Förutsättningar för konstruktion av en ny synkrotronljusanläggning inom MAX-laboratoriet

Förutsättningar för konstruktion av en ny synkrotronljusanläggning inom MAX-laboratoriet Vetenskapsrådet Juni 2008

Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Regeringens uppdrag och Vetenskapsrådets genomförande 4 Bakgrund 4 Vetenskapsrådets tidigare utvärderingar och behandling av MAX IV-förslaget 5 Status för MAX IV-anläggningen 6 Ekonomiska förutsättningar 8 Organisation 11 Relation till relaterad forskningsinfrastruktur 12 Intresse av medverkan i uppbyggnad och användning av MAX IV 13 Vetenskapsrådets bedömningar 19 Bilagor A B C Statusrapport MAX IV-projektet Skrivelser Sammanfattning av utvärderingar 2

Förutsättningar för konstruktion av en ny synkrotronljusanläggning inom MAX-laboratoriet Sammanfattning Vetenskapsrådet rapporterar enligt regeringsuppdrag U2007/4782/F om fortsatta undersökningar av förutsättningarna, speciellt de tekniska och ekonomiska, för konstruktion av synkrotronljusanläggningen MAX IV. Vetenskapsrådet redovisar även en bedömning av det intresse som visats av att medverka i uppbyggnad och användning av MAX IV från andra möjliga deltagare. Rapporten innehåller en sammanställning av underlagen, en bedömning av dem samt en översikt av möjlig finansiering. Vetenskapsrådets allmänna bedömning av MAX IV-projektet är att anläggningen skulle ha stor positiv påverkan på såväl svensk forskning som forskningen i en större region omfattande åtminstone de nordiska länderna. MAX IV skulle bli en världsledande synkrotronljusanläggning för spetsforskning i flera olika discipliner, bland annat inom nanooch materialvetenskap, strukturbiologi, geologi och miljövetenskap. MAX IV-projektet är tekniskt och vetenskapligt moget. De tekniska underlag och kostnadsberäkningar som gjorts bedöms vara realistiska och kommer att färdigställas under hösten 2008. Konstruktionen av MAX IV skulle kunna påbörjas i slutet av 2009 om finansiering kan säkerställas. Första experimenten beräknas då kunna ske under 2013. MAX IV-projektets omfattning gör att det inte kan finansieras inom Vetenskapsrådets nuvarande ramar. I stort sett alla de svenska universiteten ger MAX IV ett starkt stöd och vill samverka avseende konstruktion av strålrör, forskning och undervisning. MAX IV har även stor betydelse för flera av universitetens strategiska satsningar. Det finns betydande regionala åtaganden från Lunds universitet, Lunds kommun och Region Skåne om mark, planarbete, investeringar i anläggningen och driftskostnader. Det finns ett stort intresse bland forskare, institutioner och universitet i Norden och Baltikum att medverka i MAX IV-projektet och att använda faciliteten för forskning. MAX IV ses som en strategiskt viktig forskningsfacilitet av världsklass. Det finns goda förutsättningar för en nära nordisk och baltisk samverkan. Möjligheter till att göra MAX IV till en internationell forskningsanläggning med betydande medverkan från dessa länder bör undersökas vidare. Beslut om finansiering av MAX IV behöver tas inom den närmsta tiden för att kunna utnyttja den potential och det försprång som MAX IV-projektet har i den internationella konkurrensen, för att kunna utnyttja den kompetens som finns på laboratoriet idag och för att förverkliga de intressen som finns för medverkan i de nordiska och baltiska länderna. 3

Regeringens uppdrag och Vetenskapsrådets genomförande Uppdrag Vetenskapsrådet mottog vid årsskiftet 2007/08 ett uppdrag från regeringen om att utreda och sammanställa de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ett nytt synkrotronljuslaboratorium inom MAX-laboratoriet, MAX IV-anläggningen. Utdrag ur uppdraget: I avvaktan på ställningstagande om hur en framtida synkrotronljuskälla ska finansieras uppdrar regeringen åt Vetenskapsrådet att gå vidare med att undersöka de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för konstruktion av synkrotronljusanläggningen MAX4. I uppdraget ingår en fortsatt undersökning av förutsättningarna för konstruktion av MAX4. Häri ingår diskussion med andra möjliga deltagare i projektet såsom andra länder samt en utvärdering och sammanställning av de tekniska och ekonomiska underlagen för projektet. Genomförande För uppdraget har Vetenskapsrådet begärt in underlagsrapporter från MAX-lab, Lunds universitet och Lunds kommun gällande: - status för detaljerad teknisk design av MAX IV - fördjupad kostnadsberäkning för konstruktion av acceleratorkomplex och strålrör och instrument - kostnadsberäkning för byggnader och mark - planprocess för byggnation och markarbeten Dessa underlagsrapporter finns i bilaga A. Vetenskapsrådet har även undersökt intresset för att medverka i konstruktionen av MAX IV och av att använda anläggningen bland svenska universitet, forskningsråd och akademier i våra grannländer och till viss del inom näringslivet. Informationsmöten har hållits i Lund både för intressenter från grannländerna och för svenska universitet. Forskningsråd, akademier och departement i Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen och Norge har därefter fått ytterligare information om projektet skriftligt eller vid möten i respektive land. Ett stort antal intressenter har bidragit med skrivelser som bifogas, se bilaga B. Slutligen har Vetenskapsrådet behandlat olika finansieringsmöjligheter och framtida organisation för MAX IV-anläggningen. Bakgrund Det tekniska konceptet och den vetenskapliga motiveringen för MAX IV-anläggningen har beskrivits utförligt i MAX IV conceptual design report, 2006 1. 1 http://www.maxlab.lu.se/maxlab/max4/index.html 4

I korthet kan MAX IV beskrivas som en avancerad forskningsanläggning för undersökning av materials och molekylers mikroskopiska uppbyggnad, egenskaper och funktion med intensiv elektromagnetisk strålning framförallt i mjukröntgen- och hårdröntgenområdet. Anläggningen är tänkt att användas mångdisciplinärt som ett kraftfullt verktyg för forskning inom ett flertal discipliner som biologi, fysik, kemi, medicin, geologi, arkeologi etc. Med mjukröntgenexperiment kan man avgöra materials och molekylers egenskaper och funktion medan man med hårdröntgenexperiment framförallt kan bestämma deras atomära uppbyggnad. Internationellt ökar användningen av synkrotronljusanläggningar snabbt, exempelvis för strukturbiologi, bioteknik, nanovetenskap, struktur och egenskaper för avancerade elektroniska, magnetiska och optiska material, geologi etc. Under det senaste året har två stora synkrotronljusanläggningar tagits i bruk i Europa: Diamond i England och Soleil i Frankrike, som båda opererar i liknande energiområde som den föreslagna MAX IVanläggningen. Ytterligare två synkrotronanläggningar är under konstruktion nämligen Petra III i Hamburg och Alba i Barcelona. Även Tjeckien och Polen har planer på nya anläggningar. I övriga världen pågår också flera projekt för nya synkrotronljusanläggningar. I Sverige har MAX-lab utvecklat acceleratorer för synkrotronljus och vetenskaplig användning av dem sedan slutet av 70-talet. MAX II byggdes i slutet av 90-talet som en av de första av tredje generationens synkrotronljusanläggningar. Anläggningen har varit framgångsrik med en stor ökning av svenska och utländska forskaranvändare. Under förra året gjorde över 700 forskare experiment vid MAX-lab varav drygt hälften var svenska forskare, nästan en fjärdedel från de nordiska och baltiska länderna och resten från övriga världen. MAX-lab bedriver långsiktig och framgångsrik forskning och utveckling av acceleratorkoncept och strålrör. Det är i denna tradition som man utvecklat det nya konceptet för MAX IV som skulle ge världsledande prestanda och uppfylla användarnas ökade krav på kapacitet i hårdröntgenområdet. Man har testat principerna för designen i en nyligen konstruerad synkrotronring för lägre energier, MAX III (700 MeV). Denna utgör en prototyp för magnetstrukturerna för MAX IV och har nyligen tagits i bruk med prestanda som väl fyller förväntningarna. Den nuvarande synkrotronljusanläggningen MAX II designades speciellt för mjukröntgenområdet, men har genom teknisk utveckling även fått omfattande användning i hårdröntgenområdet. För det senare området kommer MAX II med tiden att gradvis bli mindre konkurrenskraftig när de nya anläggningarna i Europa, USA och Japan som är optimerade för hårdröntgenstrålning tas i drift. Vetenskapsrådets tidigare utvärderingar och behandling av MAX IVförslaget Det tekniska konceptet och den vetenskapliga motiveringen för MAX IV (MAX IV Conceptual design report) 1 har utvärderats av Vetenskapsrådet med hjälp av internationella expertpaneler (för sammanfattningar se bilaga C). Den första utvärderingen 2, som genomfördes under hösten 2005, avsåg den föreslagna tekniska konstruktionen. Utvärderingen gav entydiga resultat; konceptet är okonventionellt, men genomförbart, och leder till mångfalt bättre prestanda för forskning än för någon existerande eller planerad synkrotronljusanläggning i aktuella energiområden. Den andra utvärderingen avsåg den vetenskapliga motiveringen och designkonceptet för 2 http://www.vr.se/download/18.61c03dad1180e26cb8780006182/maxiv.rapport5.2006.pdf 5

MAX IV 3. Även den ger tydliga slutsatser, MAX IV skulle bli en synkrotronljusanläggning med internationellt unik prestanda och skulle ge möjligheter för världsledande forskning inom ett flertal breda forskningsfält. De huvudsakliga fält man tar upp i utvärderingen gäller livsvetenskap och proteinkristallografi, materialvetenskap, fasta ämnen, yt- och gränsskikt, nanovetenskap, samt atom- och molekylfysik. Inom Vetenskapsrådet har Kommittén för forskningens infrastrukturer, Ämnesrådet för naturvetenskap och teknik samt styrelsen behandlat ärendet och slutsatserna i de båda utvärderingsrapporterna. Vetenskapsrådet stöder rapporternas rekommendationer och noterar att MAX IV skulle ge Sverige möjligheter för världsledande forskning inom breda och strategiskt viktiga forskningsområden som berör ett stort antal forskare. I en skrivelse uppmärksammades regeringen (2007-06-20) på de mycket goda utvärderingarna av MAX IV-förslaget och de positiva effekter som MAX IV skulle få på svensk forskning och innovation och även på en större region som åtminstone omfattar de nordiska länderna. Vetenskapsrådet rekommenderade att regeringen skulle undersöka möjligheterna till finansiering av MAX IV-förslaget inom och utom landet. Vetenskapsrådet har efter de positiva internationella utvärderingarna finansierat en detaljerad designstudie av MAX IV med ca 25 miljoner kronor. Status för MAX IV-anläggningen MAX IV-projektet har hittills levererat en rapport om det tekniska designkonceptet och den vetenskapliga motiveringen (MAX IV Conceptual Design Report, 2006) 1 och håller nu på att genomföra nästa steg, en detaljerad designstudie. Under den detaljerade studien genomförs ett antal verifierande experiment och framtagande av detaljerade underlag för beställning av utrustning och byggnader. Halvtidsrapportering för den detaljerade designstudien är planerad till oktober 2008. Teknisk design enligt konceptet från 2006 I rapporten om det tekniska designkonceptet från 2006 föreslogs en huvudstruktur för acceleratorkomplexet som tagits fram i nära samråd med forskarsamhället som använder sig av synkrotronljus. Designen bygger på en okonventionell utformning av magnetstrukturen för acceleratorn. Acceleratorstrukturen består av en linjäraccelerator, med en energi på 3 GeV samt två lagringsringar om 3,0 och 1,5 GeV båda med en omkrets på 280 meter och som ligger på varandra, samt den lilla nyligen konstruerade MAX III-ringen på 700 MeV. De två ringarna skulle sammanlagt inkludera 22 raksträckor att använda för generering av synkrotronljus för 20 strålrör och tillhörande instrument. Konstruktionen med de tre ringarna ger, för större delen av det intressanta våglängdsområdet, från infraröd- till hårdröntgenstrålning, mångfalt ökad prestanda jämfört med de internationellt ledande synkrotronljusanläggningarna i världen. Designen av ringarna är optimerade för att ge bästa möjliga prestanda vad det gäller röntgenstrålningens briljans och koherens men med begränsad tidsupplösning av pulserna. För att hantera behovet av korta röntgenpulser för studier av ultrasnabba dynamiska förlopp (några tiotal femtosekunder) planeras en experimentstation direkt vid linjäracceleratorn, vilket ger kortare röntgenpulser än vad som kan åstadkommas vid synkrotronringar. 3 http://www.vr.se/download/18.ad4587110fa0c3e8ca8000166/vr2006_20_maxiv.pdf 6

Uppdatering av den tekniska designen MAX-lab har inlämnat en statusrapport om den detaljerade designstudien (se bilaga A-3). I den föreslår man en modifiering av acceleratorkomplexet med motivet att bättre ta tillvara användarnas önskemål om att fler strålrör och instrument skulle förläggas till 3 GeV-ringen. De modifierade behoven framkom vid användarmötet under hösten 2007. MAX-lab har sedan tagit fram ett förslag till acceleratorkomplex som skulle tillfredställa dessa behov utan att göra större avkall på andra användarbehov. Den resulterande designen innebär att 3 GeV-ringen blir avsevärt större än den tidigare planerade ringen. Den får en omkrets på 530 meter för att ge utrymme för fler strålrör där (19 istället för 11). Samtidigt ökar prestanda för ringen ytterligare flera gånger. Prestanda närmar sig nu den teoretiska gränsen för lagringsringar vilket innebär att MAX IV:s 3 GeV-ring kommer att tillhöra de världsledande under lång tid. Den nya designen innebär bättre förutsättningar för till exempel strukturbiologi, nanovetenskap och stora delar av materialvetenskapen. Det utökade antalet strålrör ger betydande möjligheter för expansion av antalet hårdröntgeninstrument, bland annat genom strålrör i form av så kallade in-kindbidrag från andra länder. För att tillfredställa forskningens ökade krav även för mjukröntgenområdet föreslår man nu istället en uppgradering och flytt av MAX II-ringen. I övrigt skulle linjäracceleratorn och MAX III-ringen vara densamma som för den tekniska designen fån 2006. Uppdateringen av designen har gjorts i samråd med användarsamhället och förordas även av MAX-labs Scientific advisory group med internationella experter (se bilaga A). MAX-lab menar att såväl mjukröntgen- som hårdröntgenexperimenten får totalt sett bättre möjligheter genom den uppdaterade designen. MAX-lab anger i sin statusrapport (bilaga A) att modifieringen är kostnadsneutral vad det gäller acceleratorkomplexet och strålrören, men att byggnaden blir dyrare eftersom den måste göras större och dessutom på grund av en snabb ökning av byggindex. Eftersom den tekniska lösningen på konstruktionen av acceleratorkomplexet har uppdaterats kommer Vetenskapsrådet att genomföra en kompletterande utvärdering av denna. Utvärderingen kommer att vara begränsad eftersom det avgörande tekniska konceptet i den tidigare utvärderade designen kvarstår, man har utfört uppdateringen i samråd med forskarsamhället och för att den nya designen tillstyrkts av MAX-labs vetenskapliga råd. Planarbete och byggnad Bygg- och planeringsarbetet för MAX IV-projektet pågår sedan 2005 på Lunds universitet och inom planeringsenheten på Lunds kommun. Anläggningen är planerad att byggas i den nordöstra delen av Lund, i Brunnshögsområdet, där mark har avsatts i planarbetet. Utredningar avseende grundläggningsförhållanden, markens bärighet och vibrationskänslighet etc har genomförts för att närmare klarlägga det valda områdets förutsättningar. Den byggnadstekniska delen av MAX IV kommer få en tydlig miljöprofil där huvuddelen av elen ska komma från förnyelsebara energikällor och där överskottsvärme från kylning ska återvinnas till det lokal fjärrvärmenätet. Förhandlingar om elleveranser respektive kyla och återförsäljning av överskottsvärmen pågår med lokala aktörer. Enligt den rapport om status för plan- och byggarbete som inlämnats kommer förstudien för den större byggnaden i det uppdaterade MAX IV-förslaget att vara klar i juni 2008. Då kan detaljplanearbetet återupptas och ett reviderat, preliminärt detaljplaneförslag upprättas. Detaljplanen förväntas kunna antas av kommunfullmäktige under juni månad 2009. Planen 7

kommer då tidigast vara lagakraftvunnen i början på hösten 2009 vilket också blir första möjliga tidpunkt för igångsättning av arbeten på tomten. Marken där MAX IV avses lokaliseras ägs idag huvudsakligen av Domkyrkan och till en mindre del av Lunds kommun. Arbetet att huvudsakligen via markbyten förvärva marken pågår sedan något år i regi av Lunds kommuns exploateringskontor. Marken avses även efter anläggningens tillkomst tillhöra Lunds kommun men upplåtas för MAX IV-verksamheten med tomträtt. Alternativt kan äganderätt komma ifråga om det ur någon synpunkt skulle bli förmånligare för verksamheten. Ekonomiska förutsättningar Kostnadsberäkning MAX-lab och Lunds universitet har uppdaterat och preciserat sina kostnadsberäkningar för MAX IV-anläggningen. Den tidigare kostnadsuppskattningen genomfördes 2006 för rapporten om designkonceptet och den vetenskapliga motiveringen. Den nu aktuella kostnadsberäkningen är i 2008 års priser och gäller för den uppdaterade designen av anläggningen beskriven ovan. Investeringskostnaderna uppskattas enligt (se bilaga A): - Investeringarna i byggnader uppgår till ca 960 miljoner kronor - Investeringarna i acceleratorn och andra fasta faciliteter (bl.a. inredning, tekniska laboratorier och användarlaboratorier, för material-, nano- och bioteknik) uppgår till ca 950 miljoner kronor - Investeringar i instrument och strålrör uppgår till ca 730 miljoner kronor I kostnadsberäkningen ingår en riskbudget på 15 % för varje del. Driftskostnaderna uppskattas till: - Driftskostnaderna för anläggningen uppgår till ca 185 miljoner kronor per år (elkostnader ej inkluderade) Den uppdaterade designen är kostnadsneutral vad det gäller investeringar i acceleratorkomplex, strålrör och tillhörande faciliteter jämfört med det tidigare utförandet. Kostnadsökningen för byggnaden jämfört med det tidigare förslaget kan hänföras till utökad byggnadsyta för det uppdaterade förslaget och till bygginflationen i området. (se bilaga A-4, byggkostnadernas utveckling) Driftskostnaden är ca 15 % högre jämfört med 2006 år beräkning vilket förklaras, förutom årlig löneuppräkning, av att den planerade personalstyrkan vid några av strålrören har förstärkts enligt rekommendationer från utvärderare och användare samt att postdoktorer som tidigare planerats betalas genom stipendier nu måste anställas vid anläggningen. Behovet av investeringar fördelat över åren framgår av figur 1. Beräkningen förutsätter att projektet startar i slutet av 2009. 8

Fig 1. Fördelning av investeringsbehov per år för MAX IV under förutsättning att projektet startar i under hösten 2009. Finansiering Utgående från ovanstående kostnadsberäkning kan investeringen som behöver finansieras delas upp på tre huvuddelar: byggnader, acceleratorn och andra fasta faciliteter, strålrör och instrument. Finansieringslösningen för delarna kan vara olika vilket framgår nedan. Byggnader Byggnaderna kan antingen finansieras direkt över statsanslag eller genom att Akademiska hus, eller någon annan fastighetsägare, blir byggherre driver och hyr ut fastigheten till MAX IV. Det sistnämnda alternativet innebär att hyran för byggnaden om ca 90 miljoner kronor per år (inkluderande el) läggs till på driftskostnaden när anläggningen är klar att tas i bruk. Mark och anslutningsavgifter hanteras av Lunds kommun. Acceleratorn och andra fasta faciliteter Accelerator, lagringsring och andra fasta faciliteter (totalt 947 miljoner kr) utgör basen för anläggningen. Den behöver huvudsakligen finansieras direkt genom nya statliga anslag till forskningens infrastruktur med en årsvis fördelning av kostnader för dessa enligt i tabell 1. Fördelningen över tiden skulle kunna modifieras genom långsiktiga lån i Nordiska investeringsbanken. Direkt medverkan av andra stater eller finansiärer skulle kunna påverka nivån på den svenska statliga finansieringen. 9

Acceleratorkomplex och fasta faciliteter (Mkr) 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 100 200 260 130 50 50 50 50 Tabell 1. Årsvis fördelning av investeringar i acceleratorkomplexet under antagande att konstruktionen påbörjas i slutet av 2009. Strålrör och instrument Investeringar i strålrör och instrument om totalt 733 miljoner kronor är planerade att fördelas under minst åtta-nio år enligt tabell 2. Dessa investeringar är nära relaterade till specifik användning för forskning. Flera länders forskare är intresserade av att bidra till design och konstruktion av strålrör och instrumentering om deras ansökningar hos forskningsfinansiärer i respektive land. Dessa kan i så fall utgöra in-kindbidrag till anläggningen. Även andra forskningsfinansiärer skulle kunna tänkas bidra till uppbyggnad av strålrör och instrument. Den exakta fördelningen och förläggning i tid av denna del av projektet fastställs i förhandlingar mellan finansiärerna/ intressenterna. Det finns redan åtaganden på sammanlagt ca 200 miljoner kronor (40 miljoner kronor per år under fem år) från Lunds universitet och Region Skåne. Strålrör och instrument (Mkr) 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 10 47 112 135 150 126 86 44 18 5 Tabell 2. Årsvis fördelning av investeringar i strålrör och instrument under antagande att konstruktionen påbörjas i slutet av 2009. Driftskostnad Driftskostnaderna på 275 miljoner kronor (hyra och el inkluderad) från 2013 och framåt finansieras, dels genom att den nuvarande budgeten för MAX-lab på 85 miljoner kronor, överförs till det nya MAX IV, dels genom Lunds universitets utlovade extra driftsbidrag om 20 miljoner kronor. De resterande 170 miljoner kronorna och fördelningen mellan de olika finansiärerna/intressenterna fastställs i förhandlingar. MAX IV som en nordisk-baltisk anläggning De diskussioner som Vetenskapsrådet haft med forskare, institutioner, universitet, forskningsråd och akademier i de nordiska/baltiska länderna och de skrivelser som kommit från dem, visar på ett betydande intresse för att delta aktivt i uppbyggnad av strålrör och av att använda och förlägga forskning till MAX IV. Det finns även flera initiativ som tagits eller förbereds av grupperingar vid olika universitet om att ansöka om medel vid respektive forskningsfinansierande myndighet om stöd för detta. Det bör därför finnas goda möjligheter att etablera långsiktiga relationer mellan dessa länder och MAX IV. Under antagande om att MAX IV skulle drivas som en nordisk/baltisk facilitet, så borde man kunna anta liknande principer som idag används för att fördela kostnader för vissa faciliteter som används gemensamt, dvs efter användning. Så sker vid exempelvis European Synchrotron Radation Facility (ESRF) och den nordiska Tier1-faciliteten för LHC:s 10

databeräknings- och lagringsbehov. Idag används MAX-lab till drygt 20 % av övriga nordiska/baltiska länder. Med antagande om fortsatt samma andel användning av MAX IV skulle detta motsvara driftskostnader om drygt 55 miljoner kronor. För vidare diskussioner om långsiktig nordisk/baltisk inblandning i MAX IV behövs dels inriktningsbeslut om finansiering av MAX IV, dels en inbjudan till de övriga nordiska och baltiska ländernas regeringar att medverka i MAX IV-projektet. De diskussioner Vetenskapsrådet fört med forskningsråd eller liknande organisationer i dessa länder visar att det finns en mycket god uppslutning i forskarsamhällena i dessa länder för ett sådant initiativ. Organisation Ägarformen för MAX IV har diskuterats med företrädare för MAX-lab och Lunds universitet och översiktligt berörts i diskussioner med andra intressenter. Idag ägs MAX-lab av Lunds universitet och fastigheten av Akademiska hus som hyr ut den till Lunds universitet. Laboratoriet drivs organisatoriskt som en särskild inrättning vid universitetet med egen styrelse. MAX-lab är en nationell anläggning efter beslut i riksdagen. Genom avtal mellan Vetenskapsrådet och MAX-lab, som delar på driftskostnaderna, används faciliteterna utan avgift av forskare vid universitet och institut efter kvalitetsbedömning och prioritering av ansökningar om experimenttid. Normalt publiceras resultaten i internationella tidskrifter. Företag kan även köpa exklusiv användning av experimenttid utan krav på publicering. Flera olika alternativ för den framtida ägarformen för MAX IV har diskuterats, bl.a. den nuvarande formen, aktiebolag och stiftelse. För att tydliggöra verksamheten, som skulle bli betydligt mer omfattande än idag, finns det goda skäl att överväga att driva MAX IV i aktiebolagsform. Detta är ett vanligt sätt att driva liknande anläggningar i andra länder, t.ex. Diamond i England och Soleil i Frankrike. Det är också den formen som idag mest används för nya internationella faciliteter eftersom den ger flexibilitet i ägandet, tydligt inflytande för ägarna och är en form som är anpassad för att driva komplex verksamhet. Ett möjligt upplägg är att byggnaden ägs av ett separat fastighetsbolag, t.ex. Akademiska hus eller annat bolag, och att accelerator och strålrör ägs av ett MAX IV AB. Ägare i MAX IV AB kan vara svenska staten (t.ex. via Vetenskapsrådet), Lunds universitet, samt övriga intressenter från Sverige eller från grannländer. Detta är ett flexibelt sätt för olika aktörer att investera i anläggningen och få inflytande i drift och utveckling av anläggningen. Om flera länder skulle vara intresserade av att medverka i MAX IV kan man även överväga att använda den nya europeiska juridiska formen för forskningsinfrastruktur som nu utarbetas inom EU och som ska beslutas i slutet av 2008. I övrigt bör flera av de element som gjort laboratoriet framgångsrikt ingå i organisationen av MAX IV ingå, t.ex. en styrelse med stort inflytande från forskarsamhället, en rådgivande grupp med internationella och högt kvalificerade forskare och en nära samverkan med användarna genom en användarförening. Den betydligt större omfattningen av MAX IV jämfört med dagens laboratorium och flera nya användargrupper ställer också nya krav på service till användarna i samband med experimenten, inte minst sådana som användarna gör på distans med IT-teknik. Detta har tagits in i MAX-labs vision av hur laboratoriet ska drivas t.ex. med fler forskare och tekniker som sköter instrumenten. 11

Relation till relaterad forskningsinfrastruktur Andra synkrotronljusfaciliteter Svenska forskare har idag tillgång till synkrotronljusanläggningarna MAX-lab, European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Grenoble och även delvis till andra europeiska synkrotronljusanläggningar genom sjunde ramprogrammets stöd till forskningsinfrastruktur. Svenska och nordiska forskare har under lång tid använt ESRF i betydligt högre grad än vår andel i anläggningen, genom att vara framgångsrika i peer-reviewgranskningen av stråltid. Det finns alltså ett stort behov av experimenttid för högt kvalificerade användare av de hårdröntgenfaciliteter som ESRF erbjuder, speciellt för strukturbiologi som är den klart största svenska användargruppen vid ESRF. MAX II-anläggningen är utformad särskilt med tanke på spektroskopiska studier i mjukröntgenområdet, men har genom den tekniska utvecklingen vid MAX-lab även blivit framgångsrik för experiment i delar av hårdröntgenområdet, vilket lett till utveckling av strålrör för bland annat strukturbiologi och materialvetenskap. Utvecklingen av anläggningar i detta område går snabbt med kraftfulla nya anläggningar bland annat i England, Frankrike och Spanien som kommer att kraftigt att överträffa MAX II:s prestanda i hårdröntgenområdet. Konkurrenskraften för MAX II i hårdröntgenområdet kommer därför att med tiden gradvis försvagas då de konkurrerande anläggningarna startar fler strålrör. MAX IV skulle innebära att MAX-lab långsiktigt skulle vara världsledande i hårdröntgenområdet (förutom för extrem hårdröntgen där ESRF och PETRA III kommer att vara de ledande) och uppfylla de flesta behoven i forskarsamhället i Sverige och även i Norden och de baltiska länderna. Europeiska spallationskällan (ESS) Röntgenstrålning vid synkrotronljusanläggningar och neutronstrålning vid olika typer av neutronkällor är komplementära. De båda metoderna används mångdisciplinärt för liknande forskningsområden, d.v.s. för materialvetenskap, molekylärbiologi, nanovetenskap, kemi, geologi etc. Men de ger olika och kompletterande information som ofta är helt nödvändig för att förstå de komplexa strukturer och processer som man studerar i dessa forskningsområden. Av dessa skäl, samt av effektivitetsskäl (delade omkringliggande faciliteter för provpreparering, teknisk utveckling, användarservice etc), har synkrotronljusanläggningar och neutronkällor placerats intill varandra. Det gäller bland annat Grenoble, med ESRF och neutronreaktorn ILL, Paul Scherrer-institutet i Schweiz med Swiss light source och den schweiziska neutronkällan SINQ, Rutherford-Appleton laboratory med synkrotronljusanläggningen Diamond och neutronkällan ISIS. Liknande arrangemang finns i USA. Erfarenheterna av sådana samlokaliseringar är goda. Det är därför ett starkt argument för placering av ESS i Lund att det finns en kraftfull synktronljusanläggning som granne. Tidsaspekterna för MAX IV och ESS är olika. Konstruktionstiden är omkring 4 år för MAX IV och 8-9 år för ESS till färdiga acceleratorer och första experiment. Även tiden till möjlig byggstart är olika, MAX IV kan börja byggas i slutet av 2009, medan tillståndsprövning och internationella förhandlingar gör att byggstart för ESS blir senare. Sammantaget innebär detta att huvuddelen av investeringarna för de olika anläggningarna kan ske i olika tidsfönster, med MAX IV-delen innan huvuddelen investeringen för konstruktionen av ESS behöver ske. 12

Intresse av medverkan i uppbyggnad och användning av MAX IV Regionalt intresse och åtaganden för MAX IV Det regionala stödet för MAX IV är betydande från Lunds universitet, Lunds kommun och Region Skåne. Det framställs att MAX IV är av stor betydelse för landets, regionens, kommunens och universitets forskning och högteknologiska utveckling. Specifika utfästelser görs för fri användning av mark, investeringar i anläggningen och en ökning av driftbidrag till MAX-lab. Regionstyrelsen för region Skåne gör en avsiktsförklaring där man framhåller MAX IV som strategiskt (se bilaga B-1) viktigt för att stärka landets och regionens attraktivitet för forskare, forskning och forskningsintensiva företag. Man pekar på betydelsen av MAX IV och ESS för ett svenskt-danskt-tyskt utvecklingssamarbete för att utveckla hela västra Östersjöområdet till ett världsledande centrum för materialforskning, innovationer, och företagande. Regionstyrelsen poängterar MAX IV:s betydelse för att konkurrera framgångsrikt om ESS. Regionstyrelsen är beredd att göra årliga investeringar om 20 miljoner under fem år från 2010, dvs. totalt 100 miljoner kronor. Lunds kommun framhåller att MAX IV har en fantastisk stark utvecklingspotential för forskning, näringsliv och organisationer i Sverige och andra länder (se bilaga B-1). Kommunen har varit engagerad i planarbetet för projektet sedan Lunds universitet år 2005 ansökte om planläggning för det aktuella markområdet. Arbetet beräknas vara klart under 2009. Kommunen arbetar även parallellt med planläggning av hela Brunnshögsområdet. Lunds kommun åtar sig även att genom markbyten göra det föreslagna markområdet tillgängligt för MAX IV utan kostnad (se bilaga B-1). Lunds universitet har under lång tid aktivt stött MAX-lab och MAX IV-projektet. Idag använder ca 120 forskare i Lund faciliteterna vid MAX I-III. Man etablerade tidigt även en avdelning för synkrotronljusforskning för att forska och utveckla tekniker för synkrotronljus. Det är genom detta långsiktiga arbete som den tekniska designen för MAX IV har kunnat utvecklas. Mer nära i tiden har Lunds universitet aktivt stött planeringsarbetet med byggnad och mark för MAX IV i nära samarbete med Lunds kommun. Lunds universitet framhåller att MAX IV skulle bli en världsledande synkrotronljusanläggning som skulle ge svensk forskning en ledande roll i breda områden av naturvetenskap och teknik. MAX IV skulle betydligt bredda användningen av synktronljus till nya kategorier av forskare, t.ex. inom nanoteknologi, molekylärbiologi, materialvetenskap, medicin och biologi, med ökat antal användare. Lunds universitet framhåller, liksom region Skåne, betydelsen av MAX IV för att Sverige framgångsrikt ska konkurrera om ESS. Universitet har bildat ett fastighetsbolag som ska ansvara för mark och byggnader för MAX IV och kompletterande faciliteter runt MAX IV för exempelvis strukturbiologi, nanoteknologi, energiteknik etc. Universitetet åtar sig även att bidra med 20 miljoner extra per år till investeringar under konstruktionsperioden och med samma belopp för driften av verksamheten när konstruktionen är klar. Sammanfattningsvis, så åtar sig de regionala intressenterna Region Skåne, Lunds universitet och Lunds kommun att göra marken fritt tillgänglig, nya investeringar om ca 200 miljoner kronor i anläggningen och att bidra med ytterligare 20 miljoner per år, utöver nuvarande åtaganden, för driften av MAX IV under dess livslängd. Region Skåne, Lunds kommun och Lunds universitet påpekar vikten av ett snabbt beslut om MAX IV. 13

Svenska universitet och institutioner Vetenskapsrådet har under våren 2008 anordnat ett informationsmöte i Lund om MAX IVprojektet till vilket ledningarna för svenska universitet och större högskolor inbjöds. De flesta av de medverkande universiteten har efter detta uttryckt sitt intresse för MAX IV genom skrivelser och brev till Vetenskapsrådet. Kopia på brev och skrivelser finns i bilaga B-2. De universitet som lämnat in skrivelser är Chalmers tekniska högskola, Karlstads universitet, Karolinska institutet, Kungliga tekniska högskolan, Linköpings universitet, Lunds universitet, Mittuniversitetet, Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå universitet och Uppsala universitet. Även Naturhistoriska riksmuseet har lämnat in en skrivelse i ärendet. I stort sett alla de större svenska universiteten uppvisar ett stort och entusiastiskt intresse för MAX IV-projektet. Man bedömer allmänt att projektet är av stor betydelse för Sveriges långsiktiga position som ledande forskningsnation. Man pekar bland annat på: att tillgång till synkrotronstrålning är väsentlig för konkurrenskraftig forskning i flera discipliner som materialvetenskap, nanovetenskap, bioteknik, strukturbiologi, ytfysik, miljövetenskap, geologi, paleontologi etc. att MAX IV skulle göra universitetens forskning i dessa fält betydligt mer konkurrenskraftig att de nya och utökade möjligheterna vid MAX IV skulle utvidga användningen av synkrotronstrålningen till nya områden vid universitetens med många fler användare att närheten till MAX IV är av stor betydelse för genomförande av många experiment att det finns ett stort intresse för att medverka vid konstruktion av strålrör och instrument. Vid flera av universiteten finns en tradition av detta sedan uppbyggnaden av strålrör för MAX I och MAX II. att det finns betydande synergier mellan MAX IV och planerade strategiska satsningar på forskningsområden och centrum, t.ex. SciLife Lab i Stockholm (KI, KTH och SU), Kai Siegbahn-laboratoriet vid Uppsala universitet, flera prioriterade områden vid Umeå universitet och FEL-centret (frielektronlaser) i Stockholm-Uppsala (KTH, SU, UU). Några av universiteten uttrycker än mer långtgående intresse för att göra insatser relaterade till MAX IV: Chalmers är intresserat av ett utvidgat infrastrukturssamarbete med Lunds universitet som även omfattar kopplingar mellan mikro-nanofaciliteterna i Myfab och MAX IV, en långsiktig uppbyggnad av ett eget centrum med preparationsfaciliteter vid MAX IV (ett Chalmers Campus Lund ), samt att bygga upp karriärvägar med parallella vetenskapliga/pedagogiska aktiviteter vid faciliteten och universitetet som kan utveckla ledande experter på anläggningen som också är lärare vid Chalmers. Karlstads universitet poängterar redan i sin utbildnings och forskningsstrategi 2009-2012 den ökande betydelsen av nationella och internationella infrastrukturer av världsklass för universitetets verksamhet, och särskilt markerar man intresse för MAX-lab och MAX IV. Karolinska institutet har en av de starkaste forskningsmiljöerna för strukturbiologi i Europa med mer än 70 forskare och doktorander som har röntgenkristallografi vid synkrotronljusanläggningar som sin huvudmetod. MAX IV skulle förstärka av basen 14

för den svenska strukturbiologiska forskningen och skulle ge förutsättningar för att försvara den ledande ställningen även i framtiden. Karolinska institutet framhåller att MAX IV-anläggningen skulle utgöra ett kraftfullt stöd för den verksamhet som ska drivas på det Science for Life Laboratory (SciLife Lab) som Karolinska Institutet, Kungliga tekniska högskolan och Stockholms universitet tillsammans föreslagit ska byggas vid Norra stationsområdet i Stockholm. Satsningar på MAX IV och SciLife Lab skulle därför komplettera varandra på ett utomordentligt sätt och ge betydande synergieffekter. Kungliga tekniska högskolan anger att man kommer att vara aktiv i konstruktion av strålrör och instrument och att man håller på att tillsätta en arbetsgrupp som ska arbeta med att diskutera och konkretisera KTH:s engagemang i MAX IV. Naturhistoriska riksmuseet påpekar att de har ett snabbt växande behov av mikrooch nanotomografiska applikationer för geologi, paleontologi, zoologi och botanik. Man är angelägen om att driva utvecklingen av dessa metoder till nya nivåer med den förväntade unika höga strålkvaliteten vid MAX IV med syfte att fördjupa sina forskarambitioner. Stockholms universitet föreslår att man ger frielektonlasercentret vid Stockholms universitet, Kungliga tekniska högskolan och Uppsala universitet, en nationell funktion för frielektronlaserutvecklingen i den andra fasen av MAX IV. Centret besitter en betydande acceleratorkompetens och är djupt engagerat i röntgenfrielektronlaserutvecklingen vid XFEL i Hamburg. Umeå universitet framhåller att MAX IV på ett betydande sätt skulle stärka åtminstone fyra av tolv av universitetets strategiska områden, speciellt i områden som innefattar strukturbiologi och grundläggande miljövetenskap i gränslandet mellan kemi och ekologi. Forskargrupper vid universitetet har stort intresse både för att använda anläggningen och av att delta i uppbyggnaden genom till exempel deltagande i planering och tillskapande av infrastruktur och instrumentering vid strålrör. Universitetet vill i samverkan med MAX IV skapa forskarutbildningskurser för att tillfredställa utbildningsbehov för norra Sverige, Norge och Finland. Man anser också att en satsning på MAX IV behöver kombineras med en förstärkning av projektfinansiering via forskningsråd. Uppsala universitet, som är det universitet som använder MAX-lab mest, tillmäter MAX IV stor betydelse för den framtida forskningen och utbildningen inom universitetets profilområden. Två nya strategiska satsningar lyfts fram som särskilt skulle gynnas av MAX IV; excellenscentret Kai Siegbahn-laboratoriet (KSL) för instrumentutveckling, spektroskopi och materialforskning, och Centre for Advanced Instrumentation (CAI). Dessutom lyfter man fram möjligheten att FEL-centret i Stockholm-Uppsala kan ta en viktig roll i MAX IV-laboratoriets andra fas med utveckling av en frielektronlaser. Uppsala universitet ser även att om MAX IV skulle bli ett nordiskt-baltiskt projekt så skulle det gynna universitets ambitioner avseende samverkan med lärosäten i Norden. Organisationer för synkrotronljusanvändare FASM (Föreningen för användare av synktronljuset vid MAX-laboratoriet) FASM uttrycker ett kraftfullt stöd för planerna på MAX IV. Förutom de unika möjligheterna för världsledande forskning i en mängd discipliner, lyfter man fram det nära samarbetet man haft med MAX-labs ledning för att optimera designen av den nya faciliteten, bland annat genom en rad användarmöten och workshops. 15

Nordic/Baltic Synchrotron Radiation Initiative (NSRI) NSRI har, med representanter för synktronljusanvändare från samtliga nordiska och baltiska länder, nyligen behandlat långsiktiga strategiska aspekter på framtida nordisk-baltisk användning av röntgenkällor. NSRI påpekar att MAX IV är väsentlig för nordisk synkrotronljusutveckling och att de unika kvaliteter och egenskaper som MAX IV planeras få skulle vara avgörande för nordisk forskning och ge starkt stöd för utvecklingen av nordiskt näringsliv. Man anser att MAX IV bör bli en nordisk/baltisk synkrotronljusanläggning. Näringsliv Vid dagens MAX-lab finns direkt samverkan med näringsliv, speciellt farmaceutisk- och kemisk/energiteknisk industri där näringslivet betalar för tillgång till experimenttid. Det finns också en betydande samverkan med näringslivet i flera områden genom samarbetsprojekt med forskare vid olika universitet. Den korta tiden för uppdraget har inte medgett en ingående analys av intresse från näringslivet. Man kan dock förvänta sig intresse från företag aktiva inom läkemedelsforskning (här är AstraZeneca och två danska företag idag aktiva vid MAX-lab), energiteknik (studier av katalys av företag direkt aktiva vid dagens MAX-lab eller förbränning, bränsleceller, batterier etc), elektronik (för studier av magnetiska och ferroelektriska minnen, spintronik etc). Vetenskapsrådet har fått skrivelser från Teknikföretagen och från AstraZeneca som uttrycker ett stöd från näringslivet för MAX IV. Teknikföretagen gör bedömningen att MAX IV kan bidra till att skapa goda förutsättningar för framstående FoU-miljöer i Sverige. Man påpekar att investeringar av detta slag är betydelsefulla för att stärka Sveriges konkurrenskraft och är avgörande för var globala företags framtida verksamhet ska förläggas. Sådana faktorer blir allt viktigare i konkurrensen mellan länders FoU-system. AstraZeneca betonar att en viktig anledning till att en betydande del av AstraZenecas satsning på strukturkemi är förlagd till Sverige är att Sverige hävdat sig väl i det strukturbiologiska området. Man för fram att det är av yttersta vikt att det sker fortlöpande nationella satsningar både på infrastruktur och utmanande forskningsprojekt för att behålla denna ställning. MAX IV skulle ha stort värde för AstraZeneca och man deltar gärna i arbetet med att specificera vilka krav på experimentuppställningar, prestanda och inriktningar av dessa som krävs för att säkerställa en lyckosam kommersialisering av stråltid. Diskussioner har även förts med större investerare om modeller för kommersialisering av viss del av stråltiden som kan användas av näringslivet och om investeringar i framtida innovationer och patenträttigheter. Diskussionerna kommer att fortsätta efter att denna rapport inlämnats. Andra länder Ett informationsmöte om MAX IV har under våren anordnats av Vetenskapsrådet i Lund dit nordiska/baltiska länders forskningsråd eller akademier inbjudits. Uppföljande möten och diskussioner har sedan hållits med samtliga nordiska (utom Island) och baltiska länders forsningsfinansiärer och forskarsamhällen. MAX IV-projektet har under våren även diskuterats vid samarbetsorganet för naturvetenskap mellan de nordiska forskningsråden (NOS-N). 16

Sammanfattningsvis finns det ett stort intresse bland forskare, institutioner och universitet att dels medverka i uppbyggnad av MAX IV, dels av att använda forskningsmöjligheterna vid MAX IV när anläggningen står klar. Generellt uttrycks att MAX IV är viktig för utveckling av världsledande forskning och teknisk utveckling i hela nordiska/baltiska/östersjöregionen i flera för regionen strategiskt viktiga områden som livs-, material- och nanovetenskap. Man uttrycker också att det är viktigt med närheten till en regional synkrotronkälla av internationellt hög klass för att både ha nära, tillräcklig och enkel access till anläggningen och möjlighet att aktivt kunna utveckla instrumentering och teknik för experimenten för att driva forskningsfronten såväl i synkrotronljusteknik som i forskningens tillämpningsområden. För de flesta forskningsråd i de nordiska och baltiska staterna är det för tidigt för åtaganden om medverkan i MAX IV-projektet. Det behövs beslut eller tydlig svensk viljeyttring för konstruktion och finansiering av MAX IV för att man ska göra ingående vetenskaplig beredning och prioritering samt budgetplanering som kan leda till åtaganden. Nedan följer ett en kortfattad sammanfattning av intresse att medverka i MAX IV-projektet från diskussioner och skrivelser som inkommit till Vetenskapsrådet från olika typer av forskningsorganisationer i dessa länder (se skrivelser i bilaga B-5). Danmark Danska forskare utgör den största forskargrupperingen från andra länder som använder MAX-lab idag. DanScatt är ett center som representerar mer än 200 danska forskare vid universitet och industri som använder synkrotronljus- och neutronanläggningar och har som uppgift av det naturvetenskapliga forskningsrådet i Danmark att ge stöd till alla danska forskare i området och ge råd till forskningsrådet. DanScatt är entusiastiska över MAX IVförslaget och ger det starkt stöd och ser gärna att planerna på MAX IV blir till verklighet DanScatt påpekar att facilitetens prestanda skulle göra den världsunik för forskning inom nano- och bioteknik och att danska forskare inte bara önskar använda MAX IV, utan vill vara aktiva i planering och konstruktion av faciliteten. Vidare påpekar man att det redan finns ett nära dansk-svenskt samarbete om strålrör för användning inom strukturbiologi vid MAX II samt att danska forskare är aktiva i konstruktion av strålrör och instrument vid ESRF. Denna expertis hoppas man ska komma till användning vid den detaljerade designen av strålrör och instrument vid MAX IV. DanScatt anger att flera danska forskargrupper planerar att aktivt söka forskningsanslag för medverkan i uppbyggnad av strålrör och instrumentering vid MAX IV så snart som det finns ett positivt beslut om finansiering av anläggningen. Finland Finska forskare har under en längre tid utnyttjat MAX I-III, man har också investerat i instrument vid MAX-lab. Det finns ett stort intresse från forskare, institutioner och universitet i Finland av att delta i uppbyggnad av instrument och av användande av MAX IV. Finland håller just nu på med ett utforma en finsk vägkarta som ska kartlägga och prioritera investeringar av forskningsinfrastruktur. De ledande universiteten i Finland (University of Helsinki, University of Oulu, University of Turku, University of Jyväskylä, University of Kuopio, Helsinki University of Technology och Tampere University of Technology) samverkar för en gemensam ansökan om medverkan i MAX lv-projektet. De representerade disciplinerna är fysik, kemi, biologi, materialvetenskap, geologi, hälsovetenskap och miljövetenskap. Man önskar en regelbunden garanterad access till synkrotronstrålning, som man anser att man bara kan få genom MAX IV, för träning av doktorander, långsiktig instrumentutveckling och strategisk planering vid universiteten. Närheten till MAX-lab pekas ut som avgörande för forskningen. Den finska vägvisaren för infrastruktur blir klar i slutet av 2008. 17

Norge Norges forskningsråd undersöker aktivt förutsättningarna för deltagande i MAX IVanläggningen. Man ordnade bland annat en workshop i Oslo den 26 maj dit ledande forskargrupper som använder synkrotronljus hade inbjudits för att diskutera sin långsiktiga syn på medverkan i och utnyttjande av olika synkrotronljusanläggningar och frilektronlasrar för röntgenstrålning. Det norska forskarsamhället var enigt om att man ville vara aktivt inblandat i MAX IV-projektet för att på nära håll kunna bygga upp och driva teknisk utveckling i området, utnyttja den världsledande prestanda som MAX IV får och utnyttja anläggningen för att långsiktigt bygga upp kompetens för användning i fler forskningsområden. Norges forskningsråd kommer att sammanfatta sina slutsatser för kunskapsdepartementet. Estland Estniska forskare har en lång tradition av experimentuppbyggnad och synkrotronljusexperiment vid MAX-lab. Den estniska vetenskapliga akademin och universitetet i Tartu bekräftar i en skrivelse sin starka intention att fortsätta forskningen och utvecklingsprojekten vid MAX IV och man förväntar sig betydande expansion av användningen i områden som hittills är mindre representerade bland estniska användare som strukturbiologi och materialkemi. Dessa forskningsfält är viktiga i nyckelområdena materialvetenskap och bioteknologi i det estniska policydokumentet Knowledge-based Estonia, the Estonian Research Development and Innovation Strategy 2007-2013 som antogs av estniska parlamentet 2007. Man påpekar vidare att MAX IV kommer att spela en viktig roll för utvecklingen av humankapitalet i Estland och framhåller närheten till MAX-lab som viktig. En skrivelse från Estlands forskningsministerium om MAX IV kommer att skickas under juni månad 2008. Lettland Lettiska forskare har sedan länge använt sig av MAX-lab. MAX-lab är också en viktig partner i deras Graduate school for materials science and materials technology. I skrivelser framhåller den lettiska vetenskapsakademien och University of Latvia betydelsen av MAX IV för utveckling av forskningen i den nordisk-baltiska delen av Europa och speciellt för utveckling av humankapitalet i Lettland i landets strävan att bli en kunskapsbaserad ekonomi. Litauen Litauiska forskare är sedan tidigare aktiva användare av MAX-lab. Den litauiska vetenskapsakademin stödjer konstruktionen av MAX IV. Indien The Indian Association for the Cultivation of Science har nyligen tillskrivit Vetenskapsrådet och MAX-lab om möjligheter för Indien att medverka i MAX IV genom att bidra med ett eget strålrör och längre fram genom att det indiska forskarsamhället använder anläggningen. Andra finansiärer i Sverige och Norden Knut och Alice Wallenbergs stiftelse Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har gett omfattande bidrag till MAX-labs uppbyggnad sedan lång tid. Stiftelsen finansierade även arbetet med designkonceptet för MAX IV. Vetenskapsrådet och MAX-lab har kontinuerligt informerat stiftelsen om utvecklingen av MAX IV-projektet och man följer arbetet med stort intresse. Det finns ännu inga åtaganden från stiftelsen för MAX IV. Vetenskapsrådet avser uppvakta stiftelsen om konkreta planer för MAX IV då de statliga planerna för finansiering är mer utvecklade. 18

Investeringsbanker European Investment Bank och Nordiska investeringsbanken har i tidiga diskussioner annonserat att krediter med långa löptider kan fås för denna typ av forskningsanläggningar. Dock krävs det att någon typ av avsiktsförklaringar (t.ex. bindande avtal) finns mellan de inblandade parterna gällande kostnader för drift och kapital. Vetenskapsrådets bedömningar Vetenskapsrådet gör följande bedömningar om förutsättningarna för konstruktion av MAX IVanläggningen utgående från utredningsmaterialet och tidigare genomförda internationella utvärderingar. Vetenskapsrådets tidigare bedömning, uttryckt i skrivelse till utbildningsdepartementet den 20 juni 2007, att MAX IV-anläggningen skulle ha mycket stor positiv påverkan på såväl svensk som en större region omfattande åtminstone de nordiska länderna och ge internationellt eko som tekniskt nyskapande med unika spin-off-möjligheter, kvarstår. MAX IV kommer att bidra till att svensk forskning stärks och kan flytta fram sina positioner, bland annat inom följande områden; strukturbiologi, bioteknik, materialvetenskap, nanovetenskap, energiforskning, geologi och miljöforskning. Förslaget om MAX IV har ett starkt stöd bland i stort sett alla svenska universitet och de flesta vill samverka kring användning för forskning, konstruktion av strålrör och andra komponenter, och undervisning. MAX IV skulle ha stor betydelse för universitetens forskning och undervisning och för deras egna strategiska satsningar. I Norden och baltländerna finns ett stort intresse bland forskare, institutioner och universitet, att medverka i MAX IV-projektet och att använda faciliteten för forskning. Det finns flera initiativ till finansiering för medverkan och konstruktion av strålrör. MAX IV ses som en strategiskt viktig forskningsfacilitet av världsklass för norra Europa. Ett svenskt beslut om finansiering av huvuddelen av MAX IV skulle ge goda förutsättningar för diskussion om formellt deltagande från flera av grannländerna med syfte att göra MAX IV till en nordisk/baltisk forskningsanläggning, Det fördjupade tekniska arbetet med den detaljerade designen vid MAX-lab och samverkan med forskarsamhället har resulterat i en uppdaterad design med högre prestanda än den tidigare och som är bättre är avpassad till forskarsamhällets behov. Det fortsatta arbetet med kostnadsberäkningarna visar att den uppskattade investeringskostnaden för den tekniska konstruktionen är stabil, medan investeringen i den större byggnad som den uppdaterade konstruktionen kräver, ökar byggkostnaden något jämfört med tidigare förslag. MAX IV-projektet är tekniskt och vetenskapligt moget för beslut. Konstruktionen av MAX IV skulle kunna börja i slutet av 2009 om finansieringen kan säkerställas. Finansieringen av MAX IV skulle kunna delas upp i olika delar med separata lösningar. En möjlig variant är att byggnaden kan uppföras av ett fastighetsbolag som hyr ut den till MAX IV, acceleratorn och andra fasta installationer blir en svensk infrastrukturinvestering medan det för strålrör och instrument blir en blandad finansiering från regionala, svenska och utländska intressenter. 19

MAX IV-projektets omfattning gör att det inte kan finansieras inom Vetenskapsrådets nuvarande ramar. Det finns betydande regionala åtaganden från Lunds universitet, Lunds kommun och Region Skåne om mark, planarbete, investeringar i anläggningen och driftskostnader. Ett beslut om konstruktion av MAX IV behöver tas inom den närmsta tiden för att kunna utnyttja den potential och det försprång som MAX IV har i den internationella konkurrensen. Ett snabbt beslut om projektet är också väsentligt för att kunna utnyttja den kompetens som finns på laboratoriet idag men som kan lockas av andra acceleratorprojekt. Ett beslut om MAX IV skulle sannolikt även stärka europeiska länders vilja att placera ESS i Lund. Länk till Bilagor (eller gå till www.vr.se > Forskarservice > Forskningsinfrastruktur > Cell-, molekyl- och materialforskning > MAX-lab). 20