Strategisk handlingsplan (2006 2008) för Sveriges bidrag till den globala bekämpningen av smittsamma sjukdomar

Strategisk handlingsplan (2006 2008) för Sveriges bidrag till den globala bekämpningen av smittsamma sjukdomar

Inledning Regeringens strategiska handlingsplan (2006 2008) för Sveriges bidrag till den globala bekämpningen av smittsamma sjukdomar, inklusive av antimikrobiell resistens utgår ifrån en aktuell global epidemiologisk situation som är en fortsatt utmaning. Handlingsplanen (UD2005/67774/GU) antogs den 20 december 2005. Den bygger på förslag från regeringens särskilde utredare, professor Bjarne Bjorvatn (SOU 2005:107). Handlingsplanen fokuserar långsiktiga insatser för att utveckla kapacitet inom olika områden. Förutsättningar är ökad utbildning, jämställdhet och starka hälsosystem. Det krävs också ökad forskning inom och mellan vitt skilda discipliner, samarbete mellan grundforskning och industri, mellan Sverige och andra länder inom och utanför EU. Handlingsplanen ger riktlinjer för det fortsatta arbetet när utmaningarna antas med kraftfulla insatser för en hållbar global utveckling.

Strategisk handlingsplan (2006-2008) för Sveriges bidrag till den globala bekämpningen av smittsamma sjukdomar Allmänt: 1. Genom samstämmighet mellan politikområden och samstämd handling i olika fora i enlighet med den svenska politiken för global utveckling skall Sverige bidra till den globala bekämpningen av smittsamma sjukdomar inklusive genom en kraftfull biståndssatsning. 2. Samarbetet (bilateralt, genom EU och multilateralt) med olika nyckelaktörer som regeringar, mellanstatliga och det civila samhällets organisationer, läkemedelsindustrin och forskningen skall präglas av långsiktigt engagemang, mätbara mål och tydliga indikatorer. Avtal om utfasning av ekonomiska åtaganden skall ingå i samarbetsavtal. 3. Befintliga redskap skall utgöra grunden för de föreslagna insatserna. Ett multidisciplinärt synsätt och samarbete mellan universitet och högskolor, industri, det civila samhällets organisationer och myndigheter skall utvecklas. Sambanden mellan människors hälsa och utbildning, barns behov och rättigheter, jämställdhet, djurhållning, djurens hälsa, en hälsosam miljö, inklusive tillgång till rent vatten, sanitet, säkra livsmedel samt tillgång till en adekvat boende- och arbetsmiljö skall uppmärksammas. Synergieffekter mellan politikområden skall eftersträvas. 4. Sveriges bidrag till den globala bekämpningen av smittsamma sjukdomar genom bistånd skall även främja utvecklingen av innovativa finansieringsmekansimer för bistånd. Det skall utgå ifrån samarbetsländers prioriteringar, behov och strategier för hållbar utveckling. 5. Sammanlagt avsätts varje år under perioden 2006 2008 ytterligare drygt en halv miljard kronor till ökade och nya insatser för att genomföra handlingsplanen på olika områden. En årlig fördelning av medlen görs i regeringens regleringsbrev till olika myndigheter. Den svenska resursbasen skall tas till vara. 6. al Val av samarbetsform och biståndskanal skall bygga på en bedömning av centrala aktörers komparativa fördelar för biståndets effektivitet i Paris-deklarationens anda. Partnerskap mellan offentlig och privat sektor skall utvecklas och synergieffekter skall eftersträvas mellan hälsoinsatser och olika insatser inom områden som förvaltning, utbildning, forskning, rättigheter, miljö och handel. 7. sitt bilaterala samarbete skall Sverige koncentrera sina insatser på ett sätt som medger både helhetssyn och

fördjupad insikt i samarbetslandets problemformuleringar, strategier samt en uppföljning av egna och andra aktörers insatser. Samordning och samarbete i olika former skall stärka utbytet av tillgängliga resurser. 8. ärldshälsoorganisationen Världshälsoorganisationen ( HO) (WHO) skall stärkas för att bättre kunna utföra sitt normativa uppdrag inom området smittsamma sjukdomar och sitt uppdrag att ge stöd till fattiga länders arbete att uppnå de hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen. Frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är i det sammanhanget centrala. sin styrning av WHO och globala hälsopartnerskap skall Sverige särskilt verka för att frågorna om hälsosystem inklusive tillgång till hälsovårdspersonal uppmärksammas. 11. Vid id genomförandet av handlingsplanen skall etiska aspekter beaktas, dels så att en balans skapas mellan samhällsintresset av smittskydd och individens integritetsbehov, dels för att säkerställa att forskningsprojekt och kliniska prövningar genomförs på ett etiskt korrekt sätt. Ett genusperspektiv skall tillämpas. Säkerhetsaspekter på forsknings- och utvecklingssamarbetet måste beaktas. Missbruk av kunskaps- och teknologiöverföring måste förhindras (se bilaga). 12. Genomförandet av handlingsplanen skall utvärderas regelbundet i återkommande utvärderingar och rapporteringar om olika insatser och i resultatredovisningen gällande Sveriges politik för global utveckling. 9. Stöd till forskning och annan kunskapsuppbyggnad inom hälsosektorn och mellan discipliner är en viktig komponent i handlingsplanen, såväl i förebyggande arbete som i vård och behandling. Stor vikt skall läggas vid stöd till kapacitetsutveckling, inklusive system för kunskap och innovation och vid fattiga länders och människors tillgång till globala gemensamma nyttigheter och fungerande offentliga hälsosystem. 10. Stödet till forskning i Sverige med potentiellt stor betydelse för utvecklingen i fattiga länder måste utvecklas vidare och med hänsyn till allmänna forskningspolitiska överväganden. Det är viktigt att bibehålla, och utveckla en svensk nationell forskningskompetens inom området, bl.a. med tanke på eventuella uppkommande hot mot folkhälsan. Prioriterade insatser inom ramen för regeringens särskilda satsning på smittsamma sjukdomar inklusive hiv/aids under perioden 2006 2008. 1. Förstärkning av hälsosystem a) aktiv politisk dialog om vikten av fungerande hälsosystem inklusive adekvat bemanning för alla hälsoinsatser och för andra hälsorelaterade utvecklingsinsatser skall föras bilateralt och multilateralt samt ingå i verksamhetsberättelser och årsredovisningar från berörda myndigheter till regeringen; b) aktivt bidra till styrningen av HO:s, WHO:s, ärldsbankens Världsbankens och de globala hälsopartnerskapens verksamhet i syfte att främja att organisationerna bidrar till utvecklingen av goda hälsosystem globalt och på landnivå; c) stöd till utbildning av tillräcklig personal för den offentliga hälsovården i samarbetsländer och till utrustning för diagnostik, vård, och behandling; 6

d) stöd till utveckling av informationssystem för ledning av hälsosystemen; e) stöd till tillämpning av internationella hälsoregelverket ( HR) inklusive system för övervakning, rapportering och tidig varning av ofrivillig och avsiktlig smitta; 2. Andra riktade insatser a) stöd till epidemiologiska studier inklusive studier av zoonoser, influensa, antibiotikaresistens och negligerade smittsamma sjukdomar; b) stöd till sektoröverskridande insatser för t ex tillgång till rent vatten, sanitet, myggnät, utbildning, hälso- och sexualupplysning samt handel, djurhållning och veterinärmedicin; c) stöd till ökad täckningsgrad av vaccinationer genom globala vaccin alliansen (GA ) och dess partners inklusive riktade insatser för utrotning av mässling och polio; d) stöd till förstärkt arbete för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som centrala element i insatser för jämställdhet och andra insatser för bekämpning av sexuellt överförd smitta; e) stöd till utveckling av ett arbetsprogram inom WHO för arbetet mot antimikrobiell resistens med fokus på antibiotikaresistens; f) stöd till program mot hiv/aids, malaria, diarrésjukdomar och influensa inklusive ökat stöd till rätt användning av antibiotika och behandling av tuberkulos. Särskild vikt skall läggas vid samarbetslandsbehov och läkemedelsindustrins roll; g) stöd till åtgärder mot utveckling av antibiotikaresistens; samarbete inom EU och globalt. Sådana forskningsprogram skall kunna ge stöd till rekrytering av forskare, stöd till forskargrupper och till deras samarbete inklusive med forskare i utvecklingsländer. Dessutom kan stöd ges till forskningsprojekt, inklusive kliniska prövningar i fas 1 och fas 2. b) ökat stöd till klinisk prövning för vaccinutveckling gällande hiv/aids, malaria, diarrésjukdomar och influensa. Särskild vikt skall läggas vid läkemedelsindustrins roll, liksom vid internationellt samarbete för framtagning av testmodeller för vacciner och läkemedel mot smittsamma sjukdomar som främst drabbar fattiga länder; c) ökat stöd till kvalitetssäkrad och utvecklingsrelevant forskning inriktad på hälsosystem, folkhälsovetenskap och beteendevetenskap. d) ökat stöd till kunskaps- och produktutveckling som gäller nya antibiotika och åtgärder mot antibiotikaresistens. 3. Forskning och utveckling a) stöd till och utveckling av kvalitetssäkrade och utvecklingsrelevanta forskningsprogram inriktade på global hälsa som utförs i Sverige samt inom ramen för 7

Bilaga till UD2005/67774/GU Att förhindra missbruk av kunskap och teknologi (1972 års konvention mot biologiska vapen) Det finns kopplingar mellan kampen mot smittsamma sjukdomar och kampen mot spridning av agens som kan användas i framställningen av biologiska vapen. Sjukdomsalstrande mikroorganismer, såsom bakterier, virus och mikrosvampar har det gemensamt att de kan användas i sådana vapen. Det är därför viktigt att kunskap och teknologi inte missbrukas. 1972 års konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt deras förstöring, den s.k. B-vapenkonventionen, antogs den 10 april 1972. Konventionen har idag 153 parter. Sverige ratificerade konventionen den 5 februari 1976. Konventionstexten är utgiven på engelska och svenska i SÖ 1976:18 (Sveriges internationella överenskommelser). Stater som ansluter sig till B-vapenkonventionen har både rättigheter och skyldigheter. Konventionens artikel ålägger varje fördragsslutande stat att varken utveckla, producera, lagra eller på annat sätt komma över biologiska agens eller toxiner av former eller kvantiteter som inte kan rättfärdigas av profylaktiska, preventiva eller andra fredliga ändamål. Likaså förbinder sig varje fördragsslutande stat enligt artikel att inte överföra till någon mottagare sådana biologiska agens, toxiner, vapen eller utrustning. Artikel X uppmuntrar stater att delta i eller underlätta utbyte av utrustning, material och kunskap för fredliga ändamål. Konventionen skall inte tillämpas så att den hämmar de fördragsslutande staternas ekono- miska och teknologiska utveckling. För att kunna leva upp till både Artikel och X så måste stöd i form av kompetensuppbyggnad och överföring av utrustning ske så att insyn och öppenhet främjas, t.ex. genom samarbetsprojekt. Ett viktigt element i efterlevnaden av B-vapenkonventionen är den årliga nationella rapporteringen inom ramen för s.k. förtroendeskapande åtgärder (Confidence Building Measures). Sverige lämnar årligen in en sådan rapport till FN med bl.a. information om sjukdomsutbrott, såväl på human- som djursidan. Under Utrikesdepartementets ledning deltar framförallt Smittskyddsinstitutet (SM ), Totalförsvarets forskningsinstitut (FO ) och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i detta rapporteringsarbete. Sverige bedriver exportkontroll för att förhindra att utländska aktörer utvecklar massförstörelsevapen med hjälp av ämnen, utrustning eller kunskap som kommer från Sverige. Sverige deltar också aktivt i det internationella samarbetet på exportkontrollområdet för att förhindra spridning av sådana vapen. Säkerhetspolisen samarbetar med flera myndigheter, bl.a. nspektionen för strategiska produkter ( SP), för att förhindra handel med produkter som kan misstänkas vara avsedda för framställning av massförstörelsevapen. Säkerhetspolisen har utgivit följande informationsmaterial: n Att skydda svensk bioteknik En broschyr om att skydda forskning, kunskap och produkter mot spionage 9

och framställning av biologiska vapen; Säkerhetspolisen, november 2004. n Spridning av massförstörelsevapen En rapport om arbetet med att förebygga och uppdaga spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen; Säkerhetspolisen, juni 2003. För vidare information se www.sakerhetspolisen.se och www.isp.se För information om samspelet mellan åtaganden under B-vapenkonventionen och internationellt smittskyddsarbete se: n Public health response to biological and chemical weapons WHO guidance, Second edition; utgiven av WHO, Genève 2004. 10

Utrikesdepartementet 103 39 Stockholm West Studios UD06.057