VIKTEN AV GRÖNA MARKBESIKTNINGSMÄN

LIR VIKTEN AV GRÖNA MARKBESIKTNINGSMÄN AV Kerstin Nilsson, Taggen Markkonsult Vid ett seminarium i Alnarp i januari 2008 kring utbildning av besiktningsmän inom mark/landskap/trädgård, belyste jag behovet av gröna besiktningsmän i ett inlägg som jag kallade I huvudet på en besiktningsman. - Jag funderar ofta på varför ingen nu för tiden verkar göra fel. Ändå blir det fel. Alla menar sig kunna allt. Är man vägbyggare så kan man göra trädgård. Är man husbyggare kan man sätta gatsten. Varför har det blivit så att ingen vidgår att man har gjort fel, har missat, har kunskapsbrister? Jag började min bana som besiktningsman för gott och väl 30 år sen och har jag ännu inte upphört att förvåna mig. Visserligen har förekomsten av fel i en anläggning under dessa år varierat, i synnerhet i goda tider. KONJUNKTURSVÄNGNINGAR Under konjunkturer med lägre byggverksamhet blir det anläggningar med mindre andel fel. Då har inte de oseriösa, okunniga så stor chans mot de som står för motsatsen. I byggruschperioder tenderar det att bli mer och mer fel. Det är säkert inte bara tajta tidplaner. Det kan lika mycket tillskrivas bristen på yrkeskunniga människor som ska bygga husen, marken eller vad det nu är för beståndsdel i ett byggprojekt. KOMPETENS Jag möter nuförtiden många unga i branschen. Många är duktiga, välutbildade, ambitiösa och faktiskt också ödmjuka inför gamla kunskaper. Men, många alltför många tillhör en kategori som inte har skaffat sej några kunskaper om det man håller på med. Detta kan genomsyra hela företagsorganisationen från företagsledning, arbetschef, platschef till gubbarna på marken. Kerstin Nilsson, Taggen Markkonsult Verksam som grön besiktningsman. 1

Här nedan följer några exempel från min verksamhet under 2007 och hittills under 2008 HÄR DOG NÄSTAN ALLA TALLARNA Jag får ett utredningsuppdrag gällande tallar planterade utmed en väg som dött så när som på en! Beställaren en stor statlig sådan, en entreprenör en av de större i Sverige, som gett sej in på ett område där man inte har kunskaper. En kommun vars parkmänniskor varit inblandade först i slutet och som har de bästa kunskaperna om marken, om trädplanteringar, en projektör som säger sig inte veta något om trädplanteringar. Denna kombination gör ju att det blir fel. Och vems är felet? Ingen vill ta på sej något ansvar, i alla fall inte någon stor del av ansvaret för felet. Jag vet inte om man tvistar om detta fortfarande. Parten som ska ta över ansvar och drift av gatuplanteringen kanske får ta hand om resterna. De som bor utmed eller trafikerar gatan fick inte det dom önskade en ersättning för den avverkade tallskogen. Tallarna planterades i maj 2007. De började dö mitt i sommaren. Varför? Fel växtslag, fel jord som dom planterades i? Högt vattenstånd? Foto: R. Hugosson Packade lerjordar och vatten Ett annat utredningsuppdrag fel på den utlagda matjorden. Villabebyggelse, en i det fallet alltid okunnig part, husköparen som har konsumenttjänstlagen/abs 05 som jurisdisk stöttepelare. Ett av de större byggföretagen i Sverige är motparten. Jorden på tomten ska vara harpad matjord. Vid min fältundersökning kunde jag Normalsektion över tall- och björkplanteringen utmed gatan. Upprättad av en projektör som säger sig inte kunna något om trädplanteringar. Under den blöta sommaren 2007 nådde grundvattnet över rotsystemets nivå. Tallarna drunknade. konstatera att det inte var matjorden det var mest fel på. Matjorden som ingick i priset är avbanad åkerjord från den åker som exploaterats. Matjorden är återförd. Det är en åkerjord från platsen före byggnationen i ett av våra större odlingsområden i landet. Den är lerig. Entreprenören byggföretaget lägger ut jorden oharpad. Detta är kanske inte så allvarligt i sig, men behandlingen av den leriga jorden har troligen skett i fel fuktighetstillstånd. Man hanterar den i blött tillstånd, man fräser den i blött/fuktigt tillstånd. Och vad händer då med en lerig jord. Jo den havererar totalt. Den spricker med breda och djupa sprickor när den någon gång torkade upp under 2007. Den är som betonggolv när den är torr. Den går inte att gå på när den blir vattenmättad. Så klart att husköparna reagerar och tror att dom inte fått det dom betalt för d v s harpad matjord från en lerig åker. Vid min fältundersökning konstaterar jag att det som ligger under den återförda åkerjorden är dels blålera, dels sån lera som man gör gult tegel av och annan lera alven som är hanterad med högsta grad av oförsiktighet. Vid avbaning har man blandat alla leriga massor som legat under den odlingsbara delen av jorden. Det är massor från ledningsschakten blåleran ligger ju som regel lite djupare än alven. Tegelleran ligger ännu djupare. Området vattenmättat. Vattennivån ligger på vissa tomter på ca 50 cm. Man har inte från början avlett vatten från högre liggande omgivningar. Dräneringar finns men betjänar byggnadernas 2

grundplattor. Någon dränering av tomtmarken med lermassorna som hanterats felaktigt finns inte. Under det skikt som får räknas som växtbädd är terrassen packad. Det går inte med sticksond att komma genom denna. Det står nog ganska klart att alla transporter i samband med byggnation har skett på terrassen. Eftersom terrassen också består av leriga massor sker det ju också här en avsevärd packning. Att arbeta med leriga jordar kräver kunskaper om detta i synnerhet när väderleken är regnig. Alla bönder från Skånes lerslätter till de odlingsområden som finns i Umedalen vet att lerhaltiga jordar kan man inte bearbeta om de inte är tillräckligt upptorkade. Då maler frågan i en besiktningsmans huvud. Är det någon som tror att vi inte behöver gröna markbesiktningsmän? En entreprenad med villor där villaägarna får en tomt med utlagd åkerjord. Under åkerjorden/ matjorden finns rejält med leriga ältade massor. Upp i dessa leriga massor kommer grundvattnet fram på 40 60 cm djup. Terrassen är packad. Vattnet kan inte ta vägen någonstans, i alla fall inte neråt. Foto: K. Nilsson Inte nog med att villornas växtbäddslager som ska bära både gräs, träd, buskar, kanske grönsaker och sommarblommor är vattenmättat, så svämmas en del tomter över med ytvatten från högre liggande områden. Det är inte kul att vara trädgårdsmakare här inte. Foto: H. Mosén Gräs är inte bara gräs Ett besiktningsuppdrag, ett allmännyttigt bostadsföretag. Nya spännande lägenheter i varierade hus, från höghus till radhus. Mycket gräsytor som dels de boende ska sköta dels som ligger på bostadsföretaget. Gräsfröblandning angiven. Sammansättningen i det färdiga gräset motsvaras av det i handlingen angivna. Det sådda gräset stora ytor har såtts med en helt annan blandning än det som föreskrivits. T o m i en yta som ska vara naturmark har denna såtts en villablandning. En stor andel frö är rajgräs. Rajgräs är ett billigt storfröigt gräs. Det är inte säkert att allt rajgräset överlever barkmarksvinter som det mestadels är i denna del av landet där denna anläggning finns. Om en stor del av gräsplantorna dör över vintern så kommer ogräs istället att invadera de glesa gräsytorna. Vems är felet. Jo naturligtvis har entreprenören inte förstått att det är skillnader på olika gräsfröblandningar. Entreprenören köper det som är billigast (?). Att det finns angivelse i handlingarna om gräsfröblandningen har han inte noterat. 3

Ett annat besiktningsuppdrag. Anläggningen byggd på ett däck. Växterna ska klara extrema förhållanden som torr och solig växtplats. Här är föreskrivet ett gräsfrö som tål detta och som inte är avsett att klippas. Vad gör entreprenören. Jo han handlar en påse gräsfrö lagom stor i närmsta byggvaruhus. En blandning avsedd för villagräsmatta sås istället för det föreskrivna fröet. Om det inte hade upptäckts hade beställaren fått dras med en skötselinsats med gräsklippning som inte alls var meningen. Falsarium med växtursprung Ett nyligen genomfört besiktningsuppdrag. Av en händelse kollar jag en växtetikett på en klängväxt. Den ska ju egentligen vara borttagen vid slutbesiktningen. Enligt handlingen ska det vara en E-planta, Clematis Georg. En sådan ska vara svenskodlad. Den här kommer från Danmark. Den är med all säkerhet inte svenskodlad. Det kan mycket väl vara en Georg E-planta i botten. Men för plantskolorna i Sverige är det illojal konkurrens. Varje E-planta kostar en slant extra att köpa. Slantar som går till upphovsmannen för nedlagda kostnader och kommande utvecklingsprojekt. En petitess i denna entreprenad, men det kunde också ha varit stora skogslönnar med krav på E-plantkvalitet kanske med stamomfång 20-25 som kan kosta 5 6 000:- per styck där det också är viktigt att det är just frökälla Ultuna för härdighetens skull. Entreprenören handlar upp av plantskolor i Danmark, Holland och numera också Polen inom ramen för EU. Men E-plantor blir det ju inte om dom inte har odlats i Sverige. Leverantörer i andra länder kan ju rimligen inte presentera ett E-certifikat för sina E-plantor. Kollar ni detta? Kopia av växtetikett för Clematis Georg som enligt handling ska vara E-planta. Växten är inköpt i Danmark. Växter är inte simkunniga En annan på nära håll upplevd entreprenad. En kommun, en entreprenör på ramavtal. Ett exploateringsområde. En gammal betesmark, ganska så sank även då de öppna dikena fungerade. Dikena finns inte kvar. Marken ängen har körts sönder av forskellige maskiner. Ängen fylls ut för att undvika det innanhav som fanns vintern före. Det plockas sten, det körs till förbannelse på denna yta. Inte helt upptorkad när det görs. Jorden är siltig, mjälig. Sommaren-hösten 2007 försvinner i blötans tecken. Ingen sådd av ängen det går helt enkelt inte. I oktober/november planteras hasselbuskarna i en mulligare jord som det schaktats ur för i det siltiga/mjäliga underlaget. Våren 2008 är inte heller torr och buskarna står i vatten. När sommaren kommer har de flesta plantorna drunknat. Jag tror nu inte att det artar sig till en hassellund i ytor som har hanterats på detta sätt. Hassel är dessutom en växt som inte är särskilt glad i blöta växtplatser. Då maler frågan i en besiktningsmans huvud. Är det någon som tror att vi inte behöver gröna markbesiktningsmän? 4

BFörsök till hassellund i en sönderkörd och välpackad siltig/mjälig jord. Vattnet tar god tid på sig att dränera bort. Här drunknade flertalet hasselplantor i våras. Foto: K. Nilsson Vad gör man åt att det blir alla dessa fel i entreprenader? Som när det som regel blir fel är det kunskapen som brister. Det är alldeles för lätt att vara okunnig och få godkänt för jobb som man inte klarat av att göra rätt. Beställaren är alldeles för okunnig och kan inte ställa de rätta kraven. Och beställaren följer sällan upp entreprenaden. Alltför vanligt är att den som gör besiktningen inte är branschkunnig. Besiktningsmannen är ofta byggbesiktningsmannen som tar den gröna biten också av någon anledning. De som gör de gröna delarna av anläggningen har nästan aldrig någon egenkontroll på dessa i entreprenaden ingående arbeten. Varför? Beställaren är otydlig i sina krav och i sin uppföljning av att egenkontrollen fungerar. Entreprenören skiter i att verka för att den gröna delens moment får samma status som ledningsarbeten, väganläggningar m m i egenkontrollhänseende. Alla som är inblandade i byggprocessen måste verka för en bättre kvalitetskontroll annars fortsätter andelen fel att vara mycket hög även i framtida entreprenader. 5