Dag 4 22/6-09 Shiet asså, vakna idag och kände hur spännande dagen skulle vara. Jag ska till Badresor och vara där för att se hur de har det. Jag minns när jag själv var liten och hängde på badresorna många somrar för flera år sen, därför såg jag verkligen framemot att vara där denna vecka. Badresor är ett ställe i Sjömarken där man kan göra olika aktiviteter, det finns massa spel, pingisbord, och basketkorgar. Det finns simskola och man kan även paddla kanot. Varje dag är det aktiviteter som fotbollsturnering, brännboll och mycket mer. Bussar går på morgonen för att hämta barn på busshållsplatser runt om i stan och kör dem sedan dit. Vid lunch får de en macka och mjölk. Det går att köpa glass, men allt annat är gratis. Sen när det är slut, kör bussarna hem barnen igen. Så jag står där utanför Nettos busshållsplats och väntar ivrigt på bussen, jag tänker tillbaka då jag själv var liten och vi stod där, broshan och polarna, vi brukade vara skitmånga. Nu kom det fler barn till hållplatser som också skulle dit, jag snackade med dem och de såg också framemot dagen. Sen kom bussen och där inne stod Samuel och Biken och räknade in barnen och tog uppgifter som namn, telefonnummer hem o skit. Aja, jag satte mig på bussen o fick värsta nostalgi trippen (typ när man går tillbaka till gamla minnen) tillbaka i tiden då vi brukade skrika och sjunga som riktiga krokodiler och grottmänniskor i bussen. Nu var det lugnt och kontrollerat. Vi kom fram sen och alla barn blev indelade i grupper. Sen kunde barnen göra som de ville. Jag gick upp och tittade runt, och ingenting hade förändrats, abow! Det är helt sjukt, allt ser så mycket mindre ut nu, har ju inte vart där på flera år! Jag ser samma pingisbord som står kvar där. Det var på just dem jag lärde mig spela pingis, jag var så kort då att jag hade en liten pall under mig som jag stod på o spelade. Därifrån ser man basketplanen och det lilla huset där det fanns ett getingbo vi brukade reta. Så många gånger man har torskat och fått fucking getingstick därifrån. Även huset och fotbollsplanen ser likadant ut men bara att allt är mindre Jag drog upp och hälsade alla ledare och barnen. Borås Tidning var också här föresten och skrev om Badresor, härmapor är de! Det var några stycken av barnen som ville ut och paddla kanot, så jag och Biken tog tag i den aktiviteten. Det var fyra barn som kunde hänga med oss, Michelle, en kille och två tjejer. Vi tog med oss mackor och dricka för att äta som lunch, för tanken var att det skulle bli en lång utflykt. Vi drog ut kanoter och flytvästar från huset vid
pingisborden och rullade ner det till stranden (jag har inga bilder på när vi rullar ner kanoterna för jag var ju upptagen med att rulla ner kanoterna). Glömde nästan säga att Borås Tidning var med oss och tog lite bilder. (Det finns på http://www.bt.se/nyheter/boras/badresa-medbadvader-foto-frida-klingberg(1390446).gm) Vi paddlade ut och jag fick en kille och en tjej med mig i min kanot och Biken de andra tjejerna i sin. Vi paddlade långt ut och länge men stannade sedan vid en liten strand. Där gick vi upp, och det var riktigt fint, det fanns grillplats och stigar runt om skogen. Jag och Biken fick en sjukt bra idé, vi tänkte göra en eld genom att använda vad naturen har att ge. Så vi tog två träbitar och la en på bordet och gnuggade med den andra träbiten som på filmer och tv. Vi höll på skit länge! Men fan ingenting hände. Vi gnuggade och höll på hela tiden, till och med barnen ville hjälpa till. Det blev lite rök och varmt men ingen eld, kanske inte en så bra idé ändå. Vi sket i det sen och käkade våra mackor istället, allt gnuggande gjorde oss hungriga. Efter det skulle vi ner för att barnen skulle bada innan vi drog hem, de ville att jag skulle bada med dem men jag ville absolut inte blöta ner mig. Det var skit kallt i vattnet! De badade en stund och sen drog vi ut kanoterna, jag var verkligen försiktig med att inte bli blöt. Jag klev i vattnet och skulle dra ut alla kanoter från stranden. BOM! Jag snubblade på en fucking sten i vattnet och ramla på rumpan, och blev helt blöt!! FUCK tänkte jag, inte nog med att jag fick ont, abow, det var riktigt jävla kallt! Alla skrattade åt mig! Det måste ha sett hur roligt ut som helst, fan jag fick ju värsta paniken. Jag fick ta det som en man och satte mig i kanoten skit kall och blöt och paddlade oss hem. Väl hemma så var vi ute och flöt med kanoterna i bilden där uppe. Det var inte alls djupt där. Barnen badade i vattnet och ville att jag skulle bada men jag hade torkat nu så ville inte hoppa i alls. Plötsligt hördes ett skrik och en tjej stod och grät i vattnet. Jag fick värsta panik o grejer, tänkte vad fan är det som händer, så jag drar värsta McGyver och hoppade ut ur min kanot, drog värsta volten i luften och hoppa i vattnet, fuck det var skit kallt och jag som precis blivit torr. Jag simmade till henne (typ två meter), bar upp henne i Bikens kanot och tog upp henne i land. Wouw tänkte jag, jag räddade precis henne från att drunkna, jag är värsta Superman, rädda liv o skit. Vi frågade vad som hade hänt och hon sa att en fucking haj bet henne i benet och sen kommer värsta krabban o klämde henens tå samtidigt! Nä ba skoja, men hon hade trampat på en krok eller nåt vasst, som tur var fanns varken nåt sår eller blod. Det gjorde säkert ont ändå, jag blev ju fan döv av hennes skrik, för hon skrek skit högt! Fast hon är ett barn och det är klart att de skriker och gråter, kanske inte lika högt och länge, men så är det. Det fick vara slutet för kanotutflykten, så vi drog upp spelade lite spel och var med de andra barnen och så var dagen mot sitt slut. Vi begav oss hem med bussen, och jag tänkte shiet vad mycket som har hänt idag. Många minnen har kommit tillbaka, vi gått på utflykt, fick nästan upp en eld, okej inte riktigt då men vi försökte, och jag har även räddat liv, okej lite fejkat där med, hon hade flytväst och sånt plus att hon kunde stå i vattnet, men det känns bra att jag typ räddade henne i alla fall. Jag lägger upp lite bilder på dagen här under. Det har vart en underbar dag med sol och nya minnen. Ses imon. Hej!
Dag 5 23/6-09 Drog iväg tidigare idag, jag skulle på möte på morgonen. Alla som jobbar på Badresor träffas innan de åker med bussen för att diskutera dagen innan, vad som har gått bra och dåligt, vad som kunde förbättras och även hur dagen kommer att se ut. Det är riktig bra faktiskt, kommunikationen mellan alla ledare och barn blir så mycket bättre då. Gårdagen var en skön dag, och idag ska bli bättre. Jag sitter i bussen och ser bekanta ansikten komma in, allt fler platser blir upptagna ju närmare Badresor vi kommer. Samma rutin körs på morgonen. Barnen delas in i grupper och informeras om vilka regler det finns, vad som är viktigt att tänka på och även hur dagen kommer att se ut. Sen är det bara att ha kul! Då står man på basketplanen, utmanad av några barn. Ledare mot barnen vilka kommer att vinna? Det är typ 4 i vårt lag mot 6 i andra laget. Vi börjar köra och vi tar snabbt ledningen, men det går fram och tillbaka, barnen leder sen kommer vi ikapp, sen tvärtom igen, fram och tillbaka. Barnen är bra, ingen bra tajming och vi underskatta dem. Vi närmar oss sista målet. Det är spännande nu, solen bränner oss, värmen är otrolig och vinden kyler våra varma svettiga kroppar. Det är nu det gäller, sista målet gäller, vi har bollen vi dribblar fram och jag får en pass och skjuter, MISS!! Fucking skit! De tar bollen kontrar och springer fram, passar runt och skjuter. Måål! De springer runt och firar deras stora vinst. High-five hörs flertalet gånger och de skrattar och ler åt vår förlust och att de hade vunnit mot ledarna som är dubbelt
så stora, dubbelt så starka, men fucking dubbelt så dåliga. Fast det är klart vi förlorade ju med mening, för barnens skull. Jag hade ju självklart inte missat annars. Nä, men vi gjorde faktiskt vårt bästa och jag är glad att vi förlorade, det är inte alltid viktigast att vinna, så länge barnen är glada så spelar det ingen roll. Skit trött och varm går jag upp för att softa lite. Jag spelar lite fyra i-rad tills att det är dags för brännboll. Det gick inte så bra för vårt lag och alla barnen lämnade sen för att dra o bada så ingen idé o skriva nåt om det. Drog och spelade lite pingis med barnen istället. Sen blev det lunch och ännu fler spel därefter. Jag hade lovat en kille att jag skulle med ner till badet och kanske bada så han kom fram o drog ner mig till badet. Det var jätte många nere och badade, men jag la ner min handduk vid stranden och solade. Kort nog kom barn fram och ville att jag skulle bada med dem. Jag ville inte blöta ner håret så jag hängde med dem upp till bryggan. Fler och fler omringade mig och villa ha i mig. Hoppa ni först så hoppar jag efter er, sa jag för att reta dem lite De torskarna trodde mig så de hoppade i, jag gjorde inte det, så de krigade och försökte putta i mig. De lyckades nästan men jag sprang ifrån in till stranden. Det var en envis kille, men han är skit skön, som sprang efter mig upp och tjötade och drog i mig och ville att jag skulle med och bada. Jag hade ju lovat enligt honom. Orka blöta ner håret liksom, men fan jag gav efter sen och gick o badade med dem. Vad gör man inte för barnen? De blev skit glada av att se mig i vattnet och leka med dem. Det var verkligen skit kul och jävla skönt i vattnet.
Dagen gick mot sitt slut, och det gjorde mitt äventyr här också. Det är tråkigt att lämna den här platsen, det finns så mycket minnen härifrån och det kanske är sista gången jag är här med Badresor. Jag satt och tänkte för mig själv i bussen på vägen hem. De här dagarna jag har jobbat på Playan och Badresor har verkligen fått mig att inse vilken stor påverkan vi ledare har på barnen. Vad vi gör och säger påverkar deras sätt att tänka oerhört. Därför är det viktigt att tänka på hur vi behandlar varandra, och dem, och att även visa hur man ska vara och göra, istället för att bara säga hur man inte ska göra och vara. Att vi som ledare inte ska vara oss själva utan försöka att vara den bästa som är möjligt, att ge det bästa av oss. Vad mer än så kan vi ge? Vi påverkar deras mål, ambitioner, motivation och vilja. Vi är med och bygger upp deras karaktär och framtid. Det är mäktigt och ansvarsfullt, en del av vårt jobb, våra ambitioner och vår vilja för barnens bästa. Det går inte att undvika tanken om att det här är nåt av de bästa jobb som finns, att få vara med barn, en del av deras förflutna, liv och framtid på ett positivt sätt. Det är för mig en belöning som inget kan stå upp mot, och det är det nog för de flesta ledarna med Tack för mig. Fortsättläsa nästa veckas inlägg, då blir det Timmeråsen!