Klarar klimatpolitiken både klimatförändringarna och fattigdomsutmaningen? Elva frågor till riksdagspartierna

Klarar klimatpolitiken både klimatförändringarna och fattigdomsutmaningen? Elva frågor till riksdagspartierna 2

Innehåll 1. Förord 3 2. Partiernas svar på enkätens frågor 4 3. Övergripande analys 6 4. Analys av partiernas svar och kommentarer till respektive fråga 8 5. Partiernas kommentarer 14 6. Enkätfrågorna 20

1. Förord Klimatförändringarna är en global rättvisefråga. Industriländerna med 20 procent av världens befolkning har släppt ut den absoluta merparten av de växthusgaser som värmer klimatet idag. Fattiga människor i utvecklingsländerna bidrar minst till de globala utsläppen men är mest utsatta för de negativa effekterna av ett förändrat klimat. I Afrika riskerar jordbruksproduktionen att halveras i flera regioner, malaria väntas spridas ytterligare och flera hundra miljoner människor riskerar att drabbas av försämrad tillgång till vatten. Den miljard människor som lever i de 100 fattigaste länderna står tillsammans för mindre än 3 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Vi befinner oss mitt i en dubbel global utmaning att både klara klimatförändringarna och bekämpa fattigdomen. Det räcker inte att de rika länderna minskar sina egna utsläpp av växthusgaser. Ska vi klara av att minska de globala utsläppen måste också utvecklingsländernas utsläpp minska kraftigt. Samtidigt finns enorma utvecklingsbehov. Enligt de senaste siffrorna från FN har en miljard miljoner människor för lite mat. 2,6 miljarder människor lever på mindre än 2 dollar per dag, och 1,5 miljarder saknar tillgång till elektricitet. Alla har rätt till utveckling, och arbetet för att minska utsläppen får inte ske på bekostnad av fattiga människors rättmätiga strävan att öka sin egen välfärd. Det innebär att industriländerna måste göra mycket stora åtaganden för att både minska sina egna utsläpp och stödja utvecklingsländerna så att de kan anpassa sig till klimatförändringarna och utvecklas utan att öka klimatutsläppen. Diakonia och Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete anser att det nya klimatavtalet måste ge utrymme för fattiga länder att utvecklas. Vi samarbetar med kyrkor och biståndsorganisationer i Europa och i fattiga länder i kampanjen Countdown to Copenhagen för att världens beslutsfattare ska enas om ett rättvist klimatavtal vid toppmötet i Köpenhamn i december 2009. Utifrån medvetenheten om den dubbla utmaningen har vi utformat elva frågor till riksdagspartierna. Vi vill med dem ta riksdagspartierna på pulsen i några grundläggande frågor som är centrala i de internationella klimatförhandlingar som pågår just nu. Frågorna är uppdelade i tre kategorier: a) behovet av utsläppsminskningar, b) fördelning av ansvaret och c) finansiering och tekniköverföring. I denna rapport redovisas de svar partierna har lämnat. Uppsala och Stockholm september 2009 Erik Lysén Policychef för Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete Bo Forsberg Generalsekreterare Diakonia 4

2. Partiernas svar på enkätens frågor För alla frågor utom nr 6 ges svarsalternativen, möjligen, och nej samt möjlighet att lämna egna kommentarer. Partiernas kommentarer kan du läsa i kapitel 4. M Fp C Kd Mp S V Behovet av utsläppsminskningar 1 Den senaste forskningen ska vara vägledande för de utsläppsmål som Sverige driver i förhandlingarna. 2 Sverige bör verka aktivt för att ett koncentrationsmål på 400 ppm bör vägleda de utsläppsmål som fastställs inom FN. (Mål idag: 450 ppm) 3 Är ert parti mot bakgrund av den senaste klimatforskningen redo att skärpa Sveriges och EU:s utsläppsmål? 4 Sverige ska verka tydligt inom EU och FN för att de globala utsläppen ska minska med 80 procent till 2050. (Idag: minst 50 procent ) Fördelning av ansvaret 5 Rättviseprinciper ska vara vägledande i klimatförhandlingarna. 6 I vilken mån anser ni att fördelningen av klimatansvaret bör ta hänsyn till de historiska utsläppen? (Från år 1990, föreslår Diakonia och Hela världen, Svenska kyrkan) 7 De fattigaste människorna ska undantas när olika länders ansvar för att bidra ekonomiskt till att lösa klimatkrisen beräknas. Finansiering och tekniköverföring 8 Det stöd som Sverige ger till klimatanpassning i fattiga länder ska ges utöver det utvecklingsbistånd som Sverige ger idag dvs 1 procent av BNI. (Nuvarande stöd ges inom biståndsramen.) 9a 9b 10a Det behövs nya och innovativa finansieringsmekanismer som ligger utanför de nationella statsbudgetarna om vi ska klara uppdraget att mobilisera stabila, förutsägbara och tillräckliga resurser till stöd för utvecklingsländernas klimatanpassning och utsläppsminskningar. Sverige ska vara pådrivande i de internationella förhandlingarna om nya finansieringskällor. Det är viktigt att klimatfonder och finansieringsmekanismer genomsyras av principer om demokratiskt ägarskap, öppenhet och inflytande. 10b Klimatfonder bör i första hand underställas FN:s Klimatkonvention. (snarare än Världsbanken) 11 Det bör antas en deklaration om att existerande flexibilitet i Trips-avtalet kan användas för att underlätta överföring av klimatteknik, i linje med de deklarationer som tidigare antagits beträffande aids-mediciner. Möjl - - Möjl Möjl /nej Möjl 1990 1990 1990-1990 1990 1990 - - - / Möjl - - - Nej Möjl Möjl 5

3. Sammanfattande analys Förhandlingarna inför klimatmötet i Köpenhamn har gått in i slutskedet. Genom ordförandeskapet i EU har Sverige en nyckelroll inför Köpenhamn. Sverige skall inte bara leda de europeiska länderna i förhandlingen, utan också försöka överbrygga den djupa förtroendeklyfta som uppstått mellan utvecklingsländer och industriländer, dvs. mellan de länder som historiskt sett har släppt ut minst respektive mest växthusgaser. Regeringen talar ofta om att den är pådrivande inom EU och de internationella förhandlingarna inför Köpenhamn. Diakonia och Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete följer klimatförhandlingarna i nära samarbete med andra trosbaserade bistånds- och utvecklingsorganisationer från hela världen. Den bild som vi och våra partners får av Sveriges agerande är en annan. Sveriges ordförandeskap har snarare varit mycket mer försiktigt än vad vi och många länder och organisationer hoppats på. Hur står regeringens faktiska agerande i samklang med de svenska riksdagspartiernas uppfattningar? I enkäten har partierna fått svara på var de står i de frågor som vi tror är avgörande för att världen ska få ett klimatavtal i Köpenhamn som är både tillräckligt ambitiöst och rättvist. Frågorna utgörs av påståenden som uttrycker Diakonias och Hela världen, Svenska kyrkans ståndpunkter och partierna tillfrågas om de håller med om dessa ståndpunkter. De flesta partier svarar ja på majoriteten av frågorna och nyanserar sina svar med egna kommentarer. Moderaterna avstår i många fall från att svara direkt på frågorna, men ger i stället utförliga kommentarer. I kommentaren till ett par frågor skriver de att vi kan inte spekulera i en pågående process och att som ordförandeland kan Sverige inte låsa sig vid en fast ståndpunkt. Miljöpartiet har lämnat mycket få kommentarer. Den övergripande bilden av partiernas svar är tydlig: det finns en bred majoritet i riksdagen för en betydligt mer långtgående politik än den Sverige hittills har stått för i de pågående förhandlingarna. Skärp utsläppsmålen Samtliga svenska partier vill låta ny forskning styra vilka utsläppsmål Sverige driver i förhandlingarna (fråga 1). Sveriges eget mål är idag att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent till 2020 och EU:s mål är att minska med 20 eller 30 procent, beroende på utfallet i Köpenhamn. En del av dessa minskningar ska genomföras utanför Sverige respektive EU. Mot bakgrund av de varningar om snabbare klimatförändringar som vetenskapssamhället presenterat under de senaste månaderna svarar samtliga partier förutom Moderaterna ja på frågan om de är redo att skärpa Sveriges och EU:s mål (fråga 3). Flertalet av partierna i enkäten vill att Sverige även i internationella sammanhang inte bara i den svenska politiken som idag ska tala för att de globala utsläppen måste minska snabbare än vad som hittills har sagts. Samtliga partier anger (fråga 2) att FN-avtalets mål bör vara att stabilisera nivån av växthusgaser vid 400 ppm koldioxidekvivalenter, och inte som målet är idag vid 450 ppm. Sex partier anger (fråga 4) att Sverige ska verka för att de globala utsläppen ska minska med 80 procent till 2050 i stället för de minst 50 procent som regeringen hittills talat om. 6

Fördela ansvaret rättvist Vid klimatförhandlingarna i Kyoto var det förhandlingsstyrka och taktik snarare än tydliga kriterier och principer som avgjorde utgången. Detta trots att klimatkonventionen slår fast flera principer, bland annat att medlemsländerna har ett gemensamt men differentierat ansvar. Det innebär att alla länder ska bidra utifrån sina förutsättningar. Även vid årets förhandlingar finns en risk att det blir förhandlingsstyrkan som avgör, men alla partier svarar att de vill att rättviseprinciper ska vara vägledande i klimatförhandlingarna (fråga 5) och att man vid fördelning av ansvar ska ta hänsyn till länders historiska utsläpp (fråga 6). Alla partier utom Moderaterna svarar ja på frågan om de fattigaste människorna ska undantas när länders finansiella ansvar fördelas (fråga 7). Vem ska betala? Fråga 8 handlar om huruvida det stöd vi ska ge till utvecklingsländernas anpassning till ett förändrat klimat ska finansieras inom eller utanför biståndsramen. De fattiga länder som drabbas värst av klimatförändringarna behöver redan idag ekonomiskt stöd för att anpassa sig. Behoven kommer att växa snabbt de närmaste decennierna. FN:s utvecklingsorgan UNDP uppskattade år 2007 att det totala behovet kommer att uppgå till 86 miljarder dollar 2015. Den internationella kommission för klimat och utveckling som letts av biståndsminister Gunilla Carlsson (Commission for Climate and Development) gör ingen egen uppskattning, men bedömer att finansieringsbehovet förmodligen kommer att vara större än dagens globala bistånd (ca 100 miljarder dollar per år). FN har nyligen uppskattat att det kommer att krävas 500 miljarder dollar per år i stöd till såväl anpassning som omställning, och Världsbanken har angett siffran 475 miljarder dollar, utifrån en sammanställning av flera olika studier. Det nuvarande utvecklingsbiståndet behövs för att bekämpa fattigdom och främja hälsa, utbildning och demokrati. Om inte nya pengar kommer fram riskerar biståndets stöd inom dessa områden att minska när klimatförändringarna skapar stora nya behov i de länder som drabbas värst. Sex partier svarar att stöd till klimatanpassning ska ges utöver det utvecklingsbistånd som Sverige ger idag (1 procent av BNI). I regeringens budget för 2010 tas emellertid en satsning på klimatstöd från biståndsbudgeten, på samma sätt som förra året Finansieringen är idag den kanske allra största knäckfrågan, och helt avgörande för om det blir något avtal i Köpenhamn. I diskussionen om nya finansieringskällor som kan generera långsiktiga och stabila bidrag till utvecklingsländerna har Sverige inte varit pådrivande inom EU. Det vi har sett när vi följt förhandlingarna är att Sverige inte valt att stödja olika innovativa förslag som presenterats. Bland annat tillhörde Sverige länge de länder som motsatte sig föreslagna finansieringsmekanismer som legat utanför statsbudgetarna och finansministrarnas kontroll. Enkäten visar att sex partier svarar ja på frågan om att regeringen ska vara pådrivande i förhandlingarna om nya finansieringskällor (fråga 9b). Partierna vill mer Vi har valt att inte väga samman partiernas svar till en övergripande bedömning av varje enskilt parti, eftersom frågorna är av mycket olika karaktär. En sådan sammanvägning försvåras också av att Moderaterna i hög grad har kommenterat snarare än svarat på frågorna. Vi kan ändå dra några övergripande slutsatser från partiernas svar: En bred majoritet av riksdagen är beredd att mot bakgrund av ny klimatforskning skärpa de utsläppsmål som under det senaste året slagits fast inom Sverige och EU. En bred majoritet, i ett avseende samtliga partier, ställer sig bakom förslag som kan ligga till grund för en högre ambitionsnivå i de internationella klimatförhandlingarna än vad regeringen verkar för idag. 1 UN Department of Economic and Social Affairs. World Economic and Social Survey 2009; World Bank, World Development Report 2010. 2 I frågan om kortsiktig finansiering, en specifik fråga som enkäten inte behandlar, har Sverige däremot varit pådrivande 7

En bred majoritet i riksdagen vill att stöd till klimatanpassning i utvecklingsländerna ska finansieras utanför biståndsbudgeten. Sådana stöd finansieras inom biståndsramen idag. En bred majoritet i riksdagen vill att Sverige ska vara pådrivande i de internationella förhandlingarna om nya finansieringsmekanismer, en fråga som kan vara avgörande för att utvecklingsländerna ska ställa sig bakom ett avtal i Köpenhamn. Beskeden som riksdagspartierna lämnar i enkäten är både nya och glädjande. Det finns en bred uppslutning kring principen om att klimatomställningen måste gå hand i hand med de fattigaste människornas rätt till utveckling. Det finns dessutom stöd både i riksdagen och bland flera av regeringspartierna för att Sveriges regering ska visa mod och gå längre i att föreslå nya mål för minskade utsläpp och nya finansieringskällor. Vi tror att en svensk position som grundar sig i vad partierna ger uttryck för i enkäten har en större chans att nå framgång än den linje som Sverige hittills har drivit. Det finns fortfarande tid kvar till mötet i Köpenhamn. Förhandlingarna där kan bara bli en framgång om vi kan hitta fram till ett avtal som är rättvist mot dem som redan idag lider av klimatförändringarna och som samtidigt bidragit minst till utsläppen av växthusgaser. Sverige måste lämna rollen som medlare och istället våga ta initiativ. 8

4. Analys av partiernas svar och kommentarer till respektive fråga Här presenteras frågeställningarna kortfattat. För den fullständiga bakgrunden till varje fråga, se kapitel 6. A. Behovet av utsläppsminskningar 1. Nyare klimatforskning Den senaste forskningen ska vara vägledande för de utsläppsmål som Sverige driver i förhandlingarna. Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC kom 2007 och skärpte oron för en accelererande klimatförändring jämfört med tidigare rapporter. Senare forskning och faktiska observationer visar att de värsta scenarierna från 2007 vad gäller bland annat avsmältning av havsis och glaciärer, uppvärmning av världshaven och höjning av havsnivån är på väg att uppfyllas eller till och med överträffas. Alla partier svarar ja på frågan om den senaste forskningen ska vara vägledande för de utsläppsmål som Sverige driver i förhandlingarna. Kristdemokraterna beklagar i sin kommentar att de förberedande förhandlingarna i Bonn tycks vara inriktade på är vad som är politiskt möjligt snarare än vad som vetenskapen säger krävs. Rapporterna från FN:s klimatpanel IPCC är grundläggande för alla partier. Moderaterna skriver till exempel att IPCC:s rapporter är grunden för utvecklingen av partiets politik. Men det finns hos flera också en öppenhet för att ta in senare forskning. Folkpartiet nämner i sin kommentar specifikt Arktisfrågan. Kristdemokraterna betonar att det är ett problem att IPCC:s rapporter kommer så sällan och efterlyser en mekanism inom IPCC som regelbundet uppdaterar beslutsfattarna med den senaste kunskapen. 2. Koncentrationsmål Sverige bör verka aktivt för att ett koncentrationsmål på 400 ppm bör vägleda de utsläppsmål som fastställs inom FN. FN-förhandlingarna utgår idag ifrån att en stabilisering av växthusgaserna vid 450 ppm koldioxidekvivalenter (CO2e) skulle ge goda möjligheter att klara tvågradersmålet. Alla partier stödjer förslaget om att Sverige bör verka aktivt för att skärpa FNförhandlingarnas mål till 400 3 ppm CO2e, vilket också ligger i linje med den klimatpropsition som riksdagen antog i juni i år. Miljöpartiet och Vänsterpartiet menar att också denna nivå kan visa sig vara för hög. Det bör noteras att Sverige inte har föreslagit att FN:s koncentrationsmål ska skärpas. I denna fråga, som till skillnad från frågan om utsläppsminskningar är helt och hållet global, har regeringen alltså en mer långtgående position i det svenska sammanhanget än i de internationella förhandlingarna. 3 Diskussionen om koncentrationsmål blir lätt förvirrad, eftersom det är lätt att bland ihop målen för koldioxid och målen för växthusgaserna som helhet (ppmco2 respektive ppm CO2-ekvivalenter). Det krav på 350 ppm CO2 som bland andra organisationen 350.org verkar för motsvarar målet 400 ppmco2e. 9

3. Utsläppsmål till 2020 Är ert parti mot bakgrund av den senaste klimatforskningen redo att skärpa Sveriges och EU:s utsläppsmål? Riksdagen beslutade i juni att Sveriges utsläpp ska minska med 40 procent till 2020, varav 27 procentenheter ska genomföras i Sverige och resten ska genomföras i andra länder genom så kallade flexibla mekanismer. EU beslutade 2008 att EU:s utsläpp till 2020 ska minska med 30 procent inom ramen för ett ambitiöst Köpenhamnsavtal, det vill säga om andra rika länder gör jämförbara minskningar och utvecklingsländer vidtar lämpliga åtgärder. I annat fall avser EU minska med 20 procent. En del av dessa utsläppsminskningar ska genomföras utanför EU. Diakonia och Hela världen, Svenska kyrkan anser att Sveriges och EU:s egna utsläpp ska minska med 40 procent till 2020, och att dessa minskningar som genomförs inom Sverige respektive EU. Alla partier utom Moderaterna är beredda att skärpa nuvarande utsläppsmål, mot bakgrund av ny klimatforskning. Moderaterna menar att dagens mål ligger fast men att det är viktigt att de politiska partierna är lyhörda för forskningens resultat. Folkpartiet antyder att man är villig att skärpa målen för energieffektivisering och vill ge Vattenfall tydligare klimatdirektiv. Centerpartiet antyder i sin kommentar att man är redo att skärpa EU:s, men inte Sveriges mål. Kristdemokraterna uttalar sig tydligt för en skärpning av EU:s mål. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet menar att dagens mål bör skärpas, i enlighet med sin gemensamma klimatmotion vill de att målet för Sverige bör skärpas till 40 procent minskning i Sverige. Vänsterpartiet påpekar också att de i EUparlamentet verkat för 40 procent minskningar i EU. 4. Långsiktigt utsläppsmål Sverige ska verka tydligt inom EU och FN för att de globala utsläppen ska minska med 80 procent till 2050. EU och Sverige har i FN-förhandlingarna föreslagit att de globala utsläppen ska minska med minst 50 procent till 2050. Detta trots att en sådan minskning även utifrån FN:s klimatpanels bedömning från 2007 medför 50 procent risk för att tvågraderstaket överskrids. Alla partier utom Moderaterna och Centerpartiet anser att Sverige ska verka för att skärpa det långsiktiga målet för de globala utsläppsminskningarna av växthusgaser till 80 procent. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet betonar i sina kommentarer att de globala utsläppen måste minska betydligt kraftigare än med minst 50 procent. Moderaterna och Centerpartiet betonar i sina kommentarer att det viktigaste nu är att så många länder som möjligt omfattas av ett nytt avtal. Det kan konstateras att Sverige förespråkar minst 50 procent när det långsiktiga målet diskuteras i internationella förhandlingar, trots att det finns en stark majoritet i riksdagen för att Sverige i de internationella förhandlingarna ska verka för betydligt kraftigare utsläppsnedskärningar. B. Fördelning av ansvaret 5. Rättviseprinciper Rättviseprinciper ska vara vägledande i klimatförhandlingarna. Vid klimatförhandlingarna i Kyoto var det i mycket liten grad principer som styrde samtalen. Förhandlingsstyrka och taktik avgjorde utgången mer än ansvarsfördelning och olika principer om rättvisa. I klimatkonventionen, som är den grund utifrån vilken förhandlingarna sker, står bland annat att medlemsländerna har ett gemensamt men differentierat ansvar samt att kapacitet ska vara avgörande för åtagandena. 10

Alla partier svarar ja på frågan om rättviseprinciper snarare än förhandlingsstyrka ska vara vägledande i klimatförhandlingarna. Folkpartiet påpekar att partiet medverkade till att en skrivning om rättviseperspektivet också kom med i riksdagens klimatbetänkande, och Miljöpartiet nämner att de ser de principer som har utvecklats av bland annat Stockhom Environment Institute (SEI) i Greenhouse Development Rights som en bra utgångspunkt. 6. Historiskt ansvar I vilken mån anser ni att fördelningen av klimatansvaret bör ta hänsyn till de historiska utsläppen? Med historiskt ansvar menas att länder ska ta ansvar för de utsläpp som de gjort tidigare. Ett historiskt ansvar kan bland annat motiveras av att utsläppen finns kvar i atmosfären och påverkar klimatet under lång tid. Dagens och kommande decenniers klimatförändringar påverkas därmed i mycket hög grad av dagens och gårdagens utsläpp. En avgörande fråga i diskussionen om historiskt ansvar är hur långt tillbaka ansvaret ska sträckas. Det finns bland partierna en bred enighet om att vi till viss del ska ta ansvar för de utsläpp som vi gjort tidigare, åtminstone från 1990. Kristdemokraterna avstår från att nämna ett årtal. Vänsterpartiet och i viss mån Folkpartiet och Moderaterna antyder i sina kommentarer att det vore önskvärt att gå ännu längre tillbaka i tiden, men att detta vore svårt att genomföra i praktiken. Det bör noteras att inom FN-förhandlingarna är debatten om det historiska ansvaret mycket livlig. Många utvecklingsländer kräver med emfas att industriländerna ska ta ansvar för sina historiska utsläpp. EU och Sverige har emellertid visat mycket lite förståelse för dessa krav i förhandlingarna, vilket har uttryckts tydligt av EUrepresentanter vid förhandlingssessioner. 7. Frihet att utvecklas ska de fattigaste ha ett undantag i klimatåtagandena? De fattigaste människorna ska undantas när olika länders ansvar för att bidra ekonomiskt till att lösa klimatkrisen beräknas. Greenhouse Development Rights (GDR) 4 är en modell för att fördela ansvar mellan länder som Diakonia och Hela världen, Svenska kyrkan förordar. Modellen har utarbetats av bland annat Stockholm Environment Institute, och syftar till att genomföra Klimatkonventionens grundläggande princip om differentierat ansvar. 5 En grundläggande princip i GDR är att människor som befinner sig under en global fattigdomsnivå inte ska behöva bidra ekonomiskt till utsläppsminskningen. De ska därför undantas när olika länders ansvar för att bidra ekonomiskt till att lösa klimatkrisen beräknas (se kapitel 6, fråga 7 för närmare förklaring av GDR och utvecklingströskeln ). Det finns bland partierna en enighet om att industriländerna har störst ansvar och att utvecklingsländerna ska bidra i takt med att de blir rikare. Moderaterna är emellertid inte, till skillnad från övriga partier, beredda att bejaka principen ovan om att de fattigaste människorna ska undantas när länders finansiella ansvar fördelas. Partiet skriver bland annat att länder som räknas till världens fattiga men som står för en stor del av utsläppen måste vara beredda att kombinera utsläppsminskningar med fattigdomsbekämpning. Exempelvis Kina, Indien och Brasilien måste ta ansvar för att minska sina utsläpp. 4 Bauer, P., Athanasiou, T. and Kartha, S. (2008). The Right to Development in a Climate Constrained World: The Greenhouse Development Rights Framework. 5 Artikel 3.1 Klimatkonventionen: The Parties should protect the climate system for the benefit of present and future generations of humankind, on the basis of equity and in accordance with their common but differentiated responsibilities and respective capabilities. Accordingly, the developed country Parties should take the lead in combating climate change and the adverse effects thereof. 11

C. Finansiering och tekniköverföring 8. Ska bistånd ämnat för fattigdomsbekämpning och demokratiarbete även finansiera klimatanpassning? Det stöd som Sverige ger till klimatanpassning i fattiga länder ska ges utöver det utvecklingsbistånd som Sverige ger idag (1 procent av BNI). Svenska kyrkan och Diakonia menar att det ekonomiska stödet till utvecklingsländernas inte ska finansieras med medel som ges inom ramen för de nuvarande biståndsåtagandena (0,7 procent internationellt, 1 procent för Sverige). Det nuvarande biståndet behövs för att bidra till arbetet med att uppfylla de internationella utvecklingsmålen (Milleniemålen) om att halvera fattigdomen, ge utbildning till alla, främja jämställdheten och minska barnadödligheten och ska även finansiera demokratiarbete och arbete för mänskliga rättigheter. För att inte biståndspengar ska avledas från dessa mål behövs därför nya pengar, utöver det befintliga biståndet. Stöd för denna uppfattning finns i bland annat det så kallade Balimandatet 6 och i rapporten från den internationella kommission för klimat och utveckling som leddes av biståndsminister Gunilla Carlsson. De flesta partier betonar i sina kommentarer att stödet till klimatanpassning behöver integreras med utvecklingsbiståndet i själva genomförandet. Folkpartiet skriver exempelvis att det inte ska vara vattentäta skott mellan traditionellt bistånd och klimatbistånd och Socialdemokraterna framhåller att det bistånd som ges i dag ska självklart också användas så att det ger goda klimateffekter i de fattiga länderna. Alla partier utom moderaterna bejakar samtidigt enkätfrågan och menar att finansieringen av klimatanpassningen bör skiljas från utvecklingsbiståndet och ges utöver det bistånd Sverige ger idag (1 procent av BNI). Det kan därmed noteras att det enda parti som anser att det stöd vi ska ge till utvecklingsländernas anpassning till ett förändrat klimat ska finansieras inom biståndsramen, är det parti som idag innehar biståndsoch finansministerposterna. I förra årets budget finansierades en stor satsning på klimatanpassning genom biståndsramen. Regeringen hävdade då att den var additionell eftersom den gavs inom en växande biståndsram. Frågan om additionalitet är aktuell i en rad EU-processer, där ordförandeskapet är drivande och där det finns stora förväntningar på att Sverige ska verka för att stöd till klimatanpassning ska vara additionellt till utvecklingsbiståndet. 7 9. Finansieringskällor Det behövs nya och innovativa finansieringsmekanismer som ligger utanför de nationella statsbudgetarna om vi ska klara uppdraget att mobilisera stabila, förutsägbara och tillräckliga resurser till stöd för utvecklingsländernas klimatanpassning och utsläppsminskningar. Mekanismerna ska vara kopplade till Klimatkonventionen och till exempel de klimatmarknader som ett nytt avtal kan generera. I de internationella klimatförhandlingarna ses finansieringsfrågan som en dealbreaker om inte den frågan löses så blir det inget avtal. Allt tyder på att det finansiella stöd som utvecklingsländerna behöver, inte bara för sin klimatanpassning utan också för att utveckla sina ekonomier på ett klimatsmart sätt, måste ha en helt annan omfattning än vad utvecklingsbiståndet har haft hittills. I de internationella förhandlingarna har bland annat internationella flygavgifter och öronmärkning av auktioneringsintäkter från försäljning av utsläppsrätter föreslagits. Förhandlingsmandatet för FN-förhandlingarna anger att resurserna ska vara adekvata, förutsägbara och uthålliga. För stödet till klimatanpassning ska man överväga innovativa finansieringskällor. 6 Det förhandlingsmandat för de nu pågående klimatförhandlingarna, som antogs på Bali i december 2007. 7 Frågan kommer upp i flera olika rådslutsatser under hösten, liksom i ett dokument om klimatanpassning som ordförandeskapet skriver tillsammans med EU-kommissionen och som ska presenteras i september. 12

Alla partier tycks vara ense om att finansieringen är en nyckelfråga i de internationella klimatförhandlingarna. Kristdemokraterna, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att det behövs nya och innovativa finansieringsmekanismer som ligger utanför de nationella statsbudgetarna för att man ska få fram tillräckliga resurser till stöd för utvecklingsländernas klimatanpassning och utsläppsminskningar. Vänsterpartiet nämner specifika mekanismer och förslag som intressanta att gå vidare med, så som en global CO2-skatt, internationella båt- och flygavgifter samt det norska förslaget. Kristdemokraterna vill att EU upprättar en särskild budgetpost som delvis kan finansieras genom auktionering av utsläppsrätter. Folkpartiet menar att redan etablerade mekanismer behöver utvecklas, men att utöver detta kan ytterligare finansieringsmekanismer krävas. Moderaterna, det vill säga det parti som genom att inneha finans- och statsministerposterna har det avgörande ansvaret för frågan i regeringen, avstår från att besvara frågan. Partiet skriver i sin kommentar att utgångspunkten är dock att befintliga institutioner och mekanismer i första hand ska användas för den internationella finansieringen av klimatåtgärder. Det breda stödet i riksdagen för nya och innovativa finansieringskällor står i kontrast till Sveriges tidigare agerande i förhandlingarna. Innan Sverige tog över ordförandeskapet i EU vid halvårsskiftet intog Sverige en skeptisk hållning till innovativa förslag kring finansiering. Sverige ska vara pådrivande i de internationella förhandlingarna om nya finansieringskällor. Alla partier utom Moderaterna menar att Sverige ska vara pådrivande i de internationella förhandlingarna om nya finansieringskällor. Allianskollegan Kristdemokraterna är mycket tydlig på denna punkt: Vem annars? Sverige är ett av få länder som kan och bör driva på. Som ordförandeland i EU är detta en svensk huvuduppgift. Moderaterna menar däremot att Sverige inte ska låsa sig vid en fast ståndpunkt. 10. Ägarskap och kvalitet i klimatfinansieringen Det är viktigt att klimatfonder och finansieringsmekanismer genomsyras av principer om demokratiskt ägarskap, öppenhet och inflytande. Utvecklingsländerna har tydligt markerat att olika typer av klimatfinansiering bör underställas och kanaliseras genom FN:s klimatkonvention, snarare än Världsbankens klimatinvesteringsfonder. Detta motiveras bland annat med att Klimatkonventionen är det ramverk som alla parter har enats om och känner ägarskap kring, men också för att Världsbanken i sig är givarstyrd, vilket innebär att utvecklingsländerna har mindre inflytande. Alla partier utom Moderaterna svarar att det är viktigt att principer om demokratiskt ägarskap, öppenhet och inflytande genomsyrar klimatfonder och finansieringsmekanismer. Kristdemokraterna skriver i sin kommentar att det krävs en överenskommelse som alla parter kan känna förtroende för. Moderaterna anser att man i första hand bör bygga vidare på de finansieringssystem och fonder som i dagsläget redan existerar, och att de inte vill spekulera i en pågående process. Klimatfonder bör i första hand underställas FN:s Klimatkonvention Utgångspunkten för alla partier utom Moderaterna är att finansieringen ska kanaliseras via Klimatkonventionen. Folkpartiet skriver att det är logiskt med tanke på enigheten kring detta ramverk. Kristdemokraterna pekar samtidigt på brister i FN-systemet och menar att det är bra om pengarna går via FN men att vi måste vara öppna för andra 13

konstruktioner. Vänsterpartiet betonar att Världsbanken inte ska ha ansvar för klimatfonder, och att anpassningsfonden och den globala miljöfonden GEF bör få mer resurser för att fungera. 11. Teknologiöverföring Det bör antas en deklaration om att existerande flexibilitet i Trips-avtalet kan användas för att underlätta överföring av klimatteknik, i linje med de deklarationer som tidigare antagits beträffande aids-mediciner. Utvecklingsländerna behöver tillgång till modern teknik som gör att de kan utveckla infrastruktur, transportsystem, energiproduktion etc. utan att öka utsläppen av växthusgaser, men också teknik för anpassning, så som nya och torktåliga utsäden, moderna bevattningssystem och system för att upptäcka och varna för extrema väderhändelser. Många utvecklingsländer har uttryckt oro för att patentskydd och bestämmelserna i Trips-avtalet 8 ska förhindra överföringen av ny och klimatsmart teknik. Det har därför föreslagit att det bör antas en deklaration om att existerande flexibilitet i Trips-avtalet kan användas för att underlätta överföring av klimatteknik, i linje med de deklarationer som tidigare antagits beträffande hiv/aids-mediciner. Socialdemokraterna och Miljöpartiet bejakar förslaget i frågan. De skriver samtidigt att de inte har någon färdig position (Miljöpartiet) och att frågan är mer komplicerad än vad gäller hiv-bekämpningen (Socialdemokraterna). Folkpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna tar tydligt ställning för förslaget. Folkpartiet gör det med hänvisning till att det är ytterst angeläget att utvecklingsländer så snabbt som möjligt får tillgång till ny klimatsmart teknik, medan Kristdemokraterna skriver att partiet har haft en viss skepsis när det gäller Trips-avtalets konsekvenser för utvecklingsländerna (Trips-avtalets nytta för utvecklingsländerna har varit ifrågasatt ända sedan avtalet slöts 1995). Centerpartiet är mer ambivalent och Moderaterna direkt negativ till förslaget och skriver att principen om så få undantag som möjligt från Trips bör råda även här. 8 Agreement on Trade-Related Property Rights under World Trade Organisation, WTO. 14

5. Partiernas kommentarer 1. Den senaste forskningen ska vara vägledande för de utsläppsmål som Sverige driver i förhandlingarna M Fp C Kd Mp Grunden för utvecklingen av Moderaternas klimatpolitik är bland annat IPCC:s forskningssammanställningar., i den mån det handlar om samlade forskningsrön måste givetvis detta också beaktas i förhandlingarna. Arktisfrågan kommer att lyftas fram under Sveriges ordförandeskap i samband med möte med Nordiska rådet/ministerrådet. Självklart ska man vara uppdaterad om de förändringar som den senaste vetenskapen visar. Inte minst i samband med att utsläppsmål på längre sikt diskuteras. Samtidigt är det viktigt att i en förhandling hålla fast vid det man är överens om vad gäller vetenskapen och vilka utsläppsminskningar som därmed krävs för att kunna nå framgång i Köpenhamn. Självklart måste utsläppsmålen relatera till vad som krävs för att återställa klimatbalansen. Tyvärr visar rapporter från de förberedande förhandlingarna i Bonn att inriktningen snarare är vad som är politiskt möjligt. Många länder använder den ekonomiska krisen som argument för att skjuta upp eller reducera insatserna mot klimathotet. Det är ett problem att IPCC endast levererar rapporter vart 5:e år. Forskningen producerar ständigt nya kunskap och det borde finnas en mekanism inom IPCC som regelbundet uppdaterar beslutsfattarna med den senaste kunskapen. S Vi anser att IPCC:s rapporter ska vara vägledande. V 2. Sverige bör verka aktivt för att ett koncentrationsmål på 400 ppm bör vägleda de utsläppsmål som fastställs inom FN M Tvågradersmålet är vägledande för svensk och EU gemensam klimatpolitik. EU:s utgångspunkt är att tvågradersmålet ska vara vägledande för den gemensamma visionen i klimatavtalet. Fp - C - Kd Ett högre mål gör att risken är stor att uppvärmningen går utöver de max 2 graders temperaturökning som EU satt som mål. En uppvärmning utöver 2 grader innebär mycket stora risker. Mp Möjl Mp anser att även denna nivå kan visa sig vara för hög. S Det övergripande målet är att hålla den globala uppvärmningen nere, temperaturen får inte öka med än max två grader över förindustriell nivå (från cirka 1860). Då får vi anpassa oss till de mål som den vetenskapliga forskningen kräver. V Högst 400 ppm. Vi har även i EU-parlamentet verkat för att 350 ppm ska gälla. 15

3. Är ert parti mot bakgrund av den senaste klimatforskningen redo att skärpa Sveriges och EU:s utsläppsmål? M - Sverige har världens mest ambitiösa utsläppsmål. Moderaterna och övriga allianspartier har dessutom fyllt det med konkreta åtgärder. Målet ligger fast i dagsläget men det är viktigt att de politiska partierna är lyhörda för forskningens resultat och utvecklar politiken utefter det. Fp C Kd Fp står bakom regeringens linje att göra såväl nationella som internationella åtaganden. Vi anser att Sverige driver en ambitiös politik på området, men anser att ambitionen kan höjas ytterligare inte minst på energieffektiviseringssidan. Tydligare klimatdirektiv bör också kunna ges Vattenfall. Utmaningen blir dock att få med övriga länder på ett långtgående och bindande klimatavtal. Riksdagen har redan beslutat att minska utsläppen i den icke-handlande sektorn med 40 procent. Målsättningen inom EU hade gärna fått vara högre, men samtidigt gäller det att vara konstruktiv i de samtal som pågår. Genom att få till stånd ett internationellt avtal där andra industrialiserade länder gör liknande åtaganden som EU kommer unionen att skärpa sin målsättning om utsläppsminskning t.o.m. 2020, från 20 procent till 30 procent jämfört med 1990. Centerpartiet anser att EU:s åtaganden ska vara en utsläppsminskning om 30 procent oavsett om en sådan överenskommelse nås under Köpenhamnsmötet eller inte. Riksdagen har nu i juni beslutat om en minskning på 40 procent för Sveriges del, vilket är en kraftfull skärpning av det nationella målet jämfört med vad den förra regeringen drev igenom 2006. För EU:s länder behövs en minskning på 30-40 procent, vilket är betydligt mer än den 20-procentiga minskning som hittills är överenskommen på EU-nivå. Om ett tillräckligt ambitiöst avtal kan nås i Köpenhamn så att andra parter gör liknande åtaganden, har EU enats om att minska sina utsläpp med 30 procent. Kristdemokraterna driver att EU ska minska sina utsläpp med minst 30 procent oaktat utgången i Köpenhamn. De rika länderna måste gå före, dels av etiska skäl, men också för att demonstrera för utvecklingsländerna att det är möjligt att ställa om ekonomin. Mp - S Vi vill också minska utsläppen i Sverige med 40 procent till 2020. V 40 procent till 2020 har vi verkat för i EU-parlamentet. Vi var tidigt ute och varnade för den stora andelen CDM i EUs klimatpaket. Den svenska regeringens stora CDM-användning är också oacceptabel. 4. Sverige ska verka tydligt inom EU och FN för att de globala utsläppen ska minska med 80 procent till 2050 M - Vi driver redan på inom EU för att utsläppen ska minska med 30 procent till 2020, det är viktigt för att industriländerna fram till 2050 ska kunna minska sina utsläpp med 80 procent. Oavsett vad som händer i Köpenhamn ska Sverige minska utsläppen med 40 procent och vi ser gärna att fler EU länder följer vårt exempel. Processen som just nu pågår inför klimattoppmötet i Köpenhamn har stort fokus på att få med u-länderna i processen. Det krävs för att nå stora globala utsläppsminskningar. Vi ska inte fastna i procentsatser utan driva på för att få fram ett avtal som inte bara har långtgående krav på utsläppsminskningar utan också omfattar så många länder som möjligt. Fp C Kd Mp Möjl Möjl/ Nej I minst 50 procent anges ett golv, men med den forskning vi idag har är det uppenbart att 50 procent kommer att vara otillräckligt. Situationeni i bl.a Arktis är alarmerande. Utsläppen måste anpassas till 2-gradersmålet, vilket med all sannolikhet betyder en rejäl uppgradering. Centerpartiets mål är att jordens medeltemperatur inte ska öka med mer än två grader. För att försäkra sig om en trovärdig strategi för att klara 2 gradersmålet kommer det att behövas globala klimatmål på både medel och lång sikt. Vi ska göra de utsläppsminskningar som det vetenskapen kräver för att nå 2 gradersmålet och mål bortom 2020 är just nu föremål för diskussion inom klimatförhandlingarna. Närmast för EU just nu ligger dock att få andra parter att åta sig utsläppsmål på kort sikt så att vi snabbt kan ställa om till en låg fossil ekonomi och inte skjuta problemen framför oss. En minskning av de globala utsläppen med 50 procent fram till 2050 räcker inte för att hyggligt försäkra oss om att temperaturökningen inte överstiger 2 grader. Det är enklare att göra radikala förändringar över en period om 40 år än det är att dra ned utsläppen på kort sikt. Den industrialiserade delen av världen behöver minska sina utsläpp med upp till 95 procent till 2050. Exakt vilka krav som bör ställas på utvecklingsländerna till 2050 behöver diskuteras vidare. Vi har ett gemensamt, men differentierat, ansvar att minska utsläppen. Varje land ska bidra utifrån sina förutsättningar. För de fattigaste länderna handlar det om ett tydligt fokus på utveckling som kombineras med utsläppsbegränsningar. Dock behövs mycket tydliga incitament, framför allt för investeringar av långsiktig karaktär, exempelvis byggnader, infrastruktur, stålfabriker, aluminium, papper och massa. Sådan energiintensiv verksamhet bör ha nära nollutsläpp på lång sikt. Vi anser att de ska minska med 90 procent jämfört med 1990 års nivåer. S - V Minst 80 procent till 2050. Utsläppen i industriländerna ska minska med 80-95 procent till 2050. I vår gemensamma riksdagsmotion om klimatet kräver vi - S, V, MP, minskningar i Sverige på 90 procent till 2050. 16

5. Rättviseprinciper ska vara vägledande i klimatförhandlingarna M Fp I takt med den ekonomiska utvecklingen ska det, inom ramen för ett globalt klimatavtal, vara möjligt att ställa högre krav på utsläppsminskningar. Folkpartiet medverkade till att en skrivning om rättviseperspektivet också kom med i Klimatbetänkandet. C - Kd Det är orimligt att ställa samma krav på fattiga länder som på oss i EU. Vi kunde modernisera våra ekonomier på billig olja. Nu begär vi att fattiga länder skall betala betydligt mera för energin. Då måste vi dels hjälpa till med finansieringen som t ex investeringar i kolsnål teknik samt anpassningsåtgärder. Ju mera de rika länderna är beredda att betala för denna typ av åtgärder, desto tydligare krav kan vi ställa på fattiga länder vad gäller att begränsa utsläppen. Mp Mp anser att principer som har utvecklats av bl.a. Stockholm Environment Institute (SEI) i Greenhouse Development Rights är en bra utgångspunkt. S Helt eniga. V Rättviseprincipen ska vara vägledande och grunden för alla förhandlingar. Det är också helt i linje med UNFCCCs krav. 6. I vilken mån anser ni att fördelningen av klimatansvaret bör ta hänsyn till de historiska utsläppen? M 1990 Fp 1990 C 1990 Kd - Vi vill att klimatpolitiken ska baseras på tillförlitlig vetenskap och då är 1990 det första året det går att utgå från. Det är rimligt, då det var först då som samlad fakta kom upp på bordet. Samtidigt skedde en miljöförstöring långt tidigare som forskare varnade för, varför i-världen har det yttersta ansvaret för den situation vi nu befinner oss i. Redan på 80-talet propagerade Folkpartiet för principen att Förorenaren skall betala. Ingen ansvarskännande politiker kan ha varit ovetande om miljöförstöring - även om just klimathotet var ett tämligen okänt begrepp. Självklart har de rika länderna ett större ansvar än resterande länder eftersom deras välfärd till stora delar är baserad på fossil energi. Detta ursäktar dock inte att utvecklingsländerna gör om samma misstag. För att utvecklingsländerna ska kunna utvecklas i en hållbar riktning krävs det att de rika länderna bidrar med kunskap, teknik och finansiering. Utsläppen stannar mycket länge i atmosfären och en bedömning av ansvar måste därför ta hänsyn både till dagens utsläpp och tidigare utsläpp. Det finns ju också en nära koppling mellan historiska utsläpp och nuvarande teknologisk och ekonomisk nivå. Mp 1990 - S 1990 - V 1990 Det är de historiska utsläppen som ska ligga till grund för målsättningarna om minskningar. Året 1990 är eg inte heller optimalt eftersom det ger möjlighet till ökningar i flera f d östländer. Men 1990 är förstås bättre än att ha dagens utsläppsnivåer som referens. Det vore bra om man kunde jämföra med utsläppen ännu längre tillbaka i tiden. 17

7. De fattigaste människorna ska undantas när olika länders ansvar för att bidra ekonomiskt till att lösa klimatkrisen beräknas. M - Självklart ska I-länderna ta ett större ansvar för utsläppsminskningar en U-länderna. Det är viktigt att komma ihåg att GDR är en metod för att bestämma åtaganden och finansiering och att de råder delade meningar om det är den bästa och om den är genomförbar. Moderaterna tror att CDM och klimatbistånd är två bra sätt att stödja U-länderna.Undantaget från att inte ha utsläppsminskningsåtaganden måste vara flexibelt. I takt med den ekonomiska utvecklingen i ett land ska det, inom ramen för ett globalt klimatavtal, vara möjligt att ställa högre krav på utsläppsminskningar. Länder som räknas till världens fattiga men som står för en stor del av utsläppen måste vara beredda att kombinera utsläppsminskningar med fattigdomsbekämpning. Exempelvis Kina, Indien och Brasilien måste ta ansvar för att minska sina utsläpp. Fp C Kd Det krävs gemensamma internationella åtaganden och ett ansvar från den rika världen att tillse att de allra fattigaste får hjälp såväl till anpassningsåtgärder, en hållbar utveckling, vilket kan ske genom såväl CDM-projekt ( med större Anpassningsfondsavkastning), klimatbistånd, särskilda fonder etc. Sverige och andra industrialiserade länder måste ta ansvar och bidra till finansieringen av utsläppsminskningar i utvecklingsländer. Modellen är intressant och bör studeras närmare. Man bör bl a se till så att länder inte straffas om de har en jämn inkomstfördelning. Hänsyn behöver också tas till andra faktorer, exempelvis naturförhållanden och potential för hållbar energiproduktion. Mp - S V De fattigaste människorna ska undantas. Rika länder utvecklingsländer på väg att bli rika med delvis fattig befolkning ska dock bidra bidra till att lösa klimatkrisen., i så måtto att de fattigaste länderna ska ha rätt till utveckling. I den mån utvecklingsländer ska minska utsläppen - vilket kommer att bli en nödvändighet - måste i-länderna finansiera detta samt föra över teknik (patent och immaterialrätt måste luckras upp). 8. Det stöd som Sverige ger till klimatanpassning i fattiga länder ska ges utöver det utvecklingsbistånd som Sverige ger idag (1 procent av BNI). M - Att ge bistånd till klimatarbete står inte i motsättning till att ge bistånd till att stärka mänskliga rättigheter eller utbildning. Det kompletterar varandra och tar hänsyn till alla utmaningar utvecklingsländerna står inför. Projekt genom gröna investeringar ska dock vara additionella. Fp C Kd Det är viktigt att slå vakt om ett högt och solidariskt bistånd för demokrati och fattigdomsbekämpning. Klimatbistånd är utöver detta nödvändigt, det innebär ju trots allt inte att man inte kan arbeta för att få ut dubbel effekt, då exempelvis en solcellssatsning för att fasa ut fossilanvändning, både kan bidra till ett bättre klimat och förbättrad hälsa och hållbar utveckling. Det bör inte vara vattentäta skott mellan traditionellt bistånd och klimatbistånd. Sverige bör verka för att alla länder uppfyller sina biståndsåtaganden samt att additionella pengar betalas till klimatanpassning. Eftersom klimatförändringarna har en stark koppling till utvecklingen i utvecklingsländerna har även det traditionella utvecklingssamarbetet en viktig roll att spela. Alla politikområden måste samverka och agera samstämmigt för att Sverige effektivt ska bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Det behövs extra pengar, både för ny och dyrare teknik och för anpassning. Samtidigt måste anpassningsåtgärderna integreras i fattigdomsstrategierna. Anpassningsåtgärderna behöver inte leda till ökade kostnader på alla områden. Genom att räkna in klimatriskerna i de reguljära utvecklingsstrategierna kan en del göras utan extra kostnader. Mp - S V, men som vi ser det kommer ytterligare medel behövas för att dämpa och klimatanpassa. Dessa pengar kan tas fram via internationella mekanismer; exempelvis avgifter på flyget, skatt på flygbränsle, avgift på CDM-projekt m.m. Det nuvarande biståndet ska självkart också kunna användas så att det ger goda klimateffekter i de fattiga länderna. Därtill vill vi att hela det svenska biståndet ska klimatsäkras. Precis som klimatkonventionen föreskriver är det nya medel som måste till för att finansiera klimatanpassning och minskningar i Syd. Den borgerliga regeringens sätt att använda biståndspengar till klimatanpassning är oacceptabelt. 18

9.a Det behövs nya och innovativa finansieringsmekanismer som ligger utanför de nationella statsbudgetarna om vi ska klara uppdraget att mobilisera stabila, förutsägbara och tillräckliga resurser till stöd för utvecklingsländernas klimatanpassning och utsläppsminskningar. Mekanismerna ska vara kopplade till Klimatkonventionen och t.ex. de klimatmarknader som ett nytt avtal kan generera. M - Finansieringsfrågan är en av utmaningarna inför COP 15. Det är viktigt att EU kommer långt fram i frågan för att vi klimatavtalet ska nå en bra överenskommelse. Som ordförandeland kan Sverige inte låsa sig vid en fast ståndpunkt. Utgångspunkten är dock att befintliga institutioner och mekanismer i första hand ska användas för den internationella finansieringen av klimatåtgärder. Fp /Möjl, Dels behöver redan etablerade mekanismer som CDM, utvärderas, utvecklas och effektiviseras för att insatserna skall dels vara additionella, dels att en ökad andel skall tillfalla Anpassningsfonden. Möjligen, utöver de synpunkter som redovisats ovan kan ytterligare finansieringsmekanismer krävas för att de fattigaste och mest utsatta länderna skall få tillräckligt stöd och hjälp. C Kd Finansieringselementet är en nyckelfråga i de internationella klimatförhandlingarna. Därför måste EU tillsammans med övriga parter komma fram till en godtagbar lösning av finansieringsfrågan. Kristdemokraterna anser att EU bör ha en särskild budgetpost, benämnd Klimatsäkerhet, som ska användas för investeringar i utvecklingsländerna. En del av finansieringen kan komma genom intäkter från auktionering av utsläppsrätter. Mp - S Se fråga 8. V Detta är något vi diskuterar just nu inom det rödgröna samarbetet. Det norska förslaget har många fördelar eftersom det inför en mekanism för finansiering, d v s pengarna kommer att fortsätta komma in oavsett regeringar och parlamentarisk sammansättning i i-länderna. Det norska förslaget borde kombineras med t ex G77 och det mexikanska. Schweiz förslag om en global CO2-skatt, Tuvalus m fls om avgifter på flyg och båttrafik är också seriösa förslag som helst borde bakas in med de andra förslagen. 9.b Sverige ska vara pådrivande i de internationella förhandlingarna om nya finansieringskällor M - Se fråga 9a Fp Se fråga 9a C - Kd Vem annars? Sverige är ett av få länder som kan och bör driva på. Som ordförandeland i EU är detta en svensk huvuduppgift. Mp - S Det är pinsamt att se att Sverige, trots att vi är ordförandeland, blir distanserat av andra länder som kommer med nya, innovativa förslag till finansiering. Det är andra länder som driver på i finansieringsförhandlingarna. V Se fråga 9a 10.a Det är viktigt att klimatfonder och finansieringsmekanismer genomsyras av principer om demokratiskt ägarskap, öppenhet och inflytande M - Vi kan inte spekulera i en pågående process. Principen är dock att bygga vidare på de finansieringssystem och fonder som i dagsläget redan existerar. Fp Det är för Fp en självklar princip. C - Kd Det återstår fortfarande mycket diskussion om finansieringsmekanismer inför Köpenhamnsmötet, men på ett övergripande plan anser vi att ett ambitiöst internationellt klimatavtal också kräver en överenskommelse om finansiering och inflytande som alla parter kan känna förtroende för. Det är också viktigt att integrera klimatåtgärderna i strategierna för fattigdomsbekämpning och ekonomisk och social utveckling. Det gäller åtgärder både för att stabilisera utsläppen och för anpassning till den klimatförändring som redan sker. Mp - S - V - 19

10.b Klimatfonder bör i första hand underställas FN:s Klimatkonvention M - Se fråga 10a Fp Det är logiskt med tanke på enigheten kring detta ramverk C - Kd Det viktigaste är att förvaltningen blir effektiv och transparent. FN har inte alltid varit en garanti för detta. CDM-systemet är exempelvis byråkratiskt och krångligt. Stora ansträngningar måste göras för att skapa en effektiv implementering av besluten i Köpenhamn. Om det går via FN så är det bra men vi måste vara öppna för andra konstruktioner. Det återstår många olösta frågor och mycket diskussion när det gäller finansiering och klimatfonder. Kristdemokraterna har ännu inte tagit ställning till exakt hur klimatfonderna ska hanteras. Vi menar dock att klimatarbetet måste genomsyra all FN:s verksamhet på relevanta områden, oavsett organisation. Mp - S, finansieringen av åtgärder i utvecklingsländer bör vara en del av ett nytt klimatavtal. V Det behövs finansieringsinstrument inom ramen för UNFCCC. En klimatfond finansierad av Nord för åtgärder i Syd skulle kunna vara en bra ide (i linje med ovan föreslagna finansieringsförslag). Världsbanken ska i n t e ha detta ansvar. Anpassningsfonden och klimatfonden, GEF, måste få mer resurser och börja funkara på riktigt. Glöm inte heller att CDM skapades som ett i-världens svar (och svek) på Brasiliens förslag om en Climate Development Fund. 11. Det bör antas en deklaration om att existerande flexibilitet i Trips-avtalet kan användas för att underlätta överföring av klimatteknik, i linje med de deklarationer som tidigare antagits beträffande aids mediciner M Fp Nej Patent behövs för att bolag ska kunna vara lönsamma efter investeringar i forskning och utveckling. Principen om så få undantag som möjligt från Trips bör råda även här och klimatinvesteringarna ska ske under Trips regelverk, för att ge incitament till de bolag som kan tänka sig att investera i FoU för ny klimatteknik. då det är ytterst angeläget att utvecklingsländer så snabbt som möjligt får tillgång till ny klimatsmart teknik C Möjl Att u-länderna får tillgång till modern teknik är en förutsättning för att klimatmålen ska uppfyllas. Samtidigt måste det finnas regelverk som möjliggör för företag och entreprenörer att våga satsa på forskning och utveckling. Kd Det är viktigt att forskning och utveckling kring effektivare energianvändning och klimatsmart energiproduktion skall vara lönsamt för företagen. Detta för att skapa bästa möjliga incitament för teknikutveckling. När det gäller Trips-avtalet har Kristdemokraterna haft viss skepsis vad gäller avtalets konsekvenser för utvecklingsländerna. Naturligtvis bör man utnyttja den flexibilitet som finns i Trips också inom klimatområdet. Mp Möjl Mp har inte tagit ställning men det verkar rimligt S, i princip, även om frågan är mer komplicerad än vad gäller HIV-bekämpningen. V - - 20

6. Enkätfrågorna För alla frågor utom nr 6 ges svarsalternativen, möjligen, och nej samt möjlighet att lämna egna kommentarer. A. Behovet av utsläppsminskningar 1. Nyare klimatforskning Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel, IPCC, kom 2007 och skärpte oron för en accelererande klimatförändring jämfört med tidigare rapporter. Senare forskning och faktiska observationer visar att de värsta scenarierna från 2007 vad gäller bland annat avsmältning av havsis och glaciärer, uppvärmning av världshaven och höjning av havsnivån är på väg att uppfyllas eller till och med överträffas 9. Detta ökar risken för att vi närmar oss en eller flera tipping points, dvs plötsliga och förändringar som utlöser naturliga processer som förstärker klimatförändringarna. Svenska kyrkan och Diakonia anser att den senaste forskningen ska vara vägledande för de utsläppsmål som Sverige driver i förhandlingarna. Håller ert parti med om detta? 2. Koncentrationsmål FN-förhandlingarna har hittills utgått ifrån IPCC:s bedömning att en stabilisering av växthusgaserna vid 450 ppm koldioxidekvivalenter skulle ge goda möjligheter att klara tvågradersmålet. Detta är en skärpning jämfört med tidigare. Sveriges långsiktiga klimatmål fastställdes 2002 till 550 ppm. Regeringen föreslår i klimatpropositionen mot bakgrund av den nyare forskningen ett koncentrationsmål om 400 ppm koldioxidekvivalenter. Svenska kyrkan och Diakonia stöder regeringens koncentrationsmål på 400 ppm koldioxidekvivalenter, och anser att Sverige bör verka aktivt för att detta koncentrationsmål bör vägleda de utsläppsmål som fastställs inom FN. Håller ert parti med om detta? 3. Utsläppsmål till 2020 Svenska kyrkan och Diakonia anser att Sveriges och EU:s egna utsläpp ska minska med 40 procent till 2020 (minskningar som genomförs inom Sverige respektive EU), vilket är ambitiösare än de mål som hittills har beslutats. Är ert parti mot bakgrund av den senaste klimatforskningen redo att skärpa Sveriges och EU:s utsläppsmål? 4. Långsiktigt utsläppsmål EU och Sverige har i FN-förhandlingarna föreslagit att de globala utsläppen ska minska med minst 50 procent till 2050, trots att detta även utifrån FN:s klimatpanels bedömning från 2007 medför 50 procent risk för att tvågraderstaket överskrids. Svenska kyrkan och Diakonia anser att Sverige ska verka tydligt inom EU och FN för att de globala utsläppen ska minska med 80 procent till 2050? Delar ni denna synpunkt? 21 9 Rummukainen, M. och Källén, E., (2009). Ny klimatvetenskap 2006 2009. Kommissionen för hållbar utveckling 2009; Key message 1 from the International Scientific Congress Climate Change: Global Risks, Challenges & Decisions: Recent observations confirm that, given high rates of observed emissions, the worst-case IPCC scenario trajectories (or even worse) are being realized. For many key parameters, the climate system is already moving beyond the patterns of natural variability within which our society and economy have developed and thrived. These parameters include global mean surface temperature, sea-level rise, ocean and ice sheet dynamics, ocean acidification, and extreme climatic events. There is a significant risk that many of the trends will accelerate, leading to an increasing risk of abrupt or irreversible climatic shifts.