BOENDEMILJÖ SOM TILLÅTER

BOENDEMILJÖ SOM TILLÅTER MISSTAG OCH GLÖMSKOR HANDBOK FÖR UTVECKLING AV SPECIALGRUPPERNAS BOENDESÄKERHET 1

Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland SPEK Banmästargatan 11 00520 HELSINGFORS www.spek.fi spekinfo@spek.fi Tfn (09) 476 112 Fax (09) 4761 1400 Redaktörer: Juha Hassila, Kristiina Juvas Översättningen: Käännöstoimisto Martina Layout: Juha Hassila ISBN 978-951-797-ZXZ-X 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Förord främjandet av specialgruppernas boendesäkerhet utgör en stor utmaning... 4 2. Specialgruppernas boende olika människor, gemensamma drag i boendet... 5 3. Nyckeltal om specialgruppernas boendesäkerhet... 9 3.1 Fallolyckor ett hot mot livet, livskvaliteten och nationalekonomin... 9 Faktorer som ökar risken för att falla... 9 De vanligaste faktorerna som ökar risken för att falla hos äldre personer... 10 3.2 Trygg motion upprätthåller funktionsförmågan... 11 3.3 Brandsäkerhet i finland är bränder livsfarliga för specialgrupper... 12 Grupper som är speciellt utsatta för dödsbränder... 14 Åtgärder i förebyggandet av bränder och speciellt dödsbränder... 14 4. Samarbetet för utveckling av boendesäkerheten i kommunerna... 19 4.1 Mångfasetterat nätverksbyggande gör säkerhetsarbetet effektivt... 19 4.2 Konfidentialiteten måste bevaras också i samarbetet... 20 4.3 Det lönar sig för kommunerna att dela erfarenheter sinsemellan... 21 4.4 Kommunikation håller parterna à jour... 22 5. Utvecklandet av boendesäkerheten... 23 5.1 Utbildning är vägen till samarbete och upptäckande av risker... 23 Exempel på utbildningssamarbete över förvaltningsområdenas gränser... 23 Ett i åbolands kommuner verkställt utbildningsinnehåll för hemtjänst- och sjukvårdspersonal... 24 Det är bra att använda lokal expertis i utbildningen... 25 5.2 Kartläggning av faror och bedömning av risker... 28 Säkerhetsutredningen och räddningsplanen är en del av grundkartläggningen... 28 Bedömning av funktionsförmågan ger en helhetsuppfattning om klientens boendesäkerhet... 28 Förebyggande hembesök sporrar till att använda tjänster och egna resurser... 29 Utskrivning från vårdperioden och boendeträning... 31 Kontrollistor för bedömning av boendesäkerhet... 31 5.3 Metoder för förbättring av säkerheten... 33 Metoder för förebyggande av fallolyckor... 33 Rörelsehjälpmedel och hjälpmedel för förebyggande av fallolyckor... 34 I Oslo prövade man tre modeller för förebyggande av fallolyckor... 34 Hjälpmedel och säkerhetsanordningar förebygger också brandolyckor... 35 Automatiska släckanläggningar - sprinkling förbättrar boendesäkerheten... 35 Med sprinkling fick man bukt på dödsbränder i vancouver... 37 6. Nyttiga informationskällor... 38 6.1 Finansieringsskällor... 38 6.1.1 Nybyggnad och ombyggnad... 38 6.1.2 Utvecklingsprojekt... 39 6.2 Informationskällor på webben... 41 Källmaterial... 42 Projektorganisation... 43 3

1. FÖRORD FRÄMJANDET AV SPECIALGRUPPERNAS BOENDESÄKERHET UTGÖR EN STOR UTMANING Målet för det av statsrådet godkända programmet för inre säkerhet är att Finland skall vara bland de fem bästa länderna i Europa på säkerhetens alla delområden före år 2012. Specialgruppernas boendesäkerhet är den centrala utmaningen som lyfts fram i programmet. I Finland omkommer cirka ett hundra personer i bostadsbränder varje år. Antalet är betydligt större än genomsnittet i Västeuropa. Antalet personer som hör till riskgrupper och deras andel av hela befolkningen kommer att öka under de nästa decennierna. Antalet branddöda kommer att öka i samma takt om man inte förmår vidta rätta och tillräckliga åtgärder för att förbättra boendets säkerhetsnivå i Finland. En brand blir vanligen livsfarlig inom 2 3 minuter efter antändningen. Giftiga brandgaser och hettan blir ödesdigra om en människa inte kan rädda sig eller räddas inom denna tid. Enligt brandforskningen är risken för att omkomma i en brand störst för personer med begränsad funktionsförmåga. Ett annat betydande problem i anslutning till specialgruppernas säkerhet är det stora antalet olycksfall, i synnerhet det stora antalet fallolyckor. 50-åringar och äldre råkar ut för över 30 000 fallolyckor i Finland varje år. Cirka 8000 av dessa leder till bruten lårbenshals. Fallolyckorna utgör ett stort problem för folkhälsan och nationalekonomin. För människan själv kan fallolyckan ha mycket allvarliga följder som försvagar hennes funktionsförmåga och säkerhet. I juni 2005 startade Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland och inrikesministeriet i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet, miljöministeriet, Finlands Kommunförbund och räddningsverken ett projekt för utveckling av specialgruppernas boendesäkerhet. Ett av projektets resultat är denna handbok som är avsedd för alla som arbetar med specialgrupper. Planeringen av boendetjänster för folkgrupper som hör till specialgrupper förutsätter omfattande förståelse för de fysiska, psykiska och sociala begränsningarna av människans funktionsförmåga. I förebyggandet av både brand- och fallolyckor är det mycket viktigt hur väl de som gör hembesök hos personer som hör till specialgrupper kan upptäcka risker och ingripa i dem i tid. Beslut som stöder boendesäkerheten är resultat av ett samarbete mellan olika förvaltningsområden och aktörer. Bedömningen av säkerhetsverkningarna som en del av planeringen och beslutsfattandet är inte bara en del av mänsklig, högklassig planeringspraxis och verkställighet utan också ekonomiskt motiverat. Vi vill rikta ett varmt tack till hela projektorganisationen samt de organisationer, forskningsinstitutioner, räddningsverk och kommuner som aktivt har deltagit i projektet. Ett speciellt tack riktar vi till Brandskyddsfonden med vars finansiering det har varit möjligt att genomföra projektet. Med denna handbok utmanar vi läsarna att möta samma utmaning som blev vårt motto under projektet: att skapa en boendemiljö som förlåter den boendes misstag och glömskor. Matti Orrainen Kristiina Juvas Vesa-Pekka Tervo Direktör Projektchef Överinspektör Räddningsbranschens Central- Räddningsbranschens Central- Inrikesministeriet organisation i Finland organisation i Finland räddningsavdelningen 4

2. SPECIALGRUPPERNAS BOENDE OLIKA MÄNNISKOR, GEMENSAMMA DRAG I BOENDET I den här handboken avses med specialgrupper äldre personer vars funktionsförmåga har blivit nedsatt på grund av åldrandet, handikappgrupper, psykiskt eller fysiskt sjuka samt missbrukare av rusmedel och läkemedel. En gemensam faktor för alla grupper är försvagad funktionsförmåga som kan leda till farliga situationer i boendemiljön dagligen eller göra det svårare att rädda sig ur bostaden i en nödsituation. Barn har medvetet lämnats utanför de befolkningsgrupper som behandlas i handboken. Fysisk kondition, skador, fysiskt och psykiskt hälsotillstånd samt användning av läkemedel och rusmedel påverkar också funktionsförmågan. En försvagning av den fysiska funktionsförmågan påverkar rörelsesäkerheten och ökar benägenheten för olycksfall. Problemen med den psykiska funktionsförmågan kan synas till exempel som bristfällig uppfattning av situationen och oändamålsenlig aktivitet, misstänksamhet mot olika säkerhetssystem och som bristfällig livskontroll. Med god planering av boendemiljön kan man göra boendet säkrare för en person med begränsad funktionsförmåga. I planeringen av servicebostäder och institutioner är det oftast självklart att boendesäkerheten tas i beaktande. Också i planeringen av vanliga bostäder bör man fästa mera uppmärksamhet vid livscykeltänkandet ur den boendes synvinkel: hur lösningar stöder boendesäkerheten hos användare av olika ålder och funktionsförmåga. Till exempel en plötslig förändring i hälsotillståndet kan försvaga funktionsförmågan hos vem som helst tillfälligt eller mera permanent. Frågor och arrangemang som gäller boendesäkerheten kan vara olika i hus av olika typ och i olika ägandeförhållanden. Det ligger på den boendes ansvar att montera en brandvarnare och hålla den i skick, att se till att det finns släckningsredskap i bostaden samt att årligen låta sota eldstäderna. När den boendes funktionsförmåga eller förmåga att ansvara för sin egen säkerhet har blivit nedsatt så att den boende använder social- eller hälsotjänster regelbundet är det också motiverat att tjänsteleverantören bedömer behovet av hjälp vad gäller boendesäkerheten. Ett åskådligt exempel på en grupp vars funktionsförmåga ofta är begränsad i en olyckssituation är de äldre. De äldres andel av befolkningen växer varför det är viktigt att utveckla boendesäkerheten på ett sätt som beaktar deras levnadsförhållanden. Åldrandet orsakar förändringar i människans funktionsförmåga. Verkningarna kommer fram individuellt bl.a. beroende på personens levnadsvanor, hälsotillstånd och arvsanlag. Ändringar i funktionsförmågan som hör ihop med åldrandet är bland andra: ändringar i synsinnet försvagad hörsel förlängd reaktionstid minskad muskelstyrka försvagad koordinationsförmåga minskning av bindvävens elasticitet försvagad blodcirkulation försvagat minne sjukdomar som orsakar förändringar i hjärnverksamheten Dessa oundvikliga förändringar försvagar funktionsförmågan redan som sådana. Enligt en undersökning utförd av Stakes var glömskheten den snabbast ökande enskilda orsaken till att söka vård under åren 1997 2001. Speciellt i serviceboendet har de personers andel som kommit till tjänsten på grund av otrygghet och boendeproblem ökat. Äldre bor ofta ensamma. År 2000 var vartannat hushåll, som bestod av personer som fyllt 65 år, och nästan 60 procent av hushåll, som bestod av personer som fyllt 75 år, enpersonshushåll. Antalet ensam- 5

boende ses som en central indikator för tjänstebehovet. Rekommendationen i projektet Förändring i tjänstestrukturen som genomfördes i början av 1990-talet och i den år 1996 publicerade åldringspolitiska strategin var att 90 procent av dem som fyllt 75 år klarar sig hemma antingen självständigt eller med hjälp av den service som social- och hälsovården anordnar eller med stöd från nära anhöriga och närmiljön. Bristfälligt utrustade bostäder saknar tvättrum och/eller central- eller elvärme. En mycket bristfälligt utrustad bostad saknar något av följande: vattenledning, avlopp, varmt vatten eller wc. Bristfälligt boende är vanligare i de äldsta åldersgrupperna. Störst var andelen bland dem som hade fyllt 85 år. Män bor i bristfälligt eller mycket bristfälligt utrustade bostäder oftare än kvinnor. Serviceboendet har ökat och institutionsvården minskat betydligt från år 1990. I hela landet bodde cirka 90 procent av dem som fyllt 75 år hemma i slutet av år 2002. År 2002 omfattades var åttonde av dem som fyllt 65 år och var fjärde av dem som fyllt 75 år av regelbunden service. De äldres andel av befolkningen växer och behovet av tjänster ökar. Om en persons funktionsförmåga bedömdes i förhållande till miljön och bostäderna byggdes om med beaktande av säkerhetsaspekter skulle det bli möjligt för många att fortsätta livet i den tidigare livsmiljön. Å andra sidan beror de utvecklingsstördas svårigheter i fråga om boendesäkerheten på miljöns utmaningar och stöd. Utvecklingsstörning innebär att man: har svårt att förstå saker, tänker konkret lär sig långsamt och på ett annorlunda sätt har kommunikationssvårigheter har svårt att klara sig socialt. Utvecklingsstörda har ofta följdhandikapp och följdsjukdomar, till exempel syn- eller hörselskador, epilepsi, flerhandikapp. I Finland är mellan 0,5 och över 1 procent av befolkningen, dvs. 30 000 50 000 personer, utvecklingsstörda beroende på definition. Det finns 25 000 27 000 personer som använder specialtjänster. Svårigheten av utvecklingsstörning varierar och står inte i direkt proportion mot behovet av hjälp och stöd. År 2004 bodde 2629 utvecklingsstörda i institutioner för utvecklingsstörda, 4691 personer omfattades av assisterat boende, 2653 av styrt boende och 1156 personer var i familjevård. Under 65 år gamla handikappade som är i institutionsvård eller omfattas av boendetjänster utgör 0,6 procent av 18 64 år gamla finländare. År 2004 fick 0,06 procent av befolkningen (3398 personer) stödtjänster i enlighet med lagen om service och stöd på grund av handikapp, medan 0,05 procent av befolkningen (2559 personer) omfattades av svårt handikappades serviceboende och 0,15 procent av befolkningen (8012 personer) mottog tjänster som syftade till att anpassa bostaden för deras behov. DEFINITIONER Med boendesäkerhet avses i detta sammanhang brand- och olycksfallssäkerhet hemma och i hemmets omedelbara närhet. Risken fastställs på basis av sannolikheten av en farlig situation och följdernas allvar. Med funktionsförmåga avses i denna handbok personens fysiska, psykiska och sociala förmåga att agera ändamålsenligt och säkert i olika vardagliga situationer och i farliga situationer. 6

ANTAL BOENDE I BRISTFÄLLIGT UTRUSTADE BOSTÄDER ÅR 2000 N % av motsvarande hushåll Alla hushåll 125 083 5,5 Hushåll vars medlemmar fyllt 65 år 42 418 7,4 Hushåll vars medlemmar fyllt 75 år 21 749 8,1 De som bor i mycket bristfälligt utrustade bostäder år 2000 N % av de hushåll som svarat Alla hushåll 160 399 7,0 Hushåll vars medlemmar fyllt 65 år 56 067 9,8 Hushåll vars medlemmar fyllt 75 år 27 420 10,2 År 2004 fanns det 18,1 vårdperioder per 1000 invånare på grund av psykiska störningar och beteendestörningar. Antalet besök i öppenvård var sammanlagt 2 117 871 (404/1000 invånare), antalet vårdperioder 77 956 (14,9/1000 invånare) och antalet vårddagar sammanlagt 2 203 163 (421/1000 invånare). De flesta av mentalvårdens klienter bodde i vanliga hyres- eller ägarbostäder. Under de senaste åren har antalet klienter i psykiatriska rehabiliterings- och smågruppshem ökat. År 2004 fanns det 5053 sådana boendeserviceenheter där personalen var på plats endast dagtid. I boendeserviceenheter för missbrukare bodde 3791 (0,7/1000 invånare) och i skyddshärbärgen 1386 personer (0,3/1000 invånare) år 2004. Omfattande alkoholbruk är ett växande problem också bland äldre personer, handikappade och människor med psykiska problem. VARFÖR SÖKER ÄLDRE MÄNNISKOR VÅRD Stakes har samlat uppgifter om orsakerna för att söka vård. Hos litet över hälften av de klienter som fyllt 65 år och som omfattades av regelbundna hälsovårdstjänster var orsakerna till att komma i vård fysiska. Hos nästan hälften av dessa var det fråga om bristfällig förmåga att sköta om sig själv och hos en femtedel om bristfällig rörelseförmåga. 15 procent hade sökt vård för neurologiska orsaker, tre fjärdedelar av dessa på grund av glömskhet. 16 procent kom för behandling eller undersökning av en somatisk sjukdom. Hos 15 procent var psykosociala orsaker huvudorsaken för att söka vård. En femtedel av dessa hade ensamhet och otrygghet som orsak och nästan lika många en psykisk sjukdom. Enligt en undersökning utförd av Stakes omfattas cirka 13 procent av dem som fyllt 65 år av regelbundna social- och hälsotjänster. Till regelbundna tjänster räknas regelbunden hemtjänst och hemsjukvård, serviceboende för äldre personer, vård på ålderdomshem och långvarig bäddavdelningsvård på hälsocentraler. 7

SPECIALGRUPPERNAS BOENDEFORMER För personer med begränsad funktionsförmåga finns det många olika boendeformer som går under många olika namn. Några av dessa erbjuder ett mera självständigt boende medan andra erbjuder flera tjänster. I alla dessa lösningar av olika typer måste boendets säkerhet vara ett av de centrala målen för planeringen. När det gäller att öka specialgruppernas boendesäkerhet måste man utreda vem som ansvarar för kostnaderna för säkerhetssystemen o.d.: ingår de i hyran eller betalar den boende dem själv som ägare. Lagen om tillsyn över privat socialservice fastställer verksamhetsbetingelserna för den verksamhetsenhet som tillhandahåller socialservice beträffande bl.a. lokaler, anordningar och personal. Tillsynsmyndigheter är länsstyrelsen och kommunen. Enligt lagen om missbrukarvård skall de verksamhetsenheter i vilka vården kan ges godkännas av länsstyrelsen. Äldre personers serviceboende Äldre personers serviceboende indelas i serviceboende och intensifierat serviceboende på basis av mängden av vård. Intensifierat serviceboende har övervakning dygnet runt. Exempel på intensifierat serviceboende är vårdhem, grupphem och demenshem. Skillnaden mot boende på ålderdomshem, som räknas till institutionsvård, är svävande. Stödboende och understött boende Det stöd som behövs ordnas antingen i enheter för specialboende (t.ex. för handikappade och mentalvårdsklienter) eller i en vanlig bostad. Socialvårdens boendetjänster är tjänster som hör ihop både med boendet och med det dagliga livet och som används minst en gång per vecka. Personalen är inte på plats i enheten dygnet runt. Seniorhus Ett seniorhus är ett bostadshus som är avsett för personer som passerat en viss åldersgräns, t.ex. 55 år. Placeringen är i allmänhet nära tjänster, men i huset finns inte nödvändigtvis tjänster. Seniorhus är vanligen relativt hinderfria, i dem har uppmärksamhet fästs vid boendesäkerhet och bostadens funktionalitet. Husen är antingen hyres- och bostadsrätts- eller ägarbostäder och ofta höghus som har gemensamma utrymmen. Fotografi: Sanna Sihvonen 8

3. NYCKELTAL OM SPECIALGRUPPERNAS BOENDESÄKERHET I hem- och fritidsolyckor dör sammanlagt cirka 2300 personer varje år. De vanligaste orsakerna är fall. År 2005 omkom 1239 personer i fallolyckor. Antalet branddöda är högt i Finland, cirka 100 personer årligen. För samhället beräknas kostnaderna för hemolyckor uppgå till 2,5 4 miljarder euro. I fråga om både olycksfall och dödsbränder utgör de specialgrupper som behandlas i denna handbok en riskgrupp. Utvecklandet av specialgruppernas säkerhet är motiverat förutom för att minska mänskligt lidande också ur nationalekonomisk och folkhälsomässig synvinkel. 3.1 FALLOLYCKOR ETT HOT MOT LIVET, LIVSKVALITETEN OCH NATIONALEKONOMIN Fall orsakar majoriteten av åldringarnas sjukhuskrävande skador och dödsolyckor. År 2002 drabbades 9000 finländska kvinnor över 80 år och 2500 män av fallolyckor som krävde sjukhusvård. Var tredje hemmaboende person över 65 år faller åtminstone en gång om året. Varannan äldre person över 85 år faller åtminstone en gång om året och till och med hälften av dem flera gånger. 10 procent av fallen leder till användning av hälsotjänster och 2 4 procent till frakturer. Äldre personer i institutionsvård drabbas oftare av höftfrakturer än de som bor hemma. Cirka en fjärdedel av höftfrakturerna inträffar på institutionsvård. Cirka hälften av åldringarna i institutionsvård faller årligen; det är tre gånger vanligare att falla på en institution än hemma. De som rör sig med hjälp av en rollator eller sparkstötting har den största risken satt falla. År 2000 uppgick kostnaderna för fallskador hos över 65 år gamla personer i Finland till sammanlagt 39 miljoner euro av vilket höftfrakturernas andel var 82 procent. De genomsnittliga kostnaderna för behandling av frakturer i lårbenets övre del uppgick till 15 500 euro per patient under det första året efter handikappets uppkomst. Om en äldre person som bor hemma hamnar i bestående institutionsvård på grund av ett lårbensbrott, är kostnaderna för det första året cirka 38 500 euro. Också den dödsrisk som fallet medför ökar med åldern. Fallolyckorna är den vanligaste olyckan med dödlig utgång hos finländska äldre personer. Rädslan för att falla är vanligt hos äldre. Rädslan blir ett problem när den gör att man begränsar sina aktiviteter. Rädslan för att falla leder lätt till en ond cirkel där minskningen av motion och sociala kontakter minskar de äldres fysiska och psykiska funktionsförmåga och ökar på det viset ytterligare risken för att falla och även andra risker. Undersökningar visar att till och med 50 60 procent av äldre personer som är rädda för att falla begränsar sin aktivitet. Rädslan för att falla försvagar en äldre persons livskvalitet. FAKTORER SOM ÖKAR RISKEN FÖR ATT FALLA Faktorer som ökar risken för att falla kan indelas i inre, personliga egenskaper, såsom sjukdomar och faktorer som hör ihop med rörelseförmågan, och yttre faktorer som hör ihop med den fysiska miljön. Fallolyckor beror vanligen inte på en enda faktor utan orsakas av både yttre och inre faktorer gemensamt. Med yttre riskfaktorer avses sådana drag i boendemiljö och annan närmiljö som ökar risken för att 9

DE VANLIGASTE FAKTORERNA SOM ÖKAR RISKEN FÖR ATT FALLA HOS ÄLDRE PERSONER Tidigare fallolyckor Försvagad rörelseförmåga Försvagad muskelstyrka och balans Sjukdomar Medicinering Försvagad syn Rädsla för att falla Inaktivitet Över 80 års ålder Gångytor Osandade, isiga vägar Vått och/eller halt golv Saker på passager Ojämnt underlag Trösklar Mattkanter Ledningar och kablar Möbler Låga och/eller rangliga stolar Stolar utan hand- och ryggstöd Fel höjd på sängen Sängar på hjul Rangliga bord Hala bordskanter Höga skåp/hyllor Skodon Hala och/eller tjocka skosulor Opassande eller för stora skor Högklackade skor Öppna hälar Badrum och WC Halt golv Avsaknad av stödhandtag Fel höjd på toastolen Brist på utrymme Trappor Smala avsatser som inte skiljer sig från omgivningen Avsatsernas halkighet Avsaknad av stödräcke Belysning Svag belysning Brist på nattljus Plötslig förändring i belysningens styrka Hjälpmedel Fel dimensionerat hjälpmedel Sliten gummipropp eller isdubb på promenadkäppen Rullstolens/rollatorns trasiga låsmekanism eller för lågt lufttryck i däck Bifokalglasögon Fotografi: Kristiina Juvas 10

falla. Undersökningar visar att i till och med åtta av tio äldre personers boendemiljö finns faktorer som ökar risken för att falla. Förutom fysiska miljöfaktorer ökas risken för att falla av olika situationsmässiga faktorer såsom växlande väderleksförhållanden och brådska. Fallolyckor och fallskador hos äldre personer kan förebyggas. Programmet för förebyggande skall genomföras i multiprofessionellt samarbete. Genom att förena förebyggande åtgärder mot flera riskfaktorer är det möjligt att minska äldre människors fallolyckor med 20 45 procent. Ytterligare upplysningar om fallolyckor och deras förebyggande finns i Folkhälsoinstitutets publikation Iäkkäiden henkilöiden kaatumistapaturmat opas kaatumisten ja murtumien ehkäisyyn. 3.2 TRYGG MOTION UPPRÄTTHÅLLER FUNKTIONSFÖRMÅGAN Folkhälsoinstitutets handbok för förebyggande av fallolyckor och frakturer ger omfattande information om förebyggande av fallolyckor hos äldre. Med medel som förebygger fallolyckor stärks samtidigt personens förmåga och möjlighet att rädda sig i en nödsituation. Det bästa resultatet nås genom att påverka samtidigt både inre och yttre riskfaktorer i ett multiprofessionellt samarbete. Motion och fysisk träning har en gynnsam effekt på den fysiska funktionsförmågan. Ökad rörelsesäkerhet minskar också rädslan för att falla som bidrar till att motionen minskar och den fysiska funktionsförmågan försvagas. Förutom med träning kan rädslan för att falla minskas med olika stödräcken, rätt slags skodon, god ordning hemma, lämpliga rörelsehjälpmedel och tillräcklig belysning också på natten. Man skall se till att hjälpmedlen underhålls regelbundet. Detta omfattar underhållet och kontrollen av promenadkäppens gummiproppar och isdubbar, rullstolens och rollatorns däck och bromsar samt lufttrycket i däcken. Synen har en central roll när det gäller att hålla balansen. Förutom regelbundna synundersökningar och diagnostisering och behandling av sjukdomar som försvagar synen är det viktigt att linserna är i skick, har rätt styrka och rengörs dagligen. Behovet av ljus ökar med åldern och ögat anpassar sig dåligt på belysningsskillnader. Därför skulle det vara viktigt att belysningen kunde regleras med lättillgängliga strömbrytare efter behov, till exempel när man rör sig på natten. En särskild nattbelysning är nödvändig. Bra undersökning och vård av sjukdomar är en väsentlig del av upprätthållandet av de äldres välbefinnande. En obehandlad sjukdom eller okontrollerad, riklig användning av läkemedel utsätter för fallolyckor. Det samma gäller för bristfällig näring och vätskebalans. Fallolyckor är en viktig typ av hem- och fritidsolyckor. Avlägsning av snö och sandning är ett viktigt sätt att minska antalet fallolyckor på vintern utomhus. Fotografi: Sanna Sihvonen 11

3.3 BRANDSÄKERHET I FINLAND ÄR BRÄNDER LIVSFARLIGA FÖR SPECIALGRUPPER Jämfört med de övriga nordiska länderna ligger Finlands brandsäkerhetsproblem speciellt i personlig säkerhet. Egendomsskador är på en klart lägre nivå än i de andra nordiska länderna, men i Finland omkommer flera människor i bränder. Största delen av personskadorna sker i bränder i boendemiljön varför förbättrandet av boendets brandsäkerhet måste prioriteras i brandsäkerhetsarbetet. Vad gäller specialgruppernas boendesäkerhet har följande frågor speciellt kommit fram i utredningar om brandsäkerhet: det stora antalet elbränder samt elbrändernas höga antändningsfrekvens i byggnader i vårdbranschen den otillräckliga brandsäkerhetsnivån i de äldres boendetjänster, till exempel i servicehus, i förhållande till de boendes funktionsförmåga det ökade antalet branddöda under de senaste åren samt det att antalet förutspås öka till följd av befolkningens åldrande, ökningen i antalet ensamboende, social marginalisering mm. det ökade antalet mordbränder Dessa är i hög grad ändringar som redan har börjat tidigare men vars utveckling i samma riktning har pågått eller blivit starkare under de senaste tio åren. ANTAL BRÄNDER I RÄDDNINGSVÄSENDETS UPPDRAGSSTATISTIK UNDER ÅREN 1997 2006 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Markbrand 3912 1377 3608 2108 1910 5122 3840 2198 2630 6288 Fordonsbrand 1962 2018 2231 2377 2631 2698 2684 2597 2630 2724 Byggnadsbrand 3272 3222 2918 3134 3467 3438 3505 3314 3668 3997 Annan brand 3110 2864 3225 3544 3844 3964 3960 3604 4043 4564 Sammanlagt 12256 9481 11982 11163 11852 15222 13989 11713 12971 17573 ANTAL BRANDDÖDA I NORDEN OCH STORBRITANNIEN UNDER ÅREN 1997 2004 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Finland 103 101 104 90 75 95 107 109 Danmark 70 71 80 83 74 76 92 Sverige 152 177 110 106 137 137 134 66 Norge 68 52 60 55 65 64 57 55 Storbritannien 723 656 623 613 606 562 616 ANTAL BRANDDÖDA PER 100 000 INVÅNARE I NORDEN OCH STORBRITANNIEN UNDER ÅREN 1997 2004 De befolkningsuppgifter som använts i kalkylen är inexakta. 1990 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Finland 2,00 1,96 2,01 1,74 1,83 2,06 2,05 2,10 Danmark 1,32 1,34 1,51 1,57 1,38 1,42 1,70 Sverige 1,71 1,99 1,24 1,19 1,54 1,54 1,51 0,74 Norge 1,51 1,16 1,33 1,22 1,44 1,41 1,27 1,23 Storbritannien 1,23 1,12 1,06 1,04 1,01 0,95 1,04 12

Personers med begränsad funktionsförmåga andel av branddöda (Männikkö 2006). ANTAL BRANDDÖDA UNDER ÅREN 2000 2005 ENLIGT OLIKA KÄLLOR 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 SPEK 85 77 86 96 115 81 118 Statistikcentralen 90 75 95 107 84 Statistikcentralen (olyckor) 75 52 66 84 69 Centralen för undersökning av olyckor 105 Inrikesministeriet 109 85 ANTAL BRANDDÖDA 2000 2003 OCH 2005 ENLIGT STATISTIKCENTRALENS DÖDSORSAKSSTATISTIK 2000 2001 2002 2003 2005 Olycksfall exponering av rök och eld 75 52 66 84 69 Självmord med hjälp av rök eller eld 12 13 16 12 15 Brott mot liv 2 6 8 3 Oklart uppsåt 1 4 5 8 Sammanlagt 90 75 95 107 84 OLYCKSFALL OCH VÅLDSHÄNDELSER SOM LETT TILL BRÄNNSKADA ÅR 2003 Trafik Arbete Hem Motion Annat Våld Sammanlagt Brännskada 538 14111 48298 2008 449 637 66042 (Suomalaisten turvallisuus 2003, Oikeuspoliittisen tutkimuslaitoksen tutkimustiedonantoja 58) 13

Det finns ingen statistik över andra personskador som orsakas av bränder än dödsfall och det finns inte heller uppföljningsuppgifter om hur många personer som blivit skadade i bränder. Enligt Iholiittos uppgifter söker cirka 13 000 personer läkarvård årligen på grund av brännskada. Cirka 1300, av vilka nästan hälften är barn, måste vårdas på sjukhus. Årligen uppstår omkring ett hundra livsfarliga brännskador. Enligt Rättspolitiska forskningsinstitutets intervjuundersökning inträffade cirka 66 000 olyckor och våldshandlingar som ledde till brännskada år 2003. Största delen av dem uppstod i olyckor hemma. Skadans svårighetsgrad har inte specificerats. GRUPPER SOM ÄR SPECIELLT UTSATTA FÖR DÖDSBRÄNDER Över 90 procent av bränder med dödlig utgång sker i boendemiljön. Boendets brandsäkerhetsrisker har ändå i första hand ingenting att göra med den byggnad där de sker. En utredning som utförts av Centralen för undersökning av olyckor samt resultaten från brandutredning visar att människor omkommer oftast därför att de inte har förstått att lämna bostaden eller kunnat eller velat lämna den efter att branden har börjat eller därför att branden inte har upptäckts så tidigt att personen kunde ha lämnat bostaden. Därför är risken för att dö i en brand speciellt stor för personer vars funktions- eller iakttagningsförmåga är svagare till exempel på grund av rusmedlens eller medicinernas inverkan eller därför att deras funktionsförmåga har försvagats med åldern. Till riskgrupper hör också små barn som lämnats utanför den här handboken. Specialgruppernas boendemiljö bör vara sådan att en brand inte kan inträffa. ÅTGÄRDER I FÖREBYGGANDET AV BRÄNDER OCH SPECIELLT DÖDSBRÄNDER Ett av huvudområdena i brandsäkerhetsarbetet har varit vårdinrättningarnas och servicehusens säkerhet. Detta har synts i upplysnings- och rådgivningsarbete, självskyddsutbildning och brandsynsverksamhet. Arbetet har baserat sig på det nya kravet i byggnadsföreskrifterna år 2002 och i räddningslagen år 2004 om utarbetande av en brandsäkerhetsutredning för sådana byggnader. I och med utarbetandet av säkerhetsutredningen har det i praktiken blivit en rekommendation att förse specialgruppernas bostäder med automatisk släckanläggning i samband med nybyggnad och reparationsbyggnad. År 2000 trädde kravet på brandvarnare i bostäder i kraft. Från år 1999 har det sålts sammanlagt cirka 3,3 miljoner brandvarnare i Finland. Brandvarnarnas allmänhet syns ändå inte på antalet branddöda. Enligt en intervjuundersökning från år 2005 hade 94 procent av bostäderna en brandvarnare. Man har emellertid ofta försummat att kontrollera att brandvarnaren fungerar. Endast 13 procent av de svarande sade att de kontrollerade brandvarnarens funktion en gång i månaden. Det att brandvarnare har blivit allmännare uppskattas minska antalet branddöda med 5 10 per år. Denna minskning har sannolikt också skett. Samtidigt har ändå annan utveckling ökat antalet branddöda. Förutom brandvarnaren har man i brandsäkerhetsarbetet betonat betydelsen av beredskap för första släckning. Enligt en intervjuundersökning från januari 2005 hade hushållen berett sig på bränder bättre än tidigare. Enligt undersökningen hade 83 procent av människorna berett sig på något sätt på att släcka en brand hemma, medan den motsvarande siffran var 62 år 2002. 24 procent hade en handsläckare och 35 procent en släckningsfilt (år 2002 var de motsvarande siffrorna 19 % och 18 %). Från och med år 1997 har det sålts cirka 1,1 miljoner handsläckare i Finland. Den vanligaste orsaken (25 30 %) till bränder med dödlig utgång är rökning och vårdslös hantering 14

av eld i samband med den. I största delen av fallen var det frågan om rökning i sängen eller på soffan. Enligt räddningsväsendets statistik uppskattas över 5 procent av alla bränder (cirka 700 bränder per år) ha börjat från en brinnande cigarett. Dessa bränders omedelbara skador uppskattas till över 3 miljoner euro per år. Bakom en brand med dödlig utgång ligger ofta rökning tillsammans med förtäring av alkohol eller användning av spisen i berusat tillstånd. ORSAKER TILL BRAND Rökning Ljus, marschall Spis Kaffe-/vattenkokare Strykjärn Andra hushållsmaskiner Lampor Elelement Man somnar när man röker; läkemedel; berusning; vårdslöshet kombinerad med lättantändliga material. Slarv, glömska, fel placering (somnande, läkemedel, berusning). Glöms på, fel kokplatta kopplas på, antändliga saker i närheten. Glöms på, apparatens dåliga skick, fel placering. Glöms på, apparatens dåliga skick, fel placering. Apparatens placering och skick, användarens förmåga att övervaka processen. Dålig reglerbarhet: t.ex. täcker man en lampa för att dämpa ljuset och den höga temperaturen orsakar antändning. Skrangliga bords- och golvlampor tänder på omgivningen när de har fallit Den heta ytan tänder t.ex. på en textil som kommit i beröring med den. Värmefläkt Man har inte arbetsprocessen under kontroll när man smälter vattenledningar eller avlägsnar målarfärg. Sladdar och skarvsladdar Snubblanden; skarvställen utgör en säkerhetsrisk; ledningarnas skick och fuktbeständighet; fel i isoleringen; oförståndigt agerande. Förebyggande En teknik som förlåter misstag och glömskor, till exempel hushållsmaskiner och -apparater som är försedda med säkerhetsbrytare som förhindrar överhettning. Oantändliga material, energisparlampor som inte blir upphettade, renlighet och ordning Omsorgsfull hantering av eld eller undvikande att göra upp eld Bostadsspecifik automatisk släckanläggning. 15

PROBLEM MED ATT UPPTÄCKA BRÄNDER Brandvarnaren saknas Brandvarnaren är fel installerad Varnarens batterier är inte i skick Batterierna har avlägsnats från varnaren Man hör inte larmet Man förstår inte larmet Förebyggande Oförstånd eller vårdslöshet. paranoida tankar Brister i kunskaper Brister i funktionsförmågan förhindrar bytet av batterier. Bristfällig funktionsförmåga, paranoida tankar Hörselskada, sömnmedel, lugnande medicin, berusning Demens, bristfällig fattningsförmåga Brandvarnare av rätt typ Larmet sker på ett ställe som är i aktionsberedskap dygnet runt När en lägenhetsspecifik automatisk släckanläggning utlöses, utlöser den samtidigt ett larm som går vidare ur bostaden FAKTORER SOM GÖR DET SVÅRARE ATT SLÅ LARM Funktionsförmågan saknas Kontakt med omgivningen saknas Sömnmedel, psykofarmaka, berusning, ingen kontakt med omgivning, mentala problem, utvecklingsstörning, demens Nedsatt funktionsförmåga, man förstår inte att man behöver hjälp Funktionsförmågan saknas Sömnmedel, psykofarmaka, berusning, ingen kontakt med omgivning, mentala problem, utvecklingsstörning, demens Kontakt med omgivningen saknas Nedsatt funktionsförmåga, man förstår inte att man behöver hjälp Man når inte till telefonen eller larmsystemet Nedsatt funktionsförmåga, säkerhetsarmbandet inte i bruk Förebyggande Larmet styrs till ett ställe som är i aktionsberedskap dygnet runt 16

FAKTORER SOM GÖR DET SVÅRARE ATT SLÄCKA EN BRAND Ingen förmåga att handla Släckaren saknas Ingen förmåga att använda släckaren Ingen vilja att släcka Förebyggande Nedsatt fysisk funktionsförmåga, demens, berusning, bristfällig kontroll över situationen Släckaren är felplacerad eller inte tillgänglig Fysisk begränsning av funktionsförmåga eller släckaren kan inte användas En del av sjukdomen Man börjar inte med första släckning, utan räddar sig så snabbt som möjligt. Automatisk släckanläggning som ger mera tid att rädda sig och begränsar brandens framfart tills räddningsverkets släckningsenhet kommer på plats FAKTORER SOM GÖR DET SVÅRARE ATT RÄDDA SIG Ingen förmåga att handla Trånga passager och trappor, tunga dörrar, dörrlåsningar, mm. Bristfällig belysning och utrymningsmarkeringar (orienteringsförmågan försvagas) Elektroniska styrningssystem kopplas bort vid brand Förebyggande Nedsatt fysisk funktionsförmåga, demens, berusning, medicinering, nedsatt kontroll över situationen Boendemiljön motsvarar inte funktionsförmågan I en nödsituation försvagas funktionsförmågan ytterligare och det blir svårare att rädda sig. Svag belysning, rök och rädsla försvagar förmågan att agera. Det finns inget reservsystem som den handikappade kunde använda i stället för elektroniska reglage. Renlighet och ordning, fria gångvägar Enkel låsning som är lätt och enkel att öppna Märkning av utrymningsvägen med band som avger fotoluminescens En automatisk släckanläggning bromsar brandens framfart och ger tid för räddning. 17

RÄDDNINGSÅTGÄRDER Hjälp dröjer Låsning Förebyggande Brand- och räddningsväsendet är inte på det klara med att den som skall räddas har begränsad funktionsförmåga. I nödsituationer utgör låsningar ett hinder för hjälpen.den som skall räddas har bristfällig samarbetsförmåga. Fastighetsspecifika säkerhets- och räddningsplaner Säkerhetslåsning används inte när den boende är inne i bostaden. Fotografi: TUKES Elapparater är en mycket vanlig orsak till bostadsbränder. I synnerhet det att man har glömt spisen på eller att den har kopplats på av misstag har orsakat flera bränder, några av vilka har varit ödesdigra. Fotografi: Säkerhetsteknikcentralen 18

4. SAMARBETET FÖR UTVECKLING AV BOENDESÄKERHETEN I KOMMUNERNA 4.1 MÅNGFASETTERAT NÄTVERKSBYGGANDE GÖR SÄKERHETSARBETET EFFEKTIVT Lagstiftningen utgör en naturlig grund för samarbetet mellan de olika förvaltningsområdena i kommunen. Förvaltningslagen förpliktigar till samarbete mellan myndigheter: Inom ramen för sin behörighet och i den omfattning ärendet kräver skall varje myndighet på andra myndigheters begäran bistå dessa i skötsel av en förvaltningsuppgift, och även i övrigt sträva efter att främja samarbetet mellan myndigheterna. Kommunallagen ålägger kommunen att främja sina invånares välfärd. Räddningslagen, folkhälsolagen och socialvårdslagen förpliktigar var och en för sin del kommuner att främja säkerheten. Socialvårdslagens nya bestämmelser om bedömning av de äldres behov av service stöder också bedömning av de faktorer som påverkar boendesäkerheten. I förebyggandet av olyckor försöker man ingripa i riskerna i ett så tidigt skede som möjligt. Detta förutsätter ett övergripande beaktande av säkerhetssynpunkter i det kommunala beslutsfattandet. Det kommunala säkerhetsarbetets mål är att upprätthålla och förbättra den lokala säkerheten. Redskapet för det lokala säkerhetsarbetet är säkerhetsplaneringsprocessen som skall utvecklas till den viktigaste formen och samarbetsstrukturen i det lokala säkerhetssamarbetet. Enligt inrikesministeriets beslut skall planeringssamarbetet mellan kommunerna, räddningsväsendet, polisen och andra aktörer börja före mitten av oktober 2006. Ett effektivt förebyggande av olyckor förutsätter en omfattande statistik över olyckor och risker för att det skall vara möjligt att bedöma den befintliga säkerhetssituationen och kartlägga de lokala utvecklingsutmaningar som är viktigast ur säkerhetssynvinkeln. Analysering av miljön och kartläggning av risker är viktiga inte bara för att få fram de främsta säkerhetsfaktorerna utan även för att prioritera riskerna. Det praktiska säkerhetsarbetet är en del av arbetet inom kommunens alla sektorer. Innehållet i det kommunala säkerhetsarbetet består av analyser och planer för enskilda sektorer. Varje sektor har sina särdrag som påverkar sättet att göra säkerhetsarbete. Säkerhetsarbetet är också samarbete mellan kommunen och extrakommunala organisationer såsom församlingen, polisen, vägmyndigheterna, räddningsväsendet, privata företag, arbetarskyddsdistrikt och många olika organisationer. Samarbetet med organisationsfältet utgör ett utmärkt tillskott till möjligheterna att utveckla boendesäkerheten. Folkhälsan gör långsiktigt arbete i förebyggande av olycksfall och har bl.a. nyligen publicerat en handbok om olycksfallsförebyggande bland äldre (www.folkhalsan.fi). Organisationerna för handikappade har en kännedom om särfrågorna i sin egen sektor och till exempel Invalidförbundets expertis i planeringen av hinderfri boendemiljö är i en klass för sig. Närståendevårdare, kyrkans diakoniarbete, FRK:s väntjänst mm. är oersättliga bidrag i samarbetet. Det är viktigt att komma ihåg att yrkesläroanstalter, högskolor, universitet och forskningsinstitutioner är bra samarbetspartner i olika utvecklingsprojekt. Ett gemensamt utarbetat och undertecknat avtal mellan parterna skapar en klar grund för samarbetet. Ett exempel på detta är ett i Oslo genomfört utvecklingsprojekt för brandsäkerhet, vars parter är stadens hemtjänst, privata hemtjänstleverantörer i ett avtalsförhållande, räddningsväsendet och ett försäkringsbolag. I avtalet förbinder sig olika parter till vissa uppgifter enligt tabellen på följande sida. Boendesäkerhetsfrågor, liksom säkerhetsfrågor i allmänhet, måste tas i beaktande när tjänster kon- 19

SAMARBETSEXEMPEL FRÅN OSLO I Oslo har man också genomfört ett utvecklingsprojekt för brandsäkerhet, vars parter är stadens hemtjänst, privata hemtjänstleverantörer i ett avtalsförhållande, räddningsväsendet och ett försäkringsbolag. I avtalet förbinder sig olika parter till vissa uppgifter enligt tabellen nedan. Ett sådant gemensamt utarbetat och undertecknat avtal skapar en klar grund för ett samarbete som syftar till att främja boendesäkerheten. Uppgift Genomförande Finansiering 1 Erbjudande av utbildning Brand- och räddningsverket Oslo stad 2 Årlig kontroll av situationen för Hemtjänstpersonal/tjänsteproducenter dem som omfattas av hemtjänsten 3 Tryckning av kontrollformulären, Försäkringsbolag Försäkringsbolag anskaffning av batterier till brandvarnare till 150 000 NOK årligen 4 Installering av brandvarnare Bostadens ägare, räddningsverket installerar i särskilda fall 5 Utdelning av det i punkt 3 nämnda Räddningsverket Räddningsverket materialet för stadsdelens behov 6 Årligt nätverksmöte Försäkringsbolag Försäkringsbolag kurrensutsätts och anbudsbegäran formuleras. Det finns skäl att använda specialkunnandet på olika fackområden när man utvecklar boendesäkerheten. Så blir det möjligt att hitta lösningar som fungerar med tanke på helheten. Till exempel räddningsverken har en stark expertis om riskbedömning och förebyggande av olyckor. Många yrkesgrupper upptäcker brister i säkerheten vid sidan om sina egna uppgifter. Till exempel sjuktransportchaufförerna kan anteckna sina observationer om brister i boendesäkerheten på kundformuläret så att informationen om situationen förmedlas till den vårdande läkaren. Vid behov kan läkaren be till exempel hemsjukvården att gå och bedöma klientens möjligheter att klara sig i sin bostad och om det behövs hjälpmedel, förändringsarbeten, mm. Bakom olyckor ligger flera faktorer som verkar tillsammans. Med tanke på säkerhetsplaneringen är åtgärder som förebygger utslagning och förbättrar levnadsförhållanden mycket viktiga. Räddningsverkets expertis i förebyggandet av olyckor och räddning kombinerat med social- och hälsoväsendets kunnande om människans funktionsförmåga och ändringarna i funktionsförmågan och sjuktransportpersonalens observationer om boendeförhållandena gör det möjligt att utveckla boendesäkerheten på ett ändamålsenligt sätt. Den tekniska förvaltningens och bostadsförvaltningens roll är central när man funderar på tekniska utvecklingslösningar inom boendesäkerheten. Utslagning och störande beteende kan leda till ökad risk för olyckor och kriminalitet. Denna kedja kan effektivt och på förhand påverkas bara i samarbete med olika myndigheter och aktörer. 4.2 KONFIDENTIALITETEN MÅSTE BEVARAS OCKSÅ I SAMARBETET Att förmedla uppgifter från hemtjänsten eller hemsjukvården till räddningsväsendet väcker frågor om sekretess. Hemtjänstens klientdokument är sekretessbelagda. Hemtjänstens personal har tystnadsplikt om dokumentens sekretessbelagda innehåll och de uppgifter som skulle vara sekretessbelagda om de 20

fanns i ett dokument. I fråga om hemsjukvårdens personal regleras sekretessen för uppgifterna i journalhandlingarna och avvikelser från sekretessen i lagen om patientens ställning och rättigheter. I lagen om klientens ställning och rättigheter, lagen om offentlighet och å andra sidan i lagen om patientens ställning och rättigheter finns stadgandena om lämnandet av sekretessbelagda uppgifter. I detta sammanhang är det primära medlet för lämnandet av uppgifter som omfattas av dokumentsekretess eller tystnadsplikt klientens samtycke. Om personen inte själv har förutsättningar att bedöma betydelsen av det samtycke som skall ges, får uppgifterna lämnas med samtycke av personens lagliga företrädare. Lagliga företrädare är till exempel intressebevakare eller minderårigs vårdnadshavare. Samtycket måste vara frivilligt, uttryckligt, medvetet och tillräckligt specificerat. Ett uttryckligt samtycke inom socialvården innebär inte nödvändigtvis ett skriftligt samtycke, men i praktiken finns det skäl att använda ett skriftligt samtycke för att undvika oklarheter i efterhand. För hälsovårdens del förutsätts att samtycket är skriftligt. Med tillräcklig specificering av samtycket avses att de uppgifter som lämnas och de sektorer som får uppgifter på basis av samtycket har specificerats på ett tillräckligt sätt så att klienten kan bedöma om han eller hon skall ge sitt samtycke eller inte. Att be om samtycke när det behövs bör vara en del av normal betjäningsprocess. Till exempel i kontrollformuläret över boendesäkerhet finns ett ställe för den boendes underskrift. Referensuppgifter om lagarna finns i samband med källmaterialet i slutet av boken. 4.3 DET LÖNAR SIG FÖR KOMMUNERNA ATT DELA ERFARENHETER SINSEMELLAN I bekämpning av olyckor har man konstaterat att interaktionen mellan kommunerna är nyttigt när det gäller att utveckla nya tillvägagångssätt och metoder. Problemen är i hög grad gemensamma, även om kommunernas struktur, storlek och verksamhetsformer varierar. Andras erfarenheter kan ge impulser till nya verksamhetsmodeller. Ett exempel på växelverkan mellan kommunerna är Safe Community-nätverkets regelbundna möten där aktuella frågor diskuteras. Safe Community-nätverket stöder global interaktion mellan säkerhetsinriktade kommuner i syfte att förebygga olyckor. Verksamheten stöds av WHO. Med Safe Community-programmen på lokal nivå avses ett omfattande säkerhetsfrämjande arbete vars mål är att aktivera lokala aktörer: boende, frivilligorganisationer, kommunalförvaltning samt de företag som finns i området. Av finländska kommuner har Hyvinge varit med i Safe Community-nätverket sedan år 2003. (http://www.ktl.fi/portal/suomi/yhteistyoprojektit/tapaturmat/turvallinen_kommunen/). SAFE-COMMUNITY-MODELLENS PRINCIPER Det som är viktigt i Safe community-modellen är kommunens systematiska verksamhet för att förebygga olyckor. Säkerhetsarbetet baserar sig på partnerskap och samarbete. Verksamheten styrs av en grupp som representerar olika delområden. Säkerhetsarbetet utgörs av långvariga program i vilka båda könen, alla åldersgrupper och miljöer samt verksamhetssituationer tas i beaktande. I säkerhetsarbetet finns program som inriktar sig på speciellt riskfyllda miljöer och sårbara befolkningsgrupper. Med programmet främjas säkerheten hos de allra svagaste. I säkerhetsarbetet finns system för dokumentering av olyckornas orsaker och antal. Man har kommit överens om hur de genomförda programmens, processernas och förändringarnas verkningar skall bedömas. Samhällena utvecklar sitt eget arbete och delar med av sina erfarenheter i nationella och internationella nätverk av säkra samhällen. 21

På nationell nivå har Kampanjen mot hemolycksfall stött verksamhet som följer Safe Communitymodellen. Under åren 1995 1999 anordnade Kampanjen mot hemolycksfall tävlingen En säker kommun varje år. De kommuner som haft framgång i tävlingen En säker kommun (Björneborg, Vammala, Oripää, Äänesseudun terveyskeskus ky., Torneå, Kurikka och Hyvinge) har fått sällskap av andra kommuner som aktivt främjar olycksfallsförebyggande arbete, bl.a. Keuruu, Kemi, Pöytyä, S:t Michel, Nådendal och Norra Kymmenedalens samkommun av 7 kommuner samt Ekenäs ekonomiska region. (http:/ /www.ktl.fi/portal/suomi/yhteistyoprojektit/ tapaturmat/turvallinen_kunta/ohjelmat_suomessa/). 4.4 KOMMUNIKATION HÅLLER PARTERNA À JOUR I alla projekt som utvecklar boendesäkerheten behövs aktiv, lyssnande och diskuterande kommunikation mellan parterna. En bra kommunikation är en förutsättning för att ett projekt skall lyckas, vare sig det gäller planeringsskede, byggande och genomförande, ibruktagande och därtill anknuten utbildning eller eventuellt de boendes eller användarnas respons och reaktionen på den. Kommunikationen måste vara flerriktad och diskuterande. Dess mål bör vara att skapa inbördes förståelse som utgör grunden för säkerhetsfrämjande verksamhet. Också traditionell informationsverksamhet, meddelanden, publikationer, webbplatser o.d. behövs så att viktiga säkerhetsfrågor når det allmänna medvetandet och den offentliga debatten. Målgrupper för kommunikation och informationsverksamhet är bl.a. myndigheter, organisationer och verksamhetsutövare som har att göra med boendesäkerhet samt deras anställda, (social- och hälsotjänster, bostadsförvaltning, brand- och räddningsväsen, privata tjänsteleverantörer och tjänstelevererande organisationer, fastighetsskötsel ) specialgruppsmedlemmar som bor eller kommer att bo i byggnaderna i fråga specialgruppsmedlemmarnas anhöriga politiska beslutsfattare och förtroendepersoner medierna Kommunikationsmetoder och -kanaler är bl.a. informationsmaterial (publikationer, broschyrer och handböcker, tidningar, webbplatser) pressinformation och nyhetsproduktion, meddelanden, artiklar, informationsmöten, kampanjer (tidningar, radio, TV, nätmedia) specialgruppernas serviceställen utställningar KUVA HYVINKÄÄLTÄ TILAUKSESSA 22

5. UTVECKLANDET AV BOENDESÄKERHETEN I vanligt hemmaboende tar den boende själv hand om sin boendesäkerhet. Delvis är det fastighetsägaren som har ansvar för brand- och olycksfallssäkerheten, men detta ansvar sträcker sig inte till lägenheten. Om den boende inte själv kan ta hand om sin säkerhet, är det viktigt att anhöriga, arbetarna inom kommunens social- och hälsoförvaltning och andra eventuella tjänsteproducenter har tillräckliga färdigheter att upptäcka riskfaktorer samt kunskap att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra säkerheten. Saken blir komplicerad om personens boende omfattas av offentlig boendeservice till exempel till följd av social- eller hälsoväsendets beslut. Då bör också beslutets säkerhetsverkningar absolut tas i beaktande i beslutet om boendet. I det här kapitlet granskas goda tillvägagångssätt som syftar till att öka specialgruppernas boendesäkerhet. De erfarenheter som man fått stöder en verksamhetsmodell som baserar sig på täckande säkerhetstänkande och säkerhetsplanering att ledningen förbinder sig på alla nivåer, det politiska beslutsfattandet medräknat regelbunden utbildning omfattande och mångsidig information samarbete över sektorgränserna att det är en del av den dagliga verksamheten De bästa resultaten uppnås genom att ta säkerhetssynpunkterna i beaktande i all kommunal verksamhet. 5.1 UTBILDNING ÄR VÄGEN TILL SAMARBETE OCH UPPTÄCKANDE AV RISKER Utvecklingen av boendesäkerheten i kommunerna har fört med sig behovet av att utveckla kompetensen. Samarbete och verksamhetsutveckling förutsätter att olika förvaltningsområden har en tillräckligt stor kännedom om de faktorer som inverkar på boendesäkerheten och samarbetspartnernas lösningar. Bedömningen av risker som inverkar på boendesäkerheten och utnyttjandet av andra yrkesgruppers kompetens i olika situationer förutsätter goda baskunskaper. EXEMPEL PÅ UTBILDNINGSSAMARBETE ÖVER FÖRVALTNINGSOMRÅDENAS GRÄNSER Räddningsväsendet har aktivt varit utbildare bl.a. i S:t Michel och i Helsingfors. Hela personalen i specialomsorgsdistriktet har deltagit i utbildning i brandsäkerhets- och nödsituationsberedskap bl.a. i Satakunta specialomsorgsdistrikt. Social- och hälsoväsendet har utbildat räddningsväsendet i Kemi Kemi har också haft utbildningssamarbete med regionens yrkesläroanstalter Hemtjänstens personal har fått utbildning i bedömning av säkerhetsrisker (bl.a. Oripää, S:t Michel och Helsingfors). Äldre och deras anhöriga har fått handledning och utbildning i boendesäkerhet (bl.a. Kemi). Nya fullmäktigeledamöter har fått omfattande instruktion i säkerhetsfrågor (bl.a. Uleåborg) Utbildningshjälp kan dessutom fås bl.a. från räddningsförbunden, Räddningsbranschens Centralorganisationer i Finland, Folkhälsoinstitutets enhet för hem- och fritidsolyckor, Centralförbundet för de gamlas väl, Invalidförbundet, andra handikapporganisationer osv. 23