Rapport brukarstyrd brukarrevision PIVA Varberg 2012 den 26 november 2012 Skriven av: Jan Nyman och Therese Lind
Innehåll SAMMANFATTNING... 2 FÖRBEREDELSE... 3 SYFTET... 4 PROJEKTLEDNING... 4 REVISORER... 4 GENOMFÖRANDE... 5 PROJEKTGRUPPEN... 5 BRUKARREVISIONSPROCESSEN... 5 KONFIDENTIELLT... 7 INFORMATION OM PROJEKT OCH RESULTAT... 8 RESULTAT... 9 BAKGRUNDSFAKTORER... 9 TILLGÄNGLIGHET... 11 STÖDETS UTFORMNING OCH INNEHÅLL... 14 DELAKTIGHET... 17 BEMÖTANDE OCH MILJÖ... 18 KOMPETENS OCH RESURSER... 20 FÖRÄNDRING... 22 ANALYS... 23 BEMÖTANDE BETYDELSEFULLT... 24 1
Revisionen genomfördes mellan den 18 juni och den 9 september 2012 på PIVA (psykiatriska intensivvårdsavdelningen) i Varberg. Sammanfattning Det vi har sett är att det kan vara svårt att komma in på PIVA för avgiftning/tillnyktring och att det brister i vårdkedjan efter att man har lämnat avgiftningen. De som söker vård på PIVA är män i hög ålder med läkemedel och alkohol som huvuddroger. Unga missbrukare och tyngre drogmissbrukare söker sig någon annan stans för vård. Motivationen till behandling och vård är stor och bör tas till vara på och stödjas redan på avdelningen, och där skulle brukarrådet i Halland kunna vara en resurs och ett stöd för brukaren. Uppföljning och planerad behandling efter avgiftning är inte tillräcklig utan kan förbättras. Personalens bemötande och omsorg får gott betyg i både enkäten och i samtal med brukare. PIVA är i första hand till för psykiskt sjuka och i andra hand till för avgiftning/tillnyktring. 2
Förberedelse Våren 2012 bestämde det regionala brukarrådet i Halland att genomföra en brukarrevision på en avdelning inom psykiatrin i Halland. Uppdraget initierades av Region Halland då processledaren inom missbruk och beroende Åsa Claesson hade fått vetskap om brukarrevision via SKL (Sveriges kommuner och Landsting) och Verdandi. Verdandi är en organisation som arbetar för ett öppnare samhälle. Verdandis värderingsgrund är att "alla behöver behövas". Alla människor behövs i kampen för ett rättvist och solidariskt samhälle och alla behövs i samhället. Alla har erfarenheter, kunskaper och resurser som kan frigöras och tas tillvara. I november 2011 fick tre representanter från brukarrådet i Halland åka till Stockholm för att få mer kunskap om vad en brukarrevision innebär. En brukarstyrd brukarrevision är en granskning av en verksamhet eller enhet som ger vård, stöd eller service till människor. Brukarstyrd innebär att den görs av brukare eller närstående med egna erfarenheter av verksamheten. En brukarstyrd brukarrevision innebär att brukare har kontroll över revisionsprocessen. Vilket innebär att ta fram revisionens verktyg, att genomföra revisionen, att analysera och dra slutsatser och att återkoppla resultatet. Genom att det är brukare, istället för professionen eller experter, som genomför revisionen så får man syn på sådant som man annars inte skulle upptäcka, (hämtat från SKL:s (Sveriges kommuner och landsting, SKL 2012). Det regionala brukarrådet i Halland valde att genomföra revisionen på PIVA (psykiatrisk intensivvårdsavdelning) i Varberg för att PIVA idag är ett av få alternativ att söka sig till för att bli avgiftad. I Halland finns det två psykiatriska mottagningar, en i Varberg och en i Halmstad. Tidigare fanns TNE (tillnyktringsenheten)i Halmstad och Getterön i Varberg som nu båda är nedlagda. TNE i Halmstad lades ner i början på 2000-talet av besparingsskäl och Getterön i Varberg lades ner 2010 på grund av att lokalerna var så gamla och nedgångna och inte ansågs vara lönsamma att renovera. Brukarrådet har av egen erfarenhet och genom röster från brukare i olika brukarföreningar sett 3
ett problem att komma in på avgiftning och även att få hela vårdkedjan att hänga ihop efter avgiftningen. Det finns ingen självklar plats att vända sig till för att bli avgiftad, då PIVA i första hand vänder sig till psykiskt sjuka. Syftet Syftet med brukarrevisionen var att påvisa behovet av en tillnyktring/avgiftning i Halland och att göra brukarnas röst hörd. Projektledning Jan Nyman som är samordnare för brukarrådet Halland har varit projektledare, med stöd av Therese Lind samordnare kring brukarinflytande för Region Halland. Projektledningsarbetet har inneburit att samordna möten med brukarrevisorerna och utbildning för att skapa revisionsverktyg och för att kunna konstruera relevanta frågor till en enkät. Utbildningen har funnits till för att revisorerna ska få kunskap för att sammanställa svaren och göra en analys av resultatet. En viktig del av projektledningen har också varit att samordna och planera undersökningen på plats på PIVA i Varberg på ett sådant sätt att personalen inte blev störd i sitt dagliga arbete. Revisorer Den brukarstyrda brukarrevision utformades och utfördes av brukarrevisorer, dvs. brukare eller närstående med egna erfarenheter av likartad verksamhet. Brukarrevisorerna var alla representanter i brukarrådet i Halland och kom från olika lokala föreningar i länet. Brukarrevisorerna har inte själva varit aktuella i den verksamhet som granskas. Vilket har varit ett krav för att fullgöra ett trovärdigt uppdrag. Brukarrevisorerna hade som uppgift att utforma enkäten och frågorna och planlägga revisionen. 4
För själva revisionsuppdraget utgick ersättning. Information, förankring och återkoppling till alla berörda brukare, personal, ledning och brukarrevisorer var centrala delar i revisionsarbetet. Genomförande I inledningen av revisionen hade projektgruppen ett förberedande informationsmöte med PIVA:s enhetschef Annika Ruff och en sjuksköterska. Projektgruppen fick även ta del av dokumenten, Rutin alkoholabstinens, Balanserat styrkort 2012 och Arbetsmål för PIVA. Mötet gav god inblick i PIVA:s verksamhet och kunskaper om hur personalen arbetar på avdelningen. Under våren 2012 träffades projektgruppen en gång i månaden och arbetade på enkäten och frågorna, under två av mötena deltog även Gunvi Haggren,handledare från Verdandi, och hjälpte till genom att ge råd och förslag till hur frågorna och enkäten kunde utformas. Projektgruppen Projektgruppen har bestått av sex stycken revisorer. Gruppen har dock inte varit intakt under hela projekttiden. Några revisorer har fallit ifrån under arbetet, orsakerna har varit ändrade levnadsförhållanden, sjukdom, återfall och arbete. Deras platser har fyllts av nya revisorer. Dock har kärnan i projektgruppen varit samma under hela tiden vilket har underlättat arbetet. Brukarrevisionsprocessen En inledande utbildning om brukarstyrda brukarrevisioner hölls av Gunvi Haggren, handledare från Verdandi, för revisorerna. Utbildning integrerades till framtagning av enkäten. Under utbildningen utformades en modell som revisionsgruppen ville jobba efter. 5
Revisionsgruppens modell Akutboende Alt. Lösning Aktivt Missbruk Tillnyktring Avgiftning Utredning/UAE Behandling PIVA Revisionsgruppen anser att brukarrådet i Halland kan ta en del arbetet med att få vårdkedjan att fungera bättre. Revisionsgruppen vet genom egen erfarenhet att det är ett heltidsjobb att hålla sig nykter den första tiden efter en avgiftning, att kunna få stöd till att ta de kontakter och utföra vardagliga sysslor som behövs kan vara av största vikt för att orka fortsätta vara nykter/drogfri. Arbetsmötena med projektgruppen har varit givande och kreativa. Diskussionerna har varit många och handlat utöver lämpliga revisionsverktyg och relevanta enkätfrågor för PIVA:s verksamhet också om missbruksvården i Halland och önskan om en optimalt fungerande vårdkedja. En av faktorerna för att få en så bra enkät som möjligt var att diskutera frågorna från flera håll. Revisionsgruppen bestod av en blandning av människor i olika åldrar, olika kön och med olika bakgrund när det gäller missbruk och beroende, vilket har nyanserat diskussionen. Enkäten konstruerades fram under mötena genom diskussioner, där vi försökte få frågorna så relevanta och konkreta som möjligt. Projektgruppen inriktade sig i första hand på att se hur brukaren kommer in på PIVA och vart man tar vägen efter avgiftning/tillnyktring. Centrala huvudrubriker i enkäten handlade om tillgänglighet, stöd, delaktighet, kompetens och förändring. Även frågor som rör verksamhetens miljö och personalens bemötande togs upp. 6
Revisionen genomfördes på det sätt att en revisor hade ansvaret att genom telefonkontakt varje dag under tiden revisionen pågick höra efter om det fanns någon aktuell patient inlagd på PIVA. Från PIVA:s sida upprättades ett schema med sjuksköterskor från avdelningen som hade ansvaret att informera om det fanns patienter som kunde delta i undersökningen. När så var fallet tog sig två stycken revisorer till avdelningen och intervjuade brukaren avskilt på dennes rum för att det skulle vara så konfidentiellt som möjligt. Revisorerna fanns närvarande under hela tiden brukaren fyllde i enkäten för att finnas till hands om några frågor skulle uppstå. När brukaren ansåg sig klar med enkäten lades den i ett kuvert som förseglades i brukarens närvaro för att tystnadsplikten revisorerna hade mot brukaren inte skulle ifrågasättas. Under samtalen mellan patienter och brukarrevisorer framkom att många av brukarna kände sig rädda och osäkra när de skulle lämna avdelningen efter avgiftning/tillnyktring. De känslorna handlade mycket om hur de skulle klara av att hålla sig nyktra och vart de skulle vända sig för att få hjälp. Många av brukarna talade om att de var ensamma och kände sig utsatta, samtidigt som det kändes bra att vara inlagda på avdelningen då de blev sedda som människor och att personalen brydde sig om dem. Konfidentiellt Tystnadsplikt och integritet är viktiga ledord både i förhållande till de brukare som medverkar och de som utför revisionen. I maj månad innan revisionen startades hade vi ett extra möte där samtliga revisorer fick skriva på ett avtal om tystnadsplikt som tagits fram i dialog med PIVA:s avdelningschef. Avtalet innebar att projektgruppen gick noggrant igenom tillvägagångssättet och etiskt korrekt agerande på PIVA. Integritet diskuterades och tydlighet gentemot brukaren. Syftet med avtalet underströk också att varje intervju skulle inledas med en överenskommelse om tystnadsplikt mellan revisorer och brukare. Det skulle framkomma tydligt att det var helt frivilligt att besvara enkäten och att den när som helst kunde avbrytas av brukaren. Enkätsvaren förvarades inlåsta där endast revisionsgruppen var de enda som hade tillgång till dem tills det var dags att sammanställa alla svaren. 7
Information om projekt och resultat Information och förankring har utöver revisorsgruppen skett till personal och verksamhetsledning samt till berörda brukare. Informationen till verksamheten och personalen skedde inför och efter det att revisionen genomfördes. På en arbetsplatsträff på PIVA i Varberg den 24 september 2012 redovisades resultaten för personalen. Svaren redovisas även på PIVA genom anslag i lokalerna. Vi deltog även i en arbetsplatsträff före revisionen startade och informerade personalen hur revisionen skulle utföras. En redovisning för revisorer och brukarrådet gjordes den 26 september 2012. 8
Resultat Revisionen genomfördes mellan den 18 juni och den 9 september 2012 på psykiatriska intensivvårdsavdelningen (PIVA) i Varberg. Under perioden har 47 patienter uppfyllt kriterierna för att delta i undersökningen. 32 stycken har deltagit som respondenter varav 23 var män och 9 var kvinnor. En del av de 15 som inte har deltagit har inte varit kvar på avdelningen tillräckligt länge för att vi skulle hinna nå dessa, andra har tackat nej till att delta i undersökningen. Bakgrundsfaktorer 9
Revisionen visar att medelåldern är hög och domineras av män som söker vård, och vid jämförelse som gjordes av revisionsgruppen av enkätsvaren mellan män och kvinnor har inga stora skillnader konstaterats. Något som kan uppmärksammas är att antalet ungdomar är lågt. Vart söker sig ungdomarna? Samma sak gäller andra droger än alkohol och läkemedel, amfetamin och heroin saknas nästan helt bland svaren. Alkohol och läkemedel står för nästan tre fjärdedelar av uppgivet huvudmissbruk. Mest förekommande orsaker till besök på PIVA har varit alkohol, depression, ångest, självmordstankar, överkonsumtion benzodiazepiner och överdoser av droger och alkohol. 10
Många uppger depression som orsak till besöket. Många upplever det som en nyckel för att komma in. Enkätsvaren och samtalen vi haft med brukarna tyder på att det är svårare att komma in på avgiftning om man bara uppger att man söker vård för att bli avgiftad. En del av brukarna har angett mer än ett huvudmissbruk. En stor del är blandmissbrukare. Tillgänglighet Revisionen granskade frekventa besök, tillgänglighet att komma in och få vård och orsaker till nekad vård. 11
12 brukare har blivit nekad inläggning 1 gång. 1 brukare har blivit nekad inläggning 2-5 gånger. 1 brukare har blivit nekad inläggning mer än 5 gånger. 12
Återfallsfrekvensen är hög då 7 av 10 kommer för att få hjälp på grund av att man återfallit i missbruk. 14 brukare har blivit nekade avgiftning och av dem är det 9 stycken som inte ansågs behöva vård. Brukaren anser att han eller hon är för frisk mentalt och eftersom brukaren söker endast för sitt missbruk kommer han eller hon inte in för avgiftning. Återkommande besök visar på att det brister någonstans i vårdkedjan. Att brukaren får hjälp med att bli avgiftad är en sak men att man sedan inte klarar av att hålla sin nykterhet/drogfrihet gagnar varken brukaren eller vården. 13
Stödets utformning och innehåll Följande cirkeldiagram visar svar på hur lång tid brukaren vistats på avdelningen, vad han eller hon anser om hjälpen som ges och vilka möjligheter stödets utformning verkligen innebär. 14
Revisionen visar på att 66 % av brukarna anser att de får den hjälp de behöver när det gäller avgiftning men 25 % säger sig sakna viss hjälp. Önskemål om en mer positiv miljö och att man ges möjlighet till att aktivera sig framträder i undersökningen. Även önskemål om en längre nedtrappning efterfrågas. Hela 77% av brukarna anser att de behöver mer behandling än vad de erbjuds. Det uttrycks ett tydligt behov av ytterligare hjälp i någon form. Behoven ser lite olika ut, vissa anser det värdefullt att få komma till ett behandlingshem efter avgiftning medan andra vill till en speciell öppenvårdsmottagning. Det finns generellt en uppenbar önskan om att bryta sina mönster och lyftas ut ur gamla missbruksvanor. 15
En majoritet anser att de behöver vidare vård, vilket visar att man är motiverad och menar Vi vill in i vårdkedjan. Den avgörande motivationen som är så stark i början av ett tillnyktrande sjunker snabbt för varje dag efter att man lämnat avgiftningen. Krasst kan man utläsa att droger funkar vid avgiftning (läs medicin). Vad är det egentligen för avgiftning man fått när huvuddrogen bytts ut till annan drog/medicin? Vi tolkar därför ja-svaret i frågan om man är nöjd med avgiftningen som en sanning med modifikation. Medicinering och alkoholdämpande medicin kan ifrågasättas anser revisionsgruppen av egen erfarenhet! Med vårdplan menar vi att brukaren har en planerad vård som diskuteras med läkare och personal på mottagningen och att brukaren är medveten om vårdplanen och processen för den. Så är inte 16
fallet för många av brukarna. Brukaren får inte alltid den information som behövs för att kunna planera sin uppföljning efter avgiftning. Finns det ingen uppföljning efter en avgiftning och tillnyktring så är chanserna att brukaren klarar av att hålla sig nykter/drogfri väldigt små. Detta visar att en fungerande vårdkedja måste börja byggas redan vid avgiftning/tillnyktring. Delaktighet Revisionen visar vilken grad av delaktighet man som brukare upplever att man har och vilka förutsättningar som finns för att kunna påverka sin situation som brukare. Sättet att se på delaktighet kan vara lite olika. Att vara delaktig anses inte vara en fördel för alla. 41 % av brukarna som svarat på enkäten vill vara med och påverka medan flera litar på att personalen gör det som är bäst för mig som brukare. Det är alltså inte självklart att man vill påverka sin patientsituation utan förlitar sig på kunskaperna som finns. Här är dialogen och bemötandet viktigt. Det handlar mycket om den dialog som finns eller inte finns mellan brukare och personal. Missbruksenheten på socialförvaltningen har här ett ansvar när den kopplas in för att möta upp brukarens behov på vidare behandling och då är det viktigt att en kontakt 17
knyts så tidigt som möjligt, helst redan på avgiftningen/tillnyktringen när brukaren är som mest motiverad och vill göra något åt livssituationen. Bemötande och miljö Brukarrevisorerna har utifrån brukarens perspektiv granskat personalens bemötande, brukarens vistelse och upplevelsen av miljön. Resultatet är övervägande positivt. 18
. Personalen på PIVA får ett mycket gott betyg av brukarna. Bemötandet är väldigt viktigt när man söker hjälp för avgiftning/tillnyktring. Brukaren som 19
söker hjälp har kommit till insikt att man behöver hjälp för sitt missbruk och är i en väldigt utsatt position. Hon eller han söker stöd och hjälp och är väldigt tacksam för att man blir omhändertagen och sedd av andra människor. När det kommer till miljön går det kanske inte att påverka så mycket. Man får ta hänsyn till att det är en låst avdelning och säkerhet för personal och patienter måste beaktas. Om det hade funnits en ren avgiftnings/tillnyktringsenhet hade det här inte varit något problem då man fokuserar på behandlingen av missbruket och inte på det psykiska tillståndet. Efter avgiftning kan brukaren om tillståndet och måendet kräver det tillgodogöra sig annan vård/behandling på ett positivt sätt. Kompetens och resurser Frågor kring personalens kunskaper och kompetens belystes. 52 % anser att kunskapen finns och är tillräcklig medan än stor del är tveksam till personalens kunskaper. En efterfrågan som finns är mer kunskaper om beroendeproblematik överhuvudtaget. 20
Osäkerheten om planerad uppföljning är rätt stor. Över hälften saknar information om eventuell uppföljning. Det sker uppföljning men hur den ser ut är olika från brukare till brukare, det kan handla om allt från att du åker på behandlingshem eller att du träffar läkare på din vårdcentral och får antabus utskrivet. Brukarna upplever att den uppföljningen som finns är otillräcklig. Det är här brukarrådet skulle kunna komma in i bilden och finnas som en resurs och ett stöd när brukaren lämnar avgiftningen. Det finns föreningar att använda sig av och slussa vidare till. Det finns människor som vill hjälpa. Man kan också fråga sig hur knuten socialtjänsten är till PIVA och uppföljningen av patienten? Återigen blir det viktigt att upprätthålla kontakten. Flertalet patienter anser att det finns kunskap hos personalen på PIVA om avgiftning och där läkaren har stor makt. 21
Förändring 63 % av brukarna svarar att de åker hem efter avgiftning. Revisionsgruppen ifrågasätter om det är bra att man åker tillbaks till den miljö där man vanligtvis missbrukar i utan att bryta sitt gamla mönster. 19 % vilket betyder att sex stycken kommer på behandling efter avgiftning. Det är positivt, men det är ändå relativt få och vilken behandling handlar det om? Det är stor skillnad på att åka på behandlingshem och att få antabus utskrivet på recept. Endast 33 % tror inte att de kommer att hamna på PIVA igen. Här finns en uppgift för 22
brukarrådet att ta hand om och motivera resterande 67 %. Revisionsgruppen anser att 57 % är en skrämmande stor siffra för de som inte vet om de kommer att hamna på PIVA igen! Kommentarer vi fått av brukarna handlar till stor del om att de är tacksamma för hjälpen de fått och ger beröm till personalen. Brukarna påtalar att det är stor skillnad på PIVA i Varberg och Halmstad och att det är skillnad på bedömningen om man tas in. Ett flertal av brukarna vill åka på behandling direkt efter avgiftning. Analys Brukarrevisionen som genomfördes på PIVA i Varberg visar att behovet av en tillnyktring/avgiftningsenhet är stort i Halland och nödvändig för att få en fungerande vårdkedja. Vi kan se att den som söker hjälp för sitt beroende inte kommer in på rena missbruksproblem, utan man bör ha någon psykisk diagnos med sig för att komma in på behandling. Alla som vill bli nyktra och drogfria ska få möjlighet till det. Som det fungerar i dag är brukaren mer eller mindre tvungen till att lägga till en psykisk åkomma för att kvala in. Det räcker inte att man söker vård för avgiftning utan brukaren lägger till att han är suicidal eller deprimerad för att komma in. 23 Hög ålder och män dominerar i vår undersökning. Alkohol och läkemedel är de vanligaste drogerna. Brukarrevisorerna ser ett samband mellan hög ålder och alkoholkonsumtion då brukaren oftast har en längre tids missbruk av alkohol innan han eller hon behöver söka vård. Något vi reflekterar över är vart de unga missbrukarna och drogmissbrukarna tar vägen? En tanke revisionsgruppen får när svaren analyseras och de diskussioner som uppkommit med brukarna är att läckaget av metadon och subutex används för att självmedicinera, vilket gör att tyngre drogmissbrukare (heroin, amfetamin) inte söker vård på PIVA. Brukarrevisorerna hävdar att brukaren tänder av hemma i stället för att söka hjälp. Då brukaren efter en avgiftning på PIVA är ren från droger men mår psykiskt dåligt när han skickas hem, börjar det
verkliga arbetet med att hålla sig nykter och drogfri. Det är en tuff utmaning för de flesta brukarna och finns det då inget stöd eller behandling när man kommer ut från avgiftning är det stor risk att man återfaller i missbruk. Överhuvudtaget ser vi att en bättre uppföljning efter avslutad avgiftning vore önskvärd. Revisionsgruppen ser här att brukarrådet i Halland skulle kunna fylla en funktion i form av stöd och kontakt i vårdkedjan mellan brukaren och de instanser brukaren behöver ha kontakt med. Under samtalen brukarrevisorerna haft med brukarna har detta stöd efterlysts då känslan av osäkerhet och rädsla för att lämna avgiftningen utan stöd är mycket stor och skrämmande. Av egen erfarenhet vet vi att det är ett heltidsjobb att bara hålla sig nykter efter avgiftning. Brukaren behöver ett fortsatt aktivt stöd för att klara av att hålla sig nykter. Att bli utskriven från avgiftning utan en planerad uppföljning gagnar varken vården eller brukaren och revisionen visar att mer än hälften saknar någon sorts uppföljning. Vi ser att det borde finnas en personlig kontakt som knyts till brukaren redan under avgiftning och finns kvar så länge behovet finns. Brukarrevisorerna har även sett att de flesta anser sig behöva fortsatt vård efter avgiftning. Endast 19 % har någon sorts behandling planerad efter utskrivning från PIVA. Vi ifrågasätter vilken sorts behandling det handlar om eftersom det är stor skillnad på att åka på behandlingshem eller att få antabus utskrivet. Flertalet av de utskrivna brukarna åker hem efter avgiftning. Utifrån brukarens perspektiv innebär det att komma tillbaks till den miljö han eller hon är van att missbruka i. För att lyckas ta sig ur missbruket anser vi att man bör byta miljö och bryter de vanor man har. Bemötande betydelsefullt I samtalen med brukarna har vi uppmärksammat att de ofta är ensamma, rädda och osäkra människor som har hamnat i en situation där de känner sig utlämnade. Brukarna uttrycker en stor tacksamhet för att någon tar hand om dem och ser dem och inte behandlar dem som missbrukare utan som människor som behöver hjälp. Av enkätsvar och samtal med brukarna framkommer att personalen får ett gott betyg. Dialogen mellan personal och brukare fungerar bra. Samtidigt saknas vårdplan för många brukare vilket kan 24
försvåra hur man går vidare i sin behandling. Revisionsgruppen anser att en vårdplan skall upprättas så snart det är möjligt. Utifrån ett brukarperspektiv hade aldrig accepterats om det hade handlat om annan vård, till exempel ett benbrott. Då är revisionsgruppen helt säker på att brukaren hade vetat hur länge han skulle vara gipsad och fått återbesök inplanerat innan han lämnat sjukhuset. Revisionsgruppen anser att man inte behandlas med samma respekt när man söker för missbruk. Att man får ta del av en vårdplan visar på respekt och bemötande. Brukarna är nöjda med personalens bemötande och det är mycket värdefullt. En missbrukare kanske aldrig oavsett sammanhang blir trevligt bemött. Man ses som samhällets skräp som inte är värt något. Blir man bemött på ett respektfullt sätt har det betydelse och gagnar inte minst brukarens sätt att se på sig själv! Samtalen mellan brukarrevisorerna och brukarna som varit intagna har varit otroligt positiva och givande. Vi märkte att brukarna var positiva till att göra en förändring. Revisorerna har en bakgrund liknande den brukaren har, vilket gjorde att det var lätt att skapa kontakt. Den erfarenhet och kunskap som brukaren har är inte något som går att läsa eller studera sig till när det gäller missbruk. Ofta har brukaren ett långt missbruk med både lyckade och misslyckade behandlingar med sig i ryggsäcken. Kan dessa erfarenheter tas tillvara så är vi säkra på att vården skulle bli både bättre och i ett längre perspektiv billigare. Som vi ser det kan inte vården förlora på något sätt om man använder brukare för att få en bättre vård, samtidigt som brukaren får ett erkännande och vinner självkänsla. Vilket stärker brukaren i hans nykterhet/drogfrihet. Brukarrådet vet att med hjälp av dem kan man få en bättre fungerande vårdkedja. Genom vår kunskap och erfarenhet har vi lättare för att skapa och etablera en kontakt med brukaren än myndigheter. 25
26
27