RENÄSSANS (1450-1600) Renässansen pågick ungefär mellan 1450 och 1600. Ordet renässans betyder pånyttfödelse, och tidsperioden i sig förknippas med en allmän vilja att utforska och lära sig om sig själv, sin kultur, och världen i sin helhet. Några av de mest framstående kompositörerna Palestrina (1525-1594) William Byrd (1543-1623) -Musiken blev tätare och mycket renässansmusik består av fyra och fem olika stämmor som ljuder samtidigt, medan det under medeltiden var desto vanligare med bara en eller på sin höjd två stämmor. -De olika stämmorna hade självständiga melodier vilket kallas för polyfoni -Renässansens kompositörer började tänka på formandet av ackord (som alltid läses vertikalt i noter). Tidigare under Medeltiden var man mer intresserad av melodierna. -Renässansen var a cappella-musikens gyllene era. Begreppet i sig betyder ungefär som i kyrkan eller som i kapellet, men vad som menas är icke-ackompanjerad sång alltså sång utan instrument (under medeltiden var nämligen alla instrument förutom orgeln bannlysta i kyrkosammanhang). All musik framfördes dock inte a cappella. Instrument förekom också, såsom krumhorn, luta och viola da gamba. -När det gäller rytm är renässansmusik ofta kontinuerlig och förhållandevis statisk. Taktarter hade ännu inte utvecklats. -Under renässansen var inte moll och dur uppfunnet ännu. -Det var stor skillnad mellan kyrklig och folklig musik.
BAROCKEN (1600-1750) Barocken avlöste Renässansen någon gång kring 1600-talets början och slutade år 1750 (det år då barockens och en av musikhistoriens mest framstående kompositörer Johann Sebastian Bach dog). Kompositörer Under barocken var några av musikhistoriens allra största tonsättare verksamma, ex Antonio Vivaldi (1543-1623) Johann Sebastian Bach (1685-1750) Georg Friedrich Händel (1685-1759) -Det var under barocken som dur- och molltonarter uppfanns. -En oerhört viktigt sak inom barockens musik är generalbas, en notskrift som går ut på att man anger ackord i relation till en basnot som utgör grunden för kompositionen. -Många nya former av musikstycken utvecklades under barocken och t.ex operan kom fram då. -Under barocken utvecklades barockorkestern en föregångare till den moderna symfoniorkestern. -Det var fortfarande stor skillnad mellan kyrklig och folklig musik
WIENKLASSICISMEN (1750-1815) För att skilja på den allmänna estetiska stilriktningen och den musikaliska epoken används ofta ordet Wienklassicismen, eftersom den förknippas i synnerhet med de tonsättare verksamma i Wien. De mest framstående tonsättarna under klassicismen Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) Ludwig van Beethoven (1770-1827) -Under Wienklassicismen blev musiken enklare igen och musiken övergick till att huvudsakligen vara en melodi som ackompanjeras av ackord, -Balans, proportion, symmetri och elegans var saker som värderades högt i musiken under klassicismen. Spela ex upp Mozarts välbekanta Eine Kleine Nachtmusik (1787). Lägg också märke till homofonin du hör aldrig mer än en melodi på en gång. http://musikhistoria.se/klassicismen-musik/ -I ett klassicistiskt stycke ändras ofta tonen mellan glatt och hoppfullt till sorgset, och många olika tonarter och klanger kunde utforskas. Vidare var snabba omställningar mellan svagt och starkt vanligt. -Det var vanligt att man avslutade musiken med det ackord kring vilket låten var uppbyggd. Man avslutademed tonartsackordet. -Under klassicismen växte orkestern i storlek, och cembalon ersattes gradvis nu av pianot som uppfanns under 1700-talet.
ROMANTIKEN (1815-1910) Romantiken har i det här fallet inte direkt något med kärlek att göra, utan är istället ett estetiskt koncept som har sitt ursprung inom konsten och litteraturen. Framstående tonsättare under romantiken Franz Schubert (1797-1928) Frédéric Chopin (1810-1849) Pjotr Tjajkovskij (1840-1897) Edvard Grieg (1843-1907) Edward Elgar (1857-1934) Att ge form åt ett musikaliskt stycke handlade inte längre lika mycket om att följa ett recept. Form och design blev mer personligt för att ge utrymme åt mer intensiva musikaliska känslouttryck. Under Romantiken blev melodierna mer rörliga. Melodier under klassicismen tenderade röra sig huvudsakligen stegvis men under romantiken blev intervallen och hoppen större. Under romantiken blev också harmonier och rytmer mer utsvävande och varierande och istället för den vanliga dur- och mollskalan använde man sig av den kromatiska skalan som är alla toner mellan två oktaver. Musiken under romantiken tog nya former, och många nya genre växte fram. -Allt eftersom musiken blev mer avancerad och var man nu tvungen att vara väldigt duktig för att kunna spela. Man kunde nu vara proffs på musik. En virtuos är en tekniskt skicklig musiker.
Modernismen (1910-1960 ) När vi så närmar oss nutiden brukar vi säga att vi går över i Modernismen. Musiken utvecklas ständigt och Modernismen blev experimentens epok. Man sade adjö till de gamla sätten att komponera och skapade många nya musikaliska trender. Viktiga tonsättare under modernismen och postmodernismen Jean Sibelius (1865-1957) Igor Stravinskij (1882-1971) Modernismen kan inte sammanfattas lika lätt eftersom detfanns så många olika varianter men Inom konstmusiken är 1900-talets melodier ofta kromatiska (använder oktavens alla tolv toner) och hoppande snarare än långa och slingrande. Under den första halvan av 1900-talet var man emellertid inte så intresserad av att följa tonarter, utan letade sig istället bort från traditionella harmonier genom dissonanta ackord. (Spela gärna för klassen. Prova att sätta dig vid ett piano och spela ett Eb7-ackord. Spela sedan ett E-durackord i oktaven under samtidigt! Då har du ett typiskt dissonant ackord) -Man började experimentera med rytmer och klangfärger. En tons klangfärg är dess specifika karaktär. Alla instrument har olika klangfärger, vilket gör att vi kan skilja på dem även när de spelar exakt samma ton. Under denna epok så experimenterade man oerhört mycket med nya kombinationer för att få fram nya klangfärger -1900-talets klassiska musik kunde både vara atonal (inte ha någon tonart alls) eller polytonal (musik där flera tonarter uppträder samtidigt).