1A The Cathy and Claire page

1A The Cathy and Claire page Min syster var tillsammans med Steve i några veckor. Då, när hon åkte på semester, var han otrogen mot henne. Han hade gjort fet tidigare så hon gjorde slut med honom. Efter ett tag började han komma på besök till vårt hus igen och en kväll bjöd han ut mig. Jag gick för att jag tyckte så mycket om honom, men han dumpade mig. Nu är han tillsammans med min syster igen. Hur ska jag göra om de gör slut, och han bjuder ut mig igen? Jag skulle hemskt gärna gå även om han förorsakar gräl mellan min syster och mig. Var snälla och ge mig ert råd. Julie Kan ni vara snälla och hjälpa mig och min flickvän? Hennes före detta pojkvän vill bara inte lämna henne ifred. Han håller hela tiden på och ringer till henne och säger att han ska ta livet av sig, om hon inte går tillbaka till honom. Jag är rädd för den här situationen, men jag älskar verkligen min flickvän och jag vill inte göra slut med henne. Det gör mig verkligen olycklig att se hur orolig och nervös hon är på grund av allt det här. Vad kan vi göra? Adam Jag har absolut inget självförtroende. Jag grips av panik när jag är med flickor, jag rodnar och får total tunghäfta. Jag tror inte att en flicka någonsin kommer att bli kär i mig för jag hatar mig själv. Jag har slutat bjuda ut flickor för jag vet att jag bara kommer att känna mig nervös hela tiden. Allt verkar så hopplöst. Vad ska jag göra nu? Rödansiktade Damien Jag kan bara inte låta bli att flirta och vara otrogen. En kille jag verkligen gillade dumpade mig för att jag gick på ett party med mina vänner och kysste en annan pojke (två gånger). 1

Nu har jag gjort samma sak igen med en annan pojkvän. Jag är inte säker på om han har fått reda på det ännu. Borde jag berätta allt för honom? Jag gör alltid sådana här säker, sedan efteråt ångrar jag mig. Hur kan jag få stopp på mig själv? Rebecca Jag är en flicka på 16 och i sommar ska jag åka på en sommarkurs i södra Frankrike. Jag ser verkligen fram emot det. Nu är mitt problem att min pojkvän inte gillar det. Vi har varit ihop i nästan två år. Han säger att om jag åker, måste jag lova att vara trogen, men det vill jag inte. Det är inte det att jag hoppas träffa någon, men när jag åker, vill jag känna mig fri och ha roligt. Vad tycker ni? Sarah Min pappa brukade vara toppen till den dag jag började vara ihop med pojkar. När min pojkvän och jag är i mitt rum, tittar han in, sätter sig ner och pratar med oss i evigheter. Och han till och med låtsas tycka om vår sorts musik. Det är så generande. Jag menar, normalt lyssnar han på Bach och Elvis Presley! Dessutom har jag lagt märke till att han låter sitt hår växa. Jag har pratat med mamma om det, men hon säger att pappor ibland beter sig egendomligt. Hon säget till mig att inte oroa mig. Men ärligt talat, har han blivit en riktig pina. Jag är rädd för att min pojkvän ska lämna mig om han fortsätter så här. Var snälla och hjälp mig. Laura 1B My Eyes Adored You Jag blev knäsvag förta gången jag såg Charlo. Jag gjorde faktiskt det. Jag svimmade inte eller föll ihop på golvet, men mina ben blev som gummi och jag fnittrade. Jag visste plötsligt att jag hade lungor för de var tomma föll ihop. Charlo Spencer. Där var han, där borta, och lutade sig mot väggen. Fiona knuffade till mig. - Där är han. Jag såg honom och jag visste vem hon menade. Det kunde inte ha varit någon annan, efter allt jag hört om honom, efter allt jag väntat mig. Han var med ett gäng, men alldeles ensam. Han hade händerna i 2

fickorna med tummarna böjde över denimjeansen och en cigg hängande från munnen. Det tände mig då och det tänder mig nu: cigaretter är sexiga de är värda stanken och cancern. Svart bombarjacka, byxor med raka ben, loafers han hade på sig det alla bar på den tiden, men uniformen var gjord särskilt för honom. De andra pojkarna såg tjockskalliga och vanställda ut vid sidan om honom. Ganska lång, hård och lugn. Och han visste att han visste att vi tittade på honom. Vi hade dansat tillsammans i en ring, med våra jackor och tröjor och väskor på golvet framför oss, och jag svettades lite. Och jag kände svetten när jag såg Charlo. Det här var ingen förälskelse det här var sex. Jag ville gå dit bort och bita honom. Han tog cigaretten från munnen jag kunde känna läppen komma en bit på vägen innan den släppte och blåste en underbar rökstråle upp i ljuset. Sedan satte han tillbaka cigaretten på läppen och handen åkte tillbaka till fickan. Han var elegant; ordet verkar inte passa där, men det var det han var. Musiken. Jag kommer ihåg den. Kvinnor gör alltid det. Sugar baby love. Av the Rubettes. Det var den perfekta sången, söt och snabb, fånig men definitivt manlig. Charlos signaturmelodi och han visste inte om det. Han hade inget att göra med den, diskjockeyn hade valt den, just då och där. Och den passade; den var perfekt. När jag ser tillbaka på det nu. Men jag visste inte att han skulle titta på mig. Jag visste inte att han skulle flytta sig från väggen och börja gå. Jag visste inte han skulle stå framför mig. Jag hade inte ens tid att drömma det. 2A Crimes That Went Wrong s 12 Tre män var på väg in för att råna Royal Bank of Scotland I Oban när de fastnade I bankens svängdörrar. De var tvungna att hjälpas loss av personalen. Efter att ha tackat all, lämnade de byggnaden och kände sig ganska dumma och generade. Några minuter senare kom de tre männen tillbaka och berättade för personalen att de skulle råna banken. Men ingen trodde dem. När de bad kassachefen om 5000 pund, skrattade han åt dm, övertygad att det bara var något slags skämt. Det här var inte det slags reaktion männen hade väntat sig. Gängledaren beslutade att reducera penningsumman till 500 pund, sedan till 50 pund och slutligen till 50 pence. Vid det här laget skrattade kassören så mycket att tårar rann nedför ansiktet. Då hoppade en av rånarna över disken, föll och bröt benet. De andra två greps av panik när de såg det här och sprang iväg. Men de försökte gå genom svängdörrarna åt fel håll och fastnade igen. Sent på onsdagskvällen fann två förbipasserande en man som låg på trottoaren utanför Harry Winstons guldsmedsaffär på Femte avenyn i New York. En tung tegelsten låg bredvid honom och han hade en stor bula i huvudet. Polisen tror att mannen hade försökt att slå sönder det okrossbara skyltfönstret genom att kasta tegelstenen mot det. Tegelstenen studsade troligen tillbaka och träffade mannen i huvudet. Polisen var tvungen att bära honom på en bår till polisstationen. Han arresterades, fortfarande medvetslös, för inbrottsförsök. 3

s 13 Igår svimmade en kvinna i en livsmedelsaffär i Bronx i New York City plötsligt, när hon köade för att betala. Hon föll huvudstupa i armarna på ett förvånat affärsbiträde. När hon föll tappade hon sin eleganta pälsmössa och en djupfryst biff ramlade ut på golvet. Tydligen hade kylan från den gömde biffen fått henne att tappa medvetandet. Polisen hittade senare en leksakspistol i hennes handväska. De misstänker att hon också planerade ett allvarligare brott. Polisen i södra England söker efter en mörkhårig man i ungefär 20-årsåldern och av medellängd, som har försökt, och misslyckats, att råna en 74-årig farmor. Den unge mannen attackerade fru Ethel West medan hon promenerade genom en park i Chichester. Men han fick en riktig chock när fru West plötsligt grep tag i hans handled och började klämma åt den så hårt hon kunde. Mannen skrek av smärta och bad henne sluta. Det gjorde hon och satte honom i ett armlås i stället. Det här var för mycket för rånaren. Han sprang iväg så fort han kunde. Om jag inte hade burit mina varor, skulle jag faktiskt ha lagt honom på rygg, sa fru West, som hade gått en kurs i judo när hon var yngre. - Innan min man dog, brukade jag öva på honom, förklarade hon. När Peter Leemington, 26, kom ut ur Waltonfängelset i Liverpool för två veckor sedan, köpte han sig en leksakspistol och ett par strumpbyxor för att maskera ansiktet. Ropande Det här är ett rån! rusade han in i en guldsmedsaffär. Guldsmeden la märke till att en kork stack ut ur änden i pistolen och brast ut i skratt. Rånaren flydde, jagad av guldsmeden. Han slet av sig masken när han sprang. Guldsmeden berättade för polisen: Det var mannen som sålde en klocka till mig igår för 11 pund. Han lämnade sin adress. Och det var exakt där polisen hittade honom. 2B Welcome to Our Bank George Picken visste att det var fel att stjäla. Och dessutom fick han inte göra herr Burrows, bankdirektören, som givit honom jobbet, besviken. George, som nu var kassachef med en namnplåt i mässing och sin egen kassalåda, visste att han aldrig bara kunde ta sedlarna. Det fanns verkligen bara en lösning. The First Central Bank måste rånas. Han tänkte på det hela tiden, särskilt när han öppnade morgontidningen och upptäckte att alla rånade banker nuförtiden. Georges plan var enkel. Om herr Bankrånare rånar kassachefen Och om kassachefen bara ger herr Bankrånare en viss summa pengar Vad finns det som hindrar kassachefen från att stoppa resten av pengarna i sin egen ficka och säga att de stals av herr Bankrånare? Det fanns bara en svårighet. Var fanns herr Bankrånare? Sedan en dag klockan två, öppnades bankdörren och herr Bankrånare promenerade in. 4

Det fanns ingen tvekan om att det var en bankrånare. Mannen bar en mask över nedre delen av ansiktet. - Okey, sa mannen med grov röst, det här är ett rån. Han tog fram n ful, svart pistol från sin högra ficka. - Okey, sa han, räck över dem. - Ja, herrn, sa George glatt. Skulle du vilja ha dem i tio- eller tjugodollarsedlar? - Räck över dem bara. George stoppade handen i kassalådan och tog alla sedlarna från överdelen. Det var nära sex tusen dollar. Bankrånaren la dem i fickan och gick snabbt ut genom dörren. Då, medan alla ögon spänt iakttog herr Bankrånares försvinnande, lyfte kassachefen lugnt av kassalådans överdel och lade de största möjliga sedlarna från underdelen i sin egen ficka. Dörren svängde utåt och bankrånaren var borta. - Besök vår bank igen, tänkte George. Sedan svimmade han. När George vaknade, rörde han först sina fickor och kände sedlarna. Han log upp mot de oroliga ansikten som tittade ner på honom. - Jag mår bra, sa han djärvt. Jag mår alldeles bra. Om jag bara kunde gå hem nu. Han räknade inte pengarna förrän han var säkert bakom sovrumsdörren. Det var sju tusen fem hundra dollar. p. 15 Så snart George kom till banken följande morgon, blev han tillsagd att gå in på Herr Burrows kontor. Han tyckte att bankdirektören var egendomligt vänlig. - Du ville träffa mig, herr Burrows? - Åh ja, kom in George! Jag vill att du ska träffa någon, Herr Burrows log. Nu såg George mannen i stolen. Han kände genast igen honom som herr Carruthers, styrelsens ordförande. Herr Carruthers log mystiskt och nickade mot George. - God morgon, George, sa han. Det var ett riktigt litet äventyr. Det bevisar bara hur lätt det är att råna vår lilla bank, eller hur? - Herrn? Sa George lite förvirrad. - Jag var ledsen att ge er en obehaglig upplevelse igår, men jag ville bara bevisa att vår bank kan rånas också. Det var därför jag spelade mitt lilla spel igår. Jag förstår inte, muttrade George. - Vilket spel? Den gamle mannen skrattade och tog fram en mask från fickan. Han placerade den över munnen och sa: Okey. Räck över dem! Herr Burrows skrattade, men herr Burrows kunde inte skratta med. Och pengarna? Frågade han med svag röst. Åh, oroa dig inte för det, sa herr Curruthers. Jag lade tillbaka alltsammans i din kassalåda, George, alla sex tuden. Vi avslutar just revisionen nu. Han reste sig och gick fram för att skaka Georges hand. - Du är en bra kille George, eller hur? - Ja, herrn, sa George Picken sorgset. Bakom dem öppnades dörren och herr Bell, chefsrevisorn, stack in huvudet i rummet. - Herr Burrows, sa han allvarligt. Får jag träffa dig ett ögonblick? 5

3A The Rise of a Nation Här är några frågor och svar om Sydafrikas historia. Varför talar människor i Sydafrika Afrikaana, en holländsk dialekt? Jo, innan Suezkanalen byggdes, var europeiska fartyg som seglade till och från Indien och Fjärran Östern tvungna att runda Afrikas sydvästra punkt, Godahoppsudden. 1652 grundade holländarna dagen Cape Town. Där kunde skeppsbesättningarna få mat och färskt vatten till sina långa resor. Massor av jordbrukare anlände från Nederländerna och holländarna började snart breda ut sig medan de gjorde anspråk på mer land. Men varför talar Sydafrikanerna engelska också? För att i slutet av 1700-talet, ockuperade engelsmännen udden och förvandlade den till en koloni. Lantbrukare skeppades in från England och engelska förklarades som det officiella språket. De avskaffade slaveriet, men Boerna, som de holländska nybyggarna kallade sig, tyckte inte om det här. Så de flyttade inåt landet och norrut. Där skapade de två republiker, Oranjefristaten och Transvaal (idag Norra provinsen och Mpumalanga). En annan koloni grundades av Boerna men togs över av brittiska nybyggare. När diamant och guldfält upptäcktes under andra hälften av 1800-talet, ville både britterna och Boerna ha sin andel. Boerkrikget bröt ut 1899 och varade i tre långa år.det hade en förödande effekt på landet. Det var inte förrän 1910 som Sydafrikanska Unionen bildades, skapad av de olika provinserna. Hur var det med de svarta? Visst var de, precis som idag, i majoritet? Sant, men de hade ingen del i förhandlingarna för att forma unionen, inga demokratiska rättigheter alls. Så de svarta bildade sin egen organisation, den Afrikanska Nationalkongressen (ANC). De försökte övertyga regeringen att de borde behandlas som jämlika. Men i stället blev situationen värre och värre. Vad var apartheid? 1960- och 1970-talet framstår som en väldigt mörk period i sydafrikansk historia. Regeringen skapade apartheidsystemet: svarta människor, till exempel, fick inte besöka stränder eller offentliga byggnader som bibliotek. Till och med bänkarna i parkerna hade skyltar där det stod Endast vita! Var än svarta människor gick, var de tvungna att visa sina identitetshandlingar. De kunde inte arbeta var de ville och de kunde inte äga land. Svarta barn fick inte gå i vita skolor och blandäktenskap var förbjudna. De svarta protesterade förstås främst genom ANC och i kravallerna i Sharpville 1960, dödades 69 svarta. Efteråt förbjöds ANC och dess ledare, Nelson Mandela, sattes i fängelse. När blev Sydafrika slutligen en demokrati? Det var inte förrän den nye presidenten, F.W. de Klerk, upphävde förbudet för ANC 1990, som Nelson Mandela frigavs efter 28 år i fängelse. Sedan hände saker och ting snabbt. Under valen 1994, de första valen någonsin där svarta tilläts röst, vann ANC en jordskredsseger och Nelson Mandela blev president. Ned nya Sydafrikanska republiken föddes. 3B I See You För många år sedan fick James Gregory, en ung sydafrikansk fångvaktare, jobb på fängelset på Robben Island, några mil utanför Kapstaden. Han beskriver första dagen på ön. 6

Vad i hela världen hade jag givit mig in på? De hade varnat mig för att detta var den värsta platsen att komma till. Jag borde ha vetat bättre, borde ha vetat att jag inte skulle lita på dessa människor, som ville att jag skulle ta hand om den viktigaste mannen, den de kallade Svarta Nejlikan. Jag visste att han och hans sort var enbart djur, som inte egentligen inte brydde sig i alla fall. Kanske var de värre än så. De förtjänade inte ens att vara här. De förtjänade att lämnas gungande i ändan på ett rep några dagar i Great Karooöknens hetta klockan tolv på dagen. Det var den här jäkeln som var ansvarig för kaoset som delade mitt land. Det var han som vänt världen emot oss. När jag satt på den låga muren utanför grindarna på framsidan och väntade på att vakterna skulle öppna, började solens första strålar reflekteras från fastlandsbergen. Så lockande d måste verka för de här fångarna! Så nära, ändå så långt borta. Skiljda av bara fem mil eller så, men av så förrädiska vatten. Jag visste, att i hela dess historia hade ingen någonsin flytt. Det var ljuv ironi att de kunde se fastlandet, se de perfekta stränderna, och att de aldrig skulle röra dem. Det var ett straff i sig, att ha den här utsikten, men att aldrig få bli del av den. - Så du är Gregory? Rösten fick mig att rycka till. Jag tittade upp på en oxe till man. Det här var T.G. Smit, jourhavande vakten. Så du är den nye killen, som tar hand om de politiska fångarna? Kom bara ihåg vilka de är och vad de kommer att göra med dig, va? Du har hustru och familj, va? Jag nickade. Okej, gosse, kom ihåg vad de här svarta jäklarna kommer att göra med dem, om de får chansen. De älskar vitt kött. Ge dem ingen chans, gör bara din plikt. Jag nickade igen. - Bra, Gregory, låt oss gå och träffa svartingarna, sa Smit. Min man stod i hörnet av gården, med ryggen vänd mot mig, och talade med en mindre, äldre man. Bredvid dem stod ytterligare två men och lyssnade och nickade på huvudet i samförstånd. Till och med bakifrån kunde jag känna igen honom. Smit vinkade med sina långa armar och skrek ut sin presentation. - Okej, här är han, din nye övervakare. Han vände sig om, och hans ögon fixerade mig fast. Varje öga på gården var fäst på mig, de fyrtio eller däromkring paren av dessa fångars ögon, terrorister och mördare, med jag kunde inte flytta blicken från den viktigaste personen. - Kom herrn, sa Smit. Kom och möt honom. Jag ser att du har urskiljt ut honom. Han gestikulerade mot mannen, som stod där i sin fängelsegröna skjorta, shorts och sandaler. - Gregory, sa Smit, och tittade på mannen med förakt. - Det här är Nelson Mandela. Fångens röst var lika fast och direkt som hans ögon. - God morgon, sa han. Välkommen till Robben Island. Mitt svar var ovanligt. - God morgon, svarade jag. I see you Det var en fras jag hade lärt som barn, en hälsning av vänskap. Jag hejdade mig omedelbart, och undrade vad i helsike jag gjorde, som använde det för första gången sedan min barndom. 7

4A Albert and the Lion Det finns en berömd badort som kallas Blackpool Som är känd för frisk luft och nöjen Och herr och fru Ramsbottom Åkte dit med unge Albert, sin son. En härlig liten kille var unge Albert, Helt klädd i sitt bästa, en riktig snobb. Med en käpp med ett hästhuvudhandtag; Den finaste som Woolworths kunde sälja. De hade inga högre tankar om oceanen, Vågorna de var futtiga och små. Det fanns inga vrak och ingen drunknade, Faktiskt inget att skratta åt alls! Så, letande efter ytterligare nöje, Betalade de och gick in på Zoo, Där de hade lejon och tigrar och kameler Och gammal öl och smörgåsar också. Det fanns ett jättestort lejon som kallades Wallece Hans nos var helt täckt med sår; Han låg i dåsig ställning Med sidan av ansiktet mot gallret. Nu hade Albert hört om lejon Hur de var grymma och vilda Att se Wallece ligga så fredligt, Ja, de verkade bara inte rätt för barnet Så omedelbart den djärve lille killen, Utan att visa en smula rädsla, Tog sin käpp med hästhuvudhandtag Och sköt in det i Walleces öra. Man kunde se att lejonet inte gillade det, För genom att rulla runt på något sätt, Drog han Albert in i buren till sig Och svalde den lille killen hel! Då sa pappa som hade sett händelsen, Och inte visste vad han skulle göra härnäst Memma, det där lejonet har ätit upp Albert! Och mamma sa, Oj, jag är förargad. Sedan herr och fru Ramsbottom, Helt riktigt, när allt är sagt och gjort, Klagade till djurskötaren för att Lejonet hade ätit upp deras son. 8

Skötaren tog det ganska trevligt Vilket otrevligt missöde Är ni säkra på att det är er pojke det har ätit? Pappa sa, Är jag säker? Där ligger mössan! Direktören var tvungen att skickas efter Han kom och han sa, Vad kan man göra? Pappa sa, Ert lejon har ätit upp Albert, Och han hade söndagskläderna på sig också! 9