AFTONBÖN INGEN STUND ÄR SÅSOM DENNA TEXT: Karin Boye (1900-1941). Svensk författare och lärare. Fadern var civilingenjör med tyska anor. Modern var religiöst inriktad och särskilt intresserad av indisk mystik. Karin Boye studerade bl.a. vid Mathilda Halls flickskola i Göteborg där Jeanna Oterdahl var en av hennes inspirerande lärare. Sitt intresse för att dikta visade hon tidigt. De första dikterna skrev hon redan som 10-åring. Dessutom var hon duktig på att sjunga och teckna. Flera av hennes illustrationer finns i hennes diktsamlingar. 1921 flyttade Karin Boye till Uppsala för att studera och hon avslutade sina studier i Stockholm med folkskollärarexamen 1921. Efter lärarexamen arbetade hon vid bl.a. Viggbyholmsskolan (1936-1938). I Uppsala var hon i början av 1930-talet ansluten till den internationella fredsorganisationen Clarté, en socialistisk studentförening. Nils Ferlin, Harry och Moa Martinsson, Ebbe Linde, Victor Svanberg m.fl. var andra medlemmar i denna förening. 1929-1932 var hon gift med Clartévännen Leif Björk. Karin Boye var mycket intresserad av psykoanalys. Tillsammans med Erik Mesterton och Josef Riwkin startade hon 1931 tidskriften Spektrum, som var ett forum för psykoanalytisk debatt. 1931 invaldes Karin Boye i samfundet De nio. Samma år kom hennes prisbelönta roman Astarte ut. Övriga av hennes romaner är Merit vaknar (1933), För lite (1936) och novellsamlingarna Uppgörelse (1934), Ur funktion (1940) och Bebådelse (1941). Hennes mest kända böcker är den självbiografiska Kris (1934) och framtidsvisionen Kallocain (1940). Karin Boye är mest känd som lyriker. Hon inspirerades bl.a. av Fröding, Vilhelm Ekelund och Pär Lagerkvist. Hon debuterade 1922 med diktsamlingen Moln. Den
innehåller ett urval av hennes ungdomsdikter. Det är ur denna diktsamling som Aftonbön - Ingen stund är såsom denna är hämtad. Sedan kom diktsamlingarna Gömda land (1924), Härdarna (1927) och För trädets skull (1935). Den livsångest hon beskrev i sina dikter ledde till att hon valde att ta sitt liv. Efter hennes död kom diktsamlingen De sju dödssynderna (1941) som sammanställdes av författaren Hjalmar Gullberg (1898-1961) och litteraturkritikern Viktor Svanberg (f. 1896). Hjalmar Gullberg hyllade henne med dikten Död amason. Själv kallade hon sig sköldmö ( O en klinga vill jag vara ) alltid beredd att kämpa för det hon brann. MUSIK: Robert Schumann (1810-1856), Tysk tonsättare och pianist. Jämte Schubert kom Schumann att stå som skaparen av den tyska Lieden. Förälskelsen i Clara Wieck var besvarad, men fadern Friedrich Wieck, hans lärare i pianospel, motsatte sig deras giftermål. Det ledde till en förödmjukande process, som Robert Schumann vann i juli 1840. Clara och Robert gifte sig samma år i september och 1840 blev det rika Lied-året då han komponerade Frauenliebe und -Leben op 42, Dichterliebe op 48, Liederkreis op 39 och samlingen Myrten op 25, som är valda dikter, som han tonsatte till Clara. Jag kunde sjunga mig till döds, som näktergalen, skriver han till Clara. Duetten Wenn ich ein Vöglein wär (SUG nr 6, op 43:1, 1840) var den första komposition han skrev efter bröllopet. Den införlivades senare i omarbetat skick som sång nr 9 i akt II av operan Genoveva. Bl.a. förlängde han slutet. Till grund för duetten Ingen stund är såsom denna ligger det tema ur Schumanns Albumblätter op 124 nr 1, som Johannes Brahms använt sig av i sina Variationen Über ein Thema von Robert Schumann, op 9 (1854). Idé och duettarrangemang har skrivits av sångpedagog och kyrkomusiker Berit Norberg, Berit har berättat att hon satt för sig själv och spelade Schumanns variationer över ett Brahmstema när hon plötsligt hörde dikten inom sig. Hon prövade att spela och sjunga till och det kändes rätt. Att det blev tvåstämmigt var en ren tillfällighet. Berit hade ett par sångelever på musikhögskolan i Örebro som duetten passade bra för. I Norrköping fanns det också två sångerskor, som sjöng Berits duett i Immanuelskyrkan. Ingen stund är såsom denna kan också sjungas som sopransolo. Andra tonsättningar av dikten har skrivits av Margit Edling, Torsten Rantzén och Egil Hovland.
Att sjunga: Drei zweistimmige Lieder: Wenn ich ein Vöglein wär (op 43:1. SUG nr 6), Herbstlied (op 43:2), Schön Blümelein (op 43:3), Mailied, Frühlingslied, Die Schwalben och Das Glück (Liederalbum für die Jugend), Liedchen von Marie und Papa (Schumann), So wenig Monden erst, Den Himmel Dang, Nichts hält mich mehr och O lass es ruhen (Genoveva), Liebesgram, Botschaft-Nelken winde ich und Jasmin, Erste Begegnung (op. 74, Spanisches Liederspiel), Ländliches Lied (op 29), Bedeckt mich mit Blumen (op 138), Sommerruh. AFTONBÖN INGEN STUND ÄR SÅSOM DENNA Ingen stund är såsom denna, kvällens sista tysta timma. Inga sorger längre bränna, inga stämmor mera stimma. Tag då nu i dina händer denna dagen som förflutit. Visst jag vet: i gott du vänder vad jag hållit eller brutit. Ont jag tänker, ont jag handlar, men du läker allt och renar. Mina dagar du förvandlar så från grus till ädla stenar. Du får lyfta, du får bära, jag kan bara allting lämna. Tag mig, led mig, var mig nära! Ske mig vad du sen må ämna! Karin Boye