Mellander och Peder Museet 1982 2012
Innehåll 3 Förord 5 Peder och Philibert landsantikvarier i varsitt årtusende! Anna Forsberg och Anna Lindgren 18 Björkebåten och andra fynd ur torvmossarnas bibliotek Bo Ulfhielm 25 Kypert eller tuskaft? Ann-Marie Björk 29 Peder och byggnadsvården Joel Ringh 32 Tre damer i den Rettigska porträttsamlingen Ted Chikasha 36 Från Losgruvan till Dellenbanan framväxten av två kulturhistoriska besöksmål i Hälsingland Daniel Olsson 44 Tors-namn och järn i Gästrikland Katarina Eriksson 56 Konstprofilen en sannsaga Kristina Lindkvist 62 En rökstuga från 1600-talet i södra Hälsinglands finnmark Inga Blennå 73 1792 Riksdag i Gefle Ann Nilsén 80 Gästriklands stenålder Maria Björck 86 Vad gör man med en snäcka, om man ej får visa den? Dan Lorén 92 Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund och Länsmuseet Gävleborg gemensam historia & nya satsningar för framtiden Elisabeth Eriksson och Erika Åberg
Peder Mellander har varit 30 år i Länsmuseet Gävleborgs tjänst. Han rekryterades 1982 som 1:e antikvarie och chef för dåvarande Kulturminnesvårdsenheten. Därefter har Peder haft olika befattningar, bland annat som vikarierande och biträdande landsantikvarie/museichef. När Peder tillträdde som ordinarie landsantikvarie/museichef 2008 startade han en satsning på länsmuseets konstsamling, en av de mest betydande i Sverige. Peder ledde arbetet med ändamålsenliga lokaler för länsmuseets arkiv och magasin på Brynäs i Gävle 2005. Det var också Peder som verkställde placeringen av en byggnadsantikvarie i Söderhamns kommun 1989 och i Ljusdals kommun från 2004 samt en arkeolog vid Skogsstyrelsen i Hudiksvall från 2005, för att förtydliga länsmuseets regionala arbete. Ursprunget till museiverksamheten i Gävleborg Helsinglands fornminnessällskap, Gestriklands kulturhistoriska förening och Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund har legat Peder extra varmt om hjärtat. Detta har visat sig inte minst i det nära samarbete som Länsmuseet har med länets Hembygdsförbund och andra föreningar, som till exempel Föreningen Kråknäsjärnet, Dellenbanans vänner och Gävle musei vänner. Tillsammans med Gävle musei vänner har Peder bidragit till nya samverkansformer för att utveckla museet. Den Rettigska donationen, grunden till Gävle museum, har Peder ofta lyft fram som en styrka för länet och Länsmuseet Gävleborg Samarbeten med museer och kulturorganisationer, kommuner och Länsstyrelsen har alltid uppmuntrats av Peder. Den lokala förankring Järnriket vilar på är något som Peder ofta refererar till. Peder har även bidragit med sin kompetens i många styrelser, t.ex. Hälsingegårdar Världsarv och Utveckling och Gästriklandsfonden. Peder har arbetat för bevarandet av många kulturhistoriskt intressanta byggnadsverk i länet Dellenbanan, Länsfängelset och Segerstabron för att bara nämna några. Dellenbanan används idag flitigt av turister, Länsfängelset sjuder av verksamhet med konstnärliga verkstäder och Sveriges Fängelsemuseum. Segerstabron spelar just nu en av huvudrollerna i den amerikanska filmatiseringen av Stieg Larssons första bok i Milleniumtriologin, som gick upp på biograferna över hela världen i slutet av år 2011. Peders vinnande sätt, hans framträdande humor och förmågan att ta folk har bidragit till att Peder varit en mycket uppskattad såväl arbetskamrat som chef med ansvar för personalfrågor och fackliga kontakter. Dessa egenskaper i kombination med hans förmåga att se möjligheter har borgat för ett gott samarbete i många olika arbetsmarknadspolitiska projekt. Peders intresse för juridik har visat sig i allt från handläggning av plan- och bygglovärenden till olika avtal museet har tecknat genom åren. Den här boken är en artikelsamling i form av ett antal nedslag i verksamheten under Peders tid på Länsmuseet Gävleborg. Vi vill varmt tacka Peder för åren som chef, kollega och vän. 3
Från: Läddikan nr 1, 1990. 4
Peder och Philibert landsantikvarier i varsitt årtusende! Av Anna Forsberg och Anna Lindgren Det låter som att det vore en ofantlig tidsperiod mellan Gävleborgs förste landsantikvarie Philibert Humbla och den nuvarande, Peder Mellander. I själva verket är det 56 år mellan det att Philibert gick bort 1952 och därmed lämnade landsantikvarietjänsten och att Peder tillträdde landsantikvarietjänsten 2008. Faktum är ändå att de tjänstgjorde under två olika årtusenden, Philibert Humbla var landsantikvarie under tre decennier på 1900-talet och Peder Mellander under fyra år i början av 2000-talet. Hur kom då landsantikvarietjänsterna ute i länen till? Och hur såg den första landsantikvarierollen ut i jämförelse med dagens? Sigurd Curman och landsantikvariereformen År 1923 blir Sigurd Curman riksantikvarie. Han omorganiserar kulturminnesvården genom att han ser till att landsantikvarier blir tillsatta vid provinsmuseer, föregångarna till landets länsmuseer. 1 Curman såg provins- eller länsmuseerna som de fasta punkterna för hembygdsföreningarna och fornminnesföreningarna. I början av 1900-talet talar man om bygdemuseer och lokala museer i relation till ett läns centrala museum eller huvudmuseum. 2 Fornvårdskommittén som tillsätts 1913 lämnar sitt betänkande 1921 och föreslår en organisering av museerna med centralmuseer och landsortsmuseer i form av lokalmuseer och provinsmuseer. De sistnämnda skulle ingå i den statliga organisationen och utföra undersökningar och inspektioner av fornlämningar, kyrkor och profana byggnader, i att dessa annars, hänvisade uteslutande till sina samlingar, skulle löpa fara att försjunka i sterilitet. Curmans organisation av kulturminnesvården baserar sig på Fornvårdskommitténs slutsatser. 3 Landshövdingen i Gävleborg, Sven Lübeck, är ordförande för den utredning av kulturminnesfrågan som tillsätts 1930 av Kungl Maj:t. Sigurd Curman formulerade i början av år 1930 en skrivelse till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien där han framhöll vikten av att provinsmuseerna bibehålles så fria och självständiga som möjligt. År 1937 lämnar utredningen sitt betänkande där de föreslår att provinsmuseer som fristående organ inom den statligt ledda kulturminnesvården kan komma till stånd tack vare fortsatt tilldelning av lotterimedel. 4 De första landsantikvarierna skulle arbeta för det regionala museets intressen, samarbeta med de lokala hembygdsföreningarna och lokala museerna och dessutom ansvara för att Riksantikvarieämbetets intressen tillgodosågs. Detta medförde 5
Gåva till Philibert Humbla på hans femtioårsdag 2 juni 1946. Motivet är gjort av Gävlekonstnären Bertil Lundqvist som hade en separatutställning på Gävle museum året därpå. Lundqvist var även en av de konstintresserade amatörer som grundade Brynäsgruppen. Foto: Mats Fallqvist.
att personerna ifråga behövde kunskap om kulturhistoria, förvaltning och ekonomi. De formella kraven formulerades i anställningsinstruktioner som skrevs under av respektive musei- eller föreningsstyrelse och riksantikvarien. 5 Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund anställer en länsintendent Philibert Humbla Den 20 juli 1926 samlades representanter från Gestriklands kulturhistoriska förening, Helsinglands fornminnessällskap samt Södra och Västra Hälsinglands fornminnes- och hembygdsförbund för ett konstituerande sammanträde Gästrike- Hälsinge hembygdsförbund skulle grundas. Styrelsen bestod av bl.a. landshövding Sven Lübeck, borgmästare Rissler, byggmästare A. Nisser, fröken Hedvig Ulfsparre, Ebba Fick från Gestriklands hemslöjdsförening, doktor Frans Rodenstam och rektor Karl Hedlund vid Västerbergs folkhögskola. Hembygdsförbundet hade redan från början ambitiösa planer för framtiden men verksamheten var blygsam det första året. När förbundet fick besked om möjligheterna att få bidrag från de så kallade lotterimedlen från penninglotteriet växte aktiviteterna snabbt. Bidraget, som tillkommit efter förslag från Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien redan 1927, skulle utgå för att bygga upp museer och anställa landsantikvarier. 6 Detta bidrag skulle i hög grad komma att gynna förbundets förslag på att inrätta en tjänst för en vetenskapligt utbildad intendent för hembygdsarbetet och planerna tog form genast när förbundet fick reda på bidragsförslaget. 7 Från 1928 delades lotterimedlen ut till förbundet och alla andra förbund som sökte. Bidraget delades rättvist mellan Hälsingland och Gästrikland. Samtidigt fick förbundet också bidrag från landstinget. Nu var ekonomin så god att tankarna på att inrätta en fond för att så småningom inrätta en tjänst, en länsintendentstjänst, börjar bli alltmer konkreta. Det nya förbundet ville skynda långsamt och planerna kom inte till stånd förrän 1932. Då avsätts 125 000 kronor till en intendentfond. Under 1932 förbereddes anställningen. I slutet av april sätts annonser in i Svenska Dagbladet. Ny annons sätts in i mitten av februari 1933. Tankarna på vad den nyanställde egentligen skulle göra började också ta form. För att utreda detta började det stora arbetet att ta fram en arbetsinstruktion. I denna beskrivs att det åligger länsintendenten: att inom länet verka för de hembygdsvårdande uppgifter, som Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund upptagit på sitt program, att inom länet utföra de uppdrag, som Riksantikvarien, Nordiska Museet eller motsvarande myndigheter och institutioner överlämna åt länsintendenten, samt att verka för samarbetet mellan 8
länets organisationer för hembygdsvård inbördes och med motsvarande centrala institutioner. 8 Vidare skulle tjänsten innebära att i mycket hög utsträckning bistå hembygdsföreningarna i deras arbete men också att hjälpa skolorna att nå ut med hembygdsundervisning. Länsintendenten skulle även se till att insamlings, studie- och forskningsarbete utförs och att resultatet av dessa skulle bevaras för framtiden. Personen skulle vara kunnig om äldre kulturformer av skilda slag och arbeta med byggnadsvård, fasta fornminnen och naturskydd genom inventeringar, undersökningar och beskrivningar. Dessutom ingick arbete som förbundets sekreterare och arkivarie. Det var inte bara att bestämma detta godtyckligt. Arbetsinstruktionen skulle också anpassas efter nationella normer, utfärdade av Riksantikvarieämbetet. Men fram till maj 1934 fick arbetsinstruktionen provas efter tillstånd av riksantikvarie Sigurd Curman. Han skriver den 7 april: Ofvanstående förslag till instruktion godkännes att försöksvis gälla intill den 1 maj 1934, hvarefter nytt förslag till instruktion, utarbetadt med ledning af vunna erfarenheter samt af ett af museimannaföreningen upprättadt förslag till normalinstruktion, bör underställas riksantikvariens pröfning. 9 Instruktionen gick på remiss men det var redan klarlagt var den blivande länsintendenten skulle arbeta: Därvid har fastställts, att intendentens bosättningsort under första året skulle vara Gävle samt att styrelsen senare skulle fatta beslut om bosättningsort efter denna tid, att länsintendenten skulle en vecka per månad under åtta månader av året tjänstgöra å museerna i Hudiksvall, Söderhamn och Bollnäs samt under en period av tre år under en vecka tjänstgöra vid varje hembygdsförening i länet. 10 Den 3 maj 1933 anställs den nyblivne filosofie doktorn vid Göteborgs museum, Philibert Humbla, som länsintendent. Han hade dessutom också hunnit med att arbeta på både Nordiska Museet och Röhsska museet i Göteborg. 11 Redan två dagar senare, den 5 maj, får han det första brevet, från Oscar Björkman och Bollnäs hembygdsförening. Han avslutar sitt brev med förfrågan om ett föredrag med att säga: Jag beder Eder vara hjärtligt välkommen till Hälsingland, och önskar Eder lycka och framgång som intendent i Hälsingebygd. 12 Med detta uppmuntrande brev vilar Humbla inte länge på lagrarna. Han ger sig redan i juni och juli ut på en lång resa i länet. I hans redogörelse kan läsas att han under perioden 22 juni till 17 juli reste till Bollnäs, Ljusne, Hudiksvall, Söderhamn, 9
Philibert Humblas föredrag som han höll på olika platser i Gävleborgs län Arvet från fordom framtidens grund Bokbandsstilar Den gamla bebyggelsen Den kyrkliga konstens stil- och stämningsvärde Det blivande museet i Gefle En hembygdsförenings huvuduppgifter Familjen Rettig Folklig spis Folkrörelsearkiv i museet Forntid i nutid Fredrik I:s tid och rokokon Fritidsjobbet Gamla julseder Gamla vägar Gammalt affärsliv i Gävle Gefle Vapen och Rettigs snus och vad som däromkring grupperar sig Gårdar och byar Gävle stads bebyggelse Gävle stad, sjöfart fiske Helmer Osslund, f. 1866 Hembygdsrörelsen och idrotten Hembygdsvården John Sten Konsthantverket och museerna Konsthistoriska föredrag Kulturhistoriskt fältarbete inom allmogens arbetsliv Kvinnliga dräkter Levande hembygdsvård Litet om bohusländskt båtbyggeri och försök till orientering Luciafirandet Med akvarellfärg och pensel Metallkonsthantverk, första föreläsningen Midsommarafton Modem heminredning Modernt måleri i Sverige Motivisk och motivlös konst Museer och hantverk Målerisk realism Naturlandskap och kulturlandskap Norge, Danmark, Finland Norrlandsmåleri Något om bokillustrationer Något om museal utformning och planläggning Några synpunkter på den husliga slöjden i Hälsingland Ombord på gamla emigrantfartyg Om den moderna konsten Om etnologisk och kulturhistorisk forskning Om Gävle Museum Om Hälsingland Om konstriktningar och konsten att se på konst Om landskapsvård och hembygdsvård Om midsommarfirandet Porslin Rörstrand Philibert Humbla vid sitt skrivbord 1944. Foto: Carl Larsson.
Trönö (Humbla skriver här Tröne), Valbo, Ockelbo, Österfärnebo, Torsåker, Järbo, Ovansjö, Järvsö, Edsbyn och Arbrå i nämnd ordning. Han stannade som regel endast över dagen och reste med både buss, tåg och bil. De kommande månaderna blir lite lugnare fastän resor till både Falun, Utvalnäs, Hamrånge, Sandviken, Enånger och Segersta, förutom två längre resor till Stockholm och de nationella museerna, redovisas i Humblas reseräkning. Samtidigt köptes utrustning in till Humblas nya kontor. Hans adress anges vara Engelbrektsgatan 18 och det är också hit det mesta nyinköpta fraktas. En skrivmaskin, skrivpapper och karbonpapper, kuvert, bläck och bläckhorn, hålslag, namnskyltar och bokhylla köps in. Ett välbehövligt telefonabonnemang tecknas under hösten. Både brevpapper och telefon behövdes säkerligen med tanke på alla de kontakter Humbla fick redan första året. I korrespondensen märks hans stora kontaktnät och hans verksamhet. Här finns brev om många skilda ämnen, från ordnandet av en stor damastutställning, samarbete med Nordiska museet om folkdräkter från Hälsingland, förhindrandet av kulturhistoriska föremåls försvinnande ut ur landet och planerandet av kronprinsparets besök 1934 till beställningar av föredrag och artiklar, detaljfrågor om äldre båtkonstruktioner, beställandet av ritningar på nävertak och utskickande av frågelistor. Redan under 1934 hade verksamheten växt och antalet resdagar i länet uppgick till 102. 13 Gävle museum byggs En annan omständighet som påverkade Humblas arbete var också det faktum att Gävle kanske skulle komma att få ett eget museum. I juli 1933 hade Antonie Rettig avlidit och testamenterat en stor summa pengar till Gävle stad för att bygga ett museum som skulle rymma hennes tillika donerade samlingar. Donationen togs officiellt inte emot av Gävle stad förrän 1936 och Humbla utarbetade snart ritningar för det nya museet tillsammans med stadsarkitekten Sven Wranér. 14 Byggandet av museet började först 1938 och invigdes 29 september 1940. Museiintendenten hette naturligtvis Philibert Humbla. Verksamheten fortlöper de närmaste åren i allt mer växande skala. Samtidigt blir Hembygdsförbundets ekonomi allt mer ansträngd. Det är krigstid och flera svåra beslut fattas. Förbundets bil, en Chevrolet Standard från 1934, säljs till militären och en vädjan till enskilda personer och företag att bidra till Humblas lön skickas ut. 15 Framtiden blir dock inte lika dramatisk. Under 1945 konkretiseras nämligen förslaget att ge bidrag till landsantikvarietjänster. Humbla har hittills haft titlarna länsintendent och, från museets öppnande 1940, museiintendent. Titeln länsintendent är lite speciell. Enligt Svenska akademiens ordbok är detta nämligen detsamma som länsantikvarie, alltså det som senare kommer att vara titeln på länsstyrelsens ansvarige för kulturminnesvård, och anges vara en särskild titel 12
just för Gävleborgs län. Titlarna används dock parallellt. Så småningom får hembygdsförbundet möjlighet att svara på förslaget om bidrag och då anges Humbla vara landsantikvarie. 16 Hembygdsförbundet släpper inte denna sak utan skriver till Riksantikvarieämbetet för att få mer information om hur man ska gå tillväga och redogör för det krångliga läget. Här framgår att Humbla dels är anställd av hembygdsförbundet som länsintendent/landsantikvarie, dels anställd av Gävle stad som intendent. 17 Trots allt administrativt arbete från förbundet blev inte utdelningen så stor endast en mindre summa för att utjämna den minskade ekonomin som förlusten från räntorna utgör. Tisdagen den 29 juli 1952 skulle bli en ödesdag för Gävleborgs kulturliv. Humbla tog som vanligt bussen från sin sommarbostad i Utvalnäs och kom in till Gävle busstation omkring kl. 9. Han begav sig på den korta promenaden till museet. På Norra Kungsgatan kände han sig plötsligt dålig och satte sig ner på en trappa för att vila sig en stund. Men när han sedan reste sig upp för att gå vidare segnade han istället ner på trottoaren. Folk strömmade till och kallade på läkare som dessvärre endast kunde konstatera att Humbla avlidit. Dödsorsaken ansågs vara hjärtinfarkt. 18 Sorgen blev stor inom kulturminnes- och museivärlden i både länet och Sverige. Landshövding Elon Andersson skriver en kortfattad årsberättelse som egentligen blir en sammanfattning av Humblas gärning i länet: Praktiskt taget allt, som vuxit fram under hans 19 år i vårt förbund, hade han varit med om att skapa. Hälsinglands museum, Gävle museum, ett fyrtiotal hembygdsgårdar i länet ha till stor del honom att tacka för den utformning de fått. 19 Det blomstrande kulturlivet i länet kunde dock inte ta en paus. Redan den 6 september 1952 utlyses ett vikariat. Av de tio sökande utvaldes Stig Stenström från Länsmuseet i Jönköping. Eftersom samarbetet mellan Gävle stads museinämnd, som från 1940 var ansvariga för det nya Gävle museum, och Hembygdsförbundet fungerat så bra, mycket tack vare Humbla, ställdes museinämnden och hembygdsförbundet inför många frågor och beslut när en ersättare skulle utses. Humblas tjänst hade helt enkelt varit unik i landet och odokumenterad. 20 Från och med nu benämns den tidigare tjänsten som länsintendent istället endast som landsantikvarie. 21 Den tillfälliga arbetsinstruktionen för Humbla, som godkänts 1934 av Sigurd Curman, fastställs slutligen inte förrän i juli 1958. 22 Då hade den omarbetats flera gånger och handlade främst om museiverksamhet: Landsantikvarien är, under inseende av vederbörande styrelse, föreståndare för de museala samlingar och kulturminnesmärken, som ägas eller förvaltas av Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund och Gävle stad. 23 Tidigt fördes diskussioner om att landsantikvarietjänsten och museichefstjänsten skulle vara två olika tjänster arbetsbördan blev helt enkelt för stor. 24 Denna diskussion fortgick under flera år och även Nationalmuseum, som hade inflytande på valet av ersättare, ansåg att tjänsterna kanske borde delas. 25 Alternativet 13
Landsantikvarier vid Gävle museum och Länsmuseet Gävleborg 33 1933 1952 Philibert Humbla 1952 1953 Stig Stenström 1953 1962 Olle Källström 1962 Ingrid Swartling 1962 1963 Sune Zachrisson 1963 Maj-Britt Wadell 1963 1969 Ingemar Tunander 1969 1993 Ingemar Svensson 1987 Peder Mellander (vik) 1993 Peder Mellander (vik) 1993 1997 Anders Broberg 1997 Carl-Magnus Gagge (vik) 1997 2008 Lars Sjösvärd 2008 2012 Peder Mellander Peders styrelseuppdrag som landsantikvarie Föreningen Fängelsemuseet i Gävle, adjungerad Gävle musei vänner Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund, verkställande ledamot Stiftelsen Dalälvarnas flottningsmuseum Stiftelsen Ecke Hedbergs konstnärshem, Tallbo Styrelsen i Stiftelsen Länsmuseet i Gävleborgs län, John och Antonie Rettigs museifonder till Gävle stad, föredragande Stiftelsen Per Erikssons och Hedvig Ulfsparres donationsfond, Gästriklandsfonden, adjungerad Stiftelsen Rosenlöfs tryckeri Sveriges bruksgrafiska museum Styrelsen för Projekt Hälsingegårdar Världsarv och Utveckling Peder deltar i den arkeologiska undersökningen vid Högs kyrka 2011. Undersökningen ägde rum inom ramen för projektet Cult Identity som genomförs tillsammans med Lettland och Estland. Foto: Katarina Eriksson. 14
var att tillsätta ytterligare en museitjänsteman. Det skulle dock inte bli av förrän 1963 då en amanuens utsågs. 26 Klargörandet av länsintendentens/landsantikvariens och museichefens arbetsinstruktioner och ansvarsområden skulle bli ett återkommande ämne för diskussioner och utredningar upprepade gånger långt fram i tiden. Landsantikvarieyrket på 1900-talet och 2000-talet Idag är landsantikvarien chef för en organisation med drygt 40 anställda. Ulla Norin var en av de som arbetade på Gävle museum från att det stod färdigt 1940. Hon berättar att Det var sex personer som arbetade här på museet när jag började. Museichef var Philibert Humbla som även bodde här i museet. 27 Likheterna är många mellan landsantikvarieyrket på 1900-talet och 2000-talet samarbetet med hembygdsrörelsen och andra föreningar, arbetet med kulturmiljöer samt utställningar om kulturhistoria och konst. Olikheter finns också, inte minst att det är många fler museiutbildade än enbart landsantikvarien så som det var när Humbla anställdes. En stor förändring av organisationen för arbetet med kulturmiljöerna skedde 1976 då länsstyrelserna började arbeta med kulturminnesvård. Detta genomfördes efter utredningen MUS 65 med syfte att hitta former för att fatta beslut på länsnivå och stärka samarbetet mellan olika sektorer. 28 Strax därefter förtydligades länsmuseernas roll och Gävle museum omorganiserades vid årsskiftet 1977 78 till Länsmuseet i Gävleborgs län med både fortsatt och ökad verksamhet i Gästrikland och Hälsingland. 29 Det är flera områden inom det kulturhistoriska fältet där Peder Mellanders och Philibert Humblas vägar korsas. Intresset för arkeologi och det speciella fyndet Björkebåten är ett exempel. 30 Engagemanget kring bevarande av äldre byggnader och intresset för konst är ytterligare några exempel, och det finns många, många fler. 31 Den ende som tidigare har studerat Länsmuseet Gävleborgs historia är just Peder Mellander. 32 Denna korta artikel gör inga anspråk på att teckna en komplett bild av landsantikvarieyrket på 1900- och 2000-talet. Däremot kan artikeln förhoppningsvis ha visat på att det finns ett intressant material att ytterligare fördjupa sig i. Kanske rentav för en nybliven pensionär som Peder Mellander? Anna Forsberg är arkivarie och samordnare för arkivet vid avdelningen Samlingar. Anna rekryterades till Länsmuseet Gävleborg 1999 av Lars Sjösvärd. Anna Lindgren är 1:e antikvarie och chef för avdelningen Kulturmiljö. Anna rekryterades till Länsmuseet Gävleborg 1999 av Lars Sjösvärd, och Peder Mellander var då Annas chef på Kulturmiljövårdsenheten. 15
Fotnoter 1 Grundberg, Jonas, Kulturarvsförvaltningens samhällsuppdrag. En introduktion till kulturarvsförvaltningens teori och praktik. Göteborg 2000, s. 74 2 Arcadius, Kerstin, Museum på svenska. Stockholm 1997, s. 183-184 3 Wetterberg, Ola, Monument och miljö. Göteborg 1992, s. 155-157 4 Berthelson, Bertil, Kulturminnesvården, provinsmuseerna och landsantikvarierna i Ad Patriam Illustrandum. Hyllningsskrift till Sigurd Curman 30 april 1946. Uppsala 1946, s. 415-416 5 Petterson, Richard, Fädernesland och framtidsland. Sigurd Curman och kulturminnesvårdens etablering. Umeå 2001, s. 237 6 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Skrivelse från Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien till Kungl. Maj:t, 29 aug. 1944. 7 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Skrivelse till konstituerande protokoll, 18 juli 1927. 8 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Förslag till instruktion för länsintendent, [1933]. 9 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Förslag till instruktion för länsintendent, [1933]. 10 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Årsberättelse 1932. 11 Norrlandsposten 30 juli 1952. 12 Länsmuseet Gävleborgs arkiv, E1:1 Korrespondens 1933. 13 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Årsberättelse för 1934. 14 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Länsintendentens årsberättelse för 1936. 15 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Revisionsberättelse för år 1944, maj 1945. 16 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Yttrande angående landsantikvariernas löneförmåner, jan. 1945. 17 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Skrivelse till Riksantikvarieämbetet, dat. 7 nov. 1945. 18 Samtliga uppgifter tagna ur Norrlandsposten 30 juli 1952. 19 Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv, A1:1 Protokoll 1926-1953, Årsberättelse 1951. 20 Länsmuseet Gävleborgs arkiv, F3B:2 Landsantikvarie- och museichefstjänsten, fasc. 4, Utdrag ur protokoll fört vid Museinämndens sammanträde, september 1952. 21 Länsmuseet Gävleborgs arkiv, F3B:2 Landsantikvarie- och museichefstjänsten, fasc. 4, Brev till Lars Matton från Carl Nordenfalk, Nationalmuseum, 1959. 22 Länsmuseet Gävleborgs arkiv, F3B:1, Landsantikvarie- och museichefstjänsten, fasc. 1, bilaga 23, Instruktion för landsantikvarien, 1958 ; F3B:2 Landsantikvarie- och museichefstjänsten, fasc. 4, P.M. med vissa anteckningar rörande landsantikvarietjänsten. 23 Länsmuseet Gävleborgs arkiv, F3B:1, Landsantikvarie- och museichefstjänsten, fasc. 1, bilaga 23, Instruktion för landsantikvarien, 1958. 24 Länsmuseet Gävleborgs arkiv, F3B Landsantikvarie- och museichefstjänsten, material om utredningen kring tjänsterna. 25 Länsmuseet Gävleborgs arkiv, F3B:2 Landsantikvarie- och museichefstjänsten, fasc. 2, Brev till Lars Matton från Carl Nordenfalk, Nationalmuseum, 1959. 26 Länsmuseet Gävleborgs arkiv, A1:4 Protokoll, Årsberättelse för 1963. 27 Björk, Ann-Marie, Ulla Norin 50 år på museet i Läddikan Nr 1 90. Gävle 1990, s. 4. 28 Biörnstad, Margareta, Kulturminnesvårdens omorganisation 1976 - Hur var det tänkt? i Nordin, Erik & Arnell, Kjell-Håkan, Vadstena möte. Ett kvartssekel med länsantikvarierna. Uppsala 2003, s.13-15 29 Lepasoon, Urve & Brunk, Wille, Ett länsmuseum med länsansvar i Läddikan Nr 1 1979, s. 6-7 30 Se till exempel Westerdahl, Christer, En sjöman som gick i land eller Philiberth Humbla ett biografiskt kåseri i Bottnisk kontakt VI. Gävle 1993, Modén, Arne, Philiberth Humbla 29-7-1952 i Hälsingerunor en hembygdsbok 1952. Lund 1952, Hedlund, Karl, 16
Philiberth Humbla i Från Gästrikland 1951-1952. Gävle 1953 och Mellander, Peder, Hur gammal är Björkebåten i Läddikan Nr 2 1984. Gävle 1984. 31 Se till exempel: Humbla, Philibert, Kulturhistoriska värden licensfritt bränsle Särtryck ur RIG 1945, Kallings Nilsson, Katarina, Två fängelser och ett museum Fängelsemuseet i Gävle och dess framtida möjligheter, sett utifrån ett museologiskt perspektiv på svensk kriminalvårdshistoria, Rapport Länsmuseet Gävleborg 2001:01, Gävle 2001, Humbla, Philibert, Kilian Zoll 1818-1860. Göteborg 1932, Årsredovisning 2008 Länsmuseet Gävleborg, Sollbe, Barbro, Hör med Peder innan huset ska rustas! i Läddikan Nr 1 1990. Gävle 1990. 32 Länsmuseet i Gävleborgs län och Gävleborgs Symfoniorkester - utredning angående ekonomiska och kulturpolitiska konsekvenser vid renodling av huvudmannaskapet. Maj 1994, s. 6-8 33 Uppgifterna är tagna från Länsmuseets årsredovisningar. Källor Arkiv Gästrike-Hälsinge hembygdsförbunds arkiv Protokoll Länsmuseet Gävleborgs arkiv Landsantikvarie- och museichefstjänsten Länsmuseet i Gävleborgs län och Gävleborgs Symfoniorkester - utredning angående ekonomiska och kulturpolitiska konsekvenser vid renodling av huvudmannaskapet Maj 1994 Korrespondens Protokoll Årsredovisningar Länsmuseet Gävleborg Litteratur Arcadius, Kerstin, Museum på svenska. Stockholm 1997. Berthelson, Bertil, Kulturminnesvården, provinsmuseerna och landsantikvarierna i Ad Patriam Illustrandum. Hyllningsskrift till Sigurd Curman 30 april 1946. Uppsala 1946. Biörnstad, Margareta, Kulturminnesvårdens omorganisation 1976 - Hur var det tänkt? i Nordin, Erik & Arnell, Kjell-Håkan, Vadstena möte. Ett kvartssekel med länsantikvarierna. Uppsala 2003. Björk, Ann-Marie, Ulla Norin 50 år på museet i Läddikan Nr 1 90. Gävle 1990. Grundberg, Jonas, Kulturarvsförvaltningens samhällsuppdrag. En introduktion till kulturarvsförvaltningens teori och praktik. Göteborg 2000. Hedlund, Karl, Philibert Humbla i Från Gästrikland 1951-1952. Gävle 1953. Humbla, Philibert, Kilian Zoll 1818-1860. Göteborg 1932. Humbla, Philibert, Kulturhistoriska värden licensfritt bränsle Särtryck ur RIG 1945. Kallings Nilsson, Katarina, Två fängelser och ett museum Fängelsemuseet i Gävle och dess framtida möjligheter, sett utifrån ett museologiskt perspektiv på svensk kriminalvårds historia, Rapport Länsmuseet Gävleborg 2001:01, Gävle 2001. Lepasoon, Urve & Brunk, Wille, Ett länsmuseum med länsansvar i Läddikan Nr 1 1979. Gävle 1979 Läddikan nr 1, 1990. Gävle 1990. Mellander, Peder, Hur gammal är Björkebåten i Läddikan Nr 2 1984. Gävle 1984. Modén, Arne, Philibert Humbla 29-7-1952 i Hälsingerunor en hembygdsbok 1952. Lund 1952 Norrlandsposten 30 juli 1952. Petterson, Richard, Fädernesland och framtidsland. Sigurd Curman och kulturminnesvårdens etablering. Umeå 2001. Sollbe, Barbro, Hör med Peder innan huset ska rustas! i Läddikan Nr 1 1990. Gävle 1990. Westerdahl, Christer, En sjöman som gick i land eller Philibert Humbla ett biografiskt kåseri i Bottnisk kontakt VI. Gävle 1993. Wetterberg, Ola, Monument och miljö. Göteborg 1992. 17
Björkebåten och andra fynd ur torvmossarnas bibliotek Av Bo Ulfhielm För museichef Philibert Humbla måste vintern 1947/48 varit en enda lång väntan. Sent på hösten hade ett märkligt fynd framkommit vid en kanalgrävning mellan Jusjön och Hillesjön i östra delen av Gästrikland: en förhistorisk båt med säregna drag hade påträffats, nästan två meter ned i torven. För Humbla kom fyndet som på beställning. På sin egen bakgård hade han, som länge forskat i förhistoriskt båtbyggeri, fått något som skulle kunna vara ett av de äldsta båtfynden i Skandinavien. Men att starta en arkeologisk undersökning i november var inte att tänka på. Fyndet fick täckas över under vintern. Först i maj kom undersökningarna igång, och det var verkligen ett speciellt fynd! Båten var byggd på en urholkad lindstam, förhöjd med en bordgång av granbräder som lagts mot stocken med lite överlappning och sedan fästs med järnnitar som i senare traditionellt nordiskt båtbyggeri. Konstruktionslösningen av stävarna, med särskilda urholkade delar, var överhuvudtaget inte känt från tidigare fynd. Vissa sammanfogningar i båten hade gjorts i en slags syteknik med vidjor, likaså hade en spricka i båtens botten lagats med en kombination av stygn och nitar. Sammantaget uppvisade båten en rad mycket ursprungliga drag som intresserade forskare på ämnet. Humbla daterade fyndet typologiskt till ca 100 e.kr, mellan två andra nyckelfynd den primitivare Hjortspringbåten från 300 f.kr. och det modernare Nydamskeppet från ca 300 e.kr. (Humbla 1950:30). På den här tiden handlade arkeologin mycket om att återskapa utvecklingsserier. Med naturvetenskapen som förebild systematiserades fynden från det enkla till det komplicerade. Inte minst syntes detta inom marinarkeologin där man tänkte sig en rak utveckling från ett primitivt ursprung till vikingaskeppen, i vilka det ansågs att träteknik och segelnautisk erfarenhet kulminerade. Philibert Humbla deltog mycket aktivt i diskussionerna om det nordiska klinkbyggda skeppets ursprung. Här fanns två huvudläger: De som menade att grunden var sydda båtar, och de som hävdade att utvecklingen tog sitt avstamp i stockbåten (se Hasslöf 1988 för diskussion). Humbla företrädde de senare, och sina teser lade han fram i boken Galtabäcksbåten och tidigt båtbyggeri i Norden (Humbla och von Post 1935). Björkebåten, med en urholkad stock som grund, såg ut att stödja Humblas uppfattning. Dateringen till ca 100 år efter Kristus fick också stöd i de geologiska analyser som gjordes. Med hjälp av en beräkning av landhöjningen och sammansättning av pollen i torven på fyndplatsen kom man fram till att båten måste ha övergivits ungefär då 18