges lämpligen i fristående stycken. I det senare fallet används ofta mindre typsnitt och/eller radavstånd. Religion är mänskliga konstruktioner och rör sig inom ett stort men trots allt begränsat spektrum. Varje religion är en unik sammansättning, men byggstenarna går ofta att känna igen. (Hammer, 1999, s. 98) Samtliga dokument som har refererats i texten skall återfinnas i referenslistan eller källförteckningen. En huvudregel är att ange dokument i alfabetisk ordning, utifrån efternamn. Om källan saknar personlig utgivare anges titel eller annan utgivare (t.ex. myndighet). Exempel på vanliga referenser: En författare, bok: Efternamn, Förnamnsinitial. (År). Titel. Förlagsort: Förlag. Flera författare, bok: Efternamn, Förnamnsinitial, Efternamn, Förnamnsinitial. (År). Titel. Förlagsort: Förlag. 8

10 En författare, artikel: Efternamn, Förnamnsinitial. (År). Rubrik, Tidskrift, Volymnummer, sidangivelse. Flera författare, artikel: Efternamn, Förnamnsinitial, Efternamn, Förnamnsinitial. (År). Rubrik, Tidskrift, Volymnummer, sidangivelse. Exempel på en författare, bok: Hammer, O. (1999). Profeter mot strömmen essäer om mystiker, medier och magiker i modern tid. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Referenshantering av artiklar ur dagstidningar Referenser i text: Alt 1, Om det finns författare till artikeln: Författare, tidning, datum Exempel: Det framgår att denna ståndpunkt är tydligt (Eriksson, DN, ) Alt2, Om det inte finns författare: Rubrik; tidning, datum Exempel: Det framgår att denna ståndpunkt är tydligt (Det är lätt att vinna, SVD, ) Referenser i källförteckningen: Alt1 Eriksson, A ( ) Det är lätt att vinna, Svenska Dagbladet, sid 19, Alt 2 Det är lätt att vinna ( ) Svenska Dagbladet, sid 19 9

11 Oxfordsystemet (noter) Noter placeras vanligtvis längst ner på sidan (i foten) och numreras löpande. Om ett dokument innehåller flera kapitel kan ny numrering inledas i varje kapitel. Noter kan också placeras i slutet av dokumentet, något som flera internationella tidskrifter kräver. Detta förfaringssätt minskar dock läsbarheten något. I löpande text placeras noten vanligtvis upphöjd och i mindre teckensnitt. Noten bör placeras efter avslutad mening. Vid särskilda begrepp eller uppgifter kan det dock vara lämpligt att ange noten i meningen. Det viktigaste är att du är konsekvent och bestämmer dig för vilket system du vill använda. Referenslistan När man i referenslistan tar upp ett verk ska man komma ihåg att skälet till att man gör det är att läsaren lätt ska kunna hitta verket. Det är således viktigt att sättet man refererar inne i texten överensstämmer med hur den refererade källan anges i referenslistan. I referenslistan ska de olika källorna vara sorterade i alfabetisk ordning utifrån hur de refereras i texten. Vanligtvis ska författarens/arnas efternamn finnas som referens i texten och därmed stå först när källan tas upp i referenslistan. Vissa källor saknar författare och då använder man sig vanligen av titeln som referens i texten i så fall ska titeln stå först även i referenslistan. I referenslistan ska tidskriftsartiklar innehålla volym samt sidanvisningar. Böckers namn samt tidskriftens namn (inte tidskriftsartikelns titel) kursiveras. Samlingsvolymer anges med (red.) eller (eds.) i referenslistan, och med redaktörernas namn i den löpande texten om man refererar till hela volymen. Om man refererar till ett kapitel i en samlingsvolym anges författarna till kapitlet i den löpande texten och med uppgifter om både kapitel och samlingsvolymen i referenslistan. För böcker skall förlagsort samt förlag anges i referenslistan. Det finns en viss valmöjlighet när det gäller i vilken ordning som de olika uppgifterna om en källa kan skrivas. T.ex. kan man välja om man anger förlagsort före förlag eller tvärtom. Det viktiga är att ni/du väljer en ordningsföljd och sedan använder den konsekvent genom hela referenslistan. Några exempel på hur tryckta källor anges i en referenslista: 10

12 Tidskriftsartikel: Hultin, M. (1998). Gender Differences in Authority: Discrimination and the Role of Organizational Leaders. Acta Sociologica, vol. 41, s Bok: Tomaskovic-Devey, D. (1993). Gender and Racial Inequality at Work. Ithaca, NY: ILR Press. Kapitel i bok: Jacobs, J. A. (2001). Evolving Patterns of Sex Segregation, s i Berg, I. och A. Kalleberg (red.). Sourcebook on Labor Markets: Evolving Structures and Processes. New York: Kluwer Academic/Plenum Publishers. Om samma författare återfinns flera gånger ordnas dessa referenser kronologiskt med den äldsta källan först. Om samma författare har flera verk som är publicerade samma år särskiljs dessa med bokstäver (t.ex. 2004a, 2004b o.s.v.). Elektroniska källor Internet är en växande informationskälla även för c-uppsatser. Här gäller olika direktiv för olika typer av källor. (A) Många av de källor som finns tillgängliga via Internet finns även i tryckt form. Sådana källor ska refereras som om ni har läst den tryckta versionen, se ovan. Det kan handla om rapporter, utredningar, tidskriftsartiklar m.m. där en exakt kopia av den tryckta källan finns utlagd nätet. T.ex. en pdf-kopia av en artikel från en vetenskaplig tidskrift som finns i tryckt format men där ni har hämtat artikeln från en av bibliotekets databaser eller en SOU som ni laddar hem från riksdagens databaser. Det brukar framgå av pdf-kopian om det handlar om en tryckt källa eller inte. När det gäller texter på svenska kan man även ta hjälp av LIBRIS eftersom Kungliga biblioteket ska katalogisera allt som publiceras i tryckt format på svenska. När det gäller vetenskapliga tidskrifter finns information om den även finns i tryckt format på tidskriftens hemsida. (B) Det börjar bli allt vanligare med vetenskapliga tidskrifter som endast publiceras på nätet dvs. inte kommer ut i en tryckt pappersversion. Dessa källor refereras på samma sätt som 11

13 tryckta källor inne i uppsatsen men med uppgift om länken och datum för nedladdning istället för sidor i referenslistan. Ett exempel: I texten: Tidigare forskning (Suo & Chen, 2008) har visat att. I referenslistan: Suo, S. and Chen, Y (2008). The Dynamics of Public Opinion in Complex Networks. Journal of Artificial Societies and Social Simulation Vol. 11. Nedladdad från (C) Det finns även många andra typer av källor på Internet som man som uppsatsskribent kan vilja använda sig av, t.ex. olika typer av texter som läggs ut på olika organisationers hemsidor. Här är det extra viktigt att man gör en källkritisk värdering av källans tillförlitlighet, eventuella partiskhet m.m. innan man bestämmer sig för att använda den som referens i uppsatsen. Om man väljer att använda sig av en sådan källa ska man inne i uppsatsen referera till den med rubrik eller avsändare. En rekommendation är att välja det system som underlättar mest för läsaren att förstå vilken typ av källa det gäller. Obs! välj ett alternativ (t.ex. rubriken) och använd sedan den genomgående i hela uppsatsen. I referenslistan ska den här typen av källor stå under egen rubrik. Uppgiften om den aktuella källan ska inledas med samma information som används inne i texten. Läsaren ska enkelt kunna hitta uppgifterna i referenslistan utifrån den uppgift som finns inne i texten. I referenslistan ska det även finnas information om nedladdningsdatum, fullständig web-adress och en beskrivning av vem som är sidans avsändare. Ett exempel: I uppsatsen: Det finns även en aktiv debatt om för- och nackdelar med kameraövervakning av offentliga platser (Ny konferens om grannsamverkan och kameraövervakning i Malmö). I referenslistan: Elektroniska källor: Ny konferens om grannsamverkan och kameraövervakning i Malmö. Nedladdad från Brottsförebyggande rådets hemsida, 12

14 (D) Det finns mycket intressant material på Internet som kan användas som empiriskt material till en uppsats. Man kan t.ex. göra olika typer av textanalyser av informationen på en eller flera hemsidor. Grundregeln här är att läsaren så enkelt som möjligt ska kunna leta sig fram till de delar av texterna, eller de direkta citat, som analyseras i uppsatsen. Det kan ske genom att man t.ex. refererar till den aktuella undersidans fullständiga web-adress eller uppger under vilken rubrik som den aktuella texten står. På samma sätt som vid all referenshantering gäller även här att välja ett sätt att referera och sedan hålla sig till det konsekvent genom hela uppsatsen. Förkortningar Ibland kan det vara praktiskt att använda sig av etablerade förkortningar. Detta för att undvika onödiga upprepningar av långa referenser. Några exempel: passim = återkommer på spridda ställen i arbetet a.a. = tidigare anfört arbete op.cit. = (opere citare) tidigare anfört arbete ibid. = (ibidem) på samma ställe, i samma verk (som föregående referens) dens. = densamma, samma författare som i föregående referens idem. = densamma m.fl. = med flera (om det är fler än tre författare) et al. = (et alia) med flera (engelsk motsvarighet till det svenska m.fl.) u.å. = publikation utan angivet årtal för publicering 13