Vad kostar dålig klövhälsa? Markus Oskarsson Svensk Mjölk, Box 210, 101 24 Stockholm Markus.Oskarsson@svenskmjolk.se Stor inverkan på mjölkföretagets ekonomi Klöv och bensjukdomar är bland de vanligaste och allvarligaste produktionssjukdomarna hos mjölkkor. De stör inte bara kons beteende och rörelser utan bidrar även i stor utsträckning till produktionsbortfall och försämrad fertilitet. Därför har de stor negativ inverkan på mjölkföretagets ekonomi och brukar räknas till de produktionssjukdomarna med störst ekonomisk effekt förutom juverhälsoproblem och reproduktionstörningar. De vanligaste klövsjukdomarna är klöveksem, klövröta, sulblödning och klövsulesår. Benproblem är nästan uteslutande hasskador av olika allvarlighet. Tabell 1. Förekomst av klövsjukdomar i Sverige (Svensk Mjölk, 2007) Förebyggande åtgärder hjälper Förekomsten av klöv- och bensjukdomar påverkas i hög grad av stallmiljö, utfodring, skötsel och arv. Med relativt små insatser kan klöv- och benhälsan på besättningsnivå förbättras avsevärt. Svenska studier har visat att det är möjligt att minska förekomsten av klövsulesår med 41 % genom att öka från en till två verkningar per år (Manske et al., 2002) och med 34 % genom att byta underlag i kornas liggbås från betong till gummimatta (Bergsten & Hultgren, 2002). Dessutom kan klöv- och bensjukdomar förebyggas genom att i största möjligaste mån uppfylla kornas krav på stallmiljö, utfodring och skötsel, vilket ökar djurvälfärden i besättningen. På lång sikt kan resistensen mot klövsjukdomar förbättras genom avel där registrering av klövsjukdomar vid klövverkning är en viktig kugge. Friska djur är en förutsättning för lönsam mjölkproduktion. Frågan är hur mycket de förebyggande åtgärderna får kosta för att vara lönsamma? Ekonomiska konsekvenser av ett allvarligt klövsulesår Klövsulesår har i tidigare studier ansetts vara den mest kostsamma av de vanligaste klövoch bensjukdomarna (Kossaibati & Esslemont, 1997). Ett lindrigt klövsulesår som upptäcks vid klövverkning har stor chans att tillfriskna medan ett allvarligare som upptäcks efter att kon blivit halt kan ställa till stora problem. Som ett räkneexempel har de förlorade intäkterna och de ökade kostnaderna i samband med ett allvarligt klövsulesår i svenska förhållanden studerats djupare. Förekomsten av klövsulesår bland de 2 000 besättningar som rapporterar klövhälsa i samband med klövverkning är 5 %. Av dessa kan uppskattningsvis 30 % klassificeras som allvarliga (Bergsten, 2008). I en svensk studie i början av 2000-talet var förekomsten av klövsulesår i genomsnitt 10 % i 100 undersökta besättningar, medan det i enstaka besättningar hittades klövsulesår på upp till var tredje ko (SJV, 2002). Utöver dessa tillkommer klövsulesår som behandlas av veterinär, vilka inte tagits med i dessa kalkyler. Detta visar att det finns besättningar där potentialen att minska förekomsten av klövsulesår är stor.
Förlorade intäkter och ökade kostnader De ekonomiska konsekvenserna av ett klövsulesår består av både direkta kostnader som till exempel akutverkning och merarbete för gården, men också av indirekta kostnader som ökar risken för ofrivillig utslagning och andra sjukdomar. Minskad avkastning Den största direkta ekonomiska förlusten på grund av klövsulesår består av minskad avkastning. I de flesta studier av minskad avkastning på grund av klöv och bensjukdomar används symptomet hälta för att definiera kons tillstånd, utan att orsaken till hältan anges. Olika orsaker till hälta har olika fysiologiska samband och påverkar därmed avkastningen olika mycket. Hur mycket avkastningen minskar beror också på hur mycket kon avkastar från början, i vilket laktationsnummer kon är och när i laktationen kon drabbas. Kor med hög avkastning löper större risk att drabbas av klövsulesår, men det är dock inte säkert att de är mer mottagliga för klöv och bensjukdomar än andra kor, bara deras fysiologiska krav på näring och skötsel uppfylls. I flera vetenskapliga studier har den minskade avkastningen på grund av hälta legat i spannet mellan 60 kg till 500 kg per halt ko (Esslemont, 1990; Coulon et al., 1996; Enting et al., 1997; Kossaibati & Esslemont, 1997; Warnick et al., 2001; Green et al, 2002; Ettema & Ostergaard, 2005). Klövsulesår är, enligt Kossaibati och Esslemont (1997), den klövsjukdom som påverkar avkastningen mest. I en brittisk studie på fem gårdar med 900 Holstein/Friesland kor som avkastade mellan 5 500 7 500 kg/år minskade avkastningen med i genomsnitt 360 kg hos kor med klinisk hälta (Green et al., 2002). Omräknat till svenska besättningar med kor som avkastar runt 9 000 kg/år blir motsvarande minskning 500 kg. Diagram 1. Halta kors avkastning jämfört med deras förväntade avkastning och avkastning för de kor som inte drabbats av hälta. Kor med hög avkastning löper större risk att drabbas av hälta och det kan därför se ut som att en ko avkastar mer om den drabbas av hälta (Green et al., 2002). Om avkastningen minskar med 500 kg när en ko drabbas av ett allvarligt klövsulesår, vilket är räknat i underkant, blir den minskade intäkten 1 750 kr om man antar att mjölkpriset är 3,50 kr/kg. Arbete För extra arbete vid störda mjölkningsrutiner och vid akutverkning uppskattas tidsåtgången för lantbrukaren till 4,5 timmar. Baserat på en arbetskostnad på 185 kr per timme blir den extra kostnaden för arbete 830 kr per fall. Akut verkning Ett allvarligt klövsulesår måste behandlas så tidigt som möjligt efter att det upptäckts vilket gör att det är ofta inte går att vänta på den ordinarie klövverkningen. Få klövsulesår
behandlas av veterinär utan merparten behandlas av en klövvårdare. Kostnaden för en akutverkning uppskattas till cirka 750 kr. Extra inseminering Sannolikheten att en ko blir dräktig vid första insemineringen är lägre om den har klövsulesår. I en svensk studie krävdes det 0,2 insemineringar extra per dräktighet för kor med klövsulesår (Hultgren et al., 2004; Hultgren, 2008). Detta förklaras dels av att klövsulesår orsakar stress hos kon som stör dess brunstcykel och dels av att halta kor har ett förändrat beteendemönster och svårare att visa brunst. Kostnaden för en inseminering varierar beroende på om gården tillämpar egensemin eller anlitar seminör, samt beroende på tjurval. Den genomsnittliga kostnaden för en inseminering är ungefär 430 kr. Det ger en merkostnad på ungefär 90 kr per klövsulesår. Förlängt kalvningsintervall Den försämrade fertiliteten på grund av klövsulesår avspeglas också i kalvningsintervallets längd. I samma svenska studie hade kor med klövsulesår ett förlängt kalvningsintervall med 18 dagar i jämförelse med kor utan klövsulesår (Hultgren et al., 2004; Hultgren, 2008). Kostnaden per dag som kalvningsintervallet beräknas förlängas med uppskattas till 20 kr vilket ger en total kostnad på 360 kr. Ökad risk för utslagning En ytterligare aspekt av klövsulesårs effekt på kons fertilitet är ökad risk för utslagning. För kor med klövsulesår ökar risken att bli utslagna på grund infertilitet med upp till åtta gånger (Sprecher et al., 1997; Collick et al., 1989). Vilka kor som blir utslagna och av vilka orsaker är komplext och beror till stor del på hela besättningens hälsa i förhållande till den enskilda kons, vilket gör det svårt att uppskatta klövsulesårets verkliga effekt på utslagningsfrekvensen. I en svensk studie visade det sig att utslagningsfrekvensen bland kor med klövsulesår var 40 % medan den var 32 % bland kor utan klövsulesår (Hultgren et al., 2004; Hultgren, 2008). Detta ger att risken för utslagning är åtta procentenheter högre om kon har klövsulesår. Kostnaden för ofrivillig utslagning beräknas som produktionskostnaden för en inkalvad kviga minus slaktintäkten för den utslagna kon, vilket uppskattas till ungefär 8 000 kr. Kostnaden per fall av klövsulesår blir då 640 kr. Ökad risk för kadaver Många kor med klövsulesår går inte att skicka till vanlig slakt eftersom de är halta och måste då skickas som kadaver. I Manskes et al. (2002) svenska studie läkte klövsulesåren ut hos 80-90 % av korna efter verkning. Av de återstående skickades 50 % som kadaver. Det ger att risken för kadaver för kor med klövsulesår är 5 %. Kostnaden för kadaverhämtning är 1 000 kronor plus den förlorade slaktintäkten som kan uppskattas till 5 000 kr, vilket totalt blir 6 000 kr utöver grundkostnaden för ofrivillig utslagning. Kostnaden för ökad risk för kadaver blir då 300 kr. Ökad risk för benskador Kor med klövsulesår ligger ner mer än andra kor och har därför en ökad risk för benskador som infektion i hasen. Uppskattningsvis drabbas 60 % av korna med klövsulesår även av benskador, dock är det oklart hur många av dessa som behandlas (Bergsten, 2008). Till detta räkneexempel antas att risken för benskador som måste behandlas ökar med fem procentenheter för kor som har klövsulesår. Kostnaden för en behandling beräknas till 2 170 kr, vilket ger en kostnad på cirka 110 kr per klövsulesår. Risk för återfall Risken för återfall är hög för klövsulesår. I en svensk studie fick 30 % av de kor som hade klövsulesår vid verkning första året även klövsulesår andra året Manske et al., 2002). Kostnaden för ett återfall består av merarbete för lantbrukaren samt kostnaden för en extra akutverkning, vilket beräknas till 1 670 kr. Risken för återfall kostar alltså 500 kr per ko som drabbas av klövsulesår.
Kalkyl klövsulesår Effekt á kostnad Totalt Minskad avkastning 500 kg 3,50 kr 1 750 kr Mer arbete 4,5 h 185 kr 830 kr Akut verkning 1 750 kr 750 kr Extra inseminering 0,2 430 kr 90 kr Förlängt kalvningsintervall 18 dagar 20 kr 360 kr Ökad risk ofrivillig utslagning 8 % 8000 kr 640 kr Ökad risk kadaver 5 % 6000 kr 300 kr Ökad risk benskador 5 % 2170 kr 110 kr Summa per fall 4 830 kr Risk för återfall 30 % 1670 kr 500 kr Summa per drabbad ko 5 330 kr Vad får förebyggande åtgärder kosta? För varje ko som inte drabbas av allvarligt klövsulesår kan lantbrukaren spara 5 330 kr. Hur mycket resurser som kan läggas på förebyggande åtgärder beror på hur stort problem klöv och bensjukdomar är i besättningen och hur effektiva de förebyggande åtgärderna är. - För varje ko som inte drabbas av allvarligt klövsulesår kan lantbrukaren lägga ungefär fem minuter extra arbetstid varje dag, totalt 29 timmar per år. - Om förekomsten av allvarliga klövsulesår kan minskas med två procentenheter lönar det sig med en extra klövverkning per år för hela besättningen för att kunna upptäcka och förebygga klövsulesår (antaget att klövverkningen kostar 100 kr per ko inkl eget arbete). - Lantbrukaren kan investera ungefär 35 000 kr i förebyggande åtgärder för varje ko som inte drabbas av allvarligt klövsulesår (antagen avskrivningstid 10 år, kalkylränta 5 % och underhåll 3 %). - För varje allvarligt klövsulesår som undviks kan lantbrukaren investera i 57 m² gummimattor på gångar, antaget en investeringskostnad på 610 kr per m². - En investering i båsmattor kan kosta ungefär 850 kr per plats, vilket ger att förekomsten av allvarligt klövsulesår måste minska med minst 2,5 procentenheter för att investeringen ska löna sig. - Att investera i madrasser är något dyrare, ungefär 1 500 kr per plats, vilket kräver att förekomsten av allvarliga klövsulesår måste minska med ungefär fyra procentenheter för att investeringen ska gå jämt ut. I de här snabba överslagsberäkningarna har enbart de förebyggande åtgärdernas effekt på klövsulesår räknats med. Sannolikt har många åtgärder även andra positiva effekter vilket gör att åtgärderna troligen är lönsammare är vad som visas här. Källor Tryckta källor: Bergsten, C. & Hultgren, J., 2002. Workshop report about the effects of a rubber-slat system on cleanliness, foot health, and behaviour in the tied dairy cows. Pages 12 16 in Proc.12th Int. Symp. Lameness in Ruminants. Symp. Co. Shearer, J.K. Orlando, Florida, USA. Collick, D.W., Ward, W.R. & Dobson, H., 1989. Associations between types of lameness and fertility. Vet. Rec. 125 103-106. Coulon, J.B., Lescourret, F., Fonty, A., 1996. Effect of foot lesions on milk production by dairy cows. Journal of Dairy Science 79 44-49.
Enting, H. Kooij, D. Dijkhuizen, A.A., Huirne, R.B.M. & Noordhuizen-Stassen, E.N., 1997. Economic losses due to clinical lamenss in dairy cattle. Livestock Production Science 49 259-267. Esslemont, R.J., 1990. The cost of lameness in dairy herds. Department of Agriculture, University of Reading. Ettema, J.F. & Ostergaard, S., 2005. Economic decision making on prevention and control of clinical lameness in Danish dairy herds. Livestock Science 102 92-106. Green, L.E., Hedges, V.J., Schukken, Y.H., Blowey, R.W. & Packington, A.J., 2002. The impact of clinical lameness on the milk yield of dairy cows. Journal of Dairy Science 85 2250-2256. Hultgren, J., Manske, T. & Bergsten, C., 2004. Association of sole ulcer at claw trimming with reproductive performance, udder health, milk yield, and culling in Swedish dairy cattle. Preventive Veterinary Medicine 62 233-251. Kossaibati, M.A. & Esslemont, R.J., 1997. The cost of production diseases in dairy herds in England. The Veterinary Journal 154 41-51. Manske, T., Hultgren, B. & Bergsten, C., 2002. The effect of claw trimming on the hoof health of Swedish dairy cattle. Preventive Veterinary Medicine 54 113-129. Sprecher, D.J., Hostetler, D.E. & Kaneene, J.B., 1997. A lameness scoring system that uses posture and gait to predict dairy cattle reproductive performance. Theriogenology 47 1179-1187. SJV, Jordbruksinformation 4, 2002. Klövvård och Klövhälsa hos mjölkkor. ISSN 1102-8025. Jordbruksverket, Jönköping. Svensk Mjölk, 2007. Lägesrapport djurhälsa. Warnick, L.D., Janssen, D., Guard, C.L. & Gröhn, Y.T., 2001. The effect of lameness on milk production in dairy cows. Journal of Dairy Science 84 1988-1997. Muntliga källor: Bergsten, C. 2008. Personligt meddelande i maj 2008. Hultgren, J. 2008. Personligt meddelande i maj 2008.