Att hjälpa eller stjälpa en ko

NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala universitet Examensarbete C Författare: Ida Nordin Handledare: Maria Vredin Johansson Termin och år: HT11 Att hjälpa eller stjälpa en ko Hur gårdsstödet i EU:s jordbrukspolitik påverkar växthusgasutsläppen från nötkött 1

Sammanfattning En stor del av jordbrukets växthusgasutsläpp kommer från nötköttssektorn. Dess produktion påverkas i Sverige och EU av EU:s jordbrukspolitik. En större del av jordbrukssubventionerna var tidigare kopplade till produtionen vilket gav incitament att öka produktionen. 2003 infördes en reform med gårdsstöd som var frikopplat från produktionen. I uppsatsen studeras litteraturen kring hur nötköttsproduktionen påverkas av gårdsstödet, och utifrån detta görs egna beräkningar om förändringar i växthusgasutsläpp. Prognoser från ekonomsika modeller för jordbruksektorn används för att beräkna produktionen, för att uppskatta förändringar i utsläppen av växthusgaser. Då stöden har frikopplats har produktionen, och således utsläppen minskat något. Om gårdsstödet helt togs bort skulle det kunna ge stora utsläppsminskningar. Hur utsläppen totalt påverkas beror dock på världens konsumtion. Nyckelord: EU:s jordbrukspolitik, nötköttsproduktion, frikopplade stöd, miljöfarliga subventioiner, klimatförändringar, växthusgaser, gårdsstödet, CAP, animalieproduktion, jordbruk 2

Begreppslista EU15 är EU:s medlemsstater innan 2004: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, och Österrike. EU25 är EU15 och de tio nya medlemstaterna från 2004: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. EU27 är EU25 och de två nya medlemsstaterna från 2007, Rumänien och Bulgarien. Koldioxidekvivalenter: för andra växthusgaser än koldioxid räknas deras vikt om till hur stor vikt koldioxid som ger upphov till lika mycket förändring av klimatet. Utsläppsfaktor: hur stort utsläpp en enhet, t.ex kg nötkött, ger upphov till. 3

Innehållsförteckning Sammanfattning s 2 Begreppslista s 3 Innehållsförteckning s 4 1 Inledning s 5 1.1 Tidigare studier s 6 2 Bakgrund s 8 2.1 Nötköttets klimatpåverkan s 8 2.2 EU:s jordbrukspolitik s 9 2.2.1 CAP- Common Aricultural Policies s 9 2.2.2 Marknadsregleringar s 10 2.2.3 Jordbruksreformen 2003 s 11 2.2.3.1 Gårdsstödet s 11 2.3 Hur kopplade är frikopplade stöd? s 12 2.4 Exemplet Nya Zealand utan subventioner s 12 3 Teori s 14 3.1 Subventioner påverkan på miljö och produktion s 14 4 Empiri s 18 4.1 Produktionsförändringar s 18 4.2 Olika grad av frikoppling s 21 4.3 Jordbrukarnas förväntan på reformen s 22 4.4 Prognostiserade förändringar av produktionen med 2003 års reform s 22 4.5 Produktionen utan gårdsstödet s 24 4.6 Växthusgasutsläpp s 25 4.7 Vad händer med konsumtionen vid produktionsförändringar? s 29 5 Slutsatser och diskussion s 31 6 Referenser s 34 4

1. Inledning Globalt står jordbruket för ungefär en tredjedel av växthusgasutsläppen och är alltså en stor bidragande faktor till klimatförändringarna. Även om vi lyckas hålla oss under det internationella målet om högst 2 graders temperaturhöjning kommer det ändå innebära stora förändringar av jordens klimat och för våra samhällen. Glaciärer kommer smälta, havsnivån höjas, torka uppstå i vissa regioner, översvämmningar i andra. Utsläppen av växthusgaser skulle behöva minska drastiskt för att vi ska ha kvar ett klimat vi kan leva i. För att göra det krävs utöver att minska koldioxidutsläppen att även andra växthusgaser som metan och lustgas minskar. Det är jordbruket som släpper ut det mesta av metanet och lustgasen. Jordbruket måste alltså minska utsläpp av dessa gaser mycket. För att klara det skulle utsläppen inte bara behöva minska utan jordbrukssektorn behöver också binda växthusgaser så att de tas bort ur atmosfären (Wijkman och Rockström 2011). Konsumtionen av ett kg nötkött ger enligt Carlsson-Kanyama och Gonzalez (2009) upphov till omkring tio gånger så mycket växthusgasutssläpp som lika mycket protein från t ex sojabönor, och är därför svårt att förena med ett lågt utsläpp av växthusgaser från jordbruket. Den höga utsläppsfaktorn beror till största del på utsläppet av metangas från kornas matsmältning. Vegetabiliska livsmedel har en mycket mindre klimatpåverkan. Vilken mat som produceras påverkar klimatet. Vad påverkar då vad vi producerar? Inte bara vad vi behöver äta utan också om produktionen är lönsam. I Sverige har vi länge haft subventioner i form av olika bidrag, marknadsregleringar och skattelättnader till jordbruket, och sedan EU-inträdet 1995 har vi subventioner genom EU:s gemensamma jordbrukspolitik CAP(Common Agricultural Policy). Subventionerna gör det lättare att finansiera ett jordbruk och t ex produktion av nötkött. Länge har de direkta stöden i EU varit baserade på hur mycket jordbrukaren producerade, men i en reform 2003 bestämdes att de skulle frikopplas från produktionen så att produktionen inte längre är en funktion av stöden. Om utformningen av stödet påverkar produktionen så påverkar det även utsläpp av växthusgaser. Eftersom klimatfrågan är viktig för världens framtid är det intressant att se hur polititska åtgärder som är ämnade att påverka andra problem även påverkar klimatet, och inte bara hur klimatpolitiken fungerar. Detta leder mig till frågeställningen: Har EU:s jordbruksreform 2003 - som innebar frikoppling av stödet till jordbrukare - förändrat utsläppen av växthusgaser från nötkött markant? Har stödet fortsatt påverkan på produktionen och växhusgasutsläppen efter frikopplingsreformen? Och eftersom det även är viktigt om produktionen flyttas utomlands i ett klimatperspektiv: 5

Kan förändringen av jordbruksstödet även påverka växthusgasutsläppen från konsumtion i Sverige och EU? Jag tittar i uppsatsen på produktionen både i EU och Sverige. Detta eftersom olika länder kan jämföras på EU-nivå samtidigt som det finns mer forskning för EU som helhet. För Sverige blir siffrorna mer specifika, vilket kan vara bra då EU är stort med skiftande geografiska, ekonomiska och kulturella förutsättningar. Att just nötkött undersöks är för att det är den jordbruksprodukt som ger upphov till mest växthusgaser. Det finns givetvis andra miljöproblem förknippade med jordbruk, men de får inte plats i den här uppsatsen. Jag studerar litteraturen kring hur nötköttsproduktionen påverkas av gårdsstödet, och utifrån detta gör jag beräkningar om förändringar i växthusgasutsläpp. Resultaten baseras på tidigare forskning om vilka effekter EU:s jordbrukssubventioner och reformerna av dem beräknas ha, och har haft, på produktionen av nötkött, och även studier som beräknar nötköttets klimatpåverkan. I uppsatsens bakgrund redogör jag för nötköttets klimatpåverkan och den jordbrukspolitik som finns i EU och särskilt reformen 2003. Sedan kommer en teoridel där jag beskriver på vilket sätt subventioner kan påverka produktionen. I empirin visas hur nötköttsproduktionen förändrats, hur olika modeller prognostiserat vilken roll reformen haft för produktionen, vilka förändringar i växthusgasutsläpp det ger och ifall reformen verkar påverka produktionen av nötkött globalt. Till sist kommer slutsatser och diskussion. 1.2 Tidigare studier Fiala (2008) studerar i artikeln "The Environmental Cost of Distortionary Subsidies in a Market with Externalities: An Example from OECD Meat Industries" hur OECD-ländernas subventioner till nötköttsproduktion bidrar till växthusgasutsläpp, med data från 1993-2002. Han beräknar att en dollar extra subventioner gav upphov till 0,40 kg mer producerat kött. Med en utsläppsfaktor på 14,8 kg koldioxidekvivalenter per kg nötkött finner han att i genomsnitt 36% av produktionen berodde på subventioner. På de tio undersökta åren gav subventionerna upphov till 1,3 miljarder ton koldioxidekvivalenter. I Jordbruksverket med fleras rapport Miljöeffekter av 2003 års jordbruksreform - Rapport från projekt CAP:s miljöeffekter" räknar man med att 2003 års reform ska göra så att det totala utsläppet av växthusgaserna metan, lustgas och koldioxid från jordbrukssektorn ska minska med 9,3% mellan 2001/2003 och år 2010, ca 0,5 miljoner ton koldixidekvivalenter om året. En stor del av det räknas komma från minskning i djurantal, framförallt nötkreatur. 6

"Evaluation of the Environmental Impacts of CAP (Common Agricultural Policy) Measures Related to the Beef and Veal Sector and the Milk Sector" av Institute for European Environmental Policy (2007) kommer fram till att det frikopplade stödet påverkar produktionen negativt och således växthusgasutsläppen. Eftersom reformen nyss införts då rapporten skrevs var det svårt att se hur mycket. Man ser också att typen av djurhållning förändrats av stödet, så att det blir en större andel frigående djur i nötköttssektorn. 7

2 Bakgrund 2.1 Nötköttets klimatpåverkan Olika så kallade växthusgaser släpps ut av mänsklig aktivitet och bidrar till klimatförändringarna. Den vanligaste är koldioxid, men metangas och lustgas är också viktiga växthusgaser. De är kraftigare än koldioxid, och när deras klimatpåverkan beräknas räknas påverkan ofta om till koldixidekvivalenter för att få fram ett jämförbart mått. Det är främst i jordbruket som metan och lustgas släpps ut. Lustgas bildas framförallt vid mikrobiell omvandling i jorden och vid syntetisk framställning av gödsel. Metangas bildas då organiskt material bryts ned utan syre och släpps ut i hög grad av idisslare som kor och får, från stallgödsel som lagras och i risodlingar under vatten. Även koldioxid släpps ut, genom exempelvis transporter, tillverkning av konstgödsel, förpackning, lagring och tillagning (Carlsson-Kanyama och Gonzalez 2009). Clarin och Johansson (2009) studerar vad olika koster har för klimatpåverkan. Det totala utsläppet från primärproduktion av jordbuksvaror som orsakas av svensk konsumtion är ca 17 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Den totala konsumtionen för alla sektorer i Sverige beräknas ge 90 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Eftersom Sveige har nettoimport är detta mycket mer än svensk jordbruksproduktion släpper ut. De beräknar att med dagens konsumtion producerar Sveriges befolkning 9,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter för proteindelen av kosten. Om alla skulle äta mat utan köttprodukter och istället mjölk, ägg och baljväxter skulle utsläppen från proteindelen av maten minska till 0,9 miljoner ton koldioxiekvivalenter. Minskningen på ca 9 miljoner ton skulle mer än halvera utsläppen från konsumtionen av jordbruksvaror. Ett byte från nötkött till fjäderfä och griskött skulle sänka utsläppen med 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter (Clarin och Johannson 2009). I EU står den samlade animalieproduktion för 9,1% av de totala växthusgasutsläppen, eller 12,8% om man även räknar med förändringar i landanvändning (landanvändning räknas ofta in under en egen kategori i utsläppsstatistik och är svår att beräkna) (Leip et al 2010). Leip et al (2010) från Europakommissionens Joint Research Center har beräknat växthusgasutsläppen från animalieproduktionens primärproduktion i EU och i de individuella medlemsstaterna. Skillnaderna mellan olika länder beror på olika produktionsmetoder och förutsättningar. För kött är det framförallt metangasen från djurens matsmältning som bidrar till höga utsläpp, men även lustgas. Hur mycket metan som släpps ut beror på vilket djur det handlar om och hur mycket och vad de äter. Eftersom kor är idisslare gör det nötkött speciellt dåligt ur klimatsynpunkt. En större del av nötköttet kommer från mjölkkor, och utsläppen från dessa delas 8

upp mellan mjölksektorn och nötköttssektorn. Leip et al:s (2010) resultat är att ett kg nötkött i Sverige ger upphov till ca 24 kg koldioxidekvivalenter. För EU är siffran 22 kg koldioxiekvivalenter medan griskött ger 7,5 kg koldioxidekvivalenter. Carlsson-Kanyama och Gonzalez (2009) beräknar olika matvarors utsläpp av växthusgaser i Sverige för hela livscykeln. De finner att vegetabilierna till största delen släpper ut koldioxid via energianvändning och dessa genererar mycket mindre växthsgaser än köttprodukter. Nötköttet släpper ut drygt 30 gånger så mycket växthusgaser per kg som sojabönor, som är en annan proteinkälla. Proteininnehållet är också mer växthusgaseffektivt. För ett kilogram protein från sojabönor släpper man ut ungefär en tiondel så mycket växthusgaser som för ett kilogram protein från nötkött. De beräknar en utsläppsfaktor på 30 kg koldioxidekvivalenter för ett kg nötkött, när även bl a transport och tillagning räknas in. Detta ger god grund för att fokusera på kött, och i synnerhet nötkött. Leip et al:s mått på utsläppsfaktorer, 22 kg koldioxidekvivalenter per kg nötkött för EU och 24 kg för Sverige kommer jag använda för att beräkna vad förändringen i utsläpp från nötköttsproduktion blir. Olika produktionssystem ger olika mycket utsläpp från nötkreatur. Djur som betar och äter mest grovfoder växer långsammare och deras längre levnadstid bidrar till mycket utsläpp. De som får foder som ger snabbare tillväxt kan slaktas tidigare, men produktionen av foder ger upphov till mer utsläpp. Det är därför inte helt enkelt att bestämma vilket produktionssystem som är bäst, och det är inte alltid samma produktionssystem som ger lägst utsläpp. Om marken skulle kunna användas på ett sätt som var bättre ur klimatsynpunkt påverkar till exempel också, och om djuren är friska så att alla djur växer upp och kan konsumeras. Låg avkastning på nötköttsproduktion ger generellt mer växthusgaser (Leip et al 2010). 2.2 EU:s jordbrukspolitik 2.2.1 CAP - Common Agricultural Policies Jordbrukssubventioner i Europeiska samarbetet har rötter från tiden efter andravärldskriget då mycket av jordbruket förstörts av kriget. Subventionerna infördes för att bygga upp ett jordbruk som försörjde Europa med egen mat och för att produktiviteten skulle kunna öka. De bestod av produktionsbaserat direkt stöd och marknadsregleringar i form av importkvoter, exportstöd och interventionspriser. Stöden kallas för CAP (Common Agricultural Policies) och bygger på principer om gemensamma priser i EU, gemensam finansiering av stödet och att priserna på produkter från andra länder inte ska vara lägre än EU:s priser. Detta ska ge prisstabilitet och öka 9

självförsörjningen. CAP kostade ca 55 miljarder euro 2009, vilket var ca 40% av EU:s budget och något mindre än 0,5% av BNP i EU (Europakommissionen 2011-11-12). Under åttiotalet började subventionerna påverka produktionen så mycket att stora mängder överskott måste exporteras. Jordbruksmarknader stördes av att priser blev för låga tillsammans med för liten efterfrågan, och EU blev tvunget att betala för att ge extra exportstöd till producenterna. Dessa störningar tillsammans med att stöden inte längre var nödvändiga på samma sätt för att hålla liv i jordbruket gjorde att CAP började reformeras. Reformeringen började på 80-talet och fortsatte i högre grad på 90-talet. Produktionskvoter infördes för att minska produktionen, t ex infördes mjölkkvoter 1983 som begränsade hur mycket mjölk som fick produceras i unionen. Subventionerna fick mer miljöfokus, och de gjordes om så att jordbrukarna skulle behöva ta mer hänsyn till marknaderna i sina produktionsbeslut. Förhandlingar i WTO 1995 ledde bland annat till lägre exportsubventioner. Reformen Agenda 2000 från 1999 införde mer miljökrav och delade upp CAP i två pelare: pelare I som stöttar produktionen och ger direktstöd till bönder, och ett nytt inslag, den mindre pelare II som stödjer landsbygdsutveckling. 2003 kom ännu en reform vars största förändring är att den försöker frikoppla stöden från produktionen. 2008 genomfördes refromen Hälsokontrollen som bland annat innebar mer stöd till landsbygdsutveckling och att mjölkkvoterna ökas. 2013 kommer nästa reform att genomföras. Europakommissionen anger att syftet med subventionerna numer är för att stödja jordbrukares inkomster, uppmuntra högkvalitativa produkter som marknaden efterfrågar och för att få jordbrukare att söka nya utvecklingsmöjligheter, t ex bli mer miljövänliga. Man vill även stödja landsbygdsutveckling. Nu pågår Doha-rundan i WTOförhandlingarna där målet är att minska handelsstörningarna från exporthjälpen och öppna upp jordbruksmarknaderna i världen. Det kommer tillåtas mycket färre snedvridande mekanismer som t ex produktionskopplade stöd (Europakommissionen 2011-11-12). 2.2.2 Marknadsregleringar En del av subventionerna är marknadsregleringar av olika slag. För att få stabila priser finns exportstöd som kan sökas för export till länder utanför EU. Importtullar och kvoter finns för att EU:s jordbrukare inte ska bli utkonkurrerade. Interventionslagring finns där produkter köps upp och lagras för att stabilisera priserna (Jordbruksverket 2011-11-11). Från och med reformen Agenda 2000 köps kött bara upp vid svåra kriser, för att minska interventionslagrandet och undvika att skapa köttberg (Institute for European Environmental Policy 2007). 10

2.2.3 2003 års jordbrukspolitiska reform Effekterna av reformen från 2003, och speciellt gårdsstödet, behandlas i den här uppsatsen eftersom reformen ämnar att frikoppla direktstödet till bönderna så att produktionen inte längre ska bero av subventionerna. De största förändringar som reformen innebar var: gårdsstödet infördes, vilket beskrivs närmare nedan; de produktionskopplade stycksubventionerna togs bort helt eller delvis beroende på medlemstaternas individulella beslut; jordbrukarna måste följa tvärvillkor om miljö, folkhälsa, växtskydd, djurhälsa och djurskydd för att få gårdsstöd; restriktioner infördes på hur hur man får förändra den permanenta betesmarken; enligt Artikel 69 får medlemsstaterna använda upp till 10% av varje sektors tilldelade stöd för att stötta vissa speciella typer av jordbruk, eller marknadsföring; modulering infördes, vilket betyder att mer och mer resurser flyttas från CAP:s pelare I till pelare II där landsbygdsutvecklingsprogrammen finns; nationella reserver infördes för att kunna stötta fler jordbrukare vid behov, och; korttids-mejeribidrag infördes (Institute for European Environmental Policy 2007). 2.2.3.1 Gårdsstödet Gårdsstödet är en klumpsummesubvention som betalas ut till jordbrukare utan krav på produktion men med krav på att jordbruksmark sköts. Det innebar en så kallad frikoppling att stödet inte är kopplat till produktionen. Sjutton av medlemsstaterna införde gårdsstöd 2005, och resterande tio länder, som nyligen blivit medlemmar i EU, införde en enklare modell som ska övergå till gårdsstöd senast 2013. Det mesta av stödet ska frikopplas, men medlemsstaterna får till viss del själva bestämma om att ha kvar en mindre andel kopplade stöd. Gårdsstöd kan gårdar med jordruksmark som brukas eller sköts få, det finns alltså inget krav på att jordbrukaren ska producera jordbruksvaror. Medlemsstaterna har fått välja om stödets storlek ska baseras på en regional-, historisk- eller en av två olika sorters hybridmodeller mellan de båda förra. Den regionala modellen baserar stödets storlek på antalet hektar odlingsmark eller betesmark på gården. Stödnivån skiljer sig åt mellan regioner. Den historiska modellen baserar stödnivån på hur stort stöd gården har fått förr. Det finns ett tak för hur mycket gårdsstöd som får delas ut i varje land totalt 11

(Europakommissonen 2011-11-14). Sverige har en hybridmodell där stödet är olika i olika regioner. I region 5 som inbegriper största delen av Norrland och delar av Götaland och Svealand var stödet 128 euro per hektar odlingsmark per år och 128 euro per hektar betesmark per år. För att få fullt gårdsstöd måste jordbrukare uppfylla tvärvillkor om miljö, folkhälsa, växtskydd, djurhälsa och djurskydd. Dessa är regler som redan finns i lagstiftningen (Jordbruksverket 2011-11-11). I nötköttssektorn och får- och getsektorn behölls 27% av stöden produktionskopplade efter refromen 2003. De länder som behöll kopplade stöd var Belgien, Danmark, Spanien, Frankrike, Holland, Österrike, Portugal, Finland och Sverige (McVittie et al 2009). Sedan jordbruksreformen "Hälsokontrollen" 2008 finns fortfarande en del kopplade stöd kvar, men nu ändrat till enligt artikel 68, och medlemsstaterna har möjlighet att använda upp till 10% av gårdsstödet för att stötta specifika sektorer. De stöd som kan ses som kopplade kan dock som mest stå för 3,5% av det nationella taket för subventioner (Europakomissionen 2011-11-14). 2.3 Hur kopplade är frikopplade stöd? Meningen med det frikopplade stödet var att det skulle bli frikopplat, det vill säga stödet ska inte påverka produktionsbesluten. Är det så kan detta bidra till att minska produktionen av nötkött. Men då är det också intressant att veta om det verkligen är frikopplat. I USA genomfördes frikopplingsreformer från 1996 och från dessa kommer den mesta forskningen om frikoppling. Forskningen kommer fram till olika sätt som de frikopplade stöden kan vara kopplade till produktionen: jordbrukarna blir totalt rikare med subventioner och kan då investera mer och ta mer risker; stöden kan påverka i vilken hastighet jordbruk sammanslås; behovet att arbeta utanför gården minskar; jordbrukarna förväntar sig att framtida stöd kan komma att bero på deras nuvarande produktion och anpassar produktionen till detta; när jordruksprogrammen hela tiden ändras leder det till att förväntningar om framtiden förändras: det finns villkor för att få de frikopplade stöden (McVittie et al 2009). Bhaskar och Beghin (2009) visar också att det blir lättare för bönderna att få tillgång till krediter; värdet på land ökar, och; subventionen kan påverka hur många jordbruk som läggs ned och startas upp. 2.4 Exemplet Nya Zeeland utan subventioner Nya Zeeland som hade ca 30 olika sorters jordbrukssubventioner tog bort alla i snabbt takt på 1980-talet på grund av jordbruket fick väldigt mycket resurser samtidigt som det var ekonomiskt svåra år. Jordbruket hade en överproduktion. Den effektiva graden av stöd (Effective Rate of 12

Assistance, ERA) gick från att vara 123% 1983 till 0% 1990. Effekterna blev minskat antal får, mindre fosfatläckage, mindre erosion och det gick bättre för jordbruket ekonomiskt. Det var bara 1% av jordbruken som lade ned produktionen och samtidigt ökade andra sektorer som mjölk och hjort (Bruvoll et al 2011). 13

3 Teori 3.1 Subventioner - påverkan på miljö och produktion Subventioner är ekonomiskt stöd till olika aktiviteter. Det finns generellt många olika anledningar att ha subventioner. van Beers och van der Bergh (2001) ger som huvudskäl att det kan vara för miljöns skull, för att det ska finnas billiga produktionsfaktorer som stödjer produktionen av varor, för att stimulera investering, forskning och utveckling, för att skapa arbeten, vara ett instrument för handelspolicy eller för att skydda känsliga grupper i samhället. Miljöskadliga subventioner karaktäriseras av att de subventionerar en produktion som ger negativa externaliteter. Eftersom subventionerna leder till en ytterligare överproduktion förvärrar de problemet med externaliteter. Många subventioner är indirekta och svåra att upptäcka då de består av till exempel skattelättnader, regleringar som minimipris eller hjälp med marknadsföring. Det finns också subventioner i form av direkta utbetalningar. Effekterna på miljön är ofta indirekta, t ex genom att subventionen ökar produktionen och därmed också växthusgasutsläppen (van Beers & van den Bergh 2001). Subventioner på variabla faktorer som antalet djur har en direkt verkan på produktionen, medan de som påverkar investeringar i kapital är långsammare, men också mer långlivade. Om subventionen uppmuntrar investeringar i teknologi som är dålig för miljön kommer det skapa en produktionsmetod som är miljöskadlig. Detta kan ske genom subventioner till just denna teknologi, eller till råvaror som använder teknkonogin och gör att produktionsfunktionen får ett annat optimum än optimalt. En inlåsningseffekt kan bli följden. Man kommer till en miljömässigt förvärrad och mer inlåst teknologi, och det blir kostsamt att byta produktionssätt (van Beers et al 2004). En klumpsummesubvention borde inte påverka produktionen då den inte påverkar marginalvinsten: vinsten kommer inte öka för att en enhet till produceras. Det är den totala vinsten som ökas med stödets storlek. Subventionen är frikopplad från produktionen (van Beers et al 2004). Det en frikopplad klumpsummesubvention ändå kan göra är att hålla liv i produktion som utan stödet inte funnits. De hade gått med förlust utan subventioner. Produktionen ökar således från optimum (OECD 2003). I den här uppsatsen undersöker jag direkta stöd till jordbrukare, i form av stycksubventioner och klumpsummestöd. Klumpsummestödet i form av CAP:s gårdsstöd har dock har flera villkor knutna till sig vilket gör att det inte är helt frikopplat. I figur 1 visas en stycksubvention. Utan subventionen producerar jordbruket kvantiteten q 14

eftersom marginalinkomsten där är lika med marginalkostnaden. Subventionen baseras på produktion vilket gör att då subventionen införs får jordbrukaren subventionen s kronor mer per producerad enhet i inkomst, medan kostnadsfunktionen ser likadan ut. Marginalinkomsten har ökat jämfört med att inte ha någon subvention. Den totala inkomsten ökar med ökad kvantitet, medan den totala kostnaden är samma som utan subvention. Den optimala kvantiteten blir större, q*. Subventionen ger upphov till överproduktion. Figur 1. Stycksubvention. tv.totalkostnad och inkomst för ett jordbruk. En stycksubvention på produktionen införs vilket gör att det blir lönsamt att producera mer, q* i stället för q. th. Marginalkostnad och marginalinkomst för jordbruket. När stycksubvention införs ökar marginalinkomsten och en större kvantitet produceras. Inkomst, kostnad Inkomst med subvention Kostnad produktion Inkomst Marginalkostnad, Marginalinkomst Marginalkostnad Marginalinkomst med subvention Marginalkostnad q Optimal produktion, q* Optimal produktion med subvention Kvantitet q q* Kvantitet I figur 2 visas en klumpsummesubvention som utbetalas oberoende av storleken på produktionen och ger en engånssumma extra i inkomst. Den totala vinsten ökar, marginalinkomsten kommer inte ändras och vinsten påverkas inte av att produktionen ökar. Det är fortfarande optimalt att producera q och produktionen hålls kvar där. 15

Figur 2. Klumpsummesubvention 1 tv. Totalkostnad och inkomst för ett jordbruk. En klumpsummesubvention införs vilket ökar de totala inkomsterna men inte produktionen. th. Marginalinkomst och marginalkostnad för jordbruket. Dessa ändras inte. Eftersom marginalinkomsten inte ökar påverkas inte produktionen. Inkomst, kostnad Marginalkostnad, Marginalinkomst Inkomst med subvention Kostnad produktion Inkomst Marginalkostnad Marginalinkomst med subvention Marginalkostnad q, q* Optimal produktion Optimal produktion med subvention Kvantitet q, q* Kvantitet I figur 3 visas vilken effekt en klumpsummesubvention har då kostnaderna för jordbrukaren utan en subvention alltid skulle överstiga inkomsterna. I detta fall vore marknadens optimala produktion noll. Kostanderna överstiger alltid inkomsterna. Då en klumpsummesubvention införs kan inkomsterna bli större än kostnaderna och jordbruket kan gå med vinst. Jordbrukaren optimerar sin produktion där marginalinkomsten är lika med marginalkostnaden, q*. Existensen av klumpsummesubventionen blir avgörande för att lägga ned och starta upp jordbruksproduktion. Det produceras mer än vad som egentligen är optimalt. 16

Inkomst, kostnad Figur 3. Klumpsummesubvention 2 tv. Totalkostnad och inkomst för ett jordbruk vars kostnader alltid överstiger inkomsterna och det är optimalt att inte ha någon produktion. En klumpsummesubvention införs vilket gör att det blir lönsamt att producera. tv. Marginalinkomst och marginalkostnad för jordbruket. Kostanderna överstiger initialt inkomsterna och det är optimalt att inte producera. Med en klumpsummesubvention blir det optimalt att producera där marginalinkomsten är lika med marginalkostnaden Kostnad produktion Inkomst med subvention Inkomst Marginalkostnad, Marginalinkomst Marginalkostnad Marginalinkomst med subvention Marginalkostnad q Optimal produktion q* Optimal produktion med subvention Kvantitet q q* Kvantitet En produktionsbaserad subvention borde alltså öka jordbrukarnas produktion, medan en klumpsummesubvention gör så att fler kan bedriva jordbruksproduktion, och ökar på så sätt den totala produktionen. Det som inte visas i figurerna är kostnaderna för externaliteter. Om de räknas med skulle den samhällsoptimala produktionen vara ännu lägre. Redan innan subventionerna har vi då en överproduktion, och med subventioner kan överproduktionen bli ännu större. 17

4 Empiri För att undersöka hur gårdsstödsreformen påverkar klimatet studerar jag först produktionsförändrigarna. Vilka synliga förändringar har skett med produktion, konsumtion och pris under åren efter reformen? Eftersom reformen är relativt ny är det svårt att urskilja vilka förändringar som skett till följd av reformen och hur mycket andra faktorer påverkat. Därför studerar jag olika prognoser för frikopplingens inverkan på produktionen. Även om gårdsstödet är frikopplat så påverkar det fortfarande böndernas inkomst och jag tittar därför också på vad som skulle kunna ske om gårdsstödet togs bort. Sedan beräknar jag vad skillnaden i utsläpp kan bli. För att se på den totala påverkan på klimatförändringarna undersöker jag på vilket sätt konsumtionen och de globala växthusgasutsläppen kan tänkas påverkas. 4.1 Produktionsförändringar Produktionen av nötkött påverkas från år till år av en mängd andra faktorer än jordbruksstödet och dess utformning. Exempelvis efterfrågan, marknader för bl a foder och substitutvaror, sjukdomar hos djuren, teknik och skalekonomi, arbetskostnader, inputpriser, regler för foderproduktion, andra stöd och nationella lagar och regler är faktorer som kan styra storleken på produktionen (Institute for European Environmental Policy 2007). De förändringar som beror av att gårdsstödet har införts är svåra att isolera. I figur 4 visas Sveriges totala nötköttsproduktion som minskat något från 1995. 2010 var produktionen 137,8 miljoner ton (Jordbruksverket 2011b). Konsumtionen ökar och följer inte samma mönster som produktionen. Producentpriserna för nötkött ökar också samtidigt som konsumtionen. 1 000 ton, miljoner kr 250 230 210 190 170 150 130 110 90 70 Figur 4. Produktion, konsumtion och producentpris för nötkött i Sverige 50 1995 1996199719981999 20002001200220032004200520062007200820092010 18 Produktion Konsumtion Producentprisindex År Källa: Jordbruksverket (2011b), Jordbruksverket (2007), Jordbruksverket (2006b), Jordbruksverket (2001), Jordbruksverkets statistikdatabas (2011-12-05)

I Sverige minskade priserna på nötkött med 9% efter EU-inträdet 1995, mest på grund av att producentpriserna jämnades ut med priserna på den europeiska marknaden, och att det skedde en momssänkning på 12% 1996. Priset har också dragits ned av att vi haft ökad import. 2005-2006 steg priserna då det var underskott på nötkött. Frikopplingen av direktstödet ledde till en tillfällig ökning i slakt när det infördes eftersom det inte längre blev lika lönsamt att ha stor produktion och bönderna ville slakta av djur (Jordbruksverket 2006a). Konsumtionen minskade 2007 till följd av lågkonjunkturen. Under 2009 ökade produktionen eftersom ändringar i stödet gjorde det fördelaktigt att slakta många djur det året (Lukkarinen et al 2011). Produktion, konsumtion och pris för EU ses i figur 5. Produktionen har fluktuerat något men är nu på ungefär samma nivå som 1986. 2009 var produktionen 7 962 miljoner ton (OECD 2011b). Konsumtionen och produktionen i EU har varit realtivt lika, sedan 2006 har de sjunkit något men konsumtionen har gått om produktionen. Vi har import istället för export. 9000 Figur 5. Produktion, konsumtion och producentpris för nötkött i EU 8000 7000 1 000 ton, Euro 6000 5000 4000 Produktion Konsumtion Producentpris 3000 2000 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 Källa: OECD (2011-12-05) År Produktionen föll i EU under åren 1997-2003 och det berodde till stor del på kriser med sjukdomen BSE då många djur slaktades som skyddsåtgärd och många konsumenter valde bort nötköttet. Mjölkkvoterna har minskat och mjölkkornas produktivitet har ökat vilket lett till att färre kalvar föds i mjölkproduktionen. Det har också bidragit till att produktionen av nötkött minskat (Jordbruksverket 2006a). I figur 6 och 7 visas stöden som betalas till nötköttsbönder, förutom gårdsstöd som är de samlade 19

stöden till alla sektorer. Figur 6 visar stöden i Sverige där djurbidragen minskat då gårdsstödet infödes och gamla miljöstöd byttes mot nya. I figur 7 visas stöden till nötköttssektorn i EU. De tidigare stöden har minskat och stöden består idag av gårdstöd, stöd baserat på annat än produkten, en liten del djurbidrag och blandade stöd. Figurerna visar hur nivåerna för de olika stöden ändras, men den totala stödnivån för stöd till nötköttssektorn är ungefär samma för hela perioden, endast något sjunkande. 8000 Figur 6. Jordbruksstöd i Sverige Miljoner kr 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 Gårdsstöd Djurbidrag generella Regionala stöd Miljöstöd gamla Miljöstöd nya 0 1995199619971998199920002001200220032004200520062007200820092010 År Källor: Jordbruksverket (2011b), Jordbruksverket (2007), Jordbruksverket (2006b), Jordbruksverket (2001) 40000 Figur 7. Jordbruksstöd EU 35000 Miljoner euro 30000 25000 20000 15000 10000 5000 Gårdsstöd Djurbidrag, generella Marknadsprisstöd Stöd baserat på annat än produktion Blandade stöd 0 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009-50001986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 Källa: OECD (2011-12-05) 20

4.2 Olika grad av frikoppling Eftersom stöden till nötköttssektorn frikopplats olika mycket i medlemsstaterna kan man jämföra om olika nivåer av stöd spelar någon roll för produktionen. McVittie et al (2009) undersöker detta och frikopplingsgraden verkar ha viss betydelse i nötköttsektorn men mycket liten i vegetabiliesektorn. Där verkar marknadsförhållandena haft mest inflytande. Animalieproducenter reagerar långsammare på marknadssignaler än vegatabilieproducenter eftersom de tidigare har investeringsbeslut med längre tidsperspektiv. Animalieproducenterna påverkas därför inte lika mycket av tillfälliga svängningar på marknaden, och att få ett stöd påverkar dem mer. Graden av frikoppling kan på så sätt påverka nötköttssektorn mer. Man menar också att köttproducenter inte har så stort utrymme att byta produktion trots frikopplingen eftersom stödet fås för deras mark, och betesmark är ofta svårt att lägga om till att ha odling på. Därför fortsätter de vara låsta vid köttproduktionen. Många av bönderna upplever det också fortfarande som att stödet är kopplat till produktionen, även om det egentligen inte är det (McVittie et al 2009). Figur 8 från rapporten "A Review of Literature on the Value of Public Goods from Agriculture and the Production Impacts of the Single Farm Payment Scheme" av McVittie et al (2009) visar att de länder som fortfarande har kopplade stöd kvar har haft en ökning av produktionen av nötkött, medan övriga har sett en minskning sedan reformen infördes 2004-2006. Då flera andra faktorer spelar roll för produktionen går det inte att bestämma vad som egentligen beror på att länderna har mer eller mindre kopplade stöd kvar. Författarna kommer fram till att den produktionskoppling som fortfarande finns i det frikopplade stödet har en liten effekt på nötköttssektorn men allt som allt inte någon betydande effekt på produktionen (McVittie et al 2009). Figur 8. Utvecklingen av nötköttsproduktion för olika grad av frikoppling i EU Figur hämtad från McVittie et al (2009) 21

4.3 Jordbrukarnas förväntan på reformen Hur jordbrukarna själva tror att de kommer reagera på förändringar i jordbruksstödet visar också på möjliga effekter. Enligt flera olika undersökningar trodde varken bönder i England eller Frankrike att det ändrade stödet från reformen 2003 skulle leda till lägre produktion. I Sverige spåddes en större minskning av antalet gårdar, samtidigt som fler ville ha större marker. Sammansättningen av olika jordbrukstyper väntades också ändras, med mer utomhusgående animalieproduktion och även mer mark som inte har produktion utan endast skötsel (OECD 2011a). Även mjölkproduktionen förväntades minska, nötköttsproduktionen kunde både minska och öka, med många mjölkbönder som ville gå över till nötköttsproduktion (Jordbruksverket et al 2007). Många uppgav också att de inte kan klara sig om de blir helt utan något som helst stöd (OECD 2011a). 4.4 Prognostiserade förändringar av produktionen med 2003 års reform Olika ekonomiska modeller har använts för att prognostisera hur mycket reformen 2003 skulle komma att påverka produktionen. Dessa studerar jag för att få en uppfattning om storleksordningen på produktionsförändringarna. Jag har valt dessa modeller för att de ofta förekommer i rapporter om CAP, men jag kan också ha missat någon modell. Balkhausen et al (2007) har jämfört vad åtta olika modeller prognostiserar för förändring i produktion av nötkött i EU gentemot ett scenario utan frikoppling. Effekter av andra faktorer såsom inflation, världsmarknadspriser och tillväxt rensas bort. De olika modellerna skiljer sig i att modellerna ESIM och GTAP tittar på den isolerade effekten av frikoppling av jordbruksstödet, medan de andra - modellerna AGLINK, AG-MEMOD, CAPRI, CAPSIM, FAPRI och GOAL undersöker förändringen av att införa alla 2003 års reformer. ESIM får sina resultat genom att jämföra ett scenario där alla 2003 års reformer införs mot ett scenario där alla reformer utom frikoppling införs, medan GTAP analyserar ett Agenda 2000-scenario att fortsätta med den reform som infördes 1999 - med frikoppling av de stöd som finns under Agenda 2000. De skiljer sig alltså något, men den del av reformen som har mest påverkan på produktionen är ändå att frikopplingen sker. Därför har det beräknat ungefär samma scenario. Alla modeller är partiella jämviktsmodeller utom GOAL och GTAP som är allmänna jämviktsmodeller. FAPRI och AGLINK studerar skillnaden på om stöden är maximalt eller minimalt frikopplade under vad som är tillåtet i reformen. Det är särskilt relevant för nötköttssektorn där flera medlemstater valde en låg grad av frikoppling. Alla modeller utom FAPRI och GOAL antar att stöden är fullt kopplade innan 2003 års reform. FAPRI antar att stöden var mellan 50 % och 100% kopplade till produktionen innan reformen. 22

GOAL har i sitt standardscenario full koppling, medan det alternativa scenariot räknar med att gårdarna kan ha fler djur än vad det går att få bidrag för, och att kopplingen då blir mindre än hundra procent. Alla modeller antar att stödet verkligen blir 100% frikopplat då ett frikopplat stöd införs fullt ut. CAPRI länkar ihop EU:s utbud mer med världshandeln än de andra modellerna. GOAL och GTAP tar med förändringar i produktion och priser för grovfoder såsom hö och ensilage, medan de andra modellerna inte gör det. Det gör att de väntade lägre priserna för fodret inte speglas i billigare och mer kött. Men det finns även moteffekter som gör att grovfoderprissänkningarna inte ger så stora förändringar. Prognoserna som modellerna ger är för olika år mellan 2007 och 2013, men artikelförfattarna menar att detta inte borde ha så stor inverkan på riktingen och storleksordningen på produktionsförändringen. De anser att det inte är modelltypen som ger mest skillnader i resultaten. Snarare är det olika antaganden om hur direkta betalningar påverkar markallokeringen som skiljer sig åt eftersom det finns dåligt med empiriska och teoretiska grunder för hur detta fungerar. I tabell 1 visas de olika modellernas prognostiserade resultat. För full frikoppling sträcker sig produktionsminskningarna mellan -0,6% för AGLINK och -10,8% för GTAP. AGMEMOD ger en minskning på 4,6%, CAPRI -6,4%, CAPSIM -9,3%, ESIM -5%, ESIM-OLD -5,7%, FAPRI ger -2,6% för maximal frikoppling, GOAL -3,6% för standardscenariot och -1,2% för det alternativa scenariot. Då man räknar med att så mycket koppling som möjligt behålls i stöden prognostiserar AGLINK en minskning med -0,1% och FAPRI -0,2%. Tabell 1. Prognostiserad förändring av nötköttsproduktionen i EU då stöd frikopplas Prognos för år Förändring nötköttspr oduktion AGLINK max min AG- MEMOD CAPRI CAPSIM ESIM ESIM- OLD FAPRI max min 2008 2010 2009 2009 2011 2011 Medel 2007-2012 GOAL Standard Alternativ GTAP 2008 2013-0,6% -0,1% -4,6% -6,4% -9,3% -5,0% -5,7% -2,6% -0,2% -3,6% -1,2% -10,8% Källa: Balkhausen et al (2007) Livsmedelsekonomiska institutets studie Frikopplade stöd - konsekvenser för svenskt jordbruk (2005) undersöker med CAPRI-modellen vad 2003 års reform ger för produktionsresultat i Sverige jämfört med ett fortsatt Agenda 2000. Produktionen av nötkött väntas minska med ca 10% medan mjölkkornas antal beräknas ligga kvar på samma nivå. Generellt sett minskar antalet dikor mer än nötköttsproduktionen vilket kan bero på ökad produktivitet eller på att större andel av de slaktade djuren kommer från mjölksektorn. Detta är tvärtemot vad jordbrukarna själva trott (se avsnitt 4.3). 23

4.5 Produktionen utan gårdsstödet Även om frikopplingen av stödet minskat produktionen så stödjer det fortfarande jordbrukare. Det blir intressant att undersöka vilken förändring som skulle ske om de inte fick några stöd alls. Vrolijk et al (2010) har undersökt hur stor andel av jordbruken i EU som skulle placeras i 5 olika inkomstgrupper vid policyförändringar. De två policyförändringar jag tittar på är att gårdsstöd och produktionskopplade stöd tas bort, och att alla jordbrukssubventioner inklusive exempelvis miljösubventioner och skatteavdrag på bränsle tas bort. De fem olika inkomstgrupper som de kan hamna i efter en policyförändring är: högre inkomst än alternativkostnaderna för jordbruk (1); inkomst över noll (2); en negativ inkomst där gården ändå kan finnas kvar men inte nyinvestera (3); en negativ inkomst och gården klarar sig endast om det finns sparade tillgångar (4), eller; inkomsten var redan negativ innan policyförändringen (5). Modellen utgår från åren 2004-2006 och därför finns bara länderna i EU25 med, och inte Bulgarien och Rumänien som tillkommit senare. Rapporten bygger på data från European Farm Accountancy Data Network, FADN. Där ingår information om ekonomi och produktion från ca 80 000 kommersiella gårdar i EU. Två brister är FADN inte har uppgifter om inkomst från andra aktiviteter än jordbruk och att de ickekommersiella gårdarana inte undersöks. De ger heller inte information om hur produktionen förändras. Eftersom det är i första hand produktionsförändringarna jag är intresserad kommer jag använda Vrolijk et al:s (2010) prediktioner som grov uppskattning för förändring av produktionen. Resultatet blir att om gårdsstödet och de produktionskopplade stöden togs bort skulle ca 68% av nöttköttsjordbruken i EU hamna i grupp 1 eller 2 och fortfarande ha en positiv inkomst medan resten skulle placeras i grupp 3, 4 eller 5 med en inkomst som inte var långsiktigt bärkraftig. Ca 24% av nötköttsjordbruken i Sverige skulle ha en positiv inkomst och tillhöra grupp 1 eller 2. Ytterligare ca 17% för EU och ca 30% för Sverige skulle placeras i grupp 3 med ett positivt pengaflöde men inte vara bärkraftiga på lång sikt då de inte kan nyinvestera. För det andra scenariot där resterande jordbrukssubventioner inklusive gårdsstödet tas bort så skulle ca 50% av alla nötköttsjordbruk totalt i EU hamna i grupp 1 eller 2 med positiv inkomst efter policyförändringen. I Sverige skulle det vara ca 9% som fortfarande hade positiv inkomst i grupp 1 eller 2. Ytterligare ca 17% i EU och ca 39% i Sverige skulle tillhöra grupp 3 och ha ett positivt pengaflöde, även om inte inkomsten skulle vara positiv och långsiktigt bärkraftig (Vrolijk et al 2010). Författarna finner att gårdsstöd håller tillbaka utträde från jordbruket, så det kommer vara fler gårdar som överges om gårdssödet tas bort. De effektivaste jordbruken överlever och kan också expandera och ta över marker från mindre bärkraftiga jordbruk som läggs ned. Detta borde leda till att strukturomvandlingen i jordbruket går snabbare. Alla gårdar som placeras i grupp 3, 4 eller 5 24

kommer vara tvungna att förändra något för att klara sig på lång sikt. Det kan vara att lägga ned jordbruket, producera andra varor eller förändra produktionssystemet. Även andra omvärldsfaktorer påverkar självklart jordbruken. Ett 20% högre marknadspris skulle leda till att fler får positiv inkomst trots en policyförändring där subventioner tas bort. Eftersom inte alla som drabbas av en negativ inkomst måste lägga ned jordbruken kan den andel som får en negativ inkomst ses som ett värsta-fall-scenario (Vrolijk et al 2010). Genom att se på förändringen i produktion undersöker jag växthusgasutsläppsförändringen. Vrolijk et al (2010) undersöker inkomstförändringen för jordbrukare vilket inte är samma sak. Även om produktionsförändringen är sammankopplad med inkomsten och antalet gårdar så finns det flera faktorer som talar emot att det blir en så stor minskning av nötköttsproduktionen som i värsta-fallsceanriot. En del gårdar kommer fortsätta utan att ha positiv inkomst från gården då de även har inkomster från andra källor. De icke-kommersiella gårdarna kan fungera annorlunda än de kommersiella, kanske fler kommer klara sig bättre, eller sämre. En del jordbruk kommer välja att strukturera om produktionen. De gårdar som klarar sig bäst är ofta stora och kan vilja utöka produktionen vilket gör att det mest är gårdar med liten produktion som försvinner. Sammantaget kommer produktionen antagligen inte minska lika mycket som andelen som får negativ inkomst. 4.6 Växthusgasutsläpp Med hjälp av uppskattningar av förändringar i produktionen i avsnitten ovan beräknar jag växthusgasutsläpp genom att multiplicera produktionen med utsläppsfaktorn från avsnitt 2.1. För EU innebär det 22 kg koldioxidekvivalenter per kg nötkött, och i Sverige används 24 kg koldioxidekvivalenter per kg nötkött för att studera utsläppen från jordbrukets primärproduktion. I dessa mått räknas alltså bara utsläppen som sker innan köttet transporteras bort från gården in. Om transporter, lagring, tillagning, förpackning och avfall skulle räknas in så höjs de totala utsläppen nötköttet ger upphov till. Enligt Carlsson-Kanyama och Gonzalez(2009) skulle utsläppsfaktorn för ett kilogram nötkött då vara 30 kg koldioxidekvivalenter. Eftersom jag vill jämföra med jordbrukets totala utsläpp där bara produktionen räknas in är det mer relevant med de tidigare måtten. För EU utgår jag från den totala produktionen 2009 för att kunna jämföra med de senaste utsläppsberäkningarna som publicerats. Då producerades 7 995 000 ton nötkött vilket motsvarar 22*7 995 000 = 175 890 000 ton koldioxidekvivalenter. EU släppte 2009 ut totalt ca 4 615 miljoner ton koldioxidekvivalenter varav ca 475 miljoner ton från jordbrukssektorn (European Environment Agency 2011-12-22). För Sverige kom de senaste utsläppssiffrorna 2010 då 137 800 ton nötkött producerades, vilket motsvarar 3 307 200 ton koldioxidekvivalenter. Ca 66 232 000 ton 25

koldioxiekvivalenter släpptes ut totalt 2010 varav ca 7 873 000 ton från jordbrukssektorn (Naturvårdsverket 2011-12-27). Förändringen i växthusgasutsläpp i nötköttssektorn blir samma som produktionsförändringarna i föregående avsnitt. Intressantare är hur mycket jordbrukssektorns växthusgasutsläpp påverkas då nötköttsproduktionen ändras. Då kan man se hur mycket skillnad ändrade subventioner till nötköttsproduktion kan göra för hela jordbrukssektorns klimatpåverkan. Därför beräknar jag vad utsläppen hade kunnat vara för olika prognoser i avnitt 4.4 om reformen inte hade införts, med hjälp av den procentuella minskningen. Det jämförs med utsläppen från jordbrukssektorn. De utsläppsminskningar som skulle kunna ske om gårdsstöd och kopplade stöd/alla subventioner togs bort beräknas genom att se hur mycekt produktionen kommer minska i avsnitt 4.5. Minskningen i utsläpp dras bort från det totala utsläppet från jordbrukssektorn. På så sätt jämförs olika scenarion. Jag jämför även med de totala utsläppen eftersom det ger perspektiv på hur stor effekt en policyförändring kan ha totalt. I figur 9 visas hur växthusgasutsläppen från jordbruksektorn i Sverige skulle påverkas av att produktion av nötkött förändras under olika policies. Andra stapeln visar de faktiska utsläppen 9000 8000 7000 6000 5000 Figur 9. Växthusgasutsläpp för olika policies och prognoser i Sverige röd stapel jordbrukets utsläpp 2010 1 000 ton koldioxidekvivalenter 4000 3000 2000 1000 0 CAPRI Utsläpp totalt jordbruk 2010 Gårdsstöd och kopplade borttagna, gr 4,5 Gårdsstöd och kopplade borttagna, gr 3,4,5 Alla subventioner borttagna, gr 4,5 Alla subventioner borttagna, gr 3,4,5 Egna beräkningar baserade på data från Ekman (2005), Leip et al(2010), Naturvårdsverket (2011-12-27) och Jordbruksverket (2011b) 26

2010. Första stapeln visar vilka utsläpp som skulle skett om inte gårdsstödet införts, enligt CAPRI-modellen i avsnitt 4.4. Utsläppen skulle vara ca 410 000 ton koldioxiekvivalenter eller ca 4% mer än de faktiskt var 2010. Stapel tre till sex visar förändringarna från avsnitt 4.5. Tredje och fjärde stapeln visar hur mycket jordbrukssektorns växthusgasutsläpp minskar då gårdsstöd och kopplade stöd tas bort. För tredje stapeln är minskningen ca 32%, eller ca 2 500 kiloton koldioxidekvivalenter. Då förutsätts att alla med negativ inkomst (grupp 3, 4 och 5) slutar producera nötkött och att produktionen minskar lika mycket som antalet jordbruk gör. Om jordbruken i grupp 3 fortsätter med produktionen minskar ändå jordbrukets växthusgasutsläpp med ca 19% vilket visas i fjärde stapeln. I femte och sjätte stapeln visas vad utsläppen skulle kunna bli om alla subventioner togs bort. De ger ca 38% minskning i femte stapeln där jordbruk med negativ inkomst (grupp 3, 4 och 5) förutsätts sluta producera nötkött. Även i stapel fyra där bönder i grupp 3 antas fortsätta med jordbruket ses en markant skillnad i utsläpp. I figur 10 visas växthusgasutsläppen för EU:s jordbruk under olika politik jämfört med 2009-års produktion (trettonde stapeln). Stapel 1 till 12 visar hur stort jordbrukets växthusgasutsläpp kunde varit om 2003 års reform inte införts. Nötköttsproduktionens bidrag räknas, och utsläppen beräknas från prognoserna i avsnitt 4.4. Det rör sig som mest om ca 4,3% eller ca 21 000 000 ton Figur 10. Växthusgasutsläpp för olika policyförändringar och prognoser i EU röd stapel jordbrukets totala utsläpp 2009 600000 500000 400000 300000 1 000 ton koldioxidekvivalenter 200000 100000 0 AGLINK max AGLINK min AGMEMOD CAPRI CAPSIM ESIM ESIM-OLD FAPRI max FAPRI min GOAL Standard GOAL Alternativ Med data från OECD (2011-12-05), Balkhausen et al (2007), Leip et al (2010) och European Environment Agency (2011-12-22) GTAP Utsläpp jordbruk Gårdsstöd och kopplade borttagna, gr 4,5 Gårdsstöd och kopplade borttagna, gr 3,4,5 Alla subventioner borttagna, gr 4,5 Alla subventioner borttagna, gr 3,4,5 Egna beräkningar baserade på data från OECD (2011-12-05), Balkhausen et al (2007), Leip et al (2010) och European Environment Agency (2011-12-22) 27

koldioxidekvivalenter mer än 2009-års utsläpp. Skillnaden mot resultatet i Sverige beror mycket på att nötköttet har en mindre del i utsläppen för jordbruket i EU än i Sverige. De fyra staplarna till höger visar uppskattningar med produktionsminskningar från avsnitt 4.5. Hur stora växthusgasutsläppen skulle bli om gårdsstödet togs bort, och om alla subventioner togs bort. Förändringarna blir nu större. I fjortonde stapeln där gårdsstödet och kopplade stöd tas bort beräknas växthusgasutsläppen för jorbrukssektorn minska med ca 12%, om alla jordbruk i grupp 3,4 och 5 försvinner. Fortsätter de i grupp 3 med jordbruket blir minskningen ca 5,5%. Om alla subventioner tas bort och man räknar med att alla som har negativ inkomst lägger ned jordbruket skulle minskningen bli ca 19%. I figur 11 visas hur förändrade stöd till nötköttsproduktionen påverkar Sveriges totala utsläpp av växthusgaser i alla sektorer. Utan gårdsstödsreformen skulle det totala utläppet från Sveriges produktion varit ca 0,6% högre. Att ta bort gårdsstöd och produktionskopplade stöd skulle ge uppemot ca 3,7% minskning av Sveriges växthusgaser. I figur 12 visas hur mycket EU:s totala växthusgasutsläpp ändras då stöden till nötkötsssektorn ändras. Att införa gårdsstödet ger som mest ca 0,5% minskning av EU:s totala växthusgasutsläpp. Om gårdsstöd och produktionskopplade stöd tas bort kan växthusgasutsläppen minska med ca 1%. Figur 11. Växthusgasutsläpp för olika policies och prognoser jämfört totala utsläpp i Sverige 1 000 ton koldioxidekvivalenter 70000 60000 50000 40000 30000 20000 10000 0 röd pelare totala utsläpen 2010 CAPRI Utsläpp totalt 2010 1 000 ton koldioxidekvivalenter Figur 12. Växthusgasutsläpp för olika policies och prognoser jämfört EU:s totala utsläpp 5000000 4500000 4000000 3500000 3000000 2500000 2000000 1500000 1000000 500000 0 röd stapel EU:s totala utsläpp Alla subventioner borttagna, gr 4,5 Alla subventioner borttagna, gr 3,4,5 Gårdsstöd och kopplade borttagna, gr 4,5 Gårdsstöd och kopplade borttagna, gr 3,4,5 Utsläpp totalt EU GTAP GOAL Alternativ GOAL Standard FAPRI min FAPRI max ESIM-OLD ESIM CAPSIM CAPRI AGMEMOD AGLINK min AGLINK max Gårdsstöd och kopplade borttagna, gr 3,4,5 Gårdsstöd och kopplade borttagna, gr 4,5 Alla subventioner borttagna, gr 3,4,5 Alla subventioner borttagna, gr 4,5 Egna beräkningar baserade på data från Ekman (2005), Leip et al(2010), Naturvårdsverket (2011-12-27) och Jordbruksverket (2011b) Egna beräkningar baserade på data från OECD (2011-12-05), Balkhausen et al (2007), Leip et al (2010) och European Environment Agency (2011-12-22) 28

4.7 Hur följer konsumtionen produktionsförändringar? Hur mycket nötkött som produceras avgörs av hur mycket som efterfrågas. Avgörande för att produktionsminskningar till följd av ändrade subventioner ska ha effekt på klimatet är att konsumtionen också minskar totalt sett. I Sverige har konsumtionen av alla köttkategorier ökat från ca 50 kg per person och år till 80 kg mellan 1960 och 2006. Det kan bero på en mängd faktorer som exempelvis ändrad livsstil, men ekonomiska faktorer som att kött blivit billigare jämfört med andra varor och att inkomsterna i Sverige har ökat bidrar sannolikt mycket. Detta har lett till att man kan köpa mer av det dyra köttet och en större andel av matbudgeten går till kött nu än tidigare. Kött har i Sverige en priselasticitet på 1,12 och är således känsligt för prisförändringar. Nötkött är extra känsligt med prisealsticitet på ca 1,25 (Jordbruksverket 2009). Globalt ökar både produktionen och konsumtionen av nötkött. Framförallt USA ökar produktionen, och det är länder med lägre BNP som Brasilien och Kina som ökar konsumtionen. Till följd av låga priser väntas importen öka i EU (Jordbruksverket 2006a). I figur 13 som visar produktion, konsumtion och producentpris för nötkött i Sverige, och prognoser för dessa gjorda med AGMEMOD-modellen (AGMEMOD Partnership 2008a) följer inte produktion och konsumtion varandra, och konsumtionen ökar fastän att priserna ökar. 250 Figur 13. Produktion, konsumtion och producentpris för nötkött i Sverige historiskt och prognos 1 000 ton, prisindex 200 150 100 50 Produktion Konsumtion Producentprisindex AGMEMOD prognos produktion AGMEMOD prognod konsumtion AGMEMOD prognos producentrpris 0 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Källa: Jordbruksverket (2011b), Jordbruksverket (2007), Jordbruksverket (2006b), Jordbruksverket (2001), Jordbruksverkets statistikdatabas (2011-12-05) och AGMEMOD Partnership (2008a) I figur 5 för EU såg vi inte lika skilda produktions- och konsumtionsnivåer. Konsumtionen för EU gick de senaste åren från att vara något mindre än produktionen och till att vara något större. Det blev en nettoimport av nötkött. I AGMEMOD:s prognos (AGMEMOD Partnership 2008b) som visas i figur 14 prognostiserades att produktionen skulle fortsätta vara högre än konsumtionen, men 29

stadigt närma sig konsumtionens nivå. Konsumtionen väntades också minska något. Den tidigare utvecklingen tyder på att konsumtionen inte minskar bara för att produktionen gör det. Figur 14. Prognostiserad utveckling av nötköttets produktion, konsumtion och producentpriser för EU Figur från AGMEMOD Partnership (2008b) 30