1 Ölands Historiska Museum (ÖHM) En förstudie
2 Innehåll 1. Förord 5 2. Varför en förstudie? Om bakgrund och allmänna utgångspunkter 6 3. Bevara, använda, utveckla. Om kultur- och regionalpolitiska utgångspunkter 7 3.1 Nationella kulturpolitiska mål 7 3.2 Nationella mål för kulturmiljöarbetet 7 3.3 Regionala utvecklingsstrategier 8 3.4 En regional kulturarvsstrategi 9 3.5 Det kommunala perspektivet 10 3.6 Några slutsatser 12 4. Museilandskapet. Om museiverksamhet på Öland 13 4.1 Museer i allmänhet och på Öland i synnerhet 13 4.2 Borgholms slott 13 4.3 Borgholms stadsmuseum Ölands forngård 14 4.4 Eketorps borg 15 4.5 Himmelsberga Ölands museum 15 4.6 J.A.G.S. museum i Segerstad 16 4.7 Kalmar konstmuseum 16 4.8 Kalmar läns museum 17 4.9 Naturum Ottenby och Naturum Trollskogen 17 4.10 Ottenby konstmagasin 18 4.11 Skedemosse museum 18 4.12 Skäftekärrs järnåldersgård 19 4.13 Sollidenpaviljongen 20 4.14 VIDA museum och konsthall 20
3 4.15 Några slutsatser 21 5. För vem? Om delaktighet och tillgänglighet för alla 23 5.1 Allmän bakgrund 23 5.2 Kultur- och fritidsvanor 23 5.3 Skola, barn och ungdom 23 5.4 Kulturarvs- och kulturmiljöturism 24 5.5 Några slutsatser 25 6. Kunskapsbasen. Om samlingar och arkiv 26 6.1 Källmaterialet 26 6.2 Var förvaras de arkeologiska fynden? 27 6.3 Att visa öländska fynd på Öland 27 6.4 Några slutsatser 28 7. Trender i tiden. Om att sätta människan och berättelserna i centrum 29 7.1 Ett humanistiskt och historiskt perspektiv 29 7.2 Nya förutsättningar för kulturarv och kunskapsförmedling 29 7.3 Innovationer och utvecklingsarbete i museivärlden 30 7.4 Att tänka gränsöverskridande 32 7.5 Några slutsatser 34 8. Väster, öster, norr eller söder. Om alternativa lokaliseringar 35 8.1 Några utgångspunkter 35 8.2 Alternativ Väster 36 8.3 Alternativ Öster 37 8.4 Alternativ Norr 38 8.5 Alternativ Söder 39 8.6 Alternativ Nätverksmuseet 40
4 8.7 Några slutsatser 40 9. De höga trösklarna. Om ekonomi, fyndfördelning och huvudmannafrågor 42 9.1 De största hindren 42 9.2 Ekonomi 42 9.3 Fyndfördelning 44 9.4 Huvudmannafrågor 45 9.5 Några slutsatser 45 10. Vägen framåt. Om fortsättningen 46 10.1 Några sammanfattande slutsatser 46 10.2 Några förslag
5 1. Förord Våren 2011 väcktes på nytt den vid flera tidigare tillfällen diskuterade frågan om att etablera ett historiskt/arkeologiskt museum på Öland. Landshövding Sven Lindgren beslutade att vissa medel skulle avsättas för en förstudie och undertecknad fick i uppdrag att genomföra studien. Resultatet föreligger här. Den här rapporten behandlar några identifierade utgångspunkter av betydelse för en eventuell fortsatt utredning kring museifrågan. I rapporten redovisas översiktligt kulturpolitiska och regionalpolitiska utgångspunkter, den befintliga museistrukturen på Öland, något om målgrupper, kort om det arkeologiska fyndmaterialet, aktuella trender vad det gäller att förmedla kunskap om kulturarv, olika lokaliseringsalternativ och de största svårigheterna som måste övervinnas om museivisionen ska kunna förverkligas. Informella samtal har förts med företrädare för de öländska kommunerna, regionförbundet, länsmuseet, samtliga öländska museianläggningar eller motsvarande med inriktning mot kulturhistoria, konst och konsthantverk, samt några enskilda intressenter och resurspersoner. Samtal har även förts med företrädare för nationella myndigheter beträffande övergripande museifrågor, principer för fyndfördelning och deposition av arkeologiska föremål med mera. Två studieresor har genomförts i syfte att inhämta erfarenheter från andra museiprojekt i landet. Kalmar den 5 juni 2012 Kjell-Håkan Arnell 2. Varför en förstudie? Om bakgrund och utgångspunkter
6 Ingen annanstans i vårt land utgör fornlämningarna ett sådant framträdande inslag i landskapsbilden som på Öland. I det flacka och till stora delar öppna landskapet ser resenären ofta från vägen de öländska gravfälten med sina stora bautastenar, domarringar och skeppssättningar, som kan ge hela landskapsavsnitt sin särskilda prägel. Knappast på något annat håll i landet kan man finna fornlämningar, som i dag ger en så fullständig bild av deras ursprungliga utseende. Från de öländska fornlämningarna kommer en rad av vårt lands kanske vackraste och märkvärdigaste fornfynd. Rika vapenuppsättningar, små bronsstatyetter, guldfynd, ger landskapet nästan en särställning. Så lyriskt uttrycker sig den förre överantikvarien vid Riksantikvarieämbetet, Sverker Janson, i inledningen av kapitlet om Öland i vägledningen Med arkeologen Sverige runt från 1965. Det hade kunnat vara skrivet idag. Fortfarande dominerar monumentala fornlämningar i hög grad upplevelsen av det öländska landskapet och fortfarande görs spektakulära fornfynd i den öländska jorden. Men berättelserna som fornlämningar och fornfynd bär på återges inte på något samlat sätt på Öland. Inte heller länsmuseet i Kalmar berättar den äldsta historien i sina utställningar. För att få del av de mest spektakulära öländska fornfynden måste man besöka Historiska museet i Stockholm. Närmare Öland än så kommer inte de talrika fynd som arkeologer och allmänhet ända sedan 1800-talet hittat, grävt fram och plockat upp ur den öländska jorden. Däri ligger kanske det främsta skälet till att den här förstudien har gjorts. Ett annat skäl vilar på kulturpolitisk grund. Nya nationella kulturpolitiska mål, men även regionala beslut på kulturpolitikens område, understryker kulturarvets viktiga roll i samhällsutvecklingen. En kulturell infrastruktur, som bl.a. bygger på kulturarvets utvecklingspotential, anses ha betydelse såväl för människors vilja att bosätta sig, eller bo kvar, som för en bärkraftig turism och besöksnäring. Målet med en eventuell museisatsning skulle i ett kulturpolitiskt perspektiv kunna vara, att öns rika förflutna ska användas för att stärka identiteten och bilden av dagens och framtidens Öland. Ett museum med inriktning på forntiden skulle kanske kunna bli det nav kring vilket ett sådant utvecklingsarbete byggs. Museet skulle också kunna bli ett utflyktsmål för såväl ölänningar som turister och andra besökare, som vill förstå bakgrunden till dagens Öland och ta del av historiska perspektiv som också leder in i framtiden. Ett tredje skäl för att studera museifrågan är hotet mot fornlämningar genom plundring av guld- och silverskatter. Ett öländskt museum skulle kunna medverka till att öka medvetenheten om denna del av det öländska kulturarvet och allmänhe-
7 tens vaksamhet mot dem som genom plundring minskar möjligheterna att förstå och förklara vår gemensamma historia. 3. Bevara, använda, utveckla. Om kultur- och regionalpolitiska utgångspunkter 3.1 Nationella kulturpolitiska mål 2010 beslutade Riksdagen om nya mål för den samlade kulturpolitiken, som även innefattar kulturmiljöfrågorna. Till betydande delar är utgångspunkterna för de nya målen samma som för de gamla och överensstämmelsen med de nedan relaterade sektorsmålen för kulturmiljöområdet är också god. Delaktighet, yttrandefrihet, mångfald, konstnärlig kvalitet, samt barns och ungas rätt till kultur utgör bärande element i de nya målen, liksom kulturarvets utvecklingspotential. Nytt är en viss tyngdpunktsförskjutning från kulturarvets bevarandeperspektiv till frågor om hur det kan användas och utvecklas för att vara levande och angeläget i ett medborgarperspektiv. Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. För att uppnå målen ska kulturpolitiken: främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor, främja kvalitet och konstnärlig förnyelse, främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas, främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan inom kulturområdet, särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur. Regeringen har även fattat beslut om satsningar på kulturella och kreativa näringar, det vill säga hur konst, kultur och kulturarv har betydelse för tillväxt, jobb och innovationer i ett bredare samhällsperspektiv. 3.2 Nationella mål för kulturmiljöarbetet Kulturarvet är en gemensam tillgång, och ansvaret för att skydda och vårda kulturmiljön delas av alla. Så står det i Kulturminneslagen från 1989 och sådan är också innebörden i de av Riksdagen år 2000 beslutade målen för kulturmiljöområdet. När Riksdagen beslutade om
8 målen innebar det en kraftfull bekräftelse på den politiska bredden i kulturarvs- och kulturmiljöarbetet och på de humanistiska och historiska perspektivens betydelse för samhällsutvecklingen. I och med riksdagsbeslutet fick verksamhetsområdet ett tydligt politiskt uppdrag med humanistiska och historiska utgångspunkter insatta i ett brett samhällsperspektiv. Det övergripande uppdraget för allt kulturmiljöarbete, att utifrån grundläggande humanistiska och historiska perspektiv bevara och försvara kulturarvet, kompletterades med nya viktiga mål där utgångspunkterna var mångfald, delaktighet och hållbarhet. Kulturmiljömålen ses nu över av en av Regeringen utsedd särskild utredare, för att erhålla en tydligare innehållslig och språklig överensstämmelse med de av riksdagen år 2010 beslutade övergripande målen för hela kulturpolitiken. Sektorsmålen från år 2000 har dock fortfarande, efter mer än tio år, stark politisk aktualitet och utvecklingspotential. Exempelvis understryker den accelererande globaliseringen inom samhällsutvecklingen mångfaldsmålets politiska relevans och kulturarvets delaktighetsmål uppvisar fortfarande en hög utvecklingspotential både vad det gäller en breddad dialog om kulturarvets tolkningsfrågor och om hur kulturarvet, på gott och ont, används för olika syften. 3.3 Regionala utvecklingsstrategier I två viktiga regionala strategidokument; RUS 2030. Regional utvecklingsstrategi för Kalmar län respektive Kulturplan Kalmar län 2012-2014; betonas kultur- och kulturarvsområdets betydelse i ett tillväxt- och utvecklingsperspektiv. Regionförbundet har i breda regionala processer arbetat fram de båda utvecklingsstrategierna, som är tydligt länkade till varandra. Båda ger konst, kultur och kulturarv en ökande betydelse för tillväxt, jobb och innovationer i ett brett samhällsperspektiv. Den regionala utvecklingsstrategin, RUS 2030, har som övergripande mål att göra länet mer konkurrenskraftigt och att vända de vikande befolkningssiffrorna. Länets rika kulturarv ges en tydlig, utvecklingsdrivande roll i detta arbete; på länets kultur och kulturarv byggs förväntningar om gränsöverskridande samarbeten som ska utveckla länet och om hur en strategisk marknadsföring ska locka människor att bosätta sig i regionen och dessutom främja tillväxten inom besöksnäringen. Insatsområdet Kultur och upplevelser ger en tydlig indikation på hur kultur, kulturarv, upplevelser och besöksnäring kan länkas till varandra: länets kulturarv och kulturarvsmiljöer ska utvecklas och tillgängliggöras i samverkan mellan lokalbefolkning, besöksnäring och entreprenörer och omsättningen hos besöksmålen inom kulturarvet ska öka med 5 % till 2015. Den regionala kulturplanens tydliga koppling till RUS anges redan i den inledande politiska visionen, där kulturarvets betydelse i arbetet för ett hållbart samhälle betonas. Kulturarvets bevarande-, användnings- och utvecklingsperspektiv, samt fo-
9 kuseringen på barns och ungdomars delaktighet förankrar kulturplanen såväl i RUS:ens, som i de nationella kulturpolitiska målens utgångspunkter. I Kulturplanen preciseras RUS:ens ambitioner för kultur och kulturarv i ett länsutvecklingsperspektiv. I planens politiska vision uttrycks specifikt kulturarvets roll i utvecklingsarbetet på följande sätt: I grunden ligger Kalmar läns kulturarv. Vi tar tillvara dess värden och använder det i arbetet för ett hållbart samhälle. Ett av kulturplanens tre konkretiserade inriktningsmål anger hur länets kulturarv ska bevaras, användas och utvecklas: Kompetens, långsiktighet, helhetssyn och samverkan ska prägla arbetet med att bevara och utveckla länets kulturarv. Principerna för hållbar utveckling ska genomsyra allt arbete. Målet inrymmer också att länets kulturarv ska synliggöras och göras tillgängligt så att länsbornas samt besökares historiemedvetande och engagemang kring kulturarvet stärks. I detta ligger också en viktig uppgift i att utveckla upplevelsekvaliteten på de kulturhistoriska besöksmålen. En satsning på ett öländskt historiskt/arkeologiskt museum skulle kunna bli en viktig både lokal och regional utvecklingsfaktor insatt i RUS:ens och Kulturplanens perspektiv. 3.4 En regional kulturarvsstrategi Under parollen Människan i centrum pläderades i projektet Agenda kulturarv för att så många människor som möjligt ska se historia och kulturarv som angelägna, användbara och tillgängliga verktyg. Projektet genomfördes under åren 2001-2004 i en nära samverkan mellan länsmuseerna, länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet och innebar att dialogen om kulturarvets funktion i ett modernt samhälle breddades till nya grupper i samhället. I skriften Vägar till kulturarvet. Agenda kulturarv i Kalmar län formulerar länsstyrelsen och länsmuseet sin vision för kulturarvsarbetet i länet: Invånarna i Kalmar län känner sig delaktiga i sin historia och sitt kulturarv. Det förvaltas och brukas med ansvar och respekt, till nytta för människornas livskvalitet och samhällets utveckling, nu och i framtiden. Målet med det regionala kulturarvsarbetet skall vara att Skapa en god livsmiljö med historiskt djup. Utgångspunkterna för Agenda Kulturarv i Kalmar län 2001-2004 var förändrings- och utvecklingsinriktade och många av åtgärdsförslagen är fortfarande aktuella. Förslagen delades in i sex temaområden, som samtliga har tydlig bäring på frågan om det eventuella etablerandet av och inriktningen på ett öländskt historiskt/arkeologiskt museum. Temaområdena blir även viktiga utgångspunkter i det kommande arbetet med den regionala kulturarvsstrategi som aviseras i Kulturplan Kalmar län, 2012-2014:
10 1. Den lokala historien Öland är arkeologiskt sett ett av landets rikaste områden med ett stort antal fornlämningar och talrika arkeologiska fynd av såväl lokal, som regional och nationell betydelse. Det saknas dock ett forum för att spegla den äldsta lokala historien insatt i ett bredare regionalt och nationellt perspektiv. 2. Samarbete och nätverk Ett nytt museum med historisk inriktning har allt att vinna på att samarbeta med en eller flera av de redan etablerade aktörerna. Målet bör vara att med samlad kraft och kompetens sprida kunskap om och engagemang för de äldsta delarna av kulturarvet. 3. K-märkt utveckling Kulturens och kulturarvets betydelse för lokal och regional utveckling har lyfts fram i många olika sammanhang under senare år. Riksdagens beslut om en ny kulturpolitik, regeringens handlingsplan för kulturella och kreativa näringar och Kalmar läns egen kulturstrategi och kulturplan pekar alla på kulturarvets betydelse i sig självt, men även på dess inneboende och ofta oförlösta potential för tillväxt, jobb och innovationer i ett bredare samhällsperspektiv. 4. Bygga upp kunskap Varje institution som gör anspråk på att berätta vår gemensamma historia tar också på sig ett stort ansvar för att inte bara förvalta och förmedla utan även att förnya och bredda kunskapsbasen. Det är viktigt att ha i minnet att historia och kulturarv inte är något statiskt och oföränderligt och att synen på vad som är en historisk sanning och vad som är kulturarv förändras över tiden. 5. Berätta och lära Berättelsen är central i allt arbete med kulturarvet. Bevarandet av kulturminnen i landskapet och historiska artefakter i museisamlingar saknar berättigande utan sina berättelser. Det är berättelserna som gör bevarandet meningsfullt. 6. Förvalta och vårda För att både nuvarande och framtida generationer ska kunna ta del av kulturarvet krävs institutioner som har samhällets, eller ett självpåtaget, uppdrag att förvalta och vårda, såväl fysiska som immateriella spår från det förflutna. 3.5 Det kommunala perspektivet Regionförbundet är ett samverkansorgan bildat och ägt av Kalmar läns landsting och länets tolv kommuner. RUS och Kulturplanen utgör på så sätt styrande dokument även i ett kommunalt och lokalt perspektiv. Därutöver kan kommunerna formulera sina egna preciserade strategidokument, men den övergripande utgångspunkten är de regionalt beslutade strategierna. De största näringsgrenarna på Öland är besöksnäringen och lantbruket. Näringslivsstrukturen för Öland har över tid visat på en tydlig trend, där turism- och besöksnäringen volymmässigt har närmat sig lantbruket. Efter hand blir alltså pro-
11 portionellt allt fler ölänningar helt eller delvis beroende för sin försörjning av hur turismen utvecklas och sett i det perspektivet är det förstås oroande att trenden vad det gäller besökare har varit något vikande under de senaste åren. Turismens omsättning på Öland låg 2010 på samma nivå, eller strax under nivån för 2001 på knappt 1 miljard kronor, men hade 2003 en topp på närmare 1,3 miljarder kronor. Under hösten 2011 drog de två kommunerna på Öland tillsammans igång ett 2-årigt strategiprojekt för utveckling av den öländska turismen. Inom projektet utförs en varumärkesanalys, bland annat utifrån frågeställningen Vad kännetecknar Ölands kultur och identitet?. Det övergripande syftet med turismstrategiprojektet är att finna former för en utvecklad samverkan mellan offentliga och privata aktörer kring turismen och hur den kan bidra till en positiv utveckling för hela Öland. De regionala strategidokumenten lyfter, som visats ovan, fram kulturarvet som en motor för en framtida gynnsam utveckling av länet, inklusive Öland. Kulturturistiska satsningar ska gynna och stärka den viktiga besöksnäringen och helst attrahera nya besökargrupper. I denna anda medverkar nu båda ölandskommunerna i utvecklingsprojektet Öppna portar för de viktiga kulturhistoriska besöksmålen Borgholms slott respektive Eketorps borg med tillsammans 115 000 årliga besökare. Dessa anläggningar utgör för närvarande, tillsammans med det kulturhistoriska museet i Himmelsberga och VIDA konstmuseum, de viktigaste institutionella noderna för en utvecklad kulturturism i Borgholms respektive Mörbylånga kommun. De kommunala ambitionerna vad det gäller att bevara, använda och utveckla kulturarvet formuleras, utöver vad som anges i de gemensamma regionala strategidokumenten, i ganska övergripande termer. Båda kommunerna pekar på utvecklingspotentialen hos det öländska landskapets kultur- och naturvärden. Borgholms kommuns kultur- och fritidsförvaltning ska, utöver den dominerande biblioteksverksamheten, även, bland annat medverka till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer med mera. Kommunen är dessutom huvudman för verksamheten i det av Statens Fastighetsverk förvaltade Borgholms slott. Mörbylånga kommun har ett fortlöpande åtagande inom ramen för förvaltningsrådet för Världsarvet Södra Ölands odlingslandskap och har en uttalad, men ännu ej förverkligad, ambition att tillsammans med övriga världsarvsaktörer skapa ett informationscenter för världsarvet. I dialog med Tillväxtverket undersöks för närvarande förutsättningarna för att få stöd för en satsning på den glesbygdsbetonade södra delen av kommunen och som kanske även skulle kunna omfatta ett Världsarvshus. Mörbylånga ska bli en ledande kultur- och naturkommun, där olika aktörer uppmuntras till samverkan och där möjligheter för deltagarkultur utvecklas. Kommunen vill även strategiskt använda konst och konsthantverk som resurs inom besöksnäring-
12 en och för de egna kommuninvånarna. I båda kommunerna är för övrigt stödet till barn- och ungdomskulturella satsningar högt prioriterade. 3.6 Några slutsatser Delaktighet och tillgänglighet utgör tillsammans bärande kulturpolitiska element på alla nivåer i samhället. Regionala strategier syftar till ett medborgerligt engagemang i arbetet med kulturarvet och även på den kommunala nivån prioriteras allas delaktighet och tillgänglighet till kulturens och kulturarvets olika yttringar. Kulturarvets potential att strategiskt användas i ett samhälleligt utvecklingsperspektiv betonas internationellt, nationellt, regionalt och lokalt. Särskilt tydlig är kopplingen till besöksnäringen och upplevelseturismen. Konstnärlig kvalitet är en avgörande faktor för kulturens livskraft. På den lokala nivån formas strategier för hur konst och konsthantverk ska bli en resurs såväl för besöksnäring som för de egna kommuninvånarna. Inom kulturpolitiken har formats ett mycket tydligt barn- och ungdomsperspektiv. Barns och ungas rätt till kultur prioriteras. Öland har stark dragningskraft på barnfamiljer. Accelererande globaliseringstendenser i samhället i stort understryker behovet av medvetna och ambitiösa strategier för att lyfta fram kulturens och kulturarvets mångkulturella dimension. Samverkan mellan myndigheter, offentliga institutioner, näringslivet och civilsamhällets olika aktörer i övrigt uppmuntras och används strategiskt för att nå politiskt formulerade mål för kultur och kulturarv.
13 4. Museilandskapet. Om museiverksamhet på Öland 4.1 Museer i allmänhet och på Öland i synnerhet I hela landet finns flera tusen museer med olika inriktning, varav strax över 200 har professionell personal (minst ett årsverke) och uppfyller ICOM:s (International Council of Museums) grundkriterier, en institution som genom förvärv och bevarande, forskning och dokumentation, samt förmedling och undervisning främjar förståelsen av det kulturella arvet och fördjupar kunskaperna om samhällets framväxt och dess situation idag. Samlingarna ska vara garanterade ett framtida bestånd. I Kalmar län finns tre museer som fullt ut uppfyller ICOM:s kriterier: Kalmar läns museum med Eketorps borg, Kalmar konstmuseum med Designarkivet, samt Västerviks museum på Kulbacken. I länet finns därutöver ett antal museer, som till betydande delar, men inte fullt ut, lever upp till ICOM:s kriterier: Borgholms slottsruin, Himmelsberga Ölands museum, Vida museum, Kalmar slott, Oskarshamns kommunala museer, Vimmerby stadsmuseum i kv. Näktergalen, samt Virserums konsthall. Slutligen finns ett stort antal arbetslivs-, hembygds- och friluftsmuseer, konstmuseer och konsthallar, som bara till någon del eller inte alls uppfyller ICOM:s kriterier, men som trots det spelar en betydelsefull roll i det lokala och regionala kulturlivet. Viktiga öländska exempel ur den senare kategorin är Borgholms stadsmuseum Ölands forngård, J.A.G.S. museum i Segerstad, Ottenby konstmagasin, Skedemosse museum och Skäftekärrs järnåldersby. För Ölands del finns både etablerade institutioner och ännu icke förverkligade museiambitioner, som från och till tas upp till diskussion. Till de förra hör bland annat länsmuseet med Eketorps borg, Borgholms slottsruin, Himmelsberga Ölands museum och Vida museum. Till den senare kategorin hör Ölands kommunalförbunds utredning från 1980-talet om ett museum på Öland, vidare frågan om att etablera ett Världsarvshus på södra Öland och den mångåriga visionen om ett museum för fynden från regalskeppet Kronan, nu utökad till en idé om ett museum för de tre sensationella vrakfynden utanför Öland Kronan, Mars och Svärdet. Både Världsarvshuset och Kronanmuseet har varit uppe på agendan i skilda politiska organ under årens lopp, men utan att några avgörande beslut har kunnat fattas.
14 Borgholms slott, Eketorp och Skäftekärr har under senare år i viss utsträckning samarbetat i marknadsföringsfrågor, bland annat genom samordnad annonsering. För 10-15 år sedan finansierade Länsstyrelsen en gemensam marknadsföringskampanj, som gick under namnet Sju skäl att besöka Öland och i vilken, utöver Länsstyrelsen, även Borgholms slott, Capellagården, Eketorps borg, Himmelsberga, Ottenby naturum och Solliden medverkade. 4.2 Borgholms slott Borgholms slottsruin är lämningarna av det barockpalats som Karl X Gustav uppförde vid mitten av 1600-talet. Ruinen är ett av regionens främsta kulturhistoriska besöksmål, som lockar besökare med konserter, utställningar av olika slag, levandegjord historia och mycket annat. Sommartid finns många aktiviteter för barn: barn- och familjeguidningar; riddarskola; slottsverkstad, där man får lära sig skjuta pilbåge, måla sin egen vapensköld, baka bröd, göra sitt eget vaxljus; med mera. Det är även möjligt att hyra delar av slottsruinen för privata fester och gästabud. Inne i slottsruinen finns utställningssalar där slottets 900-åriga historia berättas. Inom ramen för ett nyligen påbörjat treårigt projekt ska verksamheten utvecklas, mottagningsapparaten slipas ytterligare och utställningarna om slottets historia helt byggas om och ges en modern form med uppdaterat sakinnehåll. Borgholms Slott är statligt byggnadsminne och förvaltas av Statens fastighetsverk. Borgholms kommun ansvarar för verksamheten på slottet, som har säsongsöppet mellan april och september. Strax utanför slottet ligger Restaurang Höjden, även den öppen endast under sommarhalvåret. Antalet besökare i ruinen har minskat något under de senaste åren, framför allt gäller detta gruppbesök i form av bussresenärer och skolbarn på skolresa. Under 2011 uppgick det totala antalet besökare till drygt 77 000, varav cirka 50 % var vanliga inträdesbetalande vuxna och ungdomar, nästan 13 000 barn med fri entré, cirka 600 skolbarn, varav drygt hälften från öländska skolor, och sammanlagt cirka 27 500 besökare på konserter, evenemang som Fårets dag, samt privata gästabud. 4.3 Borgholms stadsmuseum. Ölands forngård Borgholms stadsmuseum, tidigare kallat Ölands forngård, är inrymt i den fastighet som häradshövdingen Carl Wilhelm Rydström på 1830-talet inköpte och bebyggde som bostad åt sig och sin familj. Ölands kulturminnesförening förvärvade fastig-
15 heten 1928 och lät inreda den till museum med en klart uttalad ambition att spegla inte bara Borgholms stads historia, utan hela Ölands kulturhistoriska utveckling från äldsta tid och framåt. Museet tillfördes redan från början en del arkeologiska föremål och den arkeologiska föremålssamlingen har därefter vuxit kontinuerligt genom gåvor. Det har inte varit möjligt att inom ramen för denna studie erhålla exakta uppgifter om antalet arkeologiska fynd i samlingarna. Olika muntliga uppgifter från tidigare och nuvarande styrelseledamöter anger flera tusen som ett troligt antal. En översiktlig genomgång av museets föremålskatalog antyder dock att antalet arkeologiska föremål är betydligt mindre, kanske inte fler än ett par hundra. I den arkeologiska samlingen dominerar, liksom hos flera av Ölands hembygdsföreningar, stenyxorna (cirka 100), men där ingår även föremål av brons (cirka 50) och järn (cirka 30), samt av silver och guld (cirka 10). I vinkel mot museets huvudbyggnad ligger det ursprungliga stallet. När hela museet; byggnader och utställningar; renoverades i samarbete med Riksantikvarieämbetets och AMS Ölandskontor år 1971, inreddes stallet till utställningslokal och Ölandskontorets arkeologer ställde där i ordning en väl genomarbetad utställning om det förhistoriska Öland. Efter att under några år i slutet av 1970- och början av 1980-talet ha ingått i en större utställning om Ölands förhistoria i Kronomagasinet i Borgholm, flyttades delar av den ursprungliga utställningen in i huvudbyggnadens källarvåning, där den fortfarande finns kvar. Efter drygt 40 år uppvisar såväl form som innehåll tydliga uppfräschningsbehov. Museet drivs ideellt i Kulturminnesföreningens regi och har öppet från mitten av juni till mitten av augusti. Antalet besökare har minskat dramatiskt under de senaste tio åren och uppgick år 2011 till cirka 800. 4.4 Eketorps borg Den rekonstruerade fornborgen och besöksmålet Eketorps borg på södra Öland ägs av Riksantikvarieämbetet, men verksamheten drivs och utvecklas sedan 2002 i länsmuseets regi. Borgen är landets enda totalundersökta och rekonstruerade fornborg och har ett högt vetenskapligt och pedagogiskt värde. Innanför de återuppbyggda murarna finns, utöver rekonstruerade järnålders- och medeltidshus, även sedan 1984 en museibyggnad med en utställning om borgen insatt i ett brett kulturhistoriskt, tidsmässigt och geografiskt sammanhang. I utställningen visas bland annat ett urval originalföremål från de omfattande utgrävningarna på 1960- och 1970-talen. Inom borgområdet finns även djur, som representerar djurslag som hållits som tamdjur under borgens olika skeden. Den museipedagogiska verksamheten är omfattande med guidningar, rollspel, matlagning, bågskytte, smi-
16 de, textilarbete, spel och lek med mera. Till verksamheten hör även en del evenemang, exempelvis järnåldersdagarna i juli och arkeologiska experiment av olika slag. Inom ramen för ett nyligen påbörjat utvecklingsprojekt, ska såväl anläggningen som verksamheten förnyas och uppgraderas för att stärka Eketorps status som besöksmål. Antalet besökare i Eketorps borg, som har öppet maj-augusti, var under 2011 drygt 37 000, varav flertalet utgörs av turister. Av besökarna utgör cirka 10 600 barn och ungdomar, vilket är en minskning med cirka 1 000 jämfört med föregående år. Totalt sett har antalet besökare i Eketorps borg minskat med cirka 1 600 över en tvåårsperiod. 4.5 Himmelsberga Ölands museum Större delen av den välbevarade dubbla radbyn Himmelsberga utgör numera Ölands Museum. Inne på de kringbyggda gårdarna finns hus och miljöer från 1700- och 1800- tal, med inredning och utrustning som hörde till livet på den öländska landsbygden. Museet har sedan 1959 utökats med fler gårdar, en konsthall, galleri, kaffestuga och butik. Till miljön hör även odlingar med äldre kulturväxter och djurraser. Under sommaren anordnas konstutställningar, konserter, friluftsteater, barnverksamhet m.m. Från och med sommaren 2012 anordnas inga egna utställningar i konsthallen. För 10-15 år sedan fanns en ambition hos museets huvudman och ledning att utveckla anläggningen till ett samlat kulturhistoriskt museum för hela Öland. I samband därmed togs ritningar fram för en nybyggnad på gräsplanen framför det lilla malmstället och samtidigt bytte museet namn till det nuvarande, Himmelsberga Ölands museum. Museet ägs och drivs av Ölands Hembygdsförbund. Hembygdsförbundet är samlingsorganisation för Ölands 33 hembygdsföreningar och idag är drygt 11 000 medlemmar anslutna. Himmelsberga har öppet maj september, men under maj och september bara på helger. Antalet besökare har minskat kraftigt under den senaste 10- årsperioden, från drygt 24 000 år 2000 till drygt 13 000 år 2011. Det krympande besöksunderlaget har satt hård press på museets huvudman och ledning att eliminera kostnader genom uppsägning av personal och neddragning av delar av verksamheten. 4.6 J.A.G.S. museum i Segerstad I juni 2007 invigdes J.A.G.S. museum i Segerstad. Museets huvudsakliga syfte är att bevara, vårda och visa bildhuggaren Johan August Gustafssons (1852-1932) samling av naivistiskt framställda träskulpturer, många med bibliska förebilder. Gustaf-Jon var bondson och övertog redan som 19-åring föräldragården, men var mer intresserad av sitt bildhuggeri än av lantbruket.
17 J.A.G.S. museum drivs ideellt av en stiftelse och har efter hand breddat sin verksamhet till att även bestå av utställningar med andra konstnärers verk, föreläsningar, café och en museibutik. I butiken säljs bland annat en kopia av Segerstadskrukan ; en keramikkruka från äldre järnåldern, tillverkad av framlidne keramikern Frans Schildmeier. Museet med tillhörande café, som har öppet från mitten av maj till mitten av augusti, har cirka 8 500 besökare årligen. 4.7 Kalmar konstmuseum Kalmar konstförening grundades 1917 och är huvudman för Kalmar konstmuseum. Konstmuseet förvaltar konstföreningens samling av nationell och regional konst och bedriver verksamhet i museibyggnaden i stadsparken innanför Kalmar slott. Museet har även ett regionalt uppdrag som länsmuseum för bildkonst och design, vilket motiverar dess plats i föreliggande museipresentation. Museet visar omväxlande utställningar med konst ur de egna samlingarna och tillfälliga utställningar med modern, ofta internationell konst. Det internationella samarbetet riktas företrädesvis mot länder i nordöstra Europa. Museet är öppet året runt. Länsmuseiverksamheten når årligen cirka 50 000 länsinvånare och knappt 17 000 besöker utställningarna i museibyggnaden i Kalmar. 4.8 Kalmar läns museum Kalmar läns museum i Kalmar är regionalt museum för kulturhistoria och kulturarv. I kraft av sitt regionala uppdrag och att museet dessutom är huvudman för verksamheten på Eketorps borg på södra Öland, har länsmuseet en given plats i denna utredning trots sin lokalisering till Kalmar. Ända från starten på 1870-talet har förhistoria haft en framskjuten plats i museets samlingar. Inledningsvis byggdes den arkeologiska föremålssamlingen i stor utsträckning upp av privatsamlingar, som skänktes eller såldes av ledande personer bland museets initiativtagare. Viktig i ett öländskt perspektiv är den samling som under många år byggdes upp av framlidne chefen för Ölands Cement AB i Degerhamn, Franz Killig. I samlingen ingår bland annat mycket fina föremål från stenåldern. Samlingen övergick år 1986 till länsmuseet, men i Franz killigs testamente stadgas uttryckligen att samlingen endast är deponerad på länsmuseet och att avsikten är att den skall tillfalla ett blivande kulturhistoriskt museum på Öland. Det var länge inte självklart att arkeologiska fynd från Öland skulle fyndfördelas till länsmuseet. Ända från den moderna arkeologins barndom under 1800-talet har många arkeologiska aktörer intresserat sig för Öland och Historiska museet i Stockholm såg länge arkeologiskt material från Öland som ett nationellt intresse, som skulle tillfalla det nationella museet i Stockholm. För närvarande pågår om-
18 byggnad av en del av gamla Volvo-fabriken i Kalmar för att ställa i ordning nya, rationella föremålsmagasin för länsmuseets samlingar. Trots länets och inte minst Ölands rika förhistoria och fornlämningsbestånd, har länsmuseet ingen permanent utställning som belyser länets eller Ölands äldsta historia. På 1970-talet diskuterades möjligheten av att etablera ett permanent öländskt regionmuseum som en filial till länsmuseet, men det hela stannade vid en tillfällig utställning i Kronomagasinet i Borgholm i samband med det XV:e Nordiska arkeologmötet på Öland och Gotland i september 1978 och några år därefter. I länsmuseets regionala uppdrag ligger inbyggt att målgruppen ska vara bredast tänkbara, museet ska uppfattas som angeläget och tillgängligt för hela länets befolkning. Ett särskilt fokus har riktats mot barn och ungdom inom den såväl nationellt som internationellt uppmärksammade kulturmiljöpedagogiska verksamheten med tidsresor, som under 2011 har haft cirka 2 500 deltagare. Besökstrenden vid det åretruntöppna museet i Kalmar har under de senaste åren varit uppåtgående; antalet besökare har ökat med nästan 9000 till drygt 65 000 från 2009 till 2011. Under motsvarande period har dock andelen barn och ungdomar som besökt museet minskat från drygt 15 000 till drygt 13 000. 4.9 Naturum Ottenby och Naturum Trollskogen I båda de öländska naturumsanläggningarna, Naturum Ottenby och Naturum Trollskogen, finns utöver naturinformationen, även viss information om platsens och Ölands kulturhistoria. På Ölands sydspets i Naturum Ottenby finns utställningar om fåglar, naturreservatets natur och historia. Nästan längst upp i norr, i Naturum Trollskogen, finns information om Ölands geologi, flora, fauna och kulturhistoria. Den kulturhistoriska informationen är särskilt väl utbyggd i Naturum Trollskogen (cirka 25 % av den totala utställningen) och kompletteras, liksom i Ottenby, med skyltning vid forn- och andra kulturlämningar ute i reservatet. I Ottenbyreservatet gjordes för några år sedan en ambitiös tillgänglighetssatsning, bland annat i form av en taktil modell och informationsskylt vid ruinen efter det medeltida den helige Johannes kapell i Kyrkohamn. Trollskogens naturum har profilerat sig med en ambitiös satsning på barnanpassad information och aktiviteter för barnfamiljer. Ottenby och Trollskogen är populära besöksmål, om än i första hand för sina naturvärden och Ottenby främst som en av landets förnämsta fågellokaler. Naturum Ottenby besöks årligen av cirka 70 000 personer och anläggningen i Trollskogen hade år 2011 drygt 60 000 besökare. Ottenby har öppet fredag-söndag i mars och därefter dagligen till och med november. Trollskogen har öppet torsdag-söndag i april-maj och september-oktober, samt däremellan dagligen i juni-augusti.
19 4.10 Ottenby konstmagasin Ottenby kungsgård anlades av Gustaf Vasa, men området har varit bebyggt ända sedan stenåldern. Under järnåldern och medeltiden låg på platsen en stor bondby och det mycket stora gravfältet strax nordväst om gården är en påminnelse om denna tid. Byn och bybefolkningen avhystes för att Gustaf Vasa skulle få en kungsgård även här på södra Öland. Gården ägs och förvaltas som en del av det svenska kulturarvet av Statens Fastighetsverk och utgör en väsentlig del av världsarvet Södra Ölands odlingslandskap. Under nästan 20 år har en omfattande och högkvalitativ konstverksamhet metodiskt byggts upp i några av kungsgårdens byggnader. För initiativet står arrendatorsfamiljen genom Britt Wiström. Ottenby konstmagasin, Ottenby galleri och Ottenby silversmedja bildar tillsammans paraplyorganisationen Ottenby konst och här exponeras allt från spektakulära konstinstallationer till mera traditionellt konsthantverk. Konstmagasinet utgörs av ett varsamt ombyggt och inrett sädesmagasin i tre våningar. År 2006, ett år efter invigningen av Konstmagasinet, belönades ombyggnaden med ett arkitekturpris. Från och med sommaren 2011 visas i Magasinet utställningen Kungens skafferi en kungsgård i världsarvet. Utställningen, en broschyr med karta, samt nya informationsskyltar ute i kungsgårdens marker, är producerade av Statens fastighetsverk i samarbete med familjen Wiström. Utställningen berättar om kungsgårdens nästan 500-åriga historia. Anläggningen håller öppet från i huvudsak midsommar till mitten av augusti, men brukar därutöver även öppna vid större helger på våren och vid Ölands skördefest på hösten. Antalet besökare har under de senaste åren pendlat mellan 5000 och 7000. 4.11 Skedemosse museum Offerfynden från Skedemosse på mellersta Öland hör till de mest spektakulära arkeologiska fynden i landet. Från sent 1800-tal och framåt har, i den sedan 1600-talet uppodlade mossen, påträffats mängder av lämningar efter offrade människor, hästar, vapen, smycken och andra praktföremål. Bland fynden finns ett av landets största samlade fynd av smycken i rent guld med en total vikt av 1,3 kg. Guldfynden visas i det så kallade Guldrummet på Historiska museet i Stockholm. Mossens utdikning och uppodling genomfördes på initiativ av Karl X Gustav på 1650- talet i syfte att utöka den odlingsbara arealen på Ölands mittland. Skedemosse gård, med betydande ägor i den tidigare mossen, byggdes upp, ägdes och brukades från tidigt 1800-tal ända fram till 1980-talet av en gren av släkten Hildebrand. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet frambringade släkten i övrigt bland annat två
20 riksantikvarier. De två riksantikvarierna tillbringade ganska mycket tid hos sina släktingar på Skedemosse gård och företog i samband med dessa vistelser även arkeologiska undersökningar på olika platser runt om på Öland. Skedemosse gård kan alltså i dubbel bemärkelse sägas ha satt betydande avtryck på den arkeologiska Ölandskartan. I samband med ett arbetsmarknadsprojekt vid mitten av 1990-talet renoverades en sidobyggnad på gården och där inreddes samtidigt ett museum, som speglar offermossens historia insatt i en vidare kulturhistorisk kontext. Från och med 2011 visas även en nyproducerad film, Järnålder. Om en öländsk storhetstid, som under vintern 2012 även har visats i Sveriges Television. Från gården finns en vandringsled ut till den skyltade offermossen. Skedemosse museum ägs och drivs helt i privat regi av gårdens innehavare, familjen af Wåhlberg. På gården finns numera även en antikhandel, rum att hyra inom projektet Bo på lantgård, samt en Spa-anläggning. Dessutom visas ett par av rummen i gårdens huvudbyggnad, som står kvar med originalinredning och möblering från byggnadens tillkomst. Museet har öppet dagligen maj september och har årligen cirka 1 600 besökare. 4.12 Skäftekärrs järnåldersgård Besöksmålet Skäftekärr hänger dels samman med den verksamhet som under många år har bedrivits av intresseföreningen Vision Skäftekärr, dels även med Sveaskogs uppdrag att inrätta ekoparker i värdefulla skogsbestånd. Här finns förutom ett före detta jägmästarboställe från 1860-talet, numera med kafé och restaurang, även ett arboretum, samt en rekonstruerad järnåldersgård. I Bödaskogen finns flera mycket välbevarade lämningar av järnåldersbyar. Skäftekärrs järnåldersby tillhör en av de större med 22 husgrunder. Lämningarna har daterats till århundradena närmast efter Kristi födelse. På en plats bara ett par hundra meter från de autentiska lämningarna, pågår arbetet med att rekonstruera en järnåldersgård med omkringliggande landskap. Utöver två uppbyggda kopior av järnåldershus, finns ett gårdstun, åkrar, hägn, fägator, offermosse med mera. Under sommaren finns också får och kor av äldre lantraser på plats i landskapet. Hela anläggningen ägs idag av Sveaskog. För verksamheten i järnåldersgården och för guidningen i det omgivande järnålderslandskapet ansvarar dock Vision Skäftekärr i samarbete med bl.a. Fornverkstan ideell förening, som arbetar med olika projekt med anknytning till järnåldern. Bland annat arrangeras Järnåldersdagarna, då järnåldersgården är bebodd av medlemmar ur föreningen Fornverkstan, som då ägnar sig åt sysslor och hantverk som kan ha förekommit på en järnåldersgård under
21 400-500-talet e. Kr. Under järnåldersdagarna erbjuds dessutom aktiviteter för besökare, som pilbågeskytte, repslagning, målning och stridsträning. I en byggnad med ekoparksinformation finns en begränsad del med information om järnålderslämningarna i området. Under de senaste åren har antalet betalande besökare årligen uppgått till cirka 5000 personer. Ungefär hälften av besökarna utgörs av barnfamiljer. Anläggningen har öppet under sex veckor i juli och augusti. 4.13 Sollidenpaviljongen Det kungliga sommarslottet Solliden är beläget strax söder om Borgholms slottsruin och kan på så sätt sägas skapa kontinuitet i den kungliga närvaron på denna del av Öland. Vid slottsområdets entré finns en paviljong, där olika utställningar, företrädesvis med koppling till kungligt liv och leverne, visas varje sommar. I samarbete med Kalmar läns museum visades sommaren 2001 vandringsutställningen Ölandsguld, som var ett ambitiöst försök att spegla den öländska guldåldern under tiden från omkring år 0 till 550 efter Kristus. Till utställningen lånades en del öländska föremål från Historiska museet i Stockholm, men man lät även tillverka kopior av några av de mest spektakulära föremålen, som annars förvaras i det så kallade Guldrummet på Historiska museet. Inom projektet Ölandsguld producerades även en studieguide i form av boken Ölands guldålder, som handlar om den aktuella förhistoriska epoken. Projektet delfinansierades från EU och Länsstyrelsen och syftet var att få fler ölänningar och turister intresserade av det öländska kulturarvet att ge sig ut på spaning efter ett landskaps själ - samt att stimulera till nya kontakter med framför allt länderna längs Östersjökusten. Sollidenpaviljongen har öppet från mitten av maj till september och besöks årligen av cirka 7000 besökare, varav cirka 1/3 kommer från utlandet, företrädesvis från Tyskland. 4.14 VIDA museum VIDA museum är ett privatägt kombinerat konstmuseum och konsthall. Anläggningen är numera en av södra Sveriges största i sitt slag. Här finns bland annat fasta utställningar och samlingar av konstnärerna Bertil Vallien, Ulrica Hydman-Vallien och Ulf Trotzig. Museet disponerar dessutom en mycket omfattande samling med samtida svensk bildkonst, som har deponerats av Staffan och Eva Rasjö. I den 2000 m2 stora byggnadens utställningshallar visas därutöver tillfälliga utställningar på en hög nationell och internationell nivå inom måleri, skulptur, keramik och glas, samt design.
22 Vänföreningen VIDA vänner är mycket aktiv och arrangerar konserter, föreläsningar, konstnärsträffar med mera. Museet öppnade 2001 och ligger på landborgen vid Halltorp, cirka 3 mil från Kalmar och 1 mil från Borgholm. Anläggningen, som också inrymmer ett café/bistro och museibutik, har öppet mars t.o.m. november och lockar mellan 35 000 och 40 000 besökare årligen. Målgrupp för museet är konst- och designintresserade vuxna; museet har inga särskilda aktiviteter riktade till barn och ungdom. 4.15 Några slutsatser Öland har jämförelsevis många museer, men inget som på ett genomarbetat sätt exponerar arkeologiska fynd och öns rika förhistoria. Inget av museerna på Öland lever fullt ut upp till ICOM:s grundkriterier för museer. Två museer, Ölands forngård i Borgholm och Himmelsberga museum, har haft ambitionen att spegla hela Ölands kulturhistoria från äldsta tid och framåt, men inget av dem har kunnat förverkliga sina ursprungliga intentioner. Försök att etablera ett arkeologiskt museum gjordes under 1970-talet på initiativ av Riksantikvarieämbetets Ölandskontor. Kontorets arkeologer stod för sakkunskapen och programverksamhet i anslutning till utställningarna. När Raä-kontoret lades ned fanns inte längre den nödvändiga kompetensbasen för att fortsätta utveckla utställningar och programverksamhet. Ölands järnålder och medeltid dominerar i de utställningar och anläggningar som har en profil som kan länkas till arkeologi: Borgholms slott, Eketorps borg, Skedemosse och Skäftekärr. De öländska museerna och/eller besöksanläggningarna med kulturhistorisk inriktning (Borgholms slott, Ölands forngård i Borgholm, Eketorp, Himmelsberga, Skedemosse, Skäftekärr) lockar årligen tillsammans närmare 135 000 besökare. Till detta kan läggas 65 000 besökare på länsmuseet i Kalmar. Kalmar läns museum har som enda kulturhistoriska museum i regionen ökat sina besökssiffror, alla övriga har tappat besökare. I ett gemensamt 3-årigt projekt ska verksamheter och utställningar vid Borgholms slott och Eketorps borg utvecklas i syfte att locka fler besökare.
23 Konst och konsthantverk är en tydlig profilfråga för Öland. Borgholms slott, Capellagården, Himmelsberga, J.A.G.S. museum i Segerstad, Ottenby konstmagasin, Solliden och VIDA är samtliga anläggningar som lyfter fram konst och konsthantverk och ibland även placerar den öländska konsten i en nationell eller internationell kontext. De öländska konst-/konsthantverksmuseerna eller liknande (Capellagården, J.A.G.S.-museet, Ottenby konstmagasin, Solliden, VIDA) har tillsammans knappt 60 000 besökare årligen. Till detta kan läggas ospecificerade delar av Borgholms slotts 77 000 och Himmelsbergas 13 000 besökare, samt Kalmar konstmuseums cirka 17 000 årliga besökare. Samtliga besöksanläggningar med kulturhistorisk inriktning, utom Skedemosse museum, erbjuder program eller annan verksamhet med inriktning mot barn och unga. Bland konstmuseerna är det bara Kalmar konstmuseum som gör strategiska insatser för barn och unga. Inget av de öländska museerna har öppet året runt. I närområdet är det endast Kalmar läns museum och Kalmar konstmuseum, båda i Kalmar, som har öppet året runt. Samverkan förekommer endast i begränsad omfattning mellan de öländska musei- och besöksanläggningarna och avser främst viss gemensam marknadsföring. 5. För vem? Om delaktighet och tillgänglighet för alla 5.1 Allmän bakgrund Som redan har konstaterats vilar såväl nationella, som regionala och lokala kulturoch kulturarvsstrategier på delaktighetens grund. Kulturarvets exponering måste därför bygga på delaktighet och tillgänglighet för alla; åretruntboende ölänningar,
24 barn och ungdom, skolbarn, invandrare, turister, kvinnor och män, gamla och unga, rörelsehindrade eller handikappade på andra sätt. Enligt den regionala utvecklingsstrategin, RUS 2030, ska länets kulturarv och kulturarvsmiljöer utvecklas och tillgängliggöras i samverkan mellan samhälle, lokalbefolkning, besöksnäring och entreprenörer. De kommunala strategierna har en liknande huvudinriktning. 5.2 Kultur- och fritidsvanor Kulturrådet har i en undersökning av svenskarnas kulturvanor under 30 år, 1976-2006, kunnat visa att det på senare år har skett vissa märkbara förändringar i kulturvanemönstren. Det är bland ungdomar och de äldsta ålderskategorierna som förändringarna är tydligast. Den yngsta ålderskategorin minskar sitt deltagande i många konstområden, samtidigt som de äldsta ålderskategorierna ökar sitt deltagande. En annan undersökning visar att det i första hand är högutbildade, ensamstående 50+ kvinnor, som är födda av svenska föräldrar, har god ekonomi och hälsa och bor i storstad, som bär upp det svenska kulturlivet. Av Regionförbundets Kultur- och fritidsvaneundersökning för 2007 framgår att 49 % av undersökningens respondenter besökt ett museum någon eller några gånger per år och att motsvarande siffror för konstutställningar är 35 %. De flitigaste museibesökarna är i allmänhet födda före 1950 och bor i Kalmar, Mörbylånga, Rinkabyholm, Rockneby, Smedby och Virserum. Även flertalet besökare av konstutställningar är födda före 1950 och bostadsort är oftast Mörbylånga, Kalmar, Rinkabyholm, Virserum, Löttorp, Rockneby, Smedby, Timmernabben och Västervik. 5.3 Skola, barn och ungdom Barns och ungas rätt till kultur är, som visats ovan, ett av de högst prioriterade verksamhetsområdena inom kulturpolitiken, såväl nationellt som regionalt. Det är i detta perspektiv man ska förstå de högt ställda ambitionerna vad det gäller att nå ut till barn och ungdomar, som kan spåras hos de flesta av länets och Ölands kulturinstitutioner och besöksanläggningar. Samtliga museer och anläggningar med kulturhistorisk inriktning har särskilda program och målgruppsanpassade aktiviteter för barn och unga; Länsmuseets verksamhet med tidsresor har fått både nationell och internationell uppmärksamhet. Museer och anläggningar med inriktning mot konst och konsthantverk riktar sig däremot till en mera entydigt vuxen publik. I Ölandskommunernas 2-åriga strategiprojekt för utveckling av den öländska turismen finns bland annat frågeställningen Vilka målgrupper attraherar Öland idag? Kanske kan frågan anses delvis besvarad genom det faktum att Öland är vinnare av Barnens Turistpris 2012. Bland 54 000 röstande har Öland placerats på första plats i kategorin bästa län/region i ett barnfamiljeperspektiv.