Åtgärdsprogram för Västra Södertörn och Södertäljes södra fjärdsystems åtgärdsområde -samrådsmaterial Länsstyrelsen Västmanlands län 721 86 Västerås Telefon 010-224 90 00 Hemsida www.vattenmyndigheterna.se 1(44)
Utgiven av: Ansvarigt distrikt: Foto: Länsstyrelsen Västmanlands län Vattenmyndigheten Norra Östersjön Länsstyrelsen Västmanlands län Länsstyrelsen Västmanlands län 721 86 Västerås Telefon 010-224 90 00 Hemsida www.vattenmyndigheterna.se 2(44)
Förord Denna bilaga är en del av åtgärdsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt. Den utgör en sammanfattning av ett av distriktets 84 åtgärdsområden. Sammanfattningen baserar sig på utdrag ur VISS 1 och analyser genomförda av länsstyrelserna och vattenmyndigheterna. Syftet är att tydliggöra vilka åtgärder som myndigheter och kommuner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska följas i åtgärdsområdet för Västra Södertörn och Södertäljes södra fjärdsystem samt vilka fysiska åtgärder som behöver genomföras. Osäkerheten i de fysiska åtgärdernas uppskattade effekter och kostnader kan vara betydande på den lokala skalan eftersom de analyser som de stödjer sig på ibland utgår ifrån information från en grövre geografisk skala. Om det finns information som stödjer andra, mer kostnadseffektiva åtgärder, kan dessa ersätta de fysiska åtgärder som föreslås här. Enligt miljöbalken 2 ska ett åtgärdsprogram innehålla: uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta, vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna, när åtgärderna behöver vara genomförda, uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor och mellan olika åtgärder, samt uppgifter om den förbättring som var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att normen följs. Myndigheter och kommuner ansvarar för att miljökvalitetsnormer följs och skall inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt detta åtgärdsprogram. 2 1 VattenInformationsSystem Sverige. Den databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassningar. www.viss.lansstyrelsen.se 2 5 kap. 6 om Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning 3(44)
Sammanfattning Endast två sjöar av områdets 24 ytvattenförekomster uppnår god ekologisk status. Övriga har problem med övergödning. Samtliga vattenförekomster i området uppvisar dessutom en kraftig påverkan från dämning, rätning och dikning. De allvarligaste problemen finns i Åbyåns, Bränningeåns och Fitunaåns avrinningsområden. Läckage från jordbruksmark, enskilda avlopp och dagvatten är de största påverkanskällorna för inlandsvattnen. För kustvattnen tillkommer också Himmerfjärdsverkets utsläpp av renat avloppsvatten och påverkan från utsjön. För att minska närsaltbelastningen på övergödda, sjöar, vattendrag och havsvikar behöver en rad åtgärder inom jordbruket genomföras, effektivare rening installeras i Himmerfjärdens reningsverk och de mindre reningsverken, de enskilda avloppen uppnå normal eller hög skyddsnivå och dagvattendammar anläggas i tätbebyggda områden. De åtgärder som beräknats kunna leda till de största fosforminskningarna inom jordbruket är anpassade skyddszoner, fosfordammar och andra våtmarker, tvåstegsdiken samt strukturkalkning. För dagvatten är det viktigt att förhindra uppkomsten av dagvatten genom att minska andelen hårgjord yta och att inte bebygga de grönområden som finns kvar i närheten av sjöar och vattendrag. Vattnet i många av områdets sjöar och vattendrag är mycket grumligt bland annat på grund av dålig markstruktur och erosion från åarnas kanter. Det gäller särskilt Fitunaån, Åbyån, Skillebyån och Moraån. Om erosionen och grumlingen i åarna kunde åtgärdas skulle livsförhållandena för djur och växter sannolikt förbättras och transporten av fosfor till nedströms liggande sjöar minskas väsentligt. Ovanstående åtgärder inom jordbruket är också effektiva för att minska grumling. Kyrksjön, Sörsjön och Västra Styran beräknas inte uppnå god ekologisk status med föreslagna åtgärder. Därför behövs ytterligare åtgärder som sjörestaurering utredas. Innan en sjörestaurering kan bli aktuell måste dock belastningen från tillrinnande vattendrag och omgivande land minska till en nivå som inte leder till att näringshalterna ökar igen efter en restaurering. Ingen av de 24 ytvattenförekomsterna uppnår god kemisk status på grund av höga halter av kvicksilver. Västra Styran, Kyrksjön, Fitunaån och Skillebyån når inte god ekologisk status för särskilt förorenande ämnen (SFÄ) på grund av höga halter av ammoniak. Föreslagna åtgärder inom åtgärdsområdet utgörs av att identifiera utsläpp av miljögifter från miljöfarlig verksamhet (t.ex. avloppsreningsverk) och verka för utsläppsminskning av dessa (t.ex. tillsyn, omprövning av tillstånd) samt att utreda utsläpp från enskilda avlopp och jordbruksmark. En grundvattenförekomst är klassad till otillfredsställande status pga höga kloridhalter. Ytterligare 15 grundvattenförekomster riskerar att inte nå god kemisk status till 2021 utifrån potentiellt påverkanstryck och/eller höga salt- och sulfatvärden. För att uppnå god status när det gäller klorid är det viktigt att behov av vattendom utreds av länsstyrelsen och att grundvattnet skyddas från vägsalt genom åtgärder av trafikverket. För att minska risken att inte god kemisk status nås till 2021 är den kommunala tillsynen av förorenade områden med påverkan på vatten viktig. För att följa miljökvalitetsnormerna i Västra Södertörn och Södertäljes södra fjärdsystems åtgärdsområde behöver senast 2018 framför allt: För miljöproblemet övergödning: Åkermark strukturkalkas samt våtmarker, anpassade skyddszoner och tvåstegsdiken anläggas för att minska utsläpp av fosfor från jordbruksmark. Botkyrka, Nykvarn, Nynäshamn, Södertälje och Trosa kommun behöver bedriva nödvändig tillsyn, samt 4(44)
länsstyrelsen i Stockholms län bedriva tillsynsvägledning samt rådgivning till jordbruksföretag så att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning. Jordbruksverket behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning, och Botkyrka, Nykvarn, Nynäshamn, Södertälje och Trosa kommun tillse att belastningen av näringsämnen från enskilda avlopp minskar. Havs- och Vattenmyndigheten behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning, och Botkyrka, Nykvarn, Nynäshamn Södertälje och Trosa kommun i samråd med Länsstyrelsen i Stockholms län tillse att fosforbelastningen från avloppsreningsverk, dagvatten och avloppsledningsnät minskar. Naturvårdsverket behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning för att minska fosforbelastningen från dessa källor. För miljöproblemet miljögifter: Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nykvarn, Nynäshamn, Södertälje och Trosa kommun bedriva nödvändig tillsyn så att utsläpp av miljöfarliga ämnen minskar och att miljökvalitetsnormer följs, För miljöproblemet förändrade habitat genom fysisk påverkan: Länsstyrelsen i Stockholm bedriva nödvändig tillsyn och prövning för att säkerställa fria vandringsvägar vid 31 vandringshinder. Hav- och vattenmyndigheten behöver vägleda länsstyrelserna i tillämpningen av Kammarkollegiets strategi gällande fysisk påverkan vid arbetet med tillsyn och prövning av vattenverksamheter. Vidare behöver Riksantikvarieämbetet och Hav- och vattenmyndigheten utveckla riktlinjer och vägledning kring hur värdering och prioritering av bevarandevärda kulturmiljöer som påverkar vattenförekomster ska göras. Havs och Vattenmyndigheten behöver besluta om nya styrmedel så att ekologiskt funktionella kantzoner anläggs utmed strandzoner på tre platser i sjöar och vattendrag. För miljöproblemet miljögifter i grundvatten: Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nykvarn, Nynäshamn, Södertälje och Trosa kommun inom sin tillsyn av föroreningsskadade områden särskilt prioritera och ställa krav på utredningar och åtgärder så att miljökvalitetsnormerna för grundvatten följs, Trafikverket genomföra åtgärder för skydd av yt- och grundvatten för att motverka tillförsel av vägsalt. Otillräcklig dricksvattenskydd: Nynäshamn, Nykvarn, Södertälje och Botkyrka upprätta nya och revidera befintliga vattenskyddsområden som är fastställda enligt gamla vattenlagen så att de har ett fullgott skydd enligt gällande lagstiftning. 5(44)
Åtgärdsprogram för Västra Södertörn och Södertäljes södra fjärdsystems åtgärdsområde - samrådsmaterial... 1 Förord... 3 Sammanfattning... 4 1 Beskrivning av åtgärdsområdet... 7 1.1 Status och miljöproblem... 10 1.2 Miljökvalitetsnormer... 15 2 Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten... 19 2.1 Övergödning... 19 2.2 Försurning... 24 2.3 Miljögifter... 24 2.4 Främmande arter... 26 2.5 Förändrade habitat genom fysisk påverkan... 26 3 Åtgärdsanalys per miljöproblem i grundvatten... 34 3.1 Näringsämnen... 34 3.2 Miljögifter... 34 3.3 Klorid... 35 3.4 Förändrade grundvattennivåer... 35 4 Otillräckligt dricksvattenskydd... 36 4.1 Nulägesbeskrivning... 36 4.2 Åtgärder... 36 5 Åtgärder för skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning... 37 5.1 Natura 2000-områden... 37 5.2 Skyddade arter enligt habitatdirektivet... 37 5.3 Nitratkänsliga områden... 37 6 Förslag till åtgärder, styrmedel och ansvarig... 38 6(44)
1 Beskrivning av åtgärdsområdet Denna bilaga behandlar åtgärdsområdet Västra Södertörn och Södertäljes södra fjärdsystem. I området finns 24 ytvattenförekomster varav åtta sjöar, sex vattendrag och 10 kustvattenförekomster samt 30 grundvattenförekomster (figur 2). I området finns också 35 sjöar och 40 vattendrag som klassificeras som övrigt vatten. Vatten som är fysiskt förändrade på ett sådant sätt att de inte kan uppnå god status om inte mycket stora förändringar som skulle påverka vårt samhälle genomförs kan klassificeras som kraftigt modifierat vatten (KMV). En vattenförekomst, Igelstaviken, har klassificerats som KMV på grund av den påverkan som följer av hamnverksamheten i Södertälje hamn. Markanvändningen i det 860 km2 stora området domineras av skog (56 procent av landytan) och jordbruk (24 procent). Öppen mark utgör 12 procent av landytan och tätort 5 procent. Över 200 km2 är öppet vatten (figur 1). Området är relativt tätbefolkat, med ca 65 000 invånare vilket är ca 100 personer per km2 landyta. Befolkningen är koncentrerad till Södertälje och Järna. Sju kommuner ligger delvis inom området: Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nykvarn, Nynäshamn och Södertälje i Stockholms län samt Trosa i Södermanlands län. 7(44)
Figur 1. Översikt av området: dess plats i distriktet, kommuner, tätorter, och markanvändning 8(44)
Figur 2. Ytvattenförekomsternas ID-beteckningar. 9(44)
1.1 Status och miljöproblem 1.1.1 Ytvatten Ekologisk status och miljöproblem Endast två sjöar av områdets alla vattenförekomster uppnår god ekologisk status. Övriga har problem med övergödning. De flesta inlandsvatten har dessutom problem med förändrade habitat genom hydromorfologisk påverkan och vandringshinder i vattenförekomsten eller i anslutande vattendrag. Igelstaviken har klassificerats som ett kraftigt modifierat vatten och bedöms efter delvis andra kriterier. För kraftigt modifierade vatten är målet att nå God ekologisk potential. Igelstaviken når dock endast Måttlig ekologisk potential på grund av övergödning. Läckage från jordbruksmark, enskilda avlopp och dagvatten är de största påverkanskällorna för inlandsvattnen. För kustvattnen tillkommer också Himmerfjärdsverkets utsläpp av renat avloppsvatten och påverkan från utsjön. För miljöproblemet miljögifter under ekologisk status finns problem med särskilda förorenande ämnen (SFÄ) vilka är en del av de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna. God ekologisk status med avseende på SFÄ uppnås inte i fyra vattenförekomster orsakat av haltöverskridande av ammoniak. 10(44)
Figur 3. Ekologisk status för ytvatten. Kemisk status Samtliga ytvattenförekomster inom åtgärdsområdet har klassificerats att inte uppnå god kemisk status på grund av kvicksilver. Detta är en expertbedömning baserad på en nationell utförd analys. Kemis status bestäms av om en uppmätt halt av ett prioriterat ämne överskrider sitt gränsvärde. I avsaknad av mätdata sätts ett ämnes status till god. Detta medför att väldigt många vattenförekomster får god status utan några haltmätningar som styrker detta. Medräknas inte kvicksilver i bedömningen uppnår alla vattenförekomster god kemisk status. 11(44)
1.1.2 Grundvatten Figur 4. Kemisk status för grundvatten. 12(44)
Figur 5. Risk för att god kemisk status inte uppnås 2021 i grundvatten. Kemisk status och risk En grundvattenförekomst har otillfredsställande kemisk status på grund av höga kloridhalter (figur 4). Denna förekomst, Södertäljeåsen-Södertälje (SE656464-160473) är belägen vid Igelstaviken och det är troligt att de höga halterna av klorid beror på ett överuttag av vatten och dess direkta närhet till Östersjön. Även saltade vägar (E4/E20) går över förekomsten, vilket kan orsaka att vägsalt når grundvattnet. Ett flertal MIFO objekt finns även inom och intill förekomsten. 13(44)
Utöver Södertäljeåsen-Södertälje finns det 15 förekomster som riskerar att inte nå god kemisk status till år 2021 av totalt 30 stycken (figur 5). Huvudsakliga påverkanskällor är MIFO-objekt och vägar. Vissa ämnen som når grundvattenmagasin kan förstöra grundvattenförekomsten för en lång tid framöver och det finns stora vinster med att åtgärda MIFO-objekt och göra säkra trafikvägar innan eventuella föroreningar når grundvattnet. Kvantitativ status och risk Den kvantitativa status är inte undersökt men bedöms i normalfallet som god. Genom att statusen inte är undersökt finns det stora kunskapsluckor och brister i statusklassningen. De höga salthalterna i förekomsten Södertäljeåsen-Södertälje kan tyda på ett överuttag av vatten och förekomsten har därför klassats som att det finns risk att inte god kvantitativ status nås till 2021 och orsakerna till höga kloridhalter behöver undersökas vidare. 1.1.3 Skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning Inom vattenförvaltningen pekas vissa typer av områden ut som skyddade områden. Detta är områden som är särskilt skyddsvärda och där det finns ett behov av att skyddsarbetet samordnas. Dessa skyddade områden finns definierade i vattenförvaltningsförordningen och ska inte förväxlas med den typ av områdesskydd som regeleras i miljöbalken (naturreservat, nationalparker, biotopskydd etc.). Dricksvattendirektivet (98/83/EG) syftar till att skydda människors hälsa från skadliga effekter av föroreningar i dricksvattnet samt att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent. I åtgärdsområdet Västra Södertörn och Södertäljes södra fjärdsystem finns 15 vattenförekomster som är klassade till dricksvattentäkter och som omfattas av dricksvattendirektivet. Nitratdirektivet (91/676/EEG) syftar till att minska föroreningen av vatten med nitrat från jordbruket. Områden som bedöms som känsliga för miljöpåverkan har pekats ut. Alla åtgärdsområdena i denna bilaga omfattas av direktivets regler för spridning av gödsel och riktlinjerna för god jordbrukarsed. Avloppsvattendirektivet (91/271/EEG) handlar om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och som en del av direktivet har känsliga vatten pekats ut. Alla vatten i Sverige, inklusive kustvattnet, har pekats ut som känsliga för fosforutsläpp och alla kustvatten från Skåne och upp till Stockholms län, har pekats ut som känsliga för kväveutsläpp. Badvattendirektivet (76/160/EEG) avser kvaliteten på badvatten vid utpekade badplatser. I åtgärdsområdet Västra Södertörn och Södertäljes södra fjärdsystem finns tre badplatser som är skyddade enligt badvattendirektivet. Samtliga har bra kvalitet eller bättre, och inga åtgärder krävs för att följa miljökvalitetsnormen. Fiskvattendirektivet (78/659/EEG) avser kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden. Inga vattenförekomster i åtgärdsområdet Västra Södertörn och Södertäljes södra fjärdsystem ingår i fiskvattendirektivet. Natura 2000 syftar till bevarande av biologisk mångfald. Detta görs via och Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter samt Fågeldirektivet (79/409/EEG). Värdefulla naturtyper och arter ska upprätthållas i så kallad gynnsam bevarandestatus. I urvalet av Natura 2000-områden är endast inkluderat de områden som avsatts till skydd av akvatiska organismer som lever i ytvatten och habitat som består av ytvatten enligt kriterier i Handboken för kartläggning och analys av ytvatten (Naturvårdsverket, handbok 2007:3). Nio Natura 2000 områden med utpekade vattenrelaterade naturtyper eller arter ingår i åtgärdsområdet Västra Södertörn och Södertäljes södra fjärdsystem (tabell 1). Syftet med samtliga områden är att uppnå gynnsam bevarandestatus för ingående naturtyper och arter. 14(44)
Tabell 1. Natura 2000 områden i åtgärdsområdet Västra Södertörn och Södertäljes södra fjärdsystem Vatten som ingår i Natura 2000 (EUID) Vatten som ingår i Natura 2000 (Namn) Natura 2000 området (EUID) Natura 2000 området (NAMN) Akvatiska naturtyp och arter, samt fåglar enligt fågeldirektivet Ingen vfk. SE0110163 Brinkbäcken Utpekade arter: Stensimpa SE590200-173765 Stavbofjärden SE0110325 Ledarön Stora grunda vikar och sund (1160) Ingen vfk. SE0110006 Vattgruvsmossen Dystrofa sjöar och småvatten (3160) Ingen vfk. SE0110115 Brosjön Inga utpekade vattenrelaterade naturtyper. Utpekade arter: Citronfläckad kärrtrollslända, nissöga SE655451-159178 Stora Alsjön SE0110161 Stora Alsjön Oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden (3110), Dystrofa sjöar och småvatten (3160) SE585400-173870 Gälöfjärden SE0110080 Kålsö Stora grunda vikar och sund (1160) SE585400-173870/ SE590200-173765/ SE654171-160104 SE584870-174310/ SE585200-173600/ SE585200-174000 SE585400-173870/ SE654804-159298 Gälöfjärden/ Stavbofjärden/ Sörsjön Asköfjärden/ Fågelöfjärden/ Fifångsdjupet Gälöfjärden/ Långsjön 1.2 Miljökvalitetsnormer SE0110003 Tullgarn, ost Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten (1140), Stora grunda vikar och sund (1160), Naturligt eutrofa sjöar med nate- eller dybladsvegetation (3150) SE0220509 Kråmö Skär och små öar i Östersjön (1620) SE0220034 Tullgarn södra Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten (1140), Skär och små öar i Östersjön (1620) Utpekade arter: Brun kärrhök, fiskgjuse, grönbena, nattskärra, orre, salskrake, spillkråka, storlom, trana, trädlärka, törnskata, vitkindad gås Miljökvalitetsnormer (MKN) är juridiskt bindande kvalitetskrav. Enligt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön är det grundläggande målet för alla vattenförekomster att de ska uppnå god ekologisk och kemisk status till 2015. För alla vatten gäller dessutom ickeförsämringskravet vilket innebär att tillståndet i vattenförekomsten inte får försämras. Ickeförsämringskravet gäller per kvalitetsfaktor. 15(44)
Miljökvalitetsnormer för vatten formuleras på olika sätt beroende på vilken typ av vattenförekomst de berör. För ytvatten finns miljökvalitetsnormer för kemisk och ekologisk status, medan det för grundvatten finns miljökvalitetsnormer för kemisk och kvantitativ status. För vattenförekomster som är del av områden som är skyddade enligt andra direktiv, till exempel art- och habitatdirektivet (Natura 2000) och nitratdirektivet ställs det även kompletterande krav på vattenkvaliteten. Det strängaste kravet ur miljösynpunkt gäller i dessa fall. I en del vattenförekomster har det bedömts att det inte är tekniskt möjligt eller att det medför orimliga kostnader att uppnå god ekologisk status/potential till år 2015. Vattenmyndigheten har i dessa fall beslutat om undantag från kravet på att vattenförekomsten ska uppnå god ekologisk status/potential till år 2015. Beslut om miljökvalitetsnormer togs av vattendelegationen för Norra Östersjöns vattendistrikt den xxx 20XX. Observera att det i skrivande stund fortfarande pågår kvalitetssäkring av statistiken över MKN. För uppdaterad information om vilka miljökvalitetsnormer som har föreslagits för respektive vattenförekomst hänvisas till VISS samt den tabell med MKN för samtliga vattenförekomster i vattendistriktet, som finns tillgänglig på Vattenmyndighetens webbplats www.vattenmyndigheterna.se. 1.2.1 Ytvatten Alla ytvattenförekomster har tidsundantag till 2021 eller 2027. I de flesta fall är det miljöproblemet övergödning som leder till att normen inte kan följas 2015 (tabell 2). 16(44)
Tabell 2. Miljökvalitetsnormer för ekologisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god eller hög status 2015 Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak Svärdsfjärden Fifångsdjupet Fållnäsviken Gälöfjärden Himmerfjärden Stavbofjärden Näslandsfjärden Kaggfjärden Hallsfjärden Igelstaviken Västra Styran Sörsjön Kyrksjön Fitunaån Åbyån Skillebyån Moraån Vällingen Bränningeån SE585000-174600 SE585200-174000 SE585345-174950 SE585400-173870 SE590000-174400 SE590200-173765 SE590400-174090 SE590550-174540 SE590740-174135 SE590990-174015 SE654145-161816 SE654171-160104 SE654491-160230 SE654512-161517 SE654538-160293 SE654705-160001 SE655319-159981 SE655738-159870 SE655894-160406 God ekologisk status 2027 God ekologisk status 2027 God ekologisk status 2027 God ekologisk status 2027 God ekologisk status 2027 God ekologisk status 2027 God ekologisk status 2027 God ekologisk status 2027 God ekologisk status 2027 God ekologisk potential 2027 God ekologisk status 2021 God ekologisk status 2021 God ekologisk status 2021 God ekologisk status 2021 God ekologisk status 2021 God ekologisk status 2021 God ekologisk status 2021 Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet (Tekniskt omöjligt) 17(44)
Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak Stora Skogssjön Måsnaren Kagghamraån SE656029-162034 SE656092-160258 SE656155-161871 God ekologisk status 2021 God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet (Tekniskt omöjligt) Kemisk status Alla ytvattenförekomster har miljökvalitetsnormen god kemisk status 2015, men med sänkt kvalitetskrav för kvicksilver på grund av förhöjda bakgrundshalter. 1.2.2 Grundvatten Alla vattenförekomster har miljökvalitetsnormen god kemisk status 2015 och god kvantitativ status 2015. 1.2.3 Kompletterande krav för skyddade områden Åtta vattenförekomster har kompletterande krav för skyddande områden enligt gynnsam bevarandestatus via Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, och, för några vattenförekomster, Fågeldirektivet (79/409/EEG). Kompletterande krav enligt nitratdirektivet redovisas i kapitel 5.3. 18(44)
2 Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten 2.1 Övergödning Övergödning orsakas av för stora mängder av växtnäringsämnena fosfor och kväve i vattnen. I sjöar och vattendrag är det vanligen för mycket fosfor som är den största orsaken till miljöproblemet övergödning. Detta beror på att fosfor oftast är det ämne det råder störst brist på och som därför styr tillväxten av växtplankton och påväxtalger. Övergödning bedöms därför i första hand av halten totalfosfor i vattnet. Halten av kväve har dock visat sig vara av betydelse för primärproduktionen i många sjöar under framförallt högsommaren. För rotade vattenväxter är dessutom tillgången på kväve av större betydelse än fosfor. Även om kvävehalten inte är begränsande för algerna så kan den ha betydelse för artsammansättningen, eftersom t ex cyanobakterier gynnas av låga kvävehalter. Förutom halterna av fosfor och kväve kan vissa biologiska kvalitetsfaktorer användas för att bedöma om ett vatten har övergödningsproblem. Växter visar en direkt respons på ökad mängd fosfor och kväve i vattnet. I sjöar görs därför en bedömning av makrofyter och växtplankton och i vattendrag bedöms kiselalger. Förändringar i växtsammansättningen kan i sin tur påverka djursamhället. Övergödningsproblem kan därför även bedömas genom att undersöka bottenfauna och fisksamhället. Effekterna av övergödning är på många sätt likartad i sjö och hav men i kustvattnet påverkar både halterna av fosfor och kväve övergödningssituationen. Detta eftersom både kväve och fosfor begränsar tillväxten av växtplankton, dock vid olika tidpunkter på året. Generellt är vårblomningen av växtplankton begränsad av kväve och blomningarna sommartid begränsade av fosfor. Till skillnad från i sjöar och vattendrag är bedömningen av miljöproblemet övergödning i kustvatten därför baserad på halter av såväl kväve som fosfor. Förutom halter av näringsämnen används även ett antal biologiska kvalitetsfaktorer som visar på övergödning. 2.1.1 Tillstånd 22 av områdets 24 ytvattenförekomster har problem med övergödning (figur 6). De allvarligaste problemen finns i Åbyåns, Bränningeåns och Fitunaåns avrinningsområden. I Åbyån finns en av Norra Östersjöns vattendistrikts mest fosforrika sjöar; Kyrksjön. Där har tidigare fosforhalter på uppåt 1000 µg/l uppmätts. Det har dock blivit mycket bättre. Senaste klassingen gav ett medelvärde från 2007-2012 på 308 µg/l. Flera av sjöarna och vattendragen har också mycket grumligt vatten, vilket leder till ökade fosfortransporter och försämrade livsvillkor för växter och djur. Läckage från jordbruksmark, enskilda avlopp och dagvatten är de största påverkanskällorna för inlandsvattnen. För kustvattnen tillkommer också Himmerfjärdsverkets utsläpp av renat avloppsvatten och påverkan från utsjön. Transporten från utsjön utgör hela 93 procent av den totala belastningen. 19(44)
Figur 6. Vattenförekomster som har miljöproblemet övergödning. 2.1.2 Förbättringsbehov För att nå god status med avseende på näringsämnen i områdets inlandsvatten behöver fosfortillförseln till vatten minska med ca 2600 kg. Det motsvarar ungefär 42 procent av den totala belastningen. Hur behovet av fosforreduktion fördelar sig mellan områdets delavrinningsområden framgår av figur 7. Förbättringsbehovet för kustbassängerna är ca 45 procent. Det motsvarar ett 20(44)
beting på ca 137 ton fosfor per år. Endast ca 7 procent av belastningen härrör dock från landbaserade källor; resten kommer från utsjön. Om förbättringsbehovet antas vara 45 procent för både land- och havsbaserade fosforkällor blir landbetinget en minskning med 13 ton fosfor per år. För kväve är förbättringsbehovet ca 25 procent och betinget för landbaserade utsläpp 21 ton per år. Minskad belastning från utsjön kan åstadkommas genom att Sverige uppfyller sina åtaganden i Baltic Sea Action Plan. Figur 7. Status med avseende på näringsämnen samt hur mycket fosfortillförseln till vatten behöver minska för att nå god status. 21(44)
2.1.3 Källor till påverkan Läckage från jordbruksmark, enskilda avlopp och dagvatten är de största påverkanskällorna för inlandsvattnen (figur 8). För kustvattnen tillkommer också transporten av näringsämnen från Mälaren, Himmerfjärdsverkets utsläpp av renat avloppsvatten samt påverkan från utsjön. Himmerfjärdsverket släpper per år ut ca 16 ton fosfor och 350 ton kväve inklusive bräddningar. Fosforhalten i utgående vatten är knappt 0,4 mg/l och kvävehalten är 8,2 mg/l. Reningsverket har ansökt om en ut- och ombyggnad. Nuvarande villkor medger utsläpp av 0.5 mg fosfor per liter respektive 10 mg kväve per liter. Kraven kan komma att skärpas vid en omprövning. 4% 6% 5% 51% 31% Enskilda avlopp Dagvatten Jordbruk Skog Avloppsreningsverk Övrigt 3% Figur 8. Källfördelning av fosfor för området. 2.1.4 Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder 2010-2015 Föreslagna åtgärder Föreslagna åtgärder beräknas kunna minska belastningen av fosfor till området med ca 17 000 kg per år (tabell 3). Vid ut- och ombyggnaden av Himmerfjärdens reningsverk finns möjlighet att ställa högre krav på kväve och fosforrening än dagens nivåer om 0,5 mg P/l och 10 mg/l N. Om krav ställs på rening ner till 0,1 mg/l fosfor i utsläppsvattnet skulle belastningen på Himmerfjärden minska med 12 ton per år. Det finns ytterligare 41 reningsverk i området. Om ökade reningskrav ställs även på dessa skulle belastningen kunna minska med ytterligare ca 500 kg. Åtgärder inom jordbruket som t ex strukturkalkning, anpassade skyddszoner, våtmarker och tvåstegsdiken kan minska belastningen med över 4 ton per år. Åtgärderna beräknas tillsammans kosta sammanlagt 15 Mkr per år för hela Åtgärdsområdet. 22(44)
Vattnet i många av områdets sjöar och vattendrag är mycket grumligt bland annat på grund av dålig markstruktur och erosion från åarnas kanter. Det gäller särskilt Fitunaån, Åbyån, Skillebyån och Moraån. Om erosionen och grumlingen i åarna kunde åtgärdas skulle livsförhållandena för djur och växter sannolikt förbättras och transporten av fosfor till nedströms liggande sjöar minskas väsentligt. Ovanstående åtgärder inom jordbruket är också effektiva för att minska grumling. Dagvattenåtgärder i tätorterna Södertälje och Järna beräknas kunna reducera fosforbelastningen med ca 700 kg per år. Beräkningen är baserad på dagvattendammar med en sammanlagd areal av 25 ha och med en uppskattad effekt av 31 kg/ha och år. Andra typer av dagvattenåtgärder kan i många fall vara lämpligare än dagvattendammar, t.ex. vid brist på passande mark. Dagvattendammar skall ses som ett exempel på en effektiv åtgärd. Andra lämpliga dagvattenåtgärder kan vara infiltrationsmagasin, artificiell våtmark, biofilter, dagvattenbrunn, permeabel vägbeläggning eller svackdiken. I mycket tättbebyggda områden kan det vara svårt att hitta mark som lämpar sig för dagvattendammar. Lika viktigt är därför att förhindra uppkomsten av dagvatten genom att minska andelen hårgjord yta och att inte bebygga de grönområden som finns kvar i åns närområde. Tabell 3. Åtgärder för att nå God ekologisk status med avseende på näringsämnen rangordnade efter kostnadseffektivitet Åtgärdskategori Åtgärds storlek Enhet storlek Effekt (kgp/år) Kostnad (kr/år) Kostnadseffektivitet (kr/kgp år) Strukturkalkning 7 800 Hektar 1 100 0 0 Anpassade skyddszoner på åkermark 780 Antal 420 230 000 560 Våtmark - fosfordamm 11 Hektar 790 540 000 680 Minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel Ökad rening av P till 0,1 mg/l vid avloppsreningsverk Vidarepumpa till effektivare avloppsreningsverk 150 250 000 1 700 210 Ton 12 000 24 000 000 1 900 12 Kilometer 82 220 000 2 700 Skyddszoner, 0-2 meter 49 Hektar 27 99 000 3 600 Installera efterfällning av fosfor 2,1 Ton 58 220 000 3 800 Dagvattendamm 25 Hektar 770 4 500 000 5 800 Tvåstegsdiken 17 000 Meter 110 750 000 6 800 Kalkfilterdiken 2 900 Hektar 270 1 800 000 6 800 Skyddszoner, 2-6 meter 97 Hektar 21 200 000 9 200 Våtmark för näringsretention 730 Hektar 1 100 12 000 000 10 000 Skyddszoner, 6-10 meter 97 Hektar 12 200 000 16 000 SUMMA 17 000 45 000 000 Det finns ca 3900 enskilda avlopp i området. Om samtliga dessa uppfyllde kraven för normal skyddsnivå skulle fosforbelastningen minska med ca 550 kg/år. Om de uppfyllde hög skyddsnivå 23(44)
skulle belastningen minska med ytterligare ca 450 kg/år. Det innebär sammanlagt ca 1 ton om alla enskilda avlopp uppfyller kravet för hög skyddsnivå, t ex genom att de ansluts till kommunalt vatten och avlopp. Vid dessa beräkningar har ingen hänsyn till anläggningens avstånd till vatten eller retention i mark tagits. Vid prioritering av vilka avlopp och reningsverks som ska åtgärdas måste hänsyn tas till retentionen i mark och hur stor lokal påverkan anläggningen har. Det finns uppskattingsvis ca 1500 hästar i hela åtgärdsområdet. Ca 500 av dessa finns i Fitunaåns, Skillebyåns och Moraåns avrinningsområden som alla har problem med övergödning och erosion. Under vissa omständigheter kan hästhållning generera ett stort läckage av närsalter och kraftig erosion. Tillsyn av hästgårdar kan därför vara en effektiv åtgärd för att minska erosion och närsalttransport till sjöar och vattendrag. Förbättringsbehovet i hela området är 2600 kg/år vilket är mindre än åtgärdspotentialen. Behovet är dock inte jämnt fördelat över området. Kyrksjön, Sörsjön och Västra Styran skulle inte nå upp till betinget även om de åtgärder som föreslås skulle genomföras. Därför behöver ytterligare åtgärder genomföras. En möjlighet som behöver utredas är att restaurera sjöarna genom att kemiskt binda fosfor i sedimenten eller att fiska ut vitfisk. Utfiskning, eller så kallad biomanipulation har en positiv effekt på siktdjupet och minskar risken för att braxen och andra fiskar som födosöker på botten genom sin aktivitet ökar resuspensionen av sediment med ökad frisättning av fosfor som följd. Innan en sjörestaurering kan bli aktuell måste dock belastningen från tillrinnande vattendrag och omgivande land minska till en nivå som inte leder till att näringshalterna ökar igen efter en restaurering. 2.2 Försurning 2.2.1 Tillstånd Sura och försurade vatten förekommer inte i området. Avrinnande vatten håller mycket hög buffertkapacitet mätt som alkalinitet. 2.3 Miljögifter 2.3.1 Tillstånd Samtliga 24 vattenförekomster har sänkt status med avseende på parametern kvicksilver. Detta beror på att det, i direktiv 2013/39/EU, angivna gränsvärdet för kvicksilver i biota utifrån en nationell analys anses överstigas i samtliga av Sveriges ytvattenförekomster. Om kvicksilver undantas så uppnås god kemisk status i alla vattenförekomsterna. God status med avseende på SFÄ uppnås inte i vattenförekomsterna Västra Styran, Kyrksjön, Fitunaån och Skillebyån. Denna bedömning baseras på framräknade halter av ammoniak (från uppmätt halt ammoniumkväve) i vatten från år 2008 till 2012 för Västra Styran (6 mättillfällen), från år 2007 till 2012 för Fitunaån (257 mättillfällen), från år 2007 till 2012 för Kyrksjön (6 mättillfällen) och från år 2008 till 2010 för Skillebyån (24 mättillfällen) överskridande halt för akut/kronisk exponering. I sjöar som Västra Styran och Kyrkasjön, vilka är mycket näringsrik, kan soliga dagar medföra en väldigt hög primärproduktion som driver upp ph i ytvattnet. Om ammonium samtidigt frigörs från bottensediment på grund av ansträngda syrgasförhållanden kan detta medföra att överskridande av toxisk halt för akut exponering av ammoniak. Detaljerade beskrivningar av statusklassning och miljöövervakning i åtgärdsområdet finns publicerade i VISS (http://www.viss.lansstyrelsen.se/). 24(44)
I dagsläget finns det oklarheter i vilka åtgärder som behöver genomföras för att uppnå god kemisk status i området. Vilka källor som kan kopplas till påvisade föroreningar och vilka åtgärder som är rimliga att utföra behöver utredas. 2.3.2 Förbättringsbehov Förbättringsbehov för att nå god status anges som skillnad i uppmätt halt och dess differens till fastslagit gränsvärde/föreslaget gränsvärde för expertbedömning/klassgräns. Utöver kvicksilver så finns förbättringsbehov för ammoniak i fyra vattenförekomster i åtgärdsområdet (tabell 4). Tabell 4 Förbättringsbehov per vattenförekomst och aktuellt matrisgränsvärde Vattenförekomst Parameter/ kvalitetsfaktor Uppmätt halt Gränsvärde/ klassgräns Matris Förbättringsbehov Kyrksjön (SE654491-160230) Ammoniak 26,9 µg/l 6,8 µg/l 1 vatten Beräknas ej 2 Västra Styran (SE654145-161816) Ammoniak 21,0 µg/l 6,8 µg/l 1 vatten Beräknas ej 2 Fitunaån (SE654512-161517) Ammoniak 25,4 µg/l 6,8 µg/l 1 vatten Beräknas ej 2 Skillebyån (SE654705-160001) Ammoniak 1,54 µg/l 1,0 µg/l vatten 0,54 µg/l 1) Gränsvärde/klassgräns för maximalt tillåten uppmätt halt i vatten. 2) Beräknas inte eftersom sänkt status är ett resultat av att gränsvärde för maximalt tillåten halt överskridits. 2.3.3 Källor till påverkan Miljögifter, både organiska och oorganiska, sprids i vår miljö från punktkällor men även via diffus spridning av alla typer av antropogen aktivitet. Utöver detta sker ett naturligt läckage av vissa miljögifter, t.ex. metaller från berggrunden. Inom åtgärdsområdet återfinns diffusa källor till spridning av miljögifter i åtgärdsområdet som dagvattenutsläpp men även påverkan från jordbruksmark och enskilda avlopp (tabell 5). Höga halter av ammoniak kan påträffas i lakvatten från deponier och orenat avloppsvatten från avloppsreningsverk. Några större betydande sådana påverkanskällor (i storlek av miljöfarlig A- och B-verksamheter) har inte identifierats i åtgärdsområdet. Betydande potentiella påverkanskällor i området som skulle kunna ge upphov till förhöjda halter av ammonium/ammoniak är jordbruksmark och enskilda avlopp. Tabell 5. Kartlagda och potentiella källor till spridning av miljögifter i åtgärdsområdet vattenförekomst och tillhörande parameter/kvalitetsfaktor Vattenförekomst Kyrksjön SE654491-160230 Västra Styran SE654145 161816 Fitunaån SE654512-161517 Skillebyån SE654705-160001 Parameter/ kvalitetsfaktor Ammoniak Ammoniak Ammoniak Ammoniak Betydande potentiell påverkanskälla Diffusa Jordbruksmark Enskilda avlopp Diffusa Jordbruksmark Enskilda avlopp Diffusa Jordbruksmark Enskilda avlopp Diffusa Jordbruksmark Enskilda avlopp Ytterligare potentiell Påverkanskälla Okänt antal C- och U-verksamhete (t.ex. avloppsreningsverk) Okänt antal C- och U-verksamhete (t.ex. avloppsreningsverk) Okänt antal C- och U-verksamhete (t.ex. avloppsreningsverk) Okänt antal C- och U-verksamhete (t.ex. avloppsreningsverk) 25(44)
2.3.4 Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder 2010-2015 Båtbottentvätt och/eller spolplatta har installerats i Södertälje kommun (vattenförekomst Igelstaviken). Föreslagna åtgärder Föreslagna fysiska åtgärder är att arbeta förebyggande vid utsläppskällan med utsläppsreduktion av miljögifter och rening av dagvatten (tabell 6). För att minska belastningen av närsalter föreslås dagvattendammar motsvarande ca 25 ha i området (se kap 2.1.4). Dagvattenåtgärder är även viktiga för att minska belastningen av miljögifter. De bör därför planeras för kostnadseffektiv reducering av både övergödande ämnen och miljögifter. Åtgärder för kvicksilver omfattas inte av detta åtgärdsprogram. Tabell 6 Föreslagna fysiska åtgärder för att nå god status för miljögifter Vattenförekomst Parameter/ kvalitetsfaktor Åtgärd Kostnad Kyrksjön SE654491-160230 Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter Västra Styran SE654145-161816 Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter Fitunaån SE654512-161517 Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter Skillebyån SE654705-160001 Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter 2.4 Främmande arter Främmande arter är arter som avsiktligt eller oavsiktligt inplanterats i våra vatten. De kan utgöra ett hot mot våra inhemska arter om de är konkurrenskraftiga och sprider sig ohämmat. De bedömningsgrunder som används inom vattenförvaltningen är inte eller mycket lite anpassade till att bedöma ekologiska effekter av främmande arter. Det är därför i nuläget inte möjligt att bedöma huruvida en främmande art sänker eller höjer den ekologiska statusen. 2.5 Förändrade habitat genom fysisk påverkan Miljöproblemet Förändrade habitat genom fysisk påverkan avser alla typer av fysiska förändringar som är orsakade av människan och som påverkar hydromorfologin och därmed livsmiljöerna i ett vattenområde. Ingrepp i vattenmiljön som sjösänkning, dämning, utdikning och muddring är exempel på den här typen av fysiska förändringar. Fysiska förändringar påverkar de hydrologiska och morfologiska processerna som skapar förutsättningarna för de akvatiska livsmiljöerna. De fysiska förändringarna indelas förändringar avseende konnektivitet, flöde och morfologi, beroende på vilken typ av fysisk påverkan de medför. För vattenförekomster på kusten har hydromorfologiska kvalitetsfaktorer inte klassats på grund av brister i underlag och vägledning. Detta betyder inte att kusten är opåverkad. De biologiska kvalitetsfaktorerna i kustzonen är ofta påverkade av hamnar, muddring, vandringshinder i kustmynnande vattendrag och erosionsskador till följd av färjetrafik osv. Klassning av dessa vattenförekomster kommer att ske framöver. Alla vattenförekomster i området är kraftigt av påverkade av fysiska förändringar som främst beror på dämning, rätning, kanalisering och dikning (figur 9). 26(44)
Figur 9. Vattenförekomster där förändrade habitat genom fysisk påverkan angivits som miljöproblem. 2.5.1 Tillstånd Klassificering av ekologisk status sker genom bedömning av biologiska, hydromorfologiska, samt fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. De hydromorfologiska faktorerna är stöd till de biologiska faktorerna och visar på antropogena förändringar i den akvatiska miljön 27(44)
genom påverkan på hydrologiska eller morfologiska förhållanden. Hydromorfologin består i sin tur av de tre kvalitetsfaktorerna konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd. Konnektivitet Konnektivitet är ett mått på möjligheten för vattenlevande organismer eller landlevande organismer, med del av sin livscykel i vatten, att förflytta sig upp- och nedströms i vattendrag eller längs grunda områden i sjöar. Följden av bristande konnektivitet är att fiskar och andra vattenlevande arter inte längre kan röra sig fritt i vattensystemet. Konnektiviteten bedöms om möjligt utifrån vilka fiskarter med vandringsbehov man hittat i vattenförekomsten, i förhållande till vilka arter som borde finnas. De flesta fiskarter har ett behov av att vandra och vandrar mellan flera ytvattenförekomster under del av sin livscykel. I praktiken har man inte alltid haft tillgång till data som visar tillgången på fisk. Man har istället gjort en indirekt bedömning utifrån befintliga vandringshinders passerbarhet, vattenförekomstens placering i vattensystemet samt fiskars beteende. Samtliga vattendrag i området är kraftigt påverkade av vandringshinder. I området finns bl.a. nio dammar som utgör vandringshinder för fisk enligt de karteringar som genomförts. Bränningeån, Moraån, Åbyån och Fitunaån har samtliga dammar i sina nedre delar som effektivt hindrar all (möjligen med undantag för havsöring) fiskvandring från kusten. Statusklassningen visar att samtliga vattenförekomster bortsett från Stora Skogssjön har sämre än god status, med avseende på konnektivitet (figur 10). När statusen är sämre än god innebär det att mer än 25 procent av de fiskarter som förväntas förekomma saknas eller inte kan vandra genom vattenförekomsten. 28(44)
Figur 10. Status avseende konnektivitet i sjöar och vattendrag. Med vandringshinder avses dammar, trummor, fiskgaller och naturliga hinder. Vid bedömningen av ett hinders passerbarhet har öring (starksimmande) och mört (svagsimmande) använts. Mört representerar i princip alla andra arter förutom lax/öring och ål. Ett hinder anges antingen som definitivt eller partiellt 3. Dammar från SMHI:s dammregister redovisas i de fall ingen mer detaljerad information finns. 3 Definitivt - hindret kan med största sannolikhet inte passeras under några förhållanden. Partiellt - hindret kan passeras under vissa gynnsamma förhållanden, vanligtvis vid högvattenföring. 29(44)
Hydrologisk regim Hydrologisk regim i vattendrag beskrivs av det hydrologiska tillstånd en vattenförekomst har med avseende på flödesvolym, flödesdynamik och tillgänglig flödesenergi. Flödesvolymen bestämmer vilken utbredning akvatiska habitat kan ha och därmed var de vattenlevande organismerna kan leva. Flödesdynamiken beskriver hur vattnets flöde varierar över tiden mellan låg-, medel- och högvattenföring. Flödesenergi är ett mått på kraften i det flödande vattnet som påverkar morfologin i vattendraget och skapar olika vattenmiljöer att leva i. Hydrologisk regim beskrivs av de underliggande parametrarna: volymsavvikelse, flödets förändringstakt samt vattenståndets förändringstakt, samt specifik flödesenergi. Klassificeringarna har utförts av SMHI och baseras på beräkningar av dygnsvärden av vattenföring för vattendrag respektive vattenstånd för sjöar, för perioden 1981-2010. Beräkningarna har utförts med den hydrologiska modellen S-HYPE. Modellberäkningarna fångar årsregleringen i landets större magasin men tar inte hänsyn till korttidsregleringar för mindre vattendrag och sjöar, såsom vecko-, dygns- och timreglering. Ytterligare kartläggning behövs för att öka tillförlitlighet verifiera modellresultaten. Data om hur regleringen genomförs i praktiken är en viktig information för en korrekt klassificering. Statusklassificeringarna från SMHI visar att inga sjöar i åtgärdsområdet har sämre än god status avseende hydrologisk regim. God status avseende innebär att flöde och volym avviker mindre än 15 procent från naturliga förhållanden och att vattenståndet inte förändras snabbare än 0,15 m per timme. För sjöar får avvikelsen mellan reglerat och naturligt vattenstånd inte vara större än 0,25 meter om statusen ska betraktas som god. För vattendrag har Länsstyrelsen i Stockholm län gjort en mer djupgående analys, där effekten av markavvattningsföretag vägts in. För vattendragen visar Kagghamrån, Fitunaån och Skillebyån sämre än god status med avseende på hydrologisk regim. Morfologiskt tillstånd Morfologiskt tillstånd är förenklat en beskrivning av de fysiska förhållanden som råder i en vattenförekomst och hur de avviker i förhållande till ett referenstillstånd med ingen eller mycket lite mänsklig påverkan. Förändrad morfologi innebär att ingrepp skett vattenförekomsternas i djup, bredd eller läge. Morfologin innefattar även markanvändningen i vattenförekomstens omgivning. Till omgivningen räknas närmiljön och svämplanet. Närområdet är markområdet närmast en vattenförekomst, 30 meter från strand- eller vattenlinjen. För närområde anges den mänskliga påverkan som andel aktivt brukad mark och anlagda ytor. Svämplanet är den flacka ytan intill vattendraget eller sjön, vilket bildas genom återkommande översvämningar. För vattenförekomsterna i detta åtgärdsområde har de hydromorfologiskaparametrarna Vattendragets närområde och Svämplanets strukturer och funktion i vattendrag/sjöar, samt information från markavvattningar använts vid bedömningen. Parametrarna har sammansvägts till morfologiskt tillstånd enligt HVMFS 2013:19. Statusklassificeringen är genomförd utifrån GISanalyser. Analyserna visar att samtliga vattendrag samt sjön Vällingen har sämre än god status, med avseende på morfologsikt tillstånd (figur 11). Alla vattendrag område är mer eller mindre påverkade av dämning, rätning, kanalisering, dikning och dylikt. Inom området finns ett antal aktiva markavvattningsföretag. Dessa har en skyldighet att underhålla diken, invallningar genom exempelvis rensning, vilket ofta är en förutsättning för att kunna bedriva jordbruk i dessa områden. De flesta vattendragslevande organismer är dock anpassade till de ständiga förändringar i strandoch bottenmiljön som sker i naturliga vattendrag. Den variation som uppstår genom ständig förändring skapar förutsättningar för biologisk mångfald bland såväl insekter som fiskarter. Rensning, rätning och kanalisering av vattendrag leder till förlust av den naturliga variationen i vattnets strömningsmönster, djupförhållanden och bottensubstrat. När ett slingrande vattendrag rätas ut effektiviseras vattentransporten så vatten leds bort snabbare. Detta leder dels till en mer ensartad botten med liten variation och försämrade förutsättningar för insektsliv och biologisk mångfald och till ökad partikeltransport och ökad transport av näringsämnen. 30(44)
Figur 11. Status avseende morfologiskt tillstånd i sjöar och vattendrag. 2.5.2 Förbättringsbehov Konnektivitetsförändringar Förbättringsbehov med avseende på konnektivitet finns för samtliga vattenförekomster inom området. Nio dammar och ett antal övriga vandringshinder behöver åtgärdas för att återskapa konnektivitet mellan kust och sjö. 31(44)
Flödesförändringar Samtliga vattendrag har sämre än god status avseende hydrologisk regim till följd av maravvattningsföretag samt dammar. Morfologiska förändringar Alla vattendrag (samt Vällingen) som utgör vattenförekomster område har ett förbättringsbehov gällande morfologiska förändringar. Förbättringsbehovet för morfologiska förändringar härrör främst från rensning/rätning och avsaknad av ekologiskt funktionella kantzoner. 2.5.3 Miljöproblem och källor till påverkan Konnektivitetsförändringar Problematiken kring vandringshinder är omfattande inom området. Borttagande av vandringshinder skulle ge en mycket stor effekt eftersom en stor del av delavrinningsområdena är isolerade p.g.a. dammar och andra hinder. Flödesförändringar Samtliga vattendrag har sämre än god status avseende hydrologisk regim till följd av maravvattningsföretag samt dammar. Morfologiska förändringar Rensningar och rätningar är det största problemet vad gäller förändringar av habitat genom fysiska förändringar. Sjöarna i området är sänkta och/eller dämda samt att flertalet av vattendragen är omformade vilket har stor negativ påverkan på biologin i avrinningsområdet. 2.5.4 Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder 2010-2015 Konnektivitetsförändringar Det pågår utredning kring om/hur man kan åtgärda Nykvarnsdammen som ligger närmast mynningen i Moraån. Inga beslut om åtgärd finns. Flödesförändringar Inga åtgärder har genomförts vad gäller hydrologi. Morfologiska förändringar Ett flertal biotopvårdsåtgärder har genomförts i berörda vattendrag vilka verkar positivt på såväl morfologiska som flödesmässiga förändringar. Inom vissa områden (bl.a. Södertälje kommun) arbetar man aktivt för att skapa bättre ekologiskt funktionella kantzoner längsmed vattendragen. Föreslagna åtgärder Konnektivitetsförändringar Samtliga vattendrag i området behöver restaureras med avseende på konnektivitetsförändringar (tabell 7). I Bränningeån, Moraån, Åbyån och Fitunaån återfinns ca 10 dammar som behöver åtgärdas. Samtliga dessa dammar måste utredas och åtgärdas. Om vandringhindren i vattendragen åtgärdas kommer även statusklassningen i sjöarna bli god (eller högre). Primärt bör konnektivitet mellan kustzonen och första sjön i delavrinningsområdena prioriteras. Flödesförändringar Åtgärder för förbättrad konnektivitet, genomförande av biotopvård och restaurering av ekologisk funktionella kantzoner kommer indirekt att förbättra flödesförhållandena. Inga andra åtgärder föreslås med avseende på flödesförändringar. 32(44)