- om identitet och yrkesvardag bland frisörer

Salongsliv - om identitet och yrkesvardag bland frisörer Petra Bäckman Magisteruppsats i etnologi, 20 p Uppsala universitet vt 2007 Handledare: Oscar Pripp

INLEDNING...3 DEN STORE HÅRKLIPPAREN...3 FÄLTARBETE MATERIAL OCH METOD...4 TEORETISKA PERSPEKTIV OCH BEGREPP...5 Fenomenologi...5 Identitet...6 Berättelser...8 TIDIGARE FORSKNING...9 MÖTET MED KUNDEN...11 SAMTALET...11 Servicesamtal med kunden i centrum...11 Vänskap, förtroende och intima samtal...13 BERÖRINGEN...14 SCENEN...18 Rollspel och masker på frisörens salongsteater...18 Bakom kulisserna...19 IDENTITETSVERKSTADEN...20 MAKTRELATION I FÖRÄNDRING...22 YRKE OCH OMVÄRLD...24 DEN IDEALA BANAN...24 Den goda smaken...25 Tid och pengar...26 Förändring och flexibilitet...27 MEDIER MED INFLYTANDE...28 TV bättre än kurser...28 Slitgöra med stjärnstatus...30 Rubrikernas genomslagskraft...31 SOCIALA IDENTITETER I YRKET...32 Genus och sexualitet...32 Professionell åldersnoja...35 BERÄTTELSENS PENDELRÖRELSE...37 DISKUSSION...38 KÄLLOR OCH LITTERATUR...43 OTRYCKTA KÄLLOR...43 Informanter...43 TRYCKTA KÄLLOR...43 DAGSTIDNINGAR...45 WEBSIDOR...45 2

Inledning Den Store Hårklipparen På Klippoteket är vattnet ljummet och lent, och hårtvättarens händer är mjuka. Därefter får man med blött hår sätta sig i frisörstolen och någon sveper ett skyddande plastskynke över ens kläder. Plastskynket gör att man inte längre liknar sig själv, man lämnar sitt gamla jag bakom sig, förvandlingen har börjat. Inför Den Store Hårklipparen är alla lika. ( ) På några få minuter förvandlar han Juha från en Ingen till en Någon. Det är en helt överväldigande upplevelse. Det är verkligen som att födas. I frisörstolen på Klippoteket blir Juha till. I spegeln ser han sitt nya jag växa fram. Den Juha som fanns inne i stenen och som suckade och längtade efter att få komma ut. Juha popsnöret. Juha en av killarna med flaj. En av dem som vågar. Uppklippt och kort i nacken och på ena sidan. Lång snedlugg som hänger ned över ena ögat. Ur Ett ufo gör entré (2006) av Jonas Gardell Precis som Juha har vi väl alla suttit och betraktat en förvandlad spegelbild med skräckblandad förtjusning. En tanke om att den nya frisyren ska bli början till någonting nytt. På TV har vi ju sett hur gråa medelsvensson förvandlas till heta modelejon, under gokvällfrisörens magiska fingrar, som har förmågan att komma i kontakt med vårt inre och förändra vårt yttre i ett slag. Men hur är det då att vara Den Store Hårklipparen och arbeta i den salong där förvandlingsnumret äger rum? Hur känns det att vara frisör och balansera i ett gränsland mellan natur och kultur, där den kroppsliga behåringen är det råmaterial som ska omformas och laddas med kulturella innebörder när det klipps och friseras i varierande former, längder och stilar? Syftet med min uppsats är att undersöka frisörers yrkesidentiteter med utgångspunkt i deras egna berättelser om yrkesvardagen. Jag vill därför besvara ett antal frågor som har sin utgångspunkt i syftet: Hur beskriver frisörerna sig själva i relation till kunderna och hur uppfattar man service? Hur förmedlas makt, smak, stil och status inom frisöryrket och utåt mot kunder och omvärld? Hur och när aktualiseras genus och kropp i ett yrke där arbetsuppgiften består av beröring, intimitet och förmedling av estetiska ideal? Hur beskriver frisörerna sig själva i relation till sin omvärld, bestående av kollegor, medier och utomstående? 3

Efter denna korta presentation av ämnet vill jag i resten av inledningskapitlet ge läsaren några förklaringar som underlättar den fortsatta läsningen. Först kommer jag att beskriva det fältarbete som utgör stommen i hela uppsatsarbetet, samt de teoretiska begrepp och perspektiv som ligger till grund för mina tolkningar och analyser. Därefter presenterar jag den tidigare forskning som varit av betydelse i mitt arbete. Uppsatsen är sedan indelad i två delar, som var och en innehåller ett antal underkapitel. Den första delen fokuserar på frisörens berättelser om mötet mellan frisör och kund och situationer som kan uppstå kring detta möte. I den andra delen kommer blicken att lyftas från den personliga kundrelationen och fokusera på frisörens möte med en större omvärld, som omfattar kollegor, media, yrkesutbildning och föreställningar eller förväntningar från en utomstående allmänhet. Sist knyter jag ihop de två delarna med en övergripande diskussion där jag vill påminna mig om de frågor jag ställt till mitt syfte och reflektera över vad som framkommit i de föregående kapitlen. Fältarbete material och metod Mitt empiriska material består av tio samtalsintervjuer med ungefär femton frisörer som arbetar på åtta olika salonger i tre medelstora svenska städer. Intervjuerna har genomförts under arbetstid, oftast i salongens personalrum, på de tider då frisören har haft möjlighet att gå ifrån arbetet en stund. Ibland har detta inneburit att vi har pratat medan en kunds hårfärgning verkar, för att sedan ta paus och fortsätta samtalet under verkningstiden för nästa kunds toning eller permanent. Ofta har kollegor till den frisör jag intervjuat varit närvarande och kommenterat och gjort inlägg i våra samtal. Jag har valt att vara flexibel och låta frisörens pressade arbetsschema bestämma förutsättningarna för intervjun, vilket i några fall har inneburit avbrott och väntetider, men samtidigt gett mig en värdefull inblick i det vardagliga arbetet på en frisörsalong. Samtalen har förts med utgångspunkt i olika ämnesområden eller teman som jag i förväg har planerat att ta upp med var och en. Samtalen har haft en mycket spontan karaktär och jag har formulerat mig på ett varierat sätt i de olika intervjusituationerna. Vilka frisörer som kommit till tals här, har berott på olika saker. Jag har besökt salonger i tre olika medelstora, svenska städer och av praktiska skäl har jag begränsat mig till de salonger som varit centralt belägna och uteslutit dem i städernas utkanter och förorter. Genom att gå runt och fråga eller ringa till slumpvis utvalda frisörer, lät 4

jag deras eget intresse styra vilka jag återkom till för intervju. Jag har eftersträvat en bredd på intervjumaterialet genom att tala med frisörer i olika åldrar och med både kvinnor och män. De salonger jag besökt har också haft olika storlek och karaktär och bestått av omväxlande anställda och egna företagare. Mitt kvalitativa arbetssätt bygger på den etnologiska forskningstradition där den enskilda människan står i centrum. Mina slutsatser bygger på berättelser som är unika för just dessa människor och deras erfarenheter. Som flera etnologer före mig tror jag dock på att den lilla pusselbiten har mycket att berätta om den större helhet, vilken den är en del av, samt att varje personlig berättelse är färgad av en kontext bestående av till exempel rumsliga och sociala förutsättningar, omgivningens förväntningar, normer om rätt och fel och liknande. Därför belyser även ett kvalitativt material vårt samhälle och vår kultur i ett större perspektiv. Teoretiska perspektiv och begrepp Fenomenologi Under mina besök på frisörsalongerna mötte jag frisörerna mitt i deras arbetsmiljö, bland kollegor och kunder. Informanterna hade inte förberett sig på något särskilt sätt inför intervjuerna och våra samtal blev därför mycket spontana. Svaren på frågorna växte fram under samtalets gång, ibland snabbt, ibland eftertänksamt och ofta med hjälp av kollegornas kommentarer. Kännetecknande för alla intervjuer är dock den personliga prägel på samtalet, som gör att jag i efterhand minns varje samtals unika karaktär. Detta trots att svaren jag fick på mina frågor många gånger var likartade. Med tillgång till alla dessa individuella röster vill jag anlägga ett fenomenologiskt perspektiv när jag tar mig an intervjumaterialet i den här uppsatsen. Det innebär att jag utgår från subjektets verklighetsbild, där verkligheten skapas utifrån den enskilda individens tolkning och människan ses som skapare av samhällets sociala och kulturella mönster och strukturer. Med ett fenomenologiskt synsätt finns det ingen objektiv verklighet och inga strukturer som fungerar betydelsebärande oberoende av det mänskliga subjektet, eftersom allt skapas, tolkas och bekräftas genom våra upplevelser och medvetanden (Bäck-Wiklund 2003:70ff). 5

De fenomenologiska tankegångarna har förmedlats och utvecklats av bland andra sociologerna Peter Berger och Thomas Luckmann i boken Kunskapssociologi (2003), som kom ut första gången i USA 1966. Berger och Luckmann menar att verkligheten konstrueras och upprätthålls med hjälp av social interaktion och en mängd fakta som vi samlar på oss i mötet med andra. Dessa fakta använder vi för att skapa så kallade typifieringar, vilket innebär generaliseringar och förförståelser som hjälper oss att tolka alla nya intryck, med hjälp av tidigare erfarenheter. Typifieringarna gör också att vi vet att andra har en liknande uppfattning av omvärlden, vilket gör att vi kan förvänta oss vissa reaktioner eller händelseförlopp utan att ha varit med om samma sak tidigare. Med tiden har dessa regler för hur människor och samhälle fungerar blivit så starka och välförankrade att de inte längre uppfattas som våra egna skapelser utan snarare som objektiva, oberoende och naturgivna förutsättningar. Därför upplever människan att hon och hennes omvärld styrs av lagar som är oföränderliga, samtidigt som hon själv medverkar till att bekräfta, upprätthålla och omskapa dem. (Berger & Luckmann 2003:76ff) Slutsatsen är att verkligheten alltid är föränderlig och beroende av den subjektiva tolkningen som varje individ gör av den. I frisöryrket möter man nya människor flera gånger varje dag, vilket gör vardagen till en ständigt pågående interaktion. Jag vill undersöka hur typifieringar aktualiseras av frisörerna i vardagen, för att underlätta yrkesutövandet. Mötet med andra kan också göra att frisörens verklighetsbild ifrågasätts och måste ritas om, i interaktion med kunder, försäljare och trendskapande visningsfrisörer. Här vill jag ta reda på hur den föränderliga, subjektiva verklighetsbilden är en del av den identifikationsprocess som jag kommer att återkomma till. Identitet Begreppet identitet har en central betydelse i uppsatsen och mitt sätt att använda det behöver en närmare förklaring då ordet kan användas på andra sätt i andra sammanhang. Precis som Berger och Luckmann menar jag att identiteten skapas i det sociala mötet. Detta kan dels innebära ett möte öga mot öga med en specifik människa, men också ett möte med den fysiska och sociala omvärld som skapats av människor tillsammans. För frisörernas del kan detta till exempel innebära att samtala med en kund under behandlingen eller att konfronteras med bilder och presentationer av frisöryrket i reklam och massmedier. När frisörer samtalar om sin arbetsvardag rör 6

de sig omväxlande mellan sin egen och omvärldens tolkningar av yrket och dem själva, viket blir en viktig del i skapandet av yrkesidentitet. I mötet med omvärlden pågår ett ständigt identifikationsarbete då frisören definierar sig själv i förhållande till sin omgivning. Oscar Pripp beskriver identiteten som tudelad, där den ena sidan kan beskrivas som objektiv och den andra som subjektiv. Den objektiva identiteten består bland annat av olika sociala identiteter som etnicitet, genus och ålder medan den subjektiva är individens egen självbild och den självpresentation man förmedlar till omvärlden. Pripp påpekar att dessa olika identiteter inte nödvändigtvis behöver överensstämma med varandra (Pripp 2001). Hur subjektet uppfattar sig själv och väljer att presentera sig själv inför andra kan alltså ge en bild, medan andras åsikter, ibland stereotypa och fördomsfulla, ger en helt annan. Båda dessa bilder kan existera vid sidan av varandra och påverka varandra i olika utsträckning. Man kan säga att gränsen mellan den objektiva och den subjektiva identiteten är rörlig och går att flytta närmre eller längre ifrån respektive sida. Förflyttningen ger möjligheten att skapa en mängd olika identiteter längs vägen, som alla är mer eller mindre influerade av den objektiva respektive den subjektiva sidan av identiteten. Föränderligheten gör att identitet snarare bör liknas vid en pågående identifikationsprocess, än vid något fast och färdigt. Identitet är något som görs, inte något man har, och hur det görs är beroende av situationens kontext (Pripp 2001, Petersson 2003). I diskussionen kring frisörernas identifikationsprocess kommer jag att tala om stil och smak, och menar då estetiska preferenser. Avsikten är att se vilken betydelse sådant kan ha för frisörens position gentemot kunden eller andra frisörer. Därmed går det också att förklara den maktaspekt som finns i identitetsdiskussionen. I varje situation där identitet skapas är det något eller någon som har tolkningsföreträde, det vill säga makten att definiera den rätta tolkningen. Det kan dels gälla smak, till exempel makten att definiera vad som är fint respektive fult, men också socialt beteende, till exempel vilka samtalsämnen som är lämpliga under ett besök hos frisören. I kapitlet Mötet med kunden vill jag visa hur maktpositionerna kan förskjutas och växla mellan kund och frisör och hur detta påverkar frisörens identitetsskapande. 7

Berättelser Människors berättelser har alltid setts som betydelsefulla av etnologer, då innehållet är en rik informationskälla samtidigt som framförandet kan tolkas som en social och kulturell händelse. Muntliga källor har därför ett stort allmänintresse. Här vill jag uppmärksamma både små och stora berättelser. De intervjuer som jag gjort i mitt fältarbete är en slags berättelser där frisörerna berättar spontant och i samtalsform om sig själva och sitt arbete. I sina berättelser uttrycker de olika identiteter som hjälper till att skapa en självpresentation, både av dem själva som yrkesutövare och som privatpersoner. Antropologen Michael Jackson menar att berättande är något i grunden interaktivt, som äger rum i samspel mellan två människor, samtidigt som det har förmågan att påverka en större krets. Jackson liknar berättandet vid en våldshandling som ger konsekvenser på två nivåer. Dels sker det i form av skador på ett personligt, fysiskt plan för de inblandade, men också på ett samhälleligt plan i form av hot eller rädsla hos anhöriga och övrig omgivning. Jacksons slutsatser är att den individuella berättelsen eller det individuella berättandet, alltid ingår i ett större sammanhang och kan omvandlas till offentliga berättelser. Samtidigt tränger offentliga berättelser in i varje människas privata sfär och formar våra medvetanden. Därmed utgör berättandet en länk mellan den privata och den offentliga sfären. (Jackson 2002:292) I frisörernas självpresentationer finns medmänniskor, kunder och kollegor och omvärlden alltid närvarande som ram i den individuella berättelsen. Omvärlden används som spegel, som något att ta avstånd från eller närma sig för att definiera sin egen position, och som en slags karta för att kunna navigera mellan olika sociala identiteter. Etnologen Katarzyna Wolanik använder begreppet offentlig berättelse i något vidare mening. Istället för att endast utgöra en specifik, episodisk berättelse menar hon att offentliga berättelser existerar som förklarande och sammanhållande ram för kollektiva normer och erfarenheter. Varje sammanhang eller samhällskategori, till exempel en yrkesgrupp som frisörer, har sin egen berättelse med vissa krav på kunskap om rutiner och interna kunskaper bland sina medlemmar. Som ny inom en viss grupp är det vanligt att gamla gruppmedlemmar aktivt lär ut berättelsen om hur man brukar göra, vilken attityd som är lämplig, vem man ska prata med och vad man ska undvika, för att skapa en gemensam grund. (Wolanik 2005:26) De flesta 8

människor känner till många olika offentliga berättelser, som ibland överlappar varandra och som alltid används som referenspunkter åt varandra. Hur ser frisörernas offentliga berättelse ut då den kontrasteras mot andra berättelser? Både privata och offentliga berättelser synliggör hur identitet ständigt är i rörelse och hur den objektiva och den subjektiva identiteten samverkar. Tidigare forskning Inom den etnologiska forskningstraditionen har arbete och yrkesliv sedan länge varit ett område som utforskats med iver. Med tanke på etnologens intresse för vardagliga ting och händelser är det inte så konstigt att man väljer att fokusera på något som upptar en så stor del av de flesta människors vardag. Under de senaste åren har det skrivits flera etnologiska avhandlingar som baseras på fältarbete ute på arbetsplatser och några av dem har inspirerat mig i mitt arbete. Jag vill först och främst nämna Marie Nordbergs Jämställdhetens spjutspets? (2005), som behandlar män i kvinnodominerande yrkesgrupper och där just frisörer är ett av de exempel som tas upp. Nordbergs avhandlig är tillsammans med hennes senare forskning om manliga frisörer inom projektet Den dekorerade mannen, vid Centrum för konsumtionsvetenskap, Göteborgs universitet, en betydande del av den aktuella forskning om frisöryrket som finns tillgänglig (www.hgu.gu.se). I Magdalena Peterssons studie av kabinpersonal på flygplan, Identitetsföreställningar (2003), har jag fått tips och idéer på hur man kan problematisera yrkesidentiteten i ett serviceyrke och diskutera kring rollbegreppet. Petersson förklarar yrkesidentiteten och andra sociala identiteter som performativa, det vill säga som en slags föreställningar som spelas upp beroende på plats och situation, utan att ha någon essentiell grund. Detta resonemang har hjälpt mig att se och beskriva hur frisörernas yrkesidentiteter återskapas kontextuellt. Eva Silvén har skrivit en omfattande avhandling om måleriyrket, Bekänna färg (2004), där hon tar upp flera aspekter som varit intressant att jämföra med frisöryrket tack vare de likheter som finns i de hantverksmässiga och estetiska delarna. Här är det framförallt diskussionen om en distinktion mellan professionell och icke-professionell estetisk smak som inspirerat mig. 9

Inom etnologin finns även en etablerad folkloristisk forskningstradition där både berättelser och berättarsituationen har utforskats. I min studie har jag valt att begränsa mig till två aktuella forskare och inspirationskällor, vars forskning presenteras utförligare i föregående avsnitt om berättelser. Den ena är antropologen Michael Jackson, som i The Politics of Storytelling (2002) koncentrerar sig på den fiktiva berättelsen och dess användning, funktion och syfte. Katarzyna Wolanik fokuserar istället på levnadsberättelser och självpresentationer i sin avhandling om polska akademiker, Berättade liv, berättat Polen (2005). Båda vill synliggöra sambandet mellan privata och offentliga berättelser och hur berättaren pendlar mellan dessa två nivåer, vilket ger berättelsen en vidare innebörd. 10

Mötet med kunden Kunderna är nödvändiga och viktiga i frisörernas yrkesvardag och får en framträdande plats i frisörernas berättelser om sig själva. Vardagen innebär ett ständigt agerande gentemot kunder, vilket betyder att frisörens tolkning av vardagen även inbegriper kundens upplevelse. Det visade sig därför vara väldigt svårt för mig att särskilja frisörernas berättelser om sig själva från dem om kunden. Jag har av den anledningen valt att ge berättelsen om kunden ett förhållandevis stort utrymme och se den som en slags förlängning av frisörens egen. Viktigt att notera är att det handlar om kunden sedd ur frisörens perspektiv och beskriven med frisörens ord. Det är också därför det är möjligt att se berättelserna som ett sätt att identifiera sig själv som frisör genom sin relation med kunden. Mötet mellan en frisör och en kund kan beskrivas som bestående av två delar; dels av kontakten som sker muntligt via samtal och dels av den fysiska kontakt som hantverket och behandlingen kräver. Dessutom är mötet beroende av en särskild plats, salongen, och den utrustning som finns där. Men hur berättar frisörerna själva om dessa möten? Vilket förhållande anser sig frisören ha till kunden? Vad kan man samtala om och med vem? Hur är det att ständigt beröra, tvätta och massera främmande människor? Frisörernas berättelser om sina dagliga kundmöten skapar en bild av komplexa relationer som baseras på beroenden och förtroenden. Samtalet Servicesamtal med kunden i centrum När Therese tar emot sin första kund för dagen är det med ett stort leende på läpparna. Hon frågar honom om dagens begivenheter, hur han mår och hur det är med familjen medan hon hjälper honom tillrätta i stolen, sveper plastkappan om honom och försiktigt knäpper den i nacken. Sedan drar hon med fingrarna genom hans hår och förundrar sig över att det vuxit så mycket på bara fem veckor. Kunden svarar glatt på frågorna och tillstår att den ska bli härligt att få klippa av sig det överflödiga av 11

kalufsen. Efter ett par minuter lutar han sig tillbaka och sluter ögonen. Samtalet avstannar och Therese fortsätter koncentrerat att klippa. Efteråt berättar hon: Med vissa märks ju att de föredrar att sitta tysta. Och det gör inte mig någonting heller att de gör det. Jag kan tycka det kan vara rätt skönt med, att om man inte har någonting vettigt att säga ändå så Bara stå och säga saker för att prata känns ju helt onödigt ändå. Om inte kunderna har något emot det. Men man märker ju vissa som blir jätteobekväma med sådant också. Dom blir så här jaha hm jaa och börjar säga småsaker och då får man ju försöka börja prata lite mer med dem! I frisörernas berättelser är det tydligt att servicen gentemot kunderna är viktig och försäkringar om att huvudsaken är att kunden är nöjd återkommer i varje intervju. Motiveringarna bakom detta sägs vara en stor medvetenhet om branschens hårda konkurrens och det ekonomiska beroendet av att kunderna återkommer. Viljan att göra kunden till lags gör det tydligt att det rör sig om ett möte på olika villkor, där ojämlikheten är till kundens fördel. Therese intar, i situationen ovan, en position som innebär att uppfylla kundens önskningar, medan kunden är den som initierar samtal eller tystnad och har makt att definiera situationen som behaglig eller obehaglig (Abiala 2000:111, Tykesson-Bergman 2006:255). Erving Goffman beskriver hur det i varje möte finns förväntningar hos båda parter på hur ett möte ska gå till för att upplevas som normalt (Goffman 2006). I ett möte mellan två vänner finns t ex vissa hälsnings- och artighetsfraser som förväntas besvaras och återgäldas för att upprätthålla vänskapsrelationen. I ett samtal baserat på service har kunden däremot större rätt att bryta mot sådana krav, utan att frisören förväntas reagera med ilska eller säga upp kontakten. Jenny berättar hur man trots att kunden är missnöjd och otrevlig ändå måste bemöta med ett vänligt leende och positiv attityd. Förmågan att samtala eller inte samtala med kunden på ett väl avvägt sätt kan i det här fallet beskrivas som viktigare än en tekniskt väl utförd klippning. Man är överens om att det är en nödvändighet i yrket att kunna läsa av människor, för att avgöra om de vill vara tysta eller prata och vad de i så fall vill prata om. Samtalet blir centralt för mötet mellan frisören och kunderna och det används som redskap för att kommunicera sina respektive önskningar och mål för mötet. Mer än rent praktisk kommunikation är det också en markering av maktpositionerna i relationen. Samtalet mellan kund och frisör förefaller på det här planet ha stora likheter med de samtal mellan kund och butiksbiträden som Ingela Tykesson-Bergman har dokumenterat i Samtal i butik (2006). Tykesson-Bergman menar att kunden har ett överläge i samtal och möte i och 12

med att hon när som helst kan avbryta relationen och vända sig till någon annan fackman om hon inte skulle vara nöjd med den vara eller tjänst hon betalar för. Skillnaden för ett samtal i en frisörsalong är att en behandling tar längre tid än ett köp över en disk, och kraven eller förväntningarna på ett längre och personligare samtal ökar. Kundens överläge framstår därför ännu tydligare i frisörernas egna berättelser om hur samtalsämnen och jargong brukar anpassas efter kundens förmodade önskemål. Man får anpassa sig efter kunden så att det blir en [trevlig samtalston]. För det märker man ju att med folk som man har helt olika tycke och smak om i nästan allting, det det kan ju ta lite tid innan man får in en bra nivå på en sån konversation! För man vill ju inte sitta och säga emot, när det är en kund heller, om allt! Men man vill ju samtidigt inte sitta och ljuga heller och säga ja det tycker jag med liksom. Då får man ju försöka att komma på en nivå där båda blir nöjda med att kunna ha en bra diskussion kanske istället för att bara vara oense. I mötet med en kund beskriver Therese hur hon brukar låta sina egna personliga åsikter och önskemål stå tillbaka för att ge kunden en angenäm helhetsupplevelse av besöket. Vänskap, förtroende och intima samtal Förhållandet mellan kund och frisör blir dock mer komplext om man uppmärksammar den vänskapsrelation som kan växa fram mellan frisören och ofta återkommande stamkunder. Alla de salonger som jag besökt uppskattar att merparten av kunderna är stamkunder och jag får veta att efter ett antal besök börjar samtalen i frisörstolen bli allt mer personliga och ämnen som väder eller mode känns uttömda. I kombination med en stark tradition av att det är tillåtet att prata av sig hos frisören leder det till att många frisörer lär känna sina kunder mycket väl på ett personligt plan. Flera frisörer berättar att sådana kundrelationer upplevs som positiva och givande samtidigt som de kan framkalla en känsla av kluvenhet och ett behov av att sätta gränser. De förut givna positionerna som kund och frisör riskerar att suddas ut för att mer och mer likna en vänskapsrelation. Frisören Cecilia är noga med att påpeka att vänskapsrelationen förvisso är äkta, men att den är platsbunden. Det är först när hon sitter här i stolen som jag minns allt vi har pratat om tidigare. Om vi möts på stan kanske jag inte ens hälsar, berättar Cecilia. Likadant beskriver frisören Katarina det 13

som ett misstag den gång hon gick på en kunds bröllop när hon blev bjuden. Efter den erfarenheten insåg hon att vänskapen med en kund var mycket speciell, eftersom hon faktiskt inte kände någon i kundens bekantskapskrets och numera tackar hon alltid nej till liknande inbjudningar, även fast hon vet att de är uppriktigt menade. Frisörerna upplever de personliga samtalen och förtroendena som problematiska just för att vissa kunder förväntar sig en ömsesidig vänskapsrelation. Cecilia känner sig då obekväm med att lämna ut sig själv och sin familj åt någon som vill kräva återgäldande förtroenden, efter att själv ha berättat så mycket om sig själv och sitt liv. Det obehag som anas i Cecilias förklaring visar att hon upplever servicerelationen som trygg och förutsägbar, medan glidningen mot vänskap gör henne osäker. Jag försöker att prata mest om kunden. Det är de som har betalat och det är deras tid, säger Cecilia. Uttalandet visar att servicetanken alltid ligger kvar och hindrar ett totalt jämställt och ömsesidigt samtal. Om affärsrelationen övergår i en kompisrelation kan det nämligen uppstå ekonomiska problem, diskuterar Janne och Jenny. Det kan bli svårt att ta betalt sen och det ena med det andra, säger Jenny. I de situationer som frisörerna har beskrivit här är det återigen tal om en relation med maktobalans, men frågan är om det nödvändigtvis är kunden som har makten även här. De maktpositioner som gav kunden övertag i servicesituationen utmanas och förändras. Visserligen har kunden fortfarande makt att tolka situationen och initiera samtal, men medan hon eller han blir privat och skalar av sin kundroll står frisören stadigt i sin yrkesroll utan att blotta sig. Beröringen En klippning eller färgning hos frisören kräver en fysisk kontakt mellan frisör och kund, som är ovanlig mellan främlingar i andra situationer. Tänk, bara för att man tar i dem lite så kan de börja böla i stolen, utbrast en kvinnlig frisör i förbifarten, då hon hämtade kaffe i personalrummet samtidigt som jag intervjuade hennes kollega. Uttalandet fick mig att fundera kring sambandet mellan den fysiska beröringen och de öppenhjärtiga samtal jag beskrev i föregående kapitel. Under den här rubriken vill jag beskriva situationen i frisörsalongen som en gränssituation (Berger & Luckmann 2003:172ff) där två skilda verklighetstolkningar spelas ut mot varandra, nämligen vänskapsrelationen och det yrkesmässiga säljandet av en servicetjänst. Beröringen är den utgångspunkt som får betydelse för såväl frisör som kund, när de tolkar 14

situationen i frisörstolen. För kunden kan fysisk kontakt vara så tätt förknippad med intimitet att det är omöjligt att bortse från, även i utnyttjandet av en betald servicetjänst (jfr Emerson 1970). Resultatet av den fysiska närheten blir att man antingen lockas att bli vänskaplig och öppen i samtalet eller upplever ett hotfullt intrång i den privata sfären, trots att situationen likaväl kan ses som en rutinmässig servicetjänst. Frisören tvingas att förhålla sig till de olika verklighetstolkningar som beröringen kan ge upphov till. Även om den stora merparten av kunderna klarar av sina frisörbesök utan några nämnvärda incidenter, så berättar Josefin att besöket kan innebära starka reaktioner från vissa kunder. Hon berättar om folk med frisörskräck, som man måste prata lugnande med i tjugo minuter innan man ens får röra deras hår. Det kan vara en dålig erfarenhet som kan ha skrämt upp dem för alltid. Och varje gång de kommer till en ny så tycker de det är skitjobbigt. Det är ju bara att bygga upp det där förtroendet igen, det tar den tid det tar, gör det. ( ) Jag skulle säga att den största rädslan många har det är att det blir för kort, att det inte får bli för kort. Då gäller det ju att verkligen toppa håret, väldigt försiktigt. Och inte ta för mycket, även om håret är jätteslitet och du skulle vilja ta mer, så gör du inte det, för det är kunden som går därifrån och det är kundens hår. Det kan ju inte jag bestämma, även om jag vill klippa mera. Trots frisörens serviceinriktade och professionella attityd verkar kunden ha svårt att helt stänga av associationerna mellan den fysiska och mentala närheten, vilket i det här fallet får kunden att känna sig obekväm, rädd eller till och med antastad av frisören. Håret kan jämföras med en känslig kroppsdel, som ömmar vid beröring. Andra kunder kan snabbt och plötsligt bli förtroliga och avslöja detaljer om privatlivet, som man annars inte delger en främmande, yrkesutövande servicearbetare. Katarina menar att hon ofta får veta att kunder är gravida innan familj och vänner blivit invigda och Janne berättar att han just dagen innan intervjun fått ett tungt förtroende av en okänd drop-in-kund, som utan förvarning berättat om sin hustrus cancersjukdom. Dessa kunder är enligt Josefin helt avslappnade genom att de i behandlingssituationen har lämnat över hela sig själva till någon annan. Även Janne uttrycker det som att de lägger ju så att säga huvudet i händerna på oss och får ett stort förtroende för oss. Frisörernas sätt att relatera till den fysiska beröringen antyder att den påverkar hela kontakten med kunden och de samtal som utspelas. Beröringen är tätt sammankopplad med förtroende eller brist på förtroende, där 15

huvudet, och därmed håret, blir en stark symbolisk representation för överlåtandet av ansvar. Under våra samtal har yrket flera gånger jämförts med arbetet som gynekolog eller tandläkare, två yrken som är förknippade med intimitet och känsliga kroppsdelar. Dessa associationer ger intryck av att det finns en intim och personlig dimension som gör yrket till något mer än ett vanligt serviceyrke. Joan P. Emerson har i en artikel diskuterat hur intima möten mellan främlingar kan upplevas som svårtolkade och besvärliga (Emerson 1970). Artikeln utgår från Berger och Luckmanns tes att verkligheten konstrueras genom sociala möten och bekräftas genom att vissa kriterier, som alla parter i mötet är överens om, uppfylls (Berger & Luckmann 2003). Emerson hävdar dock att det i vissa situationer finns starka konkurrerande verkligheter som kan få en eller flera individer att tvivla på eller ifrågasätta den påstådda verkligheten. Hennes exempel är just en gynekologisk undersökning, där den fysiska intimiteten, än mer tydligt än i frisörsalongen, står i centrum. För patienten kan beröringen av könsorganet vara så starkt förknippat med sexualitet att det kan vara omöjligt att bortse från, trots vetskapen om att det inte har någon betydelse i den medicinska situationen som undersökningen är. Därför krävs det olika former av bekräftelser från omvärlden för att bevisa att situationen är medicinsk och inte sexuell, t ex att läkaren talar sakligt och använder medicinska termer, att rummet ser ut som en mottagning, att det finns en sköterska närvarande osv. På samma sätt kan en frisör behöva bevisa att situationen verkligen är en behandling hos frisören, eftersom hårbottensmassage och fingrar som stryker bort hår ur pannan även kan höra hemma i ett intimt, smeksamt, vänskapligt eller kärleksfullt möte med någon man känner väl. Den formella men vänskapliga serviceattityden blir då ett välkänt och förväntat sätt att bemöta kunden. Gränserna för vad som accepteras inom ramarna för frisörsalongens verklighet beskrivs som snäva av de manliga frisörerna. Efter en stunds funderande på saken börjar två av dem jämföra sin egen fysiska kontakt med kunder med sexuellt laddad beröring. Janne menar att det aldrig händer någonting i kroppen, som det kan göra om man är ute på dans, och att han aldrig tar i någon med någon annan avsikt än att göra sitt jobb. Även Peter är noga med att påpeka skillnaden mellan professionell beröring och sexuell sådan. 16

Jag tror att så länge man uppträder professionellt så blir det inget missförstånd. Och jag tror kunden själv upplever ganska fort hur nära jag behöver stå för att klippa din lugg. Och hur nära jag inte behöver stå för att klippa din lugg. Och jag tror att när kunden upplever att såhär nära behöver du verkligen inte stå för att klippa luggen på mig, det är nog då det kommer, den här obehagskänslan hos kunden. Kommentarerna visar en medvetenhet om att en misstolkning av situationen är möjlig och att det finns gränser för när frisörens beröring ryms inom ramen för yrkesutövande. Att det endast är förhållandet mellan en manlig frisör och en kvinnlig kund som lyfts fram, visar hur den offentliga berättelsen om förväntad manlighet och kvinnlighet tränger in i frisörens vardag (Wolanik 2005:26). I denna berättelse beskrivs mannens sexualitet som aktiv och initiativtagande, medan kvinnans dito beskrivs som passiv (Lundgren 1997 m.fl.). Män som missbrukat en maktposition, motsvarande frisörens gentemot kunden, är en etablerad berättelse som gör liknande situationer särskilt utsatta när det gäller associationer till sexualitet. De manliga frisörerna är införstådda i detta och förhåller sig mer eller mindre medvetet till genusnormen i sitt arbete. I de kvinnliga frisörernas berättelser om beröringen finns inga liknande associationer till sexualitet, vilket innebär att de har en större frihet att överskrida gränsen mellan vänskapsverkligheten och frisörsalongsverkligheten. Då jag och tre kvinnliga frisörer diskuterar ämnet runt fikabordet berättas det istället om en gammal dam som byter frisör om man inte ger henne lite extra massage. I det här samtalet får beröring utöver det nödvändigt professionella en annan innebörd. Istället för att ses som en bristande professionalism eller grogrund för misstänksamhet ses det som en extra lyx. En omsorgsfull tvättning, klapp på axeln och extra massage utmärker det lilla extra i en god service. De kvinnliga frisörerna, som ofta arbetar med äldre kunder, vet att för vissa änkor är besöket hos frisören deras enda möjlighet till närhet och förtrolighet. Gränssituationen behöver i sådana fall inte innebära tvivel och osäkerhet utan kan ses som en tillgång till ett större utbud av handlingsmöjligheter. För dessa kunder kan det istället vara en positiv upplevelse att kunna sväva mellan de olika verkligheterna för att ersätta behovet av vänskaplig- eller familjär kontakt med yrkesmässig sådan. 17

Scenen Förutom den sociala interaktionen, innebärande samtal och kroppskontakt, spelar även den fysiska platsen, rummet där man befinner sig, en viktig roll i frisörens identifikationsprocess. Frisörsalongen är en plats som skiljer sig från hemmets eller gatans regler, genom att med sina rumsliga attribut erbjuda möjligheter och begränsningar i individens sätt att agera. Frisören är beroende av salongsmiljön då han eller hon bekräftar sin yrkesidentitet inför sig själv, inför kollegorna och inför kunderna. Det kan vara illustrativt att använda Erving Goffmans dramaturgiska begrepp och likna salongen vid en scen, där skådespelet besök hos frisören framförs (Goffman 2006). I samma stund som frisören kliver innanför dörren till salongen väcks omgivningens förväntningar på service, yrkeskunskap, pratsamhet och andra egenskaper som förknippas med frisöryrket. Då frisören under lunchrasten springer in i en mataffär för att köpa en sallad, förlorar yrkesidentiteten sin betydelse, då scenen plötsligt är en annan. Följande stycken handlar om hur den fysiska miljön, scenen, hela tiden är närvarande och betydelsebärande i det sociala mötet mellan kund och frisör. Rollspel och masker på frisörens salongsteater Du spelar en roll, jag menar jag är inte den personen hemma som jag är här! Visst spelar jag på nåt sätt en roll, när jag kan sitta här och vara hur sur som helst eller hur förbannad Och så kommer det en kund och då brukar vi nästan skratta åt oss själva: Nämen heeej och så går man ut och så spelar man en roll, det är en teater. Ibland brukar jag säga att vi skulle få en oscar för det här. Något som av Katarina beskrivs som ett kompromisslöst och ibland betungande krav, är förmågan att alltid vara glad, positiv och på topp i mötet med kunden. Detta är ett viktigt led i frisörens strävan efter att göra kunden nöjd och att alla kunder ska få samma bemötande. Ingen ska behöva lida för att någon är sjuk eller har personliga bekymmer, det är man överens om. Katarina berättar med eftertryck att du kan inte ha minusdagar, du kan inte säga nu skiter jag i det här, utan du måste le och vara trevlig i alla fall. Alla klarar inte det. Jag menar, har du dåliga morgnar så är det bara att glömma dem när du kommer till jobbet.. I samband med att vi diskuterar den sidan av yrket är det många som beskriver det som att man får gå in i sin yrkesroll eller ta fram sin glada mask för att stå ut ibland. Liknelser vid skådespel och användande av teatertermer är vanligt även inom andra serviceyrken (jämför Abiala 18

2000:123ff, Tykesson-Bergman 2006:257, Petersson 2003), men användandet av dem kan tolkas på olika sätt. Magdalena Petersson har i sin studie av kabinpersonal på flygplan konstaterat att en uttalad yrkesroll kan vara ett sätt att distansera sig från vad man upplever som en mer äkta, personlig identitet, vilket innebär att man i roll kan utföra sysslor eller godta ett bemötande i yrket som man inte skulle acceptera privat (Petersson 2003). När det gäller frisörernas hänvisning till rollspel uppfattar jag det inte som att det finns någon önskan att distansera yrkesrollen från den privata rollen. Tvärtom uttrycker många det som att man bör ha medfödda egenskaper att möta folk på ett bra sätt eller att servicetänkandet ska finnas inlemmat i personligheten, för att du ska klara jobbet bra. Servicerollen beskrivs snarare som ett hjälpmedel att ta till i krislägen, när privatrollen har fått en tillfällig knäck, till exempel när du är ledsen, arg eller sjuk. För att återgå till Emersons resonemang, så kan rollen även vara ett sätt att övertyga en ny kund, som kan vara osäker, om frisörbesökets trovärdighet, genom att bekräfta de förväntningar som finns på bemötande och behandling. Peter berättar att han vanligtvis använder en ganska rå men hjärtlig, humoristisk jargong med de kunder han känner väl och att det ofta skrattas och pratas högt i salongen, mellan olika kunder och anställda. Om det kommer en helt ny kund till salongen berättar han att han vanligtvis tonar ner den attityden, för att känna av hur kunden trivs bäst, och då kan rollen vara bra att ha till hands. Genom att använda sig av en stereotyp frisörsroll kan Peter hjälpa kunden att känna sig trygg i situationen och bli mer avslappnad, vilket senare ger honom större möjligheter att ge sin yrkesroll en mer personlig prägel där han tillåts gå utanför servicerollens gränser. Bakom kulisserna Även om frisörerna själva inte upplever skillnaden mellan sina olika identiteter lika tydligt som flygvärdinnorna, finns en skillnad som tydligt markeras av en rent fysisk förflyttning i salongsmiljön. Vad som sägs till kunden i salongen är inte detsamma som sägs till kollegorna i personalrummet. För att beskriva skillnaderna mellan de två rummen och de rollspel som sker där kan vi använda Erving Goffmans begrepp främre respektive bakre region. Goffman beskriver vår tillvaro som bestående av olika regioner, där olika former av roller och föreställningar spelas upp och där varje region avgränsas och begränsas av den rekvisita som finns, samt de regler och förväntningar på regionen som aktörer och publik har. I frisörsalongen är den del där kunderna tas emot en främre region, där frisörerna spelar upp sina roller som frisörer. 19

I personalrummet, den bakre regionen, bakom kulisserna, kan frisören slappna av från servicerollen och tillåta sig att svära över den oartiga kund som just förolämpat henne. Rollen som kollega är en annan del av yrkesidentiteten, som ger utrymme för frisören att låta känslor och reaktioner som inte hör ihop med serviceattityden få fritt utlopp. Främre och bakre regioner kan också existera parallellt. Ur kundperspektiv kan salongsmiljön ses som en bakre region i kontrast till världen utanför. För kunden är det ett sätt att lägga av masken, att tillåta sig en stunds avkoppling och avskildhet. Här skapas en ny mask, en ny stil med nya färger och former som inte är avsedd att betraktas av omvärlden förrän kunden är ute på scenen - på gatan - igen, i den främre regionen där publiken iakttar. Ingen vill bli sedd i frisörstolens avslöjande ljus, med kladdiga, folieinpackade slingor i håret, eller papiljotter och torkhuv över öronen. I den bakre frisörsalongsregionen kan man till och med läsa en skvallerblaska utan att det riktigt räknas. Identitetsverkstaden Tanken på identiteten dyker upp så snart vi inte är säkra på vart vi hör, det vill säga, hur vi ska välja i den uppenbara variationen av livsstilar och beteendemönster, eller hur vi ska kunna veta att omgivningen accepterar detta val som rätt och riktigt, så att båda sidor kan veta hur de ska umgås med varandra i fortsättningen. Zygmunt Bauman (1994) I mötet mellan frisören och kunden aktualiseras frågan om identitet på ett påtagligt sätt, såväl för kunden som för frisören. Vem är det som sitter i stolen? Frisörens arbetsuppgift är att ge kunden en passande frisyr. Men vad innebär passande för just den här kunden? Frisörerna berättar att samtalet, de inledande fraserna och sättet att uttrycka sig har betydelse för hur de bemöter kunden och vilken frisyr de väljer att klippa. Även det visuella intrycket spelar roll. Vad kommunicerar kunden för livsstil genom kläder, färgval, smycken och skor? I mötet mellan frisören och kunden prövas kundens sociala identiteter och bekräftas eller omformas. Eftersom frisyren, precis som utseendet i övrigt, kan tolkas som symbol för den inre personligheten och den livsstil man vill representera har frisören möjlighet, kunskap och makt att ge en 20