SADELNS PASSFORM I JÄMFÖRELSE MED HÄSTENS HÄLSOSTATUS en studie på ridskolehästar

Hippologenheten Nr K3 2007 Examensarbete på kandidatnivå SADELNS PASSFORM I JÄMFÖRELSE MED HÄSTENS HÄLSOSTATUS en studie på ridskolehästar Karin Sellergren Strömsholm HANDLEDARE: Lars Roepstorff, hippologenheten, SLU Examensarbete på kandidatnivå omfattande 10 poäng ingår som en obligatorisk del i hippologutbildningens påbyggnadsår och syftar till att under handledning ge de studerande träning i att självständigt och på ett vetenskapligt sätt lösa en uppgift. Föreliggande uppsats är således ett elevarbete och dess innehåll, resultat och slutsatser bör bedömas mot denna bakgrund. ISSN 1402-205

Innehållsförteckning Referat...3 Konklusioner...3 Introduktion...4 Material och metoder...4 Tryckmätningsvojlock...4 Del 1 sadeltillpassning...6 Del 2. Hästarnas hälsostatus...7 Statistisk bearbetning...8 Resultat...8 Diskussion...10 Konklusioner...12 Hypotesprövning...12 Summary...12 Referenser...14 Litteratur...14 Internetreferenser...14 Personligt meddelande...14 Bilaga 1...15 Basfakta funktionell anatomi, hästens ryggmuskulatur...15 M. Longissimus thoracis et lumborum...15 M. Trapezius, pars cervicalis et pars thoracica...15 M. Rhomboideus...16 M. Latissimus dorsi, (långa ryggsträckaren)...17 Basfakta sadeltillpassning...17 Hur ser en bra sadel ut?...18 Bomvidd...18 Varför måste sadeln ligga rätt?...20 Bilaga 2...20 Protokoll vid sadeltillpassning...20 2

Referat Det anses allmänt vedertaget att sadeltillpassning är viktigt dels för hästens hälsa men även för att den skall fungera bra som ridhäst och tävlingshäst. Sadeltrycket bör vara jämnt fördelat under hela sadeln och hästens ryggmuskler skall kunna röra sig på ett obehindrat sätt. Detta är ett exempel på åsikter men i detta ämne är mycket lite vetenskapligt bevisat. Ett problem kan vara att sadeltillpassare har olika erfarenheter, vilket de baserar sina utlåtande på. Sadeltillpassning skulle vara mer enhetlig om det kunde baseras på mer vetenskaplig grund. Syftet med den här studien är att tillföra kunskap baserad på vetenskaplig grund vad det gäller sadeltillpassning. Frågeställningen är om hästars hälsostatus kan påverkas av hur deras sadlar är tillpassade. Min hypotes är att det finns ett specifikt samband mellan olika mått på sadelns passform och en oberoende veterinärkontroll. I studien användes 26 ridskolehästar från sex olika ridskolor. Studien delades in i två delar. Del 1 bestod av en sadeltillpassningsundersökning, där passformen till sadlarna kontrollerades och en tryckmätning under sadlarna gjordes med en tryckmätningsvojlock av märke Novel GmbH. Del 2 bestod av en veterinärundersökning oberoende av och vid ett annat tillfälle än sadeltillpassningen, där palpation av muskulatur och extremiteter utfördes och en rörelseundersökning genomfördes. Dessa två delar jämfördes sedan för att se om det fanns något samband, genom att använda Regressionskoefficienten R². Bomkanalen visade sig vara viktig vid sadeltillpassning. Detta beror förmodligen på att en för smal bomkanal har lättare för att trycka på tornutskotten och även musklerna runt om ryggraden. Utveckling av sadlar de senare åren har inneburit att bomkanalen på de flesta nytillverkade sadlar är mycket bredare. Många av de hästar som undersökts i studien hade äldre kvalitetssadlar med relativt smal bomkanal. vilket kan ha ett samband med att vi också såg många hästar med dåligt utvecklad ryggmuskulatur. Ett intressant fynd var en hög positiv korrelation mellan upplevd ridkänsla och hästens hälsostatus. Vilket helt enkelt tolkas som god ridkänsla indikerar god hälsa respektive tvärtom. Konklusioner Sadeltillpassning är ingen enkel sak och det finns många viktiga saker att titta på när det gäller sadelns konstruktion och direkta passform som man måste ta hänsyn till. En viktig slutsats är att ridprov med aktuell sadel fyller en viktig funktion i samband med sadelutprovning/tillpassning liksom att en tryckmätningsvojlock kan användas för att studera det tryck mellan sadel hästens rygg som inte kan ses eller kännas, speciellt inte i rörelse. I denna studie har tryckmätningarna utvärderats kvalitativt, förmodligen kan de få ännu större värde när de i framtiden kan användas kvantitativt på ett pålitligt sätt. Om man å andra sidan vill veta om den befintliga sadeln är väl anpassad till hästen bör man titta på dess muskler runt manken och rygg, för att se om den har bra utvecklade muskler. Nyckelord: tryckvojlock, total hälsa, bomkanal 3

Introduktion Hästens sadel kan inte göra underverk för resultat på tävlingsbanan. Men den kan ändå göra skillnad för hur hästen mår. Enbart sadeln kan inte ge ryttaren en perfekt sits men kan vara den sista pusselbiten som gör att man lyckas (Söderstrand, S mfl 2004). Det anses allmänt vedertaget att sadeltillpassning är viktigt dels för hästens hälsa men även för att den skall fungera bra som ridhäst och tävlingshäst. Sadeltrycket bör vara jämnt fördelat under hela sadeln och hästens ryggmuskler skall kunna röra sig på ett obehindrat sätt. Detta är ett exempel på åsikter men i detta ämne är mycket lite vetenskapligt bevisat. Ett problem kan vara att sadeltillpassare har olika erfarenheter, vilket de baserar sina utlåtande på. Sadeltillpassning skulle vara mer enhetlig om det kunde baseras på mer vetenskaplig grund. Syftet med den här studien är att tillföra kunskap baserad på vetenskaplig grund vad det gäller sadeltillpassning. Frågeställningen är om hästars hälsostatus kan påverkads av hur deras sadlar är tillpassade. Min hypotes är att det finns ett specifikt samband mellan olika mått på sadelns passform och en oberoende veterinärkontroll. Tidigare studier har gjorts med en elektronisk tryckmätningsvojlock av märke Novel GmbH. Studier visade att det fanns svårigheter med att använda tryckmätningsvojlocken för att mäta belastning mellan sadel och hästens rygg, då den är väldigt känslig och tester måste vara mycket standardiserade. Dock framgår av detta test att tryckfördelningen är pålitlig (De Couq et al, 2006). I en annan artikel (Mechan et al, 2006) framgår att det är lämpligt att hitta en passande vidd på bommen genom att använda tryckmätningar i skritt och trav från tryckvojlocken. En tidigare studie där validiteten för tryckmattan fastställdes genom att ryttare med olika vikt red hästar vilket visade en linjär relation mellan tryck och ryttarens vikt. Vidare visade studien också att trycket under sadeln ändras mycket när hästen kommer i rörelse mot när den är stilla stående (Jeffcott et al 1999). Material och metoder Tryckmätningsvojlock Tryck = belastning/ytenhet och mäts i pascal (kilopascal = kpa) För att mäta trycket under sadlarna har en elektronisk tryckmatta används av märke Novel GmbH. Tryckmattan består av två delar ca 60 X 40 cm vardera, ihopsatta med ett kardborreband (se figur 6) och läggs mellan hästen och sadeln. Denna består av 256 sensorer som mäter tryck i kpa. Mitt under sadeln under bomkanalen finns inga sensorer. Tryckmattan är ihopkopplad elektroniskt med ett bälte som ryttaren har runt magen. På bältet sitter ett batteri och en liten dator som registrerar trycket från mattan (se figur 7). Via bluetooth skickas resultatet till en laptop där trycket på mattan visas i olika färger och i siffror (se figur 8). 4

Figur 1 Figur 2 Rosa = 45 kpa Röd = 35 kpa Gul = 25 kpa Grön = 15 kpa Ljusblå = 10 kpa Blå = 6 kpa Svart = 2 kpa Grå = 0 kpa Figur 3 Tryckmattan sett från datorskärmen där övre delen är vid framvalvet och nedre delen är vid bakvalvet, höger och vänster sida motsvarar hästens höger och vänster sida. Varje sensor mäter det tryck som uppstår över sin punkt och kan avläsas i färgskalan till höger. 5

Del 1 sadeltillpassning Hästar Sex ridskolor besöktes. Anledningen till att dessa ridskolor valdes var att det gjorts en veterinärbesiktning på deras hästar, då de varit med i en annan studie. Beroende på tillgänglig tid, valdes fyra eller fem representativa hästar med avseende på palpatorisk- och okulärbesiktning för respektive ridskola. Totalt gav detta 26 hästar varav 19 var valacker och 7 var ston, där medelåldern var 12,4 ± 2,9 år. Ryttare En testryttarinna, hippolog (160 cm lång, 57 kg) användes under alla mätningarna och denna inverkade avsiktligt så lite som möjligt, för att störa hästarna så lite som möjligt. Sadlar På en del ridskolor hade hästarna både dressyr- och hoppsadlar. I dessa fall testades den sadel de använde mest, vilket i alla fall var dressyrsadeln. Denna testades utan vojlock eller padd, för att tryckmätningsvojlocken skulle ha så nära kontakt som möjligt med hästens hud och sadelns skinn. Datainsamling Veterinär Katja von Peinen forskarstuderande vid universitets djursjukhuset i Zürich, Schweiz, med inriktning sadeltillpassning, (kommer senare att nämnas som sadeltillpassaren) gjorde en undersökning av de utvalda hästarna enligt ett förutbestämt protokoll (se bilaga 2). Undersökningen bestod av en palpation av ryggmuskulatur och tornutskott avseende smärta eller ömhet. Vidare gjordes en okulärbesiktning på huden avseende skav eller bulor i sadelläget som kunde komma av för mycket rörelse av sadeln. Därefter kontrollerades hur sadlarna var anpassade och låg an på hästens rygg. Hästarna togs sedan ut en i taget i manegen med den sadel och det träns de vanligtvis har vid ridning. Sadeltillpassaren lade tryckmattan under sadeln och spände sadelgjorden. Stiglädren tillpassades för testryttaren till lagom längd. Sedan kopplades testryttaren elektroniskt ihop med tryckmattan och nollställdes. Testryttaren fick hjälp att komma upp på hästen för att inte flytta på sadeln och tryckmattan. Ridtestet skedde ett varv åt var sitt håll i skritt, trav och galopp. I alla gångarter användes lätt kontakt med hästens mun. I skritt mättes endast nedsittning på långsidan. I trav mättes en långsida per varv i lättridning och en långsida per varv i nedsittning. I galopp mättes en långsida per varv i nedsittning och en långsida per varv i lätt sits. Innan avsittning gjorde testryttaren halt för att även få en mätning från stillastående. Mätningarna gjordes på långsidorna för att det skulle vara på en rak linje, då ryttaren sitter mer jämnt fördelat i sadeln. Skulle mätningarna göras på böjt spår hade det blivit mer osäkert på grund av att ryttaren sitter mer ojämnt då. Testryttaren betygsatte ridkänslan på varje häst. Detta betyg grundade sig på känslan vid ridning med avseende på hästens rörelser, men också hur pass bra hästen svarade för de grundläggande framåtdrivande, förhållande och vändande hjälperna. Sadeltillpassaren och testryttaren betygsatte enligt protokollet oberoende av varandra (se bilaga 2). Sedan räknades ett medelvärde ut dels på alla sadeltillpassningspunkter 6

utom ridbetyget, men också var för sig. Därmed fick varje häst sexton betyg vid sadeltillpassningen varav fyra var medelvärden. De medelvärden som räknades ut var följande: Grupp ryggmuskulatur: 1.palpation av ryggsträckarna avseende smärta 2. palpation av tornutskott avseende smärta 3. atrofi i ryggmuskulatur 4. muskelatrofi runt manken Grupp sadelns passform: 1.bomvidd 2. bossornas anläggningsyta 3. bomkanalens vidd 4. djupaste punkten i sadeln dvs ryttarens plats 5. sadelgjordens lodräta fall Grupp tryckmätning: 1. resultat av tryckmätning i skritt 2. resultat av tryckmätning i trav 3. resultat av tryckmätningar i galopp Grupp sammanvägt: alla punkter tillsammans (utom ridning) Del 2. Hästarnas hälsostatus En veterinär undersökte alla hästar, oberoende av och vid ett annat tillfälle än sadeltillpassningen. Palpation av muskulatur och extremiteter utfördes och en rörelseundersökning genomfördes. Hästen skrittade och travade på rakt spår samt travade och galopperade på böjt spår i både höger och vänster varv. Sammanlagt bedömdes 16 punkter, vilken utgör ett samlat mått på hälsostatusen genom att varje anmärkning fick en 1: a i protokollet. Ju högre summa hästen fick, desto sämre hälsostatus. Denna har sedan normerats till en 5-gradig skala för att lätt kunna jämföras med sadeltillpassningens skala. Alla 16 punkter utgjorde total hälsa i denna studie. Vidare gjordes två indelningar, en som kallades rörelse där de punkter som innebar mätresultat på skritt, trav och galopp ingick och den andra kallades palpation där de punkter ingick som innebar palpation av rygg, sadelläge, framben och bakben. De två testen jämförs med varandra genom att varje häst får betyg av sadeltillpassaren, veterinären och testryttaren. Betygsskalan 1-5 har använts där 1= oacceptabel, 2=dålig, 3= acceptabel, 4= bra och 5= utmärkt. 7

Statistisk bearbetning Sadeltillpassning jämfört med hästarnas hälsa. För att se vilket samband det fanns mellan de olika betygen sadeltillpassning jämfört med hästarnas hälsa har korrelationskoefficienten, R² använts som är ett mått på styrkan i sambanden. Regressionskoefficienten är beräknad på medelvärden av den oberoende variabeln i relation till varje hälsobetyg i veterinärbedömningen. R² räknades ut med hjälp av Microsoft Excel. Regressionskoefficientens validitet testades med ett F-test, där signifikansnivån sattes till p<0,05. De R 2 värden som är över 0,5 har satts som intressanta och markerats med fet stil i resultatet. Resultat Tabell 1. Medelvärden och standardavvikelser för sadeltillpassning (del 1) med avseende på palpation av ryggmuskler, muskelatrofi runt manke och långa ryggsträckaren, sadelns passform, tryckmätningar i skritt, trav och galopp samt ridkänslan och hästarnas ålder Sadeltillpassning (del 1) Medelvärde+/-standardavvikelse Palpation av tornutskott 3,2 ± 1,2 Palpation av ryggmuskulatur 2,8 ± 1,0 Muskelatrofi runt manken 2,6 ± 0,9 Muskelatrofi långa ryggsträckaren 3,4 ± -0,8 Bomvidd 2,9 ± 0,9 Bossor 2,9 ± 1,0 Bomkanal 2,8 ± 1,0 Djupaste punkten 3,4 ± 0,8 Sadelgjordens lodräta fall 4,1 ± 1,0 Tryckmätning skritt 3,3 ± 0,8 Tryckmätning trav 3,2 ± 0,9 Tryckmätning galopp 2,8 ± 0,9 Ridkänsla 3,0 ± 0,8 Hästarnas ålder 12,4 ± 2,9 8

I tabell 2 visas korrelationskoefficienten R² för relation mellan olika delar av sadeltillpassningsundersökningen (del 1) och den oberoende veterinärundersökningen (del 2). Korrelationskoefficienten är baserad på medelvärden för respektive betyg 1-5 vid veterinärundersökningen. R² värden över 0,5 har markerats med fet stil i tabellen för att visa de starkaste sambanden. Tabell 2. R² för relation mellan sadeltillpassningsundersökningen (del 1: palpation av ryggmuskler, muskelatrofi runt manke och långa ryggsträckaren, sadelns passform, tryckmätningar i skritt, trav och galopp samt ridkänslan och hästarnas ålder) och oberoende veterinärundersökning (del 2 : rörelseundersökning, palpatorisk hälsostatus och en sammanvägning av total hälsa). Rörelse Palpation Total hälsa Grupp ryggmuskulatur 0,16 0,68 0,61 Grupp sadelns passform 0,03 0,44 0,57 Grupp tryckmätning 0,16 0,01 0,08 Allt sammanvägt 0,13 0,41 0,39 Palpation av tornutskott 0,62 0,77 0,86 Palpation av ryggmuskulatur 0,41 0,62 0,45 Muskelatrofi runt manken 0,21 0,03 0,62 Muskelatrofi långa ryggsträckaren 0,21 0,06 0,26 Bomvidd 0,05 0,12 0,24 Bossor 0,01 0,33 0,94 Bomkanal 0,80 0,67 0,78 Djupaste punkten 0,01 0,01 0,01 Sadelgjordens lodräta fall 0,09 0,01 0,34 Tryckmätning skritt 0,45 0,15 0,56 Tryckmätning trav 0,16 0,04 0,33 Tryckmätning galopp 0,74 0,31 0,23 Ridkänsla 0,50 0,65 0,97 9

4,5 4,0 medelvärde ridkänsla 3,5 3,0 2,5 2,0 R 2 = 0,968 1,5 0 1 2 3 4 5 6 veterinärbetyg; total hälsa Figur 4 Samband mellan ridkänsla (del 1) och total hälsa (del 2). I diagrammet redovisas ett exempel hur R² ser ut när korrelationen är hög som mellan ridkänsla och total hälsa. Eftersom R² är beräknat på medelvärden skall detta samband ses ur populationsperspektiv. Diskussion Grupp ryggmuskulatur har en korrelation mellan veterinärundersökningen palpation där R² = 0,68. Detta bedöms som en hög korrelation, vilket inte är så konstigt eftersom de olika bedömarna bedömer ungefär samma sak. Anledningen att den inte är ännu högre kan bero på att i sadeltillpassningen grupp ryggmuskulatur ingår muskelatrofi av manke och långa ryggsträckaren, vilket inte ingår i veterinärundersökningen. Vid jämförelse mellan veterinärundersökning palpation och tornutskott samt ryggmuskulatur (se tabell 2) borde det vara högre korrelationer då veterinärerna undersöker samma sak. Detta visar på att det finns en viss subjektivitet hos bedömarna. Värdena tornutskott har högre R², vilket möjligen kan förklaras med att det är mer troligt att smärta över tornutskotten d.v.s. att skelettet inte förändras lika fort med tiden som smärta i muskulaturen skulle kunna göra. Undersökningarna utfördes vid skilda tillfällen Bossornas anläggningsyta visar sig ha ett starkt samband med hästens totala hälsa där R² = 0,94. En stor och jämn anläggningsyta gör att trycket under sadeln blir mer utjämnat vilket tydligen är bra för hästens totala hälsa. Det är dock lite märkligt att korrelationen mellan bossorna och rörelse samt palpation inte är högre när total hälsa är så hög men detta kan bero på att R² grundas på medelvärden. Detta gör att man skall tolka denna korrelation med viss försiktighet. 10

Enligt tabell 2 visar sambandet mellan total hälsa och manke att R² = 0,62, vilket är en hög korrelation. Väl utvecklade muskler runt manken har ett samband med att hästarna har bra hälsa. På många hästar i studien kunde man se att deras muskler anpassat sig efter hur sadeln låg, alltså att de format sig efter sadeln. Det fanns en tydlig muskelatrofi runt manken. Detta styrks av data i tabell 1 där medelvärdet för muskelutvecklingen runt manken var 2,6 vilket är det lägsta medelvärdet i hela studien. Muskelatrofin kan bero på att hästarna dels går många timmar om dagen och dels på dåligt anpassad sadel, men kan också bero på att medelåldern var 12,4 ± 2,9 år vilken är relativt hög, En anledning till att tryckmätningarna inte var så låga som de borde, kan bero på att muskulaturen runt manken anpassat sig till sadeln och inte tvärt om och därmed också ger ett relativt jämnt tryck. Bomkanalen har ett starkt samband med alla tre delar i veterinärundersökningen (se tabell 2). Detta beror förmodligen på att en för smal bomkanal har lättare för att trycka på tornutskotten och även musklerna runt om ryggraden. Enligt Katja von Peinens erfarenhet är vidden av bomkanalen väldigt viktig då det är ett vanligt problem att hästar har ont i ryggen på grund av för smal bomkanal (se figur 6, bilaga 1). Utveckling av sadlar de senare åren har inneburit att bomkanalen på de flesta nytillverkade sadlar är mycket bredare. Många av de hästar som undersöktes i studien hade gamla sadlar. Det var betydligt vanligare förr att sadlarna hade smala bomkanaler. Generellt sett har ridskolor krav på sig att vara kostnadseffektiva, bland annat för att ha så låga priser som möjligt på sina lektioner. Detta kan vara en anledning till att det köps in äldre kvalitetssadlar som tex Stűbben eller Kieffer, som håller väldig länge. Konsekvensen av detta kan dock bli att hästarna får en sämre hälsa, vilket är mer oekonomiskt i längden. Tryckmätningar i galopp ger högre korrelation till rörelse i veterinärundersökningen än tryckmätningarna i skritt och trav (se tabell 2). Detta kan bero på att i galoppen rör sig ryggkotpelaren hos hästen mer både i böjning-sträckning, sidoböjning och axiell rotation än i skritt och speciellt än i trav där mindre ryggrörelse sker (Faber et al, 2001). Därmed kan inte hästarna komma undan från trycket på samma sätt som i de andra gångarterna. Skritt hade en ganska hög korrelation till total hälsa där R² = 0,56. Många av hästarna tog väldigt korta steg i trav vilket skulle kunna vara ett sätt att slippa smärta i ryggen, men kan också bero på att inköp av lektionshästar ofta sker med avsikt att inte ha så stor gång för att vara lätta att sitta på. Hade de tagit ut steget mer skulle förmodligen tryckmätningen ha visat högre punkttryck på vissa ställen. Tryckvojlocken var väldigt känslig, vilket gör att minsta skillnad i ryttarens position eller om sadeln inte ligger still gör att mätvärdena kan bli fel (Mechan et al, 2006). Detta har stor betydelse vid tryckvojlocksmätningarna då resultatet varierar kraftigt och då inte bara pga sadelns tryck utan förmodligen också beroende på gångart, tempo, varv och rörelser. Tidigare studier (De Couq et al, 2006) och (Jeffcott et al 1999) styrker detta och konsekvensen är att skall man använda tryckvojlocken som oberoende instrument vid tillpassning av sadlar måste hästen ridas i olika gångarter och med aktuell ryttare för att vara ett bra och pålitligt hjälpmedel. Ur populationsperspektiv finns ett tydligt samband mellan ridkänsla och total hälsa där R² = 0.97 (se figur 4). Ridkänslan har även starkt samband med rörelse och palpation. Detta kan tolkas dels som att en god hälsa ger en god ridbarhet, men också tvärtom att en god ridbarhet hos en häst speglar en god hälsa. Eftersom en god ridbarhet är positivt relaterad till flera mått på sadelns passform, kan man indirekt dra slutsatsen att sadelns tillpassning är relevant för hästens hälsa. 11

Generellt är det för biologiska samband höga R²-värden i denna studie. Detta beror på att det har gjorts på kategoriserad medelvärdesbildning av den oberoende variabeln. Detta i sin tur gör att man måste se dessa höga samband mer ur ett populationsperspektiv än ur individuellt perspektiv. Förslag till framtida studier skulle kunna göras genom att använda en annan målgrupp av hästar t ex tävlingshästar och kanske något yngre hästar och nyare sadlar. Det skulle också vara intressant att inrikta sig mer på bomkanalens betydelse då värden visade en hög korrelation till hästarnas hälsostatus. För att standardisera testet så mycket som möjligt användes samma ryttare till alla hästar eftersom ryttarens vikt och inverkan har stor betydelse för resultatet. Skulle testet vara ännu mer standardiserat skulle alla hästar ha testats i samma manege, eller på rullband och helst vid samma tillfälle. Dessutom skulle veterinärundersökningen varit samma dag som sadeltillpassningen för att utesluta att hästen ändrats på något sätt. Konklusioner Sadeltillpassning är ingen enkel sak och det finns många viktiga saker att titta på när det gäller sadelns konstruktion och direkta passform som man måste ta hänsyn till. En viktig slutsats är att ridprov med aktuell sadel fyller en viktig funktion i samband med sadelutprovning/tillpassning liksom att en tryckmätningsvojlock kan användas för att studera det tryck mellan sadel hästens rygg som inte kan ses eller kännas, speciellt inte i rörelse. I denna studie har tryckmätningarna utvärderats kvalitativt, förmodligen kan de få ännu större värde när de i framtiden kan användas kvantitativt på ett pålitligt sätt. Om man å andra sidan vill veta om den befintliga sadeln är väl anpassad till hästen bör man titta på dess muskler runt manken och rygg, för att se om den har bra utvecklade muskler. Hypotesprövning Min hypotes var att det fanns ett specifikt samband mellan olika mått på sadelns passform och hästens hälsostatus vid en oberoende veterinärkontroll. Hypotesen kan antas, då studien har visat att flera delar av sadelns passform som har betydelse för hästens hälsostatus. Dock finns det delar av sadelns passform som inte har betydelse för hästens hälsostatus. Summary A correct fitted saddle is considered of importance for the health of the equestrian horse. Many people work professionally with saddle fitting. Their competence is to a large extent based on experience and to a very little degree on scientific studies. Today measurement devices such as pressure mats exist and could be used for an objective evaluation of saddle fit. These pressure mats have been used for a few studies with this purpose but no one have published data on correlation between saddle fit and health status of the horse. The purpose of this study was to initiate scientific based knowledge in the art of saddle fitting by correlating saddle fit and health. 12

In this study 26 horses have been evaluated subjectively and semi quantitatively with a saddle pressure mat concerning the fit of their own saddle. The saddle fit evaluation consisted of 18 different details including riding evaluation. This has been correlated to an independent evaluation of health status of each horse. The health status was divided into palpatory, movement and over all health status. The highest correlations were seen between all three parts of health status and palpation of spinous processes, gullet width and riding evaluation. High correlations were also seen between movement status and pressure mat measurements in canter, palpation status and soreness of back muscles evaluated as part of saddle fit. There was also high negative correlation between atrophy of the muscles around the withers and over all health. It was concluded that the single most important factor in fitting a saddle in relation to long-term health is the gullet width. Further the importance of evaluating saddle fit dynamically i.e. riding the horse is stressed. The usefulness of a saddle pressure mat as an evaluation tool could probably be further enhanced if used fully quantitatively. 13

Referenser Litteratur Faber, M., Johnston, C., Schamhardt, HC,. van Weeren P.R., Roepstorff, L.,Barneveld, A. 2001. Three-dimensional kinematics of the equine spine during canter. 'Equine Vet J Suppl April (33):145-9 De Couq, P.och van Weeren P.R, Back W. 2006. Saddle pressure measuring: Validity, reability and power to discriminate between different saddle-fits. The Veterinary Journal 172 Jeffcott, L.B., Holmes, M.A., Townsend H.G.G.1999 Validity of saddle Pressure Measurements Using Force-sensing Array Technology- Preliminary studies. The Veterinary Journal 158113-119 Meschan, E.M., Peham, C., Schobesberger, H. och Licka, T.F. 2006. The influence of the width of the saddle tree on the forces and pressure distribution under the saddle. The Veterinary Journal (February) Näslund K, 1999. Sadlar: en vägledning för alla ryttare. 2000. Arkelstorp Epona, Söderstrand, S., Bilock, L., Björe, L., Berggren, E., Kjellberg, L., Zetterqvist, M, 2004. Strömsholmsmetoden. Natur och Kultur/Fakta etc. Internetreferenser AGRIA, 2007, Agria djurförsäkring, Sadeltillpassning. http://www.agria.se/agria/text.nsf/pre?readform&id=4628, (2007-01- 26) Akademisk ridkonst, 2007,Anatomi, hästens ryggmuskler. http://www.akademiskridkonst.se/anatomi.html#ryggensmuskler, 2007-05-09 Personligt meddelande Sadelutprovare Maria Hallring 2000 Tecknare Matthias Haab, Equine Clinic Zurich 2005 14

Bilaga 1 Basfakta funktionell anatomi, hästens ryggmuskulatur M. Longissimus thoracis et lumborum De här musklerna som sitter på båda sidor av ryggraden, länger/kortar ryggen och stabiliserar ryggraden. Detta är muskeln som hästen använder mest för att bära upp ryggen och för att böja sig genom hela ryggen. Denna muskel syns som en upphöjning på var sida av ryggraden och det är på denna sadeln ligger an och som växer mest vid träning. Figur 1 M. Longissiumus thoracis et lumborum M. Trapezius, pars cervicalis et pars thoracica De här musklerna hjälper till med att höja och sänka bogbladet. Dessa är det vi ser växa längs med bogen, manken och till en viss del "början" av halsen. När hästen jobbar i en korrekt form och lyfter sin framdel så är det dessa muskler som hjälper bogbladet att höja sig och med det vrida det bakåt. Denna muskel och den nedan är den muskler som tar stryk om sadeln trycker för mycket fram till eller om hästen går med spänningar kring bogpartiet. Då bildas det hålor bakom/framför manken. (www.akademiskridkonst.se) 15

Figur 2 M. Trapezius, pars cervicalis et pars thoracica M. Rhomboideus Den här muskeln gör så att bogbladet kan röras bakåt och även framåt. Den hjälper också till med att höja halsen. Detta är muskeln som ökar i massa längs mankammen och det är också muskeln som bäddar in manken. Denna muskel och den ovan utvecklas inte om sadeln trycker för mycket fram till eller om hästen går med spänningar kring bogpartiet. Då bildas det hålor bakom/framför manken. Figur3 M. Rhomboideus(3) 16

M. Latissimus dorsi, (långa ryggsträckaren) Den här muskeln hjälper bogleden att flexa och den drar överarmsbenet bakåt. Den hjälper hästen att lyfta sin framdel genom att höja överarmsbenet. Muskeln jobbar också mycket när vi ber hästen att utföra frambenslyft. Denna muskel kommer i kläm och hämmas om sadeln är för trång. (www.akademiskridkonst.se) Figur 4 M. Latissimus dorsi (www.akademiskridkonst.se) Basfakta sadeltillpassning 1. framvalv 2. midja 3. bakvalv 4. kil 5. överkåpa 6. sadelspik 7. bossa/ sadelputa 8. sadelbomsränna/tunnel 9. spännskydd 10. bossa/ sadelputa 11. underkåpa/ svettkåpa 12. sadelgjordsstroppar Figur 5 Sadelns delar (Humphries, 1998). 17

Hur ser en bra sadel ut? (Följande avsnitt är hämtat ur Näslund 1999, om inget annat anges) Det finns en del saker att titta på för att se om en sadel är bra. En alltför dålig sadel kan man räkna med håller dålig kvalitet. Eftersom sadeln ska tåla stora belastningar är det verkligen viktigt att man kontrollerar kvaliteten ordentligt. En bra sadel är alltid omstoppningsbar. Bossorna skall inte vara för nära varandra, tunneln mellan bossorna skall vara minst tre fingrar bred hela vägen under. En del sadlar är breda framtill mellan bossorna men går ihop längre bak, vilket inte duger. Det är hästens ryggrad som behöver platsen mellan bossorna och den smalnar inte av och dessutom är det under bakvalvet det största trycket är. Bossorna ska också vara breda så de får stor anläggningsyta och vara plana utan knölar. (M Haab, pers medd,2005) Figur 6 Bossorna för nära varandra så att ryggraden kommer i kläm. Bommen ska vara fast och den ska inte gå att böja. Eftersom trycket ska vara jämnt fördelat under sadeln mot hästens rygg får den inte vara svajig. Bomvidden måste anpassas till hästens rygg. Läderkvalitén är också viktig för att det ska vara en bra sadel. Ett bra läder är kraftigt men känns mjukt och det luktar gott. En annan viktig detalj är sadelgjordsstropparna. Av säkerhetsskäl måste de vara av extra starkt läder och ha en bra infästning mot bommen. Bomvidd Bommens storlek anges i två mått, vidden och sadelns sits. Vidden mäts i centimeter mellan ortspetsarna och betyder hur stor sadeln är mot hästen, (förlängningen av framvalvet). Detta mått beror alltså på hur långa ortspetsarna är på sadeln. De vanligaste måtten är 29, 30, 31, 32 där 29 är till en tunn häst och 32 är till en väldigt bred häst. En del sadeltillverkare har sina egna måttangivelser t.ex. narrow, medium och wide eller en egen sifferskala. Det andra måttet är hur stor plats ryttaren har i sadeln. Sitsen mäts i tum och beroende på ryttarens storlek och ju mer rörlig hon vill vara desto större sits behövs på sadeln. 18

Figur 9 En sadel med normal bomvidd och i balans (www.agria.se) En sadel med för smal bomvidd kan ge hästen obalans i sadeln, så att den tippar bakåt. Se Figur 7. Hela ryttarens vikt kommer på den bakersta delen av sadeln vilket gör att sadeln lätt glider fram. Hästen kan då få smärtor i den bakre delen av sadelläget. En för smal sadel klämmer hästen precis bakom skulderbladen. När hästen rör sig och lyfter upp frambenet trycker sadeln mot skulderbladet vilket utgör smärta hos hästen. För att undgå smärtorna sänker hästen ryggen och tar ett kortare och mer oelastiska steg, vilket kan leda till att hästen blir halt. Symtomen är ofta att hästen inte vill bli sadlad, den kan försöka bita och sparka eller försöka gå i väg. Under ryttare vill den inte gå fram ordentligt eller öka tempot, den kan också vara halt på ett framben. Figur 7 En sadel med för smal bomvidd (www.agria.se) En sadel med för bred bomvidd kan ligga för tätt ner mot tonutskotten framtill samtidigt som den tippar fram och lättar där bak (se figur 8). Detta gör att sadeln vippar när det sitter en ryttare i den, speciellt vid lättridning. Då kan hästen få smärtor bakom skulderbladet och i den bakre delen av sadelläget. Det är viktigt att det är så pass brett mellan bossorna att de inte trycker på ryggraden. Figur 8 En sadel med för bred bomvidd (www.agria.se) 19

Varför måste sadeln ligga rätt? Sadeln måste ligga bra så att hästen kan arbeta rätt under sadeln. Hästen ska använda långa ryggsträckaren så att ryttaren bärs upp. Om långa ryggsträckaren får kraftig punktbelastning fram eller baktill så skärs syretillförseln ner, muskeln blir spänd och inaktiv. Bakbenen skall sättas under och skjuta ifrån mjukt uppåt. Mag- länd- bog och halsmuskulatur samarbetar för att göra hästen bärig. Bärig innebär också att alla leder används lika mycket så att bak och framben får en jämn belastning. Hela hästens utbildning går ut på att få hästen hållbar och mer ridbar. Om sadeln klämmer över eller bakom bogbladet hindras frambenets rörelse framåt. Hästens rörelser försämras också om sadeln klämmer runt manke eller ner bakom bogarna. När sadeln ligger på eller för nära ryggraden skapar det tryck både på ryggrad och i alla muskelfästen runt den. (M Hallring, pers medd, 2000) Bilaga 2 Protokoll vid sadeltillpassning Protokoll sadeltillpassning Date: 1 intolerable Stable: 2 bad 3 acceptable Name 4 good Age (years) 5 excellent Breed Backpain Muscle developement Saddle Spinal processes Muscles Withers Long back muscles Pad Age/ how long on the horse Brand Purpose Rating 1-5 20

Pannels (stuffing,eveness,softness) Saddlefitting Measurement Riding Comment: Width on withers Width pannels Gullet width Deapest point of seat Placement of girth Walk Trot Canter 21

DISTRIBUTION: Sveriges Lantbruksuniversitet Swedish University of Agricultural Sciences Hippologenheten Department of Equine Studies Box 7046 750 07 UPPSALA Box 7046 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 21 43 Tel: +46-18 67 21 43 Fax: 018-67 21 99 Fax: +46-18 67 21 99 22