2013-08-30 Socialdepartementet 103 33 Stockholm s.registrator@regeringskansliet.se s.sf@regeringskansliet.se Åtgärder för ett längre arbetsliv Slutbetänkande från pensionsåldersutredningen (SOU 2013:25) Förhandlings- och samverkansrådet PTK har tagit del av Pensionsåldersutredningens slutbetänkande Åtgärder för ett längre arbetsliv (SOU 2013:25). Utredningens uppdrag har varit att analysera och ta ställning till hur fler ska vilja, kunna och få arbeta längre. Syftet har varit att belysa de hinder som finns för ett längre arbetsliv, samt ge förslag på hur dessa kan undanröjas. Utredningen har belyst flera områden i arbetslivet, bland annat våra attityder till äldre och till åldersprocessen, regelsystem, hälsoutvecklingen, trygghetssystem och kollektivavtalade förmåner. PTK noterar att trots ett stort förarbete har utredningen inte lyckats eller velat tränga igenom myterna som finns om de kollektivavtalade tjänstepensionerna. Främst avses här myterna om att tjänstemännens förmånsbestämda tjänstepension är oflexibel för arbetstagaren och dyr för arbetsgivaren. Utredningen är omfattande varför PTK väljer att endast respondera på de för PTK relevanta förslagen. Arbetsmiljö På arbetsmiljöområdet föreslås dels satsningar till arbetsmiljöverket, dels satsningar på forskning, utvärdering och interventionsstudier. Utredaren föreslår att en del av de stärkta statsfinanser som de föreslagna åtgärderna för att höja utträdesåldern sammantaget kommer att innebära, ska föras tillbaka till arbetsmiljöområdet. Det föreslås satsningar och åtgärder för utveckling, utbildning och forskning samt på att samla kunskapen och göra den tillgänglig. Förstärkningarna till Arbetsmiljöverket ska enligt förslaget användas till arbete med positiva indikatorer, utarbetande av ett nytt urvalskriterium för tillsyn, förstärkta resurser till SAM, utvecklande av program för information om äldres förutsättningar att arbeta längre och behov av att förstärka det kunskapsförmedlande arbetet. Förstärkningarna till forskning, utvärdering och utbildning ska enligt utredningen 1 (9)
resultera i förbättrad statistik och en utvärderingsfunktion inom arbetsmiljöområdet, obunden eller knuten till IFAU, ska inrättas vid sidan om den nationella funktion för kunskapsområdet arbetsmiljö och arbetsliv som enligt den nationella handlingsplanen för förnyad arbetspolitik (enligt regeringens skrivelse 2009/10:248) avses förläggas till Arbetsmiljöverket. Förstärkta insatser förordas för interventionsstudier och för insatser för skyddsombud, samt att arbetsmiljökunskap införs som obligatoriskt inslag i en rad högskoleutbildningar. Utredningens förslag gällande skydds- och arbetsmiljöombud Utredningen förslår en utbildningssatsning för skyddsombud gällande belastningsskador. Motiveringen är att kunskaperna rörande denna skadetyp är goda och att stor del av dagens tidiga utträden från arbetsmarknaden (genom sjukförsäkringsförmåner) beror på just belastningsskador. I detta sammanhang vill PTK istället peka på att skyddsombudens kanske största problem är att kunna ta del av grundutbildning inom rimlig tid efter att de utnämnts till skyddsombud. En satsning för att underlätta detta är angelägen, liksom att skyddsoch arbetsmiljöombuden därefter bör ges möjlighet att inhämta ytterligare nivåhöjande kunskaper som är adekvata för den bransch inom vilken de verkar. Vidare vill PTK påpeka att dagens arbetsmarknad brottas med arbetsmiljöproblem som är ytterst komplexa; korttidsanställningar och ofasta jobb ökar och med dem följer arbetsmiljöproblem som kräver nya angreppssätt. Att komma till rätta med den arbetsmiljöproblematik som förekommer i de branscher som präglas av projekt med kortare löptider är därför angeläget. Psykosociala belastningsskador i form av stress i otrygga anställningar är visserligen svårare att angripa än fysiska belastningsskador, men likaväl ett problem som på sikt kan innebära stora negativa effekter för många. Gap mellan krav och kontroll är ytterligare ett problem, liksom det i strukturförändringarnas kölvatten följande gapet mellan resurser och arbetsbelastning. PTK efterlyser en genomtänkt strategi och satsning på framför allt arbetet med att förebygga psykiska belastningsskador. PTKs ståndpunkter: PTK välkomnar satsningar på arbetsmiljöområdet, och kan i enighet med utredningen konstatera att det vore önskvärt med en instans som kan samla och föra ut adekvat statistik samt den svenska och internationella forskning inom arbetsmiljövetenskapen som genereras. PTK förordar därför ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljö. Detta centrum bör dock inte bedriva egen forskning utan främst bevaka och förmedla information om nationell och internationell forskning. Således ställer sig PTK tveksam till att förlägga forskning till Arbetsmiljöverket, en myndighet med tillsynsansvar och ett idag redan brett uppdrag. PTK önskar således heller inte tillstyrka att IFAU, eller en ny och fristående myndighet med struktur liknande IFAU får detta uppdrag. PTK föreslår istället att ett kunskapscentrum med en övergripande samordningsfunktion placeras vid befintlig, oberoende forskningsmyndighet, universitet eller högskola. PTK vill även påpeka att arbetsmiljövetenskap inte alltid låter sig översättas i strikta ekonomiska termer, och att all forskning mår bra av att vara oberoende och ske fritt. En större forskningssatsning på högskolor och universitet skulle kunna dra nytta av en tvärvetenskaplig kompetens, den infrastruktur för forskning och komparativa studier som redan finns, och dessutom utnyttja de kanaler som redan finns upparbetade för internationellt kunskapsutbyte. Det skulle förhoppningsvis även innebära en höjd status för arbetsmiljö som kunskapsområde. 2 (9)
- En satsning på förbättrad statistik och interventionsstudier för att utvärdera effekten av förebyggande åtgärder välkomnas. - En satsning på skyddsombud bör i första hand ha som målsättning att garantera att skyddsombuden får möjlighet till grundutbildning inom rimlig tid efter sitt utnämnande. - En vidare satsning på skyddsombud bör inte begränsas till fysiska belastningsskador utan vara behovsstyrd utifrån den bransch som skyddsombudet verkar i. - Ett nytt myndighetsbygge liknande IFAU är inte önskvärt; forskningen bör istället anförtros den akademiska världen, för att gynna ett oberoende och tvärvetenskapligt anslag (i forskningen). - Ett systematiskt arbetsmiljöarbete med tonvikten på det förebyggande arbetsmiljöarbetet bör gå som en röd tråd genom hela arbetslivet för att gynna ett hållbart arbetsliv för alla, samt för att i tid underlätta anpassning av arbetsmiljö och arbetsuppgifter. Åldersdiskriminering PTK vill lyfta vikten av ett aktivt och strategiskt arbete för att motverka all form av diskriminering, och är ense med utredningen om att när det gäller åldersdiskriminering kanske det framför allt handlar om att bryta ned de allmänna fördomar och negativa attityder som förekommer vad gäller äldre i arbetslivet. Det är förvisso svårt att utifrån de studier som finns i Sverige avgöra hur utbredd åldersdiskrimineringen är, men redan det faktum att en väsentlig del av den äldre arbetskraften upplever sig ha diskriminerats på grund av sin ålder utgör ett starkt skäl att inte släppa frågan. PTK välkomnar således fortsatt arbete med fokus på åldersdiskriminering, men vill även poängtera att det är viktigt att de åtgärder som genomförs utvärderas och får en systematisk uppföljning. PTKs ståndpunkter - Insatser för att motverka åldersdiskriminering är väl motiverat, men PTK vill betona vikten av en plan för en systematisk uppföljning och utvärdering av dessa insatser. En ny riktålder och LAS-regler Utredningen föreslår en riktålder för pension, som förenklat kommer att knytas till medellivslängden och som ska följa medellivslängdens utveckling. De idag fixerade åldersgränserna i anslutande lagstiftningar kommer att följa riktåldern för att arbete i högre åldrar ska korrespondera med skyddet i den allmänna socialförsäkringen. Vidare ska garantiförmåner (garantipension och bostadsförmåner för äldre) bättre anpassas till ett längre arbetsliv, så att den som väljer att arbeta längre än till 65 också får en ekonomisk utväxling i pensionsbörsen av detta arbete. Sammanfattningsvis kommer dagens åldersgränser i stora drag att arbetas bort, eller knytas till riktåldern. Syftet är att uppnå det allmänna pensionssystemets intention om att den faktiska pensionsnormen vid 65 ska försvinna, och gynna möjligheterna för ett längre arbetsliv. 3 (9)
Det nya begreppet riktålder för pension, beskrivs ömsom som en brytpunkt för när det är samhällsekonomiskt försvarbart för en åldersgrupp att ta ut sin ålderspension, ömsom som ett riktmärke för det individuella pensionsbeslutet, samt för att få en rimlig pensionsnivå. PTK vänder sig emellertid mot all användning av begreppet relaterat till det individuella beslutet om pension och till individens pensionsnivå. Det finns inget samband mellan riktålder för pension och individens pensionsbehållning, och det vore mycket olyckligt om begreppet kommer att göras synonymt med en garanti för när individen kan gå i pension med en rimlig pensionsnivå. Utredningen talar även om behovet av undantag för grupper och individer som gjorde en tidig debut i arbetslivet. Utredningen menar att dessa genom ett långt arbetsliv har bidragit till samhällsekonomin, och att de därför av rättviseskäl kan ha gjort sig förtjänta av ett tidigare arbetsmarknadsutträde genom ålderspension. Utredningen lämnar visserligen frågan om ett sådant undantags konstruktion öppen, men PTK vänder sig mot ett sådant undantag. Moitiveringen rättviseskäl och bidrag till samhällsekonomin kan ge absurda konsekvenser. Eftersom utredningen även för fram att omskolning och omställning mitt i karriären ska möjliggöra arbetsbyte för att vi ska orka och kunna arbeta fler år, ger det dessutom motstridiga signaler; ska vi arbeta längre eller inte? Vilka ska tvingas omskola sig när de inte orkar med sitt ordinarie arbete och vilka får lov att gå tidigare genom att utnyttja undantaget? PTK kan instämma i att villkoren på vissa delar av arbetsmarknaden inte medger en karriär som sträcker sig till 65-årsåldern eller ännu längre. Ett exempel är vissa konstnärliga yrken, t ex dansare, som krävt en lång utbildning men som av naturliga skäl resulterar i en förhållandevis kort karriär med över åren mycket ojämna inkomster. För dessa grupper är det oerhört viktigt att det finns tillgång till trygghetssystem och kollektivavtalade lösningar för pension och omställning när karriären är över. PTK vill därför peka på betydelsen av att den fortsatta beredningen av utredningens förslag inte sätter hinder i vägen för en kollektivavtalsreglering som tillgodoser behoven av omställning och trygghet för de konstnärliga yrkesgrupper som av fysiska och konstnärliga skäl inte har möjligheter att fortsätta sina yrken långt upp i åldrarna. Om parterna även fortsättningsvis ska ha möjlighet att ta ansvar för sådana speciella yrkesgrupper, genom att avtala om bland annat möjligheterna till omställning för att hitta nya utkomster under den andra halvan av yrkeslivet, så krävs det att det inte omöjliggörs genom en hetsig och alltför nitisk lagstiftningsinsats. De resonemang om undantag som förs i utredningen behöver således nyanseras, och istället för att vila på moraliserande uppfattningar om vilka grupper som gjort rätt för sig i termer av många år på arbetsmarknaden, så bör de ta sin utgångspunkt i den reella situationen för olika yrkesgrupper. Utöver dessa förändringar föreslås även att reglerna i LAS om rätten att kvarstå i arbete till 67 år förändras. Enligt förslaget ska rätten att kvarstå i anställning gälla till dess att den anställde fyller 69 år, och därefter ska arbetsgivaren i princip vara fri att säga upp den anställde genom ett skriftligt besked en månad innan anställningens upphörande, utan att behöva ange saklig grund. Dagens fönster för uppsägning pga ålder försvinner alltså, och det finns i princip inget anställningsskydd efter 69 års ålder. Syftet med föreslagen förändring är att uppsägningar inte som idag nästan regelmässigt ska ske vid 67 års ålder, även om den anställde vill arbeta kvar. Skriftligt besked får dock inte lämnas pga verksamhetsövergång. I detta sammanhang vill PTK uppmärksamma att det inte tycks vara diskuterat hur visstidsanställningar som sträcker sig över 69-årsgränsen ska tolkas? I frånvaro av resonemang kring detta förutsätter PTK att reglerna kring visstidsanställningar lämnas oförändrade, oavsett den anställdes ålder. 4 (9)
PTKs ståndpunkter: - Förändringar av socialförsäkringssystemets åldersgränser för en bättre anpassning till en flexibel pensionsålder är positiv utgångspunkten måste vara att alla som är aktiva på arbetsmarknaden i möjligaste mån omfattas av de sociala trygghetssystemen på lika villkor. - Den nya konstruktionen med en riktålder är positivt, eftersom det bryter upp föreställningen om att vi har en pensionsålder på 65 år. - Det är positivt med en indexering av riktåldern, eftersom indexering innebär att antalet lagstiftningsåtgärder i samband med förändringar av meddelivslängden minimeras. - Det är viktigt att framhålla att riktåldern för pension aldrig får anges som ett individuellt riktmärke för när individen kan gå i pension all retorik med sådan innebörd bör ses över och utmönstras, eftersom riktåldern inte har någon bäring på de individuella förhållanden som styr pensionen. - Eventuella undantag från den nya riktåldern bör vara väl genomtänkta, och motiveras på annat sätt än hur mycket individen bidragit till samhällsekonomin. - PTK vill upplysa om att vissa delar av arbetsmarknaden präglas av långa utbildningar, låga löner och korta karriärer. PTK vill mana till uppmärksamhet vid lagstiftning som kan begränsa parternas möjligheter att ta tillvara dessa gruppers behov av kollektivavtalade trygghets- och omställningsavtal. - Det är positivt att anställningsskyddet utökas till 69 år, men anställningsskyddet efter 69 år bör inte helt utraderas. - Frågan om vad som gäller vid visstidsanställningar som sträcker sig över 69- årsdagen bör förtydligas. Tjänstepension Trots ett omfattande upplysningsarbete från bland annat PTK under utredningens gång, tycks utredningen ha fastnat i myten om att förmånsbestämda tjänstepensionsplaner är dyra för arbetsgivaren, och bl a motverkar nyanställning av äldre. Utgångspunkten i utredningen synes vara antagandet att kostnaden för pensionsavsättningar kommer som en chock vid nyanställningar, och inte ingår som en kalkylerad kostnad för den nya arbetsgivaren. Vidare tycks utredaren utgå från att en äldre tjänsteman som fått en högre lön, anses som en ekonomisk belastning för arbetsgivaren, och därför regelmässigt erbjuds avgångs-/avtalspension när lönen nått en viss nivå och tjänstemannen en viss ålder. Utredaren verkar inte ta hänsyn till att lönen sätts av arbetsgivaren under en rad år, och får anses vara en indikator dels på den individuella arbetstagarens marknadsvärde, dels på samma arbetstagares värde för arbetsgivaren. Grundantagandet i utredningen synes vara att lönekarriären alltid går spikrakt uppåt. Vidare utgår utredaren från att den tjänsteman som vill växla ned under slutet av arbetslivet, har svårigheter att finna ett nytt jobb på grund av att tjänstepensionspremierna avskräcker potentiella arbetsgivare. 5 (9)
I flera avseenden berör utredaren att deras antaganden om effekterna av bl a de förmånsbestämda tjänstepensionerna att de bidrar till att äldre tidigt lämnar arbetslivet inte har något stöd i statistik eller forskning: Det är svårt att med statistik visa sambandet mellan beslutet om tidiga pensioneringar och tjänstepensioner (s 241) och Det finns inte mycket forskning kring hur tjänstepensioners utformning påverkar de äldres utträde från arbetslivet. (s 243). Trots detta väljer utredaren att göra antagandet att tjänstepensioner i allmänhet och förmånsbestämda tjänstepensioner i synnerhet på gruppnivå är ett stort incitament för tidigt utträde ur arbetslivet. Samtidigt som ett bakomliggande skäl för utredningen anges vara att de allmänna pensionerna riskerar att bli lägre om inte den genomsnittliga, faktiska pensionsåldern höjs, så menar utredningen att tjänstepensionerna ger så höga ersättningar att människor väljer att gå i pension istället för att fortsätta att arbeta. Man kan lätt få uppfattningen att utredaren anser att de förmånsbestämda pensionerna är för bra, då individens val att sluta arbeta samtidigt medför att nivån på den allmänna pensionen riskerar att sjunka liksom förtroendet för det allmänna pensionssystemet. Som ett exempel på ITP-systemets flexibilitet kan nämnas att en tjänsteman som vill växla ned (tempo eller arbetstid) i slutet av arbetslivet och byter till en anställning med lägre lön, finns det under vissa omständigheter möjligheter att ändå få en högre nivå på den förmånsbestämda tjänstepensionen, än vad slutlönen indikerar. Det beror på en försäkringsteknisk konstruktion, kallad lönesänkningsfribrev. En lägre lön hos en ny arbetsgivare kan även innebära att den nye arbetsgivaren får en lägre premie för tjänstepensionen, och i vissa fall kanske helt slipper betala premier till tjänstepensionen. Utredaren bortser i sina antaganden om dyra premier även från de premiemaximeringsregler som finns avseende premien i ITP 2. Det framhålls inte heller i utredningen att de premier som har betalats in i enlighet med den förmånsbestämda pensionsplanen, alltid är garanterade den enskilde. Den enskilde som i slutet av sitt arbetsliv sänker sin inkomst, kommer att få ut det som är inbetalt. Premierna i ITP 2 är beräknade utifrån lön och olika försäkringstekniska antaganden utefter karriärens gång. Det finns inget kumulerat ansvar för pensionen hos den siste arbetsgivaren. Och det finns inte, såsom utredaren säger, några rent åldersbaserade premier. PTKs ståndpunkter: PTK vill påpeka att tjänstepensionssparande är samma sak som lön, dock uppskjuten, och att ett stort ingrepp i tjänstepensionerna blir således även blir ett ingrepp i Sveriges modell för lönebildning. Trepartssamtal Inledningsvis förklarar utredningen sin respekt för den svenska modellen och parternas avtalsfrihet, och säger sig vilja medverka i trepartssamtal, samtidigt som en hänvisning sker till de samtal som redan förts i utredningens referensgrupp. Utredningen konstaterar sedan att en justering av många av de regler i tjänstepensionerna som bedöms motverka ett längre arbetsliv, inte har några tekniska, juridiska eller finansiella hinder, men att det däremot kan finnas i vissa fall kvarstående skillnader i bedömning av hur viktiga dessa regler är för utträdet från arbetslivet. Utredningen anger ämnesområden för trepartssamtalen, där önskade förändringar är specificerade; neutral och transparent information (där alla referenser till 65 år som 6 (9)
en normal pensionsålder utmönstrats), införande av ett ansökningsförfarande för tjänstepension (istället för som nu, där många tjänstepensionsplaner automatiskt börjar betala ut tjänstepensionen vid 65), ökad flexibilitet att kombinera tjänstepension och arbete (flexiblare möjligheter att kombinera arbete med förtida uttag av tjänstepension i kombination med t ex kollektiv slutbetalning), större möjlighet att reducera arbetstiden de sista åren före pensionering (här åsyftas de förmånsbestämda pensionsplanerna, som antas försämras dramatiskt vid eventuella nedtrappningar av lön och arbetstid åren innan pension), pensionsrätt efter 65 (sannolikt vill utredaren att parterna träffar avtal om fortsatta premieavsättningar för dem som arbetar vidare efter 65), successivt sänkta premier för äldre anställda i de förmånsbestämda tjänstepensionerna (utredaren efterlyser någon form av premieutjämning i de förmånsbestämda pensionsplanerna), förmånligare regler vid fortsatt arbete (bland annat efterlyser utredningen att parterna tar ansvar för delpensions- och omställningsavtal). PTKs ståndpunkter: PTK ställer sig positiv till trepartssamtal, men vill för säkerhets skull förtydliga att några sådana samtal inte påbörjades inom ramen för referensgruppens arbete, då syftet med deltagandet i referensgruppen var att belysa bland annat det regelsystem som omgärdar de pensionsavtal i vilka PTK är avtalspart. Samtidigt ställer sig PTK frågande till utredarens inställning till den svenska modellen, då utredningen redan i detta slutbetänkande anger lagstiftning som en lösning om inte parterna tillräckligt skyndsamt efterkommer utredningens förslag. Det kan dessutom ifrågasättas om utredaren verkligen tagit ställning till om det är bra eller dåligt med möjlighet att reducera arbetstiden i slutet av arbetslivet? Delpensionsavtal döms ut av utredaren, samtidigt som flexibilitet i pensionsavtalen för att underlätta en reducerad arbetstid anges som viktigt. Ingen forskning presenteras som stöder antagandet om att det skulle vara negativt med reducerad arbetstid i slutet av karriären, men utredaren slår fast att kostnaderna för delpensioner till största delen kan vara en subvention till annars obetald fritid (s 103). Samtidigt landar utredningen i att detta, uppenbarligen outredda område, bör överlämnas till arbetsmarknadens parter för att regleras i kollektivavtal, eftersom en nedtrappning av arbetstiden kan bidra till ett längre arbetsliv (s 251). PTK kan bara tolka detta som att utredaren anser att reducerad arbetstid är positiv, så länge den är ofinansierad för individen, eller att det i vart fall inte är statens ansvar. - PTK vill tydligt understryka att kollektivavtalen är något som avtalsparterna förfogar över, alla eventuella förändringar i kollektivavtal är en sak för parterna att komma överens om. Genom att hota parterna med lagstiftning så uppvisar utredningen en allvarlig brist på respekt för den svenska modellen. - Det kan finnas anledning att se över hur avtalstext och information är utformad om när man kan ta ut sin tjänstepension. - PTK är enig med utredaren om att en större flexibilitet att kombinera arbete och tjänstepension också kan uppnås genom en förändring av skattereglerna i inkomstskattelagen 58 kapitlet. - PTK vill framhålla att det inte finns någon arbetsutbudsbegränsning i ITP 2 från 65 år och uppåt, utan endast under perioden från 62 till 65 år under förutsättning att regeln om kollektiv slutbetalning av pensionspremierna är 7 (9)
tillämplig. - Den större flexibilitet i slutet av arbetslivet som eftersträvas anser PTK tillgodoses just genom ITP 2 avtalets konstruktion (samt med möjlighet att under vissa omständigheter få ett så kallat lönesänkningsfribrev) och de omställningsavtal som parterna förhandlat. - PTK anser att ett kollektivavtal om fortsatta pensionsavsättningar för arbetstagare som fyllt 65 år är en avtalsfråga för arbetsmarknadens parter. - PTK anser att utredningens förslag om att successivt sänka premier för äldre arbetstagare ger ytterligare en antydan om att utredaren inte till fullo förstått konstruktionen av den förmånsbestämda tjänstepensionen ITP 2. Övergångsbestämmelser och retroaktiv lagstiftning ett kollektivavtalsfientligt förslag Dagens pensionsförsäkringar har utformats mot bakgrund av bland annat de kvantitativa och kvalitativa förutsättningar i inkomstskattelagen (IL), som anger förutsättningarna för arbetsgivarens skattemässiga avdragsrätt för pensionsavsättningar. Ett av de villkor som utredningen fäst särskild vikt vid är den möjlighet att ta ut tjänstepension redan vid 55 års ålder, som medges i många tjänstepensionsavtal. Utredaren föreslår att nya regler bland annat en höjning av den lägsta uttagsåldern till 62 år införs i IL och träder i kraft den 1 januari 2017. De nya reglerna ska gälla allt pensionssparande (genom kollektivavtal eller privata pensionssparkonton eller pensionsförsäkringar) som avtalas därefter. Kollektivavtalade pensionsavtal och privat, avtalade pensionssparkonton som avtalats respektive öppnats före detta datum kommer enligt förslaget till övergångsbestämmelser att omfattas av äldre reglering. Enligt samma övergångsbestämmelser ska de nya reglerna träda ikraft för kollektivavtalsgrundade pensionsförsäkringar så snart en ändring sker i det grundläggande kollektivavtalet. Samma sak ska enligt utredaren emellertid inte gälla för privata pensionsförsäkringar eller andra privat avtalade tjänstepensionsavtal. Utredaren för även ett resonemang om ikraftträdandetidpunkter och retroaktivt verkande lagstiftning, och gör konklusionen att det är viktigt att inte göra ingrepp i privata och individuella tjänstepensionsavtal, men att detta inte gäller de kollektivavtalade tjänstepensionsavtalen. Således föreslår utredaren att inga privata pensionsförsäkringar, eller IPS, som har tecknats före den 1 januari 2017 ska omfattas av den föreslagna höjningen av åldersgränsen, oaktat om förändringar i avtalen sker efter ikraftträdandedatumet. När det gäller de kollektivavtalade tjänstepensionerna, menar uttredaren att statens intresse av modernisering av lagstiftningen väger tyngre än individens och arbetsgivarens intresse av förutsebarhet, vilket kan motivera ingrepp i äldre försäkringsavtal. Kollektivavtalade försäkringsavtal daterade före den 1 januari 2017 som därefter inte förnyats kommer alltså endast att få tillämpa de äldre bestämmelserna under en begränsad tid. När det gäller vilken valör en ändring ska ha, för att ett kollektivavtal ska anses ändrat enligt övergångsbestämmelserna, antar PTK att den redogörelse utredningen gör om reglerna i 23 medbestämmandelagen (MBL) är vägledande. Enligt skrivningen, som anger att kollektivavtal är skriftliga avtal, som även kan bestå av justerade protokoll eller av avtal mellan arbetsgivare och lokal facklig organisation om kompletterande avgifter, får förstås att minsta ingrepp i ett kollektivavtal är en 8 (9)
sådan ändring som utredaren anser ska motivera att ett kollektivavtal enligt övergångsreglerna diskvalificerar sig från en tillämpning av den äldre lagstiftningen. PTKs ståndpunkter: PTK ställer sig frågande till utredarens slutsatser om att villkoren i ett pensionsavtal för individen skulle ha olika betydelse beroende på om avtalet vilar på kollektivavtalsgrund eller om det är en privat uppgörelse med arbetsgivare eller försäkringsbolag. PTK måste också påpeka att utredarens resonemang kring kollektivavtalade contra privata försäkringar, ger intryck av att vara rent kollektivavtalsfientligt, och stämmer inte med de grundläggande värderingar som präglar den svenska modellen, vilken bygger på ett ansvar och en avtalsfrihet för parterna på svensk arbetsmarknad. - PTK anser att de av utredaren föreslagna ändringarna i IL och särskilt i övergångsbestämmelserna, där de kollektivavtalade pensionsavtalen särbehandlas negativt i jämförelse med andra tjänstepensionsavtal eller privat pensionssparande, är direkt kollektivavtalsfientliga. - PTK tolkar att utredarens resonemang kring vad som utgör kollektivavtal enligt MBL, ger en fingervisning om att utredaren tämligen omgående vill tvinga fram ändringar i de kollektivavtalade pensionsplanerna, vilket rimmar illa med den av utredningen förklarade respekten för den svenska modellen. Förhandlings- och samverkansrådet PTK Cecilia Fahlberg Ordförande, PTK Ulrika Öberg Försäkrings- och pensionsspecialist, PTK 9 (9)