Svenska kollektivavtal och den sociala dialogen i EU Slutsatser beslutade av TCO-styrelsen 2011-02-21

Dokument Datum Referens: TCO/Leif Dergel 2011-04-01 Direkttel: 08-782 91 91 E-post: leif.dergel@tco.se Sida Rapport 1 (56) Svenska kollektivavtal och den sociala dialogen i EU Slutsatser beslutade av TCO-styrelsen 2011-02-21 Postadress Besöksadress Telefon Fax E-post Internet Bankgiro Postgiro 114 94 STOCKHOLM Linnégatan 14 08-782 91 00 08-663 75 20 tco@tco.se www.tco.se 721-7367 5 92 06-3

2 (56)

3 (56) INNEHÅLL Sammanfattning och slutsatser... 5 Inledning, uppdraget... 6 Avgränsning... 6 EU:s arbetsmarknadsdialog 1950-2010... 7 1950-talet: partsgemensamma kommittéer... 7 1980-talet: informella arbetsgrupper... 7 1990-talet: Förhandlad lagstiftning... 8 Sektorsdialogen 1999-... 8 00-talet: Självständiga avtal, arbetsprogram och procedurregler... 9 Arbetsprogram, nytt styrmedel för den sociala dialogen... 10 Att utveckla arbetsmarknadsparternas kapacitet... 10 EFS interna procedurregler 2004... 11 TCO:s interna procedurregler 2005... 12 Inga tvistelösningsregler i den sociala dialogen... 13 Den sociala dialogens utveckling: TCO:s linje 2009... 14 Ingen ny överordnad nivå... 14 TCO-juristerna 1998... 15 Dagsläget och framtiden... 15 Nivån på europeiska avtal: För låg, lagom eller för hög?... 16 Förpliktelser och rättigheter... 17 Ett europeiskt tvistelösningssystem... 17 Fortsatt passivitet från EU-kommissionen?... 18 Slutsatser... 19 BILAGA: Den sociala dialogen och den svenska modellen ett äktenskap med förhinder?... 21 BILAGA: TCO:s interna procedurregler för sektorsövergripande sociala dialogförhandlingar. 51 1. Mandat... 51 2. Förhandlingsledning... 51 3. Förhandlingsdelegationer och redaktionskommittéer... 51 4. Information under förhandlingsprocessen... 51 5. Godkännande av resultat... 52 6. Beslutsprocess vid strandade förhandlingar... 52 7. Övervakning och uppföljning av genomförande i Sverige... 52 8. Synergi mellan sektorsvisa och sektorsövergripande sociala dialogförhandlingar... 52 9. Årlig rapport om utvecklingen i den sociala dialogen... 52 BILAGA, EFS PROCEDURREGLER:... 53 Mandat... 53 Förhandlingsledning... 54 Förhandlingsdelegationer och redaktionskommittéer... 54 Information under förhandlingsprocessen... 54 Godkännande av resultat... 54 Beslutsprocess vid strandade förhandlingar... 55 Övervakning och uppföljning av genomförandet... 55 Synergi mellan sektorsvisa och sektorsövergripande sociala dialogförhandlingar... 55 Årlig rapport om utvecklingen i den sociala dialogen... 55

4 (56)

5 (56) Sammanfattning och slutsatser Rapporten handlar om den sociala dialogen, EU:s fördragsreglerade förhandlingssystem där arbetsmarknadens parter på EU-nivå sektorsövergripande och sektorsvis förhandlar fram EUdirektiv, självständiga avtal och andra dokument. Andra former av gränsöverskridande förhandlingssystem behandlas inte i den här rapporten. Den sociala dialogen har sedan starten 1985 utvecklats från gemensamma positioner via förhandlade ramdirektiv till en mer självständig social dialog där parterna själva ska genomföra de texter de kommer överens om. Det finns en förhistoria ända sedan 1950-talet. EFS beslutade 2004 och TCO beslutade 2005 om interna procedurregler för den sociala dialogen. De nordiska fackliga centralorganisationerna inom NFS driver frågan att tvistelösningsregler bör införas i den sociala dialogen. Det har hittills endast resulterat i skrivningar i parternas arbetsprogram för den sociala dialogen. Den sociala dialogen är enligt Lissabonfördraget inte någon överordnad nivå ovanpå medlemsstaternas nationella system utan lever sitt eget liv som en kompletterande nivå helt skild från de nationella systemen. TCO:s jurister konstaterade 1998 i en promemoria att det inte uppstår några problem så länge förhandlingar mellan parterna på europanivå bara sätter miniminivåer, och alla förbättringar på det nationella planet till arbetstagarnas fördel är tillåtna. Juristerna drog också slutsatsen att vi inte får öppna för en köpslagan på europanivå där det blir tillåtet med undantag från det som reglerats på en mer övergripande nivå. TCO-juristerna ville hålla fast vid principen att överenskommelser på europanivå ska införlivas i medlemsländerna genom direktiv. Så har det inte blivit utan på 00-talet kom de självständiga avtalen som ska införlivas utan att ta vägen via direktiv. Slutsatser TCO bör söka möjligheter att utveckla genomförandet av de självständiga avtalen. Den sociala dialogen är okänd i de fackliga leden och för en bredare allmänhet. TCO bör överväga och, om det behövs, genomföra informationsinsatser TCO ska analysera förutsättningarna för att den sociala dialogen, med självständiga avtal på europeisk nivå, kan bidra till att förbättra nivån på villkoren i Sverige TCO ska utveckla analysen och diskussionen kring hur de krav den inre marknaden ställer, och den sociala dialogens utveckling, på sikt kan påverka utrymmet för den svenska kollektivavtalsmodellen Vi får inte öppna för en köpslagan på europanivå där det blir tillåtet med undantag från det som reglerats på en mer övergripande nivå. Samtidigt behövs en bättre samordning mellan den sociala dialogens sektorer Det bör läggas fast generella förpliktelser och rättigheter som ska gälla för alla självständiga avtal i den europeiska sektorsövergripande sociala dialogen i ett särskilt förhandlingsordningsavtal eller motsvarande. Diskussionen om tvistelösningssystem i den sociala dialogen bör fortsätta Det behövs beredskap för åtgärder från EU-kommissionen. Formellt är alla förhandlingar i den sociala dialogen förhandlingar under hot om lagstiftning. Det är inte uteslutet att EU-kommissionen kommer att agera ifall parterna skulle vara alltför passiva.

6 (56) Inledning, uppdraget Den här rapporten handlar om hur EU:s arbetsmarknadsdialog, den sociala dialogen 1, bör utvecklas för att på bästa sätt respektera den svenska kollektivavtalsmodellen. Utgångspunkten är ett uppdrag från Förhandlingskommittén till TCO:s kansli att värdera dagsläget och föreslå inriktning för TCO:s fortsatta agerande när det gäller förhandlingar och förhandlingssystem på Europeisk nivå och den sociala dialogen. Rapporten behandlades av Förhandlingskommittén 2010-11-12. TCO-styrelsen ställde sig bakom slutsatserna 2011-02-21. I bilagan Den sociala dialogen och den svenska modellen ett äktenskap med förhinder? redovisar Kristina Lovén, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet sin syn på hur den europeiska sociala dialogen bör utvecklas för att på bästa sätt respektera den svenska kollektivavtalsmodellen. Avgränsning EU:s arbetsmarknadsdialog, den sociala dialogen, är det förhandlingssystem på europeisk nivå som är reglerat EU:s fördrag, Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget), artiklarna 154 och 155. TCO har som medlemsorganisation i EFS en formell roll i den sociala dialogen. Det finns också andra former av samråd och förhandlingar på europeisk nivå som inte behandlas närmare i den här rapporten. För det första tar vi inte upp den samverkan som har utvecklats i multinationella företag där det bland annat träffas transnationella avtal på företagsnivå. Den här utvecklingen har diskuterats under ett antal år inom EU-kommissionen och 2009 startade kommissionen en expertgrupp om transnationella avtal på företagsnivå. Expertgruppen diskuterar bland annat en eventuell europeisk lagstiftning om ett ramverk för transnationella avtal på företagsnivå. Jens Bundvad, generalsekreterare på Industrianställda i norden är nordisk facklig representant i expertgruppen. I multinationella företag finns också samverkan mellan fackliga organisationer kring frågor som rör till exempel omstruktureringar. För det andra behandlas inte de europeiska företagsråden. De regleras i den europeiska lagstiftningen om Europeiska företagsråd där personalrepresentanter inte nödvändigtvis fackliga representanter ingår. Företagsråden deltar i samråd och är ibland en part i överenskommelser med företag. En tredje företeelse, som inte närmare behandlas här, är den samverkan över gränserna kring löneförhandlingar som har utvecklats mellan fackliga organisationer. Det finns det så kallade Doorn- 1 Det som på engelska och franska heter social dialogue respektive dialogue social blir med svenskt språkbruk arbetsmarknadsdialog. Social partners respektive partenaires sociaux heter på svenska arbetsmarknadens parter. Men det pågår ett betydelseinlån, bland annat via översatta EU-dokument, socialpolitik håller på att få samma betydelse som på engelska och franska, det vill säga både socialpolitik och arbetsmarknadspolitik håller på att inkluderas i begreppet socialpolitik.

7 (56) samarbetet mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna. Svenska fackliga organisationer inom industrin håller sig också informerade om bland annat tyska löneförhandlingar. För det fjärde tar vi inte upp toppmöten inom den makroekonomiska dialogen där EU-kommissionen, arbetsmarknadens parter på EU-nivå och EU:s finansministrar samråder med varandra. För det femte tar vi inte närmare upp de sociala trepartstoppmötens varje vår, där EU:s stats- och regeringschefer, EU-kommissionen och arbetsmarknadens parter på EU-nivå träffas. Där pågår samråd och träffas överenskommelser på övergripande politisk nivå. EU:s arbetsmarknadsdialog 1950-2010 Den sociala dialogen har sedan starten 1985 utvecklats från gemensamma positioner via förhandlade ramdirektiv till en mer självständig social dialog där parterna själva ska genomföra de texter de kommer överens om. Den sociala dialogen finns inskriven i fördraget som en av hörnpelarna i den europeiska sociala modellen. Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget), artikel 154 innehåller bestämmelser om obligatoriskt samråd i två steg: Innan kommissionen lägger fram socialpolitiska förslag ska den samråda med arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en gemenskapsåtgärd. Om kommissionen anser att en gemenskapsåtgärd är önskvärd ska den samråda med parterna om åtgärdens innehåll. Efter det andra konsultationssteget kan arbetsmarknadens parter meddela kommissionen att de vill lösa frågan genom att förhandla fram ett avtal istället för att kommissionen lagstiftar. Det vill säga parternas beslut att förhandla fram ett avtal kan tillfälligt stoppa en lagstiftningsprocess som EUkommissionen har inlett. 1950-talet: partsgemensamma kommittéer Redan på 1950-talet 2 började EU-kommissionen inrätta partsgemensamma kommittéer för att konsultera arbetsmarknadens parter. Det började med gruvsektorn, fortsatte med jordbrukssektorn, vägtransporterna, fisket, järnvägstransporterna och kanaltrafiken på 1960-, 1970- och 1980-talen. Ledamöterna utsågs av EU-kommissionen med samma antal från arbetsgivar- och arbetstagarsidan. 1980-talet: informella arbetsgrupper På 1980-talet började informella arbetsgrupper bildas på begäran av arbetsmarknadens parter med stöd av EU-kommissionen. Utvecklingen fortsatte in på 1990-talet och det bildades informella arbetsgrupper inom en lång rad sektorer som handel, försäkring, banksektorn, sjöfart, civilflyg, telekommunikationer och posten. 2 Pochet 2007

8 (56) EU:s arbetsmarknadsdialog, den sociala dialogen inrättades formellt för 25 år sedan, 1985. Då tog EU-kommissionens dåvarande ordförande Jaques Delors ett initiativ som ledde till en regel i den så kallade Enhetsakten där arbetsmarknadens parter formellt erkändes och tilläts utveckla en social dialog. Därmed inleddes den sektorsövergripande (cross-industry) sociala dialogen mellan EFS på arbetstagarsidan och UNICE (numera Businesseurope) samt CEEP 3 på arbetsgivarsidan. Idén var att låta arbetsmarknadens parter på EU-nivån göra åtaganden gentemot varandra ungefär som parterna gjorde nationellt i medlemsstaterna. Trots det fortsatte man med gemensamma uttalanden och mellan 1985 och 1990 resulterade dialogen i ett antal gemensamma uttalanden (joint opinions) om kompetensutveckling, ny teknik, rörlighet på arbetsmarknaden med mera. 1990-talet: Förhandlad lagstiftning Genom det sociala protokollet i Maastrichtfördraget 1991 blev EU-kommissionen skyldig att konsultera arbetsmarknadens parter innan den lägger fram socialpolitiska förslag 4. Samtidigt infördes möjligheten för parterna att som alternativ till kommissionens lagförslag reglera frågan i avtal som på parternas gemensamma begäran kan göras till EU-lagstiftning (direktiv) av EU-kommissionen och rådet, alternativt genomföras nationellt av parterna själva. Under 1990-talet träffade parterna tre avtal inom den sektorsövergripande sociala dialogen som på parternas gemensamma begäran antogs som direktiv med stöd av artikel 138, punkt två i EG-fördraget 5 : Avtal om föräldraledighet 1996 (parental leave) (omförhandlat och nytt direktiv antaget den 8 mars 2010) Avtal om deltidsarbete 1997 (part-time work) Avtal om visstidsarbete 1999 (fixed-term work) Sektorsdialogen 1999- Den 1 januari 1999 beslutade EU-kommissionen att ersätta de partsgemensamma sektorsvisa kommittéerna och de informella arbetsgrupperna med sociala dialogkommittéer på sektorsnivå (Sectoral Social Dialogue Committees, SSDCs). Sektorskommittéer kan bildas efter en partsgemensam begäran av arbetsmarknadsparterna på EU-nivå inom en sektor. De ska godkännas av EU-kommissionen och får bestå av maximalt 40 representanter, med lika antal från arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Ordförande är en av partsrepresentanterna eller en representant från EU-kommissionen om parterna begär det. Kommissionen står under alla förhållanden för sekreterarfunktionen i sektorskommittéerna. Varje sektorskommitté förväntas anta procedurregler och arbetsprogram, ofta ettåriga. Sektorskommittéerna håller minst ett plenarmöte per år. Detaljfrågor behandlas i utvidgade sekretariatsmöten eller i arbetsgrupper. Förhandlingsmandat bestäms av de nationella medlemsorganisationerna. Antalet sektorskommittéer hade 2008 vuxit till 35 stycken och 2010 till omkring 40. Tillsammans kommer sektorskommittéerna varje år överens om cirka 50 partsgemensamma texter. Några 3 The European Centre of Enterprises with Public Participation 4 Med svenskt språkbruk: Arbetsmarknadspolitiska och socialpolitiska förslag 5 Från och med 2009-12-01: Lissabonfördraget, Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 155, punkt 2.

9 (56) omvandlas till europeisk lagstiftning som till exempel det europeiska avtalet, senare direktivet (2009), om vassa instrument träffat av parterna i vårdsektorn HOSPEEM och EPSU. Andra texter är självständiga avtal som ska genomföras av parterna själva enligt praxis i varje land. Utöver det finns det gemensamma uttalanden, handlingsprogram, riktlinjer med mera. 00-talet: Självständiga avtal, arbetsprogram och procedurregler Ett europeiskt avtal/direktiv om bemanningsföretag var tänkt som sista steget i den serie avtal om atypiska arbeten som hade inletts med avtalen om deltidsarbete och visstidsarbete som bägge blev direktiv. När bemanningsföretagsförhandlingarna strandade under våren 2001 markerade det slutet på perioden med förhandlad lagstiftning under 1990-talet. EFS fick omvärdera EU-kommissionens roll. Kommissionen stödde inte längre den sociala dialogen genom att föreslå ny lagstiftning. Det hade dittills varit det enda som kunde få arbetsgivarna till förhandlingsbordet. Arbetsgivarna såg möjligheten att en gång för alla slippa hotet om lagstiftning från EU-kommissionen. Ramavtal avsedda att bli juridiskt bindande via EU-lagstiftning (direktiv) fick lämna plats för frivilliga avtal. Benämningen frivilliga avtal användes före 2004 då EU-kommissionen i ett meddelande 6 introducerade benämningen självständiga eller oberoende (autonomous) avtal. Terminologin vacklar mellan självständiga, oberoende och autonoma på grund av olika översättningar. I den svenska versionen av kommissionens meddelande används uttrycket självständiga. Bakgrunden var att en del arbetsgivareföreträdare, bland annat finska och svenska, hävdade att avtalen var frivilliga i betydelsen frivilliga att tillämpa. Det första försöket att teckna ett självständigt avtal, det vill säga ett avtal som ska genomföras i enlighet med de förfaranden och den praxis som arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna särskilt tillämpar (Artikel 139 p. 2) 7 gällde, som sagt, bemanningsföretag och strandade 2001. Därefter har följande självständiga avtal träffats: Ramavtal om distansarbete (Telework) 2002 Ramavtal om arbetsrelaterad stress 2004 Ramavtal om trakasserier och våld i arbetet 2007 Ramavtal om en arbetsmarknad för alla 2009 Utöver de självständiga avtalen kom parterna i den sektorsövergripande sociala dialogen under 00- talet överens om följande tre dokument. Handlingsprogram för kompetensutveckling 2002 Riktlinjer för strukturomvandling 2003 Handlingsprogram för jämställdhet (Gender equality) 2004 De självständiga avtalen medförde att den öppna samordningsmetoden inspirerad av Lissabonprocessen stegvis introducerades också i den sociala dialogen. I avtalen och handlingsprogrammen finns genomgående en uppföljningsprocedur som går ut på att arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna årligen ska producera partsgemensamma uppföljningsrapporter. Uppföljningsrapporterna 6 KOM(2004) 557, Partnerskap för förändring i ett utvidgat EU - Ökad genomslagskraft för den sociala dialogen i EU 7 Från december 2009: artikel 155, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget)

10 (56) föredras sedan i den sektorsövergripande sociala dialogkommittén. Det enda kravet är att rapporterna levereras, det görs ingen värdering av kvaliteten. Det kvarstår stora oklarheter när det gäller avtalens status och det kvarstår också oklarheter kring hur de ska genomföras och följas upp. Det finns inga tvistelösningsmekanismer som kan ta hand om eventuella tvister. Det som finns är skrivningar om att parter som ska genomföra avtalen kan ställa frågor om tolkning av texterna partsgemensamt eller var för sig till parterna som har slutit avtalen. Det finns också i samtliga avtal en icke-regressionsklausul, det vill säga en skrivning om att avtalen inte utgör grund för att sänka skyddsnivån för arbetstagarna. Arbetsprogram, nytt styrmedel för den sociala dialogen En annan utveckling under 00-talet var att den sektorsövergripande sociala dialogen övergick till att styras av åtaganden i partsgemensamt utarbetade arbetsprogram snarare än hot om lagstiftning från EU-kommissionen. Det enda undantaget var när EU-kommissionen kring årsskiftet 2007-2008 meddelade att den var beredd att lagstifta om ett nytt föräldraledighetsdirektiv. Det ledde till att ett nytt föräldraledighetsavtal förhandlades fram och också gjordes till direktiv den 8 mars 2010. Under 2002 antog UNICE, CEEP och EFS ett treårigt arbetsprogram 2003-2005 för den sektorsövergripande sociala dialogen. Arbetsprogrammet innehöll inga planer på att förhandla fram något juridiskt bindande utan istället framhölls frivilliga/självständiga avtal och handlingsprogram. Ett andra treårigt arbetsprogram för perioden 2006-2008 förhandlades fram under 2005. Ett åtagande var att förhandla fram ett självständigt avtal antingen om svaga grupper på arbetsmarknaden eller om livslångt lärande. Till slut blev man överens om att slå ihop de bägge ämnena till ett avtal om arbetsmarknader öppna för alla, men genomförandet av förhandlingarna sköts upp till 2009. Parterna åtog sig också att göra en gemensam analys av nyckelutmaningarna på de europeiska arbetsmarknaderna. Det genomfördes också, och till EU:s toppmöte i oktober 2007 lämnade parterna över sin gemensamma analys av nyckelutmaningarna på de europeiska arbetsmarknaderna. Det får betecknas som en framgång. Det blev ett tungt inlägg i debatten om flexicurity och innehöll mer balanserade formuleringar om flexicurity än EU-kommissionens dokument. Ett tredje arbetsprogramblev klart i slutet av 2008. Det var bara tvåårigt och omfattade perioden 2009-2010. Det tredje arbetsprogrammet innehöll åtagandet att förhandla och genomföra ett självständigt ramavtal om en arbetsmarknad för alla och avtalet blev också klart 2009. Den sektorsövergripande sociala dialogkommittén beslutade vid sitt sammanträde den 20 oktober 2010 att förlänga det tredje arbetsprogrammet till och med 2011. Att utveckla arbetsmarknadsparternas kapacitet Alla tre arbetsprogrammen innehöll åtaganden om att arbeta med att utveckla arbetsmarknadsparternas kapacitet i ett utvidgat EU, i EES- och kandidatländerna, inklusive ytterligare utveckla aktiviteterna på arbetsmarknadsparternas respektive resurscenter. som det formuleras i arbetsprogrammet för 2009-2010. De tio före detta kommuniststyrda länderna som blev EU-medlemmar 2004 skulle delta i den sociala dialogen trots dramatiskt mycket svagare sy-

11 (56) stem för förhandlingar och för organisering. Den fackliga organiseringen var och är låg och arbetsgivarnas organisering är ännu lägre. Arbetet med att utveckla arbetsmarknadsparternas kapacitet är exempelvis en omfattande partsgemensam seminarieverksamhet i framför allt de tio nya länderna. Inom det så kallade integrerade programmet (integrated programme), som fortfarande pågår, genomförs omfattande seminarieserier. Det finns så kallade resurscenter, både ett gemensamt på arbetsgivarsidan för Businesseurope, CEEP och UEAPME 8, http://www.erc-online.eu/content/default.asp och ett på arbetstagarsidan för EFS, http://resourcecentre.etuc.org/. Där publiceras bland annat översättningar till de flesta EU-språken av texter producerade inom den sociala dialogen och informationsmaterial om de pågående seminarie- och informationsaktiviteterna. Den sociala dialogen har en egen hemsida http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catid=329&langid=en som EU-kommissionen driver, där det bland annat finns en databas med alla texter inom den sociala dialogen på sektorsnivå och på sektorsövergripande nivå. EFS interna procedurregler 2004 I december 2004 beslutade EFS styrelse att anta interna procedurregler för europeiska sektorsövergripande sociala dialogförhandlingar. TCO och övriga nordiska medlemsorganisationer var starkt pådrivande. Procedurreglerna omfattar hela processen från förhandlingsmandat till genomförande av avtalen. Om förhandlingsmandatet säger reglerna att medlemsorganisationerna ska få sig tillsänt all information och alla detaljer om förslag rörande potentiella förhandlingar från EFS kansli minst sex veckor före det att besluten fattas i styrelsen. Det finns också utförliga anvisningar om vad som ska ingå i mandatet. EFS kansli skall leda förhandlingsdelegationen och redaktionskommittéer (drafting groups) som upprättas inom ramen för förhandlingarna. Styrelsen, styrkommittén och alla relevanta EFS-kommittéer/arbetsgrupper skall hållas regelbundet informerade om framstegen i förhandlingarna. Om förhandlingarna leder till ett avtalsförslag ska EFS-kansliet sända det till medlemsorganisationerna minst sex veckor före det att styrelsen fattar beslut. Om styrelsen på grund av sammanträdesschemat inte kan beakta konsultationsperioden på sex veckor får styrelsen, på begäran av kansliet och förutsatt att avtalsförslaget har förklarats i detalj, godkänna att ramavtalet antas genom skriftlig procedur. Minst sex veckor ska avsättas även för den skriftliga proceduren. Kansliet ska därefter ge styrelseledamöterna en öppen redovisning av alla svar som mottagits och ange om texten kan anses vara antagen eller inte. Om förhandlingarna strandar ska kansliet informera styrelsen och rekommendera en fortsatt strategi. Styrelsen ska besluta om strategin enligt artikel 14 i stadgarna (två tredjedels majoritet). 8 European Association of Craft, Small and Medium-Sized Enterprises

12 (56) EFS kansli ska övervaka genomförandet av avtalen via regelbundna konsultationer med medlemsorganisationerna. Slutligen säger EFS procedurregler att EFS ska sammanställa en årlig rapport i samarbete med ETUI 9 och med stöd av de europeiska yrkessekretariaten och redovisa detaljer om utvecklingslinjer i både den sektorsvisa och den sektorsövergripande sociala dialogen. Rapporten ska utnyttjas i diskussioner med styrelsen för att säkerställa att en genuin och effektiv facklig strategi gentemot och inom den europeiska sociala dialogen vidmakthålls. TCO:s interna procedurregler 2005 TCO-styrelsen beslutade i december 2005 om TCO:s interna procedurregler för sektorsövergripande sociala dialogförhandlingar. TCO:s svar på EFS förfrågningar om förhandlingsmandat ska enligt reglerna beredas av TCO:s förhandlingskommitté, lämnas för kännedom till TCO:s internationella kommitté och TCO:s nätverk för EU-frågor samt beslutas av TCO:s styrelse. Detsamma gäller för TCO:s svar på eventuella förfrågningar från EFS om modifiering av förhandlingsmandat. LO, TCO och Saco utser gemensamt en svensk förhandlare att ingå i förhandlingsdelegationen som beslutas av EFS styrelse och att leda det svenska agerandet i förhandlingarna. TCO anser att grunderna för att utse svensk förhandlare bör vara en avvägning mellan en turordningsprincip mellan centralorganisationerna och intresse och kompetens i ämnet för förhandlingarna. Valet av svensk förhandlare bereds av TCO:s Förhandlingskommitté bereds av LO:s, TCO:s och Saco:s Koordinationskommitté beslutas av TCO-styrelsen som en representationsfråga. LO, TCO och Saco utser representanter till en svensk förhandlingsdelegation. Representanterna från TCO-organisationerna beslutas av TCO-styrelsen efter hörande av OFR och PTK. Den svenska förhandlaren skall kalla till regelbundna möten med den svenska förhandlingsdelegationen. TCO-representanter i den svenska förhandlingsdelegationen rapporterar till TCO:s förhandlingskommitté. Förhandlingskommittén samordnar TCO:s positioner. TCO:s svar på EFS förfrågningar om godkännande av förhandlingsresultat ska beredas av TCO:s förhandlingskommitté lämnas för kännedom till TCO:s internationella kommitté och TCO:s nätverk för EU-frågor samt beslutas av TCO:s styrelse. EFS-kansliets information till EFS-styrelsen vid strandade förhandlingar ska delges TCO:s styrelse, TCO:s förhandlingskommitté, TCO:s nätverk för EU-frågor samt TCO:s internationella kommitté för synpunkter inför EFS styrelsebehandling. EFS-kansliets konsultationer med medlemsorganisationerna kring övervakning och uppföljning av genomförandet av europeiska avtal ska delges TCO:s styrelse, TCO:s förhandlingskommitté, TCO:s nätverk för EU-frågor och TCO:s internationella kommitté. TCO-styrelsen beslutar om TCO:s åtgärder för uppföljning och genomförande av europeiska avtal i Sverige. 9 European Trade Union Institute, EFS forskningsinstitut

13 (56) De återkommande rapporterna till EFS styrelse om europeiska sektorsförhandlingar och om den sociala dialogen ska delges TCO:s styrelse, TCO:s förhandlingskommitté, TCO:s nätverk för EUfrågor och TCO:s internationella kommitté. Inga tvistelösningsregler i den sociala dialogen De nordiska medlemsorganisationerna i EFS driver frågan om tvistelösningsregler i den sociala dialogen. De europeiska arbetsgivarorganisationerna verkar däremot vara ointresserade eller negativa till tvistelösningsregler. Diskussionen om tvistelösningsregler resulterade i följande urvattnade skrivning i det andra arbetsprogrammet (2006-2008) för den sociala dialogen. Den gick ut på att parterna ska utveckla sin gemensamma förståelse av instrumenten i sociala dialogen. based on the implementation of the telework and stress agreements and the frameworks of actions on the lifelong development of competences and qualifications and on gender equality, further develop their common understanding of these instruments and how they can have a positive impact at the various levels of social dialogue. (Work Programme of the European Social Partners 2006-2008, Draft finalised during Social Dialogue Committee meeting of 25 January 2006, p. 8) Vid EFS-kongressen 2007 höll de nordiska organisationerna genom norska YS ett inlägg 10 och argumenterade för ett tvistelösningssystem för den sociala dialogen. Resultatet blev följande formulering i EFS strategi och handlingsplan som antogs vid kongressen. - promote a higher quality social dialogue and a European level of dispute resolution ( XIth ETUC Congress Seville, 21-24 May 2007 STRATEGY AND ACTION PLAN, s. 7) Inför att det tredje arbetsprogrammet för den sociala dialogen skulle utarbetas tillsatte EFS i slutet av 2008 en arbetsgrupp som skulle diskutera hur den ovan citerade punkt åtta i det andra arbetsprogrammet skulle kunna utvecklas. Från de nordiska medlemsorganisationerna medverkade en representant från LO Danmark. Där visade det sig att en del av EFS medlemsorganisationer var tveksamma till idén om procedurregler för den sociala dialogen. De tyckte helt enkelt inte att den europeiska sociala dialogen på dåvarande utvecklingsnivå innehöll något som motiverade ett tvistelösningssystem. Därför kom det färdiga tredje handlingsprogrammet för den sociala dialogen att innehålla följande skrivning om procedurerna i den sociala dialogen. De europeiska arbetsmarknadsparterna kommer även att ytterligare utveckla sin gemensamma förståelse för de olika instrument som blev följden av förhandlingar, bestämma deras inverkan på olika nivåer i den sociala dialogen, ytterligare samordna den sociala dialogens och förhandlingarnas olika nivåer, och även utveckla en bättre samverkan mellan europeisk social dialog inom olika yrkesgrenar och sektorer. ( De europeiska arbetsmarknadsparternas arbetsprogram 2009-2010, s. 3) Det handlade alltså fortfarande om att utveckla den gemensamma förståelsen, men det tillkom lite text om olika nivåer, samordning och om bättre samverkan mellan sektorer och yrken. 10 Rapport till TCO-styrelsens sammanträde 2007-09-03: EFS 11:e kongress 21-24 maj 2007 i Sevilla, s.16 ff

14 (56) Den sociala dialogens utveckling: TCO:s linje 2009 TCO:s styrelse antog 2009 ett Europapolitiskt program. Där sägs följande om den sociala dialogen: Den sociala dialogen bör fortsätta att utvecklas som ett europeiskt förhandlingssystem som fungerar parallellt med nationella förhandlingssystem utan att inkräkta på de nationella systemen. För det behövs procedurregler på europeisk nivå, både sektorsövergripande och på sektorsnivå. De olika instrumenten, oberoende avtal, handlingsprogram med mera, behöver definieras och europeiska tvistelösningsmekanismer införas. Det behövs också generella metoder för uppföljning av träffade avtal. Det är också viktigt med informationsinsatser i Sverige för att göra oberoende avtal, handlingsprogram med mera, kända av de svenska förhandlande arbetsmarknadsparterna på regional och lokal nivå. (TCO, 2009-05-07: TCO:s Europaprogram 2009 ) Ingen ny överordnad nivå Artiklarna om socialpolitik i EU:s fördrag 11 som är grunden för den sociala dialogen är uppbyggda så att den sociala dialogen inte är någon överordnad nivå ovanpå medlemsstaternas nationella system. Den välkända undantagsregeln: Bestämmelserna i denna artikel ska inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout finns fortfarande kvar i Fördraget om EU:s funktionssätt som punkt fem i artikel 153. Den är direkt överflyttad från artikel 137 i Nicefördraget. Regeln undantar de nationella förhandlingssystemen från EU:s kompetens. Mia Rönnmar 12 påpekar att de nya förhandlingssystemen samtidigt verkar över, bredvid och inom de nationella systemen. EU:s sociala dialog och övriga olika framväxande former av gränsöverskridande förhandlingar är inte någon ny toppnivå i en hierarki ovanpå de nationella systemen. Dublininstitutet, 13 det europeiska institutet för förbättring av livs- och arbetsförhållanden (fritt översatt) har ungefär samma uppfattning och beskriver internationaliseringen av partsförhållandena på arbetsmarknaden som ett kompletterande lager av strukturer och processer på den internationella nivån som interagerar med nationella organisationer och aktörer. De olika systemen håller inte på att smälta samman, utan de är en kompletterande nivå, något som lever sitt eget liv helt skilt från nationella system. De framväxande formerna av gränsöverskridande förhandlingar verkar alltså inte vara något som hotar att ta över, eller ta kommandot över nationella förhandlingssystem. Tvärtom säger EU:s fördrag uttryckligen att den sociala dialogen inte ska fungera på det sättet. Hotet mot nationella förhandlingssystem visar sig istället i flera domar från EU-domstolen de senaste åren med lavaldomen som den mest kända. EU-domstolen tolkar där EU-fördragens regler om företagens frihet på den inre marknaden på ett sätt som hotar de grundläggande rättigheterna för arbetstagarna. 11 Lissabonfördraget, Fördraget om EU:s funktionssätt, avdelning X, socialpolitik, artiklarna 151-161 12 Rönnmar, Mia (ed.): EU Industrial Relations v. National Industrial Relations, Kluwer Law International 2008 13 European and international framework agreements: Practical experiences and strategic approaches European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions, 2009