Pargasiternas infoblad Parentesen Januari 2014 nr 1 Pargasitens webbadress: www.pargas.spfpension.fi ******************************************************************** * Nyårsdikt * Så hastigt flydde åter ett år med dagar som växlats till minnen, några med klarhet som från i går har mejslats med fasthet i sinnen. Dagbok är tecknad blad efter blad av hand som skrivit vad livet gav, allt står tecknat på rad efter rad för att ej dränkas i glömskans hav. Holger Nilsson
Nyårsbrev Det är tredje dag jul och jag är hemma på Vepovägen. Någon som jag talat med i förtroende kanske undrar varför jag är hemma. Var det inte Tanzania och Zanzibar som gällde efter julen. Ja det är riktigt. Hustru Jatta är där tillsamman med dotter och måg och hans föräldrar, men jag sitter här och skriver med regnet som öser ner utanför fönstret. Inget vidare vinterväder. I går när vi skulle checka in så var mitt pass inte i väskan, där jag lade det på morgonen innan vi åkte. I sista minuten kom jag på att en kopia på passet kunde vara bra att ha när man är borta lång tid. Sagt och gjort. Kopian ner i väskan och kvar i kopiatorn låg passet. Någon möjlighet att ordna ett snabbpass på Vanda flygplats till en svensk medborgare fanns inte. Jatta är i Afrika och jag fick lite tid att skriva ett nyårsbrev till nya PARENTESEN. Inget ont utan att det har något gott med sig. I din hand håller du nya PARENTESEN. Redaktionen är ny(gammal) och vi hoppas mycket på den. De behöver dock hjälp, så att var och en som vill kåsera och skriva om något som berör pensionärer, Pargas eller annat av intresse är i fortsättningen välkomna med bidrag till tidningen. Om inget oförutsett inträffar så avser vi att vara tillbaka i Pargas efter januari månadsmöte, och då tänker jag inleda mitt sista år som ordförande. Tiden går och jag har då varit med i sex år och det är den tid som våra stadgar klokt nog medger att man skall var med i styrelsen. Dags för friskare blod att träda till. Men på ett år kan hända mycket och jag tror att vi skall hitta nya möjligheter så föreningen mår riktigt bra vid nästa årsskifte. Till sist ett riktigt GOTT NYTT ÅR till samtliga föreningsmedlemmar. Janne Redaktör och lay-out för detta nummer: Stina Engblom Colliander, stina202@parnet fi, 0400 715388
PARGAS SVENSKA PENSIONÄRER r.f. Styrelsens sammansättning och funktionärer 2014 Styrelsen Ordförande Jan-Erik Bergquist 02-458 2825 jan-erik.bergquist@parnet.fi 0440-392 882 Viceordförande Olle Anckar p.anckar@parnet.fi 040-778 5556 Sekreterare Mai Lindblom 02-458 1051 mai.lindblom@gmail.com 040-532 3539 Kassör Synnöve Ljung synnove.ljung@parnet.fi 040-536 0829 Pirkko Lehtonen prlehtonen@gmail.com 040-562 1490 Robi Lindblad 02-458 1948 robi.lindblad@parnet.fi 0400-930 598 Bjarne Nylund 02-458 0481 bjarne.nylund@parnet.fi 050-363 7812 Marianne Saanila 02-458 8046 marianne.saanila@parnet.fi 040-722 6226 Ralf Wahtera 02-458 0099 ralf.wahtera@luukku.com 040-520 9333 Funktionärer Medlemssekreterare: Synnöve Ljung Pressombud: Bjarne Nylund Teknikansvarig: Ralf Wahtera Fotograf/Klippboken Robi Lindblad Reseledare: Asta Lindholm, Rauni Schleutker, Christina Stolpe Parentesens redaktion: Stina Engblom-Colliander, Marianne Saanila, Mikael Reuter Datorhandledning: Arvo Björkroth 044-564 9351 arvobjorkroth@yahoo.com Webbansvarig: Lilly Hollsten 02-458 5503 lilly.hollsten@parnet.fi Webbadress www.pargas.spfpension.fi Äldrerådet: Möte på Bäddavdelningen 22.1. Behandlar bl.a. placering och förflyttning av de äldre vårdbehövande Pargasborna (med Bettina Aaltonen och Gun Sirén) Möte tillsammans med Handikapprådet i Styrhytten den 5.3. Behandlar En trygg miljö för de äldre Pargasborna och Diskussion om Seniorum. Möte i Nagu 26.3 med besök i Grannas, behandlar planerna för äldrevården där Möte i Korpo 23.4. med besök i Regnbågen, behandlar planerna för äldrevården där Möte i Houtskär 21.5 med besök på Hälsovårdscentralen, behandlar planerna för äldrevården där. Tag gärna kontakt!
PARGASITERNAS HÄNDELSEKALENDER VÅREN 2014 15.1 Månadsträff. Brandkårshuset kl. 13.00 Grupp 7 5.2 Ledarkonferens i Tammerfors 10.2 Styrelsemöte på Humana kl. 10.00 12.2. Seniorföreläsning om Pargasförfattaren Viola Renvall, Ingeborg Spiik, Stadshuset kl. 13.00 15.2 Resa till Fallåker Teater, Esbo 19.2 Månadsträff. Brandkårshuset kl. 13.00. Grupp 8. Besök av Åbo pensionärsförening. 10.3 Styrelsemöte på Humana kl. 10.00 19.3 Föreningens årsmöte i Brandkårshuset kl. 13.00 med månadsträff. Grupp 9 7. 4 Styrelsemöte på Humana kl. 10.00 9.4 Seniorföreläsning om Pargaskonstnären Gustav Wilhelm Finnberg. Marita Reuter Stadshuset kl 13.00 16.4 Månadsträff. Brandkårshuset kl 13.00. Grupp 10 23.4 Förbundets vårmöte i Helsingfors 12.5 Styrelsemöte på Humana kl. 10.00 21.5 Månadsträff. Brandkårshuset kl. 13.00 Grupp 11 Reseledare finns alltid på plats kl. 12.00 före varje månadsträff. Då kan ni anmäla er till teaterbesök och resor! Våra tre reseledare: Asta Lindholm, Christina Stolpe och Rauni Schleutker, Harriet Weckroth hör också till gruppen
Reseledaren har ordet: En del av resegruppen sitter en timme före mötet börjar (kl. 12) på matsalssidan och tar emot anmälningar till resor. Aktuellt: - 15.2. Fallåker: All shook up helt upp och ner, (ca 40 euro) sista anmälningsdag 15.1-22.3. ÅST: Jesus Christ Superstar, bra platser/parkett. Alexander Lycke får chansen att spela drömrollen i sin favoritmusikal. Han fängslade Åbopubliken i rollen som Jean Valjean i Les Miserables. Sista anmälningsdag och betalning (46e + buss) 19.2-12 15.4. resa till Köpenhamn, planerat program: akvariet, Karen Blixens hem och trädgård, Öresundsbron, U-båt etc., även egen tid. Anmälningar 15.1 - i maj bl.a. Hyrsylän mutka, Arja Samulin, under planering. - i höst en resa till Polen, under planering. KOM IHÅG ATT FYLLA I FORTES FRÅGEFORMULÄR OCH GE OSS IDÉER! Resegruppen: Asta Lindholm 040 575 3120 Rauni Schleutker 040 520 4398 Christina Stolpe 040 702 7162 Harriet Weckroth 050 306 6496 ********************************************************************* Kjell Olof Bohlins dikter: Jag vandrar min väg, bär alltid med mig hela mitt växlande liv. Någon finns vid min sida och följer osäkra steg mot möjlighet och mognad. *************** Livets tid är alltid nu. Inte för längesedan eller i okänd framtid. Besinna dess storhet när varje dag nyvaken möter dig och när samma dag går till sin vila utan att återvända. Ögonblicket är ditt. Dagen tillhör dig. Livets tid är nu
Kära pensionärsvänner Det här numret av Parentesen har jag fått göra på egen hand. För att jag tycker det är roligt. På samma sätt som jag tyckte om att göra alla 43 nummer av Parentesen under mina sex år som ordförande och som jag alltjämt har sparade. Jag tycker om att söka upp dikter, vitsar, tänkvärda tankar, aktuellt inom föreningen, foton, be om barndomsskildringar, intervjua någon ny medlem osv. Många i min släkt är journalister och alla har vi gillat att skriva så det är inget konstigt med det. Det här numret kan ses som en utökad nygammal Parentes, t.o.m. med en annons av den bank som Pargasiten använder. Nästa nummer gör Marianne Saanila och Mikael Reuter och så turas vi om i fortsättningen. Jag önskar er alla gemenskap, god hälsa och glada upplevelser under 2014. Stina Smågruppsverksamheten 2014: Måndagar kl. 13.00 Bridge i Seniorboendets klubblokal Vapparnvägen 9. Måndagar kl. 09.00-12.00 Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista Tisdagar kl. 11.00 Boule på Yrkesskolans grusplan eller i gymnastiksalen Tisdagar kl. 09.00 Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista Torsdagar kl. 8.30 Vattengympa i Folkhälsans hus Fredagar kl. 09.00-12.00 Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista Fredagar kl. 14.00 Vattengympa Folkhälsans hus. KOM MED! Litterära salongen MUSIK, LITTERATUR, TRÄDGÅRD, DATA enligt gruppledarens meddelande.
Den lilla världen Det är säkert många bland oss som har sett Ingmar Bergmans imponerande filmskapelse Fanny och Alexander. Filmen visas ofta i tv inför julen, och familjen Ekdahls storstilade julfirande i sin detaljrikedom och den allomfamnande gemenskapen är ägnade att väcka nostalgiska känslor även hos den som upplevt betydligt mer anspråkslösa jular. Det som kanske ändå spelar mest på våra känslosträngar är det middagstal Gustav Adolf Ekdahl i Jarl Kulles magnifika tolkning håller till den lilla världens lov. Nu är vi återigen tillsammans, nu har vår lilla värld slutit sig omkring oss i trygghet, vishet och ordning Världen är en rövarkula, det mörknar mot natt Därför är det nödvändigt och inte det minsta skamligt att glädja sig åt den lilla världen Gustav Adolf blir till slut så rörd över sina egna ord att han måste sluta tala. Men ligger det någon sanning i det han säger också för dagens människa? Det är inte utan att man med stigande ålder ser sin barndom och tidiga ungdom i ett slags förklarat skimmer, där det enda som existerade var den lilla världen. Min skola i Helsingfors påminde mest om den byskola som håller på att försvinna för gott. Vi hade en egen småskola där tre klasser samsades om två klassrum, så ibland fick man sitta i någons famn eller två på en stol. Våra lärare var tant Jotta, tant Aagot och tant Iko, i slöjdsalen snickrade vi med farbror Erik. Tant Jotta som var musikalisk brukade sätta upp sagospel till kända melodier ur operetter, musikaler fast det inte hette så då som vi sedan uppförde. I lågstadieåldern har man lätt att lära sig utantill, och speciellt melodierna ur Glada änkan lockar fram glada minnen. Här följer ett litet smakprov på hennes libretto till Rödluvan och vargen som blandar högt och lågt när Rödluvan sorglöst trallande och glömsk av mammas varnande ord trippar fram i skogen: Här är mossan mjuk som sammet, här är grönt. Jag har flytt från landsvägsdammet, där var inte skönt. Kanske skulle mamma bliva litet arg, Men det gör detsamma, här finns ingen varg. Fast här kommer han ändå min lilla pia, ganska mätt och därför ganska snäll. Nu ska inte du bli rädd och börja skria, säg mig blott vart du ska gå i kväll. Rödluvan avslöjar att målet är mormors stuga där mormor gärna tar emot visiter i sängen: Hon är så fet att knappt hon orkar gå. Jaså, håhå, en bra adress att få. Och till melodin Nu går jag till Maxim tar vargen en genväg medan han sjunger: Nu ger jag mig iväg, det blir ej många steg. Mig lockar läckerbiten, jag känner re n aptiten. Ett byte rikt och fett har ödet här mig gett, Uppå en frodig mormor jag mumsar snart mig mätt.
Fortfarande förflyttar mig melodier ur Glada änkan för en kort stund tillbaka till den lilla, trygga världen, där de tre tanterna och farbror Erik hade tydliga drag av Elsa Beskows sagofigurer. För mig var luciadagen och julfesten skolårets höjdpunkter. I den nioåriga storskolan var det tradition att få besök av Småskis elever på luciadagen. Varje år stod alla storskolans elever uppradade i den kombinerade gymnastik-, mat- och festsalen och väntade andäktigt på klampet i trapporna. Det var förtruppen, pepparkaksgubbarna och -gummorna som marscherade in till Vi komma, vi komma från pepparkakeland Efter dem följde Lucia med sina tärnor medan de sjöng Natten går tunga fjät, runt gård och stuva, kring jord som sol n förlät skuggorna ruva Som i många psalmer var de ålderdomliga orden spännande, men rent magiska lät de italienska orden som tant Jotta lärde oss: Sul mare luccica, l asto d argento Tyvärr tycker man i våra dagar att barn ska förskonas från ord som måste förklaras. Det bästa med julfesten var ringlekarna även om godispåsen med ett äpple, en slickepinne, någon pepparkaka, russin och litet blandade karameller också var hett efterlängtad. Redan ett par veckor före jul övade vi Prästens lilla kråka, Skära, skära havre, Sju vackra flickor, Räven raskar över isen och en mängd andra ringdanser med stor iver. Eftersom salens golv inte tillät alltför stor belastning var det i regel två klasser åt gången som dansade. Och för att skapa den gemenskap över åldersgränserna som ingick i skolans pedagogiska kungstanke dansade ettorna med niondeklassarna, tvåorna med åttondeklassarna, treorna med sjuorna osv. Vilken känsla av salighet att som förstaklassare få dansa än slank han hit, än slank han dit och än slank han ner i diket med en nästan två meter lång snart student! Det är min fasta förvissning att den trygghet och gemenskap man upplever som barn bär en hela livet. Även om man tycker att världen är en rövarkula, tror jag att den lilla världen är en fin grogrund för att göra vår verklighet begriplig och i bästa fall vidga våra gränser till att omfatta också allt det främmande som når oss via dagens massmedier. Marianne
Ruth Johansson är en släkting till mig som är väldigt duktig på att skriva och dikta. Det finns säkert många som minns hennes rimmade reseskildringar från pensionärernas utlandsresor. Här skriver hon om krigstiden på hemmaplan i MÖRKBY, Pargas, ett tidsdokument som är oerhört värdefullt att bevara i en tid då vi som upplevde kriget och efterkrigstiden blir allt äldre och färre. HUR VI KLARADE OSS PÅ HEMMAFRONTEN UNDER KRIGET (Del 1) Jag var 12 år då vinterkriget bröt ut den 30 november 1939. Första krigsdagen var råkall och några snöflingor sågs dala ner. Pappa blev inkallad och min syster och jag blev lediga från skolan tillsvidare. Vi hade just fått elektricitet och då kvällen kom blev det mörkläggning i alla fönster. Svart tjärpapper fastspikades på en träram och lades upp framför fönstret så ljuset var minimalt. Vi hade byggt en riskoja mellan bergen och tänkte att den kunde användas som skyddsrum. Hos oss hade vi evakuerade från Åbo, det ansågs ändå lugnare på landet. Min mor hade naturligtvis fått en större arbetsbörda då pappa var inkallad. Då var ju ladugården full av boskap, kor, hästar, grisar, får och hönor. Med vattnet hade hon bekymmer. Det kunde frysa i hoarna för det var 40 minusgrader ute. Höet skulle minska mot våren och dessutom skulle det balas en del och skickas åt hästarna vid fronten. På sommaren tog vi fräken och vass till vara. Vi barn gick längs med dikeskanterna och drog upp maskrosor åt djuren, rötterna rostades och användes till kaffesurrogat. Åkrarna var rätt magra, först var det torkan, sen var det gödseln som saknades. Men mor klarade det. Många brev gick mellan far och mor, i vilka hon ofta bad om råd. Hushållsgöromålen tog lång tid. Mycket av maten skaffades från åker och äng. Det samlades kummin, som blev krydda i brödet. Hallonblad och kamomillblommor torkades och blev te. Alla bär plockades och sötades med sirap. Sirapen kokades av sockerbetor som då de mjuknat lades in i säckväv under en press som gjorde att sirapen rann ut. Potatismjöl fick man genom att riva potatisen över en säckväv som var spänd över en så. Potatismjölet föll till botten i träsån och mäsken blev kvar på säckväven. Vattnet från träsån slogs sedan försiktigt bort och kvar blev potatismjölet som fick torka.
I träsket fiskades gädda, abborre och ruda och fisken kokades oftast för det fanns sällan smör till stekningen. Smör var på kort liksom kaffe och socker om det alls råkade finnas sådant. Kläderna var också på kort och fastän man hade klädkuponger fanns inget att köpa (om man inte fick något under disken ). Skosulorna flätade vi av säv och de knöts samman av papperssnöre. Skorna kunde också ha sulor av trä med flätat papperstyg i stället för läder. Men dessa skor tålde varken regn eller morgon dagg. Inga fester eller danser fick ordnas. Visst kunde någon ordna en hippa privat, men våra unga killar var vid fronten och trakteringen bestod av rågmjölsbakelser med lingon eller sekabröd med sirap. Dryckerna kunde bestå av kaffesurrogat (torkade maskrosrötter och vete) eller hallonbladste. Men vänner, släkt och grannar träffades oftare då än nu. Då hjälpte alla varandra och deltog både i både glädje och sorg. Alla följde noga med vad som hände vid fronten. I radion hörde man om bombningarna i de stora städerna. Många gånger såg vi flygplanen köra över och sen släppa bomber över Åbo. Då sökte vi oss alltid i säker het. Ofta var vi då på åkern och hackade i sockerbetslandet eller gallrade och rensade i kökslandet. Det skulle ju också levereras en del av säden, mjölken, potatisen m.m. till Folkförsörjningen. När grisen slaktades gick en del till Folkförsörjningen och det man fick behålla berodde på hur många man hade i hushållet. Grisslakten gav också en hel del arbete då allt togs till vara. Det kunde bli fläsksylta, leverlåda och tarmarna fylldes med blod och inälvor och blev lakkorv. De sämsta bitarna kokades tillsammans med luten och blev tvål. Ruth Johansson Alla hjälptes åt med potatisen och det var vanligt att ha s.k. Marthaland. Många utan gård hade också gris, får och kaniner för att utöka matförrådet
Tänkvärda tankar: Livet är en lång lektion i ödmjukhet. Livet påminner väldigt mycket om en mattelektion i gymnasiet. Varje gång man har löst ett problem väntar läraren på att få ge en ett till. Livet är som en golfboll: många hårda slag och sedan hamnar man i ett hål i marken. Livet är en dans på rosor. Tyvärr har rosor även taggar. Kärleken dör av ledan och begravs av glömskan. Barndomen är en lycklig tid, i efterhand. Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet. Mycket få människor lever idag, de flesta förbereder sig för att leva i morgon. Livet är som en kontorsstol, det gäller att ha rätt inställning. Ett av de säkraste tecknen på att det finns intelligent liv i rymden är att ingen där har försökt kontakta oss. Ålderdomen är inte så illa, om man tänker på alternativet. Livet: Det är dagarna som går, medan man väntar på att något ska hända. Livet: Det är inte de dagar som gått, utan de man minns. Om du funderar för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa resten av ditt liv stående på ett ben.
De barnen om sina mor- och farföräldrar: Ålderdom är det ställe dit man kommer när man blir gammal. (Nikolai 7 år) Varje dag kommer det en tant och ger min mormor ett blodtryck i rumpan. (Erika 7 år) Min farmor har haft inbrott i huvudet så nu sitter hon i rullstol. (Camilla 6 år) Min mormor är pensionär så hon får inte tala om för någon att hon jobbar. (Filip 7 år) En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom då är det inte konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet. (Krister 7 år) Det bästa med morfar är att han är sig själv och inte låtsas som om han var en normal människa. (Per-Ola 6 år) En svärmor är straffet man får ta då man gifter sig med en människa man inte känner. (Viktoria 7 år) Farmor tycker inte om att sola toppless. Det ät för att hennes toppar har blivit lite lösaktiga. (Tina 6 år) De som bor på landet sprider åderförkalkning åkrarna. Då växer grödorna bättre. (Casper 7 år) Far och morföräldrar får inte barn för att de äntligen har upptäckt att det finns kondomer. (Vidar 8 år)