SCHENGEN. Din inkörsport till fri rörlighet i Europa. Europeiska unionens råd

Transkript

1 SCHENGEN Din inkörsport till fri rörlighet i Europa Europeiska unionens råd

2 Meddelande Denna publikation har tagits fram av rådets generalsekretariat i informationssyfte. Den medför inte något ansvar för EU-institutionerna eller medlemsstaterna. För mer information om Europeiska rådet och rådet, se eller kontakta rådssekretariatets enhet för information till allmänheten: Rue de la Loi/Wetstraat Bruxelles/Brussel BELGIQUE/BELGIË Tfn +32 (0) Fax +32 (0) public.info@consilium.europa.eu Mer information om Europeiska unionen finns på internet ( Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2015 Tidigare upplagor: 2011, 2012 och 2013 Tryck ISBN doi: /61233 QC SV-C PDF ISBN doi: /57905 QC SV-N Europeiska unionen, 2015 Kopiering tillåten med angivande av källan. Fotografier: Fotolia.com, Frontex Karta: Lovell Johns, Oxford, Storbritannien, För all återgivning av detta material måste tillstånd sökas direkt från upphovsrättsinnehavaren. Printed in Belgium Tryckt på miljövänligt papper

3 SCHENGEN Din inkörsport till fri rörlighet i Europa

4 INNEHÅLL Inledning 3 Rätt till fri rörlighet utan kontroller vid de inre gränserna 5 Polis- och tullsamarbete 5 De inre gränserna 5 De yttre gränserna 6 Schengens informationssystem (SIS) 6 Rättsligt samarbete 7 Viseringar 8 Asyl 9 Y.L. Photographies Fotolia.com Karta över Schengenområdet 10

5 INLEDNING Schengen, en by i södra Luxemburg vid floden Mosel som ligger där Frankrike, Tyskland och Beneluxstaterna (dvs. Schengenavtalets ursprungliga parter) möts, har blivit synonymt med avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och med fri rörlighet i Europa. Utvecklingen av Schengenområdet har skett gradvis: European Union Schengenområdet skapades den 14 juni 1985, när fem länder (Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland) undertecknade Schengenavtalet. Fem år senare fastställde dessa länder i Schengenkonventionen hur avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna i praktiken skulle gå till. De fastställde även en rad nödvändiga kompensationsåtgärder för att stärka kontrollerna vid de yttre gränserna, ange förfaranden för enhetliga viseringar, vidta åtgärder mot narkotikahandel och inrätta ett gemensamt system för informationsutbyte: Schengens informationssystem (SIS). Det faktiska avskaffandet av gränskontrollerna inleddes den 26 mars 1995, då sju länder (de första fem plus Portugal och Spanien) avskaffade kontrollerna vid sina inre gränser. Schengenområdet har sedan dess stadigt utökats och omfattar nu Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Juni 2015 SV SCHENGEN 3

6 Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike samt fyra länder som inte är medlemmar i EU: Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. I framtiden, när Bulgarien och Rumänien fullt ut har anslutit sig, kommer Schengenområdet att omfatta 28 europeiska länder. Fyra andra EU medlemsstater ingår inte i Schengenområdet, men tillämpar vissa bestämmelser i Schengenregelverket: Cypern, Irland, Kroatien och Storbritannien. Varje Schengenland utvärderas regelbundet av EU för att se till att de gemensamt överenskomna bestämmelserna tillämpas korrekt av alla. Rob Pitmann Fotolia.com Avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna påverkar andra politikområden, t.ex. hanteringen av gränsöverskridande brottslighet, gränsöverskridande resor, gränsöverskridande handel och gränsöverskridande rättsligt samarbete. Bestämmelserna om Schengenområdet gäller därför inte bara den fria rörligheten för personer utan också viserings- och asylfrågor ( 1 ), polis- och tullsamarbete samt rättsligt samarbete. (1) Även om asyl inledningsvis omfattades av Schengenkonventionen omfattas den frågan formellt inte längre av Schengenregelverket. 4 SCHENGEN SV Juni 2015

7 RÄTT TILL FRI RÖRLIGHET UTAN KONTROLLER VID DE INRE GRÄNSERNA Rätten till fri rörlighet inom Schengenområdet är en rättighet, inte bara för över en halv miljard europeiska medborgare, utan också för alla tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i Schengenområdet. Utländska medborgare som är bosatta i området åtnjuter denna rättighet och behöver inte någon visering så länge deras uppehållstillstånd är giltigt. Utländska medborgare får också resa fritt inom Schengenområdet i upp till 90 dagar inom en sexmånadersperiod. Rätten till fri rörlighet innebär att slippa köa på flygplatser och vid sjö- och landgränser och att slippa kontroller vid de inre gränserna. Kontrollinfrastruktur som kurer för gränspersonal och andra fysiska hinder har tagits bort. Varje deltagande land har emellertid rätt att utföra person- och tullkontroller överallt på sitt nationella territorium, som en del av polis-, tull- och immigrationsmyndigheternas dagliga arbete. Det kan gälla allt från vägtrafikkontroller till bekämpning av organiserad brottslighet. POLIS- OCH TULLSAMARBETE DE INRE GRÄNSERNA Länder som gränsar till varandra bedriver ett nära samarbete och har rätt att utföra gemensamma insatser och kontroller på båda sidor av den gemensamma gränsen. Exempel på detta är kontrollerade narkotikaleveranser och gemensamma polispatruller. Brottsbekämpande personal kan också genomföra övervakning och förföljande över gränserna till angränsande medlemsstaters territorium, till exempel när en misstänkt brottsling försöker undkomma polisen i ett land genom att ta sig över gränsen till ett grannland. Om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten får en medlemsstat undantagsvis återinföra gränskontroller vid alla eller några av sina inre gränser under en mycket begränsad period som i princip inte får vara längre än 30 dagar. Exempel på detta är större idrottsevenemang som kan medföra säkerhetsrisker. Juni 2015 SV SCHENGEN 5

8 DE YTTRE GRÄNSERNA Schengenområdets yttre gräns är över km lång (ungefär 80 % havsgräns och 20 % landgräns) och omfattar hundratals flygplatser och hamnar samt övergångsställen vid landgränserna. Varje Schengenland är ansvarigt för kontrollen av sina yttre gränser. Kontrollnormerna och kontrollnivån är densamma vid alla övergångsställen vid Schengenområdets yttre gränser, oavsett platsen. De gemensamma bestämmelserna finns i kodexen om Schengengränserna. Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex ( 2 )) inrättades och inledde sin verksamhet Byråns viktigaste uppgift är att komplettera de nationella gränsförvaltningssystemen i de medlemsstater som deltar i Schengenområdet genom att främja integrerad förvaltning av alla typer av yttre gränser och samordna det operativa samarbetet inom EU. Målet är att öka säkerheten vid Schengenområdets yttre gräns. Gränskontrolltjänstemän i ett land kan utstationeras i ett annat land för att delta i gemensamma insatser och stödja medlemsstater som är utsatta för särskilt tryck. I enlighet med EU:s bestämmelser om lokal gränstrafik vid de yttre gränserna har ett antal Schengenländer ingått bilaterala överenskommelser med angränsande tredjeländer, bl.a. om ett tillstånd för lokal gränstrafik, i syfte att underlätta den lokala gränstrafiken, handeln, det sociala och kulturella utbytet samt det regionala samarbetet. SCHENGENS INFORMATIONSSYSTEM (SIS) En av de viktigaste åtgärderna för att kompensera avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna är SIS, som är en gemensam databas för gräns- och migrationsmyndigheterna samt för de brottsbekämpande myndigheterna i de deltagande länderna. Myndigheter vid gränserna inom det nationella territoriet och på konsulaten i utlandet samt Eurojust och Europol har tillgång till databasen. Särskilda strikta dataskyddsregler gäller för SIS. I januari 2014 innehöll SIS fler än 50 miljoner registreringar om personer (omkring 1 miljon) som inte tillåts att resa in i eller uppehålla sig i Schengenområdet (72 %), ska arresteras (den europeiska arresteringsordern) (4 %), är försvunna (7 %), har kallats att inställa sig inför en rättslig myndighet (12 %), omfattas av diskreta kontroller eller särskilda kontroller (5 %), (2) 6 SCHENGEN SV Juni 2015

9 Frontex Frontex och försvunna eller stulna föremål (omkring 49 miljoner), för beslag eller för användning som bevismaterial i brottmålsförfaranden som blankodokument eller utfärdade handlingar (86 %), t.ex. pass, identitetskort, körkort, uppehållstillstånd, resehandlingar, fordonshandlingar, fordon, båtar, utombordsmotorer, släpvagnar, containrar, husvagnar, flygplan och registreringsskyltar (11 %), skjutvapen (1 %), och sedlar, värdepapper och betalningsmedel (2 %). Det blev över träffar vid sökningar under Omkring personer och föremål upptäcktes, bl.a. nästan stulna fordon. Detta innebär fler än 320 träffar varje dag (däribland i genomsnitt 43 stulna fordon per dag). RÄTTSLIGT SAMARBETE Schengenländerna tillämpar vissa särskilda regler för att underlätta förfarandena för ömsesidigt rättsligt samarbete. En av dessa är principen ne bis in idem, som innebär att en person inte ska kunna åtalas och straffas två gånger för samma gärning i olika länder i Schengenområdet. De flesta av de ursprungliga Schengenbestämmelserna om polisiärt och rättsligt samarbete har nu integrerats i unionsakter som gäller för alla EU medlemsstater. Juni 2015 SV SCHENGEN 7

10 Anyka Fotolia.com VISERINGAR En gemensam Schengenvisering (för kortare vistelse, så kallad C visering) utfärdas till tredjelandsmedborgare som besöker Schengenområdet (Schengenländernas territorium) och som är skyldiga att inneha visering enligt förordning (EG) nr 539/2001. Den ger rätt till fri rörlighet inom hela Schengenområdet under viseringens giltighetstid. Denna period får inte överstiga 90 dagar under en 180-dagarsperiod. Vistelser som överstiger 90 dagar och bosättning i Schengenländerna omfattas av nationell lagstiftning, med undantag för laglig vistelse för vissa kategorier, t.ex. studerande, forskare eller säsongsarbetare, som omfattas av särskilda EU direktiv. 8 SCHENGEN SV Juni 2015

11 Under 2013 utfärdades över 16 miljoner Schengenviseringar runt om i världen. Som jämförelse kan nämnas att Schengenländerna bara utfärdade drygt en miljon viseringar för längre vistelse (mer än 90 dagar, så kallade D viseringar). Schengenländerna samarbetar för att göra det lättare för sökande att ansöka om Schengenviseringar i sina egna länder eller regioner. Alla Schengenländernas konsulat runt om i världen tillämpar samma regler för att utfärda viseringar. Informationssystemet för viseringar (VIS), som ger medlemsstaterna och övergångsställena vid Schengenområdets yttre gränser tillgång till en gemensam databas, togs i bruk i oktober 2011 och införs nu gradvis i alla regioner i världen. Systemet underlättar behandlingen av viseringsansökningar vid Schengenländernas konsulat runt om i världen och bidrar till att effektivisera kontrollerna vid de yttre gränserna. ASYL ( 3 ) Under 2013 fattade de 28 EU medlemsstaterna sammantaget omkring beslut i första instans om asylansökningar. Ungefär en tredjedel av dessa beslut var positiva, medan två tredjedelar av ansökningarna avslogs. Det finns en mekanism (Dublinförordningen och Eurodacförordningen) för att avgöra vilken stat som ska ansvara för behandlingen av en asylansökan för att förhindra att en person lämnar in flera asylansökningar i flera olika Schengenländer och för att undvika risken för att inget av dessa länder behandlar ansökningarna. För detta ändamål har det inrättats en databas för utbyte av fingeravtryck (Eurodac). Under 2013 slutförde Europaparlamentet och rådet förhandlingarna om en ny rättslig ram för det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas) som innehåller en omarbetning av Dublin- och Eurodacförordningarna och direktiven om asylförfaranden och mottagningsvillkor. Syftet med det gemensamma europeiska asylsystemet är att upprätta ett område med höga skyddsnivåer och solidaritet baserat på gemensamma, rättvisa och effektiva asylförfaranden, likvärdiga mottagningsvillkor och en enhetlig skyddsstatus. I syfte att stärka det praktiska samarbetet inrättades Europeiska stödkontoret för asylfrågor (3) Asyl omfattades inledningsvis av Schengenkonventionen men anses formellt sett inte längre ingå i Schengenregelverket. Juni 2015 SV SCHENGEN 9

12 EU länder som ingår i Schengenområdet (*) 1995: Belgien Frankrike Luxemburg Nederländerna Portugal Spanien Tyskland 1997: Italien Österrike 2000: Grekland 2001: Danmark Finland Sverige 2007: Estland Lettland Litauen Malta Polen Slovakien Slovenien Tjeckien Ungern AZORERNA (PT) AZORERNA MADEIRA KANARIEÖARNA Länder som inte är medlemmar i EU, men som ingår i Schengenområdet (*) 2001: Island Norge 2008: Schweiz 2011: Liechtenstein DK MADEIRA (PT) KANARIEÖARNA (ES) EU länder som håller på att ansluta sig till Schengenområdet (*) Bulgarien Rumänien NL LU EU länder som inte ingår i Schengenområdet (*) LI Cypern Irland Kroatien Storbritannien SI (*) Mars SCHENGEN SV Juni 2015

13 HUR HITTAR MAN EU:s PUBLIKATIONER? Gratispublikationer Ett enskilt exemplar genom EU Bookshop ( Flera exemplar/affischer/kartor hos Europeiska unionens representationer ( hos delegationer i länder utanför EU ( genom att kontakta nätverket Europe Direct ( eller ringa (gratis inom hela EU) (*). (*) Varken informationen eller samtalen kostar i regel något (men vissa operatörer, telefonkiosker och hotell kan ta betalt för samtalen). Avgiftsbelagda publikationer Genom EU Bookshop (

14 Council of the European Union QC SV-N Rue de la Loi/Wetstraat Bruxelles/Brussel BELGIQUE/BELGIË Tfn +32 (0) ISBN doi: /57905