EN LJUSNANDE FRAMTID?

EN LJUSNANDE FRAMTID? annat 34% 36% Nödv levnadsader 26% Återbet studie 4% En rapport om akademikers ekonomiska situation efter examen

2

1 En ljusnande framtid? En rapport om akademikers ekonomiska situation efter examen Hur ser akademikernas löne- och standardutveckling ut? Är det någon idé att satsa på fattiga studieår och dessutom sätta sig? Vem har fått det bäst ekonomiskt? Vi jämför olika akademikeryrken med industriarbetare. Detta är frågor som vi försöker besvara i den här rapporten. Framför allt belyser vi den ekonomiska situationen för akademiker tre, sex och trettio år efter examen. Men vi jämför också de olika akademikergruppernas löner med genomsnittslönen för industriarbetare, vilka oftast inte behöver sätta sig för att erhålla gedigna yrkeskunskaper. Rapporten beskriver bruttolöner, inkomstskatter, nettolöner, studiemedelsavgifter och vad som blir kvar efter nödvändiga utgifter åren, och. Rapporten har utarbetats i samarbete mellan Institutet för privatekonomi vid FöreningsSparbanken och SACO. Institutet har utfört beräkningsarbetet och sammanställt materialet och SACO har svarat för det lönestatistiska innehållet. Stockholm i november 2005 FöreningsSparbanken Institutet för privatekonomi Ylva Yngveson Ulla Samuel SACO Gunnar Wetterberg Annakarin Bergström Evy Berglund

2 Innehållsförteckning Tidigare undersökningar 3 2005 års rapport 4 Beräkningsförutsättningar 5 Löneutveckling, lönebildning, arbetsmarknadsläget 8 Bruttolöneutvecklingen 11 Inkomstskatten 15 Nettolöneutvecklingen 20 Nödvändiga utgifter 24 Återbetalning av studieen 29 bil, övrig konsumtion, sparande, semester, oförutsedda utgifter mm 33 Vart tar bruttolönen vägen? 38 Akademikernas standard jämfört med industriarbetarnas 41 Sammanfattning 50

3 En ljusnande framtid? En rapport om akademikers ekonomiska situation efter examen Tidigare undersökningar År 1987 presenterade dåvarande Svenska Sparbanksföreningen och SACO tillsammans rapporten, vilken för åren 1975 och 1985 bl a belyste akademikernas standard tre respektive sex år efter examen. Resultatet visade att samtliga akademikergrupper som studerades hade fått en kraftigt försämrad standard under tioårsperioden, såväl tre som sex år efter examen. Störst försämring kunde noteras för psykolog i kommunal tjänst som mer än halverade sin standard, medan samhällsvetare i privat tjänst klarade sig bäst med en försämring på 20 procent. Industriarbetarens standard försämrades med drygt 30 procent. År 2000 presenterade FöreningsSparbankens Institut för Privatekonomi och SACO en uppföljning av den tidigare rapporten med motsvarande beräkningar för åren 1995 och. Under tioårsperioden 1985 till 1995 fortsatte försämringarna för de allra flesta grupperna. Medan industriarbetarens standard minskade med fem procent tappade kommunalt anställda sjukgymnaster och socialsekreterare ytterligare ca 40 procent. Bäst klarade sig privat anställda jurister som kunde notera en förbättring på 20 respektive sex procent tre och sex år efter examen. Under treårsperioden 1995- skedde så en klar förbättring för i stort sett samtliga grupper. T ex ökade industriarbetarens standard med 27 procent. Dock räckte inte dessa förbättringar för att uppnå samma standardnivå som år 1975. Totalt för perioden 1975- fick industriarbetaren en standardförsämring med närmare 20 procent medan kommunalt anställda psykologer, sjukgymnaster och socialsekreterare tappade 50 procent eller mer. Tre år efter examen var försämringarna minst för privat anställda civilingenjörer och samhällsvetare med 7 à 8 procent. Sex år efter examen hade utvecklingen varit bäst för civilingenjörer i privat och statlig tjänst samt för privat anställda jurister. Totalt stannade deras försämringar på 12 à 17 procent.

4 2005 års rapport I årets rapport har samma modell använts men jämförelserna görs för treårsperioderna, -, - samt för hela perioden -. För att se hur de äldre akademikernas standard utvecklats jämfört med de yngres har denna rapport kompletterats med alternativet 30 år efter examen. Jämfört med 1987 års undersökning har, på grund av omläggningar i statistiken, vissa utbildningsgrupper utgått medan andra tillkommit. En sammanställning över de redovisade grupperna framgår av tabell 1. Tabell 1. Studerade utbildningsgrupper i respektive undersökning Utbildning 1987 2000 2005 Agronom/Hortonom P, S Apotekare P Arbetsterapeut K K Arkitekt P, S, K P P Bibliotekarie K Civilekonom P, S, K P, S, K P, S, K Civilingenjör P, S, K P, S, K P, S, K Gymnasielärare K K K Jurist P P, S P, S Mellanstadielärare K Naturvetare P, S, K Psykolog K K K Receptarie P P P Samhällsvetare P P, S P, S, K Sjukgymnast K K K Socialsekreterare K K K Systemvetare P, S Tandläkare K Industriarbetare P P P P = Privat tjänst S = Statlig tjänst K = Kommunal tjänst

5 Beräkningsförutsättningar I vår studie utgår vi från lönerna vid nio olika tidpunkter. De är tre, sex och trettio år efter examen åren, och. Se diagram 1. Istället för att jämföra lönerna för samma individer jämför vi därmed lönerna för dem som respektive undersökningsår varit ute på arbetsmarknaden lika länge. Alla uppgifter räknas om till års penningvärde. Diagram 1. Schematisk bild över löneprofiler samt tidpunkter för redovisning åren, och Kr/mån 55 000 50 000 45 000 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 0 1 2 3 4 5 6 10 15 20 25 30 35 40 Antal år efter examen Bruttolönerna baseras liksom tidigare på lönestatistik som produceras av SACO. För psykologer, socialsekreterare och gymnasielärare är statistiken åldersfördelad. För samtliga övriga grupper är den examensårsfördelad. Lönebegreppet är genomgående genomsnittlig månadslön i de aktuella examens- och åldersklasserna. Alla förutsätts få arbete direkt efter avslutade studier. Endast den kontanta lönen och eventuella skattepliktiga förmåner beaktas. Förekomst av pensionsförmåner och andra trygghetslösningar enligt kollektivavtal beaktas inte. Åldersvisa löner för industriarbetaren finns dock inte att tillgå. Men då det för denna grupp råder svagt samband mellan ålder och lön anser vi att det ändå är möjligt att använda de uppgifter som erhållits av SCB och som avser lön för arbetad tid inklusive ersättning för obekväm arbetstid men exklusive övertidsersättning. Lönejämförelser för olika grupper över en lång period försvåras ofta av strukturella förändringar, dvs genomsnittslönerna kan påverkas om åldersfördelningen under årens lopp förändras. Genom att i denna rapport studera vissa specifika examensoch åldersår har detta problem dock kunnat undvikas. Nettolönerna, dvs vad som återstår när skatten har betalts, har beräknats utifrån genomsnittlig kommunalskatt i riket inkl kyrkoavgift samt gällande inkomstskatteregler respektive år.

6 Nödvändiga utgifter har beräknats för en ensamstående man som respektive år bor i en hyreslägenhet om 62,5 m 2. Utöver bostadsaden beaktas utgifter för mat, kläder, hygien, hälsovård, sport, fritid, lokala resor, fackavgift, hem- och olycksfallsförsäkring, hushållsel, tv, telefon och förbrukningsvaror. Han har varken bil, lån, förmögenhet eller kapitalinkomst. I tidigare rapporter har bostadsaden baserats på en nyproducerad lägenhet om 50 m 2, vilket innebär att bostadsaden i denna rapport genomgående är lägre. Posten för nödvändiga utgifter slutar därför i denna rapport på 7 280 kronor mot 7 640 kronor i rapporten från år 2000 i nominella tal. Fr o m år 1999 har även utgifterna för betaltjänster tagits med. Studie och återbetalning: De grupper som studeras, tre respektive sex år efter examen har samtliga studielån enligt reglerna i 1989 års studiemedelssystem. Detta innebär att studieens storlek i sig inte har någon betydelse för den löpande ekonomin. Återbetalningen baseras på inkomsten och inte på studieens storlek. Fyra procent av den senast taxerade inkomsten går årligen till räntor och amortering, vilket innebär att ju högre inkomsten är desto större blir den löpande utgiften som då kortar återbetalningstiden. För den som dessutom har kapitalinkomst blir den löpande utgiften ännu större. De äldre som examinerats för 30 år sedan har samtliga antagits vara fria. Enligt reglerna i det studiemedelssystem som gällde dem skulle studieen vara betald till 50 - årsdagen. Ytterligare ett nytt system med ändrade återbetalningsregler infördes höstterminen. I rapporten har dock samtliga grupper tre år efter examen år antagits avslutat sina studier vårterminen varför det inte varit aktuellt att beakta dessa regler. Tabell 2. Studielån och studielåneränta 1990 - År Studielån (kr per månad) Ränta (procent) 1990 4062 6,4 1991 4533 8,3 1992 4744 8,6 1993 4795 8,7 1994 4956 7,4 1995 5026 6,6 1996 5096 6,25 1997 5111 6 5125 5,4 1999 5125 4,1 2000 5153 3,2 5196 3,1 Studieens storlek vid examen 1995, respektive har beräknats för olika antal studieterminer och redovisas i nedanstående diagram.

7 Diagram 2. Studieens storlek i december efter studier avslutade under respektive vårtermin ( års penningvärde) Kronor 350 000 300 000 1995 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 0 11 10 9 8 7 6 5 4 Antal terminer med lån Som framgår av diagrammet är studieerna, i fast penningvärde, genomgående lägre för examinerade jämfört med examinerade 1995 och. Detta förklaras av de under perioden successivt sänkta räntorna som medfört att ränta på räntaeffekten på uppräkningen blivit mindre under de senare åren. Studietidens längd: Alla uppgifter utgår ifrån att studierna påbörjas vid 20 års ålder och bedrivs i normal studietakt enligt studieplanen. Jämfört med år 2000 har utbildningstiden förlängts med två terminer för dels samhällsvetare (från sex till åtta), dels receptarier (från fyra till sex). Jämfört med den första rapporten från 1987 har flera andra utbildningar förlängts. Arkitekt- och civilingenjörutbildningarna förlängdes med en termin fr o m 1987. Fr o m 1993 förlängdes utbildningstiden med en termin för arbetsterapeuter, gymnasielärare och sjukgymnaster. Civilekonomernas utbildning förlängdes från sju till åtta terminer. Utbildningstidens längd blir givetvis avgörande för hur stor studieen blir efter avslutad utbildning. Antal studieterminer som för närvarande behövs för olika utbildningar redovisas därför i tabell 3. Tabell 3 Antal studieterminer för olika utbildningar, examen Utbildning Antal studieterminer Apotekare, Psykolog 10 Agronom/Hortonom, Arkitekt, Civilingenjör, Gymnasielärare, Jurist, Systemvetare 9 Bibliotekarie, Civilekonom, Naturvetare, 8 Samhällsvetare Socialsekreterare 7 Arbetsterapeut, Receptarie, Sjukgymnast 6

8 Löneutveckling, lönebildning, arbetsmarknadsläget Efter har trenden mot en mer decentraliserad och individuell lönesättning fortsatt. Från att tyngdpunkten i 1970- och 1980-talets mer centraliserade förhandlingar legat vid ett fördelningspolitiskt perspektiv har lönebildningen de senaste tio åren betonat medarbetarens bidrag till verksamhet. Det har inneburit att många akademiker hämtat igen en del av den nedpressning som kännetecknade perioden 1970-1995. Ett annat perspektiv som påverkat utvecklingen är de förväntade stora åldersavgångarna i en del akademikeryrken under det kommande årtiondet. Inte minst för de offentliga arbetsgivarna har det varit angeläget att öka de egna yrkenas dragningskraft och på så sätt påverka studenternas val av utbildning. Det kan ha gynnat långtidsutbildade men lågavlönade grupper inom den kommunala och landstingskommunala sektorn, men även utbildningsgrupper där den offentliga sektorn måste konkurrera med den privata om dem som tar examen. Sådana långsiktiga trender bryts emellertid mot situationen på arbetsmarknaden. Under perioden - var arbetsmarknadsläget förhållandevis gott, vilket kom många grupper till del. Under perioden - har läget varit betydligt mer ansträngt, inte minst inom den privata sektorn. Det bromsar löneutvecklingen för de grupper som har denna sektor som sin främsta arbetsmarknad. Särskilt svårt kan läget bli för dem som just tagit examen. Ett återsken av detta finns i löneprofilerna. Även om profilerna överlag förbättrats under senare år, så ligger ingångslönerna för civilingenjörer i privat sektor något lägre än de gjorde. Löneprofilerna återspeglar utvecklingen över tiden för akademiker i olika yrken. Under lång tid pressades dessa samman allt mer. De senaste åren finns det tecken på att de börjat bli något mer markerade. Innebörden är att fler arbetsgivare låter erfarenhet och förvärvad skicklighet väga tyngre. I själva verket är denna tendens starkare än vad dessa siffror förmår fånga, eftersom löneökningar över taket för äldre medarbetare normalt motsvaras av relativt stora avgifter för pensionsförsäkringar, som inte registreras i lönebeskeden men kommer den enskilde tillgodo när hon eller han går i pension. Av diagram 3 framgår hur lönerna såg ut för yrkesaktiva civilekonomer i privat, statlig och kommunal sektor. Som framgår av lönenivån genomgående högre i privat sektor än offentlig samt att karriärmöjligheterna är större inom privat sektor. Diagram 4 visar lönestrukturen för kommunalt anställda grupper. Här framgår att skillnaderna såväl i lönenivåer som i lönekarriär är synnerligen små över det yrkesverksamma livet. Detta gäller för yrken där arbetstillfällena huvudsakligen finns inom den kommunala sektorn, dvs arbetsterapeuter, bibliotekarier, gymnasielärare, psykologer, sjukgymnaster och socialsekreterare.

9 Diagram 3. Löneprofiler för civilekonomer i privat, statlig och kommunal sektor. Månadslön i löpande penningvärde Kr/mån 60 000 50 000 Privat Stat Kommun 40 000 30 000 20 000 10 000 0 0 10 20 30 40 År efter examen Diagram 4. Löneprofiler för kommunalt anställda Kr/mån 60000 50000 40000 Civilingenjör Civilekonom Psykolog Gymnasielärare Sjukgymnast Bibliotekarie Socialsekreterare Arbetsterapeut 30000 20000 10000 0 25 35 45 55 Ålder

10 Diagram 5. Löneprofiler för civilingenjörer i privat sektor 1975-. Månadslön i löpande penningvärde Kr/mån 70000 60000 50000 1995 1985 1975 40000 30000 20000 10000 0 0 10 20 30 40 År efter examen Diagram 5 och 6 visar löneprofilerna för civilingenjörer i privat sektor de olika åren 1975 i löpande respektive i års penningvärde. Som framgår var karriärmöjligheterna klart störst 1975. Därefter har de avtagit. Diagram 6. Löneprofiler för civilingenjörer i privat sektor 1975-. Månadslön i års penningvärde Kr/mån 70 000 60 000 50 000 1995 1985 1975 40 000 30 000 20 000 10 000 0 0 10 20 30 40 År efter examen

11 Bruttolöneutvecklingen - Den positiva utveckling som påbörjades perioden 1995- fortsatte under åren -. I stort sett samtliga grupper fick se sin bruttolön öka i fast penningvärde. För de allra flesta var förändringen störst tre år efter examen jämfört med för dem som varit i arbete sex respektive 30 år efter examen. Industriarbetarens bruttolön ökade i fast penningvärde med drygt 900 kronor eller fem procent. Se tabell 4 och bilaga 1a -1c. Tre år efter examen var det privat anställda arkitekter som hade den allra bästa utvecklingen på 21 procent. Detta innebar att år var lönen för examinerade år 4 300 kronor högre jämfört med vad examinerade år 1995 hade efter lika många år i arbete, dvs år. Tätt därefter följer privat anställda jurister och civilingenjörer som fick förbättringar på 4 600 respektive 4 700 kronor per månad. I procent innebar det 19 respektive 18 procent. Längst ned på rankinglistan kom privat anställda apotekare och samhällsvetare, vilka båda hade bland de högsta lönerna såväl år som år. De fick 1 060 respektive 840 kronor mer realt brutto per månad, dvs fyra respektive tre procent. År var det fem grupper som hade lägre bruttolön än industriarbetaren. Dessa var arbetsterapeuter, bibliotekarier, gymnasielärare, sjukgymnaster och socialsekreterare. Samtliga i kommunal tjänst. År hade gymnasielärarens genomsnittliga månadslön passerat industriarbetarens med ca 1 000 kronor. För övriga fyra var bruttolönen fortfarande lägre. Sex år efter examen, (lönerna för examinerade år 1992 jämförs med lönerna för examinerade år 1995), var också förändringen positiv men något lugnare. För de allra flesta var den procentuella utvecklingen runt ett par procentenheter lägre jämfört med tre år efter examen. Störst skillnad kan noteras för privat anställda jurister vars löneutveckling var fem procentenheter lägre (dvs 14 procent) och för apotekare som fick en förbättrad utveckling med tre procentenheter (dvs sju procent). Bäst blev utvecklingen för privat anställda arkitekter och civilingenjörer med 19 respektive 16 procent. Sämst ut kom även här privat anställda samhällsvetare, vilka bara fick fyra procents reallöneförbättring. Jämfört med industriarbetare var bruttolönerna år fortfarande lägre för arbetsterapeuter, bibliotekarier, sjukgymnaster och socialsekreterare sex år efter examen. År var det endast arbetsterapeuter och sjukgymnaster som inte hade passerat industriarbetarnas lönenivå. Trettio år efter examen (lönerna för examinerade år 1968 jämförs med examinerade år 1971) har löneökningstakten avtagit ytterligare. Störst skillnad i ökningstakt var det för privat anställda arkitekter vars lön bara ökade med fyra procent mellan och jämfört med 21 respektive 19 procent tre och sex år efter examen. Stor skillnad noteras också för civilekonomer och naturvetare i kommunal tjänst, vilka inte fick

12 någon förbättring alls. Naturvetare examinerade 1971 fick snarare en liten försämring jämfört med examinerade 1968. Störst positiv förbättring fick de privat anställda samhällsvetarna som fick hela tolv procents förbättring mellan och. Detta är givetvis intressant eftersom dessa i stort sett låg sämst till såväl tre som sex år efter examen. Det ser ut som privat anställda samhällsvetare är en grupp som startat på relativt hög nivå och gjort karriär sent i livet. Även statligt anställda jurister fick en förbättring på tolv procent. Samtliga akademikergrupper hade nu bättre bruttolöner än industriarbetaren. Närmast var arbetsterapeuten som i genomsnitt hade ca 1 340 respektive 2 230 kronor mer per månad åren och. - Bruttolöneutvecklingen för nästa treårsperiod, -, uppvisar en mer splittrad bild. Samtidigt som den reala bruttolönen förbättrades för vissa grupper blev den sämre för andra. Industriarbetarens reala bruttolön förbättrades med fem procent. Se tabell 4 och bilaga 1a-1c. Tre år efter examen (lönerna för examinerade år jämförs med lönerna för examinerade år ) var det flera kommunalt anställda akademikergrupper som fick den bästa reallöneutvecklingen. Främst placerade sig kommunalt anställda naturvetare som hade den bästa utvecklingen med tio procent och fick ca 2 120 kronor mer per månad i fast penningvärde. Därefter kom psykologer med nio procent samt sjukgymnaster och bibliotekarier, båda med åtta procents reallöneförbättring, vilket i kronor motsvarar 2 120, 1 480 respektive 1 500 kronor i års penningvärde. Kraftig negativ utveckling noteras för systemvetare. De i privat tjänst tappade sju procent realt, vilket motsvarar ca 1 900 kronor per månad. För civilekonomer i privat tjänst samt civilingenjörer i privat- och statlig tjänst blev minskningen mellan två och fyra procent, dvs ca 1 090 kronor per månad för de privat anställda civilingenjörerna, 590 för privat anställda civilekonomer och ca 130 för statligt anställda civilingenjörer. För privat anställda jurister, samt samhällsvetare i privat- och statlig tjänst var bruttolönen i fast penningvärde i stort sett oförändrad under perioden. År var det endast arbetsterapeuter och sjukgymnaster som hade lägre bruttolön än industriarbetaren. Sex år efter examen (lönerna för examinerade år 1995 jämförs med lönerna för examinerade ) var också bilden splittrad. Liksom tre år efter examen var det flera av de kommunalt anställda grupperna som fick den bästa utvecklingen. Kommunalt anställda naturvetare, psykologer och samhällsvetare fick en realt förbättrad bruttolön med tio procent vardera vilket motsvarar 2 160, 2 280 respektive 2 330 kronor mer per månad. Även sjukgymnaster fick en bra utveckling med nio procent eller 1 600 kronor per månad. Sämst gick det för privat anställda systemvetare som tappade fem procent eller ca 1 700 kronor per månad.

13 Tabell 4. Bruttolöneutvecklingen i fast penningvärde - Förändring i procent Utbildning Tre år efter examen Sex år efter examen Trettio år efter examen Sektor - - - - - - - - - Agronom/hortonom Privat 12 2 14 8 4 12 6 0 6 Stat 8 7 15 9 8 17 9 3 12 Apotekare Privat 4 7 11 7 5 12 7 2 10 Arbetsterapeut Kommun 12 7 19 11 7 19 9 9 19 Arkitekt Privat 21 5 27 19 4 23 4 8 12 Bibliotekarie Kommun 9 8 18 9 8 18 8 7 16 Civilekonom Privat 16-2 13 14-1 14 8-1 7 Stat 13 2 16 11 4 15 8 1 9 Kommun 10 2 13 12 4 16 0 6 6 Civilingenjör Privat 18-4 14 16-1 15 9 4 14 Stat 16-1 15 14 1 15 7 4 11 Kommun 16 4 20 14 4 18 6 7 13 Gymnasielärare Kommun 13 5 19 12 6 19 8 5 14 Jurist Privat 19 0 19 14 2 16 9-7 0 Stat 13 5 19 13 6 20 12 0 12 Naturvetare Privat 16 1 17 14 1 16 11 7 18 Stat 10 4 14 10 4 15 10 4 15 Kommun 12 10 23 9 10 20-1 7 6 Psykolog Kommun 16 9 27 15 10 26 11 9 20 Receptarie Privat 5 6 12 6 5 12 7 4 11 Samhällsvetare Privat 3 0 3 4-1 3 12 2 14 Stat 10 0 10 10 2 12 8 8 16 Kommun 9 6 15 8 10 18 9 1 10 Sjukgymnast Kommun 9 8 18 9 9 18 9 11 21 Socialsekreterare Kommun 11 6 18 10 6 17 11 7 19 Systemvetare Privat - -7 - - -5 - - 3 - Stat - 0 - - 3 - - 5 - Industriarbetare 5 5 10 5 5 10 5 5 10

14 År var samtliga akademikergruppers löner bättre än industriarbetarens. Närmast låg arbetsterapeuter som hade 230 kronor mer än industriarbetaren per månad. Trettio år efter examen (lönerna för examinerade år 1971 jämförs med lönerna för examinerade år 1974) skulle man kunnat vänta sig en genomgående avtagande löneutveckling men så enkelt var det inte. Flera grupper hade här en bättre real bruttolöneutveckling än sina mer nyutexaminerade kollegor, tre respektive sex år efter examen. I privat tjänst var det arkitekter, civilingenjörer, naturvetare, samhällsvetare och systemvetare. I statlig tjänst var det civilingenjörer, samhällsvetare och systemvetare medan det i kommunal tjänst var arbetsterapeuter, civilekonomer, civilingenjörer, sjukgymnaster och socialsekreterare. Arbetsterapeuten hade nu, år, ca 3 200 kronor högre bruttolön än industriarbetaren. - Sett över hela perioden fick alla grupper, med undantag för den privat anställde juristen trettio år efter examen, en klart förbättrad bruttolön i fast penningvärde. Industriarbetarens bruttolön förbättrades med tio procent. Tre år efter examen rör det sig om 27 procent för privat anställda arkitekter och psykologer. Kommunalt anställda naturvetare och civilingenjörer fick 23 respektive 20 procents förbättring. Långt efter kom privat anställda samhällsvetare för vilka resultatet slutade på tre procents förbättring. Sex år efter examen var det i stort sett samma grupper som tre år efter examen, som uppvisade de högsta resultaten, privat anställda arkitekter 23 procent, psykologer 26 procent samt kommunalt anställda naturvetare och statligt anställd jurist 20 procent. Sämst var det för privat anställda samhällsvetare som sex år efter examen stannade på tre procent. Trettio år efter examen tillhörde samtliga de som klarat sig bäst den kommunala sektorn. Sjukgymnasten hade under hela perioden förbättrat sin bruttolön med 21 procent och psykolog med 20 procent. Arbetsterapeuter och socialsekreterare med 19 procent. Förutom juristen, som inte fick någon positiv utveckling alls totalt sett under perioden, var det privat anställda agronomer/hortonomer, kommunalt anställda civilekonomer och naturvetare som fick den sämsta utvecklingen. För samtliga dessa stannade förbättringen på sex procent under perioden -.

15 Inkomstskatten Mycket har hänt med våra skatter sedan 1970-talet då marginalskatterna var extremt höga. Två stora skattereformer har genomförts sedan dess. En 1982/83 och en 1990/91. Vid båda dessa har marginalskatterna sänkts men har med tiden haft en tendens att blir högre. Flera andra förändringar har också genomförts. Bl a har egenavgifter till sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna kommit och gått. En egenavgift till pensionen infördes 1995 som dock fortfarande finns kvar men som stegvis kompenserats genom reduktion av kommunalskatten. En tillfällig skattereduktion på som mest 1 320 kronor per år för inkomster under 135 000 kronor per år infördes år 1999. För inkomster över denna nivå skedde en avtrappning så att reduktionen upphörde vid årsinkomster på 245 000 kronor. År 2003 lades denna skattereduktion in i grundavdraget som då höjdes. Fr o m år har grundavdraget dessutom höjts genom den gröna skatteväxlingen. Låg- och medelinkomsttagare har därigenom, via sänkt inkomstskatt, delvis kompenserats för de höjda energiskatterna medan höginkomsttagare fått betala dem fullt ut. År 2002 infördes en skattereduktion för fack- och A-kasseavgift. Samtidigt slopades den tidigare avdragsrätten för A-kasseavgiften. I denna rapport har Institutet för Privatekonomis genomsnittsberäkning använts, vilket innebär att skattereduktionen gjorts lika stor för alla grupper. När den senaste skattereformen genomfördes 1990/1991 bestämdes den statliga skattesatsen till 20 procent för bruttoinkomster över brytpunkten. För att inte fler skulle komma upp i statlig skatt skulle skiktgränserna för beskattningsbar inkomst, årligen justeras upp med inflationen plus två procentenheter. Fr o m år 1995 höjdes dock skattesatsen till 25 procent. År 1999 infördes ett mellanskikt så att den statliga skatteskalan därefter har två steg, 20 respektive 25 procent. År har skiktgränserna inte räknats upp fullt ut. Istället för inflationen plus två procentenheter blev uppräkningen då inflationen plus en procentenhet. Därmed ökar andelen personer som betalar statlig skatt. I tabell 5 nedan framgår vid vilken bruttoinkomst man har börjat betala statlig skatt.

16 Tabell 5. Brytpunkter och procentsatser för statlig inkomstskatt 1995- Inkomstår Brytpunkter Kr/mån (Bruttoinkomst) Procent statlig skatt 1995 18 470 25 1996 19 100 25 1997 19 310 25 19 875 25 1999 20 430/32 470 20/25 2000 21 230/33 225 20/25 22 625/34 260 20/25 2002 24 175/35 910 20/25 2003 25 080/37 270 20/25 25 730/38 240 20/25 Kommunalskatten har förändrats kraftigt. År 1975 uppgick den till 25,23 kronor och hade höjts till 28,71 kronor redan år 1978. År är den genomsnittliga utdebiteringen 32,70 eller 7,47 kronor högre än år 1975. Mellan och har skatten höjts med en krona och fem öre. Kommunalskatten beräknas inkl kyrkoavgift. Utvecklingen framgår av nedanstående diagram. Diagram 7. Kommunalskattens utveckling 1975, genomsnitt i landet Kronor 35 30 25 20 1975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 År Inkomstgränsen för statlig skatt gick vid bruttolönen 19 875 kronor per månad. Tre år efter examen var det nio av våra 26 grupper som uppnådde denna inkomstnivå och därmed betalade statlig skatt. Dessa var: privat anställda agronomer/hortonomer, apotekare, civilekonomer, civilingenjörer, jurister, naturvetare och samhällsvetare samt kommunalt anställda civilekonomer och statligt anställda civilingenjörer. Deras skatt uppgick till mellan 35 och 39 procent av bruttolönen. Den högsta andelen betalade apotekare, civilingenjörer och samhällsvetare. Samtliga i privat tjänst. Se tabell 6.

17 Tabell 6. Inkomstskattens andel av bruttolönen - Procent Utbildning Tre år efter examen Sex år efter examen Trettio år efter examen Sektor Agronom/hortonom Privat 36 34 32 39 36 34 45 41 40 Stat 35 33 32 35 33 32 41 38 36 Apotekare Privat 39 35 34 41 37 36 45 42 41 Arbetsterapeut Kommun 35 33 31 35 33 32 35 33 32 Arkitekt Privat 35 34 33 36 35 34 43 39 39 Bibliotekarie Kommun 35 33 32 35 33 32 35 33 32 Civilekonom Privat 38 36 34 41 38 37 47 45 44 Stat 35 33 32 36 34 32 42 39 38 Kommun 36 33 32 37 35 33 44 39 38 Civilingenjör Privat 39 38 35 42 39 37 46 44 43 Stat 36 35 32 38 36 34 44 41 40 Kommun 35 34 32 37 35 33 43 39 38 Gymnasielärare Kommun 35 33 32 35 33 32 37 34 33 Jurist Privat 38 36 34 41 38 37 48 46 44 Stat 35 33 32 36 34 33 45 42 41 Naturvetare Privat 37 35 33 39 37 35 44 42 41 Stat 35 33 32 35 33 32 41 38 37 Kommun 35 33 32 35 33 32 41 36 35 Psykolog Kommun 35 33 32 35 33 32 38 35 35 Receptarie Privat 35 33 32 35 33 32 39 36 34 Samhällsvetare Privat 39 35 33 41 37 35 45 43 42 Stat 35 33 32 36 34 32 41 38 37 Kommun 35 33 32 36 33 33 43 39 38 Sjukgymnast Kommun 35 33 31 35 33 32 35 33 32 Socialsekreterare Kommun 35 33 32 35 33 32 35 33 32 Systemvetare Privat - 37 33-38 36-41 40 Stat - 33 32-35 33-38 37 Industriarbetare 35 33 32 35 33 32 35 33 32

18 Sex år efter examen tillkom fler grupper som betalade statlig skatt. Dessa var privat anställda arkitekter, statligt anställa civilekonomer, kommunalt anställda civilingenjörer, statligt anställda jurister, samt statligt och kommunalt anställda samhällsvetare, dvs totalt 15 grupper. eandelen varierade här mellan 35 och 42 procent. Det var privat anställda apotekare, civilekonomer, civilingenjörer, jurister och samhällsvetare som kom över 40 procent. Trettio år efter examen var det endast fyra grupper som inte behövde betala statlig skatt. Dessa var kommunalt anställda arbetsterapeuter, bibliotekarier, sjukgymnaster och socialsekreterare. Högst skatteandel betalade privat anställda jurister och civilekonomer, vilka avstod 48 respektive 47 procent av sin bruttolön i skatt. Industriarbetaren betalade 35 procent av sin inkomst i skatt. Nu gällde två gränser för statlig skatt. Den första vid en bruttolön på 22 625 och den andra vid 34 260 kronor per månad. Tre år efter examen var det tretton av 27 grupper som betalade statlig skatt. Samtliga låg dock inom gränsen för 20-procentsnivån och ingen uppnådde därmed det inkomstskikt där skatten togs ut med 25 procent. De som tillkom sedan var privat anställda arkitekter, kommunalt anställda civilingenjörer samt privat och statligt anställda systemvetare. Detta år hade skatteandelen minskat något och varierade nu mellan 33 och 38 procent. Det var privat anställda civilingenjörer som stod för 38 procent, privat anställda systemvetare för 37 procent samt privat anställda civilekonomer och jurister som avstod 36 procent till skatten. För 17 av grupperna uppgick inkomstskattens andel av bruttolönen till 33 procent. Sex år efter examen tillkom inte några nya grupper och ingen nådde över 34 260 kronor per månad. Privat anställda civilingenjörer betalade den högsta skatteandelen 39 procent. Därefter följde privat anställda civilekonomer, jurister och systemvetare med 38 procent. Trettio år efter examen var det samma fyra grupper vilka liksom inte betalade statlig skatt Däremot var det tio grupper som kom upp i det högsta statliga skatteskiktet 25 procent. Det gäller nästan alla privat anställda agronomer/hortonomer, apotekare, civilekonomer, civilingenjörer, jurister, naturvetare, samhällsvetare och systemvetare. Bland statligt anställda gäller det civilingenjörer och jurister medan ingen i kommunal tjänst nådde denna nivå. Högst beskattades den privat anställde juristen och civilekonomen. De betalade 46 respektive 45 procent av sin bruttolön i skatt. Allt medan industriarbetarens skatteandel uppgick till 33 procent.