s svar på Naturvårdsverkets remiss Underlag till en färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050 (Rapport 6537) Sammanfattning av s synpunkter instämmer i att omfattande åtgärder och omställningar behöver genomföras för att utsläppen av växthusgaser ska kunna minska radikalt till 2050. Det är positivt att underlaget till en nationell färdplan tagits fram och att det i underlaget finns många bra resonemang som skulle kunna leda till åtgärdsförslag. Däremot oroas av att Naturvårdsverket uttrycker en stor tilltro till framtida teknik som lösningen på många av våra utmaningar. Det finns få förslag till skarpa beslut i underlaget, som mest innehåller allmänna analyser och hänvisningar till fortsatta utredningar. Generellt anser att många av förslagen skjuts för långt på framtiden. De föreslagna utredningarna måste genomföras med högsta prioritet inom en mycket snar framtid om Sverige överhuvudtaget ska ha en chans att nå målet att ha nollutsläpp av växthusgaser till 2050. Som Naturvårdsverket konstaterar i underlaget brådskar det att ta fram en konkret färdplan för Sverige, nu. Detta kräver tydliga delmål för olika sektorer samt ett komplett regelverk med styrmedel och finansiella stimulanser som entydigt styr mot det övergripande målet. vill poängtera vikten av att styrmedel och stöd som berör kommuner utformas i samarbete med kommuner, för att de ska bli utformade så optimalt som möjligt. s huvudsakliga synpunkter sammanfattas här nedanför i korthet. Mer utförliga beskrivningar finns i respektive avsnitt. Statens styrsignaler gentemot kommuner, landsting och regioner behöver samordnas, så att det inte ges olika signaler från olika politikområden. Idag försvarar staten inte tillräckligt tydligt de långsiktiga perspektiven när det gäller infrastruktur, externa köpcentra och annan markexploatering. Kommuner behöver relevant energi- och klimatstatistik med hög kvalitet från staten, som underlag till verkningsfull planering och för att kunna följa upp arbetet och utsläppen av växthusgaser. Detta saknas i nuläget. Koldioxidskatten och energiskatten för de fossila måste finnas kvar samtidigt som biodrivmedel undantas från bränsleskatterna. Koldioxidskatten behöver utvecklas efter 2020 och nya mål för perioden 2020-2050 behöver sättas upp. Energieffektivisering är viktigt för att klara helheten, och finner det osannolikt att 50 % energieffektivisering skulle kunna ske utan omfattande ekonomiska stimulanser. Kraven på energihushållning i Boverkets byggregler bör skärpas snarast, särskilt med tanke på att kommunernas självbestämmande föreslås minska på flera fronter.
Att göra fyrstegsprincipens tillämpning bindande är ett bra förslag, likaså ett ekonomiskt planeringsstöd till kommuner som kan uppvisa översiktsplaner som tydligt bidrar till att klimatmål nås. föreslår att det införs investeringsstöd likt LIP och KLIMP för att genomföra klimatsmarta investeringar inom transportsektorn. Det behövs en framåtblickande definition av miljöbilar som leder till målet om fossilbränslefrihet. Skattebefrielse av biodrivmedel, koldioxidskatt och metanreduceringsersättning är viktiga styrmedel för att öka andelen biodrivmedel. Satsningar på järnvägen (bl.a. höghastighetståg) bör lyftas fram tydligare, och beslut om finansieringsformer behöver tas inom en snar framtid. efterlyser även ett större fokus på cykel- och kollektivtrafik som transportmedel i tätorter. LULUCF bör inte användas som en beräknad kolsänka då effekten är osäker och beroende av beräkningsmetodik. Skogen kan förvisso ses som en tillfällig kolsänka men fokus i färdplanen bör istället ligga på att skapa förutsättningar för reella minskningar av växthusgasutsläppen. anser att ett större fokus bör läggas på konsumtionsfrågan och att Sverige tar ansvar för och följer upp nettoutsläppen inklusive import och export. Lika viktigt som en teknikomställning är att skapa ett attraktivt och resurseffektivt samhälle där människor vinner på att göra klimatsmarta val. Bakgrund och sammanfattning av Naturvårdsverkets förslag Vid FN:s klimatkonferens i Cancun år 2010 åtog sig alla industriländer att ta fram nationella långsiktiga strategier för att åstadkomma låga växthusgasutsläpp. Regeringen gav i juli 2011 Naturvårdsverket i uppdrag att lämna ett underlag till en svensk färdplan för att uppnå visionen om att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2050. Utgångspunkten för de förändringar som föreslås i detta färdplansunderlag är att de genomförs i ett sammanhang där världens länder agerar i linje med tvågradersmålet. Men det är långt ifrån den situation vi befinner oss i idag. Naturvårdsverket menar att visionen om ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser kan nås genom: stora inhemska utsläppsminskningar (framför allt inom transportsektorn och industrin) som är den viktigaste beståndsdelen på längre sikt, bidrag från ett ökat nettoupptag av koldioxid i skog och mark. genom inköp av utsläppsrätter på internationella marknader. I färdplansunderlaget redovisas scenarier för att nå utsläppsmålet 2 ton koldioxidekvivalenter/capita, vilket motsvarar 80-95 % utsläppsminskningar mellan 1990 och 2050. Även ett referensscenario som baseras på befintliga åtgärder och styrmedel vilka beslutats fram till 2011 har redovisats. I referensscenariot minskar utsläppen till 2050 endast med 25 % jämfört med 1990 års utsläpp. Två målscenarier har redovisats; nr 1 som når 85 % utsläppsminskning och nr 2 som når 70 %
utsläppsminskning jämfört med 1990. För att nå de båda målscenarierna krävs kraftfulla åtgärder inom framför allt transport- och industrisektorn. I färdplansunderlaget har dock åtgärder inom industrisektorn planerats så sent som efter 2040. Exempel på åtgärder i industrisektorn som omnämns är ny processteknik för stålframställning och nya råvaror till cementindustrin samt CCS-teknik (koldioxidlagring). Fram till 2030 är det framför allt teknikutveckling inom transportsektorn som enligt Naturvårdsverket bedöms ge den största utsläppsminskningen. Det bör dock framhållas att det är viktigt att begränsa de årliga utsläppen för hela perioden fram till 2050, inte bara just för år 2050. Detta gör att de åtgärder som genomförs tidigare är mer värda (dvs har en större effekt i termer av minskade utsläpp) än de som genomförs sent. I ett separat scenarioarbete har Naturvårdsverket analyserat hur den svenska skogen skulle kunna utvecklas för att ge klimatnytta. Åtgärder som nämns är nybildning av naturreservat och hänsynsmark på produktiv skogsmark, produktionshöjande åtgärder t.ex. skogsplantering på nedlagd åkermark, aktivare skogsföryngring, aktivare markbearbetning, intensivare skogsgödsling och ökad plantering av Contortatall. Effekten av produktionshöjande åtgärder uppges dock avta bortom 2050 och upphör 2070 när skogen där tillväxthöjande åtgärder har genomförts börjar avverkas. I färdplansunderlaget konstateras vidare att det finns stora osäkerheter i att mäta skogens kolflöden. Förutom svårigheterna att beräkna effekten av kolsänkor finns även osäkerheter kring vilka bokföringsregler som kommer att gälla i framtida klimatavtal. Förutom dessa osäkerheter är framtida nettoupptag mycket beroende av avverkningsnivåer och påverkas av stormfrekvensaktivitet, skogsbränder och insektsangrepp som kan följa av klimatförändringen. Det är alltså osäkert om åtgärderna att öka nettoupptagen ger det utfall som beräknats och det är dessutom till stor del inga åtgärder som ger effekt på lång sikt. I underlaget anger Naturvårdsverket att det inte är meningsfullt att föreslå styrmedel som sträcker sig ända fram till 2050. Ansatsen har istället varit att identifiera och föreslå styrmedel som behöver införas eller skärpas i steg inom en relativt snar framtid. De föreslagna styrmedlen har inte utretts närmare inom ramen för färdplansunderlaget. Styrmedel generella synpunkter instämmer i att en utveckling av koldioxidskatten efter 2020 och att nya mål läggs fast för perioden 2020-2050 är viktiga pusselbitar för att nå målbilden om nettonollutsläpp 2050. Föreningen instämmer också i att energieffektivisering är en viktig del för att klara helheten och hushålla med de förnybara energislagen, och anser att en total energibalans för de två målscenarierna 2050 jämfört med referensscenariot hade gjort effektiviseringens roll tydligare. I underlaget uppskattas kostnaderna för de viktigaste åtgärderna som ingår i underlaget till motsvarande 0,2 0,5 % BNP år 2050, genom en enkel, konservativ, bottom-up summering. Kostnaderna för att inte stabilisera klimatutvecklingen (osäkerheterna här är ännu större) har av Stern 2006 angetts uppgå till 5 % - 20 % av
BNP år 2050. I det sammanhanget bedömer att ett större åtgärdsutrymme bör kunna finnas. Kommunerna är en stark kraft i Sveriges klimatarbete, och oroas av att kommunernas självbestämmande föreslås minska på flera fronter, t.ex. byggkravsutredningen och plangenomförandeutredningen, eftersom detta skulle kunna göra att mycket av åtgärderna avstannar. instämmer i förslaget om att klimateffekter av beslut inom olika politikområden ska analyseras. Detta bör leda till att statens styrsignaler gentemot kommuner, landsting och regioner, blir samordnade så att det inte ges olika signaler från olika politikområden. Idag försvarar staten inte tillräckligt tydligt de långsiktiga perspektiven när det gäller infrastruktur, externa köpcentra och annan markexploatering. Koldioxidavskiljning och lagring bidrar inte till ett långsiktigt fossilbränsleoberoende, och det saknas beprövad teknik inom området. anser att resurser inte bör satsas på detta, utan istället läggas på åtgärder som bidrar till en verklig minskning av klimatpåverkan. Naturvårdsverket pekar på både synergier och målkonflikter med andra miljökvalitetsmål. instämmer i att detta är en komplex fråga och att det är viktigt att vara medveten om detta när åtgärder diskuteras och beslutas. Transporter instämmer med analysen om att det behöver göras omfattande utsläppsminskningar inom transportsektorn. instämmer i förslaget om att Trafikverket bör få i uppdrag inför regeringens och riksdagens infrastrukturbeslut att samordna myndighetens planeringsunderlag för begränsad klimatpåverkan med infrastrukturplaneringen. Det är positivt att Naturvårdsverket funderar mycket på hur de kan stötta kommunerna i samhällsplaneringen för att minska transporterna, men det är viktigt att kommunernas planmonopol finns kvar, liksom att styrmedel och stöd som berör kommuner utformas i samarbete med kommuner. Att göra fyrstegsprincipens tillämpning bindande är ett bra förslag. bedömer att det eventuella ekonomiska planeringsstödet till kommuner som kan uppvisa översiktsplaner som tydligt bidrar till att klimatmål nås kan vara ett välkommet incitament. föreslår att det införs investeringsstöd likt LIP och KLIMP för att genomföra klimatsmarta investeringar inom transportsektorn. Det behövs en framåtblickande definition av miljöbilar som leder till målet fossilbränsleoberoende fordonsflotta 2030 och på längre sikt nära nollutsläpp. Skatteregler för drivmedel till fordon måste ges långsiktighet, för att fordonstillverkare samt producenter och distributörer av drivmedel ska våga
investera. För att marknaden ska kunna utvecklas i önskad riktning måste koldioxidskatten och energiskatten för de fossila bränslena finnas kvar samtidigt som biodrivmedel undantas från bränsleskatterna. Biogasproduktion bör lyftas fram på ett tydligare sätt, metanreduceringsersättningen är ett viktigt styrmedel här. Förslagen om forskning och riktade styrmedel för produktion och efterfrågan av andra och tredje generationens förnybara drivmedel är angelägna att sätta i verket omgående. Cykling är i princip helt förbisett i underlaget, och nämns bara i förbifarten vid ett tillfälle. Detta är anmärkningsvärt, då cykling innebär stora folkhälsovinster i ett samhälle där många av bilresorna är onödigt korta. efterlyser ett större fokus på cykel- och kollektivtrafik som transportmedel i tätorter. Satsningar på järnvägen (bl.a. höghastighetståg) bör lyftas fram tydligare. Eftersom planerings- och byggtiden för utbyggnad av spårtrafik är lång, behöver beslut om sådana finansieringsformer ske inom en snar framtid. Energi I underlaget till färdplanen förutsätts i scenarierna att energianvändningen i bostadssektorn minskar med 50 %, även om det i Boverkets underlagsmaterial till färdplanen står att 30 % är en rimlig nivå. finner det osannolikt att 50 % energieffektivisering skulle kunna ske utan omfattande ekonomiska stimulanser (bidrag eller förmånliga lånesystem) till installationer av energisnål teknik eller småskalig hållbar energiproduktion samt energieffektiviseringar av byggnader. För att Sverige ska kunna nå de nationella klimatmålen är det viktigt att kommuner får behålla möjligheten att ställa krav vid markanvisningar vid nybebyggelse på kommunal mark. Detta främjar en teknikutveckling som till en början kan anses mer kostsam än väl beprövad teknik, men kostnaderna för inköp av energi under byggnadens livslängd blir lägre. I underlaget har föreslagits att kraven på energihushållning i byggreglerna bör revideras. Med hänsyn till att nuvarande regler ligger långt efter den tekniska utvecklingen bör denna revidering genomföras mer skyndsamt än 2015 vilket föreslagits av regeringen i mars 2012. För att nyinvesteringar i fossilbränslefri fjärrvärme ska komma till stånd där detta ännu inte skett behöver systemet med elcertifikat (eller motsvarande) finnas kvar, priset på utsläppsrätter behöver stiga och skattebefrielsen av biobränslen behöver bestå. Konsumtion anser att ett större fokus bör läggas på konsumtionsfrågan och att Sverige tar ansvar för nettoutsläppen inklusive import och export. I färdplansunderlaget presenteras ett förslag om att den nationella uppföljningen av utsläppen bör kompletteras med uppföljning av utsläppen ur ett konsumtionsperspektiv, som illustrerar nettoutsläppen inklusive import och export. instämmer i att detta är mycket angeläget, bland annat för att ge
en mer rättvis bild av hur stora utsläpp världens länder orsakar. En sådan uppföljning av växthusgasutsläppen kommer även att tydliggöra kopplingen till invånarnas möjlighet att minska sin klimatpåverkan genom att minska sin konsumtion och långa resor. Lika viktigt som en teknikomställning är att skapa ett attraktivt och resurseffektivt samhälle där människor vinner på att göra klimatsmarta val och uppmuntra denna utveckling på olika sätt. Det är bra att offentlig upphandling nämns som ett viktigt instrument på konsumtionssidan, men i övrigt saknas styrmedelsförslag för att minska klimatpåverkan från konsumtion av varor som produceras utanför Sveriges gränser, samt långväga resor. saknar i underlaget ett resonemang om sambandet mellan hur mycket vi konsumerar och mängden avfall som genereras. Vikten av tillförlitlig statistik på lokal nivå Kommuner behöver relevant statistik med hög kvalitet från staten, som underlag till verkningsfull planering på kommunal nivå och för att kunna följa upp arbetet och utsläppen av växthusgaser. Den statistik som för närvarande levereras till kommuner av staten är alltför otillförlitlig och sammanställs med stor fördröjning i tid; närmare ett och ett halvt år! Dessutom är det ett stort problem att p.g.a. sekretessbestämmelser är det omöjligt att på kommunal nivå urskilja dominerande energianvändare. Därmed blir det svårt att analysera vilka åtgärder som kan vidtas. Kolsänkor I ett separat scenarioarbete har analyserats hur den svenska skogen skulle kunna utvecklas för att ge klimatnytta. vill påpeka att det idag förs en vetenskaplig diskussion om i vilken omfattning det går att använda skogen som kolsänka. Beroende på skogstyp, trädens ålder och geografisk lokalisering varierar skogen mellan att vara kolkälla eller kolsänka. Andra faktorer som kan spela in är stormfrekvensaktivitet, skogsbränder och insektsangrepp som kan följa av klimatförändringen. LULUCF bör inte användas som en beräknad sänka då effekten är osäker och beroende av beräkningsmetodik. Skogen kan förvisso ses som en tillfällig kolsänka men fokus i färdplanen bör istället ligga på att skapa förutsättningar för reella minskningar av växthusgasutsläppen. saknar även en analys av om biomassan, som enligt planen ska användas till både el, uppvärmning, transporter och industri, kommer att räcka samtidigt som andra miljömål ska klaras.