SV Schengen Din väg till fri rörlighet i Europa SEPTEMBER 2013
Innehåll INLEDNING 1 FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER 2 POLIS- OCH TULLSAMARBETE 2 Inre gränser 2 Yttre gränser 3 SIS (Schengens informationssystem) 4 RÄTTSLIGT SAMARBETE 5 VISERINGAR 6 ASYL 7 KARTA ÖVER SCHENGENOMRÅDET 8 Denna broschyr har tagits fram av rådets generalsekretariat enbart i informationssyfte. Information om rådet finns på: www.consilium.europa.eu Europeiska unionen, 2013 Återgivning är tillåten med angivande av källan.
Schengen, en by i södra Luxemburg vid floden Mosel, har blivit synonymt med avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och med fri rörlighet i Europa. Utvecklingen av Schengenområdet har skett gradvis: * Schengenområdet skapades den 14 juni 1985, när fem länder (Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland) undertecknade Schengenavtalet. * Det fastställdes i Schengenkonventionen fem år senare hur avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna i praktiken skulle gå till. Det fastställdes även en rad nödvändiga kompensationsåtgärder för att stärka kontrollerna vid de yttre gränserna, upprätta förfaranden för enhetliga viseringar, vidta åtgärder mot narkotikahandel och inrätta ett gemensamt system för informationsutbyte Schengens informationssystem (SIS). * Det faktiska avskaffandet av gränskontrollerna inleddes den 26 mars 1995, då sju länder (de första fem plus Portugal och Spanien) avskaffade kontrollerna vid sina inre gränser. * Schengenområdet har sedan dess stadigt utökats och omfattar nu Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike samt fyra länder som inte är medlemmar i EU: Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. * I framtiden, när Bulgarien och Rumänien är anslutna fullt ut, kommer Schengenområdet att omfatta 28 europeiska länder. * Fyra andra EU-medlemsstater ingår inte i Schengenområdet men deltar i vissa bestämmelser i Schengenregelverket Cypern, Irland, Kroatien och Storbritannien Varje Schengenland utvärderas regelbundet för att man ska kunna se till att de gemensamt överenskomna bestämmelserna tillämpas korrekt av alla. Avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna påverkar andra politikområden, t.ex. hanteringen av gränsöverskridande brottslighet, gränsöverskridande resor, gränsöverskridande handel och gränsöverskridande rättsligt samarbete. Bestämmelserna om Schengenområdet gäller därför inte bara den fria rörligheten för personer utan också viserings- och asylfrågor, polis- och tullsamarbete samt rättsligt samarbete. EU 1
FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER * Fri rörlighet inom Schengenområdet är en rättighet, inte bara för över en halv miljard europeiska medborgare, utan också för alla tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i Schengenområdet. Utländska medborgare som är bosatta i området åtnjuter denna rättighet och behöver inte någon visering så länge deras uppehållstillstånd är giltigt. Utländska medborgare får resa fritt inom Schengenområdet i upp till 90 dagar inom en sexmånadersperiod. * Fri rörlighet innebär att slippa köa på flygplatser och vid sjöoch landgränser och att slippa kontroller vid de inre gränserna. Kontrollinfrastruktur som gränsvaktsbås och andra fysiska hinder har tagits bort. * Varje deltagande land har emellertid rätt att utföra person- och tullkontroller var som helst inom sitt nationella territorium, som en del av polis-, tulloch immigrationsmyndigheternas dagliga arbete. Det kan gälla allt från vägtrafikkontroller till kampen mot organiserad brottslighet. POLIS- OCH TULLSAMARBETE Inre gränser * Angränsande länder bedriver ett nära samarbete sinsemellan och har rätt att utföra gemensamma ingripanden och kontroller på båda sidor av sin gemensamma gräns. Exempel på detta är kontrollerade narkotikaleveranser och gemensamma polispatruller. * Brottsbekämpande personal kan också genomföra övervakning och förföljande över gränserna till angränsande medlemsstaters territorium, till exempel när en misstänkt brottsling försöker undkomma polisen i ett land genom att ta sig över gränsen till ett grannland. * Om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten får en medlemsstat undantagsvis återinföra gränskontroller vid alla eller några av sina inre gränser under högst 30 dagar. Exempel på detta är större idrottsevenemang som kan medföra säkerhetsrisker. 2
Frontex Yttre gränser * Schengenområdets yttre gräns är över 50 000 km lång (ungefär 80 % havsgräns och 20 % landgräns) och omfattar hundratals flygplatser och hamnar samt övergångsställen vid landgränserna. * Varje Schengenland är ansvarigt för kontrollen av sina yttre gränser. Kontrollnormerna och kontrollnivån är densamma vid alla övergångsställen vid Schengenområdets yttre gränser, oavsett var de ligger. De gemensamma bestämmelserna finns i kodexen om Schengengränserna. * Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex 1 ) inrättades och togs i drift 2005. Byråns viktigaste uppgift är att komplettera de nationella gränsförvaltningssystemen i de medlemsstater som deltar i Schengenområdet genom att främja integrerad förvaltning av de yttre gränserna och samordna det operativa samarbetet inom EU. Målet är att öka säkerheten vid Schengenområdets yttre gräns. * Gränskontrolltjänstemän i ett land kan utstationeras till ett annat land för att delta i gemensamma insatser och stödja medlemsstater som är utsatta för särskilt tryck. * I enlighet med EU:s bestämmelser om lokal gränstrafik vid de yttre gränserna har ett antal Schengenländer ingått bilaterala överenskommelser med angränsande tredjeländer, bl.a. om ett tillstånd för lokal gränstrafik, i syfte att underlätta den lokala gränstrafiken, handeln, det sociala och kulturella utbytet samt det regionala samarbetet. ORIS-MULTIMEDIA DPTO AUDIOVISUALES 1 http://www.frontex.europa.eu 3
SIS (Schengens informationssystem) * En av de viktigaste åtgärderna för att kompensera avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna är SIS 2. SIS är en gemensam databas för gräns- och migrationsmyndigheterna samt för de brottsbekämpande myndigheterna i de deltagande länderna. Den är åtkomlig för myndigheter vid gränserna, inom det nationella territoriet och på konsulaten i utlandet. Särskilda strikta dataskyddsregler gäller för SIS. * I april 2013 innehöll SIS över 47 miljoner registreringar om personer (fler än 1 miljon) som inte tillåts resa in i eller uppehålla sig i Schengenområdet (74 %), som ska arresteras (den europeiska arresteringsordern) (4 %), som har försvunnit (6 %), som har kallats att inställa sig inför en rättslig myndighet (11 %), och som omfattas av diskreta kontroller eller särskilda kontroller (5 %), försvunna eller stulna föremål (nästan 46 miljoner), för beslag eller för användning som bevismaterial i brottmålsförfaranden: blankodokument eller utfärdade handlingar (87 %), t.ex. pass, identitetskort, körkort, uppehållstillstånd, resehandlingar, fordonshandlingar, fordon och registreringsskyltar (11 %), skjutvapen (1 %), och sedlar (mindre än 1 %). * Det blev över 116 000 träffar vid sökningar under 2012: Omkring 83 000 personer och 33 000 föremål upptäcktes, bl.a. mer än 16 000 stulna fordon. Detta innebär fler än 310 träffar varje dag (däribland 44 i genomsnitt stulna fordon per dag). ORIS-MULTIMEDIA DPTO AUDIOVISUALES 4 2 http://www.sirene.europa.eu
Europol EU RÄTTSLIGT SAMARBETE * Schengenländerna tillämpar vissa särskilda regler för att underlätta förfarandena för ömsesidigt rättsligt samarbete. En av dessa är principen ne bis in idem, som innebär att en person inte ska kunna åtalas och straffas två gånger för samma gärning i olika länder i Schengenområdet. De flesta av de ursprungliga Schengenbestämmelserna om polisiärt och rättsligt samarbete har senare integrerats i unionsakter som gäller för alla EUmedlemsstater. EU 5
VISERINGAR * En gemensam Schengenvisering utfärdas till utländska medborgare som besöker Schengenområdet och som är skyldiga att inneha visering enligt förordning (EG) nr 539/2001. Den ger rätt till fri rörlighet inom hela Schengenterritoriet under viseringens giltighetstid. Denna period får inte överstiga 90 dagar. Vistelser som överstiger 90 dagar och bosättning i Schengenländerna omfattas av nationell lagstiftning. * Under 2012 utfärdades över 14 miljoner Schengenviseringar runt om i världen. Antalet viseringar för längre vistelse (mer än 90 dagar) som utfärdades av Schengenländerna översteg, som en jämförelse, bara drygt 1 miljon. * Schengenländerna samarbetar för att underlätta för sökandena att ansöka om Schengenviseringar i sina egna länder eller regioner. * Alla Schengenländernas konsulat i hela världen tillämpar samma regler för att utfärda viseringar. * VIS (Informationssystemet för viseringar), som ger medlemsstaterna och övergångsställena vid Schengenområdets yttre gränser tillgång till en gemensam databas, togs i drift i oktober 2011 och införs nu gradvis i alla regioner i världen. Systemet underlättar behandlingen av viseringsansökningar vid Schengenländernas konsulat runt om i världen och bidrar till att effektivisera kontrollerna vid de yttre gränserna. 6
ORIS-MULTIMEDIA DPTO AUDIOVISUALES ASYL * Under 2012 fattade de 27 EU-medlemsstaterna, tillsammans med Norge och Schweiz, cirka 287 900 beslut i första instans om asylansökningar. Ungefär en fjärdedel av dessa beslut var positiva, medan tre fjärdedelar av ansökningarna avslogs. * Man har skapat en mekanism (Dublinförordningen) för att avgöra vilken stat som ska ansvara för behandlingen av en asylansökan för att förhindra att flera asylansökningar lämnas in av samma person i olika Schengenländer och för att undvika risken för att inget av dessa länder behandlar ansökningarna. För detta ändamål har det inrättats en databas för utbyte av fingeravtryck (Eurodac). * Europaparlamentet fortsätter sitt arbete för att upprätta ett gemensamt europeiskt asylsystem. Detta inbegriper en uppdatering av EU:s befintliga rättsliga instrument på asylområdet i syfte att uppnå en högre grad av harmonisering och stärka solidariteten mellan medlemsstaterna. Det inbegriper också en förstärkning av det praktiska samarbetet genom Europeiska stödkontoret för asylfrågor som inrättades 2010. 7
EU-MEDLEMSSTATER SOM DELTAR I SCHENGENOMRÅDET (*) 1995: Belgien Frankrike Luxemburg Nederländerna Portugal Spanien Tyskland 1997: Italien Österrike 2000: Grekland 2001: Danmark Finland Sverige 2007: Estland Lettland Litauen Malta Polen Slovakien Slovenien Tjeckien Ungern STATER SOM INTE ÄR MEDLEMMAR I EU MEN SOM DELTAR I SCHENGENOMRÅDET (*) 2001: Island Norge 2008: Schweiz 2011: Liechtenstein EU-MEDLEMSSTATER SOM HÅLLER PÅ ATT ANSLUTA SIG TILL SCHENGENOMRÅDET (*) Bulgarien Rumänien EU-MEDLEMSSTATER SOM INTE DELTAR I SCHENGENOMRÅDET (*) Cypern Irland Kroatien Storbritannien (*) September 2013 8
LI: Liechtenstein LI
QC-02-13-227-SV-C Rue de la Loi/ Wetstraat 175 1048 Bruxelles/Brussel BELGIQUE/BELGIË Tel. +32 22816111 www.consilium.europa.eu doi:10.2860/62002