Förord Hälsa och trygghet är viktiga grundstenar i vårt samhälle. Missbruk av alkohol och narkotika leder ofta till allvarliga problem med hälsan samt våld och kriminalitet. Därför är det drogförebyggande arbetet så oerhört viktigt, både för att främja individers hälsa och för att förbättra tryggheten i samhället. I detta Drogpolitiska program beskriver vi hur vi vill arbeta för att förebygga drogmissbruk i vår kommun. Särskilt angeläget känns arbetet när det gäller våra ungdomar. Drogbekämpning är ett tålamodsprövande arbete som kräver långsiktighet. För att lyckas är det viktigt med en bred samverkan mellan olika aktörer, föreningar och organisationer. Det är också viktigt att vi som invånare engagerar oss i arbetet. Jag hoppas och tror att vi tillsammans, med hjälp av handlingsplanen, kan medverka till att bruk av tobak, alkohol och droger i Sölvesborgs kommun minskar. Detta är särskilt viktigt hos våra barn och ungdomar! Människor är som stenar, en del är runda, en del är välslipade andra är kantiga Heléne Björklund Kommunstyrelsens ordförande 1
Innehållsförteckning Inledning... 3 Övergripande mål för Sölvesborgs kommuns drogpolitiska program... 3 Varför ett drogpolitiskt program... 3 Vem berörs av det drogpolitiska programmet... 4 Struktur... 4 Definition av droger... 5 Utgångspunkter... 5 Belysande fakta... 5 Könsrelaterade skillnader i drogvanor.7 Alkohol- och drogvanor i Sölvesborg... 7 Svensk alkoholpolitik/alkohollagen... 8 Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador... 9 Nationell narkotikahandlingsplan... 10 Tobak... 10 Hälsa på lika villkor nationella mål för folkhälsan... 11 Handlingsplan..12 Referenser 2
Inledning Kommunfullmäktige beslutade den 11 mars 2003 ( 56) att tillsätta en folkhälsopolitisk styrgrupp med representanter för de i kommunstyrelsen företrädda partierna. Styrgruppen fick i uppdrag att ange riktlinjer för framtagning av Sölvesborgs kommuns drogpolitiska program samt dess övergripande mål. Dåvarande folkhälsosamordnare har ansvarat för framtagningen av programmet och samordnat arbetet i ovannämnda styrgrupp och tillhörande arbetsgrupp. I arbetsgruppen har ingått representanter från förskolan, grundskolan, individ- och familjeomsorg, kommunkansliet, gymnasieförbundet, kultur och fritid, miljökontoret/miljöförbundet Blekinge väst och primärvården. Utgångspunkten för arbetet har varit en gemensam syn baserad på målen i propositionen 2000/01:20, Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador. Programmet har arbetats fram processintriktat ur ett underifrånperspektiv. Under arbetets gång har styrgruppen och arbetsgruppen fört diskussioner med berörda aktörer, vilket har lett till en gemensam samsyn. Sölvesborgs kommuns drogpolitiska program är ett uttryck för den politiska viljeinriktningen i kommunens folkhälsoarbete avseende tobak, alkohol och droger. Det drogpolitiska programmet utgör plattformen för de förebyggande och främjande insatser som skall genomföras för att nå kommunens övergripande mål. En förutsättning för att det drogpolitiska programmet skall få genomslagskraft och önskade effekter är att det sker ett tvärsektoriellt arbete i dessa frågor. Övergripande mål för Sölvesborgs kommuns drogpolitiska program Minska den totala alkohol- och tobakskonsumtionen Barn och ungdomar under 18 år skall inte konsumera alkohol och tobak En doping- och narkotikafri kommun Varför ett drogpolitiskt program Förändrade omvärldsförhållanden har bl.a. medfört att Sveriges klassiska alkoholpolitiska instrument har förändrats. Samtidigt har alkoholkonsumtionen ökat kraftigt och det finns tydliga indikationer på en ökning av flera andra problem kopplade till alkohol, bland annat sänkt debutålder för användning av droger, rattfylleri, ungdomars berusningsdrickande och alkoholskador. I detta läge får kommunerna ett allt större ansvar att förebygga alkohol- och drogrelaterade problem hos befolkningen. Dessa förutsättningar ligger till grund för att vidareutveckla kommunens hälsofrämjande/drogförebyggande arbete i vilket detta drogpolitiska program ingår. Utgångspunkten för arbetet med god hälsa, är att det så långt som möjligt bör vara förebyggande, hälsofrämjande, och inrikta sig på friskfaktorer. Några av de största riskfaktorerna mot god hälsa är användningen av tobak, alkohol och droger. 3
Vem berörs av det drogpolitiska programmet Att påverka rökvanor, antalet alkoholskador, mängden narkotikamissbruk och andra problem förknippade med droganvändning är en angelägenhet för alla i Sölvesborg. Det gäller oberoende av om man arbetar, bor, går i skolan eller driver näringsverksamhet. Ett extra stort ansvar för att påverka utvecklingen av tobak, alkohol- och droganvändning vilar på de vuxna, framför allt på alla föräldrar. Det är av stor vikt att vuxna i Sölvesborg agerar som goda förebilder. Struktur Det drogpolitiska programmet beskriver inledningsvis hur och varför det tagits fram samt kommunens övergripande mål med det drogförebyggande arbetet. Därefter följer vem som berörs av programmet och en definition av droger. Efterföljande avsnitt berör utgångspunkter, som fakta, alkohol- och drogvanor, nationella handlingsplaner samt lagar, som har varit av betydelse vid framtagandet av programmet. Programmet avslutas med en (övergripande) handlingsplan med tillhörande undertexter. Det drogpolitiska programmet, med tillhörande handlingsplan, skall ses och användas som ett övergripande verktyg i det förebyggande arbetet inom kommunens verksamheter och för berörda intressenter i kommunen. En utvärdering har genomförts våren 2008, vars primära syfte var att få reda på vad som har skett när det gäller det drogpolitiska programmet. Utvärderingen genomfördes som en D-uppsats av en student vid Högskolan i Kristianstad. Ytterligare en utvärdering har genomförts under vår/höst 2009, vars syfte var att synliggöra resultat ifrån det projektarbete som drogförebyggande samordnare genomfört mellan 2006 till 2008. Utvärderingen genomfördes av intern resurs och har resulterat i en rapport. En revidering av programmet har genomförts under 2010, vars fokus i första hand var en revidering av handlingsplanen med tillhörande undertexter. Men även texterna i programmet har omarbetats och aktualiserats. 4
Sölvesborgs kommuns drogpolitiska program gäller, efter revideringen, för perioden 2011-2014. Kommunstyrelsen ansvarar för att det årligen sker en uppföljning av gjorda insatser. Definition av droger Det drogpolitiska programmet använder sig av samlingsnamnet droger och programmets definition av droger är följande: Alkohol är berusningsdryck som köps via systembolaget, utomlands eller tillverkas illegalt. Narkotika är enligt narkotikastrafflagen (SFS 1968:64) läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper som: 1: på sådan grund är föremål för kontroll enligt internationell överenskommelse som Sverige biträtt, eller 2: av regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen. Tobak är cigaretter, cigarrer, tuggtobak och snus. Doping är olagliga metoder att höja sin fysiska och mentala förmåga. Detta kan göras genom att tillföra kroppen olika preparat, antingen genom att ta tabletter eller injicera olika medel direkt i blodet. Utgångspunkter Belysande fakta Under 2008 förändrades konsumtionen av alkohol, narkotika och tobak inte i någon större utsträckning jämfört med året innan. Den totala alkoholkonsumtionen var 9,5 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre, vilket är en minskning med tre procent jämfört med 2007, men fortfarande väsentligt högre än för 10 år sedan. Siffrorna kan också jämföras med toppåret 2004 då konsumtionen låg på 10,4 liter per invånare. Sett över perioden 1999-2008 har konsumtionen ökat med ungefär 1,3 liter ren alkohol per invånare som är 15 år och äldre, vilket innebär en ökning med drygt 16 procent. Stora förändringar har skett i val av dryckestyper. Vin har stadigt ökat i betydelse sen flera år tillbaka och svarade 2008 för 46 % av alkoholförsäljningen, räknat i ren alkohol. Även starkölet har länge ökat och svarar sedan flera år för en klart större försäljningsandel än spriten. Under 2000-talet har starkölet bidragit till ca 29 % av försäljningen. Under 2008 hade cirka sju procent av befolkningen riskabla alkoholvanor, en andel som inte förändrats i någon större utsträckning under senare år. Bland unga män mellan 20 och 29 år har dock riskkonsumtionen ökat markant. Enligt Statens folkhälsoinstitut har andelen riskkonsumenter, bland 16-84 åringar, legat stadigt på ca 17 % bland männen och 10 % bland kvinnorna sedan 2004. Även i dödlighetsstatistiken ger männens betydligt större alkoholkonsumtion tydligt utslag, männen har under 2000-talet en ca fyra gånger så hög alkoholrelaterad dödlighet som kvinnorna. Samtidigt har dock skillnaden mellan män och kvinnor minskat, som en följd av ökade konsumtionsnivåer hos kvinnorna. När alkoholkonsumtionen ökar i samhället innebär det även en ökning av alkohol i trafiken. År 2008 omkom 397 personer i trafiken. Cirka 25 % av dödsolyckorna beräknas vara 5
alkoholrelaterade. Resultat från Vägverkets studier 2008 visar att 21 % av de omkomna personbilsförarna hade alkohol i blodet över gränsen för rattfylleri (0,2 promille). I absoluta tal omkom 37 rattfulla förare under 2008. Under år 2007 anmäldes omkring 29 400 rattfylleribrott till polisen. Det är en ökning med 7 procent om man jämför med år 2006, då cirka 27 400 brott anmäldes. År 2009 anmäldes 29 900 rattfylleribrott, vilket är en ytterligare ökning med 1,7 procent, i jämförelse med år 2007. Utvecklingen har under hela 2000-talet varit kraftig och ökat med 69 procent. Antalet anmälda rattfylleribrott har ökat med att polisen utökat antalet kontroller. Enligt Trafikpolisen i Blekinge genomfördes 2008, 51 223 utandningsprover. Av dessa var totalt 624 rattfyllerister. 169 av 624 hade tagit andra droger än alkohol. 2009 genomfördes 53 600 utandningsprover, varav 513 visade sig vara rattfyllerister. 144 av dessa hade tagit andra droger. Cirka 10 % är kvinnor. Målsättningen hos Blekinge Läns trafikenhet är att göra 36 850 utandningsprover per år. Akuta skador som hänger samman med alkoholkonsumtion som trafikolyckor och misshandel ökar. Under perioden 1997 till 2008 har antalet anmälda rattfylleribrott ökat med över 40 procent och anmälda misshandelsbrott med nästan 50 procent. Konsumtionen av narkotika förefaller vara stabil, åtminstone när det gäller ungdomar, där tillgängliga uppgifter talar för låga konsumtionsnivåer i Sverige. Uppgifter från nationella folkhälsoenkäten 2009 visar att 24 % av befolkningen mellan 16-84 år någon gång i livet har använt cannabis. Samtidigt ses ökad narkotikarelaterad dödlighet, liksom narkotikarelaterad brottslighet. Sett ur ett internationellt perspektiv är andelen som använder narkotika liten i Sverige, särskilt när det gäller ungdomar. Den senaste Europeiska skolundersökningen (2007) visar att 7 % av svenska niondeklassare har använt narkotika någon gång medan genomsnittet i övriga länder var 20 %. I nästan samtliga undersökningar framkommer regionala skillnader. Narkotikaerfarenheter är vanligare i storstadsområden och minst på mindre orter och i glesbygdsregioner. Tobakskonsumtionen har minskat kontinuerligt sedan början av 1980-talet. Andelen dagligrökare är jämförelse låg i Sverige, 14 % av kvinnorna och 11 % av männen. Men det totala tobaksbruket är ändå högt på grund av snusvanorna. Bland ungdomar tycks trenden med färre tobaksanvändare ha avstannat och bland skolungdom kan en viss ökning ses under de senaste två åren. 2008 såldes 770 cigaretter per person 15 år och äldre. De flesta börjar röka i relativt unga år och enligt skolundersökningen i årskurs 9 rökte 9 % av pojkarna och 12 % av flickorna 2009. I gymnasiets andra årskurs svarar, i genomsnitt de fem senaste åren, 10 respektive 17 % att de röker dagligen. Varje år beräknas omkring 7000 människor i Sverige avlida som en följd av rökning. Dödligheten har minskat bland männen men bland kvinnorna har rökningsnedgången varit mindre och kommit senare, varför någon dödlighetsminskning ännu inte kan skönjas för dem. Sjukvård och minskad produktion på grund av rökning kostar det svenska samhället minst 26 miljarder kronor per år. De medicinska skadeverkningarna av rökning kostar cirka 8,2 miljarder kronor. 6
Den sociala gradienten för rökning är tydlig det är vanligare bland arbetare, bland ekonomiskt utsatta och bland låginkomsttagare att röka dagligen. Bland ungdomar i nian och gymnasiet är det i 2009 års undersökning vanligare att de som röker skolkar och i årskurs 9 även något vanligare med otrivsel i skolan. Könsrelaterade skillnader i drogvanor Sammanfattningsvis kan sägas att män är överrepresenterade när det gäller narkotikaerfarenhet och konsumtion av alkohol liksom bland personer med riskabla alkoholvanor och tungt narkotikamissbruk. Skillnaderna mellan män och kvinnor för såväl alkohol som narkotika finns redan i tidig ålder, men de blir tydligare i gymnasieåldern. Även för daglig-/nästan dagligrökning finns skillnader mellan män och kvinnor redan i skolåldern och här är det i stället kvinnorna som är överrepresenterade. När det gäller rattonykterhet dominerar yngre och medelålders män. Ungefär 10 % av rattfylleristerna är kvinnor, men den andelen ökar. Alkohol- och drogvanor i Sölvesborg I anslutning till 2007 års rikstäckande skolundersökning åtog sig Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), enligt en överenskommelse med Blekinge länsstyrelse, att göra en studie av drogvanor i Blekinge. Detta för att få en bild av ungdomars levnadsvillkor, tobaks-, alkohol- och drogvanor. Undersökningens målgrupp var samtliga elever i grundskolans årskurs 9 och årskurs 2 på gymnasiet. Siffrorna som följer hänvisar endast till årskurs 9. Totalt antal bearbetade formulär i årskurs 9 var 127. Pojkar 68 Flickor 59 Antal elever i årskurs 9 2007 var 218 Alkoholkonsumtionen bland ungdomar i Sölvesborg är i det närmaste identisk med konsumtionen i Sverige. Nästan all statistik på området visar att det är något färre ungdomar som dricker om man jämför de senaste tio åren. Men de som dricker gör det i större mängder. Medelåldern vid berusningsdebut ligger stadigvarande mellan 13 till 14 år, för både flickor och pojkar, i jämförelse med tidigare undersökningar. 62 % av pojkarna har någon gång under de senaste 12 månaderna druckit öl, alkoläsk, stark cider, vin eller sprit. För flickor är siffran 82 %. 48 % av pojkarna dricker så mycket alkohol att de känner sig berusade varje/nästan varje gång de dricker. För flickor är siffran 35 %. Pojkar som konsumerar alkohol någon gång om året har stadigt minskat från 81 % (1998), 79 % (2002) till nuvarande siffra 62 %. Hos flickorna fanns en ökning från 71 % till 86 % mellan 1998 till 2002, men har nu minskat något till 82 %. Fler flickor än pojkar får dricka alkohol för sina föräldrar och blir i större utsträckning bjudna på alkohol hemma av sina föräldrar. Allt fler ungdomar, både flickor och pojkar anger att de får tag på alkohol från föräldrar (med lov) eller av andra vuxna, t ex kompisarnas äldre syskon. 7
53 % av flickorna tycker att det är ganska/mycket lätt att få tag på starköl, stark cider och alkoläsk (mer än 3,5 %). Motsvarande siffra för pojkarna är 41 %. Det som syns tydligast såväl i denna undersökning som i andra undersökningar på området i Sverige är det faktum att föräldrars inställning till ungdomars alkoholkonsumtion är oerhört viktigt för hur ofta, och hur mycket de dricker. Ju mer toleranta föräldrarna är desto mer och oftare konsumerar ungdomarna. Om man däremot har en mer restriktiv hållning hemifrån kommer barnen att dricka mindre och mer sällan. Systembolagets alkoholförsäljning i Sölvesborg under 2008 var 4,2 liter 100 %-ig alkohol per invånare 15 år och äldre. Under 2009 var siffran 4,9 liter, vilket är en ökning med 0,7 liter 100 %-ig alkohol per invånare 15 år och äldre. Den alkoholrelaterade dödligheten i Sölvesborg motsvarar 2 kvinnor och 5 män mellan åren 2002 till 2006 (Källa: Socialstyrelsen, dödsorsaksregistret). Debutåldern för rökning ligger mellan 12 till 14 år, för både flickor och pojkar. 19 % av flickorna röker varje/nästan varje dag. För pojkar är siffran 13 %. Positivt är dock att 51 % av pojkarna anger att de aldrig har rökt. Motsvarande siffra för flickorna är 46 %. 7 % av både flickor och pojkar uppger att de någon gång har använt narkotika och andel flickor och pojkar som någon gång använt sömnmedel eller lugnande medel av bensodiazepintyp är 9 %. Merparten av samtliga flickor och pojkar som svarat uppger att deras upplevda hälsotillstånd är bra eller mycket bra. Ser man på Sverige i stort är siffrorna ungefär desamma. Hela 93 % av pojkarna har svarat att de trivs ganska eller mycket bra i skolan. Motsvarande siffra för flickorna är 83 %. Samtidigt ska man ha i åtanke att ett antal ungdomar, både flickor och pojkar, säger att de upplever sin hälsa som dålig eller mycket dålig samt att 4 % av pojkarna och 3 % av flickorna inte trivs i skolan. Svensk alkoholpolitik/alkohollagen Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har de senaste åren förändrats. Inträde i EU och en utökad internationalisering har medfört ett ökat handelsutbyte, ett ökat privat resande och ett närmande till andra länder när det gäller attityder och värderingar. Sverige har fått en växande konkurrensutsatt alkoholnäring.. 8
Alkohollagen (2010:1622) moderniserades den 1 januari 2011. Regeringens restriktiva alkoholpolitik ligger fast men vissa bestämmelser har förtydligats och gjorts modernare. De största förändringarna gäller reglerna kring serveringstillstånd: Cateringföretag kan få ett stadigvarande serveringstillstånd. Kraven på köksutrustning och matutbud moderniseras. En restaurang behöver inte längre servera varm mat för att få serveringstillstånd. Däremot ska serveringslokalen ha ett restaurangkök. Det krävs också att man kan erbjuda förrätter, huvudrätter och efterrätter. Provsmakning tillåts i samband med mässor och liknande tillställningar som riktar sig till allmänheten. Även på med egen tillverkning av alkoholdrycker blir provsmakning tillåten. Det blir tillåtet att krydda brännvin och servera som snaps på sitt eget serveringsställe. Kommunerna ska ha riktlinjer för serveringstillstånd och en tillsynsplan som ska ges till Länsstyrelsen. Den som söker serveringstillstånd ska avlägga prov för att visa att han eller hon har tillräcklig kunskap om alkohollagen. Serveringstillstånd omfattar ett avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren. Särskilt tillstånd för ett gemensamt serveringsutrymme t ex på festivaler och food courts, kan ansökas och nyttjas av flera tillståndshavare. Andra förändringar är bland annat att den så kallade bjudregel, som tillåter att man i undantagsfall bjuder ungdomar på alkohol trots att de inte har uppnått tillåten ålder, förtydligas. Grundregeln är fortfarande att det inte är tillåtet att bjuda unga på alkohol. När det gäller marknadsföring av alkoholdrycker utvidgas de reglerna till att gälla all marknadsföring, oavsett kanal. Det betyder att även Internet och affischer omfattas. Bestämmelserna kring teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat förs in i alkohollagen. Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador I den nuvarande alkoholpolitiska handlingsplanen för att förebygga alkoholskador (prop. 2005/06:30), är det övergripande målet för samhällets alkoholpolitik att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Målet ska nås genom insatser för att minska den totala alkoholkonsumtionen och mot skadligt dryckesberoende med hänsyn tagen till skillnader i levnadsvillkor hos flickor, pojkar, kvinnor och män. Särskilt prioriterade delmål ska vara att; åstadkomma en alkoholfri uppväxt, skjuta upp alkoholdebuten, minska berusningsdrickandet, åstadkomma fler alkoholfria miljöer, bekämpa den illegala alkoholhanteringen, ingen alkohol ska förekomma i trafiken, i arbetslivet eller under graviditeten. Utgångspunkten i den nuvarande handlingsperioden är att alkoholpolitiken ska på alla nivåer ha ett uttalat jämställdhetsperspektiv. Detta för att bättre återge verkligheten och människors livsvillkor. 9
Huvudinriktningen för den nationella alkoholpolitiken ska vara att stimulera utvecklingen av målinriktade och samordnade förebyggande insatser på kommunal nivå och stimulera till ökad samverkan mellan lokala aktörer. Vidare har regeringen angivit att alla kommuner bör i syfte att minska alkoholskador: ha alkohol/drogpolitiska program som omfattar regleringen av tillsynen ha en effektiv tillsyn av företag som serverar eller säljer alkohol erbjuda utbildning i ansvarsfull alkoholservering för innehavare av serveringstillstånd och deras personal samarbeta med polismyndighet för att motverka illegal alkoholhantering. trygghet och säkerhet. Narkotikan får aldrig tillåtas hota individers hälsa, livskvalitet och trygghet eller den allmänna välfärden och demokratins utveckling. Fortsatta insatser behövs för att förbättra samarbetet mellan olika myndigheter och mellan myndigheter och organisationer. Vidare behöver den politiska prioriteringen av narkotikafrågor stärkas, samarbetet mellan olika myndigheter och organisationer förbättras och kriminalvården utvecklas. Via metodutveckling, kompetensutveckling och forskning behövs en förbättring inom det förebyggande arbetet och även vad som gäller vid vård- och behandlingsinsatser. Förbättrade metoder behövs också för att följa narkotikautvecklingen och samhällets insatser samt för att öka det internationella samarbetet. Nationell narkotikahandlingsplan Under januari 2002 presenterade regeringen en nationell narkotikahandlingsplan (proposition 2001/02:91). Den 10 november 2005 presenterades en ny proposition (2005/06:30), vars syfte var att ange ny inriktning för efterkommande år. Det övergripande målet för narkotikapolitiken är ett narkotikafritt samhälle. Huvudinriktningen är att narkotikapolitiska insatser skall riktas mot tillgången och efterfrågan, i syfte att: minska nyrekrytering till missbruk förmå personer med missbruksproblem att upphöra med sitt missbruk minska tillgången på narkotika Narkotikapolitiken bygger på att människor har rätt till ett värdigt liv i ett samhälle som slår vakt om enskildas behov av Tobak Sveriges tobakspolitik är inriktad på att tobaksbruket ska minska, att unga människor inte ska börja använda tobak och att de som vill sluta använda tobak ska få hjälp med det. Tobakslagen (1993:581) trädde i kraft den 1 juli 1993. Med 10
åren har tobakslagen gradvis skärpts, bl.a. genom åldersgräns vid tobaksförsäljning, märkningsdirektiv, reklambegränsningar och rökfria områden i serveringsmiljöer. Den 1 augusti 2010 trädde vissa ändringar i tobakslagen (1993:581) i kraft. Ändringarna syftar till att skärpa kontrollen över tobaksförsäljningen för att motverka olaga försäljning av tobak, framför allt till minderåriga (prop. 2009/10:207, SFS 2010:682). Vidare föreslår regeringen att målet för samhällets insatser på tobaksområdet ska vara att minska tobaksbruket och anger följande etappmål: Ingen skall ofrivilligt utsättas för rök i sin omgivning. Enligt lag som gäller from 1 juli 2005 skall alla restauranger vara rökfria. En tobaksfri livsstart från år 2014 En halvering till år 2014 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa En halvering till år 2014 av andelen rökare. För att skapa en långsiktig hållbar struktur tog regeringen hösten 2007 beslut om att inrätta en samordningsfunktion inom regeringskansliet för nationell samordning av alkohol-, narkotika-, dopings- och tobakspolitiken (ANDT). Regeringens avsikt är att presentera ett årligt åtgärdsprogram för ANDTpolitiken. I propositionen 2010/11:47 redogör regeringen för en samlad strategi. Syftet är att ange mål och inriktning för hur samhällets insatser ska genomföras, samordnas och följas upp under åren 2011 till 2015. Hälsa på lika villkor nationella mål för folkhälsan I april 2003 fick Sverige en nationell folkhälsopolitik, Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35). Det övergripande målet för folkhälsan är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Utgångspunkten för det nationella folkhälsomålet är att befolkningens hälsa i större utsträckning bestäms av människors levnadsförhållanden och levnadsvanor än av specifika medicinska insatser. Folkhälsan är av stor betydelse för samhällsutvecklingen, och av insatserna för en bättre folkhälsa ingår som en viktig del i arbetet för välfärd och tillväxt. Regeringen pekar på att det är särskilt viktigt att motarbeta ojämlikheter i hälsa som bottnar i klasstillhörighet, kön, etnicitet eller sexuell läggning. Den svenska folkhälsopolitiken utgår från 11 målområden där man finner de bestämningsfaktorer som har störst betydelse för den svenska folkhälsan. De första sex målen handlar om vad man brukar beteckna som strukturella faktorer, dvs. förhållanden i samhället och omgivningen som i första hand kan påverkas genom politiska beslut på olika nivåer och opinionsbildande insatser. De fem sista målen rör levnadsvanor som individen själv påverkar, men där den sociala miljön spelar en mycket stor roll. Det mål som specifikt berör drogpolitiska program är mål 11, minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och doping samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande. Förutom statliga myndigheter har kommun och landsting ett ansvar för att bedriva ett regionalt och lokalt folkhälsoarbete. Det är på kommunal nivå de flesta beslut fattas som berör människors konkreta levnadsvanor. Ytterst handlar folkhälsa om i vilket samhälle vi vill leva. Det finns ett nära samband mellan demokrati, delaktighet, jämlikhet, social trygghet och folkhälsa. I propositionen 2007/08:110 redogör regeringen för en förnyad folkhälsopolitik och menar att folkhälsoarbetet bör ha 11
människans behov av integritet och valfrihet som grund och bygga på sambandet mellan hälsans villkor och individens förutsättningar. Det hälsofrämjande inslaget i det förebyggande folkhälsoarbetet bör betonas. Kommuner och landsting har en nyckelroll inom folkhälsoarbetet och bör i den egenskapen förbättra och utveckla sina metoder och verktyg. Regeringens bedömning när det gäller det drogförebyggande arbetet, är att om det ska bli framgångsrikt och resultaten varaktiga krävs det att det hälsofrämjande och förebyggande arbetet är långsiktigt, strukturerat och samordnat på alla nivåer i samhället. I denna anda fortsätter Sölvesborgs kommun sitt drogförebyggande arbete. 12