SCHENGEN Din inkörsport till fri rörlighet i Europa

Transkript

1 SCHENGEN Din inkörsport till fri rörlighet i Europa

2 Meddelande Denna publikation har tagits fram av rådets generalsekretariat i informationssyfte. Den medför inte något ansvar för EU-institutionerna eller medlemsstaterna. För mer information om Europeiska rådet och rådet, se eller kontakta rådssekretariatets enhet för information till allmänheten: Rue de la Loi/Wetstraat Bruxelles/Brussel BELGIQUE/BELGIË Besök vår websida: Mer information om Europeiska unionen finns på Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018 Föregående upplaga: 2015 Print ISBN doi: /83230 QC SV-C PDF ISBN doi: /16681 QC SV-N Europeiska unionen, 2018 Återgivning är tillåten med angivande av källan. Foton: Fotolia.com, Frontex För användning eller återgivning av foton eller annat material som inte omfattas av EU-upphovsrätten måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

3 SCHENGEN Din inkörsport till fri rörlighet i Europa

4 Y.L. Ph oto gra phi es F Foto lia.co m Y t INNEHÅLL Inledning...3 Rätt till fri rörlighet utan kontroller vid de inre gränserna...5 Polis- och tullsamarbete...5 De inre gränserna...5 De yttre gränserna Schengens informationssystem (SIS)...6 Rättsligt samarbete...8 Viseringar...8 Asyl...9 Karta över Schengenområdet...10

5 INLEDNING Schengen är en by i södra Luxemburg som ligger vid floden Mosel där Frankrike, Tyskland och Beneluxstaterna (dvs. Schengenavtalets ursprungliga parter) möts. Byn har kommit att symbolisera den fria rörligheten i Europa och avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna. Utvecklingen av Schengenområdet har skett gradvis: Europeiska union on en Schengenområdet skapades den 14 juni 1985, när fem länder (Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland) undertecknade Schengenavtalet. Fem år senare fastställde dessa länder i Schengenkonventionen hur avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna praktiskt skulle gå till. De fastställde även en rad nödvändiga kompensationsåtgärder för att stärka kontrollerna vid de yttre gränserna, fastställa förfaranden för enhetliga viseringar, vidta åtgärder mot olaglig narkotikahandel och skapa ett gemensamt system för informationsutbyte: Schengens informationssystem (SIS). Det faktiska avskaffandet av gränskontrollerna inleddes den 26 mars 1995, då sju länder (de första fem plus Portugal och Spanien) avskaffade kontrollerna vid sina inre gränser. Mars 2018 SV SCHENGEN 3

6 Sedan dess har området utan kontroll vid de inre gränserna stadigt utökats och omfattar nu 22 EU-medlemsländer Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike samt fyra länder som inte är medlemmar i EU: Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. I framtiden, när de kvarstående inre gränskontrollerna mot Bulgarien, Kroatien och Rumänien har avskaffats, kommer området utan inre gränskontroller att omfatta 29 europeiska länder. På grund av sina särskilda omständigheter tillämpar inte Cypern, Irland och Förenade kungariket Schengenregelverkets bestämmelser fullt ut. Varje Schengenland utvärderas regelbundet av EU för att se till att de gemensamt överenskomna bestämmelserna tillämpas korrekt av alla. Rob Pitman n F Foto lia ia.co.com Avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna påverkar andra politikområden, t.ex. hanteringen av gränsöverskridande brottslighet, gränsöverskridande resor, gränsöverskridande handel och gränsöverskridande rättsligt samarbete. Bestämmelserna om Schengenområdet gäller därför inte bara avskaffandet av inre gränskontroller utan också viserings- och asylfrågor ( 1 ), polis- och tullsamarbete samt rättsligt samarbete. ( 1 ) Asyl omfattades inledningsvis av Schengenkonventionen men anses formellt sett inte längre ingå i Schengenregelverket. 4 SCHENGEN SV Mars 2018

7 RÄTT TILL FRI RÖRLIGHET UTAN KONTROLLER VID DE INRE GRÄNSERNA Rätten till fri rörlighet inom Schengenområdet är en rättighet, inte bara för över en halv miljard europeiska medborgare, utan också för alla tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i Schengenområdet. Utländska medborgare som är bosatta i området har denna rättighet och behöver inte någon visering så länge deras uppehållstillstånd är giltigt. Utländska medborgare får också resa fritt inom Schengenområdet i upp till 90 dagar inom en 180-dagarsperiod. Rätten till fri rörlighet innebär att slippa köa på flygplatser och vid sjö- och landgränser och att slippa kontroller vid de inre gränserna. Kontrollinfrastruktur som kurer för gränspersonal och andra fysiska hinder har tagits bort. Varje deltagande land har emellertid rätt att utföra person- och tullkontroller överallt på sitt nationella territorium, som en del av polis-, tull- och immigrationsmyndigheternas dagliga arbete. Det kan gälla allt från vägtrafikkontroller till bekämpning av organiserad brottslighet. I undantagsfall, om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, får kontrollen vid de inre gränserna återinföras under en begränsad tid. POLIS- OCH TULLSAMARBETE DE INRE GRÄNSERNA Länder som gränsar till varandra bedriver ett nära samarbete och har rätt att utföra gemensamma insatser och kontroller på båda sidor av den gemensamma gränsen. Exempel på detta är kontrollerade narkotikaleveranser och gemensamma polispatruller. Brottsbekämpande personal kan också genomföra övervakning och förföljande över gränserna till angränsande medlemsstaters territorium, t.ex. när en misstänkt brottsling försöker undkomma polisen i ett land genom att ta sig över gränsen till ett grannland. Om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten får en medlemsstat undantagsvis återinföra gränskontroller vid alla eller några av sina inre gränser under en mycket begränsad period som i princip inte får vara längre än 30 dagar. Exempel på detta är större idrottsevenemang som kan medföra ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Mars 2018 SV SCHENGEN 5

8 DE YTTRE GRÄNSERNA Schengenområdets yttre gräns är över km lång (ungefär 80 % havsgräns och 20 % landgräns) och omfattar hundratals flygplatser och hamnar samt gränsövergångsställen till lands. Varje Schengenland är ansvarigt för kontrollen av sina yttre gränser. Kontrollnormerna och kontrollnivån är densamma vid alla övergångsställen vid Schengenområdets yttre gränser, oavsett platsen. De gemensamma bestämmelserna finns i kodexen om Schengengränserna. Frontex (Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser ( 2 )) inrättades 2005 och hade som viktigaste uppgift att komplettera de nationella gränsförvaltningssystemen i de medlemsländer som deltar i Schengenområdet genom att främja integrerad förvaltning av alla typer av yttre gränser och samordna det operativa samarbetet inom EU utvidgades mandatet för Frontex (nu kallad Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån) för att byrån skulle kunna ta itu med migrationsutmaningarna och eventuella framtida hot vid EU:s yttre gränser mer effektivt. Gränskontrolltjänstemän i ett land kan utstationeras i ett annat land för att delta i gemensamma insatser och stödja medlemsstater som är utsatta för särskilt tryck. I enlighet med EU:s bestämmelser om lokal gränstrafik vid de yttre gränserna har ett antal Schengenländer ingått bilaterala överenskommelser med angränsande tredjeländer, bl.a. om ett tillstånd för lokal gränstrafik, i syfte att underlätta den lokala gränstrafiken, handeln, det sociala och kulturella utbytet samt det regionala samarbetet. SCHENGENS INFORMATIONSSYSTEM (SIS) En av de viktigaste åtgärderna för att kompensera avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna är SIS, som är en gemensam databas för gräns- och migrationsmyndigheterna samt för de brottsbekämpande myndigheterna i de deltagande länderna. Myndigheter vid gränserna inom det nationella territoriet och på konsulaten i utlandet samt Eurojust och Europol har tillgång till databasen. Särskilda strikta dataskyddsregler gäller för SIS. I januari 2017 innehöll SIS fler än 70 miljoner registreringar om personer (fler än ) som inte tillåts att resa in i eller uppehålla sig i Schengenområdet (58 %), ska arresteras (den europeiska arresteringsordern) (4 %), är försvunna (12 %), har kallats att inställa sig inför en rättslig myndighet (14 %), omfattas av diskreta kontroller eller särskilda kontroller (12 %), ( 2 ) 6 SCHENGEN SV Mars 2018

9 Frontex och försvunna eller stulna föremål (omkring 69 miljoner), för beslag eller för användning som bevismaterial i brottmålsförfaranden, i form av blankodokument eller utfärdade handlingar (80 %), t.ex. pass, identitetskort, körkort, uppehållstillstånd, fordonshandlingar, fordon, båtar, utombordsmotorer, släpvagnar, containrar, husvagnar, flygplan och registreringsskyltar (12 %), skjutvapen (1 %), och sedlar, värdepapper och betalningsmedel (7 %). De behöriga myndigheterna gör varje dag mer än 10 miljoner sökningar i SIS. Det blev över träffar vid sökningar under Omkring personer och föremål upptäcktes, bl.a. nästan stulna fordon. Detta innebär mer än 550 träffar varje dag (däribland i genomsnitt 40 stulna fordon som lokaliserats per dag och 33 efterlysta personer som gripits per dag). I slutet av 2016 överlämnade Europeiska kommissionen en rad förslag till en ny rättslig ram för SIS till Europaparlamentet och rådet. Syftet med förslagen är att göra tekniska förbättringar av SIS med hänsyn till det ökande antalet registreringar, sökningar och träffar, och framför allt att motverka utvecklingen av olika former av grov brottslighet, inklusive terrorism. Den nya rättsliga ramen skulle bland annat utöka antalet kategorier av registreringar som läggs in i SIS och ge ökad åtkomst åt europeiska byråer. Mars 2018 SV SCHENGEN 7

10 A nyk nyk yka Fo Fo tol ia.com RÄTTSLIGT SAMARBETE Schengenländerna tillämpar vissa särskilda regler för att underlätta förfarandena för ömsesidigt rättsligt samarbete. En av dessa är principen ne bis in idem, som innebär att en person inte ska kunna åtalas och straffas två gånger för samma gärning i olika länder i Schengenområdet. De flesta av de ursprungliga Schengenbestämmelserna om polisiärt och rättsligt samarbete har nu integrerats i unionsakter som gäller för alla EU-medlemsstater. VISERINGAR En gemensam Schengenvisering (för kortare vistelse, så kallad C-visering) utfärdas till tredjelandsmedborgare som besöker Schengenområdet och som är skyldiga att inneha visering enligt förordning (EG) nr 539/2001. Den ger rätt till fri rörlighet inom hela Schengenområdet under viseringens giltighetstid. Denna period 8 SCHENGEN SV Mars 2018

11 får inte överstiga 90 dagar under en 180-dagarsperiod. Vistelser som överstiger 90 dagar och bosättning i Schengenländerna omfattas av nationell lagstiftning (D-visering), med undantag för laglig vistelse för vissa kategorier, t.ex. studerande, forskare eller säsongsarbetare, som omfattas av särskilda EU-direktiv. Under 2016 utfärdades 13,9 miljoner Schengenviseringar runt om i världen. Under 2013 utfärdade Schengenländerna bara drygt en miljon viseringar för längre vistelse (nationella viseringar, för vistelser i mer än 90 dagar). Schengenländerna samarbetar för att göra det lättare för sökande att ansöka om Schengenviseringar i sina egna länder eller regioner. Alla Schengenländernas konsulat runt om i världen tillämpar samma regler för att utfärda C-viseringar. Informationssystemet för viseringar (VIS), som ger medlemsstaterna och övergångsställena vid Schengenområdets yttre gränser tillgång till en gemensam databas, togs i bruk i oktober 2011 och har nu införts i alla regioner i världen. Systemet underlättar behandlingen av viseringsansökningar vid Schengenländernas konsulat runt om i världen och bidrar till att effektivisera kontrollerna vid de yttre gränserna. ASYL ( 3 ) Under 2016 fattade de 28 EU-medlemsstaterna sammantaget beslut. Det finns en mekanism (Dublinförordningen och Eurodacförordningen) för att avgöra vilken stat som ska ansvara för behandlingen av en asylansökan så att det förhindras att en person lämnar in flera asylansökningar i flera olika Schengenländer och man undviker att inget av dessa länder behandlar ansökningarna. För detta ändamål har det inrättats en databas för utbyte av fingeravtryck (Eurodac). I maj och juli 2016 lade kommissionen fram sju lagstiftningsförslag om reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas). Syftet var att få Ceas att fungera bättre genom att komma till rätta med problemet att asylsökande behandlas olika och att andelen godkända asylansökningar varierar mellan medlemsstaterna. Dessutom ville man minska de sekundära förflyttningarna och bidra till en mer rättvis fördelning mellan medlemsstaterna av ansvaret för att erbjuda skydd till dem som behöver det. Förslagen befinner sig nu på olika stadier i förhandlingarna mellan medlagstiftarna (Europaparlamentet och rådet). ( 3 ) Asyl omfattades inledningsvis av Schengenkonventionen men anses formellt sett inte längre ingå i Schengenregelverket. Mars 2018 SV SCHENGEN 9

12 EU-länder som fullt ut tillämpar Schengenbestämmelserna (*) 1995: Belgien Frankrike Luxemburg Nederländerna Portugal Spanien Tyskland 1997: Italien Österrike 2000: Grekland 2001: Danmark Finland Sverige 2007: Estland Lettland Litauen Malta Polen Slovakien Slovenien Tjeckien Ungern Länder som inte är medlemmar i EU men som fullt ut tillämpar Schengenbestämmelserna (*) 2001: Island Norge 2008: Schweiz 2011: Liechtenstein EU-länder som närmar sig full tillämpning av Schengenbestämmelserna (*) Bulgarien Kroatien Rumänien NL LU EU-länder som inte tillämpar eller inte fullt ut tillämpar Schengenbestämmelserna (*) Cypern Irland Storbritannien (*) December SCHENGEN SV Mars 2018

13 AZORERNA (PT) DK KANARIEÖARNA (ES) LI SI HR

14 HÄR HITTAR DU INFORMATION OM EU På internet Information om Europeiska unionen på alla EU:s officiella språk finns på webbplatsen Europa: EU-publikationer Du kan ladda ner eller beställa kostnadsfria och kostnadsbelagda EUpublikationer från EU:s internetbokhandel (EU Bookshop): Du kan beställa flera exemplar av kostnadsfria publikationer genom att kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (se EU-lagstiftning och därmed sammanhängande handlingar Tillgång till rättsinformation från EU, inbegripet all EU-lagstiftning sedan 1951 på samtliga officiella språk, ges via EUR-Lex: Öppna data från EU Via EU:s portal för öppna data ( har du tillgång till dataserier från EU. Data kan laddas ner och vidareutnyttjas kostnadsfritt, för kommersiella såväl som icke-kommersiella ändamål.

15 Rue de la Loi/Wetstraat Bruxelles/Brussel BELGIQUE/BELGIË Tel. +32 (0)