IT-samurajernas makalösa irrfärder

IT-samurajernas makalösa irrfärder - en sedelärande berättelse om jordens undergång Anders Rosesund

IT-samurajernas makalösa irrfärder 2015 Anders Rosesund ISBN tryckt utgåva: 978-91-7599-051-4 ISBN e-bok: 978-91-7599-052-1 Omslagsproduktion: Mörkersdottir Production Bilder: JumalaSika ltd, Fotolia Fernando Cortés, Fotolia Tryckt hos Scandinavian Book, Danmark Mörkersdottir förlag www.morkersdottir.se

Del 1 Det drar ihop sig... If the human experiment fails, and disappears in the current extinction, it will be because of one failure, one supreme shortcoming, above all others: not to observe beauty. The epi-culture we have created must go because it is too ugly to endure, too ugly to be tolerated. We perish from not observing beauty: this is the epitaph of the human species. John Lamb Lash

1 Svart-Erik och Fixar-Hasse uppdagar en hemlighet Dra mig baklänges på en kärra ledd av tre blinda möss i stridsmundering! Svart-Erik satte klunken med artonårig irländsk whisky i halsen, vilket fick till följd att han sprutade ut merparten av detta gudarnas blod på dataskärmen. Vid den bakfulle demiurgens smutstvätt! Fixar-Hasse slet sina obetydliga hårtestar samtidigt som han i ren förskräckelse upphörde med att tugga på den halvt uppätna lakritsremmen och försåg sig med en pollykola istället. Datorskärmen framför dem visade upp en rad oroväckande rubriker som bara var ägnade för ett försvinnande fåtal högt rankade militärer. Den svala och klara oktobereftermiddagen hade de spenderat med att hacka sig så djupt in i försvarets hemliga vrår som möjligt var. Eftersom ingenting i cybervärlden var omöjligt för dessa IT-genier, hade de lyckats dekryptera alla hinder i deras väg och tagit sig in i de allra oheligaste av skumma skrymslen. PM angående automatisk trafikinsamling från operatörer. Strategidokument och konsekvensanalys. Rapport om rutinskapande av solstrålshantering och geoengineering. Utveckling och opinionssäkrande. Om underhållet och utbyggnad av de underjordiska bunkrarna på Gotland. Helige Moses sandaler! Det här är för bra att vara sant! Vi

dumpar hela skiten på en sajt och skickar ut en armada med pop-ups som dyker upp så fort folk är inne på försvarsmyndighetens hemsida. Det kommer att sätta myror i arslet på diverse fetlagda potentater, sa Fixar-Hasse och stoppade i sig den femtiosjätte pollykolan det dygnet. Precis! Brinn av vanmakt, jävla betongarslen, sa Svart-Erik med ögon strålande som ett barn på julafton. Han fortsatte att scrolla i ett av dokumenten. Vid Balders ballar och Gerdas ultrasmidiga styrmekanism! (Gerda var deras hett omhuldade motorbåt, en Chris Craft Corsair Silver Bullet 20 Limited Edition, som de trimmat upp till direkt livsfarlig hastighet) insköt Fixar-Hasse för att förstärka vad han nyss sagt. Helige Moses kaftan, sidentofflor och snorfana! Det här är den största händelsen sedan Moses såg den brinnande busken! Svart-Erik lät en koncentrerad blick löpa längs innehållet bakom en av länkarna. Vad jag kan förstå är bunkern indelad i hela sju våningar som sträcker sig hela fem mil rakt ned i marken. Vilken grej! Här finns ritningar och allt. Ett slags underjordiskt lyxhotell för de som har råd, kan tänka. Vänta lite... jo, så fattar jag det. Svart-Erik sken av entusiasm. Helige Moses sandaler! svarade Fixar-Hasse och var därmed för tillfället färdig med sina extatiska utrop över deras cyberfynd. Hmmm. Här ska du se, sa Svart-Erik i djup koncentration. Vad jag kan förstå så har militären, eller vilka det nu rör sig om, inte de mest optimistiska föreställningar om vår framtid. Låt oss se, här talas det om soleruptioner. Hujedamej, de tycks allvarligt bekymrade över solaktiviteter och vad de kan innebära. Efter en soleruption skulle all teknik och infrastruktur lamslås och

livet på den här planeten förpassas till medeltiden. Fascinerande... Hör du mannen, de här galna muntergökarna är rätt hejdlösa. De talar också om upplopp och kaos och elände som kommer att följa och förvandla hela skiten till en zombieapokalyps. Då är det tänkt att de ska sitta i sina snitsiga jordkulor, dricka champagne och vänta på att det lugnar ned sig. Ja, jävlar anamma! Svart- Erik kliade sig i skallen. Låter kul. Om solhelvetet bestämmer sig för att kasta eldbollar eller strålning över den här ruttna planeten så är det dags att lämna in om du frågar mig, sa Fixar-Hasse med ett belåtet leende. Hmm. Håller med. Men somliga gör allt för att överleva. Det tycks ligga i deras system, sa Svart-Erik. Det finns folk till allt, svarade Fixar-Hasse. Han satt naglad framför datorskärmen och ögnade koncentrerat igenom uppgifterna. Det verkligt intressanta är att det enligt ritningarna ska finnas en sjunde våning, och den ska vara större än alla de andra tillsammans. Vi vet att någonting finns där, men vi vet inte vad. Vad vi kan göra är att studera vad som finns i de sex övriga nivåerna. Det är ett komplett litet Elyseum där nere. Uppemot 10 000 mullvadsliknande medborgare kan leva nog så bekvämt där tills bristen på solljus förvandlar dem till hålögt, bleka halvvampyrer. Efter ett tangenttryck visade skärmen en detaljerad ritning över ett av planen. Kolla här bara, sa Svart-Erik. Ett ljussystem med en central ljuskälla som föreställer en sol lyser upp hela landskapet. Det finns till och med en artificiell stjärnhimmel med måne och hela fanskapet. Rena bullerbyidyllen bland kåkarna med de myspysigaste

trädgårdarna. Sjukhus, affärer, parker, krogar, teatrar, scener, you name it. Allt finns där! Så nu är gåtan löst var alla skattepengar tar vägen. Det här måste ha kostat precis hur många miljarder som helst. Hur i helvete har de lyckats hålla det här hemligt? Det övergår mitt förstånd, sa Fixar-Hasse. Mitt med. Jag begriper inte ett skit. Visserligen ligger områdena långt bortom all bebyggelse, vi lever ju i ett glesbefolkat land och de här är områden som militären avskärmat, Men hur har man kunnat få alla inblandade att hålla käft? Det går inte ihop, jag behöver en sup. Svart-Erik sträckte på sig och hällde upp två glas från den flaska Jameson som stod strategiskt nära till hands. Häll upp en goding åt mig med! Det är någonting megaskumt här och gudarna vete hur det här hänger ihop. Men det blir bättre, titta här ska du se, sa Svart-Erik, lät sina beniga fingrar galant dansa över tangentbordet och en namnlista uppenbarade sig på skärmen. Tada! De utvalda som har lyckan att undgå kataklysmen medan övriga medborgare ska brännas till kol av den onda solen eller duka under av krig, pest och elände. Så dessa gubbar och gummor är alltså eliten som är så mycket viktigare än alla andra slavar, sa Fixar-Hasse och konstaterade att här återfanns idel ädel adel, politiker, mediafolk, företagsledare, vetenskapsmän, en del namn från underhållningsbranschen och en försvarlig mängd läkare. De flesta av dem specialiserade på bioteknik och genforskning. Vanliga dödliga göre sig icke besvär, sa Svart-Erik. Det är skillnad på folk och fä! Ja, minsann! Och det finns fler handlingar av liknande

suspekt valör. Titta här bara. Allra längst in i de mest esoteriska gömmorna. Inne i ultrahemliga filer, så megaskumma att de egentligen inte finns, kan vi hitta en hel del megasuspekt infogodis. Bland den militära personalen är det bara en handfull av de högsta hönsen som har tillgång till uppgifterna. Det tycks finnas mer knasigheter, bara man gräver vidare. Voilà! Svart-Erik tryckte på den magiska knappen enter och följande länk uppenbarade sig på skärmen: Planning schedule for the implementation of transhumanist remote neural monitoring implants. Summary: The method of scalar waves and quantum computers in quantum cloud to control the complete system of pipes. An overview of the efficency of the gridfunctions. Svart-Erik sträckte på sin taniga lekamen för att få igång blodflödet efter den långa sittningen vid datorn. ITmiljonären hade en metabolism som gick till världshistorien eftersom han kunde stoppa i sig vad som helst, men fortfarande se ut som en sticka. Under den period där tonåren omstöps till vuxenlivet försökte han bättra på sin fysik genom att lyfta vikter, men inte heller det lyckades. Den där trådsmala, stukade kroppen tycktes trotsa all påverkan han var skapad av knotor och skulle så förbli till den yttersta dagen. Fingrarna var beniga och såg ut som aggressiva spindlar. Armarnas, axlarnas och benens smala form avbröts av knotor som markerade bristen på muskulatur. Även tänderna hade något knotigt över sig. De tycktes inte kunna samsas inne i munnen utan trängdes likt ovårdade gravstenar på ett för litet utrymme. En svart

slängkalufs satt som en nonchalant flagga på hans krökta kroppsskepp. Redan i högstadiet fick Erik Malmberg smeknamnet Svarten för hans kompromisslösa svartsyn. Tidigt förläst på Schopenhauer ansåg han att världen var drömmarnas krossare och värdighetens begravningsplats. En blodbesudlad maskin av vånda som med massakrerade drömmar av lycka som näring producerade det enda som var säkert och stabilt i en värld som var i grunden osäker och instabil: leda. Från Schopenhauer tycks det finnas en direktlänk till Nietzsche för den andligt sensible och depraverade. Klädd i helsvart, tunn som ett sugrör, med gamnacke och blek som döden och strykande längs väggarna med Sålunda talade Zarathustra i ena handen, liknade han närmast en Nosferatu. Eller en mullvad som skydde dagens ljus. Efter att ha studerat informationen som en vetenskapsman läser av ett laboratorieexperiment, sammanfattade Svart-Erik vad han kommit fram till. Till en inte ringa del för att övertyga sig själv om det osannolika scenariot det målade upp: Okej. Det finns alltså en överproduktion av energi i form av elektricitet av mikrovågor som kommer från elbolag och från mobiltelefonstationer. Dessa dumpar elektriciteten i marken som i sin tur fångas upp av satelliter. Så långt, så väl och inte överdrivet mysko. Men det är nu som det skumma börjar hända. Satelliterna är utrustade med en teknik där de konverterar elektricitetens frekvenser till hjärnans frekvenser. Dessa för psykets mottaglighet anpassade mikrovågor dirigeras vidare in i hemmen och tvapparater, mikrovågsugnar, smartmeters och mobiltelefoner. Därifrån kan de effektivt laddas in i det individuella psyket

som tankar, som det ovetande misstar för sina egna. Ha! Vid Metusalems plågade pubertet! Han fyllde på en till sexa av den artonåriga irländska whisky och hans kollega följde hans exempel. Och vad har vi alltså framför oss? Han sköt undan stolen med en spark så att den for iväg ett par meter. Satt där och trummade förstrött med vänsterfoten och fortsatte med att sammanfatta det eländiga läget: Man styr tankarna som styr beteendet och därmed styr man hela samhället. Cyber Biotech har trixat och knådat i molekylernas minimalare delar för att effektivisera hela cirkusen och nu är man på inte långt ifrån att sjösätta skiten. Hela nationer skulle förvandlas till fjärrstyrda robotar. Du sköna nya värld! sa Fixar-Hasse. Jag visste det! Jag visste det! Vi lever inne i ett gigantiskt strategispel. Jag tror jag ska bli religiös! Svart- Erik sprang upp från stolen och drog handen genom den glesa kalufsen. Började sedan vanka rastlöst i rummet och fortsatte sin utläggning: Hm. De tycks ha stött på en hel del problem på senare tid, enligt det här dokumentet. Det finns en växande klick medborgare som ingenting biter på och de sliter sitt hår för att komma till rätta med det. Som om vissa lirare har något slags immunitet mot alla deras försök. Sin devis trogen tog Fixar-Hasse det lite lugnare. Närmast med ro, som om de befann sig inne i ett dataspel: Som Henke Hängläpp brukar säga: Vi är grundlurade. Han vet inte hur rätt han har, tokfan! Ser man på, dags för en stänkare! På samma sätt som Svart-Eriks tanighet tycktes trotsa alla försök till påverkan, var Fixar-Hasses fetma ett kroppsdrag som alltid förföljt honom. Under gymnasiet

tryckte han i sig steroider och lyfte allt tyngre vikter. Följaktligen blev han också större, men även fetare. Allt på honom var runt. Midjan var rund. Bröstkorgen var rund, benen var runda och han gick i en vaggande, kobent, rund stil. Fötter och händer hade en avrundning som trotsade deras naturliga längd. Ansiktet var klotrunt och de blonda, krulliga hårtestarna som med tiden blev allt glesare, var runda även de. Och mitt i all denna rundhet ett par blå ögon som tycktes undra vad han skulle göra med all denna rundhet i en värld som var fyrkantig. Den rultiga klumpigheten och den där förbaskade rundheten saboterade ständigt hans kurtiser. Men det utgjorde inget hinder för att gång på gång uppvakta damer med obligatoriskt snöpliga resultat. Ett mönster som hållit i sig sedan han i åttonde klass försökte få ihop det med sin första förälskelse Sofia Morhagen. Åren gick och Hasses hjärta stelnade och svartnade av motgångarna. Livet var något som pågick någon annanstans. Det fanns någonting defekt i den fysiska tillvaron som gjorde att allt sket sig hela tiden hur han än bemödade sig. Siffror och kristallklar logik utgjord av ettor och nollor var däremot pålitligt. ABC 80 gjorde världen förståelig och uthärdlig, kvinnor drev världen i motsatt riktning.

2 Hur drumlarna omskapade sig själva som ITsamurajer Sagan om Fixar-Hasse och Svart-Erik inleddes då de började plugga till IT-ingenjörer på Uppsala universitet under början av 90-talet. De aparta karaktärernas sociala smidighet var inte den bästa, men de utmärkte sig snart med en remarkabel begåvning för algoritmer, kodspråk och de mest avancerade kalkyler. När de satte sig vid tangentbordet dansade de digitala uppgifterna i säll kreativitet och ordnade sig enligt de vackraste nyskapelser och hänförande symmetrier. De hade gemensamt ett slags sjätte cybersinne som gjorde att de knappt behövde ögna igenom läroböckerna för att utan omsvep tidigt bli legendförklarade. I området Kantorn bodde de i Grottan, en trea som Studentstaden byggt om från en mindre studentkorridor. Tanken var att erbjuda studenter som funnit varandra ett prisvärt boende. Istället för ett Amors tempel hade ITgenierna förvandlat lägenheten till ett vittnesbörd om sanitär misär. I de rörelsemönster vi etablerar inomhus ingår, om allt fungerar som det ska, en återställande komponent. Koppar, bestick och tallrikar finner sin väg till diskmaskinen, kläder hamnar i tvättkorgen och tvättkorgens innehåll letar sig in i tvättmaskinen. Kläderna hamnar sedan, genom en vardagens självklara motorik, rena och hela i garderober. På något sätt hade denna funktion blivit outvecklad hos båda IT-genierna. Även om de försökte få ordning på alla de vardagliga små tingen, lät det sig inte göras. Någonting

inom dem satte igång en störtflod av obehag och suicidal tristess så fort det minsta plagg behövde tvättas eller den oskyldigaste lilla smörkniv behövde diskas. Resultatet blev att de smutsingrodda rummen och korridoren samlade dammråttor stora som labradorer. Överallt låg det pizzakartonger, chipspåsar, petflaskor, plastbestick, godispapperspåsar och förpackningar, reklampost, lortiga kläder, spelplaner och pjäser, papperstallrikar och IT-magasin. Grottan var en fristad för det artificiella livet och när de inte fann sig uppslukade av cybervärldens alla förförelser, bjöd de in till maratonspelsessioner. Strategispel som Risk, World in Flames, Advanced Civilisation och Settlers of Catan samlade andra kantnötta existenser. Basguden, Masse, Bengtsson, Anti-Anton, Klåparkalle, Benny Bomb, Svempa Svinto och Henke Hängläpp trotsade all dygnsrytmik när de under stim och stoj invaderade, byggde städer och arméer, konspirerade och lade upp planer. En helgsession började i regel kring lunchtid på fredagen och slutade någonstans där måndagsnatten övergick i måndagsmorgon. När ett spel väl var igång offrades all påträngande världslighet för konstens skull. De höll i regel på till sextiden på morgonen varpå de sov på medhavda liggunderlag fram till strax efter två. Den huvudsakliga näringen var chips, ostkrokar, Ahlgrens bilar, pollykolor, wiengummin, digestivekex och wienerbröd. Drycken som gällde i alla lägen var Coca Cola - gudarnas blod. Kring nio varje kväll släpade de sina hårt prövade och depraverade ungdomskroppar till närmaste pizzeria för dygnets portion av varm mat. Alla former av grönsaker undveks som pesten. Feferoni utgjorde enda

undantaget. Vad som räddade dessa herrar från ett liv i konsekvent undermänsklig misär var en idé om det perfekta dataspelet. Dataspelsvärlden befann sig i sina första steg för att ta över världen och visionära och entreprenörssinnade ITkreatörer hade alla möjligheter att göra sin lycka om de kom med rätt idé vid rätt tillfälle. I precis rätt tid utvecklade de strategispelet World Dominion med dess för tiden raffinerade intriger och interaktiva scenarier. Det presenterades i en för tiden uppgraderad och lockande grafik som väckte miljontals spelares fascination. Universum stod under tyranniet av The Six Dark Overlords som höll invånarna på planeten Uranien fångna och sög åt sig deras energier genom att lura dem att dyrka dem. Detta universums grymma härskare hade kopierat och plagierat det sanna, organiska ljuset som de manipulerade och förslavade Uraniens invånare med. Målet i spelet var att finna det sanna ljuset inom sig själv och återvända till urkällan. Människorna levde på en planet som var en inkarnation av Det Allra Högstas gudomligt kvinnliga aspekt Sofia (namngiven efter Sofia Morhagen, Fixar-Hasses stora ungdomskärlek). Hon hölls fjättrad av de sex grymma mästarna av universum. Människan delade hennes öde, men om man var riktigt finurlig kunde man överlista de mörka mästarna och finna de rätta stigarna och passagerna till friheten. Lättjan lamslår inte nödvändigtvis dess offer med total ineffektivitet på alla områden. När våra IT-innovatörer insåg att de kunde konstruera en egen värld där man kunde andas, leva, älska, utvecklas, frodas och ha kul, vaknade den slumrande initiativkraften. De hade en minutiös noggrannhet och en arbetsmoral som skulle få den mest

hårdföre lutheran att gapa av hänförelse, samt en osviklig känsla för trender. Detta parades med en insikt om att de låg precis rätt i tiden med precis rätt idé. De arbetade dag och natt med en strukturerad ändamålsenlighet och uthållighet som inte kunde förklaras medicinskt. Speciellt med tanke på deras närmast suicidala kosthållning och sovvanor. Vad som benämndes det svenska spelundret förkroppsligades av dem och World Dominion spelades snart över hela jordklotet. Fascinationen över Kurosawas filmer fick dem att referera till sig själva som IT-samurajer, vilket de även skrev på visitkorten. De hade uträttat stordåd och därför gjort sig förtjänta av titeln. För våra ihärdigt kodknackande hjältar öppnades världen upp och låg för deras fötter. De öppnade företaget Digital Illuminations där de delegerade så många uppgifter som möjligt. Att utveckla var att förvandla, förnya och omdana. Efter det återstod bara administration och det överlät de åt andra. Grottan i Fålhagen byttes ut mot ett gemensamt drömpalats som skulle bannlysa den grå vardagen. Det skulle vara en eruptiv källa för fantasi och det livsbejakande där all verklighetsflykt skulle ligga inom ett tangentslags räckhåll. De hittade ett stycke land inom kommunen med gudagod utsikt över Mälaren där de lät uppföra Valhalla, en högteknologisk tillflyktsort.

3 Hjältarna får ovälkommet besök Hackandet på försvarets hemsida var tänkt som en rekreation efter testkörningen av den senaste uppgraderingen av World Dominion som visat på några oroväckande felaktigheter. Kommandona fungerade inte alltid som de skulle och olika scenarier som inte programmerats hade börjat visa sig. En religiös kult kallad Herrens Får hade dykt upp från ingenstans och börjat härja loss. Ledda av den karismatiske Natan Beelesebub gjorde de livet osäkert för hög och låg och saboterade emellanåt de operationer som spelaren gjorde. De bedjande terroristerna tycktes ha klivit in i spelet på eget bevåg. I samband med den fanatiska kultens olika terroristdåd hade ett virusliknande program smugit sig in i spelet. Det frätte sönder spelmiljön och spred en ökenaktig tomhet som uppslukade natur och bebyggelse. De reagerade snabbt och höll minen. De kallade viruset för Det Öde Landet och låtsades att det var en del av uppgraderingen. Det var omöjligt att få bukt med störningarna och de var tvingade till att pytsa ut uppgraderingen innan det skulle blir kontraktsmässiga problem. Där de satt bland godis och whisky och utvärderade sin hisnande upptäckt i försvarets dolda vrår, upptäckte de att något inte stod rätt till. Valhallas övervakningssystem var vattentätt och det skulle vara omöjligt för någon inkräktare att ta sig in på deras ägor. Trots det noterade de hur en kolonn av svarta bilar gravlikt gled in på deras gård. Samtidigt kunde de notera hur tre helikoptrar med samma

gravlika tyngd och ödesmättnad kom svävande in ovanför Mälaren. Nu börjar min spindelkänsla att varna big time, sa Fixar-Hasse och såg hur helikoptrarna formerade sig i en triangel ovanför residenset och tände strålkastare som riktades mot dem. Samtidigt parkerade de fem svarta bilarna utanför entrén varpå mörka gestalter klev ur dem och rörde sig mot ytterdörren. Hur lyckades de ta sig genom portarna? Och vad ska de här helikoptrarna betyda? dundrade Svart-Erik i hysterisk falsett och sprang bort från fönstret för att irrationellt börja ränna runt i rummet. Ringklockan gav ifrån sig sin signal varpå Svart-Erik och Fixar-Hasse tittade på varandra i vild panik men inte utan ett stråk av trotsig nyfikenhet. Vad i helvete gör vi nu? skrek Svart-Erik som för sitt inre kunde se hur myndigheterna skulle låsa in dem i en madrasserad cell någonstans till tidens ände. Eller kanske skulle de göra processen kort och skjuta dem mitt i skogen och lämna deras kroppar som björnmat. Eller till och med skjuta dem på plats och arrangera avrättningen så att det såg ut som om de hamnat i bråk och skjutit varandra. Två kufar till excentriska IT-miljonärer som levde tillsammans i ett palats längs Mälarens strand. Ett svartsjukedrama som gått överstyr och tragiskt lösts med hjälp av skjutvapen. Fallet avskrivet. Ännu en signal från ringklockan. Jag har en känsla av att de inte kommer att ge sig av om vi ignorerar dem, muttrade Fixar-Hasse aningen bekymrat, i bjärt kontrast till Svart-Eriks hispiga rännande längs salongens hörn. Vad ska vi göra?

Det är nog lika bra att öppna för dem. Nej! Vi måste fly! Vart då? Vi gömmer oss i serverrummet, under sängarna, bakom gardinerna, i garderoberna. Ja! Där har vi det! skrek Svart- Erik och gjorde atletiska språng till garderoben i sin kammare. Fixar-Hasse började lunka till dörren för att acceptera sitt öde och göra det som måste göras. En fjärde signal hann gå fram innan han muttrandes amor fati, öppnade dörren och med mullvadsliknande ögon stirrade mot ett skarpt ljussken från fordonens lyktor. Hans Engström och Erik Malmberg? hörde han en frågande röst med en viskande och närmast metalliskt kyligt klingande stämma. Jo, det är väl så det är, sa han samtidigt som han intalade sig själv att simma lugnt och gilla läget. Ni har tagit er vatten över huvudet, sa rösten och nu hade Fixar-Hasses syn anpassat sig till ljuschocken. Mannen som förde ordet och mannen bredvid honom var klädda i svart trenchcoat och hatt. De bar små, runda solglasögon och Fixar-Hasse noterade att båda var påfallande bleka och smala. Öronen var suspekt spetsiga och förde associationerna till mr Spock. Fixar-Hasses spindelkänsla skrek nu gällt på alarmerande illrött. Det blir allra enklast om ni följer med oss och svarar på en del frågor, sa kollegan och Fixar-Hasse noterade att de båda männen i svart var ruggigt lika varandra. Sedan gjorde den förste mannen i svart en diskret vinkning och ett gäng välbeväpnade muskelkillar i piketutrustning rusade in i residenset som om de stormade en fiendebastion. Två gorillor tryckte upp Fixar-Hasse mot hallväggen,

buntade ihop honom till ett handfängslat köttpaket, vaktad av två mynningar från deras dödliga vapenarsenal. Jag följer med frivilligt, muttrade han under rådbråkningen. Från övervåningen kunde han snart nog höra Svart-Eriks vilda och fåfänga protester. Sedan började gorillorna att med systematisk brutalitet vända upp och ned på residenset. Lämna inte minsta skrå orörd, sa en av de svartklädda männen. Och ni, mina herrar, kommer med oss! Rösten hade något reptilartat över sig, konstaterade Fixar-Hasse vars spindelkänsla nu hade slagit över i paniskt nödrött.

4 Städerskan gör rent hus Styrelsen på Cyber Biotech kunde lossa på slipsknutarna, luta sig tillbaka och kosta på sig en välförtjänt avslappnande helg i Dalarna. Det långa och invecklade utvecklingsarbetet med Project Archon var snart över. I tre år hade de utvecklat, korrigerat, modifierat, omvärderat och samarbetat med anläggningarna i USA, Belgien, Italien, Spanien, Kanada och Grekland för att nu äntligen kunna se målsnöret. De hade tillräckligt mycket data och verifieringar för att veta att de triumferande skulle passera mål med en segergest. Allt som återstod var några slutprocesser som skulle knytas ihop. Om tre veckor skulle den makalösa komponenten, funktionen som skulle revolutionera säkerhetsbranschen och säkra utvecklingen mot en paradisisk ny värld, vara en verklighet. Nu var det dags att fira. Vilket de gjorde genom att unna sig en lyxweekend på företagets spatiösa jakt- och fritidsstuga i Sunnansjö med allt i mat- och alkoholväg som önskas kunde. Denna i sammanhanget blygsamma utsvävning skulle följas av två veckor på det dyraste hotell som kunde uppbådas i Barbados. Där skulle de med iver utforska lyxens, dekadensens och njutningens mest ultimata excesser. När vd Marie Schnell i morgonrock och en Sex On The Beach skålade med den övriga styrelsen befann de sig bara en handfull minuter från sin brutala död. De satt i den timrade salongen med en uppiggande utblick över sjön Väsman där solstrålarna spelade på vattenbrynet och skapade ett flödande och hänförande ljusspel. Gud var god,

affärerna blomstrade och de skulle aldrig veta av någon brist så länge de vandrade på denna jord. There is plenty of room in the bottom! utropade vd Marie Schnell och tycktes växa ett antal centimeter av pur stolthet samtidigt som hon tog emot applåderna från de övriga i styrelsen. Dessa för oss så välbekanta ord yttrades av en av våra främsta vägröjare, fysikern Richard Feynman 1959. Uppfinningen av spektroskopi och sveptunnelmikroskop innebar de första stapplande stegen in i nanoteknologins värld. För första gången kunde man faktiskt se byggnadsstenarna av vårt underbara universum. Sedan dess har vi babysteg efter babysteg, ibland vacklande, ibland lite mer stadigt, arbetat oss fram till nya horisonter. Så vi kan svara Feynman idag med att: there is plenty of room at the top, och där befinner vi oss idag. Hon pausade, tog en klunk och nickade åt ekonomichefen Roald Jeppsson. En lismande streber som hon haft en hemlig affär med sedan de råkade träffas på en exklusiv klubb för folk med mycket exklusiva erotiska böjelser. Projektet har inte varit helt problemfritt, men det har vi heller inte räknat med. Motgångarna har vi hanterat framgångsrikt och vi har lyckats lösa problemen över förväntan, vill jag säga. Allt tack vare ett team som ställt upp i vått och torrt. Övertid har vi alla räknat med, och alla har offrat helger och kvällar utan att knota. Snart är belöningens dag här och Cyber Biotech börjar en ny expansiv fas i sin historia. Ännu en skål, och nu noterade hon hur Roald mötte hennes blick. Det pirrade till i underlivet och tillsammans

med groggen kände hon hur det bubblade i kroppen av erotisk förväntan. Det här bådade gott! Men innan vårt firande kommer igång ordentligt, ska vi passa på att utvärdera och skaffa oss en överblick. Se vad som kan göras ännu bättre till nästa gång. Produktutvecklare Regina Stormare, ordet är ditt. Applåder och ännu ett läppjande på groggar, whisky och Irish Coffee. Tack Marie! Ja, som vi alla vet var vår största utmaning att knyta samman de tre olika produktionsleden så att de löpte parallellt och utvecklades i samma takt. Men vi gjorde det. Dessutom kommer vi att behöva nyanställa. Fyra nya biologiingenjörer kommer att rekryteras och processen pågår för fullt. Samtidigt satt Sofia Elenor Hagström i sin Volvo Cross Country, uppe vid landsvägen, exakt 150 meter från den jaktstuga där Cyber Biotechs styrelse firade sin högtid. Hon avnjöt en apelsin med en sublimt raffinerad hedonistisk kompetens. Noggrant lät hon remsan av apelsinskal växa sig allt längre i en enhetlig figur innan den i en serpentin föll av den mogna, saftiga frukten. Hon bar sitt korpsvarta hår i en knut mitt på huvudet och håret längs sidorna var rakat så att det gav ett krigiskt utseende. Ansiktet hade markerade, slaviska drag med höga kindknotor. Hon bar en tajt latexdress som tillät maximal rörlighet vid en stridssituation. Än mer uppseendeväckande var den dödliga anordning som var fäst vid hennes kropp. Där fanns ett bälte innehållande diverse knivar och kaststjärnor praktiskt ordnade för att så snabbt som möjligt kunna ställa till med

ett livsfarligt spektakel. Med sig hade hon också ett samurajsvärd. Men för tillfället lutade hon sig tillbaka i sätet och avnjöt varenda tugga av den kvarvarande apelsinen. När sista klyftan var uppäten vände hon sig mot passagerarsätet och öppnade en svart träningsväska som innehöll de två israeliska mini-uzis som var de primära vapnen för jobbet. De var lättmanövrerade, effektiva på korta distanser och dessutom roliga att hantera. Nackdelen var att magasinet tenderade att ta slut snabbt och av den anledningen kompletterade hon med svärdet, knivarna och kaststjärnorna. Beredskapen för alla eventuella situationer kunde därmed klassas som mycket god. Insatsen mot den svenska ledningen av Cyber Biotech var ett led i en globalt omfattande aktion. Styrelser och forskare skulle möta en snar död och laboratorier och logistik skulle saboteras i grunden så att Project Archon aldrig skulle se dagens ljus. Dessa dagar var lika spännande som de var ovissa. Det kunde visa sig att insatsen inte var nödvändig men det gick inte att ta några risker. Planeringen var minutiöst detaljerad och allt skulle ske snabbt, hårt och brutalt. Kampsporter blev hennes passion redan vid åtta års ålder. Rörelserna blev en balett som stöpte kroppen i en styrka och skönhet som var närvarande även utanför dojon. Kampens estetik tycktes föda en kroppens poesi som fick lemmarna att sjunga. När hon promenerade kändes det som om hon dansade och när hon dansade kändes det som om krigets hetta övergick i ett fridfullt naturens flöde. Hon var född till detta, detta är mitt hem, kände hon när hon först steg in i dojon på Malmö ju jutsuklubb och välkomnades av barntränaren som pedagogiskt förklarade