Svenska befolkningens inställning till sin pensionsålder 2/3 och /11 Mikael Stattin Working paper 2/13 Department of Sociology 91 87 Umeå, Sweden Telephone: 9-786 5 www.umu.se
Svenska befolkningens inställning till sin pensionsålder 2/3 och /11 Mikael Stattin Bakgrund Mot bakgrund av de utmaningar som aktualiseras av en åldrande befolkning vidtog den svenska regeringen i slutet av 199 talet åtgärder för att stärka svensk forskning på äldreområdet. Via forskningsrådet FAS utlystes medel för att genomföra en bred kartläggning av levnadsvillkor bland äldre människor i Sverige och den sociologiska institutionen vid Umeå universitet erhöll uppdraget. Under åren 2 och 3 genomfördes i samarbete med Statistiska centralbyrån en datainsamling baserad på en utvecklad variant av Statistiska Centralbyråns årliga levnadsnivåundersökningar (ULF) och själva undersökningen kallades Panel Survey of Ageing and the Elderly (PSAE). Dessa två år kompletterades ULF undersökningen med extra urval av personer 55 år och äldre, utan övre åldersgräns. Samtliga i extraurvalet har tidigare deltagit i ULFundersökningar varför PSAE materialet innehåller en kraftfull longitudinell komponent. Även registerdata är kopplat till PSAE databasen. PSAE rymmer också utöver de ordinarie ULF frågorna ett antal tilläggsfrågor riktade till åldersgruppen 55 år och äldre. Dessa fokuserar på fyra olika områden äldre och hälsa, äldre och arbete, äldres ekonomi samt äldre och sociala relationer (se SCB:s Levnadsförhållanden Rapport 112 6, för en övergripande rapportering av undersökningen). Redan vid undersökningens start var målet att också en uppföljning skulle genomföras och under åren och 11 gjordes en replica på 2/3 undersökningen i vilken merparten av de frågor som ställdes 2/3 upprepades. Mellan de båda undersökningsåren förändrades dock datainsamlingsmetoden då SCB övergick från besöks till telefonintervjuer. Detta har påverkat på det sätt frågorna och framför allt hur svarsalternativen har utformats. Merparten av de tilläggsfrågor som ställdes till äldre respondenter 2/2 har dock kunnat behållas vid datainsamlingen /11. Urvalsstorleken har också förändrats så att den senare PSAE undersökningen rymmer färre respondenter än den tidigare. Detta får konsekvenser i första hand när det gäller att bryta ned resultatredovisningar i flera undergrupper. Båda undersökningarna har ett visst bortfall. För ULF undersökningen 2/3 var svarsfrekvensen 74,9 procent och för undersökningen /11, 6,2 procent. Dock var svarsfrekvensen något högre bland de personer som ingick i de specifika PSAE urvalen. SCB har för att erhålla befolkningsrepresentativitet beräknat vikter specifikt för respektive undersökningsomgång. Samtliga resultat i föreliggande rapport är framtagna med viktade data. Syfte och metod Syftet med föreliggande rapport är att rapportera en särskild del av PSAEundersökningarna, nämligen hur den äldre arbetskraften ser på sin pensionstidpunkt. Detta är av särskilt intresse eftersom en långtgående pensionsreform har implementerats mellan tidpunkterna för undersökningarna. En viktig målsättning med reformen är att stimulera till ett förlängt arbetsliv bland äldre arbetstagare. I PSAEundersökningen studerades detta genom frågan; 1
Idag har man ju vissa möjligheter att själv välja när man vill bli pensionerad. Det kan vara både före och efter 65 års ålder. Om du tar hänsyn till din hälsa, din ekonomi, ditt arbete och nuvarande pensionsregler, vid vilken ålder vill du då gå i pension. Beroende på hur respondenten svarar på frågan ges följdfrågor som handlar om skälen till varför man valt den angivna önskade pensionsåldern. I föreliggande rapport redovisas utfallet av frågorna i relativa frekvenser och fördelat på ett mindre antal bakgrundsfaktorer. Notera att framställningen inte innehåller några kvalificerade flervariata sambandsanalyser. Sådana studier pågår och kommer att publiceras fortlöpande i vetenskapliga tidskrifter. Pensionspreferenser 2/3 och 11/11 I figur 1 och två jämförs hur respondenterna svarat på frågan om vid vilken ålder de vill gå i pension och sluta arbeta helt och hållet. Här framkommer att det skett förändringar mellan de två tidpunkterna. Inte så mycket när det gäller hur stor andel av de svarande som anger 65 som önskad pensionsålder men däremot när det gäller att sluta före och framför allt efter 65 års ålder. En minskande andel anger vid den senare tidpunkten en ålder före 65. Här skiljer sig tidpunkterna åt med cirka procentenheter för män och något mindre för kvinnor. Men den kanske mest intressant förändringen avser andelen som vill arbete längre än till 65 år. Denna grupp har blivit dubbelt så stor bland män och nästan tre gånger så stor för kvinnor. Knappt 17 procent rapporterar 11 en önskad pensionsålder som är högre än 65 och nästan tio procent bland kvinnor. Både för män och för kvinnor är förändringen signifikant 1. När det gäller enskilda åldrar framkommer att den allra största ökningen avser en önskad pensionsålder vid 67 år som mer än fördubblats för både män och kvinnor. Detta kan möjligen kopplas till det faktum att den nya pensionsreformen, som möjliggör arbete till 67 års ålder, etablerats under den studerade tidsperioden. Också andelen som anger 7 år som önskad pensionsålder har ökat men det gäller endast män och från mycket blygsamma nivåer, från 2,9 till 4,9 procent. 1 Signifikanstesten utgörs samtliga jämförelser av en prövning av förändring av medelvärden mellan de båda tidpunkterna, T test. 2
49,9 5 45 42,9,8,2 35 25 16,9 15 9,2 5 <65 65 >65 Figur 1. Önskad pensionsålder bland män i åldern 55 64 vid två olika tidpunkter 2 3 respektive. 6 52,3 51,5 5 42,8 39,1 4,9 9,5 <65 65 >65 Figur 2. Önskad pensionsålder bland kvinnor i åldern 55 64 vid två olika tidpunkter 2 3 respektive. Skäl till angiven pensionspreferens En central aspekt när det gäller pensionspreferenser är vilka motiv som de svarande anger för en given önskad pensionstidpunkt. I PSAE undersökningen hanterades detta 3
på så sätt att de individer som angett en önskad pensionstidpunkt före och efter 65 fick välja ur en lista med olika motiv. I figur 3 och 4 redovisas andelen respondenter som valt olika motiv för att sluta arbeta före 65 års ålder. Figurerna visar att relativt små förändringar har skett mellan de två mättidpunkterna och att samma skäl till en förtida pensionering dominerar vid de två tidpunkterna. Båda åren är det överlägset vanligast angivna motivet till en tidig pensionspreferens att man önskar mer fritid och det är något som gäller för båda könen. Det därnäst vanligaste skälet är att hälsan kräver det. Här kan dock vissa förändringar mellan åren ses. Andelen bland männen som anger det skälet har minskat med mer än procentenheter mellan 2/3 och /11. Denna förändring syns inte bland kvinnorna där förändringen kan beskrivas som mer marginell. Skälet arbetet har blivit för krävande anges av cirka en fjärdedel av männen och nära en tredjedel bland kvinnorna. För de sistnämnda ses också en minskning som motsvarar ungefär sju procentenheter. Bland kvinnor är också skälet vill pensioneras samtidigt som make förhållandevis vanligt och det har blivit något vanligare att kvinnor anger det skälet. Övriga skäl anges förhållandevis sällan förutom skälet att en tidig pension är normal i yrket. Detta skäl har också blivit vanligare förekommande den senare mättidpunkten. 9 8 7 6 5 Figur 3. Andel män i åldern 55 64 som anger olika skäl att gå i pension före 65 års ålder vid två olika tidpunkter respektive. 4
9 8 7 6 5 Figur 4. Andel kvinnor i åldern 55 64 som anger olika skäl att gå i pension före 65 års ålder vid två olika tidpunkter respektive. Figurerna fem och sex redovisar andel respondenter som uppgivit olika skäl till en sen pensionspreferens efter 65 års ålder. Liksom i figurerna fyra och fem är rangordningen mellan de olika skälen inte förändrad mellan åren. En positiv inställning till sitt arbete förefaller vara det skäl som anges oftast att man tycker om sitt arbete, att arbetskamraterna är viktiga och att arbetet ger livet innehåll och mening. Samma mönster finns också för kvinnor och för män. Däremot förefaller det finnas en del skillnader mellan män och kvinnor när det gäller förändring över tid. Här bör dock noteras att n talen för respektive skäl är relativt låga, i synnerhet för kvinnor (cirka ). Det innebär en ökad osäkerhet när det gäller tolkning av resultaten på detaljnivå varför detta inte görs här. Istället kan konstateras att det generella intrycket, trots att en viss förskjutning av pensionspreferensen har inträffat mellan de två mättidpunkterna, är att skälen till vald preferens inte påverkats på något dramatiskt sätt. I stort sett är det ett liknande mönster av skäl båda bland dem som önskar en tidig respektive en sen pensionstidpunkt. 5
9 8 7 6 5 Figur 5. Andel män i åldern 55 64 som anger olika skäl att gå i pension efter 65 års ålder vid två olika tidpunkter respektive. 9 8 7 6 5 Figur 6. Andel kvinnor i åldern 55 64 som anger olika skäl att gå i pension efter 65 års ålder vid två olika tidpunkter respektive. Ytterligare en faktor som tidigare visat sig vara av betydelse för pensionspreferensen är social klass (SCB 6). I figur sju framgår hur stor andel i olika SEI kategorier som rapporterar en önskad pensionsålder under 65 år. Här framkommer att högst andel som rapporterar en tidig preferens finns bland facklärda arbetare vilket gäller för båda åren. 6
Endast små skillnader finns mellan lägre och mellantjänstemän medan ej facklärda arbeta noteras för en någon lägre andel med tidig preferens. Lägst andel med tidig pensionspreferens återfinns bland högre tjänstemän och bland lantbrukare bland lantbrukare. När man betraktar förändring över tid framkommer att i de flesta kategorier finns en minskande andel. Undantagen är lägre tjänstemän företagare och lantbrukare. Särskilt stor är minskningen bland högre tjänstemän. Bland dessa har andelen med tidig preferens minskat med cirka 15 procentenheter 8 7 6 5 Figur 7. Andel i åldern 55 64 som anger en ålder lägre än 65 år som egen önskad pensionsålder fördelat på olika sociala klasser vid två olika tidpunkter respektive. I figur 8 redovisas andelen som rapporterar 65 år som önskad pensionsålder. Även här kan vissa förändringar iakttas. Vi ser en ökande andel bland högre tjänstemän, medan andelen faller bland arbetare, mellantjänstemän, egna företagare och lantbrukare. I figur nio redovisas andelen med en preferens högre än 65 år och här ses ett mycket tydligt mönster. I samtliga kategorier har det skett en ökning som relativt sett är störst i arbetargrupperna och bland mellantjänstemän. Bland de senare rapporterar en knapp femtedel att man vill pensionera sig senare än 65 och nästa 15 procent bland ej facklärda arbetare. För samtliga grupper utom egna företagare och lantbrukare är förändringarna av pensionspreferenserna statistiskt signifikanta. 7
7 6 5 Figur 8. Andel i åldern 55 64 som anger 65 år som egen önskad pensionsålder fördelat på olika sociala klasser vid två olika tidpunkter respektive. 5 45 35 25 15 5 Figur 9. Andel i åldern 55 64 som anger en ålder högre än 65 år som egen önskad pensionsålder fördelat på olika sociala klasser vid två olika tidpunkter respektive. Ytterligare en sedan tidigare känd faktor som är viktig för pensionspreferenser är hälsa. Detta mäts i ULF undersökningarna bland annat genom en fråga om subjektiv hälsa där respondenterna ombeds att skatta sin allmänna hälsa på en femgradig skala. I figur 8
presenteras hur pensionspreferenserna fördelas efter subjektiv hälsa där den femgradiga skalan har kodats om till en tregradig. Liksom när det gäller social klass kan vi se att andelen som önskar avsluta sitt arbetsliv före 65 års ålder minskar över tid. Den relativt sett allra största minskningen finns i gruppen som rapporterar dålig hälsa från 69 procent till 52. Detta korresponderar väl med det faktum att en ökande andel föredrar 65 år som egen pensionsålder. Förändringarna i båda dessa grupper är statistiskt säkerställd. Det är den dock inte när det gäller förändringar som avser gruppen med dåligt hälsotillstånd och en sen preferens. 8 7 6 5 Gott hälsotillstånd Någorlunda hälsotillstånd Dåligt hälsotillstånd <65 65 >65 Figur. Andel i åldern 55 64 fördelat efter pensionspreferens och subjektiv hälsa vid två olika tidpunkter respektive. Avslutning Syftet med denna rapport har varit att översiktligt och övergripande rapportera hur den äldre i arbetskraften (55 64 år) ser på sin egen pensionsålder och hur detta har förändrats mellan två olika tidpunkter, 2/3 och /11. Generellt sett kan sägas att förändringar har skett mellan de två tidpunkterna. Även om det fortfarande rör sig om en minoritet så har andelen som anger en önskad pensionsålder högre än 65 år ökat. Och det förefaller vara en förändring som har skett på en bred front och omfattar olika grupper i samhället. Detta är en utveckling som ligger i linje med de uttalade ambitioner om ett förlängt arbetsliv som ett svar på de utmaningar som aktualiseras av en åldrande befolkning. En viktig fråga att studera vidare är vad denna förändring kan tänkas bero på och här finns det en lång rad förklaringsalternativ. Den kanske mest näraliggande förklaringen hänger samman med den pensionsreform som under den studerade perioden succesivt införts och etablerats. Denna möjliggör arbete upp till 67 års ålder vilket kan jämföras med den tidigare pensionsåldern om 65 år. Det är inte osannolikt att tänka sig att den tidigare ordningen fungerade som en slags institutionell diskriminering och att individer som kunde tänka sig att arbeta längre faktiskt inte erhöll den möjligheten. När detta nu via det nya pensionssystemet möjliggörs kan det avläsas som 9
en ökning av andelen individer som vill jobba längre än 65 år. Den relativt stora uppmärksamhet som getts frågor om pensionsålder mellan våra mättidpunkter, från såväl den politiska arenan som från media, kan också har påverkat allmänhetens syn på vad som är en acceptabel pensionsålder för egen del. Människor kan alltså ha justerat sina preferenser i enlighet med en ny samhällelig diskurs. Men preferenser påverkas också i hög utsträckning av andra strukturella och individuella faktorer. Det kan till exempel också vara så, att det vi ser utgörs av en så kallad kohorteffekt där förändringen är betingad av att den grupp som tillfrågas vid det senare tillfället äger andra egenskaper än de som tillfrågats tidigare. Men för att närmare granska sådana frågor krävs fortsatta och fördjupade analyser av vad som orsakat den förändring i pensionspreferens som vi sett här.