Marksanering OM HÄLSA OCH SÄKERHET VID ARBETE I FÖRORENADE OMRÅDEN REMISSVERION 2014-02-27 Sid 1 (76)
Denna handbok är avsedd som hjälp och vägledning i arbetsmiljöarbetet, i syfte att åstadkomma en säkrare arbetsmiljö. Den beskriver hur man i enlighet med tillgänglig kunskap och erfarenhet kan och bör gå tillväga för att undvika risker vid arbete i förorenade områden. Arbetsgrupp: Anneli Liljemark, Liljemark Consulting Helena Fürst, WSP Christer Malmberg, Arbetsmiljöverket Helena Hellgren, NCC Mårten Osanius, Golder Associates, Klas Arnerdal, SGU Arbetsmiljöverket Redaktör: Grafisk form och layout: Illustrationer: Ingela Jondell Omslagsbild: Foton: Tryck: ISBN: Sid 2 (76)
Förord I Sverige genomförs årligen ett stort antal undersökningar samt sanerings- och anläggningsarbeten i förorenade områden. I samband med dessa finns det risk för exponering för hälsoskadlig ämnen men också andra risker. Ett stort antal föreskrifter är tillämpliga för att minimera riskerna, men reglerna är inte specifikt skrivna för arbeten i förorenade områden. Därför startades ett projekt som fick i uppdrag att sammanställa kunskapen inom detta område. Avsikten är att föreliggande rapport ska ge en praktiskt användbar tolkning och sammanställning av de aktuella föreskrifterna. Projektet initierades av Svenska Geotekniska Föreningens Miljögeoteknikkommitté och en första utgåva kom 2002. Denna finansierades genom anslag från Svenska byggbranschens utvecklingsfond (SBUF), Banverket, Naturvårdsverket och Svenska Geotekniska Föreningen (SGF). Arbetsmiljöverket, Skanska och WSP har bidragit till skriften i form av eget arbete. Föreliggande rapport är en omarbetad och uppdaterade utgåva som anpassats till nu gällande regler och praxis inom området. Omarbetningen har finansierats med anslag från SBUF, Naturvårdsverket, SGF, NCC; JM, Skanska och Trafikverket. Arbetsmiljöverket, Liljemark Consulting och WSP har bidragit i form av eget arbete. Vår förhoppning är att skriften ska vara till nytta vid arbeten inom förorenade områden och bidra till en bättre arbetsmiljö. Arbetsmiljöverket i Generaldirektör Sid 3 (76)
Innehåll Förord... 3 Innehåll... 4 Inledning... 8 Regler... 9 Tillämpliga regler... 9 Avgränsning... 10 Ansvar... 12 Roller definierade i arbetsmiljölagen... 12 Arbetsgivare... 12 Arbetstagare... 12 Inhyrd personal... 12 Den som låter utföra ett byggnads- och anläggningsarbete... 13 Självständig uppdragstagare... 13 Samordningsansvarig... 13 Byggarbetsmiljösamordnare (BAS-P och BAS-U)... 14 Roller vid arbete i förorenade områden... 14 Planer och dokumentation... 18 Riskbedömning och arbetsmiljöplan... 18 Riskbedömning arbetsmiljö... 19 Arbetsmiljöplan... 20 Förhandsanmälan och arbetsmiljöinriktad dokumentation... 21 Organisation... 22 Organisationsplan... 22 Arbetsplatsdisposition... 22 Trafikanordningsplan... 23 Olyckor och tillbud... 23 Sid 4 (76)
Första hjälpen och larmlista... 23 Larm- och insatsplan... 24 Rapportering vid tillbud eller olycka... 25 Dagbok... 25 Slutbesiktning... 26 Information och utbildning... 27 Utbildning... 27 Grundläggande utbildning... 27 Platsanpassad arbetsmiljöutbildning... 27 Organisation av arbetsplats... 29 Undersöknings- och projekteringsarbeten... 29 Entreprenadarbeten... 30 Zonindelning... 30 Provhantering och fältanalyser... 33 Skyddsnivåer... 34 Rengöring... 35 Risker och skyddsåtgärder... 39 Kemiska riskkällor... 40 Hälsofarliga ämnen... 41 Exponering för hälsofarliga ämnen... 41 Skyddsåtgärder för hälofarliga ämnen... 44 Syrebrist... 46 Brand och explosion... 47 Övriga arbetsmiljörisker... 48 Ras, skred och fall... 48 Kommunikationshinder... 49 Värmeslag... 49 Sid 5 (76)
Belastningsskador... 50 Riskfyllda situationer... 50 Ensamarbete... 50 Manuellt arbete... 51 Stora maskiner och annan tung utrustning... 51 Annan pågående verksamhet... 51 Arbete vid vatten... 51 Ledningar... 51 Särskilda riskgrupper... 52 Personlig skyddsutrustning... 53 Andningsskydd... 54 Skyddskläder... 56 Kontroller... 58 Kontrollmätningar i luft... 58 Medicinska kontroller... 59 Biologisk provtagning av specifika ämnen... 60 Enkla aromatiska kolväten och klorerade lösningsmedel... 60 Fenoler... 60 Arsenik... 60 Bly... 60 Kadmium... 61 Kvicksilver... 61 Krom och nickel... 61 Upphandling... 62 Undersökningar... 62 Entreprenadarbeten... 63 Entreprenadformer... 63 Sid 6 (76)
Förfrågningsunderlag... 63 Referenslista... 66 Bokens baksidestext... 69 Bilaga 4 - Hälsofarliga ämnen... 70 Bilagor 1 Mall skriftlig riskbedömning 2 Checklista och mall för arbetsmiljöplan i förberedelse- respektive utförandefas 3 Exempel på text till Administrativa föreskrifter och Mängdbeskrivning (AMA Anläggning 10) vid entreprenadupphandling 4 Beskrivning av några hälsofarliga ämnen och ämnesgrupper Sid 7 (76)
Inledning I samband med arbeten i förorenade områden finns det ett flertal arbetsmiljörisker, bland annat risk för ohälsosam exponering för föroreningar. Ett stort antal föreskrifter är tillämpliga när det gäller att minimera riskerna, men det finns inte någon som är specifikt skriven för dessa arbeten. Syftet med handboken är att samlat informera om risker vid arbeten i förorenade områden och hur de kan förebyggas genom skyddsåtgärder, organisation, skyddsutrustning, kontroller, med mera, samt koppla ihop dessa insatser med gällande lagstiftning. Handboken vänder sig till personer som beställer, planerar, leder och utför praktiskt arbete i områden som är förorenade, vid exempelvis undersökningar, saneringsåtgärder eller andra bygg- och anläggningsarbeten. För att helt kunna tillgodogöra sig informationen förutsätts en viss kunskap om hur arbeten i förorenade områden utförs. Skriften ger värdefull information även till den som inte har tidigare erfarenhet. Med förorenade områden avses i detta sammanhang främst områden med förorenad mark, förorenade sediment eller förorenat vatten. Handboken kan även vara tillämpbar för omhändertagande av föroreningar knutna till tidigare miljöfarlig verksamhet i byggnader och anläggningar, men är inte specifikt anpassad för arbeten i förorenade byggnader. Byggnader och anläggningar där byggmaterial innehåller miljöstörande ämnen såsom exempelvis asbest i isolering och PCB i fogmassor, omfattas inte. Ofta utförs dock arbeten i förorenade fyllningsmassor som kan innehålla rivningsrester, varför exempelvis asbest ändå kan bli aktuellt att hantera. Ett nytt avsnitt behandlas översiktligt andra risker som kan förekomma i förorenade områden, men som inte är direkt kopplade hälsofarliga ämnen från tidigare verksamhet. När skriften togs fram första gången 2002 var Helena Fürst, J&W (nu WSP) projektledare samt huvudförfattare. I projektgruppen ingick även Christer Malmberg (Arbetsmiljöverket), Ole W Paus (J&W) och Hans Kronberg (Skanska). Avsnittet om medicinska kontroller skrevs av Magnus Svartengren och Gun Nise, Arbets- och miljömedicin inom Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. Avsnittet om upphandling av entreprenadarbeten och exempeltexter till entreprenadupphandling i bilaga skrevs av Bo Orre från Bo Orre Markråd AB. Synpunkter på skriften lämnades av Per Gullbring (Naturvårdsverket), Gustaf Sjölund (EkoTec), Åke Eriksson och Jenny Larsson (Golder Associates), Christer Egelstig och Leif Astering (JM), Stig Gustavsson (J&W), Fredrik Delblanc (Delblanc Miljöteknik) samt Karsten Håkansson (Statens geotekniska institut). Under 2013 har handboken genomgått en större revidering. Projektledare för revideringen har varit Anneli Liljemark (Liljemark Consulting) och Helena Fürst (WSP). I arbetsgruppen har även ingått Christer Malmberg (Arbetsmiljöverket), Helena Hellgren (NCC), Mårten Osanius (Golder) och Klas Arnedal (Sveriges Geologiska Undersökning). Till revideringsarbetet har även en expert- och referensgrupp knutits. Den har bestått av Stephan Wrang (Helm Project Management AB och Stockholms stad), Jan-Olof Levin (Fenix Environmental), Magnus Svartengren (Arbetsmiljöverket), Hans Kronberg (Sweco), Joakim Bessfelt (Skanska), Johanna Ågren (NCC) och Jessica Paulin (JM). Referenser i texten är markerade med en siffra och förklaras i referenslistan på sidan 66. På Arbetsmiljöverkets hemsida finns fördjupningsmaterial, som tillhör handboken. Sid 8 (76)
Regler Tillämpliga regler Det finns ett stort antal lagar, förordningar och föreskrifter från olika myndigheter som är tillämpliga när det gäller att minska riskerna vid arbete i förorenade områden, även om de inte är specifikt framtagna för sådana arbeten. Samtliga lagar, förordningar och myndigheters föreskrifter är tvingande och ska följas. I Arbetsmiljölagen SFS 1997:1160 [1] finns regler om skyldigheter för arbetsgivare och andra skyddsansvariga om att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Den behandlar alla former av problem som kan förekomma i arbetslivet (olyckor, fysiska, kemiska, arbetsorganisatoriska med flera) och gäller naturligtvis också vid arbete i förorenade områden. I Arbetsmiljöförordningen SFS 1197:1166 [2] lämnas ansvaret för att utfärda föreskrifter om arbetsmiljön till Arbetsmiljöverket, som är tillsynsmyndighet för arbetsmiljölagen. Avseende arbetsmiljöarbete inom förorenade områden är det till största delen Arbetsmiljöverkets föreskrifter och tillhörande allmänna råd som gäller. Dessa ingår i Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS). Några av de viktigaste föreskrifterna i sammanhanget är: Systematiskt arbetsmiljöarbete AFS 2001:1 [3] Byggnads- och anläggningsarbete AFS 1999:3 [4] Kemiska arbetsmiljörisker AFS 2011:19 [5] Hygieniska gränsvärden AFS 2011:18 [6] Användning av personlig skyddsutrustning AFS 2001:3 [7] En sammanställning av samtliga föreskrifter från Arbetsmiljöverket finns på hemsidan www.av.se under Lag och rätt [8]. Här finns även i en del fall vägledning till reglerna. Andra lagar, förordningar och föreskrifter kan i valda delar vara aktuella eller tangera frågor rörande hälsa och säkerhet inom förorenade områden och därför vara bra att känna till, se Kemikalieinspektionens hemsida (KemI) www.kemi.se [9]. På hemsidan för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) www.msb.se [10] finns ett antal föreskrifter som gäller vid hantering av explosiva varor samt brandfarliga gaser och vätskor. Där finns även föreskrifter om åtgärder till skydd mot olika slags olyckor t.ex. allvarliga kemikalieolyckor. På MSBs hemsida finns även föreskrifter utfärdade av f.d. Statens räddningsverk (SRVFS), Krisberedskapsmyndigheten (KBMFS) och Sprängämnesinspektionen (SÄIFS). På Elsäkerhetsverkets hemsida finns föreskrifter om elsäkerhet (www.elsak.se) [11]. Lagar, förordningar och föreskrifter som hänvisas till i denna handbok finns sammanställda i referenslista på sid 66. För fördjupad information om kemikalier finns exempelvis följande databaser: Kemikalieinspektionens begränsningsdatabas (www.kemi.se - under Databaser) ESIS.jrc.ec.europa.eu Echa.europa.eu Sid 9 (76)
IRIS: Integrated Risk Information System (www.toxnet.nlm.nih.gov - under Select Database) HSDB: Hazardous Substances Data Bank (www.toxnet.nlm.nih.gov - under Select Database) Avgränsning Handboken är avgränsad till att beskriva de arbetsmiljörisker som kan förekomma i förorenade områden. Naturvårdsverket har följande definition av ett förorenat område [12]: Förorenat område Ett relativt väl avgränsat område (mark- eller vattenområde, byggnader och anläggningar) där en eller flera föroreningar förekommer. Från det inledande platsbesöket till en genomförd sanering kan många olika typer av arbeten förekomma, med många olika arbetsmiljörisker. Gemensamt för alla arbeten inom ett förorenat område är risken för exponering av en kemisk riskkälla. Exponering och kemisk riskkälla är definierade enligt följande i AFS 2011:19 [5]: Kemisk riskkälla Ett kemiskt ämne eller flera kemiska ämnen tillsammans som kan medföra ohälsa eller olycksfall genom sina hälsofarliga egenskaper, sina egenskaper när det beror på det sätt på vilket ämnena används eller förekommer, sin temperatur, att minska halten syrgas i luften eller att öka risken för brand, explosion eller annan farlig kemisk reaktion. Exponering Att utsättas för en kemisk riskkälla genom inandning, förtäring eller kontakt med hud, slemhinnor eller ögon. I samtliga projektskeden när ett förorenat område ska utredas och eventuellt saneras kan man utsättas för risk för ohälsa eller olycksfall. Reglerna för systematiskt arbetsmiljöarbete [3] gäller alltid och för alla arbetsgivare. De innefattar krav på riskbedömning med syftet att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet. Utöver det systematiska arbetsmiljöarbetet kan reglerna för byggnads- och anläggningsarbeten enligt föreskrifterna i AFS 1999:3 [4] gälla vid arbete i förorenade områden. Dessa regler, tillsammans med många andra beroende på arbetenas art, gäller för planering och utförande av byggnads- eller anläggningsarbete. De gäller även för sådan projektering som kan inverka på arbetsmiljön för de som ska utföra arbetet. I föreskrifterna finns exempel på vad som är byggnads- och anläggningsarbete. Exempel på byggnads- och anläggningsarbete är: 1. schaktning, 2. markarbeten, Sid 10 (76)
3. byggnadsarbete, 4. montering och nedmontering av prefabricerade element, 5. inredning eller installation av utrustning, 6. ändringar, 7. renovering, 8. reparationer, 9. nedmontering, 10. rivning, 11. löpande underhåll, 12. periodiskt underhåll - måleri- och rengöringsarbeten, 13. dränering och 14. sanering. I de allmänna råden till AFS 1999:3 [13] anges sanering av förorenad mark där något ska byggas, som ett exempel på punkt 14 ovan. Även en sanering av ett förorenat område som följs av ett anläggningsarbete, till exempel återställning i form av en park, kan vara ett byggnads- och anläggningsarbete. Om en saneringsåtgärd som inte tydligt följs av en byggnad eller anläggning omfattas av reglerna för byggnads- och anläggningsarbeten, får avgöras från fall till fall. Till exempel kan det handla om en in situ-sanering utan större fysiska ingrepp eller en sedimentsanering. I första hand bör man utgå från att reglerna gäller. I fråga om byggnads- och anläggningsarbete finns enligt AFS 1999:3 [4] krav på byggarbetsmiljösamordnare (BAS) och arbetsmiljöplan. BAS-P (för planering och projektering) utses av den som låter utföra ett byggnads- och anläggningsarbete så snart man vet att det ska projekteras en saneringsåtgärd. BAS-U (för utförande) och arbetsmiljöplan ska finnas på plats senast när arbetsplatsen etableras. Arbetsplatsen kan betraktas som etablerad innan huvudentreprenören kommer till platsen, beroende på omfattningen av de förberedande arbetena. Inför en sanering ingår det redan i planerings- och projekteringsskedet normalt arbeten som till exempel omfattar schakt och andra markarbeten med entreprenadmaskiner. Det kan handla om att en grävmaskin eller borrbandvagn som används för exempelvis jordprovtagning eller installation av grundvattenrör. Alla förberedande miljötekniska undersökningarna i förorenade områden omfattas av det systematiska arbetsmiljöarbetet. För att undersökningarna dessutom ska omfattas av reglerna i AFS 1999:3 [4] om byggnads- och anläggningsarbete ska minst ett av följande kriterier vara uppfyllt: Arbetsplatsen är etablerad och saneringsarbetet har startat. Arbetet görs på samma plats som eller omedelbart intill annat byggnads- och anläggningsarbete. Byggnads- och anläggningsarbetet (saneringen eller annat) startar innan alla undersökningar är avslutade på platsen. Arbetsplatsen kan betraktas som etablerad, om mer omfattande förberedande arbeten utförs. Det kan exempelvis vara pilottest av en behandlingsanläggning eller mer omfattande användning av entreprenadmaskiner för omflyttning eller klassificering av massor. Sid 11 (76)
Ansvar Ansvaret för arbetsmiljön regleras i Arbetsmiljölagen [1]. För att skapa en bra arbetsmiljö är det viktigt att alla aktörer tar sitt ansvar och samverkar för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Ansvarets omfattning varierar mellan olika ansvariga rollinnehavare. I detta avsnitt beskrivs roller definierade i arbetsmiljölagen samt roller vid arbete i förorenade områden. Roller definierade i arbetsmiljölagen Exempel på roller som finns benämnda i arbetsmiljölagen är arbetsgivare, arbetstagare, inhyrd personal, den som låter utföra ett byggnads- och anläggningsarbete och byggarbetsmiljösamordnare. Arbetsgivare Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på arbetsgivaren, som måste vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagarna utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet. För att arbetsgivaren ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen måste arbetsgivaren driva ett fortlöpande systematiskt arbetsmiljöarbete. Arbetsgivaren är skyldig att kartlägga risker och utreda ohälsa och olycksfall samt vidta de åtgärder som kartläggningen ger anledning till. Allt som är riskfyllt ska ändras eller bytas ut så att risken tas bort. Om det inte är möjligt att helt ta bort risken ska arbetsgivaren istället se till att vidta åtgärder för att minska risken. Riskbedömningen ska vara skriftlig. Arbetsgivaren ska så snart som det är praktiskt möjligt genomföra de åtgärder som behövs. Åtgärder som inte genomförs omedelbart ska föras in i en skriftlig handlingsplan, med uppgift om när åtgärderna ska vara genomförda och vem som ansvarar. Ensamföretagare är skyldiga att planlägga och anordna sitt arbete på sådant sätt att de kan utföra det under lika sunda och säkra arbetsmiljöförhållanden som krävs för arbetstagare. Arbetstagare Även de anställda har ett arbetsmiljöansvar enligt lagen. De ska medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i de åtgärder som behövs för en god arbetsmiljö. De ska följa gällande föreskrifter, använda avsedda skyddsanordningar och i övrigt iaktta den försiktighet som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. En arbetstagare i akut farosituation ska snarast underrätta arbetsgivaren eller sitt skyddsombud. Lagen säger uttryckligen att den anställde är fri från att ersätta skador som kan uppstå om han eller hon avbryter arbetet i en sådan situation. Inhyrd personal Ibland behövs extra personal, exempelvis vid arbetstoppar eller när den egna personalen inte klarar en arbetsuppgift. Då kan en arbetsgivare mot betalning ställa sina arbetstagare till en annan arbetsgivares förfogande. Tiden kan variera från några enstaka timmar till flera månader eller längre tid. Den som hyr in arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet ska vidta de skyddsåtgärder som behövs för att förebygga riskerna i arbetet, enligt 3 kap. 12 Arbetsmiljölagen [1]. Den inhyrda personalens arbetsgivare har dock kvar sitt arbetsmiljöansvar under hela uthyrningstiden. Då in- och uthyraren ska bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete för samma personal är det viktigt att de kommer överens om vem som ska vidta olika åtgärder för en säker arbetsmiljö. Inhyraren har normalt ansvar för sådant som är direkt knutet till det aktuella arbetet. Den inhyrda personalens arbetsgivare har ansvar för mer långsiktiga Sid 12 (76)
åtgärder. Det är också viktigt att den som hyr in personalen informerar uthyraren om arbetsuppgifterna, så att uthyraren kan bedöma vilka kunskaper personalen behöver för att ohälsa och olycksfall i arbetet ska kunna förebyggas. Mer om inhyrd personal kan läsas i Arbetsmiljöverkets handbok Arbetsmiljöansvar för personal som är inhyrd eller arbetar på tillfälliga arbetsplatser [14]. Den som låter utföra ett byggnads- och anläggningsarbete Den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete, nedan benämnd beställaren, ansvarar för den inledande övergripande planeringen och projekteringen enligt AFS 1999:3 [4]. Under varje skede av förberedelserna ska beställaren se till att beakta arbetsmiljön i det kommande utförandeskedet och framtida driftskedet. Arbetsmiljön i driftskedet kan handla om den kommande arbetsplatsens utformning, om det byggs en ny arbetsplats. Beställaren ansvarar också för att: förhandsanmälan, arbetsmiljöplan och dokumentation upprättas och uppdateras, utse sig själv eller någon annan till byggarbetsmiljösamordnare för planering och projektering (BAS-P), utförandet av byggnads- och anläggningsarbetet samordnas ur arbetsmiljösynpunkt, utse sig själv eller någon annan till byggarbetsmiljösamordnare för utförandet av byggnads- och anläggningsarbetet (BAS-U). Beställaren måste kunna visa att den utsedda byggarbetsmiljösamordnaren är lämplig, det vill säga har den kompetens, erfarenhet och utbildning som krävs. De uppgifter som byggarbetsmiljösamordnaren ansvarar för har även beställaren ett ansvar för. Under entreprenadskedet följer beställaren upp de olika arbetsmiljöinsatserna som entreprenören genomför. Beställaren deltar genom att: BAS-P bereds möjlighet att delta på byggmöten och skyddsronder. Följa upp förekommande risker, relaterade till arbetsmiljöplanen och riskbedömningar. Entreprenören rapporterar förekommande tillbud och skador även till beställaren. Självständig uppdragstagare Beställaren kan överlåta arbetsmiljöansvaret och uppgifterna på en entreprenör som kan betraktas som självständig uppdragstagare t.ex. vid totalentreprenad. Självständighetskravet uppfylls i princip aldrig vid delad entreprenad. Överlåtelsen ska avtalas skriftligt mellan beställaren och entreprenören. Det kan avse planerings-, projekterings- och utförandeskedet eller bara utförandeskedet. För att ansvaret verkligen ska gå över får beställaren inte lägga sig i entreprenörens planering eller utförande så pass ingående att självständigheten kan ifrågasättas. Samordningsansvarig På en arbetsplats där två eller flera arbetsgivare bedriver verksamhet samtidigt räcker inte arbetsgivaransvaret till. Särskilda risker kan skapas genom att de olika verksamheterna påverkar varandra, samtidigt som arbetstagarna kan vara omedvetna om de risker som kommer från andra verksamheter än den egna. I arbetsmiljölagen ställs därför krav på att alla som driver verksamhet på ett gemensamt arbetsställe ska samråda och samarbeta för att åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden. Varje arbetsgivare ska se till att deras verksamhet eller utrustning inte skapar risker för andra arbetsgivares personal som arbetar på platsen, samtidigt som det enskilda arbetsgivaransvaret också gäller. Sid 13 (76)
I första hand ligger samordningsansvaret på den arbetsgivare som råder över driftstället. Enligt 3 kap. 7e [1] Arbetsmiljölagen framgår vad den samordningsansvarige ska göra. Byggarbetsmiljösamordnare (BAS-P och BAS-U) På byggarbetsplatser gäller särskilda regler för samordningen. Beställaren ska utse en byggarbetsmiljösamordnare för såväl planering och projektering som utförandet enligt AFS 1999:3 [4]. Byggarbetsmiljösamordnaren för planering och projektering (BAS-P) ska samordna projekteringen med avseende på arbetsmiljön och se till att arbetsmiljöplanen och dokumentationen upprättas. På samma sätt som beställaren har BAS-P ett ansvar för att ta hänsyn till arbetsmiljön både i utförandeskedet och i driftskedet. Tänk på att det i varje skede bara kan finnas en BAS-P, en BAS-U och en arbetsmiljöplan. En tydlig överlämning krävs mellan varje skede. Byggarbetsmiljösamordnaren för utförandeskedet (BAS-U) ska samordna arbetena ur arbetsmiljösynpunkt, anpassa arbetsmiljöplanen till hur arbetena verkligen utförs, följa upp att arbetena utförs på ett ur arbetsmiljösynpunkt korrekt sätt och att arbetsmiljöplanen följs. Det är viktigt att arbetsmiljöplanen och annat underlag som BAS-P har tagit fram i planerings- och projekteringsskedet förs vidare till utförandeskedet och ligger till grund för BAS-U:s fortsatta arbete. Byggarbetsmiljösamordnaren kan antingen vara en juridisk person som förfogar över personer med relevant utbildning, kompetens och erfarenhet, eller fysisk person med samma kompetens. Det finns ett uttalat krav i lagstiftningen på lämplighet, som även gäller om beställaren utser sig själv. Personal som ska arbeta med byggarbetsmiljösamordning behöver såväl grundläggande arbetsmiljökunskap som goda kunskaper om innehållet i arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförordningen och en rad olika föreskrifter, som finns listade i de allmänna råden till AFS 1999:3 [13]. För att kunna uppfylla sitt ansvar behöver byggarbetsmiljösamordnaren också erfarenhet från: utförande av byggnads- och anläggningsarbete arbete med samordning, ledning eller styrning av byggprojekt projektering Om byggnads- och anläggningsarbete utförs på ett fast driftställe där annan verksamhet pågår samtidigt, kommer det att finnas en byggarbetsmiljösamordnare som ansvarar för samordningen av byggnadsarbetena och en samordningsansvarig som samordnar den ordinarie verksamheten. Dessa två ska samråda och det är den samordningsansvarige för den ordinarie verksamheten som ansvarar för att det blir av, se 3 kap. 7 Arbetsmiljölagen [1]. Roller vid arbete i förorenade områden För de aktörer som arbetar med undersökningar och åtgärder av förorenade områden används främst benämningarna beställare, miljökonsult och entreprenör. Beställaren är den aktör som beställer en miljöteknisk undersökning eller en åtgärd av ett förorenat område. I projekterings- och åtgärdsfasen är beställaren likställd med den som låter utföra ett byggnads- och anläggningarbete, se avsnitt Den som låter utföra ett byggnads- och anläggningsarbete sid 13. Utöver miljökonsult kan även konsulter med annan kompetens medverka i projekten, exempelvis geotekniska konsulter. Sid 14 (76)
Såväl konsulten som entreprenören omfattas av arbetsmiljöregler när de utför arbete åt en annan organisation eller ett annat företag. Båda aktörerna kan ha olika roller enligt arbetsmiljölagen, även om begreppet konsult inte finns i arbetsmiljölagen. Beställaren anlitar normalt miljökonsulten för kortare eller längre uppdrag, medan konsulten i sin tur kan anlita ett annat företag som underkonsult eller underentreprenör för delar av uppdraget. Entreprenören kan också anlitas direkt av beställaren och kan i sin tur anlita underentreprenörer. I varje enskilt uppdrag är det viktigt att klargöra ansvar och uppgifter ur arbetsmiljösynpunkt som var och en av aktörerna ska ha. Om det inte sker redan i upphandlingen så bör det ske senast i samband med avtalsskrivning. Varje enskild arbetsgivare har ansvar för sin egen personal, men även den som hyr in någon annan kan ha ett arbetsmiljöansvar för det som är direkt knutet till aktuellt arbete, se avsnitt Arbetsgivare, Arbetstagare och Inhyrd personal sid 12. Enligt föreskriften om kemiska arbetsmiljörisker AFS 2011:19 [5] framgår att berörda arbetstagare ska informeras om vilka hälso- och olycksfallsrisker som finns med kemiska riskkällor och hur de ska förebyggas. Föreskriften riktar sig till alla verksamheter där kemiska riskkällor förekommer (se definition i avsnittet Avgränsning sid 10) och ska även tillämpas vid arbete i förorenade områden. Lämpligen kommer den arbetsgivare som köper och den arbetsgivare som säljer tjänsten i varje enskilt fall överens om vem som ska informera berörda arbetstagare om de kemiska riskerna. Ofta är det miljökonsulten som har bäst kunskap om misstänkta eller konstaterade föroreningarnas egenskaper och risker. Därför är det viktigt att information om kända risker förs vidare i de olika stegen av arbetet med förorenade områden. Den riskbedömning som upprättas initialt ska leva vidare genom hela projektet och revideras underhand vid behov, på samma sätt som arbetsmiljöplanen. Det är viktigt att överföring av kunskap om arbetsmiljörisker förs vidare mellan olika utrednings- eller åtgärdssteg när olika miljökonsultföretag handlas upp för olika delar. Nedan kommenteras arbetsmiljöansvaret i olika skeden av processen för att undersöka och åtgärda ett förorenat område. 1) Inventering inklusive platsbesök Inventeringsskedet äger rum när man misstänker att det kan finnas föroreningar på ett område. Det finns därmed dålig kännedom om det finns föroreningar, vilka de är och var de är. Det kan även finnas andra risker med området, till exempel med anledning av pågående verksamhet eller nedlagda, fallfärdiga byggnader. Vanligen utför miljökonsulter eller myndighetspersonal inventeringen. Inför ett platsbesök ansvarar arbetsgivaren för riskbedömningen och eventuella förebyggande åtgärder. Personalen följer uppställda rutiner och använder eventuell skyddsutrustning. 2) Miljötekniska undersökningar Efter utförd inventering tar en beställare (det kan till exempel vara en fastighetsägare, ett byggbolag eller en myndighet) ett beslut om att utreda föroreningsrisken vidare och handlar upp miljötekniska undersökningar av en miljökonsult. Miljötekniska undersökningar utförs med syftet att bestämma om det finns föroreningar och i vilken omfattning. För undersökning av mark används ofta grävmaskin eller borrbandvagn för jord- och grundvattenprovtagning. För undersökning av ytvatten och sediment tas proverna med provtagare från båt. Det är i första hand miljökonsulter som Sid 15 (76)
utför undersökningarna. Ibland har konsultföretagen egen provtagningsutrustning, ibland anlitar de en underkonsult eller entreprenör för provtagningen. Miljökonsulten ansvarar för sin egen personal genom arbetsgivar- och arbetstagaransvaret. Om konsultföretaget hyr in en entreprenör för exempelvis borrning kan det vara att betrakta som inhyrd personal, som också i delar ska omfattas av miljökonsultens systematiska arbetsmiljöarbete, se avsnitt Inhyrd personal sid 12. Då entreprenadföretaget också har arbetsmiljöansvar för sin personal är det viktigt att klargöra vem som ansvarar för vad i uppdraget. Till exempel är det normalt miljökonsulten som styr var borrpunkterna ska ligga och entreprenören rättar sig efter det. Det är då miljökonsulten som ansvarar för att informera om de risker som kan finnas med anledning av föroreningarna, men också att informera om det exempelvis finns ledningar eller andra anläggningar i marken som behöver undvikas. Om det är miljökonsulten eller miljökonsultens beställare som ansvarar för att ta fram ledningsunderlag och liknande bör det finnas avtal om detta innan fältarbetena påbörjas. Ofta utförs undersökningarna på ett område där annan verksamhet pågår. Det kan exempelvis vara en industriell verksamhet, men även handel eller skola. I dessa fall ställer lagen krav på samordning mellan den som normalt driver verksamhet på platsen och den som utför undersökningarna. Samordningsansvaret ligger i första hand på den som råder över den fasta arbetsplatsen. Beställaren och miljökonsulten bör i förväg bestämma vem som ska samordna arbetena med verksamheten på platsen, se avsnitt Samordningsansvarig sid 13. Miljöundersökningar görs ofta i samband med geotekniska undersökningar. I dessa fall gäller samma krav som ovan. 3) Åtgärdsförberedande undersökningar och projektering Efter en eller flera miljötekniska undersökningar och utvärderingar kan risken med föroreningarna behöva minskas genom lämpliga åtgärder. Redan vid planeringen räknas sådana åtgärder som byggnads- och anläggningsarbeten, och beställaren får ett ansvar enligt de regler som gäller för sådana arbeten, se Tillämpliga regler sid 9. Det innebär bland annat att beställaren behöver utse en byggarbetsmiljösamordnare för planeringsoch projekteringsskedet (BAS-P) och handla upp en projekterande konsult. Ofta är även byggarbetsmiljösamordnaren en konsult med lämplig kompetens som handlas upp, se avsnitten Den som låter utföra ett byggnads- och anläggningsarbete och Byggarbetsmiljösamordnare (BAS-P och BAS-U) ovan. Alla som medverkar under planeringen och projekteringen av saneringsarbetet ska inom ramen för sina uppdrag se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas till både utförandeskedet och framtida driftskedet. Rutiner behöver finnas för att ta med arbetsmiljöaspekterna i projekteringen, inklusive de särskilda arbetsmiljörisker som kan finnas med anledning av föroreningarna. 4) Entreprenadarbeten, miljö- och arbetsmiljökontroll Under projekteringen tas ett förfrågningsunderlag fram för entreprenadarbetena, som beställaren sedan handlar upp. Beställarens byggarbetsmiljösamordnare för utförandet (BAS-U) ansvarar för samordningen av arbetsmiljön. BAS-P har möjlighet att följa arbetet och delta på byggmöten och skyddsronder. På arbetsplatsen finns både beställarens och entreprenörens organisationer. De kan läggas upp olika beroende på entreprenadform Sid 16 (76)
och arbetenas omfattning. Det kan även tillfälligt finnas annan inhyrd personal på platsen såsom städpersonal och transportörer. En miljökonsult har ofta rollen som miljökontrollant på arbetsplatsen, med uppgiften att kontrollera föroreningsinnehåll i samband med åtgärden. Vid en totalentreprenad kan funktionen miljökontrollant ligga under entreprenören, medan den vid en utförandeentreprenad normalt ingår i beställarens organisation. Föroreningsinnehållet kan i sin tur styra arbetsmiljöarbetet och behöver därför delges den som har arbetsmiljöuppgifter för personalen på platsen (t.ex. platschefen, arbetsledaren eller BAS-U). Vem som har vilken funktion och vilket ansvar som följer med funktionen bör framgå av organisationsplanen kopplad till arbetsmiljöplanen, se avsnitt Organisationsplan sid 22. 5) Miljökontroll, uppföljning Efter utförd saneringsåtgärd kan kontroll genom provtagning av exempelvis grundvatten pågå under en kortare eller längre tid. Beställaren följer på så sätt upp åtgärdens resultat och arbetena utförs normalt av en miljökonsult. På samma sätt som i det inledande undersökningsskedet ansvarar arbetsgivaren för riskbedömningen och eventuella förebyggande åtgärder i fältarbetena. Personalen följer uppställda rutiner och använder eventuell skyddsutrustning. Sid 17 (76)
Planer och dokumentation För att skydda personal och omgivning mot arbetsmiljörisker behövs förberedelser med framtagande av planer och rutiner samt arbete med information och utbildning. Många av handlingarna som behöver tas fram finns det krav på generellt i arbetsmiljölagstiftningen, och specifikt för bygg- och anläggningsarbeten, se Arbetsmiljölagen [1] och AFS 1999:3 [4]. Beskrivningarna nedan fokuserar på det som är specifikt för arbeten i förorenade områden. Riskbedömning och arbetsmiljöplan Reglerna för systematiskt arbetsmiljöarbete i AFS 2001:1 [3] gäller alltid och för alla arbetsgivare. De innefattar krav på riskbedömning med syftet att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet. Riskbedömningen ska dokumenteras. Utöver det systematiska arbetsmiljöarbetet kan reglerna för byggnads- och anläggningsarbeten enligt AFS 1999:3 [4] under vissa förutsättningar även gälla vid arbete i förorenade områden, se avsnitt Regler sid 9. Om särskilt riskfyllda arbeten, planeras eller arbetets omfattning överstiger ett visst antal dagar eller personer, ansvarar beställaren även för att en arbetsmiljöplan upprättas och finns tillgänglig innan byggarbetsplatsen etableras. Vanligen överlåts arbetet med att ta fram en sådan plan från beställaren till huvudentreprenören i samband med kontraktsskrivningen. Beställaren kan dock inte överlåta det formella ansvaret för arbetsmiljöplanen. Med bland de riskfyllda arbeten som definieras i AFS 1999:3 [4]finns exempelvis: arbete med sådana kemiska eller biologiska ämnen som medför särskild fara för hälsa och säkerhet, arbete som innebär risk för fall till lägre nivå eller att begravas under jordmassor eller sjunka ner i lös mark, samt arbete som medför drunkningsrisk. rivning av hälsovådligt material arbete med högspänningsledningar arbete med brunnar och tunnlar Stöd för hur regler som kan tolkas och tillämpas för olika skeden vid arbeten med förorenade områden sammanfattas i tabell 1 nedan. Detta beskrivs även närmare i separata avsnitt. Sid 18 (76)
Tabell 1 Arbetsmiljöarbete i olika skeden avseende förorenade områden. Stöd för tolkning och tillämpning av regler. Skede Inventering inkl. platsbesök Miljötekniska eller åtgärdsförberedande undersökningar Krav/rekommendation Riskbedömning. Riskbedömning eller Arbetsmiljöplan. BAS-P Planering och projektering av saneringar (efterbehandlingsåtgärder) Arbetsmiljöplan BAS-P Entreprenadarbeten, miljö- och arbetsmiljökontroll (utförande) Arbetsmiljöplan Förhandsanmälan Dokumentation BAS-U och BAS-P Miljökontroll, uppföljning Riskbedömning Riskbedömning arbetsmiljö Inför platsbesök inom eller undersökning av förorenade områden behöver utförande konsultföretag göra en riskbedömning. Ytterst ansvarig för att en riskbedömning för arbetsmiljö tas fram är arbetsgivaren, se AFS 2001:1 [3]. Hur riskbedömningen ska utföras och vilka underlag och undersökningar som kan ligga till grund för denna behandlas i bilagan till nämnda föreskrift. Bedömningen ska utföras av en person som har tillräcklig kompetens för att bedöma de risker som föreligger. I riskbedömningen identifieras de risker som är förknippade med arbetena. Det avser både risker för exponering för kemiska ämnen och övriga arbetsmiljörisker, exempelvis belastningsskador eller skador orsakade av arbetsmaskiner. Utöver detta behöver man beskriva vilka åtgärder som ska vidtas för att undvika risker. Det kan till exempel vara att undvika ensamarbete eller att inte gå ner i provgropar djupare än ett visst djup. För risker som inte går att undvika behöver skyddsåtgärder vidtas, till exempel genom att använda skyddsutrustning. En förslagsmall för riskbedömning finns i bilaga 1. Vid riskbedömningen bör det uppmärksammans att det inte uppstår andra risker, t ex för den yttre miljö genom exempelvis ökad spridningsrisk. Riskbedömningen delges de som ska utföra undersökningarna och eventuella andra berörda. Enligt AFS 2011:19 [5] kan arbetsgången i samband med riskbedömningen avseende kemiska arbetsmiljörisker vara att beskriva vad som ingår i riskbedömningen hämta in information ta reda på inneboende egenskaper (hos aktuellt ämne) bedöma hanteringssättet i den planerade hanteringen Sid 19 (76)
undersöka vad som kan gå snett riskvärdera Arbetsmiljöplan En arbetsmiljöplan ska tas fram för undersökningar inom förorenade områden då området uppfyller minst ett av kriterierna för att området ska betraktas som byggnads- och anläggningsarbete (se avsnitt Tillämpning av lagstiftning). Arbetsmiljöplan ska även tas fram för planering och projektering, samt genomförande av saneringsåtgärder. Den som låter utföra arbetet (beställaren) ska utse en lämplig byggarbetsmiljösamordnare (BAS-P eller BAS-U), som samordnar tillämpningen av relevanta arbetsmiljöregler avseende utförandeoch driftskedet samt samordnar arbetet med att förebygga risker för ohälsa och olycksfall på arbetsstället, m.m enligt 3 kap. 6 och 7a Arbetsmiljölagen [1]. Enligt ska AFS 1999:3 [4] arbetsmiljöplanen innehålla: Beskrivning av de särskilda åtgärder som ska vidtas under byggskedet för att arbetsmiljön ska kunna uppfylla kraven i arbetsmiljölagen och i tillämpliga föreskrifter. De regler som avses tillämpas på byggarbetsplatsen. Beskrivning av hur arbetsmiljöarbetet ska organiseras. Om annan verksamhet än saneringsarbetet pågår samtidigt, ska detta beaktas i planen. Arbetsmiljöplanen ska finnas tillgänglig på arbetsplatsen om arbete med kemiska ämnen som medför särskild fara för hälsa och säkerhet är aktuellt eller omfattningen är så stor att förhandsanmälan krävs, se avsnitt Förhandsanmälan och arbetsmiljöinriktad dokumentation nedan. Även andra riskfyllda arbeten kan vara aktuella. Vid arbete i förorenade områden behövs vanligen utökade beskrivningar av arbetsmiljörisker och åtgärder kopplade till föroreningssituationen. Om dessa blir omfattande kan ett kompletterande dokument biläggas arbetsmiljöplanen. En sammanfattning av de viktigaste reglerna avseende arbetsmiljö bör också anslås väl synligt på arbetsplatsen. Arbetsmiljöplanen upprättas vanligen av konsulten som projekterar saneringen. Den som upprättar planen bör vara väl insatt i områdets föroreningssituation, vilka risker som föreligger samt hur de ska förebyggas. Om entreprenadformen är sådan att arbetsmiljöplanen tas fram av beställaren är det viktigt att uppgifterna i den och i förfrågningsunderlaget till entreprenören stämmer överens, se vidare avsnitt 0 sid 62. Informationen i arbetsmiljöplanen bör delges muntligt och skriftligt till de berörda, se avsnitt Information och utbildning sid 27. Arbetsmiljöplanen bör även delges miljömyndigheten för att öka förståelsen för det planerade arbetet. Arbetsmiljöplanen följs upp vid projektmöten. Det finns mycket information att hämta om arbetsmiljöplan, inklusive en generell mall, på en särskilt framtagen guide för arbete med arbetsmiljöplaner, AMP-guiden (www.ampguiden.net) [15]. En mall anpassad för arbetsmiljöplan anpassad till förorenade områden finns i bilaga 2. Sid 20 (76)
Rivningsarbeten Rivning av byggnader och anläggningar är vanliga som en del i saneringsentreprenader inom förorenade områden. Av AFS 1999:3 [4] framgår att innan rivning påbörjas ska det utredas om hälsofarliga material eller ämnen ingår i byggnaden eller anläggningen. Om så är fallet ska detta beaktas vid planering av rivningen. Rivning av bärande konstruktioner eller rivning som omfattar hälsofarliga material eller ämnen får endast planeras och påbörjas under ledning av kompetent person. Denne ska fortlöpande följa och övervaka arbetet. Vid rivning av bärande konstruktioner eller hälsofarliga material eller ämnen ska arbetsmiljöplanen innehålla en beskrivning av särskilda åtgärder. En sådan beskrivning förutsätter god kännedom om det objekt som ska rivas både med hänsyn till vilka material och ämnen som ingår och till byggnadens eller anläggningens konstruktion. Arbetsmiljöplanen bör redovisa bland annat: objektets konstruktion, vilka material som ingår i objektet, vilka särskilda skydds- och stabiliseringsåtgärder som kan behöva vidtas, i vilken ordning rivningen kan genomföras samt hur hälsofarliga material och ämnen kan omhändertas Förhandsanmälan och arbetsmiljöinriktad dokumentation Inför större saneringsarbeten kan beställaren behöva lämna in en förhandsanmälan till Arbetsmiljöverket innan arbetena påbörjas. Det avser bygg- och anläggningsarbeten som beräknas pågå mer än 30 dagar och vid något tillfälle sysselsätta mer än 20 personer samtidigt, eller om det totala antalet persondagar beräknas överstiga 500. I en bilaga till AFS 1999:3 [4] framgår vad förhandsanmälan ska innehålla. Förhandsanmälan ska finnas uppsatt väl synligt på arbetsplatsen och uppdateras regelbundet om det behövs. Under entreprenadperioden ska byggarbetsmiljösamordnaren utarbeta den dokumentation som beskriver objektet. Dokumentationen ska beskriva objektets konstruktion och utformning samt de byggprodukter som använts, i den omfattning som är av betydelse för säkerhet och hälsa vid arbete med drift, underhåll, reparation, ändring och rivning av objektet. För en saneringsåtgärd som kräver kontroll och underhåll blir dokumentationen mer omfattande, medan det i andra sammanhang främst handlar om att dokumentera kvarlämnade föroreningar. Dokumentationen kan exempelvis bestå av valda delar av relationshandlingarna, kompletterade med lämplig arbetsmiljöinformation. Följande dokument ska upprättas: Arbetsmiljöplan, trafikanordningsplan, arbetsplatsdisposition. Intyg över kompetenser (t.ex. BAS-U, heta arbeten och förarbevis) Förteckning över förekommande underentreprenörer. Dokumentation över tillstånd för entreprenadens utförande. Förekommande tillbuds- och skaderapporter. Förteckning över frekvenser för radiokommunikation. Sid 21 (76)
Dagboksanteckningar, maskin- och kranjournaler. Intyg över besiktningspliktiga utrustningar. Skydds- och miljörondsprotokoll. Arbetsberedningar. Riskbedömningar (befintliga, nytillkomna, ej uppkomna). Relationshandlingar. Garantihandlingar. Dokumentation för drift, skötsel och förvaltning av utförd entreprenad. Organisation Från arbetsmiljösynpunkt är organisationen en viktig del. I undersökningsskedet behöver arbetsmiljöansvaret i det egna företaget vara tydligt för var och en. Mer omfattande planer enligt nedan är normalt relevant först inför ett entreprenadskede, se AFS 1999:3 [4]. Organisationsplan I en organisationsplan anges vem som inom varje företag har vilken funktion och vilket ansvar det innebär. Exempel på funktioner är byggarbetsmiljösamordnare, projektledare, platschef, arbetsledare, miljökontrollant och ansvarig för rengöring av fordon och utrustning. Organisationsplanen, som kan integreras i arbetsmiljöplanen, utformas så att den utgör en dokumenterad ansvarsfördelning vad avser arbeten som är specifikt kopplade till föroreningssituationen. Arbetsplatsdisposition Innan produktionsstart ska en arbetsplatsdisposition (APD-plan) upprättas. Denna plan tas upp vid det startmöte som beställaren genomför med utvald entreprenör. Beställaren och entreprenören ska vara överens om de olika anordningarna. I större bygg- och anläggningsprojekt förekommer flera APD-planer och där beställaren har en övergripande APD-plan. Specifikt för det förorenade området är placering av exempelvis rengöringsbod, lastningsplats och spolplatta viktig så att föroreningsspridning minimeras och förorenat tvättvatten kan omhändertas. Se även avsnitt Organisation av arbetsplats sid 29. APD-planen ska beskriva och ange var olika anordningar är lokaliserade. Exempel på sådana anordningar är: Personallokaler inklusive ombyteslokaler. Förvaring eller inlåsning av kemikalier. Placering av container för förorenade massor (klimatskyddad förvaring). Skalskydd/grindar. Reningsanläggning för egna fordon. Parkeringsplatser för fordon (om det finns geografiskt utrymme). Sid 22 (76)
Trafikanordningsplan Vid bygg- och anläggningsarbete som berör det allmänna vägnätet ska en trafikanordningsplan (TA-plan) upprättas. Arbetet ska planeras, ordnas och bedrivas så att det ger betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall på grund av passerande fordonstrafik. Syftet är att förebygga risker för arbetstagarna, till exempel genom att leda om trafiken. I allmänhet behövs medverkan från väghållaren eller motsvarande. TA-planen regleras i vägtrafiklagstiftningen. Ofta blir TA-planen, när det finns en sådan, en del av arbetsmiljöplanen. Entreprenören lämnar in TA-planen till kommunens trafikkontor för godkännande. Lämpligen sker det efter avstämning med beställarens projektledare, som kan ha kännedom om andra TA-planer för området. Vid större och omfattande entreprenaduppdrag, med många olika entreprenörer som utför uppdrag samtidigt, kan det vara lämpligt att även upprätta en intern TA-plan. Den upprättas av entreprenören och lämnas till beställarens projektledare. Syftet med en intern TA-plan är att projektet ska få en övergripande bild av den totala byggtrafik som kommer att ske inom arbetsstället under entreprenadperioden. I ett förorenat område är det särskilt viktigt att körvägar inom området planeras så att rena ytor inte förorenas. TA-planen ska samordnas med arbetsplatsdispositionen. Olyckor och tillbud På varje arbetsställe ska finnas beredskap och rutiner för första hjälpen och krisstöd vid olyckor samt för hur kontakter tas med berörda myndigheter i en krissituation. Anvisningar om detta finns i AFS 1999:7 Första hjälpen och krisstöd [16]. Första hjälpen och larmlista Vid arbeten av mindre omfattning bör det minst finnas en plan för nödläge, som anger återsamlingsplats i händelse av utrymning och kontaktuppgifter till anhöriga. Vidare bör en larmlista med viktiga telefonnummer och kontaktpersoner finnas tydligt anslagen eller med på arbetsplatsen. Exempelvis kan följande instanser snabbt behöva kontaktas: Räddningstjänsten Sjukhus/läkare Giftinformationscentral Polis Miljömyndighet Arbetsmiljöverket I fältutrustningen bör det alltid ingå utrustning för första hjälpen. Vid bygg- och anläggningsarbeten finns det krav på att första hjälpen ska kunna ges, liksom krav på att anslag med adress och telefonnummer till ambulans och räddningstjänst ska finnas väl synligt. På anslaget bör även adress (eller koordinater, om det inte finns någon adress för platsen) och färdbeskrivning till arbetsplatsen finnas. Sid 23 (76)
Larm- och insatsplan Inför större arbeten i utförandeskedet behöver en mer omfattande larm- och insatsplan upprättas. Inför riktigt stora arbeten är det relevant att räddningstjänsten, polisen och ambulanssjukvården deltar i utformningen av larm- och insatsplanen. På samma sätt som för arbetsplatsdispositionen ingår denna som en del i det startmöte som beställaren sammankallar till. En larm- och insatsplan kan till exempel innehålla följande: Larmrutin, det vill säga det arbetssätt som ska råda vid ett nödläge. Mötesplats för räddningstjänsten, polisen och ambulanssjukvården. Återsamlingsplats för personal på arbetsplatsen. Arbetsställets lokalisering, koordinater om gatunamn saknas. Utrustning för första hjälpen och brandsläckning (samt så kallad räddningskammare för akuta insatser om ambulanssjukvården har lång insatstid). Förekomst av brandposter. Förekomst av brandfarlig vara. Entreprenörens vägvisare, det vill säga den person som möter upp räddningstjänsten, polisen och ambulanssjukvården vid mötesplatsen. Bild 1 Larmlista uppsatt på vägg i arbetsbod Sid 24 (76)
Rapportering vid tillbud eller olycka Om en arbetstagare råkar ut för ohälsa eller olycksfall i arbetet och om något allvarligt tillbud inträffar i arbetet, ska arbetsgivaren utreda orsakerna så att risker för ohälsa och olycksfall kan förebyggas i fortsättningen, se AFS 2001:3 [3]. Det systematiska arbetsmiljöarbetet kräver interna rapporteringssystem hos varje arbetsgivare. Det finns även särskilda krav på att arbetstagare snarast ska rapportera till arbetsledningen om ohälsa eller olycksfall som kan sättas i samband med ett förekommande kemiskt ämne, se AFS 2011:19 [5]. Allvarliga olycksfall eller tillbud med allvarlig fara för liv eller hälsa ska utan dröjsmål rapporteras till Arbetsmiljöverket av arbetsgivaren enligt Arbetsmiljöförordningen [2]. Det går att göra direkt på www.anmalarbetsskada.se. Dagbok Det är viktigt att dokumentera arbetsmiljöarbetet, minst genom dagboksanteckningar. Av anteckningarna bör framgå: utförda arbetsmoment, fattade beslut, förekommande risker för hälsa och säkerhet och hur de har förebyggts, hur skyddsnivåerna tillämpas, se avsnitt Sid 25 (76)