Framtidens barnbibliotek rum, struktur och fantasi - konferensanteckningar

Framtidens barnbibliotek rum, struktur och fantasi - konferensanteckningar Hur hittar man strukturen i biblioteksrummet, samtidigt som man får in det fantasifulla? Hur kan man göra bibliotekskatalogen både bibliotekstekniskt funktionell och samtidigt rolig? Hur integrerar man rummet och katalogen? Det är frågeställningar som belystes under konferensen som gick av stapeln 3 april 2006 i Stockholm. Arrangör var Svensk Biblioteksförenings specialgrupp för barnbibliotek. Här finns minnesnoteringar från följande föreläsare. 10.00 Tankar om rum och utveckling Cay Corneliusson, konsulent, Kulturrådet 10.25 Arkitekter och barn lär varandra Mie Svennberg, arkitekturkonsulent i Göteborg och Västra Götaland och Rebecka Graf, arkitekturpedagog, Göteborg, berättar om hur man kan engagera barn och ungdomar i planerings- och byggprocesser med utgångspunkt i ett samarbete med Regionbibliotek Västra Götaland. 11.30 Teman en del av exponeringen Om hur man kan arbeta med temaavdelningar på barnavdelningen. Yvonne Nilsson, biblioteksassistent, Kalix bibliotek 13.00 Extreme makeover på Råslätts bibliotek Bengt Albertsson, bibliotekarie, Råslätts kommunbibliotek 13.20 Rumlige kvaliteter Om samspillet mellem fysisk rum, læring, kreativitet og socialt liv Kim Rasmussen, Kultursociolog og børneforsker, Roskilde Universitetscenter 14.50 Barnbiblioteket - i rummet och i rymden Ett rum som Luleås barn gör till sitt. Regine Nordström, journalist och redaktör för Barnens polarbiblioteks webbtidning Flingan, och Kristina Andersson, bibliotekarie, Luleå Stadsbibliotek 15.40 Ett bibliotek för barn - från dröm till verklighet Helén Gomér, utställningsproducent och Ingrid Källström, bibliotekarie, Rum för barn, Kulturhuset, Stockholm

Tankar om rum och utveckling Cay Corneliuson, Statens Kulturråd CC uttryckte glädje över att barnbibliotekets utformning äntligen kommit i fokus. Det är positivt för barnbiblioteksutvecklingen på många sätt. Det hjälper till att marknadsföra verksamheten och genom att aktivt arbeta med rummet utvecklar man också verksamheten. Med rummet kan man Starta en dialog Skapa känsla Informera Vägleda När det gäller utveckling av miljöer kan Kulturrådet bidra med regionala och lokala utvecklingsbidrag. Det är dock blygsamma summor, drygt 5 miljoner. För ombyggnadsprojekt behövs andra pengar och det hör heller inte till Kulturrådets uppgifter. Exempel på ansökningar som fått pengar har varit En förstudie till Rum för barn Luleå där man planerar ett nytt stadsbibliotek och där förhållandet mellan det fysiska rummet och virtuella miljöer ska utforskas Hissa segel, där ett nätverk hade rummet som tema och ett delprojekt inom Doff som ska utveckla symboler både för webb och hyllor. För övrigt har det varit få ansökningar för metodutveckling med miljö och rumslighet som utgångspunkt, men den här konferensen kan kanske inspirera till flera. Miljöns utformning och barns och ungdomars delaktighet är en koppling som ligger nära till hands när det gäller metodutveckling. Några exempel: I Regionbibliotek Västra Götalands tidning kan man i nr 1/06 läsa om tre danska bibliotek som arbetar med biblioteksmiljön; Fredrikshavn, Hjörring och Århus. I Fredrikshavn har man tagit medvetna steg för att skapa interaktion mellan personal och barn och mellan barn och barn. T.ex genom Filmboxen (barn spelar in sig själva), Animationsmaskinen (film gör med hjälp av lergubbar, Ordklövern (enarmad bandit som kombinerar ord) och Hyperhästen (berättar sagor när man gungar) I den danska läslyskampnjen talas det om miljön som en läsfrämjande faktor. Kampanjen vilar på tre fyrtorn; den goda läsaren, den goda boken och den goda upplevelsen. Där talas det om att optimera de fysiska förutsättningarna för barns möte med litteraturen. Rummet kan iscensättas för att stärka upplevelsen eller så kan upplevelsen iscensättas. I den norska Framtidscenarierapporten formuleras tre olika scenarier. Miljön och biblioteket som fysisk mötesplats är en viktig beståndsdel i två av dem (Åndens bibliotekshus, Library Fair och Uten en tråd) I det engelska kampanjprogrammet ses biblioteksbyggnaden, dess utformning och placering i kommersiella centra som mkt väsentligt. Personalens kommunikativa förmågor ses också som mycket centralt. Viktigare än att de har rätt utbildning. I Mars Express utforskas bl.a. vad samarbete med andra yrkesgrupper arkitekter och scenografer. Se t.ex en artikel på projektets hemsida Biblioteksrummet som markndsföring av rummet. På en amerikansk trendspanarsajt www.trendwatching.com är det senaste temat brand spaces och being spaces. Där beskrivs hur tillfälliga miljöer byggs upp pop-up stores - eller hur man medvetet använder befintliga miljöer för att sälja sin vara. Miljön ses alltså i sig som en marknadsföring, men den

måste ge något extra (avslappning, upptäckter, förvandling, bara hang out) Tanken är att miljön färgar av sig på det man vill sälja. Biblioteken skulle definitivt kunna utveckla sitt rum i säljande syfte. Om inte miljön vore ett effektivt verktyg för att sälja skulle inte näringslivet använda sig av den.. Pia Björklig har i boken Lärande och fysiks miljö skrivit om skolans arkitektur. Hon skriver om mellanrummens betydelse i ett kapitel som heter Rum och mellanrum. En yta som inte har en tydlig funktion, korridorer, trappor, mellanrum ger barnen sin egen och skiftande betydelse. Tanken är fantasieggande även ur biblioteksynpunkt. En aktuell fråga är vad skolbibliotekens utbyggnad betyder för folkbibliotekens inriktning på arbete med barn. Antagligen mot att folkbiblioteken blir mera av lokala barnkulturcentra. Vad betyder det i sin tur för lokalernas utformning? Man kan tänka sig att samarbetet med kulturskolan utvecklas och att alla sinnen flyttar in. Det ska bli spännande att se vad Aktionsgruppen för barnkultur kommer att säga och vad det för med sig. Rum för barn är resultatet av ett mycket medvetet utvecklingsarbete och det är mycket betydelsefullt att det har kommit till. Det är ett tydligt exempel på ett förhållningssätt och ett verktyg att använda sig av i det fortsatta arbetet. Avslutningsvis uttryckte Cay Corneliuson två förhoppningar: att det inte längre kommer att vara möjligt att bygga bibliotek med barnavdelningar som inte förhåller sig på ett medvetet sätt till barn och till biblioteksplanen. att Rum för barn är startskottet för en utveckling med en massa roliga spektakulära och underbara biblioteksrum som startar en dialog med barnen, som hjälper till att sätta barnverksamheten på kartan och som gör barnbiblioteket till ett roligt ställe där det händer saker Vid pennan Solveig Hedenström

Arkitekter och barn lär varandra Mie Svennberg och Rebecka Graf Mie Svennberg, arkitekt och arkitektkonsult för barn och ungdom och Rebecka Graf, inredningsarkitekt och bildlärare, berättade livfullt och med många bilder om hur de tillsammans med barn och ungdomar tagit fram idéer till förändringar av tre olika bibliotek i Balltorp, Skövde och Kungälv. Projektet ingår som en del av 2020 Mars Express, barns och ungdomars bibliotek en framtidsspaning. Planerare och arkitekter behöver barn och unga för de har en unik kunskap om sin egen närmiljö och hur de använder den samma gäller väl för oss på biblioteken (skrivarens anmärkning). Demokratiaspekten är också viktig. Stöd för barns delaktighet i planerings- och byggprocesser finns bl a i Barnkonventionen ( 12), Agenda 21 som ju också gäller den byggda miljön och Plan- och bygglagen. Men för att kunna delta i planeringen behöver barnen kunskaper och verktyg. Det har varit arkitekternas uppgift att förse dem med redskapen. Upplägget av de tre biblioteksprojekten har varit likartade. Inledningsvis betonades att det var barnens idéer om det framtida biblioteket som var intressant. Att målet är tydligt för barnen är viktigt. Är de oklara över syftet med projektet anpassar de sig till vad de tror att den vuxne vill ha ut. Barnen behöver också ett språk för att kunna tala om miljö och arkitektur. Arbetet inleddes därför med ett bildspel med exempel på arkitekturens roll för upplevelsen av rummet och miljön. Utifrån bildspelet fördes diskussioner om bl a ljusets roll och färgens och materialets. Skalans betydelse togs upp t ex vad är rymligt och vad gör att rummet känns trångt? Hur hittar man i rummet, hur tydlig är funktionerna t ex i trapporna var andra frågeställningar. Utifrån en bild på Turning torso frågades om arkitekturen som minnesmärke eller som en plats för alla. Barnen var överens om att biblioteket är för alla. Det fortsatta arbetet bestod av en inventering utifrån en specifik frågeställning på varje plats. Idéerna redovisades sedan genom modellbyggen som ställdes ut. Eftersom det handlar om tre mycket olika bibliotek och barn i olika åldrar skilde sig resultaten åt. Balltorp är en liten ort, där det finns en skola, en fotbollsplan och ett bibliotek men inte så mycket mer. Det innebär att biblioteket spelar en stor roll. De mellanstadieelever, som deltog i projektet, frågade folk på orten vad de tyckte om Balltorp och vad mer de skulle vilja ha där. Svaren blev t ex tätare bussturer, ett shoppingcentrum, fler idrottsarenor, längre öppet på biblioteket mm. Den centrala frågan blev till slut: Hur ska biblioteket överleva? Barnens lösningar i modellerna visade att de tänkte att biblioteket måste flytta samman med andra verksamheter t ex idrottshall, konsthall, museum eller bokhandel. Lekrum och kafé skulle enligt barnens förslag finnas i anslutning till biblioteket. Skövde stadsbibliotek i det stora kulturhuset granskades av en grupp högstadieelever som bor utanför staden. Den inledande frågan där var: Vad får man som tonåring göra biblioteket och vad får man inte göra? Deras intryck av biblioteket var att det var som en fästning, en tråkig plats där man snabbt uträttade sitt ärende, men där man inte fick prata och inte vara tillsammans. I sina modeller hade de radikala förslag till förändringar. En grupp gjorde om allt, flyttade trappor, ville ha mer ljus och öppna ytor. En annan grupp tog bort sagorummet och gjorde ett rum för rollspel. Andra förslag blev mysiga samtalsrum eller fler separata rum med glasväggar så det inte blir tillhåll för skumma typer medan biblioteket i övrigt skulle

vara en tyst plats. Slutfrågan i Skövde kan även gälla många andra bibliotek: Får ungdomar plats att vara ungdomar på våra bibliotek? I Mimers hus i Kungälv finns biblioteket på flera plan. Eftersom det var förskolebarn som granskade biblioteket, utgick man från en fiktiv historia om en lillebror som inte kunde läsa och som var ganska otålig. Frågan till barnen var: Hur hittar lillebror på biblioteket och hur har han det på biblioteket? Barnen använde en karta för att se hur man hittar och lekte detektiver för att undersöka vad folk gjorde på biblioteket. Barnen föreslog sedan i sina modeller stora förändringar av barnavdelningen och av hela huset. En grupp flyttade ut barnbiblioteket i hallen, så det blev högt i taket och så att pappa kunde ha koll på lillebror från vuxenavdelningen på övervåningen. Andra föreslog fik och lekhörna ihop i biblioteket, så föräldrarna kan fika medan barnen leker. Några inredde mysigt barnavdelningen med mycket färger och många små lampor. Barnen hade också många förslag på aktiviteter på biblioteket för en rastlös lillebror: lekhörna, trolleriscen, studsmatta, koja, tält eller utrymmen att koppla av i t ex en säng för att ligga och lyssna på musik. För att man lättare skulle kunna orientera sig föreslog barnen t ex en ombyggnad av entrén så det redan i ingången blir tydligt vart man ska gå. Slutfrågorna i Kungälv blev: Hur hittar man om man är liten och finns det plats för den som är liten på biblioteket? Avslutningsvis konstaterades att värdet av att ha med barn och ungdomar i planeringen är att det blir mycket bättre då! Barn kan sin närmiljö och har konstruktiva lösningar t ex hur man kan göra när det finns ett barn med ett funktionshinder i klassen. De tänker också på rättvisa, att alla olika grupper och åldrar ska få plats. För att biblioteket ska blir en miljö som fungerar och känns bekväm för ungdomar, måste de vara med i planeringen. De vet ju bäst t ex vilka funktioner de vill ha, hur de rör sig i biblioteket, hur de vill sitta osv. Men för att barn och unga ska kunna vara med i planeringsprocesser måste de få redskapen att berätta. Processen måste också få ta tid, speciellt inventeringen är viktig. De vuxna å sin sida måste vara beredda att lyssna och det är viktigt att läraren och bibliotekarien är med och legitimerar betydelsen av deras insats. Bilder och mer om de redovisade projekten finns på www.2020marsexpress.se och i Framsidan, Regionbibliotek Västra Götalands tidskrift, nr 1 2006. Irene Eriksson, Gävle stadsbibliotek

TEMAN - EN DEL AV EXPONERINGEN Yvonne Nilsson, Kalix bibliotek Biblioteksverksamheten i Kalix bygger på ledord som; lust, inspiration, information, fantasi, upplevelser. När det gäller barn- och ungdomsavdelningen har man utgått ifrån tanken att barnen ser rummet, det är vi vuxna som ser medierna. Man jobbar mycket med omvärldsbevakning till grund för sina utställningar. Vad är aktuellt i barnens värld just nu, som biblioteket kan lyfta fram och komplettera med eget material? Under ca 13 år har man aktivt jobbat med att temaindela media på barn- och ungdomsavdelningen. Skön- och facklitteraturen har integrerats med varandra och även bilderböckerna temaindelas. Hyllorna är genomgående låga utan annan skyltning ovanpå än de egentillverkade temaskyltarna. De anser att fördelarna med metoden är att: - barn, föräldrar och lärare lättare själva hittar i beståndet - indelningen lockar till läsning - barnens behov och önskemål kommer i fokus - beståndet synliggörs - fantasin stimuleras - skönlitteraturen blir ett komplement i skolundervisningen Hinder för metoden kan enligt Yvonne vara att: - det blir svårare att hitta en viss författare - det blir mycket jobb med katalogen - all personal inte är positiv till arbetsättet - det kan vara svårt att hitta rätt tema för varje bok (men det är bara att bestämma sig säger Yvonne, blir det fel kan man ändra ) Vid pennan: Carin Collén, Sollefteå kommunbibliotek

Extreme Makeover av Råstätts bibliotek Bengt Albertsson Råslätt är en kommundel i Jönköping som utifrån sett anses mångkulturellt och socialt belastat, men alla hejar på alla som i en bygemenskap. Biblioteket är ett integrerat skol- och folkbibliotek i anslutning till Stadsgårdens högstadieskola, bad och fritids. Inredning och karaktär är utformat på 70-talet och har i stort sett varit oförändrad sedan dess. Jönköpings län deltar tillsammans med Skåne och Västra Götaland i projektet Mars Express. Man söker med barns och ungdomars hjälp nytänkande ifråga om biblioteksmiljöer. Bibliotekarier har gjort flera studieresor både i Sverige och utomlands. Några nya tankar som uppstått via mars Express: Tillåt lek med biblioteket som idé, t.ex barns idéer om fotbollsplan, café mm. Första anslaget är viktigt Kunskap är kul; pedagogiskt upplägg, t.ex. Navet i Borås Gestaltning i biblioteket: ordet blir kött, d.v.s synliggöra med inredning, möbler o.s.v. T.ex. sagorummet i Ljungby. Ungdomens väsen, ungdomar idag, vilka är det? Why not let the children build your new library? sagt av Rita Bapiste under en studieresa med Mars Express. Höstterminen 2004 startade arbetet med en tävling bland tre klasser årskurs sju. Samarbete med lärare, främst teknik och slöjd inleddes. Alla skulle rita sitt drömbibliotek och tre första priser gavs: det smartaste, det galnaste och det snyggaste. Idéerna på ritningarna utvecklades sedan via konstruktion av modeller där eleverna fick arbeta i grupper om tre. En scenograf kopplades in i arbetet under slutet av höstterminen och förslagen sammanvägdes. På vårterminen börjar det praktiska arbetet då barnen själva med vägledning av lärare scenograf och en dekormålare förverkligar idéerna. En del proffsarbete inom el och snickeri fick dock lejas in. Biblioteket hade öppet under hela byggperioden och låntagarna var mycket tålmodiga. Resultatet firades med en stor invigningsfest. Ur de vuxnas erfarenheter: Samarbetet med scenografen var bra, kanske är det en yrkesgrupp som är mer inställd på att hjälpa fram andras idéer än arkitekter är. Kanske hade det varit lättare att arbeta med färre elever, de som var verkligt intresserade. En del möbler och inredning som barnen önskat visade sig fungera mindre bra i biblioteksverksamhet. En divan fick bytas till en soffa. Kojan stimulerade till lek och bus. Ur barnens utvärdering: bra att få lära sig om inredning bra att få bidra till ett bättre bibliotek skönt att få ta i med kroppen skönt att slippa lektioner

lärorikt att få pröva sin egen idé lärorikt att få skapa själv, utan gränser Vid pennan: Viveka Falk, Klintehamns bibliotek, Gotland

Rumlige kvaliteter: samspelet mellan det fysiska rummet, inlärning, kreativitet och socialt liv / Kim Rasmussen (kultursociolog och barndomsforskare) Kim Rasmussen har sju olika ingångar till ämnet : 1. Frågan om vad rum egentligen betyder och vad ett barnbibliotek är om det ska beskrivas som rum. Det finns knappast något entydigt svar på vad rumsliga kvaliteter egentligen är för något. Man får olika svar beroende på vem man frågar och hur man frågar. Den 4-åriga flickan och den 34-åriga barnbibliotekarien uppfattar den rumsliga kvaliteten helt olika. Dessutom är begreppet rum alltför abstrakt och tredimensionellt när man talar med mindre barn. Plats, ställe är mer konkret och tvådimensionellt. Ett rums kvalitet blir alltid bedömt utifrån flera olika aspekter: ljus, mörker, ljud, doft, estetik, brukarens behov, upplevelser, tidigare erfarenheter och de känslor som rummet framkallar. För barn hänger uppfattningen också i hög grad ihop med samspelet mellan andra barn och vuxna i rummet och med det som finns i rummet. 2. Som ett exempel på denna växelverkan av intryck tog Kim Rasmussen sina egna minnen av sin barndoms barnbibliotek: positiva minnen av högläsning (han beklagade att högläsning inte förekommer på biblioteken numera ), stillheten, stämningen som avvek från andra rum, boksnurrorna som spännande detalj, musikavlyssning, serieböcker och vänlig och personlig hjälp med faktasökande till skolarbete. 3. Spår av barnbiblioteket i forskningen: även om Rasmussens forskningsprojekt inte handlade om barnbibliotek, dök de ändå upp i olika sammanhang: i kvartersprojektet där barn visade runt i sin närmiljö var det alltför långt till biblioteket för att de själva skulle gå dit, men många barn berättade att biblioteket var en plats dit man gick med sin familj. I undersökningen som handlade om barns institutionaliserade vardagsliv där barnen under en vecka fick ta foton av de platser de besökte, fanns också bilder från barnbiblioteket: man kunde namnet på bibliotekarien, och man uppfattade biblioteket som ett ställe man tyckte om att gå till. 4. Ovetenskapliga samtal med barn: Rasmussen frågade ett antal 8-9-åringar hur deras bibliotek såg ut och alla kunde beskriva det, såväl helhet som detaljer, t.ex. byggnaden, färger, skulpturer utanför, dockhus och barnboksfigurer inne i biblioteksrummet. Påfallande var också att flera barn tyckte om biblioteket för att det var en plats där det fanns lugn och ro! Hög ljudnivå stressar såväl barn som vuxna, och ljudnivån är ofta hög i de miljöer barn vistas. 5. Facklitteraturen: det finns en del existerande forskning kring barn, plats och rum, och även om den inte behandlar barnbiblioteken specifikt, kan man ändå anta att det mesta stämmer även för dessa. Kulturgeografen Hugh Matthews framhåller att barn själva skapar stämningar och känslor kring platser och som inte nödvändigtvis stämmer med det som de vuxna avsett Miljöpsykologen Roger Hart använder sig av begrepp som platsupplevelse och platsfunktion och poängterar komplexiteten i upplevelsen av plats/rum. Arkitekturforskaren Edward Phelps har pekat på att den innebörd man tillskriver en plats är ett växelspel mellan människa och plats och också att den förändrar sig med åren. Hur upplever en 4-åring resp. en 12-åring sitt bibliotek? Slutligen arkitekten Robert Ventura som myntat begreppet Less is more. I en tid när många rum tenderar att bli överfulla, kan det vara bra att påminnas om att enkelheten kan vara väl så effektiv när det gäller att skapa intryck. 6. Vad för slags rum är barnbiblioteket? En särskild kvalitet är att många barn upplever biblioteket som en mötesplats dit man går frivilligt, ett frirum utan skolans krav och regler.

Som vuxen vill man skapa en bra miljö för barn, men det är först i mötet mellan biblioteket/bibliotekarien och det som barnet bidrar med som rummets/platsens kvaliteter skapas. Är biblioteken en plats där barnens eget skapande får plats? Hur ofta har vi utställningar där barnen själva skapat det som visas? 7. Vem ska bestämma utformningen av framtida barnbibliotek och vilka metoder kan man använda sig av om man vill ha med barnen i processen? Kim Rasmussen poängterar att det är viktigt att använda sig av såväl teoretiska idéer som intervjuer med barn. Några tips på metoder att få med barnen: - man kan låta barnen fotografera det som de tycker om i barnbiblioteket, kanske också det de inte tycker om med efterföljande intervjuer. -Låt barnen göra en utställning av fotografierna. -Man kan låta sig visas runt på biblioteket av barnen : vilka är de bästa respektive sämsta ställena? Finns det döda ställen som egentligen saknar funktion? -Låt skolklasser med äldre barn berätta vad de kom ihåg från barnbiblioteket. Viktigt att komma ihåg: - Barnbiblioteket appellerar till hela familjen - Barnbiblioteket ska särskilja sig från andra delar av biblioteket Vid pennan: Helén Sandberg, Hässleholms stadsbibliotek

Barnbiblioteket i rummet och i rymden Ett rum som Luleås barn gör till sitt. Kristina Andersson, bibliotekarie Luleå stadsbibliotek, och Regine Nordström, journalist och redaktör för Barnens Polarbibliotek och webbtidningen Flingan. Bakgrund Ett kulturhus i Luleå är en fråga som diskuterats bland politikerna i decennier. Så äntligen den 29/9 2003 togs beslutet av kommunfullmäktige. En arkitekturtävling utlystes och bidrag kom in från olika delar av Sverige och världen. Ett bidrag hette Lady in red, för den röda fasaden ut mot norra hamnen, och hade skickats in av arkitektbyrån Tirsén och Aili, Luleå, som fick uppdraget. Inredningsuppdraget gick till Inredare AB från Piteå. Kulturens hus består av en yta på ca 14 000 kvadratmeter och ska innehålla stadsbibliotek, konsthall, Norrbottensmusiken, konserthall, kongresshall, café och restaurang. Se även www.lulea.se/kulturenshus. Invigningen är beräknad till januari 2007. I det nuvarande stadsbiblioteket är det trångt och den traditionellt uppbyggda barnavdelningen går inte att utveckla. Hela mediebeståndet ryms inte i öppen hylla utan ungefär hälften står nere i källaren. Det finns heller inget rum för barnaktiviteter som sagoläsning eller barnteater. Barnavdelningen är i dagsläget mycket svårarbetad. Barnavdelningen i Kulturens hus ska ligga på entréplanet. Målgruppen är barn 0-12 år och deras föräldrar, under barnens fritid. Skolan är viktig, men barns fritid prioriteras. Barns tankar, idéer och funderingar är grunden för utformningen av barnbiblioteket, både i lokalen och för verksamheten i enlighet med Barnkonventionen. Ungdomsavdelningen kommer att ligga på plan 3. Vi kommer att samarbeta med Teknikens hus i Luleå. Vi anser att de kan tillföra mycket genom att de arbetar med barn, är experter på experiment och på att utforma saker för barn. Det känns viktigt att vi når barnen på deras egna villkor www.teknikenshus.se Vi samarbetar även med Barnens Polarbibliotek, ett virtuellt bibliotek www.barnenspolarbibliotek.se Barnens Polarbibliotek Diskussioner om en webbsajt för barn startades 1993 och 1997 lades sajten ut. Grundarna var bibliotekarierna Therese Nyström, länsbiblioteket och Ann-Catrine Westerberg Luleå folkbibliotek. Sajten är i dag ombyggd. Regine kom in i bilden 2005. Bakgrunden till Barnens Polarbibliotek var att stimulera barn att använda ny teknik för att hitta böcker och andra medier. BP hade och har en regional utgångspunkt som öppnar sig mot världen. Webben har inga väggar, och med dator och Internetuppkoppling når man över hela världen. Webbsajten var också tänkt att stimulera barn att göra själv, interaktivitet via Internet samt att stimulera till barns bildskapande genom en medveten formgivning av sidan. Barnen kunde skicka in egna berättelser, boktips, fakta om Norrbotten mm. En bas fanns med litteratur med regional utgångspunkt. Sajten har hela tiden varit i rörelse och man har funderat på hur man kan förändra den på bästa sätt. 2003 introducerades Labyrintbiblioteket och i detta kunde man söka på ett annat sätt. Där fanns temaavdelningar samt en samordning mellan det fysiska och virtuella rummet. 2004 började sajten kännas spretig. Gamla saker låg kvar, nya hade kommit till och tilltalet hade blivit otydligt. Vände man sig till barn eller till vuxna? Bengt Frank, ansvarig för webbsidorna och bibliotekskonsulent Detlef Barkanowitz bestämde sig för att koncentrera sig på en profil, samt fokusera på en målgrupp: barn 8-12 år på fritiden som kan läsa svenska. Journalisten Regine Nordström engagerades för att skriva artiklar.

Gamla, goda idéer som fick vara kvar är den regionala utgångspunkten med dess färger, spel, litteratur och artiklar. Författarna som presenteras har sin bas i regionen. Interaktivitet och kommunikation, barnens eget bildskapande och samarbete med fysiska bibliotek var och är viktiga principer för det fortsatta arbetet. Nytt är den klart angivna målgruppen och webbtidningen Flingan. Nya Barnens Polarbibliotek med webbtidningen Flingan och Luleå stadsbiblioteks nya barnavdelning ska samarbeta. Det virtuella biblioteket ska inte ses som ett hot utan är ett komplement där man exempelvis kan söka fakta om snö, eftersom det inte finns så mycket skrivet om detta i böcker. BP frågar efter bilder och texter från barnen och i webbtidningen har man en ram för artiklarna och en hel del av aktiviteterna. Det är en tidning om berättande med regionen som bas och förmodligen den enda webbtidningen för barn på svenska. Nya BP arbetar mycket mer med bilder eftersom webben är ett bildmedium. Regine gav oss en demonstration över hur sajten fungerar. Bland annat så är webbtidningen Flingan uppdelad i tre delar: vänsterspalt, mittenspalt och högerspalt för att göra den mer lättläst. I Förrådet finns artiklar som tidigare varit huvudartiklar. All text som är röd är klickbar. Artiklarna behöver inte scrollas utan ligger i plattor. Det finns också en uppmaning till barnen som kallas hör av dig där barn kan mejla till Flingan. Barnens Polarbibliotek och nya barnbiblioteket kommer att ha samma illustratör. Mitt Drömbibliotek I april 2004 började barnbibliotekarierna i Norrbottens län att arbeta i nätverk. Arvidsjaur, Arjeplog, Kalix och Boden bad barn rita sitt drömbibliotek. Denna begäran gick också ut i Luleå. De fyra första kommunerna sammanställde sina teckningar som alla var fantasifulla och genomarbetade. Exempelvis fanns det mitt i biblioteket i Arvidsjaur en stor skoter. I ett drömbibliotek för barn ska lokalen vara målad i starka färger. Där ska finnas soffor, fåtöljer, kuddar, bollhav, stereo, Tv, fotbollsplaner, bassänger, bowling, plats att rita, spökgrotta där man kan läsa rysare, djungelrum med träd och lianer där bibliotekarierna kan svinga sig när de ska hämta böcker, en skog där det ska finnas böcker om djur och natur. Barnen ville ha rymdbibliotek, hundbibliotek, riddarbibliotek, hjärtbibliotek med kuddar, soffor och tavlor allt i hjärtform, fantasybibliotek med utlåningen i gapet på Frankensteins monster. Vi vuxna pratar om låga hyllor för att öka tillgängligheten, men barnen ritade höga hyllor med stegar. Många barn hade tänkt på belysningen och att denna skulle kunna förändras. Det ska finnas en toalett på barnavdelningen. Vuxenavdelningen är liten, om den alls finns med. Nätverksgruppen gjorde också studiebesök för att se vilken vardag barnen lever i omvärldsbevakning. Man gjorde studiebesök på leksaksaffären Barnens hus och ställde sig frågan: Vilka vill Barnens hus nå? Vilka vill vi nå? Vad händer i barnens verklighet som vi kan ta in i rummet och i rymden? Bilderna på barnens drömbibliotek skildrar inte bara deras drömmar om hur ett bibliotek ska se ut, utan ger också en glimt av barnens intressen, vardag och omgivning. På teckningarna kan vi se vad de gör på sin fritid. Vi vuxna ser rummet som en plats att rymma våra hyllmetrar och bokbestånd, barnen ser rummet som en plats för upplevelse. Barnet frågar sig: Vad finns här just för mig? Detta är något vi försökt tänka på när vi nu skapar ett nytt bibliotek och där har vi stor hjälp av Teknikens hus. Det ultimata barnbiblioteket ska utgå från Barnkonventionen, Bibliotekslagen, Unescos biblioteksmanifest. Man ska utgå från barnens perspektiv och önskemål det är viktigt att lyssna på användarna. Barn ska vara delaktiga i utformningen av verksamheten och lokalerna bl.a genom att de fått rita sitt drömbibliotek och genom intervjuer. Vad är det som efterfrågas av barn jämfört med vad som finns? Barn ska vilja komma till biblioteket, det ska vara roligt att gå dit. Vi vuxna tror att vi vet hur barn vill ha det. Gå ner på barnens nivå stå på knä - för att se vad som verkligen hamnar i

blickfånget. I Arvidsjaur såg alla barn den stora draken som fanns på barnavdelningen, men inte förrän de vuxna gick ner på knä såg de den ordentligt. Nya barnavdelningen ska vara uppdelad i temaavdelningar. Upplägget ska vara sökbart och enkelt för alla: från katalogen - till hyllan - till boken. Avdelningarna ska inte vara hierarkiskt uppbyggda med underavdelningar eftersom barn inte tänker att vissa djur är mer betydelsefulla än andra. Vad som också är viktigt är att det finns en rörlighet i rummet och i rymden. En hemsida är enkel att ändra på, och det är bara att ta bort det som inte fungerar. Det ska finnas möjlighet till förändring i rummet, det gäller att inte bygga fast sig. Ett exempel på att förnya beståndet är att en bok som filmats och som ges ut i nyutgåva, exempelvis med omslag från filmen, får betydligt högre status än den gamla, trots att det är exakt samma bok. Vad händer i barnens värld just nu som vi kan ta in i rummet, i rymden? Vid pennan: Agneta Krohn Strömshed, Mjölkuddens bibliotek, Luleå

Ett bibliotek för barn - från dröm till verklighet Presentation av Rum för barn, Kulturhuset, Stockholm. Helén Gomér, utställningsproducent och Ingrid Källström, bibliotekarie Hur gör man biblioteket mer barnanpassat? Barn behöver röra på sig. Barn i olika åldrar stör varandra och då är det viktigt att dela upp ytan i olika rum. Sponsring från bl.a. Åhléns (3, 2 miljoner) gjorde projektet möjligt. Biblioteket stängde och allt revs. Ett år fick ombyggnaden ta. Ansvaret låg på en liten intern grupp, som höll i kontakterna med personalen och en barnreferensgrupp. Arkitektgrupp inkopplad, men utformningen gjordes av scenografer, ljussättare, museiarbetare. Resultatet blev: 1. Utställningsyta, för närvarande med en Alfons-utställning. 2. Småbarnsrummet för barn 0-3 år. Innanför staketet är det viktigt att vara tillsammans på golvet eller i den långa 1700-talsinspirerade soffan. Barnets känslor i centrum! En kupol att krypa in i, leksaker, pekböcker och små väskor med en bok och föremål, som inspirerar till vidare lek kring boken. Att röra sig är nödvändigt, därför en gunga. 3. Kom och läs med mig! Så vill det bruna rummet locka barn 4-7år. Eftersom de flesta barnen ännu inte kan läsa själva är bilden viktig. En karta visar vägen och bilder på väggen tipsar om innehållet i böckerna på hyllorna under. Hyllor i ett vackert ekmaterial ger ett ombonat och varmt intryck. Hyllor för böcker men också att sitta på. Ett kabinettsskåp för olika aktiviteter i böckernas värld. En spännande trappa med rum att krypa in i, klockor, som visar olika tider och naturligtvis är böcker om rymden placerade högst upp och småkrypsböcker längst ner. Att hyllorna är höga utgör inte något hinder för barn i dessa åldrar, som älskar att klättra på stegar. En trygg miljö, men ändå spännande, som inbjuder till upptäcktsfärder upp och ner. Det här är ett rum också för vuxna, men datorer behövs inte. 4. Vita rummet, som är utformat som en mandelformad piazza, är ett rum för barn 8-12 år. Genreindelat med text över hyllorna och små tittskåp, som visar vägen till böcker om kärlek, äventyr, förr i tiden m.m, m.m. Fack och skön på samma hylla och även böcker på sju olika språk. I detta rum ska man kunna försvinna, sitta gömd för sig själv, kanske inne i hyllan. 5. En magisk stämning råder i det runda rummet med stjärnhimmel. Ett rum för olika program. 6. Bildverkstad 7. Rum för matsäcken. Här finns bland annat mikro, skötbord och ett spännande akvarium med pirayor. Efter ombyggnaden strömmar små och stora till de nya rummen för barn och extra ytor för alla barnvagnar behövs! Vid pennan: Ingrid Hjortsjö, Ängelholms stadsbibliotek