INTRO ETT MAGASIN OM KUNGÄLVS KOMMUN FISKE, FLADDERMÖSS, FÖRFATTARE OCH EN FANTASTISK Vinter i paradiset LÅNGFÄRD PÅ HAVSIS SKÄRGÅRDEN FRÅN YTAN HUMMER HAVETS SVARTA GULD KENNETH GUSTAFSON FÖRFATTAREN SOM SKILDRAR BOHUSKUSTEN BOHUS FÄSTNING UPPTÄCK FLORAN OCH FAUNAN PÅ FÄSTNINGEN MUSIKALARTIST PÅ VÄG MOT RAMPLJUSET
kungälv.kommunguide.se Jag måste få prata med någon om hur det är i mitt liv Jag vill att mina barn ska få en trygg uppväxt Oavsett vem du är, är du lika välkommen www.svenskakyrkan.se/kungalv 0303-377000 Öppet dygnet runt! 0303-249020 www.pktrafiken.se Öppet dygnet runt! 0303-249020 www.pktrafiken.se Nordic MariNe scandinavia ab, tel 030 3-613 00. info@nordicmarine.se www.nordicmarine.se www.kungalv.se/marstrandshamn SÖKER DU ETABLERINGSMARK I KUNGÄLV eller VILLATOMTER? Kontakta BOKAB Tel. 0303-23 80 00 www.bokab.nu MARSTRANDS GÄSTHAMN 0303-610 53
Kungälvs kommun kommunen som aldrig tar slut Ofta när jag kommer i samspråk med en medborgare slås jag av tanken på de enorma förväntningarna som finns på kommunen. Varför gör ni inte si eller varför händer så? Detta trots att kommunen ofta inte är inblandad i frågan, eller att lagar begränsar kommunens handlingsfrihet. Ibland blir jag då lite trött. Känner att vi inom kommunen får skulden för saker som inte alltid är som medborgaren ifråga önskar. Men tröttheten brukar ganska snart övergå till en uppiggande stolthet över den tro som finns på kommunens politiker och tjänstemän. I en del av de många kvalitetsmätningar som ständigt görs, får vi ibland reda på att förväntningarna överträffar det vi levererar. Medborgare och företagare hoppas ofta att vi kan lite bättre, göra mer och lösa fler knutar hur svårt kan det vara? I sammanhanget är det två saker jag lärt mig under åren: Det första är att det helt enkelt inte finns några enkla lösningar på svåra problem. Och det andra är att vi alltid kan blir lite bättre, tänja oss lite till och lite till. Kommunen tar aldrig slut, för behoven är oändliga och det är våra möjligheter att möta dem också. Stärkt i min stolthet över att vara en del av kommunen, konstaterar jag att vi inte bara håller världsklass under sommarhalvåret. Kungälvs kommun varar året runt. Noel Cornér Informationschef 3
kungälv.kommunguide.se Professionell telefonpassning låter Dig göra bra affärer! För mer information: 033-700 71 00 info@diatel.se. www.diatel.se Hos oss får du inspiration till hem & trädgård Blomsterbutik med egen sommarblomsodling. Blomsterglädje året om! Hjärtligt välkomna! Öppettider: mån-fre 11-19, lör 10-16 www.ingelastradgard.se Vi är Kungälvs lokala elbolag. Ring 020-23 15 00 så hjälper vi dig att få ett riktigt bra elavtal! www.gotaenergi.se 4
Innehåll INTRO NR 7 En inblick i hur det är att leva och verka i Kungälvs kommun s06 s08 Långfärd på havsis Hummer havets svarta guld s10 Kenneth skildrar Bohuskusten s12 s14 Flora och Fauna på fästningen På väg mot rampljuset Kungälv är en expansiv kommun med 41 500 invånare. Här finns städerna Kungälv och Marstrand, en rik historia, två fästningar, världens finaste skärgård och gott om vildmark allt bara två mil norr om Göteborg. Upplaga: ca 30 000 ex. Distributionsansvarig: SDR / Posten. Annonsförsäljning: Caroline Alth. Redaktion: Noel Cornér (ansvarig utgivare), Åsa Thulin (redaktör) Foto: Åsa Thulin, Noel Cornér, Jonna Hakefjord 5
6 Långfä
Text: Åsa Thulin Foto: Åsa Thulin ärd på havsis Den kalla vintern har äntligen släppt sitt grepp. Snön har försvunnit från marken. Isen som legat på Nordre älv är borta och vattnet rinner fritt igen. Det är lördag morgon en bit in i mars. Solen strålar. Hans Stervik, Camilla och Kjell Åkerlund, ledare från Friluftsfrämjandet, ska ut på Ryskärsfjordens havsis och rekognosera för söndagens grupp med långfärdsskridskoåkare. D Det kommer att bli perfekt, säger Hans. En kort promenad över ön Trälen, förbi de övergivna sommarhusen och gruppen är framme. Det syns inga spår av vinter förutom den hårda ytan som ligger kvar på havet. Några kliv över stenbumlingar och vi är ute på isen. Så här på morgonen är isen hård. Några timmar senare är förhållandena helt annorlunda. Hans, Camilla och Kjell slår några hugg med stavarna i isen och tar dagens första skär. De berättar att tekniken är att med lugna, kraftiga tag trycka skridskorna utåt. Det blir som en pendlande rörelse från sida till sida och det går ganska snabbt att komma upp i hastighet. När de är ute med grupper delar de in åkarna i nivåer från 1 till 5, där grupp 1 är de mer avancerade som åker både långt och fort. Själva är de alla mycket erfarna. De kör mycket grupp 4- och 5-åkare, som är de mest efterfrågade grupperna. 7
8 Vi har gått igenom isen någon gång allihop. Men vi har gjort det medvetet för att träna och ta sig upp, berättar Camilla. Någon gång har de fått doppa sig ofrivilligt. Men de är noga med att långfärdsskridskoåkarna tar sig fram i rad. Allt för att minska risken att alla går igenom isen om olyckan skulle vara framme. När de är ute med grupper ser de till att åka där de vet att det är säkert. Därför rekognoserar de innan. Folk vill åka med tryggheten. Det är väldigt populärt att åka långfärdsskridskor med Friluftsfrämjandets grupper, säger Camilla. Trycket är stort. Friluftsfrämjandet kan inte ta emot alla som vill vara med. De som får chansen får först en ordentlig utbildning i både issäkerhet och åkteknik.
Även om man inte kommer med i någon av våra grupper kan man så klart ge sig ut. Men man ska aldrig ge sig ut ensam. Har man barn med sig kan det vara bra om de åker med flytväst. Det känns säkrare, dessutom värmer den. Utrustningen är oerhört viktig. Ryggsäck med torra kläder i plastpåsar, isdubbar, hjälm, kängor och skridskor är en nödvändighet. Att ha en kastlina är bra. Som ledare har de alla tre med sig kastlina. Dessutom är det skönt att åka med stavar. Det underlättar åkningen. Men bara för att man måste ha viss utrustning behöver det inte vara kostsamt. De flesta har någon ryggsäck redan, man kan hitta begagnade kängor från 200 kronor och dubbar kostar inte särskilt mycket. Men visst, det finns de som vill ha de allra bästa förutsättningarna och då kan det bli hur dyrt som helst, säger Kjell. Förmiddagen är stilla. Det är bara fartvinden som viner när vi lägger skär efter skär bakom oss. Vi är helt ensamma på isen. Himlen är helt blå. Vantarna är på bara för att skydda om man skulle ramla. Inte längre för att hålla värmen. Solen skiner. Det här är en drömdag, säger Camilla. De har varit ute mycket den här kalla vintern. Nästan varenda helg. Isarna har legat på många ställen. Man väljer plats att åka på lite efter vädret. Vi var på en insjö en dag när det var dimmigt. Men isen var jättefin. Mystiken blir en upplevelse i sig, säger Camilla. Man får uppleva världen på ett annat sett när man är ute så här, säger Kjell. Vi far bland kobbar och skär. En bit ut bakom en krök, intill en mindre ö, tornar ett vrak upp sig. En rest från en 9
Utrustning Ryggsäck med grenrem Torra kläder i plastpåsar Isdubbar, gärna med visselpipa Hjälm Kängor Långfärdsskridskor Kastlina Ispik Stavar Fika tid som flytt. Vi kan åka ända fram. En bit utåt ser vi iskanten. Där öppnar sig havet. Hans och Kjell glider ända ut. Kjell sticker staven i vattnet. Isen håller hela vägen fram till kanten. Camilla väntar en bit bakom på fast, säker is. Nu när de är framme stannar jag här och tvärtom. Vi vill inte råka gå igenom allihop. Efter någon timmes fantastisk åkning är det dags för fika. Hans tar täten in mot en ö. Det är lite krafsigt framför stranden, några sprickor i isen, aningen buckligt. Skridskorna åker av några meter ut. Vi sätter oss i det gulbruna, torra fjolårsgräset. Lärkan hörs en bit bort. Solen värmer där vi sitter med ryggen mot en klippa. Det är närmare tio plusgrader. Termos, muggar och mackor plockas fram ur ryggsäckarna. 10 Det är alltid skönt att komma ut. Det är bra med fika. Håller blodsockret uppe, säger Hans. Det var träning inför ett Vasalopp som fick honom att prova långfärdsskridskor. Det blev för tråkigt att åka rullskidor i ett industriområde där jag höll till. Sedan dess har det blivit många dagar på isen. Han berättar att intresset för långfärdsskridskor kryper ner i åldrarna. Fler och fler lockas. I Stockholm är alla generationer på isen. Här är än så länge lite fler äldre. I vår regi kommer mest människor som är ute efter naturupplevelse. Vi vänder oss inte till experterna. Sedan träffar vi samma människor på somrarna på våra kajakturer, berättar Hans.
Ryskärsfjorden ligger skyddad från det öppna havet. Djupet är inte så stort, så när isen lägger sig har den en förmåga att ligga kvar. Entusiastiska långfärdsskridskoåkare kommer ända från Stockholm för att åka här. Det är dags att vända tillbaka och kliva av havsisen. Efter tre timmar börjar den bli porös. Ytan är lite grötig och det är tyngre att åka. I den här värmen och solen kan isen tappa bärförmåga fort. Motvilligt tar vi av skridskorna och tittar länge ut över fjorden. Vi får nog gå ut tidigare på isen i morgon bitti och gå av vid tolv, säger Camilla. De får en ny fantastisk upplevelse med en grupp tursamma åkare på söndagen. Längre upp längs kusten går ett annat gäng genom isen. De klarar sig. Vinterns allra sista långfärdsskridskohelg är till ända. Det går också att byta havets vidder mot skogssjöarnas is 11
kungälv.kommunguide.se Hummer HAVETS 12
Text: Noel Cornér Foto: Åsa Thulin SVARTA GULD Under höst- och vintersäsongen når skaldjuren sin absoluta formtopp. Och varje år, den första måndagen efter den 20 september klockan sju, drar hummerfisket jakten på havets svarta guld - igång. För många det mest eftertraktade och prestigefyllda bytet av Västerhavets fem stora: hummer, ostron, räkor, kräftor och musslor. Men att fånga hummer är inget för landkrabbor. Under hösten är havet kallt och oberäkneligt, tretton grader i vattnet och mycket gropig sjö under premiärdagen. Och hummern gömmer sig nära grund och klippor. För att inte råka illa ut krävs kunskap och erfarenhet. Hummerfiske är också något som påfallande ofta går i arv. Per Christoffersson 55 fiskar numera tillsammans med sin son John som är 26. Men Per började fiska tillsammans med sin pappa. Jag började fiska med pappa någon gång vid slutet av 60-talet, säger Per. Men då satte vi krabbgarn. Men det är inte tillåtet att fiska hummer med garn längre, det måste vara tinor. Varje fiskare får ha fjorton tinor och måste vara med ombord. Man får inte vittja för varandra, säger John, som till vardags jobbar på kustbevakningen. Humrarna skall vara minst åtta centimeter över ryggskölden och får inte bära rom. 13
Yrket garanterar att reglerna följs, men frestelsen är stor. Första fångsten som såldes i år betalades med 31 000 kronor per kilo, rekord förstås. Men även med de normala priserna betingar hummern ett högt kilopris. I synnerhet om man ser på hur lite av totalvikten som man äter. Varje år lägger Per och John två veckors semester på hummerfiske. Då försöker de vittja tinorna varje dag. Men tinorna får ligga i fram till månadsskiftet novemberdecember. Då vittjar vi när vi kommer åt. Fångsten är större i början av hösten, säger Per. Att hitta rätt plats är enkelt, även om det inte är lätt. Humrarna gömmer sig på botten intill klippor och stenar, det är lika enkelt som att kantareller trivs i blandskog. Det svåra är att få tinorna tillräckligt nära gömställena intill klippor och stenar. För hummern är ganska stationär. Förr handlodade vi för att hitta grund och stenar. Och det kunde vara jobbigt när det gick lite sjö, säger Per. Nu finns ekolod och det ändrade allt. Vi är nu inne på vårt tredje ekolod. Men det tar ändå en stund att komma rätt i den gropiga sjön. John håller tinan utanför båten och väntar på klarsignal från Per som manövrerar båten för att hitta rätt position. Det är inte bara vågor och klippor att ta hänsyn 14
till, det gäller också att se till att inte någon lina fastnar i propellern. Då kan det vara kört om båten är nära land eller grund. Vid klartecken släpper John i tinan, men håller fast linan för att släpa tinan längs botten tills den hamnar intill klippan. Först då är det dags att släppa taget och skicka i det brandgula flötet. Så håller det på tills alla 28 tinorna är på plats. Per och John agnar tinorna med sill de köpt och själva saltat in. Många hummerfiskare agnar med insaltad makrill. Men även rens från fiskhandlare är gångbart. Men agnet skall helst inte vara färskt, säger Per. Det fiskar bättre ju mer det luktar. 15
Morgonen efter premiären skördetid Vi ses morgonen efter tinorna är premiärsatta. Det är nu det gäller, finns det någon hummer i tinorna. Vi går ut från Marstrand mot Tollskär och första tinan. utan synlig rom huserar i tinan. John mäter ryggsköldarna. Vid det stället har jag satt tinor under 20 år och alltid fått hummer vid första vittjandet, säger Per. Och 23 tinor återstår att vittja, om det är möjligt idag för sjön är mycket gropig. Fotografen Åsa vill iland och vi blir ilandsatta vid damernas nakenbad. Min sista fråga blir: hur många humrar fångar ni under en säsong? Men varken Per eller John vill svara. John drar upp första tinan med hjälp av en motordriven lindragare. Det är den bästa investering vi gjort, säger Per. Tidigare fick vi dra upp tinorna för hand och det är fruktansvärt jobbigt för armar och rygg. Och stället sviker inte i år heller. Två godkända humrar 16 Tio centimeter, klart godkända, säger John. Lita aldrig på en hummerfiskare, säger Per. Det finns så många sätt att räkna på. En del räknar allt som kommer in i buren, alltså även de icke godkända som måste tillbaka till sjön. Andra räknar bara de humrar som är godkända.
FAKTA Hummer (Homarus Gammarus) Hummern finns i Skagerack, Kattegatt och norra delen av Öresund. Den lever på 10-30 meters djup på klippbotten eller steniga bottnar. Den ställer krav på temperaturer och kräver minst 15 C för att fortplanta sig. Vid temperaturer under 5 grader så äter den inte och blir det över 22 grader dör den. Hummer kan bli upp till 60 år och en maxvikt på runt 4 kilo och har då uppnått en längd på cirka 50 centimeter. Hummerbeståndet idag anses av forskare ligga på en relativt stabil och hög nivå, även om bara en liten del av fångst registreras hos grossister och yrkesfiskare. Den största delen säljs via andra kanaler. Beståndet minskade under 1960- och 70-talen för att därefter öka. Fisket med tinor har bidragit till detta, genom att det är ett mycket skonsamt fiske, helt artselektivt, förutom krabba. Och tinorna har flyktöppningar så att de små humrarna kan ta sig ut Man kan alltså äta hummer med gott samvete. Redan för 300 miljoner år sedan fanns hummern. Ett urtidsdjur som klarat många klimatförändringar och har överlevt en mängd arter på land och i hav. Hummern har, som övriga skaldjur, sitt skelett på utsidan av kroppen. Detta gör att den måste byta skal med jämna mellanrum för att skaffa sig en rymligare kostym att växa i. 17
Ken kungälv.kommunguide.se 18
Text: Noel Cornér Foto: Noel Cornér, Åsa Thulin nneth skildrar Bohuskusten Kenneth Gustafson författaren som drömde om att bli konsertpianist. Skildrar Bohuskusten, dess människor och historia Kenneth är inte bara författare han är pappa till fyra barn och utbildad i arbetsrätt också. De tre sista åren före pensioneringen satt Kenneth som facklig representant i Deutsche Post Europeiska företagsråd i Bonn, samt var ordförande i verkställande utskottet för samtliga HTF-klubbar inom Deutsche Post-koncernen i Sverige. Författardebuten kom på 1980-talet med noveller i några novellantologier. År 1988 kom romandebuten, Handkorset. Kenneth har alltid varit road av litteratur och även av att skriva. Men huvudintresset var egentligen klassisk musik, bland annat orgelmusik. Kenneth har spelat i en del kyrkor. Min dröm var egentligen att bli konsertpianist. Eftersom jag är extremt lat söker jag mig alltid till sysselsättningar som innebär minsta ansträngning. Det var betydligt lättare att skriva än att öva på Chopin. Kenneth Gustafson föddes i Göteborg men kom till Kungälv redan 1968. Min fru och jag tittade runt en del och till slut 1971 fastnade vi för Enekullen, Ytterby. Jag bodde som sommarbarn i dåvarande Hermansby kommun. Senare byggde mina föräldrar en stuga där, så jag är bra rotad i kommunen. Handkorset har en dokumentär ram. Den utspelar sig åren 1939-1940 i den lilla byn Bremnäs vid Tofta Herrgård. Vissa saker som skedde där har jag använt mig 19
20 av. Bland annat ett tyskt plan som kretsade över byn före det nödlandade och började brinna. Ett hakkors målades på bergväggen någon kilometer därifrån. Slutligen var det en kyrkoherde som också har sin plats i historien. Idén till den här romanen föddes när jag som sommarbarn hörde de gamla berätta om dessa händelser. Jag arbetade heltid och alla fyra barnen var födda. Barnen kom mellan 1969 och 1974. Min fru var hemmafru och pengarna från böckerna gav ett tillskott. Även priser och stipendier gav sitt. Nästa roman var Goda dagar, handlingen utspelade sig i modern tid 1986. Boken gjorde skandal eftersom många kände igen sig själva och andra. Att Kenneth bodde på Enekullen och handlingen utspelar sig i Tallhöjden ansågs som bevis på att den var dokumentär. De kände sig utpekade. Som alla författare lånar man karaktärer från andra och från verkligenheten, men boken är inte dokumentär, säger Kenneth. Det hela lade sig så småningom och jag bor fortfarande kvar. Fast länge varnade man på fester, där jag var med, för att säga något, det kunde hamna i en bok. Något år senare var det dags för novellsamlingen Berättelser från Bohuslän som utspelar sig i vårt skärgårdslandskap. Det var samma sak med nästa bok Havslandskap från 1993 som dock är lite friare i formen. Den handlar en del om jakt, djur och natur. Den klassiska novellformen skall ha en slutknorr, säger Kenneth. Den skall mynna ut i ett aha. Är det så det var? Annars blir det fabler och skrönor. En annan sak är romanformen, den är mycket friare och mycket lättare att skriva. Kenneth menar att om man får flera hundra sidor på sig är det inte så svårt. Det lärde jag mig snabbt, att skriva en berättelse med det begärda antalet bokstäver eller typrum som det kallas. Var det för långt när jag var klar, var det bara att jobba om och skära ner. När Kenneth under många år hade skrivarkurser lät han eleverna träna på att stryka ner en tredjedel. Men det var oftast för svårt att stryka i den egna texten. Det går mycket lättare om man byter text med varandra och stryker i varandras texter. Efter de skönlitterära böckerna började jag snöa in på våra öar och holmars historia, säger Kenneth. Den första boken i serien som handlar om
vår lokala historia var Strandhugg i Sälöfjorden om folk och skrönor i kustbandet, som kom 1998. Det var mycket arbete med den boken. Jag höll på och samlande material i fem-sex år. Det var bland annat mycket arkivforskning. Andra boken Om Kungälv i Norden är nordisk historia utifrån ett Bohusperspektiv. Den är smal och intresserar mest de som är intresserade av historia. Tredje boken i serien Saltstänk handlar om den gamla tiden människor och mat i Bohuslän. Den har glädjande nog fått två utmärkelser. Det har ingen annan av mina böcker fått, säger Kenneth. Den utsågs till årets bok av Bohusläns hembygdsförbund. Även Svenska måltidsakademin, Carl-Jan i Grythyttan gav den en utmärkelse. Kenneth tyckte att det var roligt att skriva om den gamla fiskarbefolkningen runt förra sekelskiftet. Det mesta de åt hämtade de från naturen, havet, klipporna och ängarna. Det är alltid roligt att skriva om det som håller på att falla i glömska, säger Kenneth. Det är inte många som äter torskhuvuden idag. Först torkades torskhuvudet. Sedan rivs det på ett rivjärn till ett pulver som rörs ut i kallt vatten eller brännvin och ätes med sked. Det är en isländsk specialitet. Varmt vatten går inte att använda. Då uppstår en stank. Men brännvinet har varit ett viktigt kapitel i det svenska hushållet, även om drickandet ledde till ett folkhälsoproblem. Sedan återvände Kenneth i skrivandet till en klassisk novellsamling En händelse på Brunskär, som kom 2007. Att jag blandar genrer beror på att jag skriver vad som faller mig in, säger Kenneth. Boken utspelar sig i det Bohusländska landskapet, titelnovellen på Brunskär. Det är lättare att skriva om det man känner till. Tofta är en kort, häftad bok på bara 40 sidor. Den handlar om Tofta herrgårds historia som omspänner 1400-talet och framåt. Bohus 700 år kom 2008, där var jag redaktör och skrev ett kapitel om Erikskrönikan. Det var inte meningen att jag skulle vara redaktör. Lars Vinge hade uppdraget, men han avled plötsligt julen 2007 och jag fick ta över. Tillbaka till Strand och hav som mycket ansluter till Strandhugg i Sälöfjorden, men med lite mer historisk prägel och ett större avsnitt av Bohuslän. Senaste (och förmodligen den sista) boken kom 2010 och handlar om Thomas Thorild. Jag har forskat om Thorild i många år. Thomas Thorild gick i skola i Kungälv från det han var sex år tills han var tretton år. Han var rikets främste smädare. Ingen har vare sig före eller efter honom skrivit så rått och smaklöst om andra. Thorild gick till storms mot etablissemanget, myndigheter och tronen. Och skrev så att han slutligen, efter ett tryckfrihetsmål, tvingades i landsflykt 1793. Projektet gick att genomföra med stöd från Svenska Akademin och Hvitfeldtska stiftelsen. Utgivare är Kungälvs musei vänner och Thomas Thorildsällskapet. Horace Engdal från Akademin var själv intresserad av Thorild. Och boken presenterades på bokmässan i september 2010. Det blev med lite arbete en mycket elegant bok. Thomas Forser, som också forskat kring Thorild skrev förordet, säger Kenneth. Boken om Thorild tilldelades utmärkelsen Årets bok 2010 av Bohusläns hembygdsförbund. 21
kungälv.kommunguide.se Upptäck floran och faunan på fästningen 22
Text: Åsa Thulin Foto: Åsa Thulin Har du varit på Bohus fästning och missat den lilla draken? Eller är du nyfiken på medicinalväxter? Besök Bohus fästning med nya ögon och upptäck växter med historia, vattensalamandrar och fladdermöss. V Vilken sorts djur tror ni finns här, frågar Fredrik Olofsson de runt 20 barn som samlats omkring honom vid dammen i fästningen. Ett av barnen svarar snabbt, vattensalamander. I skydd av skuggan från muren lyssnar skaran nyfiket när salamanderkunniga Fredrik berättar om den lilla varelsen som kryper ner i dammen i maj och lämnar den i augusti. Ett groddjur som inte gillar när det är för varmt. På höstkanten kryper den in i springorna i fästningsmurarna och håller sig där tills våren går mot sommar. Det är ett växelvarmt djur. Den är väldigt duktig på att hitta ställen som är frostfria och då klarar den sig. Den går i dvala, berättar Fredrik initierat. I en liten balja med vatten har han, med tillstånd från länsstyrelsen, lagt ett par salamandrar som gruppen kan titta på. Det är den mindre vattensalamandern, en hona och en hane. Vet ni vad hona och hane är, frågar Fredrik barnen. Det är en mamma och en pappa, svarar flera i munnen på varandra. Hanen är något färgstarkare än honan. Han har svarta prickar och en kam längs ryggen. Ser ut som en liten drake. Honan saknar kam och är mest bara lite brun. Den här varma sommardagen har vattensalamandrarna dragit sig mot svalkan i botten på den fyra meter djupa dammen. 23
24 Men det kryllar av liv i vattnet. Fredrik berättar att det nog kan finnas uppemot ett hundratal vattensalamandrar. Om man ställer sig och tittar ner i vattnet kan man se hur de kommer upp för att hämta luft. Det är också annat som myllrar. Gruppen får se dykarbaggar. I vattenbrynet syns flera iglar. Relativt långa, slingriga. Fredrik tar en i handen och visar. Den biter sig fast i hans finger och sitter envist kvar. Efter lite spänning bland besökarna släpper den äntligen och vi får veta mer om vattensalamandrar. De äter insekter och är lite giftiga. Det är bara en av anledningarna till att man inte ska ta på dem. De har också väldigt ömtåligt skinn som lätt går sönder. De är dessutom fridlysta. Man får inte fånga, flytta dem eller förstöra där de bor, säger Fredrik. Barn och vuxna från Ängsblommans förskola i Kungälv är några av dem som följt med på vattensalamandersafari. Det är ett roligt sätt för barnen att lära känna fästningen på, säger förskollärare Ann-Cathrine Ström Isaksson. Fästningen är inte bara hem för vattensalamander. Spillning på bänkarna nere i de så kallade Ryssvalven avslöjar en annan invånare, fladdermusen. Jag tror att vi har de tre vanligaste arterna som finns i Sverige här, bland annat nordisk fladdermus och gråskimlig fladdermus. Men det har aldrig gjorts någon riktig inventering, säger Eva Hansson, rutinerad fästningsguide. När fästningen är öppen på dagtid håller sig fladdermössen dolda i tak och väggar. När något snabbt flyger ut och in i valven vid den tiden, är det snarare de många svalorna och tornseglarna besökarna får stifta bekantskap med. Vi har också brunand som häckat i dammen. Den kom på 70-talet, försvann och är tillbaka igen. Det smyger också in en och annan grävling. Och så har vi fästningskatten. Det är två till tre olika vildkatter som går här. Deltagarna på ett litet midnattsbröllop en augustinatt upptäckte att de inte var ensamma i ryssvalven. Natten var alldeles stilla. På dammen flöt en båt med marschaller. Det var väldigt mysigt. Jag vigde föräldrarna. Parets barn som var med tyckte att det var så häftigt med alla djur som kom fram, berättar Eva. Fästningsområdet har också en flora med mycket gamla anor. Sommaren 1746 var Carl von Linné här. Jag har roat mig med att titta efter de arter han dokumenterade. En del av de växterna finns kvar, säger fästningsguide Carina Peltola. Än idag går att hitta spännande medicinalväxter, som
en gång använts för sina olika egenskaper, mer eller mindre hälsosamma. Carina berättar att Linné först inte blev insläppt på fästningen. Han fick snällt ta sig iväg och hitta nattsömn utanför murarna. Nästa dags morgon var han välkommen in. Odört, sprängört och bolmört, alla tre giftiga växter, är något av det han hittade. Att det finns giftiga växter är en av anledningarna till att det är förbjudet att plocka några blommor eller växter på fästningsön, säger Eva. Hon berättar vidare att det har funnits en örtagård. Stora fläderbuskar, som växer med grova stammar nära murarna, är bara ett tecken på det. Mot slutet av 1700-talet sprängde man runt fästningen för att den inte skulle användas igen. Efter det dök det upp en mängd växter. Frön kan ligga länge i marken i vila och sätta igång att gro när omständigheterna blir bra. För inte så länge sedan gick att hitta alruna strax utanför fästningen. Enligt sägnerna skulle den bli bragd om livet som drog upp alrunan. Ännu en anledning att låta växterna stå där de står, säger Eva med ett skratt. 25
kungälv.kommunguide.se På väg mot rampljuset 26
Text: Åsa Thulin Foto: Jonna Hakefjord, Åsa Thulin Många när drömmen om en karriär i rampljuset, få når ända fram. Men på inriktningen musikalartist på Mimers Hus gymnasium får eleverna en chans att smaka på rampljuset. En språngbräda, en rolig gymnasietid och en bred utbildning. N När jag började kunde jag inte föreställa mig att det kunde bli så här bra. Man har utvecklats så vansinnigt mycket, säger Rebecca Alfredsson. Man har växt som person och fått enormt mycket mer erfarenhet och egenskaper, fyller Daniel Ottosson Andersson i. De är klasskamrater och går sista året på musikalinriktningen på estetiska programmet. De kom in på utbildningen från lite olika håll. Rebecca har siktet inställt på en dramakarriär och visste redan från sjuan att det var musikal hon ville läsa på gymnasiet. Hon har hållit på med teater, har dansat och sjungit på fritiden så länge hon kan minnas. Daniel hade dansat pardans och upptäckte först på gymnasiets Öppet hus att musikalinriktningen kunde vara något. Förutom dansen har han gärna tagit chansen att sjunga för folk när tillfälle dykt upp. Men skolad var han inte. Nu vet jag hur jag ska göra för att det ska låta på ett speciellt sätt. Från att ha varit en urkass sångare är jag nu helt okej, säger Daniel och ler. Redan från första året får eleverna enskilda sånglektioner varje vecka, vilket är relativt unikt på gymnasieutbildningarna. Sångundervisning i grupp ingår också, liksom teater- och danslektioner. Eleverna får helt enkelt bredden och grunden för en spirande karriär som musikalartister. Dessutom har vi roligt mellan matten och svenskan, säger Rebecca. Klassen är sammansvetsad. Genom åren och övningar i gruppen har de lärt känna och lita på varandra. Vi är varandras studiematerial, som våra lärare säger till oss. Man lär sig av varandra, säger Daniel. 27
Här kan jag vara jag. Det är okej att göra saker utifrån sig själv. Det är ingen som skrattar åt en, säger Rebecca. De pekar också på bredden de får genom musikalinriktningen. Förutom att estetiska programmet är studieförberedande för vidare studier på högskola och universitet, så får eleverna musikalinriktningens komponenter dans, drama och sång. Dessutom får de en inblick i arbetet bakom scenen med smink, dekor, kostym, ljud och ljus. Det öppnar för många olika typer av arbete inom branschen. Under de tre år eleverna går på skolan får de möta publik på olika sätt i små och stora sammanhang. Minst en gång om året gör de en produktion där de får stå på scenen i teatern på Mimers hus. För Daniel och Rebecca närmar sig slutproduktionen de ska göra i slutet av trean. Då blir det fyra intensiva veckor med enbart repetitioner inför föreställning för betalande publik. Det ska vara som en arbetsplats så att eleverna får känna på lite verklighet. De ska få en utmaning att växa, samtidigt som produktionen ska hålla för publik och att eleverna är nöjda med det de gör, säger Anna Zetterberg som är teaterlärare. Lärarna på inriktningen har i de allra flesta fall själva en bakgrund i branschen. Anna har varit lärare på musikalinriktningen i många år. Hon är dramapedagog, men har 28 också arbetat som dansare. En gång i tiden hade hon dansstudio i Kungälv. Kollegorna Kristina Rossa Ek och Lena Dackehed har också erfarenheter utanför skolan. Kristina är operasångerska, artist och sångpedagog. Lena har arbetat som dansare och musikalartist. Dessutom är hon utbildad idrottslärare. De har ett nära samarbete med lärarna i de teoretiska ämnena. Vi ser till exempel att de som är skoltrötta får extra energi av att sjunga och dansa. Det ger en skjuts även i de andra ämnena och bättre studieresultat, säger Anna. Musikalinriktningen är populär och skolan har ett gott rykte. Det är inte svårt att locka elever. Vi har många elever som kommit in på yrkesutbildningar efter gymnasieskolan och jobbar professionellt. Många blir musikalartister som en del av en ensemble. Men det är ju få som får huvudrollen, säger Lena. Men många hamnar i kulturbranschen som dansare, lärare, jobbar med ljud, ljus, som producenter och projektledare inom kultur. Vi förbereder dem för livet och fortsatt utbildning, säger Anna. Plus att de har förfärligt roligt under sin skoltid. En tid de minns med glädje, säger Kristina Rossa Ek. Både Rebecca och Daniel är fullt medvetna om att det är