Verksamhetsberättelse för Folkrörelsen Nej till EU (FNEU)

Verksamhetsberättelse för Folkrörelsen Nej till EU (FNEU) Mars 2014 Februari 2016 Under kongressperioden har EUs kriser utvidgats och fördjupats. Den efter EU-parlamentsvalet 2009 nya kommissionen, det nya EU-parlamentet samt det Europeiska rådet har inte agerat för några lättnader för vanligt folk. Den fundamentalistiska grundlagsfästa åtstramningspolitiken har fortsatt. Sverige är nu ett av de länder inom EU med snabbast växande inkomstskillnader. Inför den globala elitens Davosmöte i januari 2016 rapporterade Oxfam att 62 personer äger lika mycket som halva jordens befolkning, varav bland dem 29 från USA och 16 från Europa. Chockerande är att den samlade förmögenheten för halva befolkningen har sjunkit med 40 procent under de fem senaste åren. I början av 2016 oroar sig nu EU-ledarna för Europas sönderfall och på Davosmötet definierades fem stora framtidshot: Ett är flyktingkrisen med över en miljon flyktingar som kommit till Europa under 2015 och skapat sprickor i unionen. Ett annat är terrorhotet samt ökad extremism i länder som Österrike, Frankrike, Sverige, Danmark och Italien. Ett tredje är Greklandskrisen liksom Brexit britternas omröstning om att helt lämna unionen. Ukrainakonflikten är det femte hotet. Inom detta perspektiv av växande sprickor och sönderfall inom EU har Folkrörelsen under kongressperioden främst fortsatt driva kravet från förra kongressperioden om en ny folkomröstning om EU-medlemskapet, engagerat sig i Greklands situation, och bidragit till att bilda opinion mot EUs och USA s TTIP-avtal och värdlandsstödsavtalet med Nato. Valet till Europaparlamentet, valet till riksdagen och 20 år med EU Den viktigaste slutsatsen av EU-parlamentsvalet 25 maj 2014 blev att detta var ett uttryck för växande EU-kritik och EU-motstånd inom hela EU inklusive Sverige, som tyvärr också resulterat i ett kraftigt stöd för högerextrema partier. Även på andra kanten ökade röster på vänsterpartier i bl.a. Grekland, Nederländerna, Spanien och Irland. Valdeltagandet i Sverige ökade efter en massiv mediakampanj med 6 procent till 51 procent. 57 procent EU-medborgare röstade inte alls, ungefär samma som 2009, så EU har ett fortsatt legitimitetsproblem. Inför valet tryckte riksstyrelsen upp ett flygblad i 10 000 ex och lokalavdelningarna uppmanades argumentera för en ny folkomröstning. Även flygbladet Säg Nej till EU:s harmonisering av pensionerna spreds på PRO-möten runt om landet. Riksdagsvalet ägde rum 14 september 2014. EU-perspektivet var som väntat i stort sett bortsopat och hela valrörelsen handlade om förment nationella frågor. Genom att utelämna EU-perspektivet släppte övriga partier fram Sverigedemokraterna, som blev riksdagens tredje största parti. Detta manar till eftertanke. Sverige har nu fått en svag minoritetsregering av socialdemokrater och miljöpartister som i sista ändan är beroende av Sverigedemokraternas agerande. Av regeringsförklaringen 2014 och andra uttalanden framgår att minoritetsregeringen inte avsåg att driva en radikalt ändrad eller annorlunda EU-politik. Sveriges konkurrenskraft ska stärkas. Sverige skall sälja framstående, effektiva och innovativa varor och tjänster på globala marknader. Sverige ska också främja en fri och rättvis världshandel utan att regeringen reflekterar över hur handeln på samma gång kan vara både fri och rättvis. Konkurrenskraften, sälja varor och tjänster på globala marknader och fri världshandel tillhör ju fundamenten i EU:s nyliberala politik. Folkomröstning om EU-medlemskapet Den 13 november 2014 var det 20 år sedan folkomröstningen om EU. Inför årsdagen publicerade Aftonbladet Debatt artikeln Det är höst i EU låt oss rösta igen av Bengt-Åke Berg, Jan-Erik Gustafsson, Ingela Mårtensson och Eva-Britt Svensson i papperstidningen. Folkrörelsen arrangerade 15 november i ABF-huset ett retrospektivt seminarium med Eva-Britt Svensson, Hans Lindqvist, Ingela Mårtensson och med Beng-Åke Berg som moderator med över 50 deltagare och många nya 1

ansikten. Anförandena på seminariet spelades in av vår medlem Gunnar Lindholm på DVD, och lokalavdelningarna rekommenderades efteråt att köpa den och använda den vid offentliga möten. T.ex. visades DVDn på Biografen Tellus i Stockholm 7 februari. När EU skall bestämma allt uppkommer slitningar och motsättningar bland medlemsstaterna. Redan före kongressen i Malmö i april 2014 hade Storbritannien krävt omförhandling av Lissabonfördraget, och efter att den brittiske premiärministern David Cameron vann parlamentsvalet 2015 har han lovat en folkomröstning senast 2017. Under hösten har Storbritannien inlett omförhandlingarna med EU, och på EU-toppmötet i 18-19 februari 2016 förväntas ett förhandlingsresultat. När detta finns förväntas Cameron enligt de flesta bedömare utlysa folkomröstningen någon gång under hösten 2016. Riksstyrelsen driver sedan 2013 kampanjen Vi vill också folkomrösta om EU. Att få till en ny folkomröstning med ett klart ja eller nej till EU-medlemskapet är den övergripande aktiviteten för FNEUs hela verksamhet och har varit närvarande vid de flesta aktiviteter under kongressperioden, men kampanjen har förts på lågintensiv nivå eftersom datumet för folkomröstningen i Storbritannien inte blivit känt under kongressperioden. Inför valrörelserna 2014 drevs namninsamling för en folkomröstning av riksstyrelsen och lokalavdelningarna och har fortsatt därefter. I oktober 2015 skickades ett upprop med följebrev ut till ett 90-tal organisationer på central nivå med uppmaning till dem att uttala sig för en folkomröstning om EU-medlemskapet. Folkomröstningen i Storbritannien och arbetet med att få till stånd en folkomröstning även i Sverige är FNEUs viktigaste verksamhet för kongressperioden 2016-2018. EU:s finansiella, ekonomiska kris Under kongressperioden har EUs krishantering fokuserats på Grekland, särskilt under första halvåret 2015. Enligt företrädare för EUs ledning skulle euron räddas till varje pris och de politiskt ansvariga i Europeiska rådet, inklusive Sveriges statsminister har följt denna linje. Det var i januari 2015 som Syriza blev största parti och kunde bilda regeringen. Det var första gången i EU som en regering utlovade kamp mot EUs åtstramningspolitik och krävde nedskrivning av Greklands omfattande skuldbörda, men som inte direkt uttalade sig för att Grekland skulle överge euron. Detta ingav hopp över hela Europa för dem som drabbats av åtstramningspolitiken, och FNEU understödde taktiskt denna kritik mot åtstramningspolitiken. Nästan dagligen under ett halvår levererade media artiklar om Syrizaregeringens komplicerade och svåra för handlingar med Trojkan, det vill säga med makthavarna i IMF, ECB och EU-kommissionen. I en folkomröstning 8 juli 2015 sade det grekiska folket med mer än 61 procent nej till Trojkans nya Memorandum. Men förhandlingarna slutade i en grekisk tragedi efter omvalet i september när Syrizaregeringen fullständigt kapitulerade och accepterade det påtvingade tredje låne- och åtstramningsprogrammet på 86 miljarder euro. FNEU har i artiklar Kritiska eu-fakta och på hemsidan och ibland i annan media informerat om kampen i Grekland. Enskilda styrelseledamöter har varit aktiva i debatter och i solidaritetsorganisationen Nätverket för Grekland, och bistod med avgörande insatser för i Solidaritetsgalan för Grekland 3 maj 2015 i ett fullsatt Åsö gymnasium i Stockholm med artister som Mikael Wiehe och Arja Saijonmaa. Utvecklingen i Grekland är också en del i projektet Mer eller mindre union?, och seminariet Greklands kris är EU:s och eurons kris hölls i Nässjö 25 april 2015 med Hugo Torstensson som inledare. Lärdomen av kampen i Grekland och Syrizaregimens svek är att Trojkan och Europeiska rådet för att rädda euron aldrig hade för avsikt gå med på en nedskrivning av den omfattande skulden samtidigt som Syriza inte utarbetat någon plan för att lämna euron. Genom sina stora handelsöverskott är det Tyskland, som är den dominerande makten inom EU. IMF har i kampen kommit ut som en avgörande maktfaktor. Enligt IMFs stadgar kan fonden inte bevilja nya lån till ett land om landet inte har återbetalat eller förhandlar om suveräna lån (lån mellan stater) eller som inte klarar av sina betalningar. Den 3 december 2015 ändrade IMF sina stadgar för att kunna bevilja nya lån till Ukrainas krisartade skuldekonomi, trots att Ukraina har ett suveränt lån till Ryssland på 3 miljarder dollar som förföll till betalning den 20 december. Mot detta har EUs institutioner inte protesterat, och ECB och 2

EU-kommissionen framstår som sekundära aktörer till Wall Street. Syriza s svek har också gjort radikala europapartier förvirrade om den framtida utvecklingen. EU har som främsta mål att öka sina storföretags konkurrenskraft på global nivå till förfång för nationell anpassad produktion. Det betyder att Greklands skuldfälla bara är ett symptom på krisen och den därmed betingade förstörelsen av Greklands produktiva struktur. Men inte dess orsak för även om Grekland skulle uppnå skuldlättnader, som Tsipras eftersträvar, utan att en bärkraftig produktiv struktur återupprättas (Grekland överlever inte enbart på turism) så är det bara en tidsfråga innan en ny skuldkris utvecklar sig Grekland eller andra EU-länder. Regleringen av bankkapitalet har inte fungerat efter finanskrisen 2007. Vid ingången av 2016 har skulderna nu nått sådana nivåer att bedömare runt om i världen tror att de snart riskerar att utlösa en ännu värre kris. I OECD-området, där EU ingår, uppgår nu privata och offentliga skulder till 265 procent av BNP, upp 35 procentenheter sedan 2007. På de s.k. tillväxtmarknaderna är motsvarande 185 procent av BNP och 35 procent högre än före krisen. Det är en utmaning för alla européer att stödja kampen för nationell demokrati och mot Memorandumet och åtstramningarna i Grekland. I princip tillämpas samma nyliberala åtstramningspolitik över hela unionen (Lissabonfördraget) oavsett vilken valuta som används. Både för folken i Grekland och i Sverige är den viktigaste lärdomen att säga nej till EUs reaktionära institutioner och träda ut ur EU. EU, arbetsrätten och välfärden I åtstramningspolitikens spår har villkoren för facklig organisering och facklig verksamhet fortsatt försämrats I Spanien har Rajoyregimen åtalat och kriminaliserat 300 fackliga aktivister för att de utnyttjat sin rätt att strejka. I Frankrike har Hollanderegimen tillåtit en domstol i Amiens att döma åtta fackliga aktivister till 24 månaders fängelse, varav 9 månader inlåsta, för att de agerat mot nedläggningen av en GoodYear fabrik. Centrala fackliga organisationer försöker mildra krisens återverkningar genom att sätta sig i sociala dialoger med de europeiska arbetsgivarna. I den akuta flyktingkrisen som tog fart hösten 2015 argumenteras nu för låga ingångslöner och en tudelad arbetsmarknad. I det månatliga nyhetsbrevet [ eu och facket ] har FNEU försökt belysa förändringar i arbetsrätt och arbetsvillkor i vid bemärkelse, som enligt EU-förespråkarna inför folkomröstningen 1994 inte skulle påverkas av EU-medlemskapet. Nyhetsbrevet har distribuerats till ca 300 fackligt aktiva och FNEU har genom detta utökat sin kontaktyta inom fackföreningsrörelsen. Den 24 april 2014 arrangerade Nej till EUs Fackliga Nätverk i samarbete med ABF Stockholm, Elektrikerförbundet och Transportarbetarförbundet ett seminariet Riv upp Lex Laval. Inledare talare var Jonas Wallin och Ingemar E L Göransson. Arbetsrätt och välfärd är nära sammanlänkade. I det TTIP-avtal som förhandlas under stor hemlighet mellan EU-kommissionen och USA är konkurrensutsättning, avreglering och privatisering själva målet för blocket EU och USA att vinna konkurrensfördelar på global nivå. Den offentliga sektorn utsätts för ett race to the bottom. Denna aspekt fick stor uppmärksamhet på medlemskonferensens TTIP-seminarium i maj 2015. TTIP-seminariet understöddes ekonomiskt av Transportarbetarförbundet. Fackförbundet STs tidning Publikt publicerade i december 2015 artikeln LO, TCO och SACO förespråkar TTIP-avtalet av Jan-Erik Gustafsson. Ledamöter i riksstyrelser och medlemmar i lokalavdelningarna deltog 10 maj 2014 i Folkkampanjen Gemensam Välfärds nationella manifestationer till försvar för välfärden och i samma organisations bankupprorsvecka 19-26 mars mot storbankernas vinster. Jan-Erik Gustafsson var inbjuden som talare på Gemensam Välfärds seminarium Förhoppningar på framtidens välfärd på Socialistiskt Forum i Stockholm 28 november 2015. EU och utrikes- och säkerhetspolitiken 3

EU använder sin utrikes- och säkerhetspolitik för att skydda och utvidga sina intressesfärer. På sikt strävar EU efter en gemensam försvarspolitik. Lissabonfördragets artikel 42 legitimerar Nato som en viktig institution för EU:s gemensamma säkerhets-och försvarspolitik. I ett protokoll till Lissabonfördraget uttrycks att EUs säkerhets och försvarspolitik kommer att bidra till vitaliteten hos en förnyad atlantpakt. EU är en unik och nödvändig Nato-partner, står det i Natos säkerhetspolitiska strategi från 1991. Under kongressperioden har det nya kalla kriget om Ukraina utvecklats till ett hot mot EU. Krisen utlöstes av att den dåvarande presidenten Yanukovych 2013 vägrade skriva under associationsavtalet med EU med motiveringen att detta skulle äventyra den nationella suveräniteten och skära av landets nära kontakter med Ryssland. Yanukovych avlägsnades i februari 2014 i en kupp av pro-västliga ukrainare med dokumenterat stöd från USA och EU. Den övervägande rysktalande befolkningen i östra Ukraina accepterade inte regimförändringen, vilket ledde till ett inbördeskrig och en splittrad nation. Ett malaysiskt flygplan sköts ned i juli 2014, en händelse som ännu inte är utredd. Men EU tog nedskjutningen som förevändning för att införa ekonomiska sanktioner mot Ryssland, och Ryssland svarade med motsanktioner. Den 1 januari 2016 trädde frihandelsavtalet i kraft fullt ut som enligt EUkommissionen ska bidra till en modernisering och diversifiering av den ukrainska ekonomin och kommer att skapa ytterligare incitament för reformer. Redan i EUs aktionsplan för Ukraina 2006 söker EU ett växande nära förhållande till Ukraina som går utöver ett simpelt bilateralt samarbete, som omfattar gradvisa framsteg mot en politisk association och ekonomisk integration. EPP-gruppens tankesmedja i EU-parlamentet Wilfried Martens Centre hävdar i rapporten Väst pånyttfödelse våren 2015 att EU måste begrava idén om samverkan för modernisering av Ryssland så länge som Putin har makten. Det centrala budskapet i rapporten är att EU och Nato måste inse och acceptera verkligheten av en substantiell konflikt med Ryssland och att detta medför att EU som en organisation måste bli ekonomiskt starkare, strömlinjeforma sin beslutsstruktur och förbättra sin säkerhets-och försvarspolitik samtidigt som länken till Nato intensifieras. EU och Nato är således aktiva aktörer för att ringa in Ryssland. Konflikten i Ukraina ledde under kongressperioden politiker, militärer och media till att ställa krav på att Sverige måste ansluta sig till Nato med hänvisning till att Sveriges försvarspolitiska läge förändrats. Arméchefen uttalar i en intervju att Sverige kan hamna i krig om några år och hänvisar bl.a. till EUs solidaritetsklausul. Ett fullt Nato-medlemskap accepteras inte av det socialdemokratiska partiet. Regeringen föredrar istället det s.k. värdlandsstödavtalet, som bjuder in Nato-soldater att stationeras på svensk mark och kan innebära kärnvapen på svensk mark. Riksstyrelsen var tidigt ute med att uppmärksamma värdlandsstödsavtalet. I ett Öppet brev till Statsministern och de två språkrören i miljöpartiet 7 november 2014 krävde riksstyrelsen att regeringen/riksdagen omedelbart skulle häva avtalet, och att partnerskapsavtalet med Nato sägs upp. Det öppna brevet överlämnades till Försvarsdepartementet och den 11 februari svarade försvarsministern att i riksdagen var man inte överens om att söka medlemskap i Nato, och att värdlandsstödavtalet bara var en fortsättning på partnerskapsavtalet med Nato 1994. Därefter ha enskilda riksstyrelseledamöter och FNEU-medlemmar varit aktiva i Nej till Nato-grupper över hela landet. I september 2015 lämnade riksstyrelsen sitt remissvar till Ds 2015:39 samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd. Och skrev bl.a. värdlandsstödavtalet är vägen bort från vår tvåhundaåriga alliansfrihet till deltagande i en militärallians. Annalisa Eneroth var inbjuden att tala om EU och Nato på Nordiska fredssamtal i Degerfors XX augusti 2015. Tema för konferensen som är årlig sedan 2013 är på temat Nej till krig. Flyktingkris och terrorpolitik Redan tidigare kom stora flyktingströmmar från krishärdar i Mellersta Östern och Afrika, men hösten 2015 övergick flyktingströmmarna i akut stadium, vilket har fått EU-ledare och tidningarnas 4

ledarsidor att oroa sig för att flyktingkrisen skulle kunna leda till EU:s upplösning. Mer än 1 miljon flyktingar har kommit till Europa under 2015, och upp till 4 000 uppges ha omkommit i Medelhavet vid överfarter i bräckliga farkoster till främst Grekland och Italien. Schengenavtalet och Dublinförordnigen fungerar inte, när främst Grekland och Italien inte har kapacitet eller kanske vilja att registrera alla flyktingar i det första EU-land de kommer till. EUs beslutade kvoteringspolitik har blivit ett fiasko. Istället motarbetar medlemsländerna varandra genom att inför inre gränskontroller och till och med sätter upp stängsel och murar. Sverige har begravt sin humanitära flyktingpolitik genom införa gränskontroller mot bl.a. Danmark. Flyktingströmmarna har mötts av stor solidaritet, men samtidigt har polarisering inom befolkningarna skärpts när högerextrema och rasistiska partier i åtstramningspolitikens efterföljd argumenterar för att medlemsländerna inte har råd att integrera dem. Genom ett avtal om 3 miljarder euro till Turkiet, ett land som begår militära övergrepp på sin kurdiska minoritet, hoppas EU kunna kvarhålla flyktingarna i läger där. Den svenska regeringen planerar för att skicka tillbaka 60 000 80 000 som har sökt asyl under 2016. De verkliga orsakerna till flyktingkrisen diskuteras sällan eller aldrig. De är utifrån styrda geopolitiska regimförändringar och nyliberal påtvingad handelspolitik, vilka leder till framväxten av extrema organisationer som Islamiska staten (IS). Istället för att angripa orsakerna förstärker och militariserar EU sin yttre gränskontroll bl.a. sitt gemensamma gränsövervakningsorgan Frontex, som EU nu också vill göra överstatligt, dvs ett medlemsland skall i akuta situationer inte längre vara herre över sina egna gränser. Efter det förskräckliga terrordådet i Paris 13 november 2015 och med ett ständigt terrorhot som förvändning införs och planeras kraftiga inskränkningar i den personliga rörelsefriheten. I Frankrike infördes ett tre månaders undantagstillstånd. Strax därefter under jakten på en potentiell terrorist, som visade sig vara en helt öppen och vanlig flykting, införde Sverige det högsta säkerhetsläget 4. Utan ytterligare motiveringar gällde detta säkerhetsläge ännu i februari 2016. Efter dådet i Paris förklarade president Hollande att Frankrike var i krig med IS och begärde några dagar senare militärt stöd med alla till buds stående medel från EU-länderna enligt EU:s solidaritetsklausul 42:7 i Lissabonfördraget som aldrig tidigare åberopats. Sverige har i ett militärt stödpaket i december bestämt sig för avlasta Frankrike i Mali samt utfäst sig att leverera amerikanskt tillverkade specialbomber avsedda för mark mål i Syrien och Irak. Folkrörelsen Nej till EU uppmärksammade flyktingkrisen i ett seminarium i Växjö 24 oktober 2015 stött av Folke Bernadotteakademin. Inledare var Stefan Höjelid och Eva-Britt Svensson. Teman för inledningarna var: Eurafrika EUs koloniala rötter; Förödmjukelsens Europa; Främlingsfientlighet i EU-parlamentet och romernas situation i Europa. Övriga aktiviteter I september 2015 arrangerade Hugo Torstensson i samarbete med Färnebo folkhögskola en studieresa till Bryssel med totalt ca 30 deltagare, då bl.a. EU-parlamentarikern Max Andersson stod som värd. Per Hernmar har representerat FNEU på Kommunistiska ungdomsförbundets kongress 2015 och Eva- Britt Svensson på Ung Vänsters kongress 2015. Kongressen 2014 Kongressen hölls 12-13 april På Kvarnby Folkhögskola, Malmö. Temat för kongressen var Vi vill också folkomrösta om EU. I kongresseminariet Måste Sverige införa euron? deltog Marianne Berg (v), Jan Å Johansson (Euro-Democrats), Hugo Torstensson och Eva-Britt Svensson. Tre motioner och en stadgeändring som tillåter organisationsmedlemskap behandlades. Tre uttalande (om en ny folkomröstning, nej till EU:s bankunion samt TTIP-avtalet ) antogs. Demokratipriset tilldelades Kajsa Ekis Ekman för hennes outtröttliga engagemang mot EU:s åtstramningspolitik och stödtill det grekiska folket. Priset utdelades till henne vid den stor stödgalan för Grekland i Stockholm 3 maj. 5

Medlemskonferensen Medlemskonferensen hölls i Stockholm helgen 23-24 maj 2015. Den första dagen ägnades åt ett offentligt seminarium på temat Stoppa TTIP-avtalet mellan EU och USA? med Carl Schlyter (mp), Amineh Kakabahev (v), Sebastian Dawson (Jordens Vänner) och Jan-Erik Gustafsson som talare. Seminariet stöddes ekonomiskt av Folke Bernadotteakademien och Transportarbetarförbundet. Det dokumenterades på DVD av Gunnar Lindholm. Den efterföljande dagen med ca 25 deltagare diskuterades interna organisationsfrågor och hur framtiden ser ut för FNEU. Hugo Torstensson redovisade sitt arbete med projektet Mer eller mindre union Medlemmar. Vid årsskiftet 2014/2015 var medlemsantalet 1 430, vilket är en minskning med 157 personer under 2014-15. Under 2014 tillkom? nya medlemmar. Under 2015 har ytterligare 30 nya medlemmar registrerats. Lokalavdelningarna Folkrörelsen Nej till EU har för närvarande 15 mer eller mindre aktiva lokalavdelningar. Aktiva lokalavdelningarna och kontaktpersoner har t.o.m. februari 2016 fått 12 lokalavdelningsutskick. För att i övrigt försöka stimulera den lokala verksamheten har ledamöter i riksstyrelsen efter inbjudan i mån av tid och resurser deltagit i ett antal lokalt arrangerade möten. Styrelse Kongressen valde följande personer att ingå i styrelsen: Ordförande: Jan-Erik Gustafsson (Kista/Stockholm) 1:e vice ordförande: Per Hernmar (Göteborg) Ordinarie ledamöter: Annalisa Eneroth (Växjö), Uno Kenstam (Nässjö), Peter Lilja (Fagersta), Mats Nordlund (Sundbyberg), Kerstin Nordkvist (Sundsvall), Eva-Britt Svensson (Växjö), Hugo Torstensson (Skogås; avgick september 2015)) Suppleanter: Therese Rajaniemi (Hofors), Eva Jonson (Stockholm; avgick maj 2015), Bengt-Åke Berg (Jönköping) Styrelsen valde Peter Lilja till kassör samt ett arbetsutskott bestående av Jan-Erik Gustafsson, Per Hernmar och Annalisa Eneroth. Styrelsen har haft 9 protokollförda möten under perioden fram t.o.m. februari 2014. AU har haft regelbundna kontakter under perioden samt 9 +feb protokollförda möten. Revisorer och valberedning Kongressen valde följande revisorer: Ordinarie: Mats Wallnerström och Hans Johansson. Suppleant: Christer Fridén. Kongressen valde följande valberedning: Marie Eriksson (sammankallande), Alfonzo Ramirez och Peter Tjernberg Rikskansliet Rikskansliet har kontorsutrymme i ett kulturhus på Pölgatan 5 i Göteborg. Lokaler i huset delas med andra ideella organisationer, vars antal har varierat. Per Hernmar och medlemmar i Göteborgs lokalavdelning ansvarar för det löpande kansliarbetet. 6

Peter Lilja har varit kassör. Till sin hjälp har han haft Torbjörn Lindelöf som assisterar kassören med bokföringen. Riksstyrelsen sökte hösten 2014 medel för projektet Mer eller mindre union? från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Projektet beviljades med 400 kkr för perioden 1jan 2015 till 30 augusti 2016. Ur Fredsmiljonen har Folke Bernadotteakademien 2014 beviljat 60 kkr för seminarier om TTIP och växande främlingsfientlighet och rasism i EU, samt 2015 beviljat 50 kkr för projektet europeisk säkerhetspolitik med fokus på EU och Nato. Dessutom har ansökts om produktionsstöd 2015 och 2016 från Kulturrådet för Kritiska eu-fakta. Båda ansökningarna har avslagits utan motivering. Medlemsregistret har skötts av Jan-Erik Gustafsson. Material Materialproduktion av större omfattning under perioden har varit att trycka 10 000 flygblad inför EUparlamentsvalet. Lagret av rockmärkena Sverige ut ur EU och Nej till EU har fyllts på??? Ett nummer i Skriftserien Svart på vitt om EU har givits ut: TTIP Demokrati, fackliga rättigheter och säkerhetspolitiken (december 2015). Dessutom har Gösta Torstensson på eget förlag givit ut skrifterna Europeiska unionens grundlagar efter Lissabonfördraget (2014) och EU:s femte frihet från fackliga organisationer (2014). Aktuella flygblad görs tillgängliga på hemsidan. Kritiska eu-fakta Under kongressperioden har Kritiska eu-fakta (KEF) utkommit med sju nummer (134-148). Som enda EU-kritiska tidskrift i landet fyller tidningen en viktig funktion. Den sprids bl.a. till ett 70-tal bibliotek. Ett normalnummer har tryckts i 3 500 exemplar. Det månatliga elektroniska nyhetsbrevet [ eu och facket ] har utkommit från Nr 59 (mars 2014) t.o.m. Nr 72 (juli 2015). Det distribueras till personer som har anmält sig till Folkrörelsen Nej till EU:s fackliga nätverk, till ett 15-tal fackliga sändlistor, sprids på Facebook och läggs ut på hemsidan. Hugo Torstensson har varit ansvarig redaktör för Kritiska eu-fakta och [ eu och facket ]. Hemsidan och annan kommunikation Folkrörelsen Nej till EU har en väl fungerande hemsida. Sidan uppdateras kontinuerligt med nyheter, uttalanden, Kritiska eu-fakta mm. Den har blivit den nationellt viktigaste EU-kritiska hemsidan. Arkivet är en källa att ösa ur där publicerat material finns tillgängligt sedan elva år tillbaka. Hemsidan besöktes av XX unika besökare 2014. Antalet unika besökare var XX år 2015. Berit Wiklund har varit webbredaktör fram till november 2015. I februari 2016 hade Facebookgruppen Folkrörelsen Nej till EU 3 004 medlemmar, Facebookgruppen Nej till EU:s fackliga nätverk 1 941 medlemmar och Facebookgruppen Vi vill också folkomrösta 2 255 medlemmar. Nordiskt och internationellt samarbete Representanter för de nordiska nej-rörelserna har deltagit på varandras kongresser, och ytterligare ett antal möten. Per Hernmar (Danmark 2014, 2015), Hugo Torstensson (Norge 2014) har företrätt FNEU vid landsmöten i Danmark och Norge. 7

Jan-Erik Gustafsson, Annalisa Eneroth, Per Hernmar, Uno Kenstam, Peter Lilja, Mats Nordlund, Kerstin Nordquist, Eva-Britt Svensson 8