EU och socialpolitiken EU:s roll som socialpolitisk påverkare och aktör Josefine Nyby
EU:s bakgrund och utveckling Bildades i tiden för att hindra framtida krig i Europa (speciellt mellan Frankrike och Tyskland) Ganska snart fick de säkerhetspolitiska aspekterna ge vika för ekonomiska frihandelsintressen, och i ett senare skede även för politiska intressen EU har idag (2009) 27 medlemsländer och för en politik som på många sätt inverkar på de nationella regeringarnas socialpolitiska manövreringsförmåga
Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) Europeiska kol- och stålunionen Bildades 1951 på initiativ av framför allt den dåvarande franska utrikesministern Robert Schuman och fransmannen Jean Monnet Ett av syftena med unionen var att neutralisera konflikten om de fransk-tyska gränsområdena men också att gemensamt kontrollera produktionen och försäljningen av kol och stål. Medlemsländer: Frankrike, Västtyskland, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg
Europeiska ekonomiska gemenskapen EEG (EEC) Bildades 25 mars 1957 genom undertecknandet av Romfördraget. Medlemsländer: Västtyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Den mest betydelsefulla delen av Europeiska gemenskaperna (EG), som även omfattade Europeiska kol- och stålunionen samt Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Syfte: att skapa en ekonomisk union med gemensam yttre tullmur. Innanför denna skulle människor, varor, tjänster och kapital så småningom få röra sig fritt över gränserna. Blev ett verktyg för att utveckla medlemsländernas konkurrenskraft gentemot de båda andra ekonomiska stormakterna i den kapitalistiska världen Utgör idag den första av EU:s tre pelare, den som berör ekonomi-, social- och miljöpolitik. EEG fick namnet Europeiska gemenskapen (EG) genom Maastrichtfördraget som trädde i kraft 1993, i samband med att Europeiska gemenskaperna blev Europeiska unionen.
Fusionsfördraget 1965 Fördrag som förenade de tre existerande gemenskaperna under Europeiska gemenskaperna (EG). Detta innebar att institutionerna slogs samman till en gemensam kommission och ett gemensamt ministerråd. Det innebar också att Europarlamentet inrättades Första demokratiska valet till Europaparlamentet hölls dock först 1979
Europeiska Unionen 1993 Maastrichtfördraget 1 november 1993 Utvidgade Europeiska gemenskaperna till att även omfatta utrikesoch säkerhetspolitik, rättsliga och inrikespolitiska frågor samt penningpolitik (EMU). Upprättade en ny organisationsstruktur och namnet "Europeiska gemenskapen" ersatte officiellt det tidigare namnet "Europeiska gemenskaperna". De viktigaste institutionerna inom unionen är Europeiska unionens råd ("ministerrådet"), Europeiska kommissionen, Europaparlamentet samt EG-domstolen. Pelarstrukturen liksom Europeiska gemenskapen kommer att helt avskaffas om det föreslagna Lissabonfördraget (2007) ratificeras
EU:s medlemsländer Ursprungligen 6 länder: Frankrike, Västtyskland, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg 1973: Storbritannien, Danmark och Irland 1986: Grekland, Spanien och Portugal 1995: Finland, Sverige och Österrike 2004: Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien, Slovakien och Tjeckien. 2007: Bulgarien och Rumänien
EU:s nuvarande medlemmar och kandidatländer, 2016
EU som socialpolitisk aktör Vilken socialpolitisk roll spelar EU? Hur påverkar EU enskilda nationers socialpolitik? Viktigt att skilja mellan de effekter som EU-integrationen har på medlemsländernas socialpolitik via direkt (t.ex. EU:s direktiv om minimikrav för arbetstagares sociala trygghet) och indirekt påverkan (t.ex. Maastricht-fördragets regler för ekonomiskt och monetärt samarbete)
EU:s socialpolitiska kompetens EU har inget eget egentligt regelverk för social trygghet, men påverkar ändå enskilda länders socialpolitik via strävanden att stärka den inre marknaden (t.ex. direktiv om överförbarheten av införtjänade socialförsäkringsförmåner som pensioner, hälsovård) Romfördraget (1957): social trygghet hör till enskilda länders kompetens (ges kompetens att samordna vid behov) Utvecklingen på senare tid har inneburit utvecklingen av en europeisk social dimension och ett allt större direkt och indirekt inflytande på medlemsländernas socialpolitik (t.ex. via OMCförfarandet, kampen mot fattigdomen) Den nya EU-konstitutionen (Lissabonfördraget) innebär i sig inte någon förskjutning av socialpolitiskt beslutsfattande från nationell till EU-nivå
Romfördraget Ratificerades 1957, trädde i kraft 1958 Berörde närmast ekonomisk (och delvis även politisk) integration Sociala frågor även representerade, bl.a.: Arbetstagares rörlighet (sociala försäkringsförmåner ska vara överförbara mellan länder) Lika lön för kvinnor och män Grundandet av ekonomiska och social fonden (ESF) Stöd för yrkesutbildning Stöd för ökat samarbete mellan medlemsländer beträffande socialpolitik
Maastrichtavtalet Undertecknades 1992, trädde i kraft 1993 Sociala vitboken: Reglering av offentliga hälsovårdens och arbetarskyddets kvalitet Introduktion av social dialog på EU-nivå Community Charter of the Fundamental Social Rights of Workers - satte upp minimiregler för socialskyddet, som skulle införlivas i medlemsländernas lagstiftning genom s.k. Soft law Aktionsplan för att stärka EU:s sociala dimension
Amsterdamfördraget Undertecknades 1997, trädde i kraft 1999 Gav EU formell befogenhet att ingripa i socialsystemens struktur (art. 136, 137), men trots detta har största delen av socialpolitiska beslutsfattandet legat kvar på nationell nivå Agreement on Social Policy : Bekämpning av olika typer av diskriminering Ökad kontroll av offentlig hälsovård Ökad koordinering och samarbete inom sysselsättningspolitik (EES, EU:s sysselsättningsstrategi) Metoden för öppen samordning (OMC) tas i bruk (är dock inte bindande för medlemsländer)
Lissabon-strategin Europarådets möte i Lissabon 2000 - lyfte upp socialpolitiken till samma nivå som ekonomisk politik och sysselsättningsfrågor Uppföljning av medlemsländernas socialpolitik Bekämpning av fattigdom (Social Agenda 2003-2005) Nationella aktionsplaner (NAPs) Utveckling av pensionssystemens hållbarhet Satsningar på utbildning, IT och forskning OMC ( Open Method of Coordination ) utgör det centrala verktyget för att verkställa dessa mål innebär i praktiken en strömlinjeformning av bl.a. socialpolitiken i olika länder genom benchmarking och grupptryck Social Agenda (2) 2005-2010 mål: att avskaffa fattigdomen inom EU till år 2010
Nice-fördraget Undertecknades 2000, trädde i kraft 2003 Fördragets huvudsyfte var att förbereda unionens institutionella struktur för utvidgningen av tio nya medlemsstater 2004. Medförde inga större förändringar i EU:s socialpolitiska kompetens, men betonade betydelsen av att via OMC skapa miniminormer för social trygghet, att skapa en Social Agenda och att intensifiera bekämpningen av fattigdom Genom utvidgningen av EU till forna öststatsländer har betydelsen av en europeisk social agenda accentuerats
Lissabonfördraget (reformfördraget) EU:s nya konstitutionsfördrag Undertecknades av EU:s stats- och regeringschefer 2007, och trädde i kraft 2009 Har kanske störst inverkan på EU:s inre beslutsfattande (EU får egen utrikesminister och president, införande av kvalificerad majoritet i rådet, parlamentets roll ökar etc.) Socialpolitiskt sett ökar EU:s befogenheter att övervaka och styra medlemsländernas hälsopolitik, men i övrigt har fördraget liten betydelse härvidlag (socialpolitiken hör till områden för delad befogenhet)
Dublinkonventionen och Dublinförordningen Folkrättslig konvention Dublinkonventionen undertecknades i juni 1990, trädde i kraft i september 1990, gällde EG-länderna Syfte: att garantera asylsökande ett rättssäkert asylfarande, samt att hindra asylsökande att söka asyl i flera konventionsländer Ersattes år 2003 med Dublinförordningen, som omarbetades och undertecknades 2013 Avgör vilken EU-medlemsstat som ansvarar för att pröva en asylansökan Syfte: att garantera asylsökande ett rättssäkert asylfarande, samt att hindra asylsökande att söka asyl i flera konventionsländer
EU:s sociala tyngdpunktsområden Regler för lika behandling av kvinnor och män (t.ex. på arbetsmarknaden och pensionsvillkor) Skydd av arbetskraft (arbetsskydd) Skydd av sociala förmåner för flyttande arbetskraft Europeiska socialfonden (finansierar olika projekt) Regleringar av hälsovård och säkerhet Satsningar på bekämpning av fattigdom ( Social exclusion ) Ökad strävan efter likriktning av förvärvspensioner Ökade satsningar på en gemensam sysselsättnings-strategi (full sysselsättning)
Hur påverkar EU medlemsländernas socialpolitik? Snävare ekonomisk-politisk rörelsefrihet Maastrichtavtalet förbjuder underskottsfinansiering EMU:s konvergenskriterier förutsätter en stram ekonomi (låg ränta och inflation, kontrollerad offentlig skuldsättning, lågt budgetunderskottet) Ökad samordning av medlemsländernas socialpolitik via OMC (metoden för öppen samordning) Transparens, övergripande miniminivåer och överförbarhet av förmåner Under 2000-talet har man satsat speciellt på att minska fattigdom och social exkludering genom införandet av s.k. NAPs Ökad betoning av produktiva socialpolitiska lösningar Social investment paradigm : socialpolitiken ska främja den ekonomiska konkurrenskraften och vara investerande (t.ex. utbildning, familjepolitik) Är nära kopplad till strävanden om att öka EU-områdets internationella konkurrenskraft
Vilka effekter har då detta haft på medlemsländernas socialpolitik? Ekonomiskt sett innebär EU:s ansträngningar att medlemsländernas regeringar tvingas till finanspolitisk återhållsamhet (dvs. att man undviker ökningar i de största kostnadsområdena såsom social trygghet, hälsovård och utbildning) Politiskt sett är medlemsländerna förpliktade att följa de direktiv och övergripande linjedragningar som EU sätter upp (t.ex. Maastricht- eller Lissabonfördraget), likaså använder de gemensamma styrnings instrument (t.ex. OMC, NAP) Idémässigt sett påverkar EU hur enskilda regeringar (och politiker) konstruerar socialpolitiska problem (såsom fattigdom) samt vilka lösningar de använder för att lösa dessa
Exempel: Europe 2020 EU's strategy for smart, sustainable and inclusive growth for the next decade Mål: att bl.a. hjälpa drygt 20 miljoner européer ur fattigdom senast år 2020: idag ses ca 80 miljoner människor (ca. 16 %) som fattiga i EU (barnfattigdomen 19 %) Åtgärder: bl.a. avskaffa barnfattigdom, aktivera integrationen av sårbara grupper på arbetsmarknaden, förbjuda diskriminering På sikt är målet att även indirekt förenhetliga socialförsäkringar, såsom pensioner, för att öka EU:s konkurrenskraft (se: http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catid=752&langid=en)
Några personer att lägga på minnet... Europeiska rådets ordförande: Donald Tusk Europaparlamentets talman: Martin Schulz Europeiska unionens råd (Finlands representant): Juha Sipilä Europeiska kommissionens ordförande: Jean-Claude Juncker
Sammanfattning Formellt sett har inte EU någon långtgående socialpolitisk kompetens, de sociala regleringar som funnits har gällt den inre marknaden Viktigt att skilja mellan den direkta påverkan som EU har på socialpolitiken via direktiv och andra regleringar och den indirekta påverkan som sker via den ekonomiska politiken och den inre marknaden. Den senare dimensionen kan anses ha haft större betydelse för de enskilda medlemsländernas utveckling På senare tid har EU:s socialpolitiska roll ökat, trots att socialpolitiken fortfarande hör till medlemsländernas kompetens På sikt torde denna ökade influens leda till en högre grad av samstämmighet mellan de europeiska ländernas välfärdssystem