Levande hav, sjöar och vattendrag till glädje och nytta för alla

Levande hav, sjöar och vattendrag till glädje och nytta för alla

5 Björn Risinger generaldirektör Insatser för levande hav, sjöar och vattendrag ger resultat 6 Anders Nilsson Blekinge Offshore När fler konkurrerar om plats i havet krävs planering 8 Fraucke Ecke forskare SLU Det handlar om att följa utvecklingen under lång tid för att upptäcka vad som händer i vattnet 10 Andras förväntningar och våra första steg 12 Stig Westbergh fiskevårdare Vi arbetar med att återställa älven för ett bättre fiske 14 Lisbeth Johansson Fiskelyckans fiskbutik Att se var fisken är fångad kan bli självklart i framtiden

16 Tomas Billow Marina Läroverket Med båttvättar slipper vi giftiga färger i vattnet 18 Andras förväntningar och våra första steg 20 Bo Gustafsson Baltic Nest Institute Här ser vi vad som måste göras för att få en bättre havsmiljö 22 Kristin Bertilius projektledare Våtmarkerna ger Öland både en rikare natur och bättre kustvatten 24 Ulf Carlsson dricksvattenansvarig Ett bra dricksvatten är en värdefull resurs som vi måste skydda

4

Björn Risinger generaldirektör Insatser för levande hav, sjöar och vattendrag ger resultat I ostkustens skärgårdar finns tecken på att havsmiljön håller på att återhämta sig. Tack vare lokala insatser och engagemang har statusen för flera hotade arter i sötvatten förbättrats något under de senaste åren. Genom kloka insatser har torskbeståndet i Östersjön kunnat återhämta sig. Det är tydligt att människan kan påverka, inte bara i en negativ, utan även i en positiv riktning. Vi på Havs- och vattenmyndigheten (HaV) fick som ny myndighet 1 juli 2011 regeringens uppdrag att arbeta för levande hav, sjöar och vattendrag. Havsmiljön är en av de viktiga frågor som oroar allmänheten och förväntningarna på vad vi ska åstadkomma är stora. Och utmaningarna är ännu större: stoppa övergödningen, skydda den biologiska mångfalden och säkra ett hållbart fiske. Om havet ska återhämta sig krävs insatser redan på landbacken. Våra sjöar och vattendrag behöver också omsorg. Kalkningen behöver fortsätta länge än och vi har stora utmaningar för att återskapa biologisk mångfald i våra rinnande vatten. Vi behöver se till att de bästa av alla reningsverk, våra våtmarker, ska kunna återta sin viktiga roll. För att skydda och stärka den biologiska mångfalden krävs förändringar i de vattendrag som försvårar fiskens vandringsvägar. Stora insatser behövs för att vi ska få mer fisk i haven, en förutsättning för både miljöarbetet och fisket. För oss gäller det att utifrån välgrundad kunskap lägga tydliga planer, sätta in riktiga insatser och följa upp resultaten. Det är just resultat som krävs för att vi med gott samvete ska kunna överlämna hav och sötvatten till framtida generationer. På följande sidor kan du läsa mer om allt detta: om vårt uppdrag och andras förväntningar, om viktiga insatser och tydliga resultat. Det här handlar inte bara om Havsoch vattenmyndigheten. Det handlar om alla oss, vi som måste samarbeta för levande hav, sjöar och vattendrag. 5

Det är många som vill använda havet. Det handlar inte bara om bad, sportfiske och fritidsbåtar. Vindkraft och vågenergi behöver allt mer plats, vattenbruk med fisk- och musselodlingar blir vanligare. Yrkesfisket och sjöfarten har sina krav, och infrastruktur i form av broar, elkablar och gasledningar ska dras fram. Samtidigt är havet och kusterna ofta känsliga och värdefulla naturområden. Någon måste bestämma hur utrymmet i havet ska fördelas. Hittills har det saknats en statlig myndighet som tar ett helhetsansvar för havsfrågorna och kan väga de olika intressena mot varandra. Fysisk havsplanering ska fylla den uppgiften och den ligger nu hos Havs- och vattenmyndigheten. Anders Nilsson Sölvesborg Blekinge När fler konkurrerar om plats i havet krävs planering Anders Nilsson i Sölvesborg tänker bygga Nordens största vindkraftpark i havet utanför Blekinges kust. Planen är att över femhundra vindaggregat ska generera sju terawattimmar elektricitet per år. Det är så mycket att det kommer att fördubbla elproduktionen i södra Sverige. Totalt ska det stå vindsnurror i Hanöbukten över en yta lika stor som Stockholms kommun, är det tänkt. När ett sådant här jätteprojekt ska sättas igång är det många intressen som står mot varandra. Yrkesfiskarna i Blekinge behöver säga sitt, och de närmast kringboende liksom sommargästerna har haft både positiva och negativa synpunkter. Näringslivet i regionen vill ha tillgång till elektricitet, medan försvarsmakten vill ha fritt utrymme för sina operationer med flyg och fartyg. Samtidigt är det självklart med en ordentlig utredning av vad som händer med miljön både över och under havsytan. Jag drivs av att sätta folk i arbete. Här kan vi få arbetstillfällen och investeringar till Blekinge, samtidigt som vi gör en insats för klimatet och sänker elpriserna i Sydsverige. För mig är det här ett sätt att behålla allt det fina vi har här, fast utan fossila bränslen, säger Anders Nilsson. Men ännu står inga vindkraftaggregat i havet, där Hanö syns genom soldiset. Byggstart ligger fortfarande några år framåt. Blekinge Offshore, som projektet heter, är ett exempel på en utveckling där fler och fler konkurrerar om utrymmet i havet. Det är en konkurrens som kommer att kräva övergripande planering på samma sätt som vi länge har haft på land. Just nu pågår arbetet med att stifta de lagar som ska styra den fysiska planeringen av havet i framtiden. Den planeringen blir en av Havs- och vattenmyndighetens stora uppgifter framöver. 6

7

Miljöövervakning är ett sätt att hålla uppsikt över vad som händer med vattenmiljön. Återkommande systematiska undersökningar visar hur våra sjöar och vattendrag mår. De svenska mätningarna är i många fall unika i världen eftersom de har pågått under lång tid. Havs- och vattenmyndigheten ser till att miljöövervakningen fortsätter med moderna metoder. Övervakningen visar om vi lyckas uppfylla de nationella och internationella målen för en bra vattenmiljö. Den är också ett sätt att upptäcka nya störningar i miljön. Sveriges miljöpolitik när det gäller vattenfrågor grundas på resultaten från den här miljöövervakningen. Frauke Ecke forskare Fyrisån Uppsala Det handlar om att följa utvecklingen under lång tid för att upptäcka vad som händer i vattnet Frauke Ecke vid Sveriges lantbruksuniversitet har arbetat med att övervaka sötvattensmiljöer i Sverige sedan 2006. Hon studerar hur bäverdammar påverkar vattendragen och om de till exempel bidrar att det blir mer av det miljöstörande ämnet metylkvicksilver i vattnet. Hon har också tittat på vad som händer när bisam koloniserar sjöar. Det viktiga i miljöövervakningen är att upptäcka förändringar år från år. Det studerar jag bland annat med hjälp av växtlighetens artsammansättning, det vill säga vilka arter som finns och hur mycket det finns av dem. Det visar hur hela ekosystemet mår, säger Frauke Ecke. Vissa växter är tydliga indikationer på tillståndet i en sjö. För mycket av andmat på ytan visar på övergödning. Braxengräs, å andra sidan, tyder på ett näringsfattigt vatten, det vill säga en bra miljö i de flesta fall. Resultaten jämförs sedan med de kriterier för en god miljö som finns. Vid jämförelserna är det viktigt att veta vad som har hänt under tidigare år. Frauke Ecke började sitt övervakningsarbete med att följa upp klassiska studier av svenska sjöar från 1920 och 30-talen. När hon inte vadar i Fyrisån eller utvärderar hur gruvindustrin i Norrbotten påverkar miljön så använder hon förarlösa flygplan som sveper över Norrländska våtmarker och fotograferar vegetationen. Även det är ett forskningsarbete som Havs- och vattenmyndigheten är med och finansierar. Med en upplösning på ett par centimeter så går det att se vilka arter som växer därnere från tvåhundra meters höjd. Det är övervakningsteknik i framkant. 8

9

Åsa Odell grisuppfödare Södra Åby Skåne På vår gård har vi varit med i lantbrukets miljöprojekt i flera år och det har hjälpt oss att följa näringsflödena på ett bra sätt. Min uppfattning är att frivilliga åtgärder som bygger på kunskap är mycket effektivare och ger ett bättre resultat när det gäller miljöarbete. För varje lantbrukare känner sin gård bäst, sina fält, sina grödor och sina vattendrag, och vet vilka åtgärder som är mest effektiva. Får vi trubbig lagstiftning och regelverk med tjänstemannastyre så tar det död på engagemanget för då känner man mer att saker kommer uppifrån. Arne Joelsson handläggare HaV god vattenkvalitet Åtgärdsavelningen Vi har kommit en bra bit på väg när det gäller att begränsa kväveutsläppen från lantbruket. Och det finns gårdar som har kommit långt på vägen mot ett miljöanpassat jordbruk. Men vi måste också jobba på bredden och få med de lantbrukare som kanske bäst behöver råd och planeringshjälp i vattenvårdsarbetet. Andras förväntningar och våra första steg Åtgärder mot fosforutsläpp kräver mer av lokal kunskap. Det handlar om att välja rätt åtgärder och att kombinera åtgärderna på bästa sätt. Och då har den enskilde markägaren ofta en känsla för vad som är lämpligast. Det är självklart viktigt att få med alla intressenter när vi ska uppnå målet om god vattenstatus. Det betyder att dialog och frivillighet är en viktig del av det arbetet. Peter Olsson yrkesfiskare Smögen Bohuslän Jag förväntar mig att vi ska kunna påverka det europeiska fisket. Svenskt fiske är så litet och i de andra europeiska fiskarnas ögon så är vi gröna extremister. Så jag hoppas att vi tillsammans med myndigheten ska påverka, så att vi gör någon skillnad. Vi svenska fiskare är alltid de som driver frågor som större nätmaskor, ökade minimimått och selektiva redskap. Det är vi ganska ensamma om. Vi jobbar för ett hållbart fiske framför allt. Det är det inte alla som förstår, och vi måste ha hjälp med att kunna påverka. Bengt Kåmark utredare HaV internationella enheten Idag säger EU:s bestämmelser att all fångad fisk som inte följer reglerna om kvoter, storlek eller som fiskats på fel område eller fel säsong med mera, ska kastas tillbaka i havet. Det betyder att stora mängder fisk idag, ofta död, kastas tillbaka till ingen nytta. Det här är inte bara ett stort slöseri med resurser, det gör det också svårt att göra säkra uppskattningar om fiskbeståndens storlek. Att få ett slut på det här slöseriet har under senare tid fått en alltmer central roll inom bl a den gemensamma fiskeripolitiken. Havs- och vattenmyndigheten stödjer ett införande av utkastförbud i den nya gemensamma fiskeripolitiken och har även lämnat ett starkt stöd till ett norskt förslag att införa ett utkastförbud regionalt i Skagerrak. Det här är ett exempel på hur vi arbetar för ett mer hållbart fiske på europeisk nivå. 10

Vi kommer att ha mycket nytta av att vi får stöd när det gäller hantering av data. Vi kommer att få stöd i verksamheten och även med tillsynsfrågorna. Vi kommer också att få hjälp med uppföljning av åtgärder och det är viktigt för att vi ska kunna jobba för att nå de miljömål för vatten som kommer att ligga på den nya myndigheten. En annan sak som myndigheten kommer att kunna göra är att bistå oss med resurser, alltså anslag i form av pengar. Och en god dialog är det bästa sättet att se till att de här resurserna används på bästa sätt. Märet Engström enhetschef Länsstyrelsen Värmland Karlstad När det gäller miljöövervakningen jobbar vi tillsammans med Naturvårdsverket för att göra tillgången till flera olika typer av miljödata allt bättre för länsstyrelserna och andra. Under 2012 satsar Havsoch vattenmyndigheten på att ge tillsynsvägledning inom områdena vattenverksamhet, enskilda avlopp och vattenskyddsområden, och tillsynsvägledningen ska framöver fortsätta att utvecklas i dialog med länsstyrelserna. Lennart Sorby chef HaV vattenförvaltningsenheten När det gäller pengar så lämnar myndigheten betydande bidrag till länsstyrelserna för deras arbete med att förbättra vattenmiljön. Det handlar till exempel om kalkning av sjöar plus insatser för biologisk mångfald och åtgärder mot övergödning. Jag hoppas verkligen att myndigheten tar tag i våtmarkerna. De har försummats under lång tid. Man har gett dem låg prioritet och det har gjort att de mål som finns om myllrande våtmarker inte alls är uppnådda. Jag hoppas att man ser på hela vattnets kretslopp där våtmarkerna finns som en viktig filtrerare och som också ger andra viktiga ekosystemtjänster i flödet mellan floderna och haven. De kan rena bort näringsämnen, lagra kol och står för en rik biologisk mångfald. Dessutom bjuder de på bra möjligheter till friluftsliv. Mikael Karlsson ordförande Svenska Naturskyddsföreningen Stockholm Vi har våtmarkerna högt på vår prioriteringslista. Åtskilliga mindre våtmarker över hela landet har restaurerats eller nyskapats med hjälp av LOVA-bidrag som fördelas av Havs- och vattenmyndigheten. De nya våtmarkerna hjälper till både med att höja vattenkvaliteten och ökar den biologiska mångfalden. Mats Svensson utredare HaV åtgärdsavdelningen Vi har också börjat planera för att stödja större regionala vattenvårdsprojekt som öppnar för mer omfattande insatser där nya våtmarker ingår som ett av flera sätt för att göra landskapet mer levande och skapa bättre vattenmiljöer. Vi tittar också på Danmarks erfarenheter av att skapa större våtmarker, och även våtmarker av typer som är nya för Sverige. 11

Fiskevård kräver miljövård. De fiskbestånd som är attraktiva för sportfiske, främst ädelfisk som lax och öring, men även arter som aborre, gädda och gös, trivs bäst i en miljö i balans med biologisk mångfald. Havs- och vattenmyndigheten arbetar för att allmänheten ska kunna fiska på alla de ställen där det är tillåtet. Genom att betala ut fiskevårdsbidrag stöder myndigheten flera typer av projekt för ett bättre sportfiske. Det kan till exempel handla om att sätta ut fisk, att bilda fiskevårdsområden eller andra insatser som syftar till att bevara hotade arter eller ta hand om känsliga vattenmiljöer. Stig Westbergh fiskevårdare Vindelälven Vindeln Vi arbetar med att återställa älven för ett bättre fiske Vi arbetar med flera fiskevårdsprojekt för att bevara och utveckla fisket i älven. Det är en väldigt värdefull tillgång som vi har. Och för att lax och öring ska trivas krävs att hela ekologin i och kring älven är i balans, säger Stig Westbergh. Han är projektledare och koordinator för projektet från Kust till Fjäll, där ett stort antal parter samarbetar med det gemensamma målet att få Vindelälvens fiske att blomstra. Vindelälven rinner upp i fjällkedjan i södra Lappland och är en av våra fyra stora outbyggda Norrlandsälvar. Det betyder att den inte har utsatts för de kraftiga förändringar som följer när man bygger vattenkraftverk. Men helt orörd är inte Vindelälven. Genom sammanflödet med Umeälven nära kusten ligger Stornorrfors kraftverk som ett hinder för lax och öring som söker sig uppströms för att leka. Och dessutom har decenniers timmerflottning lämnat spår efter sig. För att ge plats för timret tog man bort alla hinder i älvrännan. Stenar flyttades, ojämnheter planades ut och mindre sidoflöden stängdes av. Allt för att den avverkade skogen skulle fraktas till kustens sågverk så effektivt som möjligt. Idag ser Stig Westbergh och hans kolleger till att skapa vandringsvägar för fisken upp i älven, och de arbetar för att återställa älven i sitt ursprungliga skick efter den flottning som upphörde först på 1970-talet. Det betyder att man lägger tillbaka sten som lyfts ut från vattnet och öppnar stängda vattenvägar igen, för att älven så mycket som möjligt ska få tillbaka den livsmiljö som gör att laxfiskarna trivs och kan föröka sig. Vi försöker öka variationen och göra hela miljön mer komplex. Det skapar nya lek- och uppväxtmiljöer för fisken och är bra för många olika arter. Ett annat projekt i Vindelälven syftar till att främja Ammarnäsöringen. Det är en unik stam av storväxt öring som håller till längre uppströms mot fjällen. Med hjälp av vetenskapliga metoder följer man öringarnas liv. Kunskapen ger en grund för bättre förvaltning av fiskbestånden så att de ska kunna utvecklas till en viktig resurs för sportfisket i Vindelälven. 12

13

Havets fisk är en gemensam tillgång som vi behöver bevara för framtiden. Att se till att fiskbestånden inte utarmas, samtidigt som vi ska kunna ha ett yrkesfiske, det är en av Havsoch vattenmyndighetens stora uppgifter. Fiskerikontrollenheten följer upp fångsterna, ser till att kvoter hålls och att fisket använder tillåtna metoder. Syftet med fiskerikontrollen är att minska olagligt fiske och förhindra att olagligt fångad fisk når svenska konsumenter. Den som köper fisk eller skaldjur ska veta att varorna kommer från tillåtna platser och har tagits upp på ett hållbart sätt. En del av kontrollarbetet handlar om att spåra fisken, från det att den tas upp ur havet, ända tills den hamnar i fiskhandlarens disk. Lisbeth Johansson Fiskelyckans fiskbutik Göteborg Att se var fisken är fångad kan bli självklart i framtiden Havskräftor, älskade av västkustbor, sägs vara Europas kommersiellt viktigaste skaldjur. Lisbeth Johansson, som säljer fisk i västra Göteborg har dagens utbud av okokta kräftor i en låda som ska göra det möjligt för den som vill köpa havskräftor i butiken att enkelt ta reda på varifrån kräftorna kommer. Lådorna är märkta med ett chip som följer fångsten längs hela dess väg, från fartyg till handlare. Informationen på chippet kan sedan omvandlas till en streckkod som är avläsbar med en modern mobiltelefon. Än så länge är det här en försöksverksamhet i ett projekt som drivs av Havs- och vattenmyndigheten. Det har redan testats tillsammans med torskfiskare i Östersjön och nu alltså även med några av kräftfiskarna på västkusten. I en nära framtid ska den som köper fisk snabbt kunna se var fångsten kommer ifrån, och till och med vem som dragit upp den. Allt i en telefon som har internetuppkoppling. Fiskelyckan är en av många butiker som visat intresse för de nya metoderna. Vi vill ha ett miljötänk i allt vi gör, säger Alexander Edén, delägare i Fiskelyckan. Det här är något som gynnar oss som handlare, och som vi tror blir självklart för konsumenterna i framtiden. Havs- och vattenmyndighetens projekt är ett led i de europeiska strävandena att göra spårbarhet obligatorisk inom några år. Först för torsk, ål och kummel och så småningom för all fisk och skaldjur som odlats eller fångats i havet. 14

15

Sverige har över 200 mil havskust och några av Europas största sjöar. Det gör att vi också har ett rikt och levande båtliv med mer än 900 000 fritidsbåtar. Havs- och vattenmyndigheten vill göra det möjligt att njuta av livet till sjöss utan att det ska behöva skada naturen. Med bidrag från Havs- och vattenmiljöanslaget hjälper myndigheten till att inrätta sugtömningsstationer för båttoaletter. På samma sätt stöder vi båtbottentvättar i fritidsbåtshamnarna för att minska användningen av giftiga bottenfärger. För att effektiva båtbottentvättar ska finnas i så många hamnar som möjligt skapar HaV också rikstäckande regler och riktlinjer för hur en bra tvättanläggning ska fungera. Thomas Billow lärare Marina Läroverket Stocksundet Danderyd Med båttvättar slipper vi giftiga färger i vattnet Det bästa vore om båtägarna tvättade sina båtar tre gånger per säsong. Även om det kostar lite varje gång blir det både billigare och enklare än att måla med dyr bottenfärg. Det säger Thomas Billow, lärare vid Marina läroverket i Stocksund, en gymnasieskola med ett naturbruksprogram med marin inriktning. Eleverna får förutom en hel del marinbiologi också bland annat lära sig att sköta en borsttvätt för båtskrov. I början av sommaren fäster havstulpaner, alger och musslor under båtarna, och sedan växer de sig allt större. Snart blir de till ett hinder. Båten går trögare i vattnet och det går åt mer bränsle. När de envisa djuren börjat bilda sitt kalkskal är det svårt att bli av med dem, de sitter med ett av de starkaste lim som finns i naturen. Därför gäller det att tvätta bort dem i ett tidigt skede. Det gamla sättet att slippa påväxten är att göra båtens skrov giftigt och ogästvänligt med hjälp av färger som innehåller diverse tungmetaller eller andra hälsofarliga ämnen. Det är en metod som inte håller i längden. De giftiga ämnena sprider sig i vattnet och skadar djur och växter. Det finns idag godkända båtbottenfärger som är mindre giftiga än de traditionella. Men de flesta innehåller olika typer av bekämpningsmedel som vattenmiljön mår bäst av att slippa. Allt fler småbåtshamnar skaffar sig nu istället tvättanläggningar för att skrubba bort djuren från båtarnas skrov innan de växer till sig, och många tvättar startas med hjälp av bidrag som fördelas av Havs- och vattenmyndigheten. I en borsttvätt av den typ som finns i Stocksund kör man helt enkelt in båten i en flytande bassäng och låter de roterande borstarna göra jobbet. Under 2012 arbetar Havs- och vattenmyndigheten med att se hur olika tvättmetoder påverkar miljön, och hur tvättanläggningarna bäst ska utformas. 16

17

Louise Siljebro sportfiskare Gagnef Dalarna Jag har tänkt lite på restaureringen av fisketrappor och utsättningen av smolt, små fiskyngel. Man borde kunna fixa något som är lite avledande från turbinerna i kraftverken, så att inte smolten går in där. För det är bättre att satsa så att någonting blir riktigt gjort så att fisken kan vandra fritt uppför älvarna. Istället för att sätta ut smolt, som dör i turbinerna, eller blir uppätna av en gädda eller lake som står nedanför och väntar när de kommer ut omtumlade. Jag tror det blir bra att det finns en myndighet som tar hand om fiskefrågorna, så det finns någonting att luta sig mot, någon att diskutera med och någon som kan sätta upp regler. Niklas Egriell utredare HaV biologisk mångfald och fiske Vi arbetar just nu med ett regeringsuppdrag som går ut på att skapa en dialog mellan kraftbolagen och representanter för sportfisket och olika miljöorganisationer med flera. Bakgrunden är att Sverige har som mål att hälften av energiproduktionen ska vara förnyelsebar år 2020. Samtidigt ska vi skydda vattendrag, biologisk mångfald och hotade arter. Meningen med den här dialogen är att skapa lösningar som kan tillfredsställa både naturvården och sportfisket, samtidigt med behovet av förnyelsebar energi från vattenkraft. Andras förväntningar och våra första steg Willem Goedkoop Sveriges lantbruksuniversitet Vi jobbar med det nationella miljöövervakningsprogrammet i svenska sjöar och vattendrag. Det är program som har pågått sedan 60-talet. Jag hoppas det ska fortsätta, med en bra kontakt med den nya Havsoch vattenmyndigheten. Jag förväntar mig att den ska ha behov av våra kompetenser. Nu lyfter man bort vattenfrågorna från markfrågorna och då behöver man vara observant på att man inte kopplar bort de markprocesser som påverkar vattenkvaliteten. Ulrika Stensdotter Blomberg enhetschef HaV miljöövervakning och datainsamling Övervakningen av vattenmiljön är en självklar del av vår uppgift. HaV lägger årligen 80 miljoner kronor på miljöövervakning i två program som är samordnade med Naturvårdsverket som har ansvar för markfrågorna. Vi står också för största delen av finansieringen av den forskning och övervakning som bedrivs inom SLU Akva. De sysslar med övervakning av och forskning på fisk och fiske. Dessutom bekostar vi ett program för uppföljning av vad som händer i de försurade sjöar som kalkats. Alla de här programmen för miljöövervakning och forskning ger oss de data som ligger till grund för myndighetens beslut. 18

Torne älv är en av de största outbyggda älvarna i Europa. Och vi vill ta hand om den på ett bra sätt och hålla den i fint skick. För det behöver vi samarbete med alla, både i Finland och i Sverige. Den vilda laxen som lever och leker i älven måste vi kunna ta hand om. Den är ett slags arv för både Finland och Sverige. Mängden av lax som kommer för att leka här i Torneälven, är inte så väldigt stor så vi borde kunna ta hand om den så att den inte minskar ytterligare. Eira Luokkanen sekreterare i Finsk-svenska gränsälvskommissionen Redan under vårt första år beslutade vi om ett stopp för fiske av lax på öppet hav i Östersjön. Syftet med det är just att skydda de känsliga stammar av vild lax som finns bland annat i Norrland. Ute i Östersjön blandas lax från vilda och odlade laxbestånd innan de efter några års uppväxt simmar tillbaka till sin hemälv. Vid fiske i öppet hav går det inte att skilja vild lax från älvar med hotade vilda laxbestånd från dem som kommer från odlade laxbestånd eller starkare bestånd av vild lax. Det blir däremot möjligt med det här beslutet. Det gör att det nu blir lättare att skydda laxen i Torne älv. Martin Rydgren utredare HaV biologisk mångfald och fiske Samarbetet med myndigheten bygger på att det finns en kompetens som gör att den kan förstå vår verklighet. Det betyder att vi tycker att det behövs ingenjörer på plats, personer som kan förstå processer och tekniska lösningar. Vi hoppas att de ska driva på så att vi får våra spelregler klara för oss. Det känns väldigt viktigt att veta vilka ramar man som man har att jobba efter. Jag ser förhoppningsfullt på det här, att de ska kunna driva på så att vi får en tydligare bild av vilka regler som gäller för oss inom industrin när det gäller utsläpp till vattnet. Katarina Kylefors miljöingenjör SSAB Luleå Norrbotten Det är många olika myndigheter som ansvarar för att skapa regler och förordningar för industrins utsläpp till naturen. Förutom HaV är det bland annat Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Det som ofta avgör vilken myndighet som ska ansvara för frågan är var källan finns. En förorening som hamnar i vattnet kanske från början är ett utsläpp från en skorsten till luften. HaV ansvarar för vissa utsläppskällor, till exempel från sjöfarten och från små avlopp. Men en stor del av ansvaret när det gäller farliga ämnen ligger kvar hos Naturvårdsverket. Ann-Sofie Wernersson utredare HaV god vattenkvalitet Just nu arbetar vi med att dra upp tydliga gränser för vem som beslutar om vad och var gränserna mellan de olika myndigheterna ska dras. Det är en förutsättning för att miljöskyddet ska fungera och för att industrin ska kunna få tydliga besked och ramar. 19

Havs- och vattenmyndigheten är en stor beställare av forskning. Forskningen ger kunskaper som är nödvändiga för att kunna arbeta för en bättre vattenmiljö. En av myndighetens uppgifter är att samarbeta med de övriga länderna inom Helsingforskommissionen för att göra Östersjön friskare. En annan är att se till att EU:s stora havsmiljödirektiv blir verklighet. Bägge de här uppgifterna kräver detaljerade kunskaper om vad som händer i haven och hur vi kan påverka utvecklingen. Bo Gustafsson Baltic Nest Institute Stockholm Här ser vi vad som måste göras för att få en bättre havsmiljö Bo Gustafsson ser Östersjöns framtid på sin dataskärm. Han är föreståndare för forskningsinstitutet Baltic Nest vid Stockholms universitet där man skapat en digital modell av havet, en modell som används för att se vad som händer med Östersjön i olika scenarier. Frågan är hur mycket vi måste minska våra utsläpp för att få den havsmiljö vi vill ha, säger Bo Gustafsson. Här kan vi få en bild av vilka effekter det blir i Östersjön av olika alternativa beslut. De värdena kan sedan bli utgångspunkter för att bestämma hur vi vill att Östersjön ska se ut i framtiden. Hur mycket torsk vill vi att det ska finnas i havet, eller hur mycket kan vi minska algblomningarna längs Östkusten? Och vilka insatser krävs i så fall för att nå de mål vi sätter upp? En stor del av Baltic Nests arbete sker på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Resultaten ligger till grund för att bestämma vad som är en bra havsmiljö och hur de konkreta målen för miljöarbetet ska se ut. Var ska vi lägga ribban för våra ansträngningar för att uppnå det som kallas god miljöstatus? Det är en central del av myndighetens arbete med EU:s havsmiljödirektiv. Syftet med havsmiljödirektivet är att skydda de marina miljöerna i hela Europa och återställa de förorenade områdena där det är möjligt. Baltic Nests uppdrag består också i att ta fram underlag som kan användas i förhandlingarna mellan länderna om minskade utsläpp i det internationella samarbetet kring miljön i Östersjön. Jag tror att det viktigaste man kan göra är att fortsätta att bygga reningsverk för att få ner den negativa påverkan på havsmiljön, säger Bo Gustafsson. Vi har fortfarande en bra bit kvar, det är till exempel stora problem med syrebrist längs bottnarna ute i den öppna Östersjön. 20

21

Våtmarker myllrar av liv. Samtidigt bidrar de till att minska övergödningen av sjöar och hav genom att fånga upp näringsämnen som rinner ut i åar, bäckar och diken. De fungerar som naturens egna reningsverk. Under de senaste hundra åren har mängder av våtmarker försvunnit genom utdikningar och sjösänkningar. Med hjälp av bidrag till lokala vattenvårdsprojekt, LOVA-bidrag, kan en del av dem återställas och andra nyskapas. Havs- och vattenmyndigheten fördelar 95 miljoner kronor till lokala vattenvårdsprojekt under 2012. En stor del av de pengarna går till att skapa våtmarker. Kristin Bertilius projektledare Rosenborgs våtmark Borgholm Våtmarkerna ger Öland både en rikare natur och bättre kustvatten Vi ser redan tydligt att det är mindre mängd av näringsämnen som rinner ut härifrån, säger Kristin Bertilius, miljöprojektledare i Borgholms kommun. Hon tar vattenprover i den nyanlagda våtmarken vid Rosenborg på Öland. Först vid inloppet och sedan där vattnet porlar ut. Skillnaden avslöjar hur mycket av näringen i vattnet som fångas upp i de nya dammarna. Tidigare fanns här ett rakt djupt dike längs kanten av en åker, och på andra sidan diket en tät snårskog. Nu har det gamla landskapet förvandlats till en rad av vattenspeglar i en mer varierad terräng. Blåsipporna har just slagit ut, och den här tidiga vårdagen syns både citronfjäril och nässelfjäril. Tranorna hörs ropa på avstånd. Rosenborg är ett av flera våtmarksprojekt som Borgholms kommun genomfört med hjälp av LOVA-bidrag. Resultatet gör att ägaren till marken får ett rikare landskap, med nya fågelarter och groddjur inpå knuten. Men våtmarkerna gör mer än så. Öland har långa sträckor av kustnära vatten med många grunda vikar. Där märks problemen med övergödningen tydligt. För mycket näring från lantbruket och andra källor orsakar syrebrist och onormalt mycket alger i havet. Det skadar både fiske och friluftsliv, och hotar på längre sikt hela Östersjön. Därför har Borgholms kommun satt som mål att minska utsläppen av näringsämnen till kusten med 25 procent. Återskapade våtmarker är en viktig del i den strategin, och det har gjort kommunen till en av landets största utnyttjare av LOVA-bidrag. Vi har inga stora enskilda utsläpp, och därför blir våtmarkerna så viktiga för att rena alla mindre vattendrag som rinner mot kusten, säger Kristin Bertilius. 22

23

Bra dricksvatten är en livsnödvändighet och en förutsättning för att samhället ska fungera. Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag att utse vilka anläggningar för dricksvatten i Sverige som ska klassas som riksintressen för dricksvattenförsörjningen. Det betyder att de anläggningarna betraktas som särskilt viktiga, och att det tas särskild hänsyn till dem vid all planering i framtiden, när det gäller ingrepp som byggen av vägar, kraftverk, industrier eller andra stora förändringar. Beslut om vilka dricksvattentäkter som ska utses till riksintressen fattas av Havs- och vattenmyndigheten under 2013. Ulf Carlsson dricksvattenansvarig Lygnern Kungsbacka Ett bra dricksvatten är en värdefull resurs som vi måste skydda Vi har jobbat i flera år på att få ett starkare skydd för vårt dricksvatten. Vattentäkten är en värdefull resurs med ett ekonomiskt värde på flera hundra miljoner kronor för kommunen. Det säger Ulf Carlsson, driftsansvarig för dricksvattnet i Kungsbacka kommun i norra Halland. Vattenverket i Fjärås ligger på Bräckan, den mäktiga grusås som inlandsisen en gång skyfflade upp på den halländska slätten. Från anläggningen på åsen ser man på östsidan ut över sjön Lygnern och i väster anar man havet. Vattnet från Lygnern blandas med grundvatten och filtreras långsamt genom åsen, en process som tar 30 60 dagar i anspråk. Resultatet är ett av Sveriges bästa dricksvatten, vatten som konsumeras av 64 000 invånare i Kungsbacka. Runt sjön Lygnern ligger bostäder, lantbruk och trafikerade vägar. Kungsbacka kommun har fått godkänt av länsstyrelsen i Halland för sina planer att utöka skyddsområdet runt vattentäkten. Anledningen är att man vill minimera risken för föroreningar genom utsläpp och olyckor. Det innebär inte att området är förbjudet att vistas i. Men all verksamhet som utgör en risk för vattenkvaliteten är reglerad genom skyddsföreskrifter. Fjärås Bräcka vattentäkt är den enda i Halland som uppfyller kriterierna för att kunna klassas som riksintresse enligt länsstyrelsens bedömning. Om det blir ett riksintresse betyder det att man måste ta stor hänsyn till anläggningen och möjligheten att utnyttja den i alla framtida förändringar av åsen eller området runt omkring. Vi ser gärna att Fjärås Bräcka blir ett riksintresse, säger Ulf Carlsson på Kungsbacka kommun. Vi vet vad vi har, men vi måste också tänka på vad vi lämnar över till de generationer som kommer efter oss. 24

25

Vid Form Fotografi: Maja Kristin Nylander Text: Tomas Lindblad Tryckeri: Litorapid Media AB, 2012 Papper: Galerie Art 250 g (omslag), 170 g (inlaga) 27

Havs- och vattenmyndigheten Box 11930 404 39 Göteborg 010-698 60 00 www.havochvatten.se Levande hav, sjöar och vattendrag till glädje och nytta för alla Vi tar ansvar för att hav och sötvatten nyttjas men inte överutnyttjas. Vi utgår från ekosystemens och människans behov nu och i framtiden. Detta gör vi genom att samla kunskap, planera och fatta beslut om insatser för en bättre miljö. För att nå framgång samverkar och förankrar vi vårt arbete med alla berörda, nationellt såväl som internationellt.