RESTAURERING AV ELDSTÄDER / SKORSTENAR PÅ FINNPÖRTET ALMSJÖN 3:8 ULLÅNGERS SOCKEN, KRAMFORS KOMMUN Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr 2004:9 Bodil Mascher
2 Innehåll: Sid. INLEDNING 3 BESKRIVNING OCH HISTORIK 3 PLANERADE ÅTGÄRDER 5 GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER 6 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 8 KÄLLOR 8
3 INLEDNING Ullångers hembygdsförening har under sommaren 2004 restaurerat eldstäder och skorstensmurar på Finnpörtet, fastigheten Almsjön 3:8, Ullångers socken i Kramfors kommun. Länsstyrelsen har beviljat medel till upprustningen enligt beslut 2004 06 01 dnr. 434-2394-04. Upprustningen sker i enlighet med Åtgärdsförslag och Kostnadsberäkning av Lars Nordin, Skanska Byggnadsvård & Restaurering 2003-04-23. Upprustningen av eldstäderna är ett led i en mera omfattande restaurering som Ullångers hembygdsförening har genomfört under senare år. Länsmuseet Västernorrland har utfört antikvarisk kontroll enligt Länsstyrelsens villkor. Syftet med kontrollen är att den antikvariske experten tillför nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden beslut om insatser under arbetets gång. Avsikten är också att den antikvariska kontrollen skall öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värden som Finnpörtet vid Almsjön besitter och underlätta bevarandet av dessa värden. Den antikvariska kontrollanten skall dokumentera arbetet och sammanställa det i en rapport. Från Länsmuseet Västernorrland har Bodil Mascher deltagit som antikvarisk kontrollant och gjort rapportsammanställningen. Fotografier: Bodil Mascher. Ärendets d.nr. är 2004 / 14. Framsidans fotografi visar skorstenarna på norra takfallet efter restaureringen. BESKRIVNING OCH HISTORIK Byggnaden som kallas finnpörtet är i en våning med kallvind, rektangulärt utdragen planform och spåntäckt sadeltak. Grunden utgörs av natursten med inslag av betong Under byggnadens östra del med ingång från södersidan finns en valvslagen källare. Huset besitter överlag en stor autenticitet. Stommen av liggtimmer är klädd med omålade stående vankantade bräder. Fönstren är tättspröjsade, dels av äldre format med 16 rutor, dels högre med 1800-talsprägel och 8 rutor. Den sidoplacerade porten på södra fasaden har en enkelt smyckad portal. Byggnadens västra del sägs enligt traditionen vara från 1600- talet. Skarvar i takkonstruktionen på vinden tyder också på att huset är tillbyggt. Enligt dessa spår hade stugan till en början en enkelstugeplan som senare tillbyggdes med bredare förstuga, sal och kammare åt öster. Hål genom tvärväggar på vinden visar ev. på bjälkar för brutet innertak (se pörte). Förstugan är avdelad med en liten kammare mot norr med en eldstad och tapeter och bård i naturalistisk jugendstil troligen från 1900-1910. Underlaget är mjuk träfiberpapp som möjligen monterades i samband med Forss AB: s upprustning, troligen på 1930- talet. Byggnaden inrymmer alltså fyra rum och förstuga. Stilmässigt överensstämmer vissa byggnadsdelar i västra delen med en inredning av äldre typ, exempelvis den lägre dörren mellan förstugan och västra rummet med utanpåliggande fyllningar, indelning av dörrbladet och ålderdomligt smide. I allmogemiljö är dock stilretardation och blandningar av stilelement från olika epoker vanliga. Färgen som sitter på dörren är troligen från 1930/40-talet, liksom tapeterna i förstugan. Tapetlager i östra kammaren visar lumppapp innerst med schablon- eller blocktryck, därefter tapeter materialmässigt från 1860-talet senare, den befintliga är stilmässigt 1890tal.
4 Skarv i takås och rote på vinden, södra takfallet ovan förstugan (t v). Hål i tvärväggar, vinden (mitten). Stenvalv under husets östra del. Svedjefinsk kultur På 1600-talet invandrade, på uppmuntran av svenska staten, svedjebrukande finländare till Sverige och Medelpad. Utfyttningen skedde troligen på grund av att mark för svedjebruk i Savolax minskade. I Sverige var svedjefinnarna hänvisade till utmarker och skogarna, där man kunde livnära sig på sin speciella kunskap om svedjeodlingen. Vid svedjningen som tog fyra år i anspråk, fälldes och brändes skog som berikade jorden så att man kunde beså den med råg. Byggnadernas funktion i svedjefinnarnas samhällsekonomi - Pörtet, rian Svedjefinnarnas kultur exponeras exempelvis i finska ortsnamn och rökstugetraditionen. Pörte kommer av ordet pirti som betyder stuga. S k finnpörte är alltså en finnstuga och inget säger att det är fråga om just en rökstuga. I senare tradition har dock ordet finnpörte kommit att få betydelsen rökstuga. Stugan i finnbygder saknade ofta skorsten utan hade en rökugn i ett hörn, där röken letade sig ut genom innertaket, som kunde vara brutet av tredingstyp och vidare i en rökkanal i yttertaket. Det kunde vara en hög träskorsten med huv, som hindrade ev. gnistor. Det fanns också murade ugnar med eldningshål invändigt men som saknade skorsten. Typiskt var även gluggar i väggarna för luftning. Rökstugan kunde ha ett rum eller i mera påkostade hus vara inpassad i en parstuga, vilket finns exempel på i svenska finnskogen. Exempel från Norge visar att rökstugan även kunde byggas in i en korsbyggnad (Nesholen). Vatten kunde värmas inomhus på glöden men maten lagades ofta i ett separat kokhus med stående virke sammandraget i toppen. För svedjefinnarna, som var specialiserade på odling av svedjeråg, var rian är ett annat hus som var typiskt för finnbygder. Rian är en form av torkbastu med intimrade lavar (hyllor) för torkning av spannmål och lin, bad, avlusning av skinnkläder och till rökning av kött. I bastun / rian fanns en stenröseugn som värmde upp huset. Rökgluggar i väggarna stängdes när elden i ugnen hade slocknat. Stenarna i ugnens murtopp magasinerade värmen. Rian var ofta högre än vanliga torkbastur, för att svedjerågen skulle kunna torkas stående i övre våningen. Rester av finnbebyggelse kan studeras ibland annat Värmland, Dalarna och Bergslagen.
5 PLANERADE ÅTGÄRDER De åtgärder som omfattas av denna etapp är eldstäder och skorstenar. Angående eldstäder och skorstenar: se Åtgärdsprogrammet: 3 skadade och nedmonterade skorstenar muras om ovan tak och fogas med hydrauliskt kalkbruk. Skorstenarna förses med beslag och byglar av galvaniserad plåt. Eldstäderna i tre rum skulle putslagas och avfärgas med kalk. Murstocken och eldstaden i östra kammaren ska muras om på samma sätt som tidigare i samråd med museet efter tidigare utseende. Eldstaden är uppmätt sedan tidigare. Östra kammarens eldstad före och efter åtgärder. Eldstad i salen i mitten före och efter åtgärder.
6 Eldstad i västra kammaren före och efter åtgärder. GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER Brukets har platsblandats och ballasten sållades med recheln som står ute på gården. Kornstorlek var 0-3 mm. Murarens föreslog inledningsvis Murkalk E och liten tillsats av Jura ovan tak, vilket museet godkände. Man använde Murkalk E till putsarbetet och avfärgning inomhus. Utomhus användes D-bruk till murning och fogning av skorstenar (3 delar Murkalk E : 1 del kalkcement). Eldstaden i östra rummet under putsarbetets gång. Gammalt smide inuti murkransen har rengjorts och borstats. Därefter har man använt blymönja.
7 Eldstaden i mittsalen under putsarbetet, det eldfasta teglet är överputsat. Modernt eldfast tegel på insidan eldstaden i mittersta salen har putsats över och syns ej. Hembygdsföreningen kommer att fortsättningsvis ha eldningsförbud i de övriga eldstäderna, vilket betyder att man slipper gips eller Minerite och den ålderdomliga anslutningen mot timmerväggar har kunnat bibehållas. Golv och väggar har varit väl intäckta, liksom skorstensgenomföringarna i taket. Putsarbetet inomhus var utfört på alla tre eldstäder 04 07 22, då skorstenar ovan tak skulle påbörjas. Muraren har synligt utomhus återanvänt det stortegel som fanns lagrat på platsen (i källaren och under golvet) och kompletterat en smärre del inuti eldstadsmuren interiört med stortegel i samma storlek som originalet. Det behövdes ca 16 skift x 6 stenar för en skorsten. På skorstenar har Kjell Danielsson, Ullånger Plåt, tillverkat nederbeslag och bygel av galvaniserad plåt. Nytt nederbeslag av galvaniserad plåt på ommurad skorsten längst i väster. Plåten på ovansidan är instoppad under spånen
8 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER Eldstäderna har återställts med gott resultat och uppmurningen av östra eldstaden har följt uppmätningen av den tidigare eldstaden. Avvikelser: Hydrauliskt kalkbruk skulle användas utomhus på skorstenar (Åtgärdsprogram) och muraren skulle följa museets intentioner. Muraren föreslog Murkalk E inomhus och med tillsats av Jura ovan tak, vilket antikvarien godkände. Nu användes i stället ett svagt kc-bruk. Detta godkänns också eftersom man annars (inomhus) skulle ha använt en torrsläckt fabrikskalk, som visserligen är en rent lufthårdnande kalk men ändå inget traditionellt material. Resultatet är ändå att eldstäderna har lagats och putsats med bibehållet ålderdomligt utseende. Traditionellt kalkbruk av våtsläckt kalkdeg, släckt i ex.vis diken med överskott av vatten och framställt med kalk som bränts i vedeldad kalkugn är annars det bästa alternativet ur kulturhistorisk synpunkt. Med ren kalkputs får man såväl ett material som en teknik som har historisk autenticitet. Det ligger också ett antikvariskt värde i att vidmakthålla en teknik som är sedan gammalt beprövad. Nackdelen är att gotlandskalken samarbetar sämre på redan kchaltiga material, som ofta måste avlägsnas först. Den våtsläckta kalken, s k gotlandskalk, håller en hög kvalitet och kan användas både vid murningen, putsningen och avfärgningen. Den kan slås direkt på en väl avvattnad tegelyta. Till fogning eller innersta putsskiktet på ytor utsatta för uppstigande markfukt finns även traditionella hydrauliska tillsatser. KÄLLOR Nesholen, Birger: föredrag vid seminarium om Finnmarksbyggnader i Skandinavien och Finland, Mitthögskolan 1996. Nordin, Lars: Åtgärdsförslag och Kostnadsberäkning av Lars Nordin, Skanska Byggnadsvård & Restaurering 2003-04-23. Wedin, Maud: Finnbebyggelsen i Ånge kommun, utg. av Ånge kommun.