Portugals inflationsutveckling sedan inträdet i EMU

IOEOOMIS ISIUIOE Uppsala Universitet Uppsats fortsättningskurs C Författare: Patrik Blomdahl Vesna Corbo Handledare: ils Gottfries Portugals inflationsutveckling sedan inträdet i EMU Orsaker och konsekvenser

Sammanfattning 1 Sedan EMU-samarbetet påbörjades har ett flertal länder inom unionen legat på högre inflationsnivåer än genomsnittet och visat tecken på ekonomisk överhettning. Ett av dessa länder har varit Portugal, som, tillsammans med bland annat Irland, uppvisat de högsta inflationssiffrorna. Denna uppsats studerar tänkbara orsaker till den höga inflationen i Portugal sedan EMU-inträdet. Vi testar för huruvida en Balassa-Samuelson-effekt finns med hjälp av kvartalsdata för åren 2000 2004. Vi tar även upp betydelsen av eurons växelkursfluktuationer och outputgapen för inflationssituationen i Portugal och gör slutligen en jämförelse med Sverige, då det befann sig under liknande ekonomiska förutsättningar. Den huvudsakliga slutsatsen är att Balassa-Samuelson-effekten tycks ha spelat en avgörande roll i utvecklingen, varför den höga inflationen inte behöver ha varit rakt igenom negativ, samtidigt som växelkursfluktuationerna haft en mer underordnad betydelse än i fallet med exempelvis Irland. Vid jämförelsen med Sverige kom vi fram till att Portugals ekonomiska tillbakagång efter högkonjunkturen, fram till idag, inte visat tecken på att vara lika djupgående som Sveriges var, bland annat till följd av olikheter inom institutionella förändringar. Sökord: Portugal, Balassa-Samuelson, inflationsutveckling, EMU. 1 Vi skulle vilja tacka vår handledare ils Gottfries för värdefulla åsikter och hjälp under arbetets gång, samt nnika lexius för hjälp med regressionsanalysen. Dessutom vill vi rikta ett tack till ars Jonung, som har bidragit med material om bland annat den svenska ekonomiska krisen. 2

Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Innehållsförteckning... 3 1. Inledning... 4 2. eori... 5 2.1 Stabiliseringspolitik och inflation vid fast och flytande växelkurs... 6 2.2 Balassa-Samuelson-teorin... 7 2.3 Växelkursfluktuationers samt produktionsgapets betydelse för inflationen... 13 3. Sverige... 15 3.1 ggregerade indikatorer... 15 3.2 Stabiliseringspolitik och institutionella förändringar... 18 4. Portugal... 22 4.1 ggregerade indikatorer... 22 4.2 Stabiliseringspolitik och institutionella förändringar... 25 5. Empiriska resultat... 27 5.1 Balassa-Samuelson applicerat på Portugal... 27 5.2 Växelkursfluktuationers samt outputgapets betydelse för Portugal... 34 5.3 Jämförande diskussion, Sverige och Portugal... 36 6. Sammanfattande diskussion och slutsatser... 38 7. Referenslista... 40 8. ppendix... 42 8.1 ppendix 1... 42 8.2 ppendix 2... 43 3

1. Inledning Vid folkomröstningen i september 2003 röstade Sverige nej till att gå med i den europeiska valutaunionen. Huruvida ett litet land som Sverige hade vunnit på att delta i valutaunionen är dock något som det fortfarande råder delade meningar om. Faktum är att det finns vissa inflationsskillnader inom EMU och att flera länder, däribland Portugal, under de senaste åren visat tecken på överhettning. Utvecklingen i Portugal påminner i viss mån om den ekonomiska situation som Sverige befann sig i under slutet av 1980- och 1990-talen, då en period av hög inflation och överhettning resulterade i en ekonomisk kris som efterlämnade djupa spår i svensk ekonomi. Mot bakgrund av detta, kommer vi dels att undersöka vad Portugals höga inflationstakt beror på, dels att analysera huruvida den höga inflationen utgör ett problem för den ekonomiska utvecklingen. Vi kommer även att försöka avgöra huruvida Portugal är på väg mot en ekonomisk kris lik den svenska krisen i början av 1990-talet. För att besvara frågeställningen om inflationens orsaker, har vi valt att låta Balassa- Samuelsson-teorin och artikeln Divergent inflation rates in EMU av Honohan och ane ligga till grund. Dessa erbjuder två delvis olika förklaringar på vad som kan orsaka inflationsskillnader inom en valutaunion. Balassa-Samuelson är en teori för ett långsiktigt tidsperspektiv. Den studerar sambandet mellan relativpriserna och produktivitetsskillnaderna mellan en ekonomis handels- och icke-handelssektor, med slutsatsen att olikheter i produktiviteten mellan de bägge sektorerna kommer att återspeglas i form av förändringar i relativpriserna mellan sektorerna och även påverka inflationen i landet. Honohan och ane studerar i sin artikel Divergent inflation rates in EMU från 2003 de inflationsskillnader som uppkommit under de första åren i EMU, ur ett mer kortsiktigt perspektiv. Deras huvudsakliga slutsats är att en stor del av dessa inflationsskillnader kan förklaras med att olika länder påverkats olika mycket av eurons fall under valutaunionens tidigaste period. Resterande delen av inflationsskillnaderna, menar de, förklaras av produktionsgapen (output gaps), som i sin tur är ett resultat av förändringar i den nominala och reala räntan för många av medlemsländerna vid inträdet i unionen. I den mån inflationsskillnaderna reflekterar Balassa-Samuelson-mekanismen kan de, enligt Honohan och ane (2003), till stor del anses vara positiva för valutaunionens utveckling. Det handlar i så fall om en konvergens av prisnivåerna, nödvändig för att valutaunionen på sikt ska kunna fungera som en enhet. Om inflationsskillnaderna däremot reflekterar obalansen mellan länderna kan de vara mer problematiska. 4

Vi gör också en jämförelse mellan Portugals ekonomi sedan 1995 fram till idag och Sveriges ekonomi ett decennium tidigare, dvs. mellan åren 1985 och 1995. Denna kommer att förankras i en kartläggning av de viktigaste makroekonomiska orsakerna som bidrog till Sveriges kris. Vi kommer även att diskutera den stabiliseringspolitiska utvecklingen och de institutionella förändringarna som ägde rum i Sverige under den aktuella perioden. Därefter görs en jämförelse med Portugal under tidsspannet 1995 2004, där likheter och skillnader diskuteras. Uppsatsen kommer att presenteras i sex huvudavsnitt. Efter detta första inledningsavsnitt, följer ett teoriavsnitt, som utgörs av grundläggande makroteori, Balassa-Samuelsonteorin samt en presentation av Honohan och anes teorier och resultat från artikeln Divergent inflation rates in EMU, publicerad 2003. Därefter presenteras ett avsnitt som kort behandlar Sveriges ekonomiska utveckling under åren 1985 1995, innehållande de viktigaste orsakerna till den ekonomiska krisen, samt effekterna av denna. I det fjärde avsnittet gör vi motsvarande för Portugal för åren 1995 2004, dvs. tittar på Portugals ekonomiska utveckling under en period då landet befann sig under liknande förutsättningar. De två sistnämnda avsnitten är uppbyggda på samma sätt, för att underlätta jämförelsen de två länderna emellan. I det femte avsnittet presenteras sedan de empiriska resultaten, i samma ordning som beskrivits ovan. Först diskuteras alltså Balassa-Samuelson-teorins applicerbarhet på Portugals ekonomiska utveckling sedan inträdet i EMU och därefter behandlas växelkursfluktuationernas betydelse för Portugal, med Honohan och ane (2003) som bakgrund. vsnittet avslutas med jämförelsen mellan Sveriges och Portugals ekonomier under de aktuella tidsperioderna. Det sjätte avsnittet utgörs slutligen av en sammanfattande diskussion, innehållande de slutsatser uppsatsen mynnat ut i. 2. eori Den grundläggande makroteoretiska bakgrunden kommer nedan att presenteras i kortfattade drag. Därefter behandlar vi Balassa-Samuelson-teorin, för att avsluta teoridelen med ett avsnitt om växelkursfluktuationernas och produktionsgapens betydelse för inflationsförhållandena i EMU, teorier som kan tänkas ligga till grund för alternativa förklaringar till Portugals inflation. 5

2.1 Stabiliseringspolitik och inflation vid fast och flytande växelkurs Ett land med egen valuta och en fristående riksbank har en rad olika stabiliseringspolitiska vapen till sitt förfogande. För det första så finns penningpolitiken, som, vid flytande växelkurs, är det huvudsakliga vapnet för konjunkturbalansering. Penningpolitiken innebär att landets centralbank kontrollerar räntan 2 med hjälp av landets valutamängd. Som bakomliggande stabilisator finns också den flytande växelkursen som är beroende av räntan. För att exemplifiera så kan man tänka sig att högkonjunktur råder i landet i fråga och inflationen är hög samt efterfrågetrycket är stort. Då skulle en höjning av räntan medföra en ökad sparvilja, eftersom avkastningen på sparandet ökar, och samtidigt medföra en minskad investeringsnivå. Vidare så skulle den höjda räntan innebära att efterfrågan på landets valuta ökar. Det innebär att växelkursen 3 stärks, en så kallad appreciering sker, och nettoexporten minskar som en effekt av denna. Detta hjälper till att ytterligare kyla ner ekonomin. Om det skulle vara ett omvänt läge, dvs. att landet befinner sig i en lågkonjunktur, skulle en sänkning av räntan innebära en höjning av investeringsnivån, minskat sparande, försvagad växelkurs och ökad export, vilket medför en skjuts uppåt för ekonomin. Det andra stabiliseringspolitiska vapnet som ett land har är finanspolitiken. Finanspolitiken fungerar som så att om landet befinner i en lågkonjunktur så kan regeringen öka de offentliga utgifterna för att ge ekonomin ett uppsving; på motsvarande sätt kan regeringen likaså minska de offentliga utgifterna om ekonomin skulle befinna sig i en högkonjunktur. Det finns också en rad automatiska stabilisatorer involverade i finanspolitiken. Bland annat, som en sorts övre stabilisator, så finns inkomstbeskattningen som är progressiv och ökar med ökad inkomst. Vidare finns, som en undre stabilisator, arbetslöshetsersättningen som ökar om antalet arbetslösa skulle öka vid en lågkonjunktur i landet. 4 oteras bör dock att finanspolitiken har en begränsad effektivitet i ett land med en rörlig växelkurs. Om de offentliga utgifterna ökar, så kommer denna expansion att balanseras utav att växelkursen apprecieras och exporten minskar vilket gör att nettoeffekten blir begränsad. På motsvarande sätt sker, om en finanspolitisk kontraktion genomförs, en växelkursdepreciering och exporten tar fart vilket ger ekonomin en skjuts framåt. 2 är ordet ränta skrivs så avses den nominella räntan, den reala räntan kommer alltid att skrivas som realränta. Med detta avses den realiserade realräntan, dvs. inflationen beräknas som uppgången i prisnivå från år t till år t+1. Detta subtraheras sedan från den nominella räntan för att få den reala räntan. De illustreringar av realränta som presenteras i senare figurer är även de beräknade på detta vis. 3 Ur en definitionsmässig synpunkt så kan också redan nu fastslås att växelkursen kommer att definieras som den utländska valutan i termer av den inhemska valutan. Detta innebär att vi kommer att se växelkursen som 1$7,92 SE, dvs. växelkursen7,92 (den 13 december 2005) och vid fallet när Portugal avhandlas så kommer euron att ses som den inhemska valutan och dollarn som den utländska (1$0,84, dvs. växelkursen0,84). 4 För en mer ingående diskussion om finanspolitiken i en valutaunion, se SOU 2002:16. 6

Om landet befinner sig i en valutaunion, som fallet är med Portugal, så ändras förutsättningarna en hel del och möjligheterna till att bedriva stabiliseringspolitik begränsas. är landet befinner sig i en valutaunion, styrs räntan centralt 5. Detta medför alltså att landet i fråga förlorar sin förmåga att bedriva en självständig penningpolitik. I och med att växelkursen också är gemensam för hela området, så kommer inte det enskilda landet att ha någon växelkurs som kan verka kontracykliskt. Som en följd av bortfallet av penningpolitiken, kommer landet att vara utelämnat till användningen av finanspolitiken för att göra kontracykliska justeringar. Samtidigt kommer de finanspolitiska åtgärderna att få en större genomslagskraft på grund av att växelkursen inte kan apprecieras eller deprecieras och arbeta i den motsatta riktningen. 6 2.2 Balassa-Samuelson-teorin Purchasing Power Parity och lagen om ett pris agen om ett pris 7 formuleras, i sin enklaste form, enligt nedanstående samband. För en viss vara i gäller att: t ( i) pt ( i) st p * +, (1) där p t (i) är det logaritmerade priset på vara i i tidpunkten t, uttryckt i termer av den inhemska valutan, p t *(i) är det analoga utländska priset och s t är det logaritmerade priset på utländsk valuta i tidpunkten t, uttryckt i termer av den inhemska valutan. Underliggande för OOP är argumentet att en och samma vara inte kan säljas i två olika länder till två olika priser, då möjligheterna till arbitrage snart skulle pressa ned det högre priset, alternativt konkurrera ut produktionen av den dyrare varan, något som dock förutsätter att inga handelsrestriktioner eller transportkostnader finns. Om OOP gäller har valutorna i de bägge aktuella länderna samma köpkraft, dvs. Purchasing Power Parity 8 råder. Priserna mäts normalt för en varukorg och ekvation (1) presenteras då på följande vis, där konsumentprisindexet ersätter priset på den enskilda varan och symbolerna för övrigt är desamma: t ( PI ) pt ( PI ) st p * +. (2) 5 I EMU är det ECB som har som uppgift att bestämma en gemensam räntenivå för valutaunionen. 6 Makroteorin är i sin helhet hämtad ur Gottfries (2003). 7 agen om ett pris kommer i vidare text att benämnas OOP, enligt förkortningen av engelskans aw Of One Price. 8 Purchasing Power Parity kommer i vidare text att betecknas PPP. 7

Även om OOP håller behöver dock inte ekvation (2) vara uppfylld, då det är realistiskt att tänka sig att invånarna i olika länder lägger olika stor vikt vid olika varor och att ländernas varukorgar därför skiljer sig från varandra. Vanligare är därför att det som testas empiriskt är det relativa konsumtionsbaserade PPP, som är en svagare form än det ovan presenterade absoluta PPP, då den tillåter konstanta prisskillnader mellan varukorgarna. OOP kan då formuleras på följande vis: p t * ( PI ) pt ( PI ) + st, 9 (3) där symbolerna är de samma som i ekvation (2) ovan, men prisnivån mäts för ett lands varukorg istället för endast en vara i. Enligt ekvation (3) krävs att förändringarna i relativpriset uppvägs av en förändring i växelkursen för att PPP ska gälla. Det är emellertid ett faktum att avvikelser från PPP förekommer och försök att förklara dessa har gjorts med hjälp av en rad olika teorier. En av de mest hållbara 10 i sina försök att förklara de långsiktiga avvikelserna från PPP är den modell som tagits fram av Balassa och Samuelson år 1964. Balassa-Samuelson-modellen Balassa och Samuelson visade att PI i rika länder, justerat för växelkursen, kan förväntas överstiga PI i fattiga länder, men även att PI i länder med snabbt växande produktivitet skulle stiga relativt PI i länder med långsammare produktivitetstillväxt. Modellen gäller för en liten öppen ekonomi och avgörande i den är att ekonomin delas upp i två delsektorer, definierade som en handelsvarusektor och en icke-handelsvarusektor 11. Handelsvarusektorn utgörs av den del i ekonomin som producerar varor som det handlas med internationellt. Ickehandelsvarusektorn består på motsvarande sätt av den del i ekonomin som producerar varor med vilka det inte handlas internationellt, till följd av att de är omöjliga att transportera eller att transportkostnaderna är för höga i förhållande till varans värde 12. Som exempel på ickehandelsvaror kan nämnas bostäder, som ju inte är flyttbara mellan länder eller regioner, eller vissa tjänster, t.ex. en hårklippning, då det skulle kosta mer att transportera frisören som utövar tjänsten än vad själva klippningens värde uppgår till. 9 Ekvationerna (1)-(3) är definierade enligt Froot och Rogoff (1995). 10 Denna bedömning görs av Froot och Rogoff i Handbook of International Economics, som sammanfattar den mest betydande forskningen inom området i fråga. 11 I den engelskspråkiga litteraturen benämns sektorerna the traded goods sector resp. the nontraded goods sector, vilket vi här översatt ordagrant. Sektorerna kommer i vidare text vanligtvis att betecknas handelssektorn och icke-handelssektorn. 12 Definition enligt Obstfeld och Rogoff (1999), sid. 202. 8

Balassa-Samuelson-modellen är en modell som enbart tittar på produktionssidan i ekonomin och därmed endast använder sig av produktionsfunktionerna för att bestämma den relativa prisnivån, förutsatt att PPP gäller för handelsvaror och att perfekt konkurrens råder i hela ekonomin. För att modellen ska fungera, krävs att nedanstående antaganden är uppfyllda 13. ntalet produktionsfaktorer begränsas till två, arbete och kapital, där arbete antas vara rörligt mellan sektorerna, dock ej mellan olika länder. apital, däremot, antas vara rörligt både mellan de bägge sektorerna och internationellt. är produktionsfaktorerna är rörliga inom landet och kapital dessutom kan exporteras och importeras fritt, är utbudet så elastiskt att förändringar i efterfrågan inte påverkar relativpriserna. 14 Priserna på handelsvaror samt priset på kapital, dvs. räntan, antas vara exogent givna; landet är alltså en pristagare, då det handlar om en liten ekonomi. önerna i handelssektorn bestäms av marginella produkten av arbete och de exogent givna priserna och, då löneutjämning mellan sektorerna antas, betalas samma löner ut i både handels- och ickehandelssektorn. Dessutom brukar man anta att produktionen i icke-handelssektorn är mer arbetsintensiv relativt den i handelssektorn. Modellens centrala samband är det mellan relativpriset på icke-handels- och handelsvaror och produktionsskillnaderna mellan de bägge sektorerna. Froot och Rogoff (1995) påpekar, dock, att något som ofta förbises i litteraturen är att även en balanserad tillväxt i de bägge sektorerna kan leda till prisnivåhöjning för icke-handelsvaror, om icke-handelssektorn antas vara relativt arbetsintensiv. Det ovannämnda sambandet har sitt ursprung i produktionsfunktionerna och dess derivering följer sammanfattad nedan. Produktionsfunktionerna för de bägge sektorerna uppvisar konstant skalavkastning och ges av nedanstående samband: Y t t ( ) ( ) 1 ( ) t t (4) Y t t ( ) ( ) 1 ( ) t t, (5) där Y står för produktion eller output och, och står för produktivitet, arbetskraft resp. kapital i sektorn i fråga. oteringarna och betecknar handels- resp. ickehandelssektorn, medan t betecknar den aktuella tidsperioden. och är positiva konstanter, som båda är mindre än ett, och betecknar kapitalandelen i produktionen. rbetsandelen blir följaktligen (1 ) resp. (1 ) i de bägge sektorerna. 13 Vad gäller modellens antaganden, presenteras dessa i litteraturen på något varierande vis. Vårt upplägg baseras på Égert et al. (2003). 14 Se Obstfeld och Rogoff (1999), sid. 204. Se vidare nästa sida för bevis på att efterfrågesidan kan utelämnas ur modellen. 9

10 Då perfekt frikonkurrens antas gälla, ger vinstmaximering följande första-ordningens villkor 15 : ( ) Y P R 1 / 1 (6) ( ) Y P R 1 / 1 (7) ( ) Y P W 1 (8) ( ) Y P W 1, (9) där R står för räntan, W för lönen och P resp. P står för priserna på handels- resp. ickehandelsvaror. 16 En division mellan ekvationerna (8) och (9) ger ett samband mellan relativpriserna i de bägge sektorerna enligt följande: ( ) ( ) P P 1 1. (10) Då ( ) Y / ) ( 1 och ( ) Y / ) ( 1 finns följande samband mellan marginalproduktiviteten och genomsnittsproduktiviteten 17 : ( ) ( ) Y Y 1 1 och (11) ( ) ( ) Y Y 1 1. (12) Ekvation (10) tillsammans med ekvationerna (11) och (12) ger nedanstående samband: 15 För härledning av dessa se ppendix 1. 16 Med hjälp av de fyra ekvationerna (6)-(9) kan sedan de fyra obekanta variablerna beräknas, vilket bevisar att efterfrågesidan i ekonomin ej behöver tas hänsyn till. Den enda obekanta variabeln i ekvation (6) är kvoten mellan kapital- och arbetsandelarna i handelssektorn; ekvation (4) och (5) ger därför, tillsammans med den exogent givna räntan denna okända variabel. Via ekvation (8) kan sedan lönen räknas fram. Då lönenivån är densamma för hela ekonomin, gäller det framräknade resultatet för såväl handels- som ickehandelssektorn och detta, i ekvation (7) och (9), ger de resterande två obekanta variablerna, nämligen kvoten mellan kapital- och arbetsandelarna i icke-handelssektorn samt relativpriset på icke-handelsvaror. Det sistnämnda är alltså ett resultat av företags optimeringsproblem, och bevisligen endast beroende av produktionssidan. 17 Égert et al. (2003)

P P ( 1 ) Y / ( 1 ) Y /. (13) En produktivitetsökning i handelssektorn som överstiger den i icke-handelssektorn, mynnar, enligt resonemanget ovan, ut i en relativprishöjning för icke-handelsvarorna. En sådan produktivitetsökning skulle nämligen resultera i en höjning av lönerna i handelssektorn, då ett litet land inte kan styra handelsvarupriset. En lönehöjning i handelssektorn skulle emellertid medföra en lönehöjning även i icke-handelssektorn, till följd av antagandet om löneutjämning i ekonomin, och denna, i sin tur, skulle tvinga fram en prishöjning av ickehandelsvarorna. Dessa skulle därmed bli dyrare relativt handelsvarorna och landet skulle, i en situation som denna, ha en real växelkursappreciering. I en valutaunion, där inget utrymme finns för en nominell växelkursappreciering, skulle denna effekt visa sig i form av inflationsskillnader 18. Balassa-Samuelson och PPP Enligt modellen kan alltså prisnivåskillnaderna 19 mellan olika länder förklaras av produktivitetsskillnaderna länderna emellan och de därav följande löneskillnaderna mellan länderna. vå länder med olika grad av ekonomisk utveckling och effektivitet kommer alltså, till följd av att produktiviteten är olika och priset på handelsvaror exogent bestämt, att ha olika priser på sina icke-handelsvaror, dvs. olika prisnivå. En catch-up -process i det mindre utvecklade landet, vad gäller produktiviteten för framför allt handelsvaror, skulle innebära att detta land, som från början haft lägre priser, får en snabbare löneökningstakt och att de bägge ländernas priser tenderar att utjämnas. Balassa-Samuelson-modellen förklarar, enligt detta resonemang, varför avvikelser från PPP finns, samt varför vi kan observera en real appreciering över tiden 20. Empirin kring Balassa-Samuelson-modellen De artiklar och diskussioner kring teorin som vi har läst, uppvisar en stor variation vad gäller synen på modellens brukbarhet och relevans. I Handbook of International Economics från 1995 sammanfattar Froot och Rogoff delar av den forskning som gjorts under 1980- och 1990-talen och visar där bland annat ett flertal olika utformningar av modellen. Medan vissa 18 atsimi (2004) 19 Prisnivån i ett land i definieras som ett vägt index av priserna på handels- och icke-handelsvaror, dvs. P i ( ) β 1 P ( P ) β i 20 Égert et al. (2003) i, där β står för andelen handelsvaror i prisindexet. 11

av studierna talar för Balassa-Samuelson-effektens existens, argumenterar andra för att ingen korrelation mellan de studerade variablerna föreligger 21. Även på senare tid har en rad studier gjorts kring Balassas och Samuelsons modell, därav ett antal som tittar på Europas utveckling sedan EMU-samarbetet påbörjades 22. Bland dessa återfinns Égert et al. (2003) som studerar Balassa-Samuelson-effekten för nio central- och östeuropeiska länder med hjälp av ovan presenterade samband. Enligt ekvation (13) ovan gäller att en produktivitetsökning i handelssektorn som överstiger den i icke-handelssektorn medför att relativpriset på icke-handelsvaror i termer av handelsvaror stiger, vilket i en valutaunion innebär att ekonomin kommer att uppleva en inflation. Växelkurserna i de länder som är med i valutaunionen kan nämligen inte förändras, samtidigt som handelsvarupriset antas vara detsamma överallt, varför en snabbare prisökning i icke-handelsvarusektorn i ett land resulterar i högre inflation för landet i fråga. Inflationsskillnaderna i valutaunion behöver emellertid inte endast vara negativa, om medlemsländerna hade olika prisnivåer vid inträdet. En utjämning av prisnivåerna kräver nämligen olika inflationstakter under samarbetets tidiga skeden, vilket förklaras av teorin ovan. I den mån den höga inflationstakten i vissa av länderna beror på förekomsten av en Balassa-Samuelsoneffekt, kan den alltså anses vara ofarlig eller rentutav gynnsam på sikt 23, dvs. den höga inflationens vinster i dessa länder överstiger dess kostnader. Dock är det av stor relevans att, även då det handlar om en valutaunion, jämföra den studerade ekonomin med omvärlden, för att testa huruvida antagandet om PPP för handelsvaror är uppfyllt. Är detta ej fallet, och det visar sig att den studerade ekonomins konkurrenskraft försämrats relativt omvärlden, är det ej längre rimligt att anse att relativprisskillnaderna är en följd av produktivitetsökningen i ekonomin, dvs. att Balassa-Samuelson-effekten föreligger. En mer utförlig diskussion av detta kommer att presenteras i samband med att empiriska data diskuteras under avsnitt 5.1. 21 För en mer ingående diskussion kring de empiriska resultaten se Froot och Rogoff (1995) i Handbook of International Economics, sid. 1676 ff. 22 Som exempel på dessa kan nämnas MacDonald och Wójcik (2004), Honohan och ane (2003) och atsimi (2004). 23 Honohan och ane (2003) 12

2.3 Växelkursfluktuationers samt produktionsgapets betydelse för inflationen Grundteorin bakom Honohans och anes uppsats är enkel och intuitiv och avviker inte från den grundläggande makroteorin som presenterades tidigare. 24 Deras resonemang grundar sig i att inflationsskillnader i EMU-länderna delvis kan förklaras av att de har olika stor handel med länder utanför euroområdet. Förändringar i eurons växelkurs gentemot andra valutor, exempelvis dollarn, har nämligen, till följd av olika handelsorientering, olika stora genomslag i de olika medlemsländerna. De länder som har en stor extern orientering i sin handel påverkas i högre utsträckning av eurons växelkursfluktuationer än de länder som främst handlar inom valutaområdet. En depreciering av euron, som ju innebär att europeiska varor blir billigare relativt omvärldens, kan i de externt orienterade länderna medföra en konjunkturutveckling som skiljer sig från det övriga EMU. Dessa länder skulle nämligen uppleva en kraftigare högkonjunktur än övriga EMU, alternativt befinna sig i högkonjunktur samtidigt som övriga medlemsländer befinner sig i en lågkonjunktur, vilket även kan ge upphov till inflationsskillnader mellan länderna. Vidare hävdar Honohan och ane (2003) att de resterande olikheterna i inflationstakterna till stor del kan förklaras av produktionsgapet 25 som är en direkt konsekvens av förändringar i aggregerade efterfrågefaktorer, inklusive förändringar i reala räntor. 26 Den gemensamma nominella räntan i euroområdet gör att realräntan kan vara olika i olika länder, om inflationstakten varierar mellan dessa. Har euroområdet i sin helhet en låg ränta samtidigt som ett visst land har en hög inflationstakt, så medför detta en låg realränta, vilket kan påverka landets ekonomi på ett ofördelaktigt sätt om landet redan befinner sig i en högkonjunktur. 27 En låg realränta skulle nämligen medföra minskade incitament till sparande och därmed ett ännu högre efterfrågetryck, vilket skulle förstärka högkonjunkturen ytterligare. Vissa av länderna som tidigare hade relativt höga räntenivåer, däribland Irland och Portugal, erfor vid EMU-inträdet en räntesänkning som satte fart på ekonomin, samtidigt som utvecklingen i exempelvis yskland var den motsatta. I inledningen till sin uppsats påpekar 24 Det som vi framför allt funnit aktuellt för vårt arbete, i Honohan och ane (2003), är presentationen av och diskussionen kring deskriptiva data kring euroområdets utveckling. 25 Vi har översatt det engelskspråkiga uttrycket output gap till produktionsgap, något som ofta benämns outputgap även på svenska. 26 Här påpekar författarna även att finanspolitiken inte har haft någon avgörande effekt för inflationsnivån, utan att budgetöverskottet endast har en signifikant effekt på den privata konsumtionen och då med omvänt tecken än vad som var förväntat. Ett högre budgetöverskott implicerar alltså relativt högre inflation. 27 Se Honohan och ane (2003). Se även Gottfries (2003). 13

författarna att mycket av diskussionerna kring inflationsskillnaderna inför EMU-samarbetet kretsade kring Balassa-Samuelson-effekten, vilken de själva inte anser sig finna bevis för. Resultaten som Honohan och ane presenterar bekräftar den ovanstående teorin. Eurons växelkursförändringar mot exempelvis dollarn har haft en signifikant inverkan på inflationsutvecklingen för länderna inom EMU, och då naturligt i större utsträckning för länder vilkas handel utanför EMU-området 28 utgör en stor andel av BP. Det land som uppvisat den största andelen extern handel är Irland 29, som till stor del handlar med Storbritannien och US. Det är även det land som används av de bägge författarna för att närmare illustrera och underbygga de resonemang de fört. Dessutom påpekar de att det var just de länder, som historiskt sett haft högsta räntenivån 30, som till följd av de ökade inflationsskillnaderna sedan EMUsamarbetets början efter inträdet, erfarit de lägsta realräntenivåerna, även här med Irland i spetsen. Honohans och anes resonemang mynnar ut i slutsatsen att eurons växelkursförändringar och den låga realräntan är de två mest signifikanta förklaringarna till Irlands inflationstakt. Växelkursen sjönk för Irland under åren före EMU, för att senare falla ytterligare i och med eurons depreciering vid samarbetets början 1999. Mellan 1996 och 2000 deprecierades Irlands växelkurs med hela 17 %. Irlands handel påverkades på grund av EMUinträdet mer än vad som hade varit fallet om landet hade behållit sin ursprungliga valuta. 31 Vid flytande växelkurs hade det irländska pundet sannolikt apprecierats med dollarn, som varit stark under den aktuella perioden, och detta hade dämpat den ekonomiska expansionen. Även ränteförändringarna var emellertid en viktig mekanism. Sedan inträdet i EMU, har Irlands ränta legat på mycket låga nivåer, med reala räntor som ofta varit negativa under den första tiden i EMU, med ett genomsnitt på minus 1 % fram till och med år 2003 32. Dessa låga räntenivåer har föranlett en ekonomisk expansion, bland annat inom fastighetsmarknaden. 28 Handel med länder som befinner sig utanför EMU-samarbetet kommer i resten av uppsatsen att betecknas extern handel, för att förenkla språket något. 29 Honohan och ane (2003) presenterar andelar extern handel som procent av BP resp. import. Irland uppvisar de högsta uppmätt siffrorna; den externa handeln utgör 59,2 % av BP resp. 79,2 % av landets import, vilket kan jämföras med medelvärdena på 24,4 resp. 49,4 %. 30 ill dessa länder hör Irland, Spanien, Portugal och Grekland - se Honohan och ane (2003). 31 Honohan och ane (2003) 32 Honohan och ane (2003) 14

3. Sverige Empiridelen i denna uppsats kommer att inledas med en kartläggning av Sveriges ekonomiska utveckling under åren 1985 1995, för att få en uppfattning om huruvida Portugal är på väg mot samma ekonomiska utveckling idag som Sverige upplevde för 15 år sedan. De resultat och orsakssamband som presenteras nedan kommer vi sedan att diskutera mer ingående med fokus på Portugal. Perioden som har valts, med start 1985, valde vi därför att en rad olika händelser inträffade vid denna tidpunkt som kom att ha en bidragande orsak till den utveckling som senare skulle komma att karaktärisera Sverige. 1995 såg vi som ett lämpligt år att avsluta detta tidsspann då Sverige vid denna tidpunkt var på väg ut ur den ekonomiska lågkonjunktur som tidigare rått. Det finns ingen gemensam syn på vad som var de direkta orsakerna för krisens utveckling men de viktigaste kommer att presenteras nedan. 33 3.1 ggregerade indikatorer För att få en övergripande blick över den ekonomiska utvecklingen, kommer vi att illustrera en rad olika makroekonomiska indikatorer. I figur 1 nedan visas Sveriges inflationsutveckling under den valda tidsperioden. Uppgången i inflationen sker under slutet av 1980-talet för att sedan vika tillbaka under första åren av 1990-talet. Sveriges förutsättningar inför den uppgångsperiod, som kan noteras från 1985 fram till 1990, kantades av lågräntepolitik och höga inflationsförväntningar som senare, i samband med vissa institutionella förändringar, gav startskottet för en kris som skulle ge tydliga känningar i den svenska ekonomin. 34 33 För en mer ingående diskussion om krisen orsaker, med fokus på Sveriges kris ur ett finansiellt perspektiv, se Ekonomisk Debatts temanummer 1/1998 om Finanskrisen. 34 Jonung (1999), sid. 204 15

Figur 1: Sveriges inflation 1985 och 1995 (uttryckt i procent). älla: SCB. Figur 2: Den svenska nominella och reala räntan 35 1985 1995 (uttryckt i procent). Den korta räntan avser 3-månaders statsskuldväxlar. älla: Source OECD Main Economic Indicators. 16 14 12 10 8 6 4 2 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 Realränta ominell ränta Grafen i figur 1 ovan talar sitt tydliga språk; inflationen ökade kraftigt under slutet av 1980-talet och kulminerade 1990 för att sedan börja falla. Inflationsförväntningarna hade varit stadigt förankrade på höga nivåer under 1980-talet, men vid denna tidpunkt, första åren av 1990-talet, började även inflationsförväntningarna att läggas om av konsumenterna och sjunka. 36 35 Den reala räntan kommer alltid att skrivas som realränta. Med detta avses den realiserade realräntan, dvs inflationen beräknas som uppgången i prisnivå från år t till år t+1. Detta subtraheras sedan från den nominella räntan för att få den reala räntan. De illustreringar av realränta som presenteras i figur 2 är beräknade på detta vis. 36 Jonung (1999), sid. 208. Se även Jonung (2004). 16

Den reala räntan, som illustreras i figur 2 ovan, var förhållandevis låg fram till 1991 för att sedan börja öka och nå en topp under 1992. Förklaringar finns i förändrade inflationsförväntningar, liksom nämnts ovan, samt externa förändringar i räntenivåer som påverkade Sverige. Det senare kommer att diskuteras kort nedan. Figur 3: ominell effektiv växelkurs och real effektiv växelkurs 1985 1995 (index). älla: IFS respektive Source OECD Main Economic Indicators. 130 120 110 100 90 80 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 ominella effektiva växelkursen Reala effektiva växelkursen I figur 3 ovan har den nominella samt den reala växelkursen illustrerats för Sverige. Här kan man följa utvecklingen och tydligt se hur det sker en real appreciering under perioden 1987 91, då Sverige hade relativt hög inflation. Den svenska kronan deprecieras när valutan får flyta fritt 1992. Samtidigt som den nominella växelkursen deprecieras, följer den reala med och genomgår även den en depreciering. Figur 4: Sveriges BP 1985 1995 (index). älla: SCB ationalräkenskaper. 115 110 105 100 95 90 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 BP 17

Figur 5: rbetslösheten i Sverige 1985 1995 (procent av arbetskraften). älla: SCB rbetskraftsundersökning (U). 9 8 7 6 5 4 3 2 1 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 rbetslöshet (procent) I figurerna 4 och 5 ovan har BP-utvecklingen samt arbetslösheten illustrerats. Dessa två figurer följer varandra och den ekonomiska utvecklingen återspeglas i bägge graferna. BP har sina toppnoteringar 1989 1990 och arbetslösheten sina lägsta nivåer under samma år. Vidare når arbetslösheten sitt högsta värde 1993, där även BP har sin lägsta notering. 3.2 Stabiliseringspolitik och institutionella förändringar Penningpolitik Under perioden då den svenska krisen byggdes upp och började kulminera, kunde inte den svenska räntan användas för att göra kontracykliska motverkningar mot den överhettning som den svenska ekonomin visade tydliga tecken på. 37 De låga realräntorna medförde attraktiva lånemiljöer för konsumenterna som utnyttjade detta till att öka sitt kreditinnehav. 1990 förändrades dock det europeiska ränteläget på grund av ysklands höjning av räntan. Denna var en reaktion mot landets expansiva tillväxt i och med återuppbyggnaden som ägde rum i Östtyskland och ledde i sin tur till att den svenska realräntan slog om och höjdes. I kombination med lägre inflation, innebar detta en realräntechock för den svenska ekonomin som gjorde det ännu lönsammare att spara. Den förändring i realräntan som ägde 37 Jonung (1999), sid. 203 18

rum minskade kraftigt värdet på bostadstillgångar. Den svenska penningpolitiken blev också stramare via Sveriges ecu-koppling 1991. 38 Efter att realräntechocken slagit igenom försökte den svenska riksbanken förgäves att försvara den svenska kronkursen, som utsattes för en rad spekulativa attacker. Som en effekt av detta försvar höjdes räntorna, men 1992 misslyckades dessa försök att behålla kronkursen. 39 Den svenska kronan tilläts flyta fritt och genomgick samtidigt en kraftig depreciering, vilket även kan urskiljas i figur 3. Finanspolitik Hur såg den finanspolitiska utvecklingen ut för Sverige under denna period? Med den ökande inflationen och institutionella förändringar som bakomliggande drivkraft kan det tyckas att någon form av åtgärd borde ha tagits för att bromsa upp den kraftiga expansiva utvecklingen som ägde rum i slutet av 1980-talet. Faktum är att finanspolitiken inte användes för att bromsa upp den ekonomiska expansionen i ett initiellt skede; inte förrän 1989 1991 började man besluta om finanspolitiska kontraktioner för att motverka den överhettade svenska ekonomin. Bland annat genomfördes ett försök att höja omsättningsskatten, men detta misslyckades. I stället genomfördes ett tvångssparande för privatpersoner och företag från 1989 till 1990. 40 lla åtgärder var dock inte misslyckade. Rehnbergavtalet som slöts för perioden 1991 1993 ämnade bromsa upp den expansiva lönebildningen. vtalet gällde under en tvåårig period och gick från ett totalt lönestopp under det första halvåret mot en successiv tillåten ökning i lönerna mot avtalets slut. vtalet i sig var framgångsrikt och lyckades med att trappa ner löneökningstakten, vilket gav utrymme för reallöneförbättringar via minskad inflation. 41 Den svenska budgeten uppvisade ett positivt överskott under slutet av 1980-talet för att sedan uppvisa ett kraftigt underskott. Detta underskott var dock till stor del automatiska stabilisatorer och reflekterade det ekonomiska läget i den privata sektorn. 42 edan visas en illustration av den offentliga konsumtionen i procent av BP, för att visa storleken på de finansiella utgifterna. I figur 7 illustreras även det svenska budgetunderskottet, för att ge en ytterliggare bild av de svenska statsfinanserna. 38 Jonung (1999) samt Perbo (1999) tar även de upp realräntechoken som ytterligare en central orsak. Vidare diskuterar Blanchard (2003) händelseförloppet i yskland och dess påverkan på det övriga ränteläget i Europa. Se sid. 431 för översikt. Vidare i Jonung (1999), sid. 243. 39 Jonung (1999), sid. 210-211 40 Detta tvångssparande genomfördes i ett samarbete mellan den socialdemokratiska regeringen och centerpartiet. Se Jonung (1999), sid. 207. 41 SOU 2002:32, sid. 83 42 Jonung (1999), sid. 207-210 19

Figur 6: Sveriges offentliga konsumtionsutgifter 1985 1995 (uttryckt i procent av BP). älla: SCB ationalräkenskaper. 30 28 26 24 22 20 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 Offentlig konsumtion Figur 7. Sveriges budgetsaldo 1985 1995 (uttryckt i procent av BP). älla: SCB samt Fakta från Sveriges ekonomi. 2 0-2 -4-6 -8-10 -12-14 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 Budgetsaldo reditmarknadsavreglering I november 1985 avskaffade Sveriges riksbank de kvantitativa regleringarna för utlåning. 43 Detta skulle bli startskottet, och en av de största institutionella anledningarna, till den stora ekonomiska kris som Sverige hamnade i under första halvan av 1990-talet. Denna finansiella åtgärd gjorde att kreditgivningen ökade markant i Sverige och att den privata sektorns belåning kraftigt steg. Den ökade kreditgivningen gav vidare en stadig skjuts till inflationen, samtidigt som inga åtgärder vidtogs för att styra den utveckling som började ta form. Den 43 Populärt kallat novemberrevolutionen. 20

expansiva kreditgivningen riktades mot bostadsmarknaden och aktiemarknaden. Detta medförde att aktie- och tillgångspriserna ökade mer än konsumentpriserna. I figur 8 presenteras de svenska hushållens skuldandel i procent av BP för att illustrera den ökade kreditgivningen. Figur 8: De svenska hushållens skuld 44 1985 1995 (uttryckt i procent av BP). älla: SCB Finansräkenskaper. 70 65 60 55 50 45 40 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 Hushållens skuld Skattereform Som ytterligare en av de främsta orsakerna till den svenska krisen brukar skattereformen 1990 91 framhävas. Denna ändrade kostnadsläget för alla konsumenter som hade utnyttjat den expansiva kreditgivningen och använt den för att investera i bostäder. idpunkten för omläggningen av bostadsbeskattningen framstår som opassande i den situation som rådde då. Med den redan ökande realräntan så skulle ytterligare en faktor som påverkade kostnaden för att hålla tillgångar medföra en stor förändring av kostnadssituationen för konsumenterna. ontentan av skattereformen 1990/91 blev en förändring av bostadsbeskattningen på så sätt att denna skulle uppfattas som en del av kapitalbeskattningen. Parallellt med detta föreslogs, och drevs igenom, att investeringar i nya bostäder skulle uppfattas som konsumtion 45, med effekten att kapital som placerades i nya bostäder beskattades med både full kapitalskatt och full konsumtionsskatt. Denna reform medförde en sorts kaka på kaka -effekt och kraftigt 44 Med skulder avses skulder i form av inlåning i Riksgäldskontoret, emitterade statspapper, certifikat, obligationer, leasing och lån, exklusive lån från icke-finansiella företag och hushåll. 45 Det är inte inom ramarna för denna uppsats att gå djupare på skattereformens tekniska mekanismer ur ett skattemässigt perspektiv. Bara deras påverkan på konsumtionen kommer att beröras. Se Perbo (1999) för en mer ingående undersökning. 21

ökade kostnader för bostäder, något som i sin tur ledde till ökade amorteringsbehov för konsumenterna. 46 4. Portugal I detta avsnitt följer samma analytiska undersökning för Portugal som den som presenteras för Sverige ovan, fast med huvudfokus på perioden 1995 2004. En jämförelse kommer att göras i nästa kapitel. 4.1 ggregerade indikatorer Figur 9: Portugals inflation och genomsnittsinflationen i eurozonen 1995 2004 (uttryckt i procent). älla: Eurostat General Economic Background. 5 4 3 2 1 0 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 Inflation Eurozonen Inflation Portugal I figur 9 ovan har inflationsutvecklingen illustrerats för Portugal och för eurozonen. 47 Man kan se en ökning i inflationen i Portugal från 1999; inflationen för eurozonen ökar också, dock inte i lika stora mått som för Portugal. Denna förändring i inflationstakten i Portugal sammanfaller med tillkännagivandet av euron som en officiell valuta. Vidare ser man att inflationstakten för Portugal nådde en topp 2001 för att sedan stadigt röra sig mot eurozonsgenomsnittet. 46 Perbo (1999) tar upp detta som den största orsaken till att Sverige kastades in i en djup ekonomisk kris istället för en ordentlig lågkonjunktur. Även Jonung (1999) stöder detta som en viktig orsak till den ekonomiska krisen. 47 Eurozonen består av följande länder: Belgien, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, uxemburg, ederländerna, Portugal, Spanien, yskland och Österrike. 22

Figur 10: Portugals nominella 48 och reala ränta 1995 2004 (uttryckt i procent). älla: Source OECD Main Economic Indicators. I figur 10 visas Portugals realränta samt den nominella räntan. Som man kan se uppvisar räntan en jämn sjunkande trend över hela tidsspannet 1995 2004; den reala räntan följer samma utveckling för att på slutet göra ett litet bryt uppåt. är Portugal gick med i eurosamarbetet, sjönk landets ränta ytterligare. Detta återspeglas i figur 9 där inflationen viker uppåt 1999 för att nå sin topp 2001. Motsvarande notering kan ses i figur 10, då realräntan var som lägst under 2001. Figur 11: Portugals nominella effektiva växelkurs och reala effektiva växelkurs 1995 2004 (index). älla: IFS resp. Source OECD Main Economic Indicators. I figur 11 ovan har den nominella samt den reala växelkursen 49 illustrerats mot varandra. Den nominella växelkursen genomgick en depreciering fram till 2000 vilket innebär att 48 Den nominella räntan avser den långsiktiga räntan som fås utifrån långa obligationer. * E * P 49 Enligt Blanchard (2003), sid. 379, definieras den reala växelkursen som ε där E är den nominella växelkursen, P * är den utländska prisnivån och P är den inhemska prisnivån. Inom vår aktuella valutaunion, där Portugal ingår, är E konstant. P 23

valutan då tappade i värde. Förklaringen till denna utveckling kan finnas i dollarns och pundets utveckling. Denna genomgick en stadig appreciering under denna period, vilket kan ha medfört påverkningar på Europas och därmed Portugals nominella växelkurser. Vad gäller den reala växelkursen under denna period, så följer den en likartad utveckling. Från och med 2000 fram till 2004 genomgår den reala växelkursen en stadig appreciering. Denna är, enligt figur 11, snabbare än den nominella växelkursapprecieringen, vilket reflekterar det faktum att Portugal haft en snabbare inflation än omvärlden. Figur 12: BP-utvecklingen i Portugal 1995 2004 (index). älla: Source OECD Economic Outlook. Figur 13: rbetslösheten i Portugal 1995 2004 (i procent av arbetskraften). älla: Eurostat General Economic Background. I figur 12 har BP-utvecklingen illustrerats. I denna figur ser man en stadigt stigande trend för BP-utvecklingen i Portugal, med undantag för en avmattning 2001 2002 och ett tillbakafall under år 2002 2003. rbetslösheten i figur 13 uppvisar ett u-format utseende på sin utvecklingskurva mellan 1995 och 2004. Den stora nedgången i arbetslösheten kan finna en viss del av sin förklaring i den låga räntan som EMU-konvergensen orsakade och den samtidiga höga BP-utvecklingen. Den låga räntan bidrog, i sin tur, till att skapa en 24

acceleration i den ekonomiska utvecklingen, vilket även slog igenom på arbetsmarknaden. är sedan tillväxten avstannade, ökade arbetslösheten igen. 4.2 Stabiliseringspolitik och institutionella förändringar Penningpolitik Den huvudsakliga uppgiften som förelåg den portugisiska centralbanken i perioden 1995 1999 var att föra räntorna mot en gemensam nivå inför EMU-samarbetet. Ränteutvecklingen som Portugal har uppvisat följer i hög grad den ränteutveckling som uppvisats av yskland. Den långa räntan sänktes stegvis från 1995 och framåt och samma sänkning genomfördes för den korta räntan. Det enda som skiljer sig är att den långa räntan sänktes lite snabbare och den korta fick ta mer tid på sig. Detta beror på att den portugisiska centralbanken ville behålla en stabil nominell utveckling av valutan innan inträdet i EMU. I januari 1999 överläts kontrollen av räntan och hanteringen av penningpolitiken till ECB. 50 Finanspolitik Portugals offentliga skuld som andel av BP illustreras i figur 14 nedan. Denna följer den konjunkturella utvecklingen och har sina lägsta nivåer under de år då Portugals ekonomi uppvisar sin högsta aktivitet. Figur 14: Portugals offentliga skuld 1995 2004 (uttryckt i procent av BP). älla: Eurostat General Economic Background. 50 OECD Economic Surveys: Portugal (1998/1999), sid. 31-38 25

Under perioden 1995 2001 har de intäkter som Portugal erhållit från minskad betalning på offentliga skulden, som en direkt effekt av den nominella konvergensen av räntan mot EMU-snittet, använts för att öka utgifterna i den offentliga sektorn istället för att minska statsskulden. Inga direkta motåtgärder har heller vidtagits under denna period för att minska de offentliga utgifterna. 51 Under 2001 började BP-tillväxten i landet att halta och efterfrågan minskade, vilket medförde att budgetunderskottet ökade till drygt 4 %. Denna situation resulterade i direkta krafttag från regeringen sida. Maastrichtavtalet säger nämligen att ett land som är medlem i EMU inte får ha en statsskuld som överstiger 3 %-gränsen och detta innebar att Portugal blev tvunget att vidta strukturella åtgärder. De initiella restriktionerna som infördes var anställningsstopp i den offentliga sektorn samt en frysning av lönerna. Dessa så kallade onoff -åtgärder vidtogs för att på kort sikt förbättra statsskulden. Dessa åtgärder medförde att Portugals finansekonomi stabiliserades och budgetunderskottet minskade. Under 2002 och 2003 har Portugals budgetunderskott hållits under 3 %. De strukturella åtgärderna som Portugal har vidtagit kan på kort sikt ge en avkylande effekt på ekonomin, men på lång sikt kan dessa on-off -åtgärder skapa nya strukturella problem. 52 Portugals budgetsaldo illustreras i figur 15. Figur 15: Portugals budgetsaldo 1995 2004 (uttryckt i procent av BP). älla: Eurostat - General Economic Background. 0-1 -2-3 -4-5 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 Budgetsaldo 51 OECD Economic Surveys: Portugal (2004), sid. 101-102 52 Se OECD Economic Surveys: Portugal (2004), sid. 102-107, samt EIU-Country Profile Portugal (2004), sid. 22-23. 26

Fastän Portugals budgetsaldo har förbättrats, har det fortsatt vara negativt, varför den offentliga skulden fortsatt att öka. Detta ligger som bakgrund till den fallande BP-tillväxten under 2002 och 2003 samt budgetunderskottsnivåerna. vslutningsvis fortsätter den Portugisiska regeringen att arbeta med att få kontroll över utgifter och balansera budgeten. Från 2004 till 2007 är målet att budgetunderskottet skall minska med en halv procent av BP per år. reditmarknadsavreglering Portugal är ett av de länder som har haft en reglerad kreditmarknad längst i OECD-området, tillsammans med Grekland, Irland och Spanien. är kraven från EU för avreglerade kreditmarknader skulle vara uppfyllda i januari 1993, var Portugal helt öppet och landets kreditmarknad anpassad till internationella mått. Efter denna period har fokusen legat på inträdet och samarbetet i EMU och landets kreditinstitutioner har arbetat efter detta. 53 Då avregleringen var avslutad före vår studerade periods början, ämnar vi ej grundligt avhandla händelseförloppet. Viktigast att notera är att den portugisiska kreditmarknadens avreglering inte har lett till någon form av boom-bust -effekt, med osäkra krediter och finansiella institutioners sammanfall som följd. Detta understryks av OECD och den bakomliggande orsaken till detta är att penningpolitiken har förts med försiktighet och med ett vakande öga över den makroekonomiska utvecklingen i Portugal fram till inträdet i EMU. 54 5. Empiriska resultat 5.1 Balassa-Samuelson applicerat på Portugal Datakällor De data vi använt för att studera Balassa-Samuelson-effekten består av kvartalsdata för arbetsproduktivitet och för relativpriset på icke-handelsvaror, samt data för två enskilda år över prisnivån på handelsvaror. De förstnämnda två variablerna är framtagna endast för Portugal, medan de sistnämnda data presenteras för såväl Portugal som dess största handelspartners. idsperioden som beaktas är 2000 2004, detta till följd av att vi inte funnit enhetliga data för perioden före 2000, bland annat på grund av att definitionen av mätvariablerna i vissa fall förändrats under det senaste decenniet. Då vårt mål var att titta på utvecklingen sedan 53 OECD Economic Surveys: Portugal, (1998/1999), sid. 64-67 54 OECD Economic Surveys: Portugal (1998/1999). sid. 94-95. 27