Ett bra beslut erfarenheter av Sveriges medlemskap i EU charlie brantingson
Produktion: Herlin Widerberg Tryck: Tryckmedia Stockholm AB ISBN 91 7152 916-0
3 Ett bra beslut erfarenheter av Sveriges medlemskap i EU charlie brantingson
4 Innehåll Innehåll förord 5 sammanfattning 6 åtta år som medlem i eu 8 vi har fått en högre tillväxt 12 vi har fått en lägre prisökningstakt 16 vi har fått lägre räntor och stabilare statsfinanser 21 vi har fått mer investeringar 26 vi har fått en ökad handel och en förenklad handel 30 vi har fått större gehör för våra svenska ståndpunkter 34 ett framtida eu med fokus på tillväxt 41 referenser 43
Förord 5 Förord Den 14 september i år ska vi svenskar på nytt folkomrösta. Den här gången gäller frågan om vi ska införa euron som valuta eller ej. Om Sverige röstar ja kan vi börja använda eurosedlar och euromynt den 1 januari 2006. Årets folkomröstning infaller nästan nio år efter folkomröstningen om EU-medlemskap. Det var den 13 november 1994 som svenska folket tog ställning i den frågan. 52,3 procent röstade ja, 46,8 procent nej och 0,9 procent blankt. Valdeltagandet var högt, 83 procent. Vid årsskiftet 1994/95 blev därför Sverige medlem i EU. I denna skrift, som skrivits av Charlie Brantingson, summeras effekterna för Sveriges del av EU-medlemskapet. Naturligtvis finns det både positiva och negativa effekter att ta med i ett sådant bokslut men de positiva överväger. Vi har t ex fått högre tillväxt, lägre prisökningstakt och lägre räntor. Dessutom tycks Sverige ha blivit attraktivare som investeringsland och det har blivit avsevärt enklare för svenska företag att bedriva handel med övriga EU-länder. Det sistnämnda gäller inte minst för våra många små och medelstora företag. Som fullvärdig medlem i EU har vi också fått större gehör för svenska ståndpunkter. Genom medlemskapet har Sverige nu inflytande över alla frågor som behandlas inom unionen. Det är en viktig aspekt inte minst när det europeiska samarbetet inom kort utvidgas från 15 till kanske 25 länder. Ett ja till euron i årets folkomröstning innebär att Sverige även i framtiden kan agera som fullvärdig medlem i ett utvidgat europeiskt samarbete. Stockholm i februari 2003 Göran Tunhammar Svenskt Näringsliv
6 Sammanfattning Sammanfattning den 1 januari 1995 blev sverige medlem i eu Debatten inför folkomröstningen året dessförinnan var livlig. Ja-sidan utlovade bl a ökad tillväxt, lägre priser och räntor samt ökade investeringar. Nej-sidan förutspådde bl a minskad sysselsättning, urholkade välfärdssystem och att vi skulle tvingas överge vår neutralitet. Åtta år efter EU-inträdet är debatten stundtals fortfarande livlig i Sverige. EU-anhängare och motståndare tycks ofta vara grupperade som inför folkomröstningen. Även argumenten för och emot EU är i många fall desamma. De som är kritiska till EU hävdar bl a att alltför stor makt flyttas från Sveriges riksdag till EU-institutionerna, vilket undergräver Sveriges självständighet. Även EUs omfattande byråkrati och höga löneläge väcker starka känslor. Anhängarna till EU hävdar att unionen trots vissa brister är en framgång. Genom integrationen har länderna nått längre än vad de skulle ha gjort var för sig, handeln är omfattande och välståndet har ökat. En genomgång av de analyser och rapporter som gjorts angående vårt EU-engagemang visar på bl a följande positiva effekter av medlemskapet: vi har fått en högre tillväxt. Medlemskapet har resulterat i en extra, genomsnittlig tillväxt på 0,4-0,7 procentenheter per år. De åtta medlemsåren har därmed givit Sverige en extra tillväxt på 70-110 miljarder kr. Detta har haft betydelse för såväl levnadsstandard som inkomstökningar. vi har fått en lägre prisökningstakt. Förutom högre tillväxt har vi också fått en mera gynnsam prisutveckling, vilken haft betydelse för svenska folkets köpkraft. I början av 1990-talet låg den genomsnittliga prisnivån i Sverige 40-50 procent över EU-snittet, år 2002 hade differensen minskat till ca 20 procent. Livsmedelspriserna i Sverige förblev i stort sett oförändrade under 1990-talet, trots att den allmänna prisnivån i Sverige ökade med ca 25 procent under samma tid. Maten blev härigenom relativt sett billigare. Priserna på nyinköpta bilar har sedan EU-inträdet minskat med ca 10 procent. vi har fått lägre räntor och stabilare statsfinanser. EU-medlemskapet och ökad europeisk integration har skapat ett starkt omvandlingstryck på svensk ekonomi. Såväl penning- som finanspolitiken har lagts om. Följden har blivit stabilare statsfinanser och en kraftig sänkning av den långa räntan. 1995 var räntegapet gentemot t ex Tyskland 3,4 procent, år 2002 endast 0,6 procent. Den kraftiga sänkningen av räntan har givit svenska företag lägre investeringskostnader
Sammanfattning 7 och svenska hushåll lägre boendekostnader. vi har fått mer investeringar. Storföretagen uppger att de ökat sina investeringar i Sverige, de utländska direktinvesteringarna i Sverige har ökat kraftigt och investeringskvoten har stigit på nytt under 1990-talets senare del. Sverige tycks som följd av EU-medlemskapet ha blivit attraktivare som investeringsland. vi har fått en ökad handel och en förenklad handel. Sveriges varuexport till nuvarande EU-länder har ökat efter EU-inträdet, från 323 miljarder kr 1995 till 414 miljarder kr 2001. Även Sveriges import från EU-länderna har ökat. Sveriges EU-medlemskap har också kraftigt förenklat svenska företags handel med EU-länderna. Det går helt enkelt smidigare att göra affärer när man tillhör samma familj och gränserna är öppna, kommenterar en företagare. vi har fått större gehör för våra svenska ståndpunkter. Även innan EU-medlemskapet hade Sveriges röst betydelse i det europeiska samarbetet, men som fullvärdig medlem har vi fått större gehör för våra svenska ståndpunkter. Genom medlemskapet har Sverige nu inflytande över alla frågor som behandlas inom unionen. Exemplen på svenska framgångsfrågor är många. År 2000 betalade Sverige ca 23 miljarder kr till EU. Samma år fick vi tillbaka ca 9,6 miljarder kr i form av bidrag och stöd. Härutöver fick vi också tillbaka pengar genom forsknings-, utbildnings- och kulturprogram. Sammantaget är således Sverige nettobidragsgivare till EU. De budgetmässiga uppoffringarna av detta uppvägs emellertid med råge av de gynnsamma samhällsekonomiska effekter som medlemskapet haft för vår tillväxt, prisutveckling, ränteläge m m.
8 Åtta år som medlem i EU Åtta år som medlem i EU Under 1980-talets sista år förändrades Europa; Berlinmuren föll, Tyskland enades och Warszawapakten upplöstes. Det ledde till en ny syn på Europa, inte minst i Sverige. I december 1990 gav riksdagen klartecken för att ansöka om medlemskap i EG (Europeiska Gemenskapen). Beslutet stöddes av samtliga riksdagspartier utom vänsterpartiet och miljöpartiet. I juni 1991 konstaterade dåvarande statsministern Ingvar Carlsson att förutsättningarna har ökat att förverkliga visionen av ett enat Europa som lever i fred, välstånd och social rättvisa. Strax därefter inlämnades Sveriges formella ansökan om medlemskap i EG. Under 1991 slöts Maastrichtfördraget genom vilket det ekonomiska samarbetet inom EG skulle utvidgas till att också omfatta andra områden; utrikes- och säkerhetspolitik, ekonomisk politik och valutor samt det rättsliga området. I oktober 1991 fick Sverige en ny regering med Carl Bildt som statsminister. Europafrågan prioriterades och en av regeringens viktigaste uppgifter var att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet genom medlemskap i EG. 1993 trädde Maastrichtfördraget i kraft, varvid EG bytte namn till EU (Europeiska Unionen). De svenska medlemskapsförhandlingarna inleddes med siktet inställt på ett medlemskap från 1995. Det beslutades att frågan om EU-medlemskap eller ej skulle underställas svenska folket i en folkomröstning. I mars 1994 avslutades de svenska medlemskapsförhandlingarna och månaden därpå slutjusterades de sista avtalstexterna. På viktiga områden hade Sverige till övervägande del fått sina krav tillgodosedda. I anslutning till detta enades partiledarna i Sverige om datumet för folkomröstningen 13 november 1994. debatten inför folkomröstningen Ja-sidans huvudargument var att ett EU-medlemskap skulle lägga grunden för högre samhällsekonomisk aktivitet och ökad tillväxt. EUS inre marknad skulle skärpa konkurrensen och pressa priserna. Vi skulle få EU-priser på mat. Som en följd av integrationen och den inre marknaden skulle investeringarna öka. Ja-sidan hävdare vidare att ett EU-medlemskap skulle framtvinga en omläggning av penning- och finanspolitiken. Följden sades bli lägre inflation, lägre räntor och bättre balans i de offentliga finanserna. I ett sådant gynnsamt ekonomiskt klimat skulle sysselsättningen bli högre. Ja-sidan menade också att ett utanförskap var negativt för ett litet land som Sverige med stort utlandsberoende. Bättre då att vara med i EU för att direkt kunna påverka. Även EUS fredstanke var ett starkt ja-argument.
Åtta år som medlem i EU 9 Nej-sidan ifrågasatte merparten av de positiva effekter som ja-sidan lyfte fram. Tillväxteffekten ansågs tveksam och detsamma gällde argumentet att ökad konkurrens skulle pressa livsmedelspriserna. Nej-sidan hävdade att inflationsbekämpning skulle bli det helt överordnade målet för den ekonomiska politiken och att detta skulle ske på sysselsättningens bekostnad. Man befarade att en omläggning av penning- och finanspolitiken skulle resultera i kraftigt efterfrågebortfall, minskad sysselsättning och kanske till och med fallande tillväxt. Nej-sidan såg också en stor fara i att välfärdssystemen skulle urholkas, eftersom det skulle bli svårare för Sverige att behålla sitt skattetryck, vilket i sin tur skulle framtvinga stora nedskärningar i transfereringssystemen. Vidare framhölls att ett EU-medlemskap skulle vara negativt för miljöpolitiken, leda till att narkotika, sprit och brottslighet strömmade in i Sverige samt att vi skulle bli tvingade att överge vår neutralitet. Efter ett intensivt kampanjarbete från båda sidor hölls folkomröstningen den 13 november. 52,3 procent röstade ja, 46,8 procent nej och 0,9 procent blankt. Valdeltagandet var högt, 83 procent. Svenska folket hade därmed sagt ja till medlemskap i EU och beslutet fattades formellt av Sveriges riksdag den 15 december 1994. Ett par veckor senare 1 januari 1995 blev Sverige medlem i EU. 15 länder 380 miljoner invånare Sverige kom därmed in i en union med 15 medlemsländer och som vid detta tillfälle utvidgades för fjärde gången. De sex grundarländerna Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Belgien och Luxemburg fick 1973 sällskap av Storbritannien, Danmark och Irland. Grekland tillkom 1981 och 1986 blev Spanien och Portugal medlemmar. 1995 blev förutom Sverige också Finland och Österrike medlemmar. Den sammanlagda befolkningen i dessa 15 EU-länder uppgår till ca 380 miljoner. EU har fem viktiga organ: ett folkvalt parlament, ett ministerråd där medlemsstaterna representeras av sina ministrar, en kommission som övervakar att gemensamma bestämmelser följs, lägger fram lagförslag och har verkställande makt, en domstol som avgör rättstvister och en revisionsrätt. Europaparlamentet har 626 ledamöter som väljs i allmänna och direkta val av medborgarna i samtliga EU-länder. Parlamentets roll är att driva EU-samarbetet framåt. Det är också ett kontrollerande organ och ska bl a godkänna kommissionens sammansättning. Parlamentet har ett delat budgetansvar med ministerrådet och har den slutliga makten att godkänna EUs budget. Kommissionen har 20 ledamöter som är oberoende gentemot regeringarna och enbart ska arbeta i EUs intresse. Varje kommissionär har sitt ansvarsområde.
10 Åtta år som medlem i EU Antalet anställda i EUs olika institutioner uppgår till ca 30 000, varav ett tusental är svenskar. EU-samarbetet vilar på tre pelare. Den första omfattar ekonomiskt samarbete samt införandet av en ekonomisk och monetär union. Den andra pelaren gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Den tredje pelaren avser rättsliga och inrikes frågor. All lagstiftning inom EU grundas på fördrag som ingåtts mellan medlemsländerna. Fördragen reglerar även inom vilka områden EU ska samarbeta och hur beslut ska fattas. Samarbetet inom EU är omfattande, men inte heltäckande. Många frågor avgörs av varje medlemsland var för sig. Det gäller t ex frågor som rör sjukvård, skola och bostadspolitik. EUs budget ca 900 miljarder kr finansieras till största delen av avgifter från medlemsländerna. År 2000 betalade Sverige 23 miljarder kr. Samma år fick vi tillbaka ca 9,6 miljarder kr i form av bidrag och stöd, bl a till jordbruket och regional utveckling. Därutöver fick Sverige tillbaka pengar genom forsknings-, utbildnings- och kulturprogram. Ordförandeskapet i EU växlar mellan EU-länderna. Den 1 januari 2001 övertog Sverige för första gången ordförandeskapet. Under ett halvår styrde Sverige ministerrådets arbete på alla nivåer och representerade rådet gentemot andra EU-institutioner, internationella organisationer samt länder utanför EU. effekter av åtta års medlemskap En statlig utredning som genomfördes inför vår folkomröstning om ett eventuellt EU-medlemskap Sverige och Europa en samhällsekonomisk konsekvensanalys (SOU 1994:6) förutspådde att ett EU-medlemskap skulle få stor betydelse. Effekterna kommer att bli gynnsamma för svenskt näringsliv, svenska konsumenter och den samlade samhällsekonomin, sades bl a. Vid årsskiftet 2002/2003 hade Sverige varit medlem i EU i åtta år, en period som rimligtvis är tillräckligt lång för att åtminstone skönja såväl positiva som negativa effekter av medlemskapet. Har det blivit som ja-sidan sade inför folkomröstningen, eller är det nejsidans spådomar som slagit in? En av de mest omfattande studierna av effekterna av Sveriges EU-medlemskap gjordes 2001. Svenskt Näringsliv gav då ekonomerna Robert Gidehag och Henrik Öhman, båda verksamma vid Handelns Utredningsinstitut, i uppdrag att utvärdera konsekvenserna av EUmedlemskapet. Medförfattare var Svante Larsson. Analysen publicerades i skriften Vad har EU gjort för oss?. Författarna konstaterar att EU-medlemskap och europeisk integration har effekter på en rad viktiga komponenter i samhällsekonomin. Det gäller direkta effekter i ekonomins funktionssätt som konkurrenssituationen, prisbildningen, investeringarna och kapitalstocken.
Åtta år som medlem i EU 11 Det gäller också indirekta effekter på hur den ekonomiska politiken bedrivs, vilket i sin tur påverkar den ekonomiska utvecklingen. Vi ska fortsättningsvis uppmärksamma några av de effekter som EU-medlemskapet haft på centrala ekonomiska faktorer viktiga för såväl samhällsekonomin som näringslivet. Det gäller tillväxten, priserna, räntorna, investeringarna och handeln. Vi gör det i första hand med hjälp av de slutsatser som presenteras i Vad har EU gjort för oss?, men även andra rapporter och skrifter kommer att åberopas.
12 Vi har fått en högre tillväxt Vi har fått en högre tillväxt Under 1960-talet hade Sverige en BNP-tillväxt på i genomsnitt 4,5 procent per år. Under 1970-talet sjönk tillväxten till 2,5 procent per år och var då liksom under 1980-talet klart lägre än genomsnittet i EU. Den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet medförde tre år med negativ tillväxt i Sverige. 1990-1993 minskade BNP med närmare 5 procent i volym. Efter 1993 har tillväxten i Sverige ökat. Under perioden 1998-2000 var den till och med högre än i omvärlden, eller närmare 4 procent per år. I diagrammet nedan jämförs Sveriges BNP-utveckling med genomsnittet för EU och OECD. bnp i sverige och oecd Index 1960=100 500 EU 400 300 OECD Sverige 200 100 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 Under 1970- och 1980-talen steg Sveriges BNP långsammare än genomsnittet för såväl EU som OECD. Tillväxtproblemen kulminerade under krisåren i början av 1990-talet. Därefter har BNP i Sverige ökat snabbare än i EU och i ungefär samma takt som i OECD. en ny och högre tillväxtbana En växande ekonomi lägger grunden för människors välstånd och möjligheten att genomföra angelägna reformer. Därför är en hög tillväxt central för ett framåtsträvande samhälle. Mot den bakgrunden är det av intresse att utröna vilken betydelse EU-medlemskapet haft för Sveriges gynnsamma tillväxt under senare delen av 1990-talet. I analysen Vad har EU gjort för oss? studeras den s k potentiella tillväxten. Det är den långsiktiga tillväxttakten i ekonomin trenden i tillväxten. Skillnaden mellan faktisk och potentiell tillväxt visas i nedanstående figur. Den böjda kurvan är BNP-utvecklingen, så som den kan avläsas i nationalräkenskaperna. Ibland växer BNP snabbare, ibland långsammare och ibland är utvecklingen negativ. Över tiden växer dock BNP i en viss takt, en trend som illustreras av den räta linjen, den potentiella tillväxten.
Vi har fått en högre tillväxt 13 den faktiska och potentiella tillväxten BNP, fasta priser Tid Figuren illustrerar schematiskt tanken. Den horisontella axeln mäter tid, den vertikala nivån på BNP. Den böjda kurvan är BNP-utvecklingen som den faktiskt kan observeras i nationalräkenskapsdata. Ibland växer BNP snabbare, ibland långsammare och ibland är utvecklingen till och med negativ. Men över tiden växer BNP i en viss takt, en trend som illustreras av den räta linjen. Denna trend är i denna schmatiska figur lika med den potentiella tillväxttakten. 70-110 miljarder kr i extra tillväxt Den potentiella tillväxten föll under 1970-talet och i många fall även under större delen av 1980-talet i samtliga länder som nu är medlemmar i EU. I takt med att länderna blev medlemmar, samtidigt som inriktningen på EU-samarbetet ändrades, vändes de nedåtgående trenderna till ökningar. Den potentiella tillväxten är nu högre och tycks fortsätta att öka. Det finns ett klart samband mellan trendbrotten i den potentiella tillväxten och EU-medlemskapet, sägs det i analysen. För Sveriges del är effekterna betydande. Den högre tillväxtbana som Sverige växlat in på innebär en genomsnittlig årlig tillväxt som ligger ca 0,7 procentenheter högre än tidigare. I den siffran kan andra förändringar än EU-medlemskapet spela in, men författarnas slutsats är att tillväxteffekten av EU-medlemskapet ligger på minst 0,4 procentenheter. Eftersom Sveriges BNP i genomsnitt per år uppgått till ca 2 000 miljarder kr perioden 1995-2002 skulle det betyda att de åtta medlemsåren givit Sverige en extra tillväxt på som lägst ca 70 miljarder kr och som högst ca 110 miljarder kr (räknat på en extra tillväxteffekt av 0,4 respektive 0,7 procent). Liknande undersökningar i andra länder har givit motsvarande resultat. Det gäller bl a i Danmark och Österrike, som blev medlemmar 1973 respektive 1995. I Norge, som valt att stå utanför EU, har en undersökning visat att Norge därmed förlorat i potentiell tillväxt. EU-medlemskapets betydelse för tillväxten framgår också av en jämförelse mellan tre länder som alla blev medlemmar 1995 (Sverige, Finland och Österrike) och tre andra länder som
14 Vi har fått en högre tillväxt valt att stå utanför EU (Island, Norge, Schweiz). 1995-2001 var den genomsnittliga årliga tillväxten i de tre medlemsländerna 3,1 procent, jämfört med 2,7 procent i icke medlemsländerna. Vid en presskonferens i Bryssel (jan 2003), där effekterna av EUs inre marknad presenterades, framhölls att den inre marknaden under sin första tioårsperiod givit EU-länderna en extra tillväxt på ca 8 000 miljarder kr. Vidare sades att EUs samlade BNP enbart under 2002 var 1,8 procent högre än vad den skulle varit utan den inre marknaden. Det rapporterades också att sedan den inre marknaden sjösattes 1993 har den skapat 2,5 miljoner nya jobb som annars inte hade blivit till. större inkomstökningar Sveriges högre tillväxttakt har haft betydelse för såväl levnadsstandard som inkomstökningar och får det också framöver om trenden håller i sig. I analysen Vad har EU gjort för oss? ges ett par räkneexempel: En inkomsttagare, som år 1994 hade en årslön på 200 000 kr, kunde tack vare den högre tillväxtbanan öka sin lön med 30 000 kr fram till år 2000 jämfört med 20 000 kr om Sverige under samma tidsperiod legat kvar på den lägre tillväxtbanan. Således 50 procents högre inkomstökning med den nya, högre tillväxten. Ännu kraftigare blir effekten om trenden räknas fram ett antal år. En inkomsttagare, som år 2001 hade en årsinkomst på 200 000 kr, kommer år 2020 att ha en årsinkomst på 354 000 kr, jämfört med 278 000 om Sverige legat kvar på den lägre tillväxtbanan. En skillnad i inkomstökning på 76 000 kr. För inkomsttagare med högre årslöner blir effekterna ännu större, vilket framgår av nedanstående två tabeller som visar betydelsen av den nya tillväxtbanan 1994-2001 och 2001-2020.
Vi har fått en högre tillväxt 15 betydelsen av sveriges nya tillväxtbana hittills Inkomst 1994 Inkomst 2000 Inkomst 2000 Differens nya banan gamla banan 100 000 115 000 109 900 5 100 200 000 230 000 219 800 10 200 300 000 345 000 329 700 15 300 400 000 460 000 439 600 20 400 Den nya högre tillväxtbana som Sverige växlat in på betyder således kraftiga ökningar i levnadsstandard på några års sikt. År 2020 kommer en låginkomststagare som idag tjänar mellan 100 000 och 200 000 kronor om året att ha en inkomst som är mellan 38 000 och 76 000 kronor högre. betydelsen av sveriges nya tillväxtbana Inkomst 2001 Inkomst 2020 Inkomst 2020 Differens ny tillväxtbana gammal tillväxtbana 100 000 177 000 139 000 38 000 200 000 354 000 278 000 76 000 300 000 531 000 417 000 114 000 400 000 708 000 556 000 152 000 sammanfattning EU-medlemskapet har haft en klart positiv effekt på Sveriges ekonomiska tillväxt. Medlemskapet har resulterat i en extra, genomsnittlig tillväxt på 0,4-0,7 procentenheter per år. De åtta medlemsåren har därmed givit Sverige en extra tillväxt på 70-110 miljarder kr. Detta har haft betydelse för såväl levnadsstandard som inkomstökningar.
16 Vi har fått en lägre prisökningstakt Vi har fått en lägre prisökningstakt EU-medlemskapet har inte bara givit Sverige en högre tillväxt utan även haft gynnsamma effekter på andra områden. Det gäller bl a prisutvecklingen, där EU-medlemskapet resulterat i en lägre prisökningstakt och ökad köpkraft. I skriften Vad har EU gjort för oss? konstateras att Sverige är ett högprisland, både i absolut bemärkelse och i jämförelse med många andra EU-länder. Förklaringarna till Sveriges relativt sett högre prisnivå uppges vara många bristande konkurrens, höga skatter, höga löner inom låglöneyrken, marknadsregleringar, höga fraktkostnader m m. Den ökade europeiska integrationen, EU-medlemskapet och omläggningen av vår egen penningpolitik med ett inflationsmål som huvudmål resulterade i att Sveriges relativa prisläge förbättrades under 1990-talet. Inflationen, som under perioden 1980-94 uppgick till i genomsnitt 7,4 procent per år, sjönk efter EU-inträdet till i genomsnitt litet drygt en procent per år under perioden 1995-2000. inflation i sverige, eu och oecd Procent 15 12 9 EU Sverige OECD 6 3 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2001 Det vanligaste måttet på inflation är förändringar i konsumentprisindex. Under 1990-talet föll inflationen till rekordlåga nivåer i såväl Sverige som i flertalet andra länder. I EU-kommissionens summering av effekterna av den inre marknadens tio första år (1993-2002) framhålls att prisskillnaderna mellan länderna minskat, men att de fortfarande är stora. Under tioårsperioden minskade de genomsnittliga prisskillnaderna från 21 till 14 procent. Det sägs också att införandet av euron väntas påskynda prisharmoniseringen ytterligare. För Sveriges del låg den genomsnittliga prisnivån i början av 1990-talet 40-50 procent över EU-snittet. Sedan dess har vi närmat oss EU-nivån. I en rapport från Konkurrensverket (december 2002) konstateras att gapet mellan svensk prisnivå och EU-snittet minskat till ca 20 procent år 2002. Trots denna relativa förbättring är Sverige ändå det tredje dyraste lan-
Vi har fått en lägre prisökningstakt 17 det inom EU efter Danmark och Finland. Särskilt dyrt i Sverige är restaurang och logi, transporttjänster samt hälso- och sjukvård. Relativt billigt är elenergi och möbler. Konkurrensverket framhåller att det bl a behövs en effektivare konkurrenspolitik i Sverige och en bättre fungerande marknad inom EU. Kartellbekämpningen i Sverige måste effektiviseras och den konkurrensutsatta delen av svensk ekonomi bör öka genom regelreformer och framtagandet av konkurrensplaner för statsförvaltning och kommuner. Trots framstegen med EUs inre marknad finns det fortfarande kvarvarande handelshinder, varför det är viktigt att Sverige intensifierar sina ansträngningar att påskynda harmoniseringen inom EU, sägs det i rapporten. Där konstateras också att ett införande av euron skulle vara positivt för konkurrensen och för Sveriges del verka prissänkande. Vi ska nedan uppmärksamma prisutvecklingen inom vissa delbranscher detaljhandeln, bilhandeln samt tjänster och offentlig upphandling. positiv effekt på matpriserna I rapporten EU-medlemskapets påverkan på svenska livsmedelspriser, utgiven 2001 av Eurofakta och författad av Gunnar Österberg och Martin Hellman, verksamma vid Öhrlings PricewaterhouseCoopers, konstateras följande: Direkta effekter av EU-medlemskapet är nya konkurrensregler och en större inre marknad. Indirekta effekter är att EU-medlemskapet påskyndat omstruktureringen av grossister och detaljhandel. Sammantaget har detta lett till en ökad konkurrens. En annan viktig förändring är att konsumenterna har fått ett mycket större utbud av varor i butikerna under de senaste tio åren. Ett uttryck för detta är att livsmedelsimporten från EU har ökat med nästan 30 procent under 1990-talet. Denna valfrihetsvinst är lätt att underskatta. I rapporten framhålls att priserna i Sverige generellt ökat med ca 25 procent under 1990- talet, men att livsmedelspriserna under samma period i princip legat stilla. Det betyder att maten relativt sett blivit billigare. Rapporten ger ett räkneexempel, grundat på en typfamilj med två barn och normal konsumtion. Denna familj har under 1990-talet tjänat drygt 110 000 kr på att livsmedelspriserna inte följt den allmänna prisutvecklingen. Det konstateras att detta delvis beror på svenska matmomssänkningar, men att en betydande del är EU-medlemskapets förtjänst. Vidare sägs att de svenska livsmedelspriserna under lång tid legat väsentligt över EUs. De senaste 15 åren har prisnivån legat mellan 20 och 50 procent över EU-snittet. Efter Sveriges EU-inträde har denna differens minskat, men de svenska livsmedelspriserna ligger fortfarande ca 15 procent över EUs.
18 Vi har fått en lägre prisökningstakt Rapportens slutsats är att ett införande av euron och en liberalisering av den svenska plan- och bygglagen (som i dag ger kommunerna vidsträckta möjligheter att reglera etableringen av nya livsmedelsbutiker) skulle öka konkurrensen ytterligare och leda till lägre priser. I stort sett samma slutsats dras i rapporten från Konkurrensverket (december 2002). Där sägs att livsmedelspriserna i Sverige var 11 procent högre än genomsnittet för EU år 2001. Även i denna rapport framhålls eurons betydelse för prisutvecklingen samt att en förändring av plan- och bygglagen skulle stimulera till ökad konkurrens och därmed lägre priser. Kommunernas tillämpning av lagen har hindrat etableringen av livsmedelsbutiker, framför allt nya aktörer, sägs det bl a i rapporten. bilpriserna har sjunkit Diagrammet nedan visar prisutvecklingen för inköp av fordon 1990-2000. Priserna ökade under första delen av 1990-talet, men trenden bröts 1995. Sedan dess har priserna sjunkit. De mätningar som gjorts visar att priserna på fordon minskat med ca 10 procent sedan Sverige blev medlem i EU. Den viktigaste förklaringen är den kraftigt ökade privatimporten av bilar från 5 000 år 1995 till drygt 62 000 år 2000. Andelen privatimporterade bilar uppgick år 2000 till närmare 18 procent av de förstagångsregistrerade bilarna. prisutveckling för inköp av fordon 106 000 104 000 102 000 100 000 98 000 96 000 94 000 92 000 90 000 1995 Allmän prisutveckling Prisutveckling bilar 1996 1997 1998 1999 2000 Okt 2000 Siffrorna hörrör sig till januarimätningarna respektive år. källa: scb
Vi har fått en lägre prisökningstakt 19 I en rapport för Eurofakta författad av Pontus C Andersson och Gunnar Österberg, verksamma vid Öhrlings PricewaterhouseCoopers förklaras den snabbt växande privatimporten med att EU-medlemskapet och den inre marknaden gjort det lättare för den som på egen hand vill köpa en bil i ett annat land. Skälen är slopade tullavgifter och etablerandet av ett Europatypgodkännande av personbilar. När det gäller tullavgifter är huvudregeln att den som har köpt en bil utomlands och vill ta in den i Sverige, omgående vid ankomsten till den svenska gränsen ska förtulla fordonet, dvs anmäla det till beskattning. Sedan 1995, då Sverige blev medlem i EU, gäller olika införselavgifter beroende på om fordonet har förvärvats i ett EU-land eller ej. Bilar som köps i ett EU-land är tullbefriade i enlighet med den fria rörligheten för varor inom den inre marknaden. Bilar som köps utanför EU beläggs däremot med en tull på 10 procent av bilens värde. 1999 beslutade EUs medlemsländer att tillämpa gemensamma krav för typgodkännande av personbilar. Det räcker därefter med att en tillverkare har fått en bilmodell officiellt typgodkänd enligt de uppställda kraven i ett medlemsland för att bilen ska bli s k Europatypgodkänd inom hela EU. Tidigare var den som privatimporterade en bil tvungen att presentera ett intyg från generalagenten i Sverige på att bilen uppfyllde svenska krav, främst avseende avgasrening och säkerhet. För bilköparen innebar detta administrativt merarbete och en extra kostnad eftersom generalagenten tog betalt för att utfärda intyget. EU-kommissionen granskar löpande den europeiska bilmarknaden för att tillse att bilföretagen inte överträder konkurrensbestämmelserna och försvårar privatimport. Kommissionen försöker också aktivt driva på privatimporten av bilar och harmoniseringen av villkoren över hela den inre marknaden. Den bilprisundersökning som kommissionen publicerar två gånger om året är kanske det mest kända exemplet på benchmarking mellan medlemsländerna. Syftet är att öka konsumenternas medvetenhet om vilka prisskillnader som råder. priserna på tjänster och offentlig upphandling Den inre marknaden syftar inte enbart till ökad konkurrens och sänkta priser på varor, utan även för tjänster. På detta område har det visat sig svårare att uppnå positiva resultat. En förklaring är att delar av tjänstesektorn skyddas av medlemsländerna, sägs det i skriften Vad har EU gjort för oss?. Exempel på sådana sektorer uppges vara bank- och försäkringsväsen samt flyg-, järnvägs- och vägtransporter. Statistiska Centralbyrån genomförde 1999 en omfattande studie rörande konsumentpriser. Inom en del av de studerade tjänstesektorerna som t ex restaurang och hotell låg prisnivån i Sverige i genomsnitt 37 procent över snittet för övriga EU-länder 1996-98. För andra branscher, t ex kommunikation, låg priserna ca 7 procent under EU-genomsnittet, vilket sannolikt förklaras av avregleringen av den svenska telemarknaden i början av 1990-talet. En stor köpare av tjänster inom EU är offentliga myndigheter. I EUs direktiv om offent-
20 Vi har fått en lägre prisökningstakt lig upphandling sägs att även utländska leverantörer ska få vara med och lägga offerter vid upphandling av en offentlig myndighet. Direktivet syftar till ökad gränsöverskridande konkurrens och därmed pressade priser. I många länder har det dock funnits en tendens att genomgående ge uppdragen till inhemska leverantörer, konstateras i analysen Vad har EU gjort för oss?. sammanfattning EU-medlemskapet har haft en betydande positiv effekt på priserna. Prisökningstakten i Sverige har dämpats. I början av 1990-talet låg den genomsnittliga prisnivån i Sverige 40-50 procent över EU-snittet år 2002 hade differensen minskat till ca 20 procent. Trots att den allmänna prisnivån i Sverige steg med ca 25 procent under 1990-talet, var livsmedelspriserna under samma period i stort oförändrade och närmade sig EU-snittet. Maten blev således relativt sett billigare. Priserna på nyinköpta bilar har sedan EU-inträdet minskat med ca 10 procent. Däremot syns ännu inga större effekter på priserna för tjänster och vid offentlig upphandling. Sammantaget har EU-medlemskapets positiva effekter på prisutvecklingen medfört att svenska folkets köpkraft ökat.
Vi har fått lägre räntor och stabilare statsfinanser 21 Vi har fått lägre räntor och stabilare statsfinanser Högre tillväxt och lägre prisökningstakt är således två positiva effekter av EU-medlemskapet. En tredje är kraftigt fallande räntor, vilket givit svenska företag lägre investeringskostnader och svenska hushåll lägre boendekostnader. starkt omvandlingstryck EUs finanspolitiska regelverk, den s k stabilitetspakten, har på senare tid uppmärksammats i den ekonomisk-politiska debatten. Skälet är att flera av medlemsländerna har svårt att uppfylla EUs krav. Bakgrunden till stabilitetspakten var den snabbt växande offentliga skuldsättningen i de flesta EU-länder under 1980-talet och första hälften av 1990-talet. Syftet med stabilitetspakten var därför att stärka incitamenten för långsiktig finanspolitisk disciplin bland medlemsländerna. De viktigaste inslagen i detta regelsystem är följande: Budgetunderskott som är större än 3 procent av BNP tillåts inte annat än i mycket exceptionella fall. Bestående alltför stora underskott ska leda till böter på upp till 0,5 procent av BNP. Den erlagda bötessumman fördelas mellan övriga medlemsländer. Den offentliga skulden ska vara mindre än 60 procent av BNP eller måste om den är högre minska i tillfredsställande takt. Länderna ska sträva efter att uppnå ett medelfristigt mål som innebär att budgeten ska vara i balans eller uppvisa överskott. Stabilitetspakten gäller för de länder som infört euron. För övriga EU-länder gäller de s k konvergenskraven, vilka till stor del påminner om stabilitetspaktens regler. En skillnad är dock att Sverige och övriga EU-länder som står utanför eurosamarbetet inte kan bötfällas om de bryter mot budgetunderskottsmålet. EUs finanspolitiska regelverk var en del av innehållet i Maastrichtfördraget som slöts 1991. Samma år inlämnade Sverige sin formella ansökan om medlemskap i EU (eller EG som det fortfarande hette på den tiden). Maastrichtfördraget trädde i kraft mot slutet av 1993, d v s samma år som de svenska medlemskapsförhandlingarna inleddes. EUs finanspolitiska regler har mot denna bakgrund haft betydelse för den omläggning som under 1990-talet skett av såväl den svenska penning- som finanspolitiken. EU-reglerna och den ökade europeiska integrationen skapade ett starkt omvandlingstryck både på svensk ekonomi och på de politiker som hade ansvaret för den ekonomiska politiken. Även inhemska kriser och problem bidrog till omläggningen av politiken.
22 Vi har fått lägre räntor och stabilare statsfinanser den penningpolitiska omläggningen Sverige tillämpade under en lång period olika former av fast växelkurs genom att knyta kronan till ett genomsnitt av andra valutor. Under perioden 1973-77 var kronan bunden till D- marken i den s k valutaormen. Därefter knöts kronan till en korg av andra valutor i den s k valutakorgen. I maj 1991 bands kronan till ecun, men i samband med de stora påfrestningar som det europeiska valutasamarbetet utsattes för hösten 1992 släpptes kronan fri. Under 1990-talets första del deklarerade Riksbanken ett inflationsmål som huvudmål för penningpolitiken och senare under decenniet gavs Riksbanken rätten att självständigt besluta i penningpolitiska frågor. Genom dessa reformer var penningpolitikens primära syfte inte längre att stabilisera konjunkturen (och då framför allt sysselsättningen) utan istället att begränsa inflationen. Omläggningen baserades på Riksbankens grundsyn att låg inflation är en nödvändig förutsättning för hög sysselsättning. Riksbanken preciserade målet till en inflation på 2 procent, plus/minus en procent, mätt med konsumentprisindex. I analysen Vad har EU gjort för oss? kommenteras hur mycket EU och vårt EU-medlemskap påverkat denna penningpolitiska omläggning: Helt klart är att omläggningen skett gradvis som ett steg i en politisk process som ytterst styrts av en internationell utveckling I takt med att de internationella och nationella kapitalmarknaderna i västvärlden avreglerades blev det allt svårare för enskilda länder att föra en av omvärlden oberoende penningpolitik. Det är också en stark trend i stora delar av världen att penningpolitiken läggs om mot inflationsmål och självständig centralbank. den finanspolitiska omläggningen Även finanspolitiken lades om under 1990-talet. Ett överordnat mål infördes och formulerades som att vi ska ha ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Vidare etablerades en stramare budgetprocess, med av riksdagen fastställda treåriga tak för de statliga utgifterna. I Vad har EU gjort för oss? ges följande kommentar: Inom EU, och framför allt EMU, pågår ett omfattande finanspolitiskt samarbete. Även om inte Sverige är med i EMU påverkas vår finanspolitik av detta. Det kanske viktigaste avtalet gällande den gemensamma finanspolitiken är Maastrichtfördraget. Detta har senare stärkts av den s k stabilitets- och tillväxtpakten, som även innehåller sanktionselement Slutsatsen är att EU-medlemskapet har en förhållandevis stor indirekt och via förberedelserna för EMU direkt effekt på omläggningen av den svenska finanspolitiken.
Vi har fått lägre räntor och stabilare statsfinanser 23 stabilare statsfinanser Vad har då effekten blivit av det ökade omvandlingstryck som EU-medlemskap och tilltagande europeisk integration lagt på svensk ekonomi? Har omläggningen av penning- och finanspolitiken varit framgångsrik? I analysen Vad har EU gjort för oss? sägs så här: Under åren 1980-1995 var den offentliga sektorns genomsnittliga saldo minus 3,8 procent av BNP, överskott rådde endast fyra år. Efter 1995 har de offentliga finanserna i genomsnitt visat balans och överskottet har de senaste åren stabiliserats kring 3 procent av BNP. När det gäller ett annat av kraven i EUs finanspolitiska regelverk att den offentliga skulden får uppgå till högst 60 procent av BNP har Sverige successivt närmat sig gränsen och lyckades underskrida 60-procentsnivån för första gången år 2001. Som framgår av nedanstående diagram är det dock fortfarande många EU-länder som ligger över gränsen. kraftig sänkning av räntan Ett tredje område där omläggningen av penning- och finanspolitiken varit lyckosam gäller utvecklingen av de långa räntorna. Medan Riksbanken kan påverka den korta räntan direkt offentlig bruttoskuld i olika länder Japan Italien Belgien Kanada Grekland Spanien Frankrike Österrike Tyskland USA Portugal Nederländerna1 Sverige Storbritannien Danmark Finland Irland Norge 0 30 60 90 120 150 Den offentliga bruttoskulden varierar kraftigt mellan olika länder. I Japan är den omkring 130 procent av BNP medan den i Norge stannar vid 27 procent.
24 Vi har fått lägre räntor och stabilare statsfinanser genom förändringar i den s k kallade styrräntan, reporäntan, styrs den långa räntan i första hand av inflationsförväntningarna i ekonomin. Nivån på de långa räntorna är viktig för investeringsviljan både bland företag och hushåll. Som framgår av nästa diagram låg de svenska räntorna under lång tid på en betydligt högre nivå än de tyska, vilka i hög grad styrde ränteutvecklingen i Europa. Detta berodde i första hand på att Sverige under flera decennier hade en genomsnittligt högre inflationstakt än Tyskland. lång ränta i sverige, tyskland och usa Procent 15 12 Sverige USA Tyskland 9 6 3 1980 1985 1990 1995 2000 Under lång tid låg den långa räntan i Sverige på en betydligt högre nivå än den tyska. Sedan början av 1990-talet har dock räntemarginalen gradvis minskat, vilket i första hand speglar att inflationsförväntningarna i den svenska ekonomin justerats ned. 1990 var räntegapet gentemot Tyskland närmare 4,5 procent, 1995 hade det minskat till 3,4 procent men den kraftigaste förbättringen har skett efter EU-inträdet: 2001 var gapet endast 0,3 procent och mot slutet av 2002 uppgick det till 0,6 procent. Den minskande räntemarginalen speglar den anpassning av inflationen till europeisk nivå som skett i Sverige och den prioritering som kampen mot inflationen givits i den ekonomiska politiken.
Vi har fått lägre räntor och stabilare statsfinanser 25 sammanfattning EU-medlemskapet och ökad europeisk integration har skapat ett starkt omvandlingstryck på svensk ekonomi. Penningpolitiken har lagts om med ett inflationsmål som huvudmål. Även finanspolitiken har lagts om med överskottsmål, stramare budgetprocess och utgiftstak. Följden har blivit stabilare statsfinanser och en kraftig sänkning av den långa räntan. 1995 var räntegapet gentemot t ex Tyskland 3,4 procent, 2002 endast 0,6 procent. Den kraftiga sänkningen av räntan har givit svenska företag lägre investeringskostnader och svenska hushåll lägre boendekostnader.
26 Vi har fått mer investeringar Vi har fått mer investeringar Den svenska EU-konsekvensutredningen 1994 beräknade att ett svenskt EU-medlemskap skulle leda till att investeringskvoten, d v s investeringarna i relation till BNP, ökade med ca en procentenhet. Ökningen motiverades med att ett svenskt medlemskap skulle bidra till ökad stabilitet i form av ett tydligt ställningstagande för den inre marknaden, vilket skulle påverka både svenska och utländska företags investeringsbeslut. Utredningen menade också att ett medlemskap skulle förändra behovet av investeringar från svenska storföretag. När handelshinder och gränskontroller försvann, samtidigt som behovet av representation i andra länder minskade, skulle export av varor och tjänster i flera fall bli lönsammare än att satsa på nya investeringar för produktion utomlands. Utredningens slutsats var därför att utflödet av svenska investeringar utomlands skulle minska. Hur gick det då? De studier som gjorts ger något skiftande svar, men torde ändå kunna sammanfattas med att Sverige tycks ha blivit attraktivare som investeringsland och att vi som följd av medlemskapet fått mer investeringar. positiv respons från storföretagen Redan 1995 genomförde Industriförbundet och SAF en första enkätundersökning angående storföretagens investeringar. Närmare vart tredje tillfrågat företag sade att medlemskapet lett till ökade investeringar i Sverige. Tre år senare 1998 gjordes en uppföljande undersökning bland de 100 största tillverkande företagen. Dessa företag investerade året dessförinnan närmare 50 miljarder kr i Sverige och hade över 320 000 anställda. De representerade således en betydande del av den svenska samhällsekonomin. En knapp tredjedel av företagen, 31 procent, ansåg att EU-medlemskapet hade haft en positiv betydelse för deras investeringar i Sverige. Framför allt var det de investeringstunga företagen som angav att EU hade haft en positiv effekt. Om svaren därför viktades efter investeringsvolymerna visade det sig att de företag som ansåg att EU-medlemskapet hade haft en positiv betydelse representerade 44 procent av de verkställda investeringarna i Sverige 1997. Betraktat på detta sätt var det således närmare vartannat företag som ansåg att EU-medlemskapet påverkat investeringarna i Sverige positivt. Hur stor del av investeringarna som berodde på medlemskapet var naturligtvis svårt att beräkna exakt, eftersom beslut om investeringar baseras även på andra faktorer som t ex marknadsutveckling, kapacitet, kapitalkostnader, lönsamhet o s v. I undersökningen gjordes dock en grov uppskattning, som indikerade att storföretagen som en följd av EU-medlemskapet ökade sina investeringar i Sverige med 6-12 procent årligen 1995-1998. Det skulle i så fall innebära att EU-medlemskapet gav extra investeringar i Sverige på 20-25 miljarder kr under dessa fyra år.
Vi har fått mer investeringar 27 de totala investeringarna ökade I Vad har EU gjort för oss? summeras studier som tidigare gjorts över hur investeringarna utvecklats till följd av ökad europeisk integration. Slutsatsen är att EU haft en positiv effekt på tillväxten och investeringarna. Författarna presenterar också en egen empirisk analys som omfattar 24 OECD-länder och sträcker sig över perioden 1970-1997. För att kartlägga EU-medlemskapets eventuella effekt på investeringarna studerades investeringskvotens utveckling i tre olika ländergrupperingar: 1) Alla 24 OECD-länderna, 2) Samtliga EU-länder, 3) Länder som blev medlemmar i EU 1986 eller senare (Sverige, Finland, Österrike, Spanien och Portugal). Sammanfattningsvis konstateras att effekterna av EU-medlemskapet på investeringskvoten var mycket små. Men författarna säger också följande: Det kan finnas metodologiska problem med att analysera en kvot, i detta fall investeringarnas andel av BNP. Att denna kvot faller betyder inte med automatik att det reala värdet av investeringarna minskar. Att kvoten faller säger bara att tillväxten i BNP varit starkare än utvecklingen av investeringarna. Ett tänkbart scenario skulle kunna vara att de reala investeringarna faller under den första halvan av den studerade perioden då Europa upplevde en dålig ekonomisk utveckling. Under den senare halvan skulle de reala investeringarna ha kunnat öka utan att investeringskvoten stiger. Detta eftersom även BNP-tillväxten tar ett rejält kliv uppåt under denna period. Nedanstående diagram visar utvecklingen av investeringskvoten i Sverige under perioden 1970-2001, d v s några år längre fram i tiden än den analys som ovan nämndes. I diagrammet är investeringarna uppdelade på bostadsinvesteringar och övriga investeringar. Vi ser hur investeringskvoten var relativt stabil fram till början av 1990-talet, då den kraftigt rasade. Under 1990-talets senare del har kvoten sedan stigit på nytt. investeringar i näringslivet Procent av BNP 24 20 16 12 8 4 Bostadsinvesteringar Övriga investeringar 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2001 Diagrammet visar näringslivets investeringskvot, det vill säga bruttoinvesteringarna i förhållande till bruttonationalproduktionen, uppdelad på olika investeringstyper.
28 Vi har fått mer investeringar liksom även utländska direktinvesteringar När det gäller utländska direktinvesteringar i Sverige framhålls i Vad har EU gjort för oss? att det skedde en kraftig och tydlig ökning i samband med vårt inträde i EU. Det hänvisas också till en studie som gjordes 1997 på uppdrag av Industriens Utredningsinstitut. I denna studie analyserades utvecklingen av de utländska direktinvesteringarna i Sverige, uppdelade på investeringar i kunskapsintensiv industri respektive basindustri. Utvecklingen sammanfattades i nedanstående diagram, som visar den snabba ökningen av investeringarna i framför allt den kunskapsintensiva industrin. ackumulerade utländska direktinvesteringar i kunskapsintensivrespektive basindustri 16 000 14 000 12 000 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 0 1982 Kunskapsintensiva investeringar Insvesteringar i basindustri 1984 1986 1988 1990 1992 1994 källa: braunerhjelm & oxelheim 1999 Även nästa diagram visar utvecklingen av utlandsinvesteringarna, både utländska investeringar i Sverige och svenska investeringar utomlands. De svenska utlandsinvesteringarna ökade kraftigt under andra hälften av 1980-talet med ett betydande nettoutflöde av kapital som följd. Efter krisåren i början av 1990-talet tog de utländska investeringarna i Sverige rejäl fart. Denna utveckling förstärktes sedan under decenniets andra hälft.
Vi har fått mer investeringar 29 utlandsinvesteringarna Miljarder kornor 600 500 400 300 200 100 0 Svenska investeringar i utlandet Utländska investeringar i Sverige -100 1985 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Den allt snabbare globaliseringen har inneburit en betydande ökning av de internationella kapitalflödena under 1990-talet. Såväl utländska investeringar i Sverige som svenska investeringar i utlandet har ökat kraftigt. källa: riksbanken sammanfattning EU-medlemskapet har haft en viss positiv effekt på investeringarna. Storföretagen uppger att de ökat sina investeringar i Sverige, de utländska investeringarna i Sverige har ökat kraftigt och investeringskvoten steg på nytt under 1990-talets senare del. Sverige tycks som följd av EU-medlemskapet ha blivit attraktivare som investeringsland.
30 Vi har fått en ökad handel och en förenklad handel Vi har fått en ökad handel och en förenklad handel Sverige är en liten nation med starkt utlandsberoende och exporten är en viktig tillväxt- och sysselsättningsmotor i svensk ekonomi. Det är därför helt avgörande att svenska produkter är internationellt konkurrenskraftiga. All import måste i slutändan betalas genom export av varor och tjänster. Utrikeshandelns betydelse brukar mätas genom exportens andel av BNP, d v s värdet av alla varor och tjänster som exporteras i förhållande till värdet av alla varor och tjänster som produceras. I Sverige uppgick denna andel år 2001 till 46 procent. Generellt gäller att små länder är mer beroende av utrikeshandeln. Stora länder som t ex USA och Japan har en betydligt lägre exportandel (12 respektive 10 procent). Detta förklaras av att den mesta handeln sker inom landet. Svensk exportindustri är starkt beroende av utvecklingen i Europa, som utgör drygt 70 procent av vår exportmarknad. EU är en stabil hemmamarknad för svensk exportindustri. Ca 55 procent av vår export går till EU-länderna. sveriges varuexport 14,2 % Procent av totalt varuexportvärde, 2001 11,6 % 6,4 % 3,3 % 9,9 % 54.6 % EU Övriga Västeuropa Sex expansiva asiatiska länder Övriga asiatiska länder Nordamerika Övriga länder EU utgör en stabil "hemmamarknad" för svensk exportindustri och cirka 55 procent av vår export går till EU-länderna. Sveriges export till nuvarande EU-länder har ökat efter EU-inträdet. 1995 uppgick varuexporten till EU-länderna till 323 miljarder kr, 2001 hade den ökat till 414 miljarder kr. Även importen från EU-länderna har ökat under samma period från 303 till 413 miljarder kr. Inför folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 hävdades att ett EU-medlemskap skulle kunna leda till att Sveriges handel med övriga delar av världen minskade. Så har inte skett. Från 1995 till 2001 har Sveriges export till övriga världen ökat från 228 till 355 miljarder kr. Sveriges totala export uppgick 2001 till ca 800 miljarder kr. En stor potential till ökad export finns inom tjänstesektorn. Exporten av tjänster som t ex företagstjänster, transpor-