Att ge namn åt ett barn det är knepigt som katten Inga Jacobsson Alla vet väl hur svårt det är hitta precis rätt namn till ett barn. Inte nog med att det ska vara vackert. Men medan det förr i tiden var viktigt att hålla släktnamnet levande, ska namnet nuförtiden gärna vara internationellt gångbart och alldeles, alldeles eget. Så blir det sådana konstellationer som Månstråle, Metallica eller Dan-Hubert. Andra väljer namn som de tycker att de inte hört på länge. Ofta är det många personer som har tyckt samma sak, och så får vi till exempel de tusentals Agnes och Amanda som föddes kring millennieskiftet. Mitt intresse för namn vaknade när jag skulle hitta namn till mitt första barn. Men ni ska inte tro att jag är ensam om att samla på namn. Det vittnar det stundtals hetsiga diskussionsklimatet på många webbsidor om. Eller är det bara att fråga en nybliven mamma eller pappa, så får man ofta hela släkthistorien. Namnbruk går i vågor. Man har en tendens att tycka om de namnen som ens mor- eller farföräldrar hade. Det kan finnas en Hilda, Ebba och en Aron på såväl förskolor som äldreboenden. Det finns gott om hjälp att få när det gäller att hitta rätt namn. På www.playbuzz.com kom jag fram till att jag egentligen ska heta Tiffany! På webbsidan Behind the name finns väldigt många namn, inte bara engelska. En svensk webbsida är Svenska namn som ger namns betydelser, popularitet och dessutom en namngenerator som baseras på föräldrarnas namn. Snälla, håll tyst Men det finns tydligen en sak som är svårare än att namnge sina barn. Och det är hålla tyst när barnbarnen ska få sina namn. En så enkel sak som ett namn kan få symbolisera år av tvister mellan generationer. Det kan vara svårt att acceptera att ens barn själv har blivit förälder, och att hen har egna åsikter om vad som är vackrast. Och olika generationer lägger olika värderingar i det valda namnet, för att man kan sin bibliska historia eller för att man hade en elak lärare med just det namnet. 7
Orten No Name (inget namn) i Colorado, u s a ligger vid väg 70. Enligt folkbokföringen 2014 är Anna det vanligaste flicknamnet i alla län i Sverige utom Gotland och Blekinge där Eva är lika vanligt. Vad gäller pojknamn är Lars det vanligaste förutom i Jönköping och Kalmar län där man heter Karl, och Blekinge län, där man slår till med Anders. På 1930-talet var de vanligaste namnen Karl, Sven, Stig, Lars, Bengt och Nils, respektive Kerstin, Ingrid, Karin, Ulla, Siv och Barbro. Trettio år senare, man kan tänka sig att det var Karl och Kerstins barn, var de populäraste namnen: Mikael, Anders, Peter, Thomas, Stefan och Mats. Vad gäller flickor: Maria, Carina, Kristina, Lena, Susanne och Marie. 40 år senare, i början av vårt sekel, var de populäraste namnen William, Lucas, Oskar, Erik, Alexander och Filip, respektive Emma, Julia, Linnéa, Maja och Hanna. Anna var med på tio-i-topplistan nästan hela 1900-talet. Det låg utanför tiolistan på 1940- och 50-talen men var i gengäld det allra populäraste på såväl 1920- talet, som 70-tal och 80-talen. Källa: s c b. 8
Hur vi ser på namn skiljer sig mycket åt beroende på vilken generation vi tillhör. Tänk alla flickor som inte fick heta Susanna i början av 1900-talet för att det ansågs vara ett fult namn (bibelns Susanna i badet). Trettiotalets Clark och femtiotalets Elvis har antagligen varit med om att folk reagerat när de sagt sina namn, även om alla idag inte längre känner till filmstjärnorna de är uppkallade efter. Och det gulliga Sally, populärt på 1980-talet, var ett vanligt namn på tjänsteflickor för hundra år sedan. En som vet mycket om hur vi reagerar på folks namn och bedömer folk efter vad de heter, är etnologen Charlotte Hagström. Hon har skrivit boken Man är vad man heter. Hennes bok ger djupare kunskap i vad namn betyder för den som bär namnet och för alla andra. Det är så kul med namn för alla har åsikter om det. Ett namn säger så mycket. Vilka förhoppningar föräldrarna hade, vilken tid du är född i och var du är född. Man kan använda namn på många olika sätt. Det är det som driver mig som etnolog varför gör folk som de gör? Namnets paradox Det paradoxala med namn är att de är både särskiljande och förenande. Över hela jorden heter folk något. Alla nyfödda barn får ett namn. Många människor ger namn till allting runtomkring sig. Sängen Rutan, bilen Skrutten, ja till och med krukväxter kan få namn. Namnen finns alltid i ett historiskt, geografiskt och socialt sammanhang och är en del av den gemensamma kulturen i ett land. Om du kallar ditt barn för Legolas får du räkna med att folk förutsätter att ni gillar Sagan om Ringen. Heter dina tre barn Markus, Lukas och Matteus ska det mycket till för att folk inte ska skämta om en liten Johannes. Och gårdagens Elvis och Tommy går kanske igen i dagens Britney. Tänk innan du talar Alla har alltid åsikter om namn, vare sig det beror på personliga erfarenheter som en gullig moster, eller att man vet vad namnet står för. Eller tror att man vet som med vissa y-namn som ofta kallas för lågklassiga namn. Men det finns ingen forskning som visar att Conny, Ronny eller Benny skulle ha lägre lön eller lägre utbildning. Trots detta lever myten om y-namnen vidare, ungefär som om vi har behov av att särskilja grupper av människor baserade på vad de heter. Det finns dock klasskillnader i namnbruk. (Klasskillnader får i detta sammanhanget stå för inkomst.) De som heter en viss typ av utländska namn som Tiffany Vad ska jag heta? 9
De 100 vanligaste namnen bland Samlarförbundets medlemmar. eller Shayla har kanske föräldrar som har låg inkomst och är lågutbildade. Ofta är föräldrarna också unga, vilket ju hänger ihop med det övriga. Vad som räknas som högklassigt eller lågklassigt skiljer sig dock åt i olika länder. Sonja är till exempel ett arbetarklassnamn i England. Liam och Kevin är lågklassmarkörer i Danmark. Mohammed är ett av världens vanligaste namn men kan i Sverige göra att personen får svårt att hitta jobb! Men man ska som sagt inte alltid tro att man vet. Det finns många helsvenska män som heter Omar eller Hassan, namn som var fint exotiska på trettio- och fyrtiotalen. Det finns alltid en förklaring till varför folk heter som de gör. Den kan vara tydlig eller ligga djupt, men börja fråga folk, och du får ta del av fantastiska historier. Varför heter du som du själv gör? Hur hade ditt liv sett ut om du hetat Siv-Britt istället för Karin eller Kim istället för Joakim? När får vi en svensk åklagare som heter Mustafa? Har en Carl Oscar rika föräldrar, och vad är det för skillnad på Carl och Karl? Fult att säga fel För en del personer spelar det ingen roll hur andra stavar eller uttalar ditt namn. En del invandrare passar på att försvenska sitt namn för att göra det lättare för andra och för att slippa diskriminering. Men för de allra flesta är varje detalj en del av identiteten. Den som heter William vill kanske inte kallas för Ville. Den som heter Olle vill inte att andra kallar honom för Olof! Att konsekvent säga fel namn till någon är ett effektivt sätt att visa nonchalans. När alla judar i andra världskrigets Tyskland tvingades att byta namn till Israel och Sara var det ett sätt att ta ifrån dem människovärdigheten och underlätta övergreppen. Smeknamn är en annan sak. För många barn betyder ett eller flera smeknamn att man är populär. Många är de Linda som förbannat sitt korta, praktiska namn. En del har till och med accepterat smeknamn som Bullen eller Spiken bara för att få ett namn till. Men många reserverar sina smeknamn till familjen 10
eller vissa vänner. En Karin heter troligen Karin på jobbet även om hon alltid är Kajsa hemma. Charlotte Hagström har skrivit mycket om hur adopterade får namn och accepterar sina namn. Det finns inga givna regler för hur en adopterad person kommer att uppfatta sina namn. En del är glada över det svenska namn de fått som i alla fall i skrift visar att de är helsvenskar. En del tycker om det svenska namnet för att det binder ihop dem med släkten. Andra tycker om sitt ursprungliga namn för att det visar på ett annat ursprung, eller kanske för att det är det enda de har kvar av de biologiska föräldrarna. När man börjar prata om adopterades namn blir ämnet så tydligt. Det är frågor som vi alla brottas med men det blir väldigt lätt att förstå när man diskuterar om en flicka ska heta Young-Jo eller Stina. Vem är jag och vem har bestämt det det är ju något vi alla funderar över. Sätt att säga rätt En enkel sak som goda pedagoger gör är att säga en persons namn, till exempel Vad duktig du är, Melvin. Vad roligt att du kommer, Carina. Det tycker jag vi ska ta efter allihop. Och säg aldrig till nyblivna föräldrar att namnet de valt är fult! Härifrån kommer besökarna till webbsidan www.samlarforbundet.se Sverige Brasilien Norge u s a Spanien Storbritannien Italien Finland Argentina Österrike Tyskland Danmark Indonesien Indien Elfenbenskusten Japan Filippinerna Pakistan Polen Rumänien 11