Reserapport Besök i Skellefteå Sankt Olovs församlings Vänförsamling i Ndolage 16 25 oktober 2008
16 oktober Utresa till Arlanda. Övernattning på Rest & fly, på Arlanda. 17 oktober Resa under dagen till Kampala/Entebbe via Amsterdam. Inkvartering på Sofia Hotel vid Entebbe. 18 oktober Resa med bil till Ndolage församling. Kort stopp i Bukoba vid ELCT:s Bookshop och café. Framme vid Ndolage kyrka vid 16:30. Lunch och mottagning i kyrkan. Sedan hem till familjerna. (ELCT = Evangeliska Lutherska kyrkan i Tanzania) 19 oktober Gudstjänst i kyrkan i Ndolage. Jan Lundman predikade och vi överlämnade presenter från Sankt Olovs församling, i form av två tavlor. En föreställande Sankt Olovs kyrka och en med en bibeltext med hälsning från Carina Wikman. Kyrkfika inne i kyrkan, p g a regn. Till marknaden i Kamachumu för tyg-shopping, kangor och kitengen. Lunch hos Mrs Grace Muhungye. Med hennes bror Leonidas Mutashobya Muhanika som pratsam guide, besökte vi hennes föräldrars hus, en gammal Haya-hydda. Ytterligare en bror bjöd på läsk i ett nybyggt hus. Åter till Rev Luberes hem för eftermiddagsfika. Sedan med bil till middag hos Mr C Kalumuna. Hem till familjerna. Ndolagedistriktet som leds av evangelisten Joshwa Ndyamukama, bildades 1910 och har 1665 medlemmar. Ndolage församling har sammanlagt 3437 medlemmar 20 oktober Besök i Busiiko församling. Vi möttes i backen av barn och ungdomar som sjöng, och viftade med kvistar. Vi blev bjudna på lunch och fick presenter. Där satte vi som en symbolhandling, plantor, som de lovade att sköta om och vårda, liksom vår nya vänförsamlingsgemenskap. Busiiko distriktet startade 1930 och har 420 medlemmar och leds av evangelisten Joseph Bangereza
Besök i Makongora församling. En liten men duktig ungdomskör medverkade, med en trumkille som gått afro-art-linjen på Ruhidja. Det blev mycket sång, dans, tal och fika i ett församlingshus intill. Vi fick av Betania-kvinnorna, frukt- och grönskaspresenter inslagna i bananblad. Makongora distriktet startade 1939 och har idag 480 medlemmar. Evangelist är Anthony Bantulaki. Därefter besökte vi en präst i en grannförsamling i samma kontrakt som Ndolage. Han hade i våras besökt Sverige och Vreta klosters församling, i Linköpings stift. Vi tittade in deras halvbyggda nya, jättestora kyrka. Så åkte vi vidare till Mrs Imelda Lutainduka och hennes familj. Hon är en god vän till Arne Kjellgren och arbetar på sjukhuset. Där bjöds vi på middag. Sedan åkte vi hem till våra värdfamiljer. Det var elavbrott, och därför mycket mörkt! 21 oktober Dagen började med ett besök i Kagoye församling. Det distriktet är det nyaste distriktet i Ndolage församling. Det startades 1991 och har idag 287 medlemmar, och leds av evangelisten Adamson Mbaze. Vi upplevde att medlemmarna var något äldre sammanhang, men med en duktig ungdomskör. Efter välkomstmöte i kyrkan, bjöds vi på fika och fick presenter. Vi åkte vidare till Mafumbo församling. Distriktet bildades 1937 och har totalt 440 medlemmar och leds av evangelisten Georgina Bangereza, den enda kvinnliga anställda i Ndolage församling. Detta föreföll vara en församling bestående av fler yngre medlemmar. Det kändes fattigare och vi upplevde att en del inte var så friska. En ung mamma hade nyfödda tvillingar, som hon och äldre syskon turades om att bära på ryggen. Där bjöds vi på lunch. Därefter fördes vi hem till evangelisten Joshwa Ndyamukama för ett eftermiddagsfika med samosas och injera. Middagen bjöds vi på hos familjen Bachuba. 22 oktober Första målet för dagen var primary school i Ndolage, som ligger nära kyrkan. Den grundades 1940, och har nu 570 elever från förskola till sjunde klass. Klasserna ett och två delar dagarna i två halvor. Vi gick runt i klassrummen och blev hälsade av eleverna med: Good morning visitors i kör. Fyra barn satt i varje bänk, alla i skolkläder med kjol/byxor, vit skjorta och grön tröja. Vi bjöds även på en uppvisning med en jaktdans. Därefter åkte vi till sjukhuset på Ndolage där vi togs emot med förmiddagsfika, information och rundvandring. Vi blev även bjudna på lunch och fick presenter, t-shirts med swahilikurs på.
På Ndolage Hospital finns en sjukhuskyrka som också utgör ett distrikt i Ndolage församling. Det bildades 1969, har 145 medlemmar, och leds av sjukhusprästen Ephrahim Shumbusho. Därefter fick vi en promenad över till sjuksköterskeskolan. Där blev det först fika. Nu träffade Anna Berg, instruktionssköterska och Margareta Nilsson, vårdlärare, som båda nyss kommit till Tanzania, utsända av Svenska kyrkan. Där bjöds på rundvandring i skolans lokaler och i elevhemmen. Sedan blev det middag och elevernas kvällsgudstjänst avslutade dagen med fantastisk sång. 23 oktober Först ett besök i Mrs Nester Luthoshas familj, där vi bjöds på kaffe eller the. Hon är fosterdotter till Mattias Luthosha som var en av pionjärerna i ELCT. Därefter ett besök hos familjen P Kahigi, prosten Brighton Kahigis bröder, där vi bjöds på lunch. Deras släkt är en berömd hövdingsläkt, och vi förstod att de var viktiga i kyrkohistorien i ELCT, framför allt inom den katolska kyrkan. Därefter bar det direkt iväg till Ndolage kyrka. Efter ett fika hos Godwin Lubere, (inklusive presenter av prästfamiljen) fick vi ett samtal för oss själva i kyrkan, inför den träff som den lokala vänförsamlingskommittén planerat. Den avlöpte under ömsesidiga hedersbetygelser och presenter. Vi gav våra gamla gröna sommartröjor till evangelisterna och fick fina skjortor/klänningar av dem. Sedan utbröt en riktig festkväll hemma hon pastorn med alla värdfamiljer, kommittémedlemmar, doktorn från sjukhuset m fl. Väl hemma hos värdfamiljerna blev vi än en gång avfirade och fick presenter. 24 oktober Först, frukost hos värdfamiljerna och därefter adjö till dem. Därefter avfärd från kyrkan i Ndolage för en kort bilresa med besök i tre familjer i närheten, som finns med i Huyawaprogrammet. Våra guider var prästen och nu även chefen på Huyawa, Christofer Mbuga, Evangelisten Joshwa Ndyamukama, som även fungerar som lokal kontakt, och distriktets samordnare från Huyawa. Familjerna såg ut som följer: 1. En ensamstående mamma, Leonida, 30 år, med två små barn, 5 och 3 år. Mannen dog 2005. Hon och ett av barnen är testade positiva HIV-bärare och får medicin. Hon har synliga symtom. Barnen går ännu inte i skola. Hon har stora behov av psykosocialt stöd och av ett bättre hus. 2. En ensam mamma, Wivina 44 år, med 4 barn, alla i skolådrar. Maken dog 2000. Hon är inte testad, och ser frisk ut. Hon har råtts att testa sig, men vill inte. Hon har ekonomiska problem. Hon har en liten egendom, och arbetar en del för grannarna mot betalning, men behöver ekonomisk hjälp för barnens skolgång och medicin.
3. En ensam mamma, Valentina 49 år, med tre barn och ett barnbarn. Äldsta dottern är död. Hon får ekonomiskt stöd för en dotter i högstadiet och medicinsk vård. Så åkte vidare till Ruhidja, för besök hos Eva och Michael Lenberg. De bjöd på lunch, tog oss med på en rundvandring på skolan. I den ingick en träff med några musikelever som sjöng och spelade för oss. Där träffade vi även biskop Buberwa, som var där på sammanträde med skolstyrelsen och fick hälsa på honom. Ett eftermiddagsfika under deras solparasoll av bananblad med lite samtal om missionärslivets fram- och baksidor hann vi med innan vi reste vidare till Bukoba. Dit kom dit lagom för en promenad och middag. Vi inkvarterades i ELCT:s hotell i fina hotellrum, med lyxig dusch, med vatten från ovan! Efter middagen, satt vi på Bukoba hotell och pratade om våra intryck. En liten runda gav följande tankar: En sådan glädje och ett sånt liv i gudstjänsterna! Låg medelålder i församlingarna, många barn. En otrolig värme har strömmat emot oss från första stund. De har delat det som de har med oss. Undrar hur det ska gå med sekularisering nu när parabolerna är på plats och kommunikationerna ökar så snabbt? Alla intryck från den yttre världen, hur kommer de att kunna hanteras? 25 oktober Morgonen började med ett besök i den Lutherska katedralen i Bukoba. Där pågick en konfirmanddag med 120 konfirmander som gjorde sina slutprov. Vi såg den förre biskopens, Kibiras, grav och tittade runt i lokalerna. Därifrån tog vi en promenad till ELCT:s Bookshop för lite shopping. Där finns lite hantverk, vykort och souvernirer, förutom böcker och tidskrifter. Dit kommer t ex skolbarnen för att köpa sina skolböcker. Så åkte vi ut från staden för att göra ett besök i en alldeles ny Secondary school som ELCT öppnat. De som haft barnen i primary school på Kibeta shule, ELCT:s primary school, har önskat att det ska finnas en fortsättning med undervisning på engelska, av samma status. Där var påfallande unga, ambitiösa och nyss utbildade lärare. Utrustning för dataundervisning fanns men dito för de tekniska ämnena verkade saknas. Skolan kan skryta med goda resultat i de nationella proven. Vi blev bjudna på ett rejält fika och hann föra ett trevligt samtal med lärarna. Sedan åkte vi till Tumaini Centre. Där drivs ett projekt för att ta hand om gatubarn i Bukoba. Den svenska diakonissan Deborah Brücke (som f ö även var med och startade Huyawaprogrammet) hann vara med och sätta igång det för nu snart 8 år sedan. Hon dog i december förra året. Det leds nu av syster Adventina Kyamanywa. Vi blev presenterade, fick ta del av några av barnens berättelser, blev bjuda på fika och rundvandring. Där sker ett fantastiskt arbete med stor omsorg
om barnen. Första målet är att hjälpa barnen att komma hem till sina familjer igen, men i de fall det inte går, hitta nya familjer, få ordning på skolgång och kanske att få lära sig något som man kan försörja sig själv på så småningom. Centret kunde uppvisa en välskött trädgårdsanläggning med grönsaker och frukt, kor, höns och kaffebuskar. Tillbaka till Bukoba åkte vi för lunch på hotellet och därefter en tur till barnhemmet och yrkesskolan för flickor i Ntoma. På vägen dit hann vi med lite snabb växling och shopping av kangor/kitengen. Det har inte varit några luckor för shopping! På Ntoma var det lördagsstilla. På barnhemmet var de flesta i personalen var lediga. Tre riktigt späda barn födda de senaste veckorna hade förlorat sina mammor i samband med födseln, men verkade må gott i sköterskornas vård. Resten av barnen verkade också må gott. Det är även här meningen är att de efter vistelsen på Ntoma ska förenas med sina familjer igen, vid ca ett års ålder. På yrkesskolan blev vi förda runt på en tur för att se på lokaler och titta i flickornas boenden. Flickorna själva höll på med tvätt, strykning och att göra nya flätfrisyrer på varandra. På väg hem besökte vi Jans gamla granne i hennes hem, danskan Anne-Marie Wemmenlund, som varit missionär. Tillbaka i Bukoba kunde vi göra oss i ordning för kvällen. Vi var bjudna på middag hos Håkan Abrahamsson och Jenny Delén. Hon ingår i prästkollegiet som arbetar kring katedralen i Bukoba i nordvästra stiftet inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania, ELCT. Hon fungerar också som skolpräst. Håkan Abrahamsson arbetar som lärare på en gymnasieskola utanför Bukoba. De kommer från Lunds stift. I familjen finns också barnen Agnes, Mathilda, Signe och Johanna. Vi fick ta del av biståndsarbetarnas liv och vardag. Trevlig samvaro, även med Anna och Margareta från sjuksköterskeskolan, som kommit till Stan för shopping och lite gemenskap. Därefter åkte vi hem till hotellet för packning. 26 oktober Efter frukost blev det avfärd mot flyget i Uganda. Lunch åt vi under vägen, och var framme vid Entebbe 18:00. Incheckningar, middag och väntan, och till slut avfärd enligt planerna vid 23:00. 27 oktober Vi bytte flyg i Amsterdam, och landade 09:00 på Arlanda. Vi rusade genom hela Arlanda, till terminal 3 för att vi en stund trodde att vi skulle kunna boka om till ett tidigare flyg till Skellefteå, men det blev för dyrt. Så vi tog adjö till Jan som åkte direkt till Jönköping för att hälsa på sitt förstfödda barnbarn. Resterande tre tog en dusch och tupplur på Rest & fly, och reste hem med Sky Ways, kl. 15:00. Så var vi hemma enligt planerna utan missöden!