Malagiri school project resa till Nepal Oktober 2014 Äntligen var det dags att resa till Nepal! Den 3/10 06.25 satte vi oss på tåget från Karlstad för att så småningom ta oss till Arlanda och via Bangkok fram till Kathmandu. Vi var en grupp på sju personer: Margaretha Tauberman och jag, Pernilla Strömgren, Carin Söderlind och Janne Andersson, ordförande respektive ledamot i föreningen Trinitys styrelse, Eva Höij, Maria Haglund och Lasse Sundqvist, alla med olika uppgifter i bagaget. Margarethas och min gemensamma uppgift var att dels bidra med ett par laptopdatorer till skolan och internetkoppling, dels göra ett försök med fem spisar för att minska utsläpp av rök och sot vid matlagning. Många andra projekt var också inplanerade. Margaretha och jag packade oerhört lätt eftersom vi också skulle få med oss datorer och spisar på flyget. Alla andra transportsätt vi undersökt var dyra och knöliga så vi beslöt att kasta ut kläder och böcker, och till slut fick vi till våra 20 kg per person och lite handbagage som inte riktigt var under gränsen. När vi väl kom fram till incheckningen kollade personalen knappt på vikten som vi hade kämpat... - 1(9) -
Resan gjordes som del av verksamheten i föreningen Trinty. Föreningen är en politiskt och religiöst obunden förening med säte i Karlstad som tillsammans med Brighton University har byggt en skola, Jungchup Pre-Primary School, i Malagiri, en liten by ca tre timmar från Kathmandu. Skolprojektet är initierat från Nepal, av Pema, ledare för det tibetanska buddhistklostret Porong Pelmi i Boudhanath, Kathmandu, och som finansieras av Trinity och Brighton University. Pema driver omkring 20 olika hjälpprojekt i Nepal och Indien Efter ankomsten till Kathmandu blev vi hämtade vid flygplatsen och transporterade till klostret, där vi blev välkomnade och inkvarterade på klostrets pensionat. Karma, som har en sammanhållande roll för skolan och byn, och Carin började genast prata om läget i Malagiri, och planerna för de kommande veckorna. Vi hade med oss fem spisar av typen EzyStove, och ambitionen var att göra ett försök i byn att använda dessa spisar för matlagning, vilket idag huvudsakligen sker över öppen eld inomhus. Detta får oerhörda konsekvenser för hälsan, ger stora utsläpp av växthusgaser och påverkar avskogningen eftersom vedåtgången blir stor när förbränningen inte är så effektiv. Enligt en artikel i DN i augusti: "Rök från kol och ved dödar miljoner fattiga!" Dålig luft inomhus från smutsiga bränslen dödar fler människor än några andra miljöföroreningar. Värst utsatta är kvinnor och barn i världens fattigaste länder. EzyStove har en isolerad förbränningskammare som ger en förbättrad förbränning och minskar rökgasutsläppen med ca 70%. Detta innebär även en minskad vedåtgång som sparar både skog och tid att samla in ved. Karma lovade att utse fem familjer i byn som skulle pröva spisarna. Innan avresan till byn behövde ett antal inköp göras i Kathmandu. Anita Tamang, huvudlärare och rektor på skolan kom med för att hjälpa till. Ett av målen var att få en fungerande internetuppkoppling i skolan. Jag hade köpt en 3G-router i Sverige och kopplat ihop den med datorerna på hemmaplan. Anita hjälpte mig att skaffa ett lokalt SIM-kort till routern. På inrådan av Karma tog jag med en kopia av passet, men det räckte inte. Ett passfoto krävdes. Vi letade reda på en fotograf några kvarter bort. Jag kryper in i en liten skrubb och han tar ett foto och meckar länge och väl i Photoshop med fotot - jag känner inte igen mig efteråt. På SIM-kortsstället år de inte särskilt nöjda med fotot heller, men tack och lov lyckas Anita övertala dem att acceptera det och vips har vi ett SIM-kort, ett kontantkort. Men det gick - 2(9) -
inte att ladda några pengar på detta ställe. Vi letar vidare... Till slut har vi pengar på kortet också, och har köpt ett antal adaptrar till nepalesiska uttag samt laddare till routern. Framåt kvällen provar jag att koppla upp datorerna på routern och internet och det fungerar! Vi är redo! Tisdag morgon far vi iväg. Karma, projektets koordinator följer med oss. Färden går genom Kathmandus utkanter, mycket folk, lastbilar, motorcyklar, bussar och man vet inte om vägen har två filer eller sju. Det är ruskigt nergånget i dessa delar av staden med många fallfärdiga hus. Elnätet går ovan jord, mängder av trådar går kors och tvärs i stora härvor. Det är ett under att elen överhuvudtaget fungerar. I Naubise dekar sig vägen, vi åker den gamla landsvägen mot Indien, stora vägen fortsätter mot Pokkhara och vandringslederna kring Annapurna. Vi stannar och fikar. - 3(9) -
Några skumpiga timmar senare genom ett andlöst vackert landskap är vi framme, och blir mottagna med blomsterkransar av sömmerskeeleverna en grupp äldre flickor från byn som under tre månader lär sig baskunskaper för att kunna använda en symaskin för enkel sömnad. Barnen är lediga idag eftersom en religiös högtid pågår. Då börjar arbetet, datorer och router kopplas upp, och allt fungerar klockrent om än med ett oändligt långsamt internet. Men nu går det att skicka mail, googla och köra Facebook! Första mailet från Malagiri! Dinesh, Carin och Anita skriver. Halv fem har de fem familjerna som ska testa spisar anlänt. En spis byggde vi i Sverige för att förstå hur man gör. Fyra spisar ska byggas nu av gruppen är det tänkt. Några av männen studerar noga den färdigbyggda spisen med rätt stor skepsis. - 4(9) -
Karma hälsar alla välkomna och beskriver projektet, att de ska få prova dessa spisar och se om de fungerar för dem. Vi börjar med att elda i den färdiga spisen och Karma kommer på den briljanta idén att koka te till alla på den medan övriga spisar byggs. Sagt och gjort, en bautakastrull med vatten sätts på. - 5(9) -
Vi packar upp byggsatserna och männen hugger in med liv och lust, kvinnorna tittar på i bakgrunden. Många är väldigt händiga, och efter en halvtimme är alla fyra spisarna klara samtidigt med teet. - 6(9) -
Flickorna i köket serverar te till alla och Eva kakor. Karma och jag håller tal till familjerna och hoppas att spisarna ska fungera bra för dem att laga mat på, att rök och sot ska minska inomhus och att åtgången på ved bör bli mycket mindre. När Carin kommer tillbaka i slutet av oktober lovar familjerna att rapportera hur det har gått. Är utfallet gott ska vi försöka få fram fler spisar till byn, och det finns även möjligheter att köpa in spisar, bygga ihop och sälja vidare om försöket faller väl ut. Margaretha och jag delar ut spisarna under högtidliga former och ett kontinuerligt plåtande. Stämningen och entusiasmen är klart högre än i början, det kunde nästan inte bli bättre. Första delen av uppdraget är utfört! - 7(9) -
Jungchup Pre-Primary School är främst en förskola, men har även första och andra klass. Det går 60 barn mellan 3 och 8 år i skolan. När småbarnen är på dagis behöver inte deras äldre syskon ta hand om dem medan föräldrarna arbetar, utan kan också gå i skolan. Skolan har varit igång i fyra år vid det här laget och känns som ett mycket lyckat projekt. Framgångsfaktorerna anser jag främst beror följande: Projektet är lokalt förankrat i Nepal Pema har samlat en grupp människor som fungerar bra tillsammans och som har förmåga att driva på utvecklingen. Carin är en stark och ödmjuk projektledare. En lokal styrgrupp NGO förvaltar pengarna som Trinity och University of Brighton skickar in Styrgruppen består av intressenter som representerar olika delar av samhället: Ordförande en f.d. skolminister En advokat Dinesh kontaktperson från byn Malagiri Tsering munk i buddhistklostret Karma koordinator, egen företagare Pema, Trinity och University of Brighton deltar i mötena men är inte formella medlemmar i styrgruppen Målet är att Malagiri själva ska ta över och driva skolan. Än så länge är det relativt långt borta. Allt som allt är detta ett mycket intressant projekt som verkligen har hjälpt människor i byn. Nu sker det inflyttning eftersom byn har en skola, människor börjar planera för framtiden. Jag ser med spänning fram emot resultatet av spisförsöket, och hur det går med internet och datorerna på skolan. Fortsättning följer! - 8(9) -
Värmlands landsting bidrog med tandborstar genom Margarethas försorg - 9(9) -