Odlings landskapets tekniska system måste anpassas till klimatförändringarna. Klimatförändringarna och juridiken

Odlings landskapets tekniska system måste anpassas till klimatförändringarna Klimatförändringarna och juridiken

Klimatförändringarna och juridiken Odlings landskapets tekniska system måste anpassas till klimatförändringarna Klimatets förändringar under de närmaste decennierna kommer att påverka förutsättningarna för jordbruket i Sverige. Vädret blir varmare och rikare på nederbörd. Växtsäsongerna blir längre och odlings - zonerna förskjuts norrut. I regeringens klimat- och sårbarhetsutredning påpekas att odlingslandskapets tekniska system måste anpassas till det framtida klimatet. Markavvattningsledningar, invallningar och bevattningsanläggningar är exempel på system som ska verka under lång tid, minst 50 år, men ofta mycket längre än så. Det innebär att anläggningarna redan nu måste planeras och dimensioneras för klimatsituationer som råder om 50 100 år. Jordbruksverket har med anledning av detta tagit fram en serie informationsbroschyrer till landsbygdens aktörer. Syftet är att tala om vad vi vet om klimatförändringarnas effekter i dag, vilka hänsyn vi bör ta till detta och lyfta fram angelägna frågor som ännu inte kan besvaras helt. Informationsmaterialet kan förhoppningsvis underlätta beslut om framtida åtgärder och investeringar. Informationsserien tar upp: Täckdikningen Bevattningsanläggningen Dikningsföretaget Invallningen Juridiken Denna sista del tar upp juridiska frågor. Vem har ansvaret för åtgärder och anpassningar till följd av klimatförändringarna? Vad får den ansvarige göra? Vad bör göras? Vem ansvarar för skador till följd av klimatförändringarna? Vilken risknivå måste alla acceptera? Vem kan försäkra sig mot vad? Det finns många olika situationer att analysera. Många frågor ställs, några har ett svar redan nu, andra kan det råda delade meningar om. Foto: Håkan Sandin s.1 Rolf Larsson s. 5 Tilla Larsson s. 7, 8 Bruno Bergmar s. 11 Efter några begreppsförklaringar på sidan 3 samlar vi frågorna och svaren om markavvattningens och bevattningens juridik i tre avsnitt på sidorna 5 11: tillåtlighet ansvar skador och försäkringar 2

Informationen riktar enbart in sig på befintliga verksamheter med anläggningar som är riktigt dimensionerade efter de kriterier som gällde vid anläggandet och som kan behöva uppgraderas till följd av ökad belastning på grund av klimatförändringarna. Vi tar inte upp juridiken kring nya anläggningar eller kring uppgraderingar i form av ändrad systemutformning. Exempel kan vara ett nytt behov av täckdikning eller att ett öppet dikessystem ersätts med slutna ledningar vid uppgraderingen. För sådana verksamheter kommer miljöbalkens tillåtlighetsregler och skyddsbestämmelser in på ett mer grundläggande sätt. Begrepp och förkortningar Täckdikning, dikningsföretag, invallning och bevattning är verksamheter, som omfattar odlingslandskapets tekniska system och som finns beskrivna i informationsseriens övriga delar. Till verksamheterna hör anläggningar som grenledningar, stamledningar, diken, rörledningar, trummor, kopplingsbrunnar, vallar, pumpar och intagsanordningar. De aspekter vi tittar på är tillåtlighet, ansvar, skadestånd och försäkring. Med tilllåtlighet avser vi här frågor om vad jag får eller bör göra, närmast för att klara min egen framtida situation. Får jag anpassa min anläggning så att min mark inte skadas av framtidens ökade flöden? Frågan måste ställas därför att grunden för våra åtgärder vanligen är markavvattningsföretag. Ny markavvattning är förbjuden i södra Sverige och får inte utföras utan tillstånd men inom förbudsområdet först efter dispens från förbudet. Med ansvar avser vi frågor om vad jag måste göra eller vad jag kan avstå från att göra främst med hänsyn till andras intressen. Är det jag som ägare som har ansvaret, eller är det den skadelidande grannen eller den externa nyttjaren som ska svara för anpassningen? Skador och försäkringar handlar om frågor kring möjligheter att försäkra sig mot egna skador, men också kring skadeståndsanspråk från andra och möjligheter att försäkra mot medgivna eller utdömda skadestånd. Vi tar också upp frågor om brott mot miljöbalkens bestämmelser. I den här informationen kommer vi in på begreppen legaliserad, laglig respektive olaglig verksamhet eller anläggning. Med legaliserad avser vi en verksamhet som tillkommit efter prövning i domstol eller annan rådande prövningsinstans. Det innebär att alla relevanta frågor är belysta och tillståndet anger ramarna för verksamheten. Med laglig menar vi verksamhet, som är laglig på annan grund, vanligtvis att tillstånd inte behövdes när verksamheten kom igång. Olaglig verksamhet är sådan som bedrivs utan att leva upp till krav på anmälan eller tillståndsprövning eller utan att följa meddelade tillstånd eller villkor eller som inte följer gängse kriterier för utförande. När vi hänvisar till olika lagar, använder vi förkortningar. De vanligaste är MB = miljöbalken, LVV = lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet m.m., VL = den tidigare vattenlagen (1983:291), ÄVL = den äldre vattenlagen (1918:523) och DL = lag om dikning och annan afledning af vatten gifven den 20 juni 1879. De enskilda bestämmelserna förkortar vi exempelvis som MB 11:2 p4 för 11 kapitlet, 2 paragrafen punkten 4 i miljöbalken. 3

Sammanfattning Tillåtlighet Anpassning av markavvattningsföretagets anläggningar till nya klimatrelaterade avrinningsförhållanden är definitionsmässigt inte markavvattning. Åtgärderna är därför inte förbjudna. De utgör defensiv vattenverksamhet och kan knappast karaktäriseras som annan tillståndspliktig vattenverksamhet. Däremot kan anmälan för samråd hos tillsynsmyndigheten bli aktuell och åtgärderna ska förstås utföras med den försiktighet som miljöbalkens hänsynsregler uppmanar till. För det lukrativa (= inkomstbringande) bevattningsuttaget gäller en annan princip. Ett tillstånd anger ramarna för tillåtet vattenuttag, som inte kan överträdas utan ny prövning. Om bevattningsuttaget sker utan tillstånd, kommer frågan om föreläggande om att upphöra med uttaget allt närmare efter hand som uttagsbehovet ökar och vattentillgången minskar. Ansvar För markavvattningsföretagen är underhållsansvaret det centrala. Skyldigheten att underhålla anläggningarna är i det närmaste strikt. Den gäller även gentemot utomstående intressen som är beroende av anläggningarnas funktion. Däremot finns ingen skyldighet att med hänsyn till skaderisken uppgradera systemet till de nya avrinningsförhållandena. Det räcker att underhålla den befintliga anläggningen. Ansvaret för skador omfattar all egendom som kan påverkas, vare sig den fanns när företaget kom till eller har kommit till senare. För nya intressen, som är beroende av längre gående avvattning än systemet är utformat för, finns möjligheten att ompröva det legaliserade företaget eller söka tillståndsprövning av ej legaliserade företag. Markavvattningsföretaget kan också ha ett eget intresse av omprövning för att säkerställa funktion och kostnadsdelaktighet till följd av förändrade förutsättningar. För bevattningsverksamheten är ansvaret för underhåll av anläggningarna av jämförelsevis underordnad betydelse. Bristande underhåll av uttagsanordningar skadar knappast allmänna eller andra enskilda intressen. Däremot är det viktigt att hålla sig inom ramarna för tillåtet vattenuttag. Skador och försäkringar En vattenverksamhet som drivs och underhålls helt enligt ett givet tillstånd, kan inte råka ut för skadestånd. Det är bara om verksamhetsutövaren inte följer bestämmelser och villkor i tillståndet som skadestånd kan bli aktuellt. För en vattenverksamhet som drivs utan tillstånd, har verksamhetsutövaren hela ansvaret och bevisbördan när det gäller skadeståndsanspråk. 4 Styrelse- och samfällighetsförsäkringar är ovanliga i markavvattningssamfälligheter. Det hänger främst samman med att försäkringarna förutsätter samfälld egendom. Det vanliga är att delägarna i företagen är försäkrade genom sina lantbruks- eller hemförsäkringar. Sådana försäkringar täcker inte in vårdslöshet. Om brister i underhållet kan anses vara vårdslöst förfarande, har ännu inte ställts på sin spets när det gäller markavvattningsföretag. Oavsett vilket har ändå den skadelidande ett eget ansvar att förebygga uppenbara skaderisker för att försäkringsersättning ska betalas ut.

Några svar Här finns svar och synpunkter på tillåtlighet, ansvar samt skador och försäkringar inom markavvttning och bevattning: Täckdikning Dikningsföretag Invallning Bevattning Tillåtlighet Sid. 5 - A Sid. 6 - D Sid. 7 - E Sid. 10 - H Ansvar Sid. 6 - B Sid. 8 - F Sid. 8 - F Sid. 11 - K Skador/Försäkring Sid. 6 - C Sid. 9 - G Sid. 9 - G Sid. 11 - K A. Tillåtlighet täckdikning Täckdikning är en form av markavvattning definierad i MB 11:2 p4. Huvudregeln enligt MB 11:13 är att markavvattning kräver tillstånd för att få utföras, men just för täckdikning av jordbruksmark behövs inget tillstånd, vilket framgår av bestämmelsens andra stycke. Det är endast om det är sannolikt att allmänna eller enskilda intressen skadas genom täckdikningen, som tillstånd krävs. Den praktiska gränsen för avvattning genom täckdikning har satts till 300 mm som största diameter för dräneringsrören. Det torde vara ytterst få täckdikningar som har tillkommit efter tillståndsprövning. Likaså torde det vara ytterst få täckdikningar som har tillkommit trots sannolikhet för skador. Det innebär att vi kan bortse från legaliserade respektive olagliga verksamheter och anläggningar. Det vi har att göra med är täckdikningar lagliga på annan grund än tillståndsprövning. Får jag anpassa täckdikningen till större avrinning? Får jag då anpassa täckdikningen till en större avrinning? Ja, normalt berörs bara den egna marken och att komplettera täckdikningen kräver inte tillstånd. Kompletteringen faller heller inte in under begreppet markavvattning, eftersom syftet är att behålla markens lämplighet för ett visst ändamål, inte att öka lämpligheten. Det är då också tillåtet att korrigera stamledningarna för det ökade flödet och att fullfölja korrigeringarna nedströms. Sedan är det en annan sak att dessa åtgärder kan vara sådana som ska anmälas för samråd kring inverkan på miljön enligt MB 12:6, eller bli frågor om rättsprocesser av annat slag, om grannen inte går med på åtgärderna. 5

Måste jag underhålla täckdikningen? B. Ansvar täckdikning Diken och ledningar i ett täckdikningssystem är vattenanläggningar, som har kommit till genom vattenverksamheten täckdikning. Det grundläggande och mycket tydliga ansvar du har som ägare till anläggningarna är skyldigheten enligt MB 11:17 att underhålla dem. Underhållsansvaret gäller så länge anläggningarna finns kvar och i sådan omfattning att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Här avses ändringar i vattenförhållandena som du åstadkommer genom bristande underhåll. Ansvaret är nära nog strikt i den bemärkelsen att om en skada till någon del kan härledas till bristande underhåll oavsett storleken på flödet, blir anläggningens ägare skadeståndsskyldig. Måste jag anpassa mina stamledningar så att den ökade avrinningen inte medför skada exempelvis genom dämning i tilloppsledningar uppströms? Nej, det är den befintliga anläggningen som ska underhållas. Att den naturliga tillrinningen har ökat, innebär inget ökat ansvar. Vad ersätter försäkringen? C. Skador och försäkringar täckdikning De skador som närmast kommer ifråga genom klimatförändringarnas effekter vid täckdikning är grödaskador på egen mark. Lantbruksförsäkringen täcker i princip sådana skador, även om skadan beror på bristande underhåll eller klimatrelaterad ökad avrinning till ett för klent täckdikningssystem. I de sällsynta fallen med skador på grannfastigheter, torde hem- eller lantbruksförsäkringens ansvarsmoment träda in. Eftersom täckdikningen vanligen inte är legaliserad, handläggs eventuella skadeståndsprocesser enligt 32 kapitlet MB och allmän skadeståndsrätt. D. Tillåtlighet dikningsföretag Ett dikningsföretags syfte är att genom en form av defensiv vattenverksamhet hålla viss mark, båtnadsmarken, avvattnad till visst djup. När det utfördes var syftet att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål. För 50-150 år sedan var ändamålet vanligen jord- eller skogsbruk. På senare tid har ändamålet med ny dikning i stor utsträckning ändrats till andra samhällsfunktioner som infrastuktur, industrietableringar och bebyggelse. Dikningsföretaget har således nu att förvalta den avsedda avvattningen och behålla lämpligheten för det avsedda ändamålet. Eftersom det inte är fråga om att öka lämpligheten, kan inte anpassningsåtgärderna för att möta klimatförändringarnas effekter definieras som markavvattning. Åtgärderna omfattas således inte av markavvattningsförbudet enligt MB 11:14 och inte heller av tillståndskravet enligt MB 11:13. Regeringen har genom införandet av begreppet kompensationsdikning förutsett situationer liknande klimatförändringarna. Åtgärder som utförs för att återställa markens tillstånd sedan vattenproblem uppkommit på grund av åtgärder på intilliggande mark är inte markavvattning. På samma sätt måste oförskyllda ändringar i avrinningsförhållandena på grund av klimatförändringarna betraktas. Dessa förändringar har ingen grund i verksamheten på den egna marken. 6 Dikningsföretaget får således anpassa anläggningarnas utformning för att kompensera för den klimatbaserade förändringen i avrinningsmönstret. Anpass-

ningsåtgärderna måste förstås ske med den försiktighet miljöbalkens hänsynsregler och skyddsbestämmelser kräver. Det kan också bli fråga om att anmäla åtgärderna för samråd enligt MB 12:6, eftersom de med utgångspunkt från den befintliga defensiva markavvattningsverksamheten knappast kan definieras som tillståndspliktig annan vattenverksamhet. Får vi ändra i dikningsföretaget när det blir större flöden? Dikningsföretagets deltagare behöver alltså inte tåla skador, som beror på flöden eller nivåer uppkomna på grund av klimatförändringar. Det gäller både legaliserade dikningsföretag och företag lagliga på annan grund. För de legaliserade företagen är det samfällighetens styrelse som har att verkställa delägarnas önskemål och stämmobeslut om åtgärder. För företag som är lagliga på annan grund är det dikets ägare som tillsammans med berörda fastighetsägare har att bedöma anpassningsbehovet. E. Tillåtlighet invallning För invallningsföretaget gäller samma grundläggande regler som för dikningsföretaget. Att återställa markens tillstånd innanför vallarna och behålla fastigheternas lämplighet för sina ändamål kan jämställas med kompensationsdikning och kan utföras med hänsyn till miljöbalkens aktsamhetskrav. Dikena innanför invallningarna kan behöva utvidgade tvärsektioner och ledningarna större dimensioner för att klara den ökade tillrinningen. Ökad tillrinning torde sammanfalla med ökat vattenstånd utanför vallarna, som medför behov av förhöjning och förstärkning av vallarna. Därmed kommer pumparnas kapacitet att behöva ökas, både för ökad vattentillrinning och för ökad lyfthöjd. Som regel är invallningsföretagen legaliserade, åtminstone om de omfattas av fler än en à två fastigheter. Som för de legaliserade dikningsföretagen är det samfällighetens styrelse som har att verkställa delägarnas önskemål och stämmobeslut om åtgärder. Kan vi byta till större pumpar? 7

Tomter är avstyckade i vårt företag. Har vi ansvar för deras torrlägning? F. Ansvar dikningsföretag och invallning Diknings- och invallningsföretag har liksom täckdikning ett starkt uttalat, nära nog strikt, ansvar när det gäller underhåll av företagens anläggningar. Enligt MB 11:17 är den som äger en vattenanläggning skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Om underhållet är bristfälligt, uppkommer ett ansvar för allt som kan skadas. Det gäller både skador på delägares fastigheter och skador på tredje man. Flertalet diknings- och invallningsföretag tillkom för mer än 50 år sedan med syfte att tillgodose samhällets behov av produktiv jord- och skogsbruksmark. Sedan dess har mycket hänt på markerna. Tomter har avstyckats för industrier och bostadsbebyggelse och infrastrukturen har gått fram med hjälp av vägrätter och ledningsrätter eller avtal. Gäller skadeansvaret mot tillkommande värden av vanligtvis betydligt större skadevärden än för en tillfälligt översvämmad åker? Ja, skadeansvaret gäller mot allt som kan beröras. Därför är det i dag extra viktigt att hålla företagen i skick och att ompröva dem om nya intressen blir beroende av skötseln. 8 Men, det finns ett par begränsningar. Skadeansvaret gäller inte för anordningar på större djup än 1,2 meter, t.ex. för en våningsdjup källare. (En anläggning som i och för sig medger avvattning till större djup, ska givetvis underhållas fullt ut). Ansvaret för skador på större djup faller på den enskilde ägaren, men också att ombesörja erforderlig stadigvarande dränering. En annan begränsning är att underhållsansvaret bara sträcker sig till den legaliserade eller i övrigt lagliga utformningen av företaget. Utformningen grundar sig på dimensionerande kriterier för t.ex. avrinningen. Avrinningstoppar därutöver får delägare och andra intressenter tåla. Det finns heller inga tvångsmedel för tredje man att från klimatför-

ändringssynpunkt påfordra längre gående underhåll. Den möjlighet som står till buds att säkra känslig egendom är att begära omprövning av legaliserade företag eller tillståndsprövning av andra företag. Det finns särskilda bestämmelser i 3 kapitlet LVV om hur sådana intressen sammanjämkas med dräneringsintresset. De flesta diknings- och invallningsföretag gemensamma för flera fastigheter är legaliserade genom syneförrättningar enligt DL och äldre lagstiftning och enligt ÄVL. Några är tillkomna efter förrättning enligt VL och ett fåtal är hittills fastställda genom dom eller beslut enligt MB. Därutöver finns ett stort okänt antal anläggningar utförda på egen fastighet med eller utan tillstånd. Även om företaget i sig är legaliserat, är det inte ovanligt att förändringar har skett utan särskild prövning. Ett vanligt exempel är att en öppen dikessträcka har kulverterats av dikningsföretaget eller av en enskild markägare. Vilket ansvar har diknings- eller invallningsföretaget för skador på grund av kulverteringen? Här är vi inne i en gråzon och mycket beror på den specifika situationen och hur kulverteringen har kommit till. En rimlig bedömning är dock att ju längre ledningen har legat med företagets goda minne, desto mer ansvar faller på dikningsföretaget. Detsamma torde gälla för lagliga, men inte legaliserade, inkopplingar till företagets system. En slutsats är att det blir alltmer väsentligt att påfordra omprövning av sådana företag där det har skett stora förändringar. G. Skador och försäkringar dikningsföretag och invallning I legaliserade företag har samfällighetens styrelsemedlemmar personligt ansvar för att verksamheten, däribland underhållet, sköts så att skador inte uppstår. Bristande underhåll är brottsligt enligt MB 29:8 p6. Det torde dock höra till ovanligheten att någon styrelsemedlem åtalas för brott mot underhållsskyldigheten. En anledning är att det kan vara svårt att avgöra den enskilde styrelsemedlemmens underlåtenhet. Därför faller i regel brottsdelen. Vid en tvist om skadestånd är svårigheten densamma att knyta ansvaret till enskilda styrelsemedlemmar. Därför blir utgången vanligen att hela samfälligheten döms till skadestånd, vilket förs tillbaka till delägarna enligt den gällande kostnadsfördelningslängden. En delägare som tilldömts skadestånd får därför själv svara för sin kostnadsandel. En verksamhet som drivs och underhålls helt enligt ett givet tillstånd, kan inte råka ut för skadestånd. När tiden för oförutsedda skador har gått ut, är alla skador reglerade grundat på 31 kapitlet miljöbalken. Skadeståndsanspråk grundade på 32 kapitlet miljöbalken kan inte ställas mot verksamheter som bedrivs i enlighet med tillstånd till vattenverksamhet. Däremot kan skadestånd bli aktuellt när verksamhetsutövaren inte följer bestämmelser och villkor i tillståndet, t.ex. kravet på underhåll. Om jag driver ett diknings- eller invallningsföretag utan tillstånd, är det jag som ägare som har hela ansvaret. Det finns en laglighet att luta sig mot, men inget tillstånd. Det är då jag som enligt MB 16:10 har hela bevisbördan när det gäller fråga om skadestånd. Skadeståndet bedöms enligt 32 kapitlet miljöbalken och allmän skadeståndsrätt. I frågor om brott är det åklagaren som har bevisbördan på samma sätt som i vanliga brottmål. Mitt dikningsföretag har inget tillstånd. Kan jag bli skade - ståndsskyldig? 9

Hur kan jag försäkra mig mot skadestånd? För samfällighetens styrelse finns ansvarsförsäkringar, men de torde vara ytterst sällan förekommande i diknings- och invallningssamfälligheter. Det har sannolikt kopplingar till försäkringar för samfälligheter, vilka är mindre tillämpliga för diknings- och invallningsföretag. Samfälligheten kan försäkra sig om det finns egendom i form av mark som samfälligheten äger. Det är inte så vanligt hos diknings- och invallningsföretagen. Det finns dock exempel på att diken och vallar gjorts om till samfälld mark med samfälligheten som ägare. En begränsning vid eventuell skada är att skadan måste vara relaterad till just samfällighetens egendom för att försäkringsersättning ska falla ut. Det vanliga är att delägarna i samfälligheten eller ägarna till ej legaliserade företag är försäkrade genom ansvarsmomenten i lantbruks- eller hemförsäkringar. Självrisken måste den enskilde stå för. En ytterligare begränsning är att vårdslöst förfarande inte täcks in av försäkringen. Kan bristande underhåll vara vårdslöst förfarande? Inom t.ex. VA-sektorn är det vanligt med regresstalan mot VA-huvudmannen för utbetalade ersättningar, när skadeorsaken har varit bristande anläggningar. Sådana regressanspråk har inte förekommit mot diknings- och invallningsföretag, men frågan blir alltmer aktuell i takt med ökade avvattningsproblem. Den skadelidande är inte helt utan eget ansvar. En ny verksamhet som är beroende av underhåll i diknings- eller invallningsföretag måste i första hand agera själv. Det går inte att lasta företaget om det har varit mer eller mindre uppenbart att underhållet är eftersatt och att det förr eller senare kommer att uppstå skada. Ett sätt att förekomma är att som delägare uppmärksamma styrelsen på underhållsbehovet eller att som tredje man ta initiativ till omprövning och anslutning till samfälligheten. Den skadelidande bör också uppmärksamma att försäkringarna inte täcker läckage genom vägg eller skador under 1,2 meters djup. Jag behöver bevattna mera. Kan jag öka mitt uttag? 10 H. Tillåtlighet bevattning Till skillnad mot den defensiva markavvattningen, där verksamheten innebär åtgärder till skydd mot vatten för att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål, utgörs vattenverksamheten vid bevattning av lukrativ bortledning av vatten, dvs. av själva uttaget. Det innebär att det inte utan vidare går att öka uttaget. Om den ursprungliga verksamheten är legaliserad, är den prövad med hänsyn till allmänna och enskilda motstående intressen inom givna ramar. Tillståndet innebär en stark rättskraft, som gör att verksamheten inte kan ifrågasättas annat än genom någon form av prövning. Att gå utöver ramarna innebär att tillståndet inte följs. Det går heller inte att hävda att uttag utanför ramarna i sig uppenbart inte skadar och därför kan bedrivas utan tillstånd. Att säkra sig mot klimatförändringarnas effekter kräver nytt tillstånd, enklast genom att tillståndshavaren själv söker omprövning enligt MB 24:8. Om mitt bevattningsuttag bedrivs utan tillstånd, blir situationen en annan. Om jag vill säkra mitt uttag mot klimatförändringarnas effekter, gäller det i första hand att söka tillstånd. Ribban för när uppenbarhetsundantaget kan åberopas sänks allt efterhand som bevattningssäsongen förlängs och blir torrare. Risken att tillsynsmyndigheten förelägger om att omedelbart upphöra med uttaget och dessutom lämnar verksamheten till åtal blir allt större.

K. Ansvar samt skador och försäkringar bevattning Ansvaret mot tredje man blir en fråga bara om bevattningsuttagen görs utan tillstånd eller går utöver ett meddelat tillstånd. I sådana fall har verksamhetsutövaren bevisbördan när det är fråga om eventuella skadestånd. Här kan lantbruksoch hemförsäkringarnas ansvarsmoment träda in. När skador på allmänna intressen hotas av för stora vattenuttag, blir det i regel inte fråga om skadestånd. Däremot kan tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att upphöra med bevattningsuttaget, om verksamheten bedrivs utan tillstånd, och då dessutom anmäla till åtal. I sådana fall är det tveksamt om försäkringar kan täcka eventuella grödaskador grundade på förbud mot bevattningsuttag. Om verksamheten bedrivs inom ramen för ett tillstånd, är uttaget säkrat även mot nya allmänna intressen, t.ex. minskad vattentillgång. Det är endast genom omprövning initierad av det allmänna jag kan tvingas avstå vatten. Får jag ta ut så mycket vatten jag behöver? Själva underhållet är från skadeståndssynpunkt av underordnad betydelse jämfört med markavvattningen. Bristande underhåll av uttagsanordningar för bevattningsvatten har egentligen skadlig inverkan bara på egen verksamhet, knappast på allmänna eller andra enskilda intressen. 11

Jordbruksverkets vattenenhet när det gäller vattnet i odlingslandskapet Vattenenheten arbetar med vattnets utnyttjande, hantering och vård i odlingslandskapet. Vår specialitet är hydrotekniska och juridiska tillämpningar, och vi har behörighet som markav - vattningssakkunniga enligt miljöbalken. All verksamhet sker i form av uppdrag och berör samhället i stort med dess lantbruk, infrastruktur och miljö. I vissa uppdrag utför vi myndighetsuppgifter för Jordbruksverkets räkning, men i huvudsak arbetar vi för andra myndigheter, kommuner, företag, intresse organisationer, markägare och enskilda. Vattenenheten är geografiskt spridd på fyra regioner, med kontor på 5 orter. Jönköping Mats Käll, enhetschef tfn 036-15 63 07 e-post: mats.kall@jordbruksverket.se Lena Öhman tfn 036-15 51 47 e-post: lena.ohman@jordbruksverket.se Lotta Carlsson tfn 036-15 62 26 e-post: lotta.carlsson@jordbruksverket.se Lennart de Maré, projektledare Skara Rolf Larsson tfn 0501-60 58 69 e-post: rolf.larsson@jordbruksverket.se Ingmar Petersson tfn 0501-60 58 68 e-post: ingmar.petersson@jordbruksverket.se Alnarp Gwidon Jakowlew tfn 040-41 54 60 e-post: gwidon.jakowlew@jordbruksverket.se Tilla Larsson tfn 040-41 54 62 e-post: tilla.larsson@jordbruksverket.se Bertil Svensson tfn 040-41 52 34 e-post: bertil.svensson@jordbruksverket.se Olof Enghag tfn 040-41 52 33 e-post: olof.enghag@jordbruksverket.se (Tjänstledig t.o.m. 2010-05-31) Linköping Carl-Johan Rangsjö tfn 013-19 65 14 e-post: carljohan.rangsjo@jordbruksverket.se Per Lindmark tfn 013-19 65 16 e-post: per.lindmark@jordbruksverket.se Uppsala Ingrid Johansson tfn 018-66 18 27 e-post: ingrid.johansson@jordbruksverket.se Mattias Nordell tfn 018-66 18 28 e-post: mattias.nordell@jordbruksverket.se Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se September 2009 OVR182