ANALYSHANDBOK. SVENSK KOMMUNRATING 2011-10-10 Smedsgränd 2a, 753 20 Uppsala, Tel: 018-14 60 30, Fax:018-14 60 34, www.kommunrating.

ANALYSHANDBOK För analysartiklar i Kommunexperten Uppsala 2011-11-11 Kommuner analyseras som små länder Handledning för de fem analysfrågorna: Kommunskuld Finansiell hälsa Finansiella risker Finansiella möjligheter Ledningsförmåga 12 utbildningsartiklar ur Kommunexperten 2008 Smedsgränd 2 A 753 20 Uppsala Tfn 018-14 60 30 Fax 018-14 60 34 SVENSK KOMMUNRATING 2011-10-10 Smedsgränd 2a, 753 20 Uppsala, Tel: 018-14 60 30, Fax:018-14 60 34, www.kommunrating.se

Analysfrågan Kommunskuld del 1 Kommunexperten redovisar finansiella analyser av Sveriges kommuner baserade på fem centrala frågor. I tidigare nummer av Kommunexperten har den teoretiska bakgrunden presenterats till den andra analysfrågan (Finansiell hälsa) i fyra utbildningsartiklar. Nu är det dags för motsvarande genomgång av den första frågan Kommunskuld. Begreppet kommunskuld Kommunskuld och en kommuns skulder är två olika begrepp. Kommunskuld används som ett samhällsekonomiskt begrepp och omfattar kommunens alla framtida förpliktelser som motsvaras av utbetalningar av pengar. När vi däremot pratar om en kommuns skulder gäller det redovisade korta och långa skulder på kommunens balansräkning. De senare är en delmängd av kommunskulden alla framtida förpliktelser. Kommunskulden innehåller förutom redovisade skulder två komponenter till: borgen och alla avtalspensionsförpliktelser. Kommunskulden består således av pengar som någon gång ska betalas i framtiden. Ekonomi handlar ofta om att förvalta andras pengar, och det får den göra som har fordringsägarnas förtroende. Kreditgivare lånar ut pengar till en kommun och räknar med att de ska betalas tillbaka i framtiden. Kommunal borgen Kommunen ikläder sig borgen för exempelvis egna ägda bolags lån. Här finns givetvis kreditgivare som räknar med att gå till kommunen om det kommunala företaget inte kan betala. Kommuner går ofta i borgen för olika typer av privat verksamhet som golfklubbar, bostadsrättsföreningar, folketshusföreningar och hotell. Även här finns kreditgivare med i andra ledet, och de vet att de i värsta fall ska kunna utmäta kommunens skattebas för att få igen sina pengar. Personalens avtalspensioner Speciellt är att kommuner är försäkringsbolag för sina anställdas avtalspensioner. Så är det sällan i privata företag, där man betalar in de anställdas årligen intjänade pensioner till ett försäkringsbolag eller någon motsvarande institution. I kommuner förstärker den del av det årliga intjänandet som inte betalas ut till de anställda för egen förvaltning kommunens likviditet. Före 1998 gick hela intjänandet till likviditeten, men efter 1998 kan kommuner betala ut upp till 7,5 basbelopp till de anställda för enskild privat förvaltning. Det senare sker i de flesta kommuner idag. Eftersom likvida medel är kreditiv för kommunens investeringsverksamhet har pengarna från intjänande av avtalspensioner i de flesta fall bundits i kommunala anläggningstillgångar. Det finns alltså inga avsatta reda pengar som placeringar som inom den privata sektorn. Förmodligen är det lugnt i leden bland de kommunanställda eftersom de flesta av dem inte vet att kommunen de arbetar i är deras försäkringsbolag och att facken inte vill komplicera sin egen tillvaro med den frågan. Är skuldtyngd ointressant? Vi vet inget om framtiden annat än att den innebär olika anledningar att känna ångest av olika styrka. Bara det är anledning nog för många att förneka att den innehåller angelägna problem som vi kan och bör förhålla oss till idag. Lever vi för dagen i förnekelse för framtiden, som vi kanske förnekar andra problem som miljöförstöring, världssvält och fattigdom, är det lätt att expandera den kommunala konsumtionen utan att fråga sig om det sker med pengar från skatter, bidrag, avgifter eller lån. Det gäller att fixa pengar och konsumera allt nu. Det ger maximal rösteffekt. Den ekonomiska teorin för skuldhantering erkänner att ingen kan veta något säkert om de ekonomiska villkoren i framtiden för de generationer som lever då, men teorin kräver ändå ett förhållningssätt av oss som innebär att vi med förnuftet kan arrangera tillvaron så att de ekonomiska förutsättningarna blir de bästa för kommande generationer att infria de framtida förpliktelser som vi binder dem för idag. Samtidigt som vi tar oss friheten att lägga förpliktelser på framtiden, finns idag skyldigheten att utforma institutioner som gör det på bästa sannolika sätt möjligt för efterföljande generationer att infria dem. Det är det vi avhandlar här. Framtida skuldtyngd är därför definitivt inte en ointressant fråga. Det finns, som sagt, flera skäl varför kommuners samlade framtida förpliktelser som ekonomisk belastning för framtida generationer inte diskuteras särskilt ofta. Som i fallet med de anställda ovan beror det sannolikt på okunskap, ointresse eller att man i trygghetens Sverige inte tror att det kan växa till ett framtida problem. Skuldproblemen tillhör tillväxtekonomin och sedan 1970-talet har nästan all ekonomisk politik av 20 Kommunexperten nummer 5, 2008 Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan.

handlat fördelningspolitik i nuet. För världens trevligaste folk, det svenska, är det inte politiskt korrekt att väcka ångest med framtidsfrågor. Det finns en attitydfråga till som bör uppmärksammas innan vi går vidare med begrepp, synsätt och den operativa ekonomiska verktygslådan riskaversion. Om individuell riskaversion Olika människor har olika inställning till osäkerheter i tillvaron, och därmed olika inställning till benägenheten att undvika och hantera osäkerheter. Det kallas riskaversion. Den är olika för olika individer och det bör vi förstå och respektera. Ju lägre riskaversion en individ har, ju mindre praktisk betydelse tillmäter denne höga skulder, borgen och liknande förpliktelser. Den person som tycker att den här texten är mindre intressant, kan således fundera över sin attityd till osäkerheter i tillvaron och lusten att vidta riskhanterande åtgärder. Vad är förpliktelsebelopp? Förpliktelsebeloppet utgörs av det penningbelopp som måste betalas omedelbart om alla finansiella förpliktelser skulle utfalla samtidigt. Det är summan av skulder, avtalspensioner och borgen. Eftersom det är kvantifierbart, kan det utformas som ett finansiellt nyckeltal och i analysfrågan kommunskuld är det också det viktigaste nyckeltalet. Varje nyckeltal ska normeras och kopplas till en mätstandard. Här normeras förpliktelsebeloppet genom att totalbeloppet i miljoner kronor divideras med kommunens invånarantal. Måttet blir kronor per invånare. Betygsnivåerna för förpliktelsebeloppet Gränsen för ett lågt förpliktelsebelopp ligger (när detta skrivs april 2008) under 45 700 kronor/invånare och ett mycket högt på över 60 700 kronor/ invånare. Förpliktelsebelopp Gränser kr/inv Betyg Mycket lågt under 35 700 A1 A2 Lågt 35 700 45 700 Lite högt 45 700 60 700 B1 B2 C1 C2 Mycket högt över 60 700 D1 D2 Beloppsgränserna är satta mot bakgrund av mångårig erfarenhet om kommunernas förpliktelser överfört som en tänkt skuld för en individ. Det är inte märkvärdigare än att vi alla vet av erfarenhet att normal kroppstemperatur är cirka 37 grader Celsius. Kroppstemperaturen är ju ett av våra viktigaste medicinska nyckeltal och tas på mycket stort allvar vid sjukdom. Den lägsta kritiska betygsnivån för nyckeltalet förpliktelsebelopp är 90% av basbeloppet (basår 2006 för nivån 35 000 kronor/invånare), varför skalans beloppsgränser ändras varje år. Tillägget 10 000 kronor ger nästa nivå 45 700 kronor och ytterligare 15 000 kronor resulterar i 60 700 kronor. Olika förpliktelsebelopp För kommuner är spännvidden från 20 000 till 130 000 kronor per invånare, vilket framgår av diagrammen under analysfrågan Kommunskuld i analyserna i tidningen. De flesta landstings förpliktelsebelopp ligger mellan 10 000 och 25 000 kronor per invånare. Statsskulden låg för några år sedan på nivån 150 000 kronor per invånare men är nu nere i cirka 117 000 kronor per invånare. Kommunskuld och lokal attraktivitet Lokala politiker, anställda, invånare, ägare av fast egendom, företagare och investerare kan förhålla sig på olika sätt till en kommuns kommunskuld. Den speciella egenheten finns nämligen att man kan välja kommunskuld genom att positionera sig i en viss kommun. Den möjligheten kommer förmodligen att bli allt viktigare i regionernas Europa. I nästa nummer I nästa nummer diskuteras förpliktelsebeloppet i brutto- och nettotermer, hur ett relevant belopp beräknas, hur det beloppet jämförs med en mätstandard och hur man hanterar för höga förpliktelsebelopp. Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan. Kommunexperten nummer 5, 2008 21

Analysfrågan Kommunskuld del 2 Kommunexperten redovisar finansiella analyser av Sveriges kommuner baserade på fem centrala frågor. I tidigare nummer av Kommunexperten har den teoretiska bakgrunden presenterats till den andra analysfrågan (Finansiell hälsa) i fyra utbildningsartiklar. Nu är det dags för motsvarande genomgång av den första frågan Kommunskuld där den första delen publicerades i förra numret. Nu kommer den andra delen. Repetition Kommunexperten 5/2008 Kommunskuld är ett samhällsekonomiskt begrepp och är alla förpliktelser i pengar som någon gång ska betalas i framtiden. En kommuns skulder är korta och långa skulder på kommunens balansräkning. Förutom dem består kommunskulden av all borgen och alla avtalspensionsförpliktelser. Det krävs ett förhållningssätt av dagens generation att arrangera tillvaron så att de ekonomiska förutsättningarna blir de bästa för kommande generationer att infria de framtida förpliktelser som vi binder dem för idag. Det kompliceras av att vi har olika atti tyd till osäkerheter och att framtiden givetvis är osäker. Det finns ett erkänt nyckeltal för kommunskuld, bruttoförpliktelsebelopp, som anges i kronor per invånare. Det finns också en mätstandard som presenterades i förra numret. Förpliktelsebelopp och betygsnivåer Förpliktelsebeloppet är summan av skulder, avtalspensioner och borgen. Varje nyckeltal ska normeras och kopplas till en mätstandard. Totalbeloppet i miljoner kronor divideras med kommunens invånarantal och måttet blir kronor per invånare. Förpliktelsebelopp Gränser kr/inv Betyg Mycket lågt under 35 700 A1-A2 Lågt 35 700 45 700 B1-B2 Lite högt 45 700 60 700 C1-C2 Mycket högt över 60 700 D1-D2 Nyckeltalsdiagram I varje nummer av Kommunexperten finns åtta analyser för åtta kommuner, och i varje analys finns ett diagram för nyckeltalet förpliktelsebelopp. Det är det första diagrammet i varje artikel. Observera att diagrammet innehåller alla uppgifter en analytiker behöver för att snabbt överblicka läget. Du har ett diagram här intill. Det är i allmänhet så att nyckeltal och staplar innehåller kommunuppgifter medan olikfärgade fält markerar kritiska nivåer. I diagrammet för förpliktelsebelopp finns en tvådelad stapel och fyra nivåfält. Det behövs en tvådelad stapel för att ange både brutto- och nettobelopp. Det mått som ska möta de kritiska nivåerna är nettobeloppet eller den nedre stapelns nivå. Den möjlig tkr per invånare 140 120 100 80 60 40 20 Förpliktelsebelopp 0 290 260 230 200 170 140 110 80 50 20 Kritisk nivå 3, 60 700 kr/inv Kritisk nivå 2, 45 700 kr/inv Kritisk nivå 1, 35 700 kr/inv Nettoförpliktelsebelopp Fejk kommun 2006, kr/inv Bruttoförpliktelsebelopp 92 022 Vissa tillgångar värderade -35 500 Nettoförpliktelse belopp 56 522 Nr 279 efter storlek på bruttoförpliktelserna. Kommunskuld Förpliktelsebelopp Bra OK Svag Dålig 20 Kommunexperten nummer 6, 2008 Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan.

heten finns att brutto- och nettobeloppen sammanfaller och då når en enfärgad (gredelin) stapel upp till en punkt på kurvan som avgränsar diagrammet upptill. Den punkten på kurvan anger, som i fallet med den tvådelade stapeln, kommunens bruttoförpliktelsebelopp. Kurvan innehåller 290 punkter, en för varje kommun, och du ser att kommunen med lägst bruttoförpliktelsebelopp finns längst till höger i diagrammet. Det är Vallentuna med ett bruttoförpliktelsebelopp på 25 166 kronor per invånare (2006). På motsvarande sätt finns längst till vänster kommunen med det högsta bruttoförpliktelsebeloppet, Skellefteå, med 123 974 kronor per invånare. (Skellefteå analyserades i nummer 5/2008.) Intill diagrammen finns en tabell med nyckeltalen i siffror och en fyrgradig betygsskala. Där framgår att nettoförpliktelsebeloppet anges till 56 522 kronor per invånare. Det är över två kritiska nivåer, 35 700 och 45 700 kronor per invånare och med två belastningar flyttas betyget två steg till höger i mätskalan och nyckeltalets betyg blir Svag. Indikeras konsumtionslån? Diagrammet visar att den här kommunen har ett högt bruttoförpliktelsebelopp. Vidare framgår att en värdering av tillgångar som inte direkt behövs för att klara kommunens kärnverksamhet, som teknisk försörjning, skola och omsorg, bara kvittar fram ett nettoförpliktelsebelopp på 56 000 kronor per invånare. Vad är den lägsta kritiska nivån 35 700 kronor per invånare för gräns? Ett nettoförpliktelsebelopp under den nivån indikerar en normal kommunskuld i den meningen att den inte innehåller besvärande konsumtionslån. Kommunen kan ha drivit verksamheten med underskott under ett antal år och finansierat det med lån som nu finns bokförda på balansräkningen, men de lånen tillsammans med övriga komponenter i kommunskulden anses ligga på en normal nivå. Ett nettoförpliktelsebelopp under 35 700 indikerar att det inte finns några konsumtionslån, men det är inte alltid hela sanningen. Det betyder annorlunda uttryckt att de tillgångar kommunen äger för att bedriva sin kärnverksamhet är normalt belånade. I det här fallet kan vi säga att kommunen har ett onormalt högt nettoförpliktelsebelopp på 56 522 kronor per invånare och att det finns indikationer på konsumtionslån. Nyckeltalsbetyget är Svag. När och hur värderas tillgångar? Skulle bruttoförpliktelsebeloppet över stiga 35 700 kronor per invånare inventeras kommunen på tillgångar som ligger utanför kärnverksamheten och som kan avyttras, och de tillgångarna värderas. Syftet är att bedöma och påvisa finansiella möjligheter inte att föreslå försäljning. Värdet beräknas enligt vissa försiktighetsprinciper i ett tänkt utsatt läge. Det kan vara en framtida branschkris för kommunsektorn förorsakad av ett mycket ansträngt eller krisartat statsfinansiellt läge. Kommunerna får under obestämd tid lita till egen förmåga. Det innebär att alla beräknade värden ligger mycket under marknadsvärdena. På lägre analysnivåer används avkastningsvärderingar. Det som först värderas är kommunägda företag och de är för det mesta aktiebolag. Därmed finns årsredovisningar av god kvalitet att ta del av och hur den historiska vinstutvecklingen varit. När ett bolags säljs är det någon som köper dess aktier. Värdet på ett bolag är således lika med värdet på dess aktier, och enligt en avkastningsvärdering är värdet summan av alla framtida vinster. Dea beräknas, summeras och viktas med en räntefaktor. Ett förlustföretags aktier blir värdelösa. Det ställer frågan i vilken omfattning den borgen och de förmedlade lån kommunen har till företaget ska bedömas som nödlidande. Den nödlidande delen kan inte användas för kvittning av en bruttoskuld. Ett vinstföretag har däremot vanligtvis ett kvittningsbart värde och då kan även all den borgen och de förmedlade lån kommunen har utnyttjas vid kvittning till ett nettoförpliktelsebelopp. Den andra värderingsmetoden, substansvärdering, kräver att man på plats värderar en tillgång. Den är aktuell vid besvärliga fall. Extra amortering vid högt nettoförpliktelsebelopp Skulle det bli så att förpliktelsebeloppet netto överstiger 35 700 kronor per invånare efter värderingen finns ett förpliktelsegap. Det är ett mått på behov av åtgärder för att nå delbetyget A på analysfrågan kommunskuld. Det beloppet är ofta så stort att det inte kan kvittas bort av ett enda skapat årligt överskott från verksamheten. Det blir ofta fråga om en extra amortering under ett antal år och här är schablonen i analysmodellen 20 år, men tiden förkortas ju mindre förpliktelsegapet är. I nästa nummer I nästa nummer behandlas finansiella krisutlösande risker. Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan. Kommunexperten nummer 6, 2008 21

Analysfrågan Finansiell hälsa Kommunexperten redovisar finansiella analyser av Sveriges kommuner baserade på fem centrala frågor. Den andra frågan har rubriken Finansiell hälsa. Det finns anledning att ge teoretisk bakgrund till just det momentet. Varför används begreppet hälsa? Hälsa är ett tillstånd i nuläget. När man frågar personer hur de mår, förväntar man sig få svar på hur de känner sig just nu, inte för två år sedan eller fem år fram i tiden. Samma fråga kan man ställa till en ekonomisk enhet. Hur det går i en ekonomisk enhet för tillfället mäts genom överskottsbegrepp som vinst i privata företag, överskott i offentliga företag och sparande i hushåll. Det finns också en kritisk nivå för överskottet för varje ekonomisk enhet. Om den överskrids kan man säga att den börjar må bra. Överskrids den mycket mår den mycket bra. Därför har vi en analysfråga som heter kommunens finansiella hälsa. Det behövs en sparande räkning Kommuner är ekonomier som liknar hushåll. Men idag kan herr och fru Svensson sällan förstå kommunens ekonomi lika lätt som de förstår den Sparanderäkning Skatteintäkter + Avgifter + Statsbidrag + Totala intäkter (exklusive fiktiva poster) + Verksamhetens kostnader (Konsumtion) (Exkl fiktiva poster) Verksamhetens resultat +/ Finansiella intäkter + Finansiella kostnader Sparande (Kassaflödet från verksamheten exkl fiktiva poster) +/ Avskrivningar (fiktiv post) Förändringar av pensionsskuld (fiktiv post) /+ Jämförelsestörande intäkter + Jämförelsestörande kostnader Förändringar av eget kapital (Resultat 3) +/ Justeringar Lagens hushållningskrav Balanskravet Vad dagens generation finansierar av: Reinvesteringar=förmögenhet intakt Nyinvesteringar=förmögenheten ökas Rationaliseringsinvesteringar=kostnadsminskande åtgärder Likviditetsuppbyggnad = förmögenhet ökas Skuldminskning=amorteringar 46 Kommunexperten nummer 1, 2008

egna hushållsekonomin. Analyssystemet i Kommunexperten bygger på idealet om en sådan enkel förståelse. Därför samlas de viktigaste begreppen i en sparanderäkning. Det är en resultaträkning för en kommun som presenteras på det sätt som visas här intill. Totala intäkter = Konsumtion + Sparande Ekonomi handlar om hushållning. Resurserna för en period kallas intäkter. Vi tror därför att paret Svenssons första åtgärd är att summera ihop sina inkomster. Här benämns inkomsterna under ett år Totala intäkter. De finns överst i sparanderäkningen. Frågan för Svenssons är hur stor del av de totala intäkterna som bör konsumeras och hur mycket som måste sparas. Sparande är således en form av överskott eller resultat, och består av de pengar som finns kvar av de totala intäkterna när periodens konsumtion betalats. Observera att sparandet är hushållets överskott. Det är ett entydigt ekonomiskt fackuttryck. Det används numera helt felaktigt i betydelsen att pressa ner kostnader. Varför kan inte allt konsumeras? Varför spara? Sparande används för kapitalbildning. Det innebär uppbyggnad av förmögenhet. Hushåll äger villor, sommarstugor, bilar, cyklar, etc. Svenssons sparar en del av intäkterna för att få pengar till investeringar, amorteringar, handpenningar, fonder, etc. En viss kritisk sparnivå konsoli derar alltså hushållets ekonomi. Samma villkor gäller givetvis för en kommuns ekonomi. Kreditvärdighet Vid ett sparande över en viss kritisk nivå betraktas man som kreditvärdig och har omgivningens förtroende i affärer. Framgångsrika organisationer visar goda finansiella fundamenta som tillsammans med omdömesgillt agerande inger förtroende. Förtroende byggs upp under lång tid men kan raseras på minuter. Generationssolidariska organisationer Kommunallagens hushållningskrav (kapitel 8) innebär att dagens generation ska finna den sparnivå (kassaflöde från verksamheten) som fördelar finansiella bördor rättvist mellan olika generationer. Eftersom många kommuner inte bryr sig om det kravet utan istället överkonsumerar, har det tillkommit ett balanskrav från och med år 2000. Det är en redovisningsteknisk lösning som i expanderande kommuner fungerar som en skamgräns för överkonsumtion och i stagnerande framtvingar tvångssparande. Men man kan inte styra en kommun med en redovisningsteknisk reglering. Därför är kommunallagens hushållningskrav förnuftsmässigt överordnad balanskravet. Och du möter naturligtvis inte heller det feltänkta och manipulerbara balanskravet i Kommunexpertens analyser. Här anges alltid äkta kritiska nivåer för sparandet. Förskingring och belåning Överskottet i en kommun, som vi väljer att kalla sparande, finansierar investeringarna som bygger den kommun som framtida generationer ska finna det attraktivt att bo och arbeta i. Ett resurshushållande synsätt börjar således med ett långsiktigt beslut för ett finansiellt uthålligt samhälle. Och hushållningskravet i kommunallagen ålägger dagens generation, som har makten i kommunen, att ha en vision om hur kommande generationer ska ha det i kommunen. Av de resurser man förfogar över, avsätter man först de medel man behöver för att spara till investeringar. Vad som därefter blir kvar, kan man konsumera och använda för att kortsiktigt anpassa sina löpande utgifter. Om nu dagens generation konsumerar hela eller delar av det nödvändiga sparandet är det fråga om överkonsumtion. Den finansieras genom lån från framtida generationer eller förskingring av vad tidigare generationer sparat ihop i form av tillgångar. Belåning och förskingring är tillsammans med överkonsumtion viktiga begrepp vid analyser om en kommun uppfyller kravet på god hushållning. Kassabalanser korrumperar I teorin är det enkelt att inse hur nödvändigt det är att styra ekonomin i en organisation efter kritiska nivåer på överskotten. Men det är svårt i praktiken här kommer ett annat mänskligt beteende i bilden, den känslostyrda slösarens. Sparande fyller på kommunens kassa och innan man investerar gör de stora kassabalanserna att man känner sig rik. I det läget vill man omedelbart göra något förnuftigt med pengarna, och då ställs kortsiktig överkonsumtion före investeringar. Det är ingen överdrift att säga att för många politiker är kommunens kassa en ekonomisk syltburk. Ett finger i den ger omedelbart bra utslag i media och röster i valurnan. Så länge det beteendet belönas av invånare, fastighets ägare, företagare och investerare i kommunen har Slösa makten i kommunen och inte Spara. I kommande nummer berättar Kommunexperten hur man kan institutionalisera en kommun, så att man får bättre balans mellan de olika intressena i ekonomistyrningen. Kommunexperten nummer 1, 2008 47

Analysfrågan Finansiell hälsa del 2 Kommunexperten redovisar finansiella analyser av Sveriges kommuner baserade på fem centrala frågor. Den andra frågan har rubriken Finansiell hälsa. Det finns anledning att ge teoretisk bakgrund till just det momentet. Här följer fortsättningen på den genomgång som började i Kommunexperten 1/2008. Repetition Kommunexperten 1/2008 Också inom ekonomin är hälsa ett tillstånd i nuläget. Det beskrivs genom överskottsbegrepp som vinst, överskott och sparande. I föregående nummer motiverades varför våra analyser använder hushållets sparande som överskottsbegrepp i stället för det i kommunala sammanhang betydligare vanligare begreppet överskott. Ett hushållande synsätt ställer sambandet Totala intäkter = Konsumtion + Sparande i centrum, dvs hur de resurser man förfogar över ska fördelas mellan kort och lång sikt. I förra numret förklarades varför den långa siktens sparbeslut måste gå före den korta siktens beslut om konsumtion. Sparande skapar kassabalanser och innan de används för amorteringar och utgifter för investeringar känner man sig kortsiktigt rik och narras att konsumera pengarna. Hur det problemet kan hanteras genom att institutionalisera en kommun förklaras i den här artikeln. Är du en Spara eller Slösa? Det är en klassisk fråga. För Spara finns en morgondag med löften. Slösa är en konsumerande själ som kan tänka sig belåna framtiden för att omedelbart kunna konsumera mer. Med Spara vid rodret i en kommun kan man få för bra finansiell hälsa, men med Slösa är det givetvis tvärtom. Det är självklart att den långa och korta sikten bör balanseras. Det låter sig sägas men är inte så enkelt i praktiken. Den korta siktens många angelägna frågor har i regel fler och starkare förespråkare och så försämras ekonomin. Låt oss travestera en känd dikt: De många små logiska och förnuftiga delbeslutens samlade finansiella vansinne driver ofta de lokalt ansvariga politikerna från den representativa demokratins positioner till förskingrarnas och belånarnas. Det uppstår således hela tiden kortsiktiga behov som betraktas så angelägna att de motiverar överkonsumtion och belåning. Och så blir det när generationsegoismen är stark, och ofödda och döda har svaga röster i vår representativa demokrati. Självreglering är en lösning I kommuner där ekonomin försämras därför att den korta siktens intressen har starka företrädare, diskuteras inte sällan lösningar av institutionell karaktär. Det är fråga om att anpassa organisationen så att de ekonomiska rollerna kommer i bättre balans. Det kan vara att utforma beredningen av ärenden efter förvaltningsregler som tar bättre hänsyn till ekonomiska hushållningsfrågor. Det kallas att lösa problem genom institutionalisering. En statsvetare skulle säga att kommuner utformar lokala författningar. Ekonomer pratar om självreglering. Kraften i regleringarna I utlandet finns exempel på kommunallagar som förbjuder tjänstemän att genomföra beslut som inte är finansierade. Ekonomichefen har stopplikt. Det är främmande för oss i Sverige att ens tänka i sådana banor och skulle heller inte fungera som vårt system av författningar är konstruerat. I utlandet har ekonomichefen med en sådan lagbunden plikt också en författningsdomstol att luta sig mot. Det speciella i Sverige är att vi inte har den typen av domstolar. I kommuner gäller revisionsmakt. Politiker ska hålla ett öga på andra politiker, och det har inte varit särskilt framgångsrikt hittills. Nu försöker vi med något som kallas förstärkt revisionsmakt. Det är givet att regler utan auktoritet inte alltid fungerar. Regler kan formuleras muntligt och man kan lova varandra att leva upp till dem. De kan skrivas ner och beslutas i fullmäktige, och införas i den lokala författningssamlingen. Det senare skulle förmodligen ge en kommunal revisionsmakt ökad effektivitet. Fördela roller Ekonomi och verksamhet anses vara två skilda områden i en kommun. Den långa sikten finns med i det ekonomiska ansvaret, medan det korta perspektivet styr den dagliga förvaltningen av kommunens verksamhet. Här finns två åtskilda betraktelsesätt. Verksamheten bedrivs ute i skolor, kultur- och fritidsinstitutioner, barnstugor, socialkontor, servicehus för äldre, boendegrupper, etc. Mångfald kännetecknar den kommunala fältverksamheten. Den är normalt underställd ett antal nämnder med politiker. De anser sig i första hand ha ansvar för de verksamheter de är 46 Kommunexperten nummer 2, 2008 KOPIERING FÖRBJUDEN. SE REDAKTIONSRUTAN.

satta att sköta. I andra hand kommer kommunens ekonomi. Det andra perspektivet, det ekonomiska, är av naturliga skäl centralt. De stora intäktskontona hanteras av den centrala ekonomiavdelningen, och den tillhör kommunstyrelsens domäner. Pengar fördelas i budgeten ut till verksamheterna där alla kostnadskonton finns. Om budgetföljsamheten är dålig på fältet, syns det på den centrala checkkrediten (här i analysen nyckeltalet rörelsekapital). Det är ekonomichefens ekonomiska febertermometer. Den övergripande nivån är fullmäktige. Där ska varje fråga belysas ur alla aspekter. Här ska hänsyn tas både till verksamhet och ekonomi, vad som ska konsumeras idag och hur mycket pengar som ska sparas för att bygga framtiden. Tänk dig att politiker i det systemet är bärare av bestämda roller och att det inte är ovanligt att en och samma kommunalpolitiker har en position på alla tre nivåerna. I nämnden är den politikern företrädare för verksamheten, i kommunstyrelsen företrädare för ekonomin och i fullmäktige en balanserad företrädare för både verksamhet och ekonomi. Så är det tänkt, men om alla nämndpolitiker inte byter roller på olika nivåer? Vad händer då? Då blir det verksamhet i kommunstyrelsen också och de ekonomiska frågorna marginaliseras. Även i fullmäktige sker samma sak. Ekonomiska företrädare saknas. Och i värsta fall dras även kommunstyrelsens ordförande, partiernas ledare och de centrala ekonomerna med i verksamhetshysterin. Det finns två självregleringsmodeller: 1. Ingen nämndpolitiker får sitta i kommunstyrelsen och vice versa. Inga verksamhetsfrågor i volym och inriktning tas upp i kommunstyrelsen. Inom nämnderna har man stor frihet att omfördela pengar, men bara inom den givna budgetramen. I fullmäktige proportioneras politiker från nämnderna med hänsyn till antalet från kommunstyrelsen. 2. Nämnderna avskaffas och både ekonomi och verksamhet läggs under kommunstyrelsen. Det finns ingen rätt eller fel typ av reglering. Det är fråga om hur man bäst tror att man bör organisera sig för att åstadkomma det goda samhället. Besluta om förvaltningsregler Enklast beskrivs förvaltningsregler genom exempel. De som valts bidrog till att hålla skatten oförändrad i en stor svensk kommun under tio år (1973-1982). Regler för budgetuppföljning och budgetkontroll 1. Budgetuppföljning Det ligger på nämnden att senast 25 dagar efter varje månadsskifte inkomma till kommunstyrelsen med budgetuppföljningsrapport på den blankett som kommunstyrelsen upprättat. 2. Budgetkontroll a) Vid befarat eller konstaterat överskridande av nettokostnadsramen eller om det av andra skäl bedöms lämpligt ska nämnden vidta ombudgetering inom den tilldelade ramen (och genomföra därav följande åtgärder). b) Leder ombudgeteringen inte till förändrad servicenivå ska nämnden själv besluta om det. Sådan ombudgetering anmäls till kommunstyrelsen. c) Leder ombudgeteringen till förändrad servicenivå ska nämnden utan dröjsmål lämna förslag till ombudgetering, varvid nämndens hela verksamhet ska rymmas inom den nettokostnadsram som kommunfullmäktige tilldelat. Beslut om sådan ombudgetering fattas av kommunstyrelsen. d) Nämnden äger inte rätt att återbesätta vakant tjänst från det att det faktiska eller förväntade överskridandet blivit känt och tills nämnden enligt punkt a) och b) eller kommunstyrelsen enligt punkt c) fattat beslut om nödvändig ombudgetering. e) Beträffande anslag i kapitalbudgeten åligger det nämnden att innan investeringsprojekt startas få kommunstyrelsens bekräftelse på att det finns medel tillgängliga för projektet. 3. Tillämpning av reglerna Kommunstyrelsen bemyndigas att vid behov utfärda särskilda regler för tillämpning av bestämmelserna. Sedan reglerna skrevs har många liknande regler skrivits ute på ekonomikontoren i kommunerna, men hittills har inga bättre sett dagens ljus. De kunde nämligen inte rundas ens av de mest förhärdade verksamhetsföreträdare. Snabbare redovisning Idag är redovisningen så snabb att en rapport inom 25 dagar efter månadsskiftet uppfattas som för långsamt. 5 12 dagar är mer rimligt. Observera att förvaltningsreglerna indirekt ger nämndordföranden och förvaltningscheferna olika och samarbetande roller genom sanktionen att inte tillåta återbesättande av tjänster vid överskridanden. Det var den kontroversiella frågan när reglerna togs i fullmäktige för mer än 30 år sedan. Den uppmärksamme förstår att 2c ovan är den svaga punkten. Men med en kommunstyrelse utan verksamhetsföreträdare godkändes utan diskussion varje förslag på ombudgetering från nämnden. När det skett en gång kom inga mer sådana förslag. KOPIERING FÖRBJUDEN. SE REDAKTIONSRUTAN. Kommunexperten nummer 2, 2008 47

Bromölla Fundamental teori Analysfrågan Finansiell hälsa del 3 Kommunexperten redovisar finansiella analyser av Sveriges kommuner baserade på fem centrala frågor. Den andra frågan har rubriken Finansiell hälsa. Det finns anledning att ge teoretisk bakgrund till just det momentet. Här följer fortsättningen på den genomgång som började i Kommunexperten 1 och 2/2008. Repetition Kommunexperten 1 och 2/2008 I januarinumret förklarades varför våra analyser använder hushållets sparande som överskottsbegrepp. Det synsättet ställer sambandet Totala intäkter = Konsumtion + Sparande i centrum, dvs hur de resurser man förfogar över ska fördelas mellan kort och lång sikt. Och varför den långa siktens sparbeslut ska gå före den korta siktens beslut om konsumtion. Men också varför sparandet ofta konsumeras innan det används för amorteringar och utgifter för investeringar. I februarinumret diskuterades olika arrangemang som stärker den långa sikten och därmed håller sparnivån på den nivå för god hushållning som är kommunallagens krav. Problemet ännu en gång Det uppstår hela tiden kortsiktiga behov som betraktas så angelägna att de motiverar överkonsumtion och belåning. Och när den korta siktens många angelägna frågor har fler och starkare förespråkare försämras ekonomin. Här citeras ur förra numret raderna: De många små logiska och förnuftiga delbeslutens samlade finansiella vansinne driver ofta de lokalt ansvariga politikerna från den representativa demokratins positioner till förskingrarnas och belånarnas. Strofen ovan avslutas med två mycket centrala begrepp; förskingring och belåning. Det begrepp som fattas är överkonsumtion. Vi ska i den här artikeln förklara de centrala begreppen så att de blir operativt meningsfulla. När är det förskingring? Förskingring innebär att tillgångar som tidigare generationer införskaffat, säljs av dagens generation och att alla eller delar av de likvider det resulterar i används för att finansiera konsumtion. Vad skulle pengar från försäljning av tillgångar (eller som man sade förr i tiden försäljning av kommunal förmögenhet) annars användas till än konsumtion? I äldre kommunallagar fanns ett förmögenhetsskydd som bestämde att försäljningslikvider skulle läggas i investeringsfonder och bara kunna användas för att betala utgifter för anskaffningar av nya tillgångar. Vad tidigare generationer försakat av konsumtion och i stället sparat för att betala utgifter för anskaffning av kommunal förmögenhet för kommande generationer, skulle inte få säljas av de senare för konsumtion. Vi kan notera att det formulerades av en generation politiker som levde enligt Lyckoslantsmetaforens moral. Man skulle spara och investera och vara ekonomiskt skötsam, och ta ansvar för kommande generationer. Det är naturligt att det synsättet försvann i och med Robin Hoodmetaforens segertåg från 1970-talet fram till sekelskiftet. Med 68-generationens slagord, Allt nu!, försvann också förmögenhetsskyddet ur kommunallagen och de värderingar det stod för. Allt skulle kunna konsumeras omedelbart. Hur ser man om förskingring pågår? Idag får inte kommuner ha fonder. Det sägs bero på att staten vill ha omedelbart genomslag ute i kommunerna på beslut i riksdagen. När statliga bidrag kommer för riktade åtgärder, ska inte kommunerna kunna buffra de medlen i fonder. Eftersom vi inte har operativt tvingande författningar (Sverige har ingen författningsdomstol) skulle det kunna vara tänkbart att kommunerna redovisningsmässigt arrangerar investeringskonton för försäljningslikvider och den vägen tillgodoser villkoren för förmögenhetskrav. Men ett annat synsätt är att knyta begreppen förskingring och belåning till termen överkonsumtion och utveckla ett operativt synsätt här. Det synsättet skulle gå tillbaka till den klassiska hushållande relationen: Totala intäkter = Konsumtion + Sparande Formeln ovan kan läsas som att tillgängliga resurser måste prioriteras i konsumtion och sparande. Verbet prioritera antyder att ytterligare ett budgetbeslut behövs utöver det som fattas idag om fördelning av pengar till olika verksamheter. Begreppet överkonsumtion Tillgängliga resurser, som ett budgetbeslut alltså ska fördela, anges här som Totala intäkter. Det är summan av de tre intäktsposterna skatter, bidrag och avgifter. Det är budgetekonomernas uppgift i en kommun att upprätta prognoser för de tre pos- 20 Kommunexperten nummer 3, 2008 Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan.

Fundamental Bromölla teori terna inför nästa års budget enligt det synsätt som tillämpas här. (Oftast undviks det genom att tillämpa nettosynsätt som nettokostnader. Då undanhålls politikerna information om hela kommunens resursmängd.) Anta att det finns en prognos för de totala intäkterna. Då är posterna konsumtion och sparande fortfarande påverkbara enligt följande samband: Totala intäkter = Konsumtion + Sparande Totala intäkter = X miljoner kronor enligt prognos X = Konsumtion + Sparande Lever vi upp till ambitionen att bygga framtidens kommun som våra barn ska finna det attraktivt att bo och verka i, gäller det övergripande beslutet hur mycket som ska sparas. Den långa sikten går före den korta om konsumtion. Sparandet ska betala amorteringar och investeringar. Det möjliggör skapandet av en framtida förmögenhet i form av tillgångar, och hur mycket av den förmögenheten som ska finansieras med sparande (som blir framtida eget kapital) och med lån (som blir framtida skulder). Men det kräver ju en vision för framtiden och på kortare sikt en investeringsplan som anknyter till visionen. Men det är ingen omöjlighet: En gång byggdes en miljon lägenheter på tio år och då fanns femårsplaner i varenda kommun. Anta att nästa beslut gäller sparandet. Då ska det avräknas de resurser som kommunen förfogar över (X miljoner kronor enligt prognos) och därmed anges mycket exakt hur mycket som får konsumeras. Konsumtion = X Sparande Sparande = S miljoner kronor enligt ett första övergripande beslut Konsumtion = X S Vår exempelkommun: X = 800 miljoner kronor (Totala intäkter) S = 40 miljoner kronor (Sparande) Konsumtion = 800 40 = 760 miljoner kronor Det finns ett budgetbeslut att konsumtionen för kommande budgetår ska vara 760 miljoner kronor. Det bruttobeloppet fördelas sedan i nästa budgetbeslut som budgetramar mellan kommunens olika verksamheter. Om nu alla verksamheter klarar av perfekt budgetföljsamhet kommande år och det redovisas kostnader på 760 miljoner, finns ingen överkonsumtion. Budgeterade 760 miljoner konsumeras. Men om det skulle redovisas kostnader på 770 miljoner, blir överkonsumtionen 10 miljoner. När sker belåning? När vi nu är överens om vad som menas med budgeterad konsumtion, blir begreppet överkonsumtion operativt meningsfullt för oss. Det är helt enkelt den redovisade avvikelsen för all verksamhet jämfört med budget. Men det finns ju i varenda årsredovisning i alla Sveriges kommuner. Vad bråkar vi om? Jo, om man förstår vad man kan utläsa. Om det finns ett synsätt som det här ovan, kan man dra meningsfulla slutsatser. Det är inte självklart och därför ställer jag en fråga till dig och ber dig ta några minuter att fundera över den: Anta, som i vårt kommunexempel ovan, att det totala överskridandet är 10 miljoner kronor och att det enligt vår terminologi är en överkonsumtion på 10 miljoner. Då är frågan: Vem betalar de 10 miljonerna? Den frågan har jag ställt till tusentals lokalpolitiker och tjänstemän. I en grupp på cirka 30 personer är det högst en som inom fem 5 minuter kan svara korrekt. De flesta söker lösningen i nutid enligt Robin-Hood-metaforen, medan de som har lite Lyckoslant i sig kan se lösningen. De senare kommer fram till att det sker genom förskingring eller belåning, och att det på kort sikt vanligtvis sker genom belåning. Det är alltså inte någon i dagens generationen som betalar som de flesta tror. Rörelsekapitalet är checkkrediten Operativt sett innebär ett överskridande en lika stor nedgång av rörelsekapitalet, dvs checkkrediten belastas med ett belopp som motsvarar överskridandet. Vid årets slut ska ekonomichefen fråga hur den oplanerade ökningen av checkkrediten ska regleras. I de flesta kommuner frågar inte ekonomichefen; man ökar skulderna. Många ekonomichefer har också gett upp, och kommunstyrelsen har blivit ekonomisk städgumma. Det delas ut pengar som inte finns, tilläggsanslag för ändamålet X finansieras av rörelsekapitalet. Vilken politiker förstår att rörelsekapitalet i praktiken är checkkrediten? Vilka förstår att kommande generationer slentrianmässigt belånas? Oftast utnyttjas kompensationsstrategier. När X-nämnden överskrider måste Y-nämnden också överskrida för att försvara sin position: Vi ska också vara med och få. Man tror att man får av någon i nutid. När det inses att man får av sina barn genom framtida belåning av dem, brukar beteendet upphöra. Även de som argumenterar att lagen kräver att verksamheten får överskrida sin ramar, inser att samma lag kommer att gälla barnen i framtiden. Det lagstadgade idag ska amorteras i morgon. För att förstå allvaret behövs ett synsätt. Det behövs begrepp som har retoriska hörntänder. Vad sägs om överkonsumtion, förskingring och belåning? Det är logiskt, känslomässigt och moraliskt. Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan. Kommunexperten nummer 3, 2008 21

Analysfrågan Finansiell hälsa del 4 Detta är det fjärde och avslutande avsnittet om analysfrågan finansiell hälsa. De tre tidigare har haft en kommunal vinkling. Nu vänder vi oss till kommunernas externa intressenter som företagare och investerare. Kommuner är bottom-liners I ledarposition möter du frågan: Hur går företaget, kommunen, föreningen, bolaget..?, eller vad det nu råkar vara för organisation. Svaret är: Jo tack, det går bra!, men det räcker inte för en ekonomiskt intresserad person. Det måste levereras siffror på överskott på någon nivå i en resultaträkning. I vårt analyssystem kallar vi den analysfrågan för finansiell hälsa, för det är fråga om ett tillstånd i nuläget. När det gäller överskott på olika nivåer i resultaträkningen, finns det två skolor men tyvärr inga bra svenska begrepp på dem. Du har säkert hört talas om cash-flow och bottomline. Bottom-line är vad vi kallar förändringen av eget kapital, dvs det överskottsbegrepp som finns på raden längst ner (på botten) på resultaträkningen. I kommuner är man idag mest bottom-liners, eftersom de flesta kommuner styr sin ekonomi efter en nyligen införd lagregel som kallas balanskravet (från år 2000). Det innebär att en kommun inte får budget era en negativ förändring av eget kapital och om det i redovisningen ändå skulle bli så är man skyldig att rätta till det kommande år. Cash-flow eller kassaflödesanalytiker har en lite mer långsiktig syn på tillvaron. De vet att det finns ett kassaflöde från resultaträkningen och ett från balansräkningen. Eller annor lunda uttryckt, det finns ett kassaflöde från verksamheten och ett från förmögenhetsförvaltningen. De vet också att inget företag kan överleva utan ett stadigt positivt kassaflöde från verksamheten. Enligt vår tolkning av kommunallagens hushållningskrav är lagstiftaren kassaflödesanalytiker. Begreppet sparande Idag pågår en debatt inom kommunerna mellan dessa två skolor och alltfler intar ståndpunkten att balans kravet inte räcker utan kommuner måste visa vinst. Och dessa företrädare är inte främmande för att använda begreppet vinst också som namn på det ekonomiska överskott som motsvarar förändringen av eget kapital i en kommun. Kassaflödet från verksamheten i ett hushåll kallas för sparande. Och samhällsekonomer, SCB och andra använder begreppet offentligt sparande när det gäller kassaflödet från offentliga företag. Därför kallas här % 6 5 4 3 2 1 0-1 -2 1997 Diagram A: Sparnivå i procent av totala intäkter 1998 1999 2000 2001 Fejk kommun Betygstrend för Fejk kommun 2002 i vår analysmodell kassaflödet från verksamheten för kommunens sparande. Det är en återgång till att använda ekonomiska begrepp på ett korrekt sätt. Och slutsatsen är enkel. En kommun som över ett antal år inte har ett positivt sparande lånar till driften och föröder sin ekonomi. Man kan likviditetsmässigt klara sig genom att förskingra förmögenhet eller belåna. Kommunal klippekonomi Kortsiktiga klippare är bottom-liners och kassaflödesanalytiker från förmögenheten. De köper ett företag och slaktar ur balansräkningen och säljer därefter resterna. Långsiktiga investerare ser till att verksamheten lämnar ett tillfredsställande kassaflöde, som kan finansiera anskaffning av mer produktiv förmögenhet och öka avkastningen. Dessa personligheter 2003 2004 2005 2006 2007 20 Kommunexperten nummer 4, 2008 Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan.

finns också i politiken läs i tidigare nummer om Solna och Öster sund. Där finner du de två ytterligheterna. Kommuner har stora förmögenheter som kan finansiera förskingrande politikers maktambitioner över flera mandatperioder. Det lurar bottom-liners, men inte kassaflödesanalytiker. Och därför är vårt viktigaste nyckeltal inom analysfrågan finansiell hälsa sparnivån det penningmässiga överskottet när all verksamhet är betald. Nyckel talet sparnivå Alla nyckeltal ska normeras i ett mått och ska även ha en entydig sort. Sparandet i kronor normeras med hjälp av totala intäkter och anges som en procentsats av totala intäkter enligt formeln: Totala intäkter (exkl fiktiva poster) - Verksamhetens kostnader (exkl fiktiva poster) + Finansiella kostnader netto (exkl fiktiva poster) = Sparandet (kassaflödet från verksamheten) Nyckel talet Sparnivå = Sparande / Totala intäkter (procentandel) Hur nyckel talet presenteras ser du i diagram A. Nyckel talet presenteras på två sätt, dels genom staplar över en längre period, dels som en betygstrend för de senaste fem bokslutsåren. Nyckel talet är den röda pricken på betygstrenden % 8 7 6 5 4 3 2 1 0-1 -2 1997 Diagram B: Sparnivå i procent av totala intäkter 1998 1999 2000 2001 2002 Kritisk nivå 1 Ny + reinvesteringar Kritisk nivå 2 Reinvesteringar Kritisk nivå 3 Avtalspensioner som anger medelvärdet av sparandet de senaste fem bokslutsåren. Som understryks ovan är det penningmässiga överskott från verksamheten som garanterar en organisations fort bestånd. Men det räcker inte. En röd fläck måste ha en relation till något för att svara på frågan, Hur går det? Det måste till en mätskala. Sparnivås kritiska nivåer Det finns en flora av nyckeltal när ekonomi kommer på tal. Det stora antalet, bristen på teoretiska synsätt och mätskalor bidrar till förvirring. Inom analysfrågan finansiell hälsa används bara fem nyckeltal. Därmed är begränsningskriteriet uppfyllt. Sparnyckel talet är ekonomistyrande, och de fyra övriga bestämmer betygsnivåerna för sparandenyckel talet. Därmed är kravet på teoretiskt synsätt uppfyllt. Två nyckeltal mäter över tiden hur skuldnivån utvecklas. Ett vad som sker över tiden med den kortsiktiga betalningsförmågan. Det fjärde, kapitalbildning, mäter internfinansieringen av investeringarna. De kritiska nivåerna i sparnyckel talet sätts individuellt för varje kommun beroende på hur de fyra nyckeltalen mäter utvecklingen i skuldnivå, likviditet och kapitalbildning. Det räcker! 2003 2004 2005 2006 2007 Det resulterar i två kritiska nivåer och du ser dem i diagram B. Två procent av totala intäkter behövs av totala intäkter för att betala reinvesteringar i Fejk kommun (gult kritiskt fält) och en och en halv procent till för att klara nyinvesteringar. Men det räcker inte, eftersom det finns ett rött fält underst på två procent av intäkter. Alla kommuner är avtalsförsäkringsbolag För alla avtalspensioner intjänade före 1998 finns i kommunerna normalt inga pengar avsatta för framtida utbetalningar. Numera, och därav knäcken i de kritiska nivåerna år 2000, utbetalas de årliga intjänandena (nästan helt och hållet) till de anställda för individuell förvaltning. Kommuner med sparnivåer över den kritiska nivån (röda fältet) kan framtiden infria sina pensionsförplikt elser. Fejk kommun På den fyrgradiga skalan (Bra, OK, Svag och Dålig) som tillämpas här, ligger den röda pricken i intervallet för Svag för Fejk kommun. Den röda pricken ligger under två kritiska nivåer, gränsen för grön och gul. Om två år säger tendensen att betyget kan vara OK, men den säger samtidigt att två år tillbaka i tiden var betyget Dålig. År 2000 lånade kommunen till mycket, till och med till driftkostnaderna. Håller du inte med om att kassaflödet från verksamheten, sparandet, är ett mycket centralt ekonomiskt begrepp som relativt enkelt och begripligt kan sättas in i ett ekonomiskt sammanhang? Ett sparande över fem och en halv procent för Fejk kommun förbättrar varje år i framtiden kommunens finansiella läge. Det är vad som direkt kan utläsas. Och där är inte Fejk olikt merparten svenska kommuner. Vad förespråkar du? Cash-flow eller Bottom-line? Minst Cash-flow, men varför inte båda perspektiven? Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan. Kommunexperten nummer 4, 2008 21

Analysfrågan Finansiella krisut lösande risker del 1 Kommunexperten redovisar finansiella analyser av Sveriges kommuner baserade på fem centrala frågor. I tidigare nummer av Kommunexperten har den teoretiska bakgrunden presenterats till den första analysfrågan (Kommunskuld) och den andra analysfrågan (Finansiell hälsa). Nu är det dags för motsvarande genomgång av den tredje frågan Finansiella krisutlösande risker. Tillbakablick och perspektiv I nummer 1 4 av Kommunexperten finns fyra utbildningsartiklar om Finansiell hälsa. Det är den andra analysfrågan i schemat som används vid den kommunanalys som Svensk Kommunrating tillämpar. I Kommunexperten 5 och 6 presenteras två utbildningsartiklar om Kommunskuld, dvs den första analysfrågan. Det kan verkar ologiskt med den omkastade ordningen, men med kännedom om vilka typer av analyser som andra aktörer tillämpar inom kommunsektorn kändes det angeläget att börja med något som alla andra nästan enbart sysslar med och som är allmänt känt. Eller rättare sagt en delmängd av vad andra sysslar med, nämligen olika redovisningsmässiga övningar gällande balanskravet. Vårt perspektiv är samhällsekonomiskt. Därför krävs fyra artiklar för att redogöra för hur det redovisningstekniska balanskravet skiljer sig från det starkare hushållningskravet i kommunallagens åttonde kapitel. Men skillnaden framträder först vid en operativ förståelse av vad lagens hushållningskrav innebär. För det krävs ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det perspektivet erbjuder den här tillämpade modellen. De inledande artiklarna om Finansiell hälsa är således tänkta att tjäna som bro från ett redovisningstekniskt perspektiv (Balanskravet) till ett mer samhällsekonomiskt (Hushållningskravet). Man kan också se det som skillnaden mellan det gamla industrisamhällets styrning och ledning med resultat- och balansräkningar, och det nya IT- och kunskapssamhällets krav på snabba analyssystem med bred beslutsinformation på högre nivå. Risker är krisutlösande faktorer En kommun kan ha hög kommunskuld och usel finansiell hälsa, men hanka sig fram ändå. Kommunen kan således under lång tid ha delbetygen D på båda analysfrågorna Kommunskuld och Finansiell hälsa och inget händer. Men uppträder samtidigt risker kan kommunen mycket snabbt förlora omgivningens förtroende. Det går ganska enkelt att se vad behovet av åtgärder kostar inom analys frågorna Kommunskuld och Finansiell hälsa, och ställa det mot kommunens finansiella möjligheter. Men finns dessutom risker kan de vara svåra att överblicka och kostnads beräkna, och det är här det brister. Kan inte kommunen räknas hem kostar det förtroende. Man vill inte höra lugnande besked från maktens representanter utan se sakliga underlag, dvs analyser med kalkyler. Haninges fall i mitten av 1990-talet är ett bra exempel. Det finns ett helt kapitel i Styr din kommun, eller hoppa av! (SNS Förlag, sidan 91) som berättar hur förtroendekrisen växte fram och i Kommunexperten 4/2008 presenteras en analys som bland annat belyser de aspekterna. Haninges politiker beviljade sina allmännyttiga bostadsföretag ytter ligare borgen för reparationer, men till slut ställde ingen långivare upp med mer lån. Förtroendekrisen var ett faktum. Hela kommunen föll. Landshövdingen ingrep, oönskat av staten, till kommunens hjälp. Idag har staten lärt sig hålla kommuner på bekvämt finansiellt avstånd med akuter. Varför ska risker hanteras? När Svensk Kommunrating infogade finansiella krisutlösande risker som en komponent i analysschemat i början av 1990-talet var det med kreditgivarnas gillande. Reaktionen från kommunerna var den motsatta. Man undrade om riskhantering var nödvändig eftersom kommuner har en skattebas, dvs skatten kunde höjas om något hände. Men få hade räknat på de skattehöjningar som var nödvändiga för att hantera riskerna och framförallt jämfört med de skattehöjningar som var möjliga att göra. Politikers argument under 1990-talet mot kreditgivare och andra intressenter var att höjer vi skatten 25 öre (0,25 procentenheter) löser vi alla problem. Och det var en allmän uppfattning då. Men 1990-talet lärde oss också att skattebaserna var utmattade. Skattehöjningar som tidigare givet mycket klirr i kassan bet inte längre. Idag är skatteförändringar symboliska åtgärder som signalerar läget till invånarna, men som saknar finansiell effektivitet. Risker kan således inte ignoreras när finansiella buffertar i praktiken saknas och staten håller kommuner på finansiellt armlängds avstånd med akuter. Där finns ingen hjälp att 20 Kommunexperten nummer 7, 2008 Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan.

få. Idag riskhanterar sig många kommuner även inom andra områden än det ekonomiska. Det sker med hjälp av både privata företag som statliga myndigheter (FOI). Här finns intressanta, effektiva och moderna metoder, som kommuner bör uppmärksamma och intressera sig för. När det gäller synen på ekonomiska frågor utvärderas ofta olika aspekter i ett generationsperspektiv. Det säger att varje generation ska bära sina egna kostnader. Varför ska inte varje generation bära sin del av kostnaderna för riskhantering? Det är mot detta moraliska imperativ som krisutlösande finansiella risker finns med i analysschemat. Vilka risker hanteras? Det är bara indikerbara risker som kan hanteras och en sådan lista kan bli hur lång som helst. Därför bör den inskränkas till gruppen väsentliga indikerbara finansiella risker. Därefter kan man dela upp dem på externt och internt indikerbara risker. Externt baserat på den kunskap utifrånbetraktare har av kommunens ekonomi och finanser. Internt baserat på den kunskap som kommunen själv förfogar över. Det innebär att analysschemat kan omfatta väsentliga externt indikerbara risker men inga interna. Det finns tre viktiga risker som analysprogrammet försöker ringa in från ett utifrånperspektiv: 1. Investeringsrisk gäller i första hand om investeringarna är långsiktigt för vidlyftiga. Det är det som indikeras och betygsätts. Men man kan också investera för lite, vilket framgår och kan påtalas. Man kan också diskutera investeringssammansättningen och jämföra med de tendenser i befolkningsstrukturen som framkommer av nyckeltalet Befolkning. Det finns även ett koncernperspektiv om kommunen har förvaltningsfastigheter i ett eget ägt bolag. Här finns nyckel talet R1 (R för Risk) investeringsnivå. 2.Skattebasrisk gäller invånarnas kommunala beskattningsbara inkomster, som enligt författningarna är kommunernas viktigaste inkomstkälla. En skattebas består av de tre komponenterna medelinkomst, befolkning och sysselsättning. De tre motsvaras av nyckeltalen R2 (skattekraft), R3 (befolkning) och R4 (sysselsättning). När skattebasen sviktar i en kommun betyder det ofta att det finns en bakomliggande svikt i näringslivet, och risken att staten eller landstinget drar ner eller avvecklar verksamhet. 3. Koncernrisk eller förpliktelserisk avser finansiella åtaganden som kommunen har att ta ansvar för om något händer inom den egna företagsdelen. Här finns de två nyckeltalen R5 (bostadsöverskott) och R6 (borgen). När det gäller investeringsrisken finns olika beteenden som styr volymen. Det finns investeringsglada politiker, och en kommun som inte har svårt att få lån kan överinvestera i flera år varefter allt havererar i svårkontrollerade kostnadsökningar i takt med att nya tillgångar tas i bruk. Det leder ofta till skattehöjningar som i värsta fall får invånarna att lämna kommunen. Det innebär att de nya kapaciteterna inte efterfrågas och kostnaden per konsumentenhet i den aktuella verksamheten blir alltså för hög jämfört med det kalkylerade utfallet. Där finns också kriskommuner som tror att man kan investera sig attraktiv. Men de får uppleva samma konsekvenser som beskrivs ovan, dvs betala för dyra nya lediga kapaciteter. När det gäller skattebasrisk finns skatteutjämningen, men på sikt är det mycket som talar för att kommunerna blir alltmer beroende av sina egna skattebaser när Sverige tvingas ta större hänsyn till och lägga tillrätta tillväxtincitamenten. Lokal näringspolitik har visat sig vara effektivare än vad rikspolitikerna tror. Idag är lokal näringspolitik, vid en helt utjämnande fördelning av hela den kommunala skattebasen per invånare till kommunerna, inte lönsam. Det är därför strategiskt viktigt att skattebasens tillväxt i varje kommun inte sackar efter. Det är det som utgör en risk och som de tre risknyckeltalen för skattebasen mäter. I nästa nummer I nästa nummer diskuteras osäkerhet och risk viktiga begrepp inom teorin för riskhantering och hur de sex nyckeltalen för finansiell risk analyseras och betygssätts. Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan. Kommunexperten nummer 7, 2008 21

Analysfrågan Finansiella krisut lösande risker del 2 Kommunexperten redovisar finansiella analyser av Sveriges kommuner baserade på fem centrala frågor. I tidigare nummer av Kommunexperten har den teoretiska bakgrunden presenterats till den första analysfrågan (Kommunskuld) och den andra analysfrågan (Finansiell hälsa). Nu är det dags för motsvarande genomgång av den tredje frågan Finansiella krisutlösande risker, där den första delen publicerades i förra numret. Här kommer den andra delen. Repetition Kommunexperten 7/2008 I förra numret framhålls att risker är krisutlösande faktorer. Ett exempel är Haningekrisen i början av 1990-talet. En fråga är om risker ska indikeras och hanteras över huvud taget. Eftersom varje generation ska bära sina egna kostnader bör det även omfatta kostnader för hantering av risker. Men alla risker indikeras inte, och olika parter har olika kunskaper om riskerna och även det är en komplikation. Det finns risker som indikeras men som inte kan eller ska hanteras, i varje fall inte hanteras öppet eftersom det skulle kunna utlösa en kris. Externt indikerbara risker Resultatet av första artikeln om riskhantering blir således ett urval av sex viktiga risknyckeltal. De har nummer, är relaterade till en viss typ av risk och har namn enligt följande tabell: Nummer Typ av risk R1 Nyckeltalsnamn Investeringsrisk Investeringsnivå R2 Skattebasrisk Skattekraft R3 Skattebasrisk Befolkning R4 Skattebasrisk Sysselsättning R5 Koncernrisk Bostadsöverskott R6 Koncernrisk Borgen och förmedlade lån Internt indikerbara risker Men de här nyckeltalen är inte uttömmande. Därför ber vi kommunerna också fundera över interna risker som bara kan indikeras ur ett inifrånperspektiv, dvs vad kommunens företrädare vet. Och det är inte verksamhetsrisker som dåliga avloppsledningar och mögliga hus. Hantering av osäkerhet och risk inför beslut Vid allt beslutsfattande finns osäkerheter om 1. förutsättningar 2. framtiden 3. viktiga aktörer i omvärlden Riskhantering börjar med att kartlägga och lista alla osäkerheter. Därefter kan de osäkerheterna delas upp i tre delar: 1. En del kan man gardera sig mot, vanligen genom åtgärder som medför kostnader. En av de mest vanliga åtgärderna är olika försäkringslösningar, staket, larm etc. Gäller det osäkra aktörer kan man förhandla och kanske ingå avtal. 2. Nästa kategori osäkerheter går det att gardera sig mot, men garderingen medför samtidigt utlösande incitament. Med andra ord, aktiv riskhantering ökar sannolikheten för att risken utlöses. Det är inte ovanligt om man påtagit sig förpliktelser av typ borgen. 3. Den tredje delen är de osäkerheter som det inte går att gardera sig mot. Den gruppen behåller då inte begreppet osäkerhet, utan en bättre benämning anses vara risk. Det är den genuina risk man måste ta vid ett positivt beslut. Ibland finns risk utan att man har möjlighet att fatta beslut; det kan vara påtvingat. Med hjälp av nyckeltalen ovan inringas riskerna och i kalkyler vid sidan om analysmodellen beräknas hanteringskostnader som därefter förs in i analyssystemet. Attityden till risk är personlig Läroböckerna pratar om riskaversion. Det är individernas attityder till och beteenden inför risk. Det är mycket individuellt. Teorin menar att alla har olika riskaversion. Hög riskaversion har personer som undviker risker och omvänt. En del läsare med låg riskaversion tycker att det som framförs här är rent nonsens. Det finns personer som inte ens skulle brandförsäkra sin villa om inte banken krävde det för lånens skull. Trafikförsäkringar är obligatoriska, men mardrömmen finns att oskyldigt krocka allvarligt med en person utan tillgångar som kör en oregistrerad och oförsäkrad bil. I kommuner kan det finnas olika personliga attityder till risk beroende på vår ansvarskänsla för förvaltning av andras medel. En del är mer slar 20 Kommunexperten nummer 8, 2008 Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan.

viga med andras pengar än sina egna och det finns givetvis också den motsatta attityden, dvs som man hanterar sina egna pengar skulle man inte våga drömma om att hantera andras. Bedömningar En allvarlig risk indikeras normalt när två av nyckeltalen har betyget Dålig och det finns ett kritiskt samband. Även kombinationen Svag och Dålig på två nyckeltal kan räcka för indikation av en klar risk som behöver hanteras. I speciella fall kan ett nyckeltal (och oftast då investeringsrisk) med Dålig räcka för den klassificeringen. Finns en sådan kritisk risk meriterar sig en kommun för delbetyget C på analysfrågan Finansiella risker. Finns det fler än ett sådant kritiskt samband kan inte delbetyget bli bättre än D. Finns det ett eller flera kritiska samband som bara behöver ringa insatser blir delbetyget B. Saknas risker eller det finns något som bara ska bevakas blir delbetyget A. I de tre diagrammen finns de sex risknyckeltalen med betyg i tre olika kombinationer. Här i diagram 1 har Borgen betyget Svag, men det är ett isolerat betyg och räcker inte för att ens börja diskutera om det finns tendens till risk. Delbetyget för analysfrågan finansiell risk blir A. Bra OK Svag Dålig Finansiella risker Investeringsnivå R1 Skattekraft R2 Befolkning R3 Sysselsättning R3 Bostadsöverskott R5 Borgen R6 Diagram 1: Ingen risk indikeras och delbetyget blir A. I nästa fall i diagram 2 formuleras typfallet enligt betygsskalan för delbetyget C, en allvarligt indikerbar risk som kräver ledningens absoluta uppmärksamhet och åtgärd. Det innebär att två av de ovan sex nyckeltalen ska ha betygen Dålig alternativt kombinationen Dålig och Svag och vara beroende av varandra. Att två har betyget OK saknar betydelse eftersom det rör sig om isolerade företeelser. Finansiella risker Investeringsnivå Skattekraft R1 R2 Bra OK Svag Dålig Befolkning R3 Sysselsättning R3 Bostadsöverskott R5 Borgen R6 Diagram 2: En allvarlig risk indikeras och delbetyget blir C. I det här fallet ställer en långsiktig befolkningsminskning lägenheter tomma i kommunens allmän nyttiga bostadsföretag. Det är en krisutlösande risk som behöver åtgärdas. Kommunens politiker bör inte sitta som passiva åskådare. Finansiella risker Bra OK Svag Dålig Investeringsnivå R1 Skattekraft R2 Befolkning R3 Sysselsättning R3 Bostadsöverskott R5 Borgen R6 Diagram 3: Två allvarliga risker indikeras och delbetyget blir D. Skulle dessutom skattekraft och syssel sättning som här i diagram 3 också ha betyget Dålig alternativt kombinationen Dålig och Svag och vara beroende av varandra, indikeras dessutom näringslivssvikt och vi har flera allvarligt indikerbara risker och delbetyget på analysfrågan finansiella risker blir D. I nästa nummer behandlas den fjärde analysfrågan Finansiella möjligheter, som bygger på benchmarking-metoden. Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan. Kommunexperten nummer 8, 2008 21

Analysfrågan Finansiella möjligheter del 1 Kommunexperten redovisar finansiella analyser av Sveriges kommuner baserade på fem centrala frågor. I tidigare nummer av Kommunexperten har den teoretiska bakgrunden presenterats till den första analysfrågan (Kommunskuld), den andra (Finansiell hälsa) och den tredje (Finansiella krisutlösande risker). Nu är det dags för motsvarande genomgång av den fjärde frågan Finansiella möjligheter, där den första delen presenteras i det här numret. Ekonomins två viktiga frågor Finansiella möjligheter är en förkortning av frågan Vilka finansiella möjligheter finns? Finansiella möjligheter för vadå? Svaret är angelägna behov. Det sista är underförstått. Ekonomins första fråga är: Vilka angelägna behov har vi som vi vill se tillfredsställda? Att tillfredsställa behov innebär vanligtvis uppoffringar. Det vi vill ha kostar pengar. Det leder till ekonomins andra fråga: Vilka finansiella möjligheter finns? Ekonomi definieras vanligtvis som kunskapen om hur man hushållar med knappa resurser. Även här saknas det första ledet, att det finns behov som någon vill se tillfredsställda, och att de behoven legitimerar att resurser skapas eller prioriteras fram. Ekonomers värdegrund Missuppfattningar om det underförstådda, dvs behoven, leder ofta till att ekonomer beskylls för att vilja styra, ställa och bestämma utifrån sina värderingar. Det pratas om att ekonomismen breder ut sig och att antalet ekonomer som bestämmer i samhället ökar. Och ekonomer som slarvar eller är otydliga i sin roll bidrar givetvis till missuppfattningen. Ekonomers uppgift är att göra politiker till bättre beslutsfattare. Det är två frågor som ska behandlas: Vilka behov som finns och vilka de finansiella möjligheterna är. Politiker bestämmer både behov och finansiering, och de fattar sällan bättre beslut än vad kvaliteten på beslutsunderlagen tillåter. Kvaliteten på beslutsunderlagen återspeglar ekonomernas kompetens och värdegrund. Ekonomer som axlar uppgiften att verka enligt ekonomins värdegrund tar på sig en relativt omfattande arbetsuppgift och hamnar till och med som ekonomiska terapeuter i den konflikt som alltid finns när man ska hushålla med knappa resurser, dvs tvingas prioritera mellan angelägna behov. Den lätta utvägen, att tala om för beslutsfattaren vilka beslut denne måste fatta av någon påhittad anledning, ligger alltid nära till hands. Det blir för jobbigt med varför ett beslut ska fattas, och då bestämmer ekonomen och lägger sig öppen för kritiken att hysa värderingar. Redovisa värderingarna Vid rating uppträder komplikationen att konstruktören av analyssystemet bestämmer vilka behoven är och hur de ska mätas. Då är regeln att värderingarna ska redovisas öppet. De tre första analysfrågorna anger de tre behov som ska tillfredsställas av något av de handlingsalternativ som den fjärde analysfrågan, finansiella möjligheter, erbjuder. De tre första frågorna gäller: 1. Kommunskuld: Finns behov av extra amorteringar? 2. Finansiell hälsa: Finns behov av större sparande (överskott)? 3. Finansiella krisutlösande risker: Finns behov av riskhantering? Varje behov i de tre frågorna ovan innebär uppoffringar som tillsammans kräver att en viss mängd finansiella möjligheter. Den fjärde analysfrågan är alltså: 4. Finansiella möjligheter Skattehöjning Avgiftshöjning Kostnadspress Analysen indikerar tre typer av åtgärder. De är att skapa överskott som finansierar behov genom att höja skatter eller avgifter eller pressa ner kostnader. Och tar man inte in hela analysen som system, dvs behoven, så beskylls en kommunanalytiker som använder den att bli beskylld för att alltid föreslå skattesänkning eller alltid föreslå avgiftshöjning eller alltid effektivisera ner kostnaderna för att denne vill se personal av skedas. 20 Kommunexperten nummer 9, 2008 Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan.

Helheten och betygsmatrisens logik Helheten behålls genom att behov och resurser behandlas samtidigt, som i den betygsmatris analyssystemet alltid använder. Det bildar ett helhetsgrepp som aldrig släpps under analysen. Indikativ betygsmatris Kommunskuld Finansiell hälsa Finansiella risker Finansiella möjligheter A B C D Sammanvägt betyg är lägsta delbetyg, dvs A = Nivån för finansiell elit licens Delbetygen A på de första tre analysfrågorna betyder att det inte finns några behov av åtgärder, så kravet på den fjärde analysfrågan finansiella möjligheter är noll miljoner kronor. Då räcker det att en av de tre komponenterna indikerar en potential som är större än noll miljoner kronor för att även delbetyget för finansiella möjligheter ska bli A. Det sammanvägda betyget blir A. De tre behovens värdegrunder Delbetyget A på kommunskuld betyder att kommunen redan idag har en så låg kommunskuld att om framtida generationer skulle ha lika låg skulle de klara att bära den. Skulden behöver inte minskas genom extra amorteringar. Om den låga kommunskulden behålls varje år i framtiden överlämnar dagens generation till kommande generationer en kommun med en finansiellt A-klassad kommunskuld. Delbetyget A på finansiell hälsa betyder att kommunen har ett överskott eller ett finansiellt sparande som räcker för att betala investeringar och amorteringar så att skuldnivån inte ökar, likviditeten inte försämras och att nuvarande servicenivå är finansiellt uthållig. Den sparnivån bör behållas varje år i framtiden. Delbetyget A på finansiella risker betyder att kommunen har hanterat bort viktiga finansiella risker åt kommande generationer. Det är generationssolidariska värderingar. Gillar du dem? Du tar ställning till analysmodellens värdegrund beträffande de tre behoven. De finansiella möjligheternas värdegrund Även den är generationssolidarisk och säger att varje generation ska bära sina kostnader. Om behov av åtgärder indikeras ett år så ska kostnaderna för de åtgärderna finansieras samma år. Det innebär att medel ska skapas ur överskott från intäkts- eller kostnadskomponenter som kommunens politiker bestämmer över, dvs skatter, avgifter och kostnader. Därför är de finansiella möjligheternas tre komponenter, skattehöjning, avgiftshöjning och kostnadspress. Exempelvis reavinster tillåts inte och det är därför Solna får det låga betyget C, se Kommunexperten 2/2008. Gillar du den värdegrunden för finansiella möjligheter? Vad är en kriskommun? I betygsmatrisen nedan ser du en kriskommun. Delbetyget C för finansiella möjligheter betyder att summeras kostnaderna för de tre indikerade behoven av åtgärder räcker inte de finansiella möjligheterna till för att betala dem. Kommunen kan inte räknas hem. Sammanvägt blir betyget D med dödskalle. A B Indikativ betygsmatris Kommunskuld Finansiell hälsa Finansiella risker Finansiella möjligheter C D Sammanvägt betyg är lägsta delbetyg, dvs D = Nivån för finansiell elit licens Kommunen nedan är också en D- klassad kommun, men ingen kriskommun. Delbetyget A för finansiella möjligheter anger att kommunen själv har tillräckliga finansiella potentialer för alla behövliga åtgärder. A B Indikativ betygsmatris Kommunskuld Finansiell hälsa Finansiella risker C D Sammanvägt betyg är lägsta delbetyg, dvs D = Nivån för finansiell elit licens Finansiella möjligheter I nästa nummer I nästa nummer presenteras de tre nyckeltalen under finansiella möjligheter som benchmark-nyckeltal. Till dess kan du gör en lista på exempelvis de ekonomer, konsulter och revisorer som du mött och som i sitt arbete tillämpar den ekonomiska helhetsetiken. Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan. Kommunexperten nummer 9, 2008 21

Analysfrågan Finansiella möjligheter del 2 Kommunexperten redovisar finansiella analyser av Sveriges kommuner baserade på fem centrala frågor. I tidigare nummer av Kommunexperten har den teoretiska bakgrunden presenterats till den första analysfrågan (Kommunskuld), den andra (Finansiell hälsa) och den tredje (Finansiella krisutlösande risker). Nu är det dags för motsvarande genomgång av den fjärde frågan Finansiella möjligheter, där den första delen presenterades i förra numret. Repetition Kommunexperten 9/2008 (del 1) Finansiella möjligheter klarlägger en beslutsfattares handlingsutrymme. Åtgärderna i utrymmet innebär uppoffringar av olika omfattning. Därför betonades i del 1 betydelsen av att alltid ha behoven framför ögonen när man går igenom de finansiella möjligheterna. Angelägenhetsgraden i behoven legitimerar varför resurser prioriteras fram och tillförs. Vid rating av kommuner som små länder formuleras behoven i tre analysfrågor: 1. Kommunskuld: Finns behov av extra amorteringar? 2. Finansiell hälsa: Finns behov av större sparande (överskott)? 3. Finansiella krisutlösande risker: Finns behov av riskhantering? Varje behov i de tre frågorna ovan gör anspråk på uppoffringar som sammantaget kräver att en viss mängd finansiella möjligheter. Den fjärde analysfrågan är alltså Finansiella möjligheter: Skattehöjning Avgiftshöjning Kostnadspress Helheten behålls genom att behov och resurser behandlas samtidigt, som i den betygsmatris analyssystemet använder. Indikativ betygsmatris Kommunskuld Finansiell hälsa Finansiella risker Finansiella möjligheter A B C D Sammanvägt betyg är lägsta delbetyg, dvs A Bild 1: Betygsmatrisen ger snabbt en sammanfattning Tre behov innebär tre gap-analyser Vid öppen rating är ett viktigt krav att omedelbart se hur läget är i en kommun. Därför finns betygsmatrisen. Nästa finare nivå är gap-analysen. Skulle exempelvis en kommun inte ha högsta delbetyg A på kommunskuld (som i betygsmatrisen ovan), är frågan hur många miljoner kronor som behöver amorteras extra under en viss tid för att meritera sig för delbetyget A. Det finns i det fallet ett betygsgap upp till A-nivå och när det anges i ett belopp, kallas motsvarande post i kalkylen för Skuldgap. På motsvarande sätt finns ett Hälsogap och ett Riskgap, se bild 2. Kan kommunens ekonomi balanseras? Vad behöver göras? Mkr År Anger tid och Skuldgap 29 20 kostnad för att nå Hälsogap 4 5 högsta Riskgap 10 5 betyg Totalt gap 43 20 Vad kan göras? Kortsiktig potential 60 Restpotentialen är 17 mkr, vilket motsvarara en kalkylerad skattesänkning på 0,14 procent varje år i 5 år. Bild 2: Behoven är 43 miljoner kronor och handlingsutrymmet 60 miljoner. Av gapanalysen ovan framgår att kommunen har behov inom alla tre analysfrågorna, och mest besvärlig är den höga kommunskulden. Där behövs extra amorteringar på 29 miljoner kronor varje år under 20 år. Inget hindrar att kommunen väljer högre amortering och kortare betalningstid. Under rubriken Vad behöver göras? indikeras vilka de finansiella möjligheterna är och de anges till 60 miljoner kronor. Kommunen kan räknas hem, men det visste vi redan genom de fyra delbetygen på A-nivå i betygsmatrisen. Behoven är sammantaget 43 miljoner kronor, medan de finansiella möjligheterna är 60 miljoner 20 Kommunexperten nummer 10, 2008 Kopiering förbjuden. Se redaktionsrutan.