lo Motion 1979/80:599 av Jan Bergqvist m. n. om beskattningen av ädelstenar m. m. Pengar - väl förtjänta eller arbetsfria, ärvda eller vunna. vita eller svarta. Diskret prasslande byter de ägare vid den förnäma kvalitetsauktionen av konst och antikviteter. Vårens begivenhet för folk med pengar att placera. Utan att höja ögonbrynet drar en av de exklusiva kunderna upp 62 000 kr. i sedlar ur attachcväskan. Fyra miljoner kronor av de tio miljoner som auktionen ger betalas kontant. Många svarta pengar blir plötsligt vita. Per Åke Sjögren Visst är det konstigt, men det är ett tidens tecken. När jag började inom konsthandeln i slutet av 40-talet var det väldigt lite kontanter. vi kickade räkning till nästan alla kunder. l London är det förresten fortfarande förbjudet att betala kontant. Gregor Aronowitsch Sammanfattning Sverige är i svår ekonomisk kris. Standarden sjunker för låginkomsttagare och arbetslösa. Underskottet i statsbudgeten växer katastrofalt. Investeringarna i industrin är helt otillräckliga. Men som en farsot prider sig kapitalspekulationen i dyrbara konstverk. ädelstenar. äkta mattor. guld- och silversaker. antikviteter m. m. Det är både osund ekonomi och kulturell tragedi när vackra tavlor e om investeringsobjekt, när kines i k t porslin samla i bankvalv. när akvareller behandlas som färggranna värdepapper och när allt fler människor dras in i en hetsig jakt på spekulationsvinster. Att de orättvisa skattereglerna vid sidan av inflationen utgör den starkaste drivfjädern i denna olyckliga utveckling står helt klart. Om någon i vårt land under ett lånbgt liv lyckats samla ihop några hundra tusen kronor och har dem på banken, i ett eget hem. i obligationer eller liknande så kallas det förmögenhet och beskattas. Men om någon annan har milijoner i oslipade diamanter eller konstsamlingar kallas det inte förmögenhet och blir inte förmögehetsbeskattat. Säljer man ett egethem med värdestegring får man betala skatt, men vinster på spekulationsföremål som man ägt i fem år beskattas inte. Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat frågan om ändrade skatteregler för konst, antikviteter o. d. År 1976 förutsatte skatteutskottet att problemet
Mot. 1979/80: 599 Il skulle tas upp av en av de då arbetande skatteutredningarna eller i amband med regeringens ställningstagande till utredningens förslag. Sa skedde dock inte. Varken utredningen eller regeringen berörde med ett ord denna fråga. År 1978togs problemet upp på nytt i riksdagen. skatteutskottet förutsatte då att frågan skullr behandlas i en ny utredning. Men när utredningen fick sina direktiv av regeringen förbjöds den uttryckligen att på något sätt gå in pa denna speciella skattefråga. Någon annan utredning som tar upp problemet har regeringen inte heller tillsatt. Det är beklämmande att dc borgerliga regeringarna på detta sätt saboterar riksdagens ställningstaganden. l en parlamentarisk demokrati skall det inte vara nödvändigt all sätta tvångströja på regeringen för att f a den att rätta sig efter folkrepresentationens vilja. Det är hög tid att ändra de skatteregler som uppmuntrar spekulationsvågen kring ädelstenar. ädelmetaller. konst. antikviteter o. d. Riksdagen bör därför hos regeringen begära att en utredning omgaende tillsätt för att se över skattereglerna för sådana tillgångar. Konsten förnedras Intresset för kon t som investeringsobjekt har under de senaste åren växt lavinartat. Rekordpriser har nåtts på den internationella konstmarknaden. l Sverige har handeln med konst upplevt en penningspekulation utan motstycke. Samtidigt med prisexplosionen för internationellt kända konstnärers verk brottas seriösa svenska konstnärer med svårigheter att få avsällning för sin konst. De kommersiella krafterna förrycker intresset för konsten som s[tdan. och penningspekulationen är förnedrande både för konstnären och för hans konst. ''Svenskarna är definitivt mer roade av att investera än av själva konsten". säger en konsthandlare i Stockholm i ett tidningsuttalande. ''Man kan säga all svenskarna blivit konstroade på grund av att det finns investeringsmöj ligheter i konsten." I affärstidningar ges ofta råd för konstinköp. Enligt de sa bör man exempelvis inte ''satsa på tidiga stjärnskoll med ännu förhållandevis billiga priser, utan på sådana som redan kostar 25 000-50 000 kronor. Ilar en konstnär kommit upp i den prisklassen. finns det rimlig anleding förmoda all det inte är fråga om en dagslända utan om en redan erkänd person med avsevärd tillväxtpotential kvar.,. Även konstgallerier hemfaller alltmer åṫ att presentera konstverken som renodlade kapitalplaceringar. Man talar om "de säkra papprena" och "framtidsnamn". Man erbjuder "värdestegringsgaranti" på tre år ow. Föreståndaren för en "antikvitetsinvesteringsfirma.. berättar i en tidningsartikel om verksamheten. Firman är specialiserad på att lägga upp s. k.
Mot. 1979/80: 599 12 investering lager av kinesiskt porslin. Porslinet placeras direkt i bankvalv och tas inte fram förrän efter fem år. Då är beskattningsrisken borta. År 1974 lade man upp det första lagret i bankvalv. Det bestod av 179 föremal med 40 delägare. Värdet var sammanlagt JOO 000 kr. är lagret tog fram 1979 noterade det ett pris på 200 000 kr. vilket alltså innebar en skattefri vinst på JOO 000 kr. -''Visst är det cyniskt att lägga vackra saker i bankvalv". erkände föreståndaren. "Men det sker ju även med konst... Orimliga skatteregler Att man kan undgå skatt genom att placera sin förmögenhet i vissa värdeföremål har bidragit till den osunda kapitalspekulationen. Därför aktualiseras följande frågor: l. Är det rimligt att den som av rent ekonomiska skäl placerar sin förmögenhet i o lipade diamanter eller konst skall kunna undgå förmögenhetsskatt. medan den som har förmögenheten i produktiva tillgångar måste skatta fullt ut? 2. Är det rimligt att en person med smycken till ett ammanlagt värde överstigande l 000 kr. kall vara skyldig att redovisa hela värdet som skattepliktig tillgång. medan en annan person med miljonbelopp investerade i tavlor och antikviteter helt kommer undan förmögenhetsskatt? 3. Är det rimligt att realisationsvinstbeskattningen upphör efter fem års innehav när det gäller ädelmetaller och konst. medan den i princip är obegränsad i tiden för aktier och fastigheter? 4. Hur skall man kunna få realisationsvinstbeskattningen av konst och andra lösören att bli effektiv om man inte har en fungerande förmögenhetsbeskattning på detta område och inte ens har en viss registrering av de allra största köpen? 5. Hur skall valutalagstiftningen kunna hindra kapitalnykt. om man utan svårighet kan köpa "säkra värden'' i form av grafik. oljemålningar osv. och fritt utföra des a för försäljning i utlandet? Det förefaller finnas en utbredd uppfattning att det i princip vore önskvärt med beskattning av stora privata förmögenheter som är placerade i dyrbara konstföremål o. d. Kapitalskatteberedningen var över partigränserna helt enig på denna punkt. Den karaktäriserade som "stötande" att kapitalspekulation i konst inte beskattades. Ordföranden i rik dagens skatteutskott har också i klara ordalag deklarerat samma principiella syn: "Det är orimligt att förmögenheter skall kunna placeras i antikviteter. i konstsamlingar. i frimärkssamlingar eller vad det är fråga om och därmed undga förmögenhetsbeskattning. Ä ven om det är ett dött kapital - det har tidigare varit motiveringen för att inte beskatta det - tycker jag att det är orimligt. Det tycker också utskottet som sådant...
j Mot. 1979/80: 599 13 Invändningar mot en rättvisare beskattning Dc skäl som brukar andras för att inte införa riittvisarc skatteregler i praktiken är framför allt följande: l. Man får inte kränka hemmets helgd. 2. Kontrollproblemen är stora. 3. En beskattning skulle ge statskassan obetydliga belopp. Det finns anledning att ta allvarligt på samtliga dessa invändningar. Det är självklart att hemmets helgd inte på något sätt får kränkas. och speciella hembesök är givetvis uteslutna. Diirför är kontrollji ågan onekligen framträdande. Å andra sidan är kontrollproblemen knappast större för konst än för vissa andra tillgångar som i dag träffas av beskattning. t. ex. kontanter och premieobligationer. Därtill kommer att försäljning av större konstföremål kan ge myndigheterna material som kan användas vid kontrollen av förmögenhetsbeskattningen. Om man genomför en samlad registrering av försäljningen av de allra dyrbaraste värdeföremålen förbättras kontrollförutsättningarna ytterligare. Uppgifter från försiikringsbolag kan också användas.om hjälp i kontrollarbetet. Därtill kommer att en uppgiftsskyldighet i samband med förmögenhetsdeklarationen i sin tur bör förbättra kontrollen av såväl realisationsvinstbeskattningen som gåvobeskattningen. ågra försök att beräkna den statsfinansiella betydelsen av en utvidgad förmögenhetsskatt har inte gjorts. Om man tillåter mycket höga skattefria bottenbelopp är det möjligt att tillskottet till statskassan inte blir så stort genom själva förmögenhetsskatten. Dc största inkomsterna torde man få genom att en förmögenhetsbeskattning av konst möjliggör en mycket effektivare realisationsvinstbeskattning. Även gåvoskatten skulle kunna inbringa mera pengar till statskassan. Det är därför inte alls omöjligt att en skattereform skulle kunna ge gott resultat från statsfinansiell synpunkt. Värderingsproblem Värderingsproblemen är naturligtvis utomordentligt svåra vid denna typ av tillgångar. Man får dock inte blunda för att myndigheterna redan i dag tvingas ta ställning till värdet av konst och andra lösören i samband med såväl arvsbeskattningen som gåvobeskattningen. Olika förslag angående l'ärderingsmetoder för inre lösören har framförts. bl. a. att helt lita på den skattskyldiges egen värdering eller att använda försäkringsvärdena eller att göra periodvisa (t. ex. vart femte år) uppskattningar av förmögenheten. Kapitalskatteberedningen säger i sitt betänkande (SOU 1971 :46) att man övervägt att låta försäkringsvärdena ligga till grund för en beskattning av förmögenhet i konst. antikviteter o. d.. men genom att försäkringsgivarna
Mot. 1979/80: 599 14 ändrat grunderna för hemförsäkringar har förutsättningarna för ett sådant system på ett avgörande sätt rubbats. Premierna grundas numera i allmänhet inte längre på de försäkrade föremålens värde utan anpassas schblonmässigt till bostadens storlek. Om premierna under sådana förhållande skulle läggas till grund för en förmögenhetsbeskattning av inre lösören. skulle den rikta sig mot bostaden och inte mot värden i konst o. d. som samlats av ekonomiska motiv. I en reservation till kapitalskatteberedningens betänkande säger Stig Alemyr bl. a. att praktiska svårigheter inte får lägga hinder i vägen för angelägna reformer. Det framstår som väsentligt att man fångar in de fall där det inte är fråga om sedvanligt konstsamlande utan där innehavet klart pekar på konstinvesteringar. Meningen är således inte att lägga förmögenhetsskatt på vanliga hem. inte ens de välutrustade. En förmögenhetsbeskattning måste därför kompletteras med frikostigt tilltagna grundavdrag, förslagsvis 200 000 kr. Vidare bör det finnas möjligheter för regeringen eller riksskatteverket att frita kulturhistoriskt värdefulla samlingar eller andra fall där synnerliga skäl för skattefrihet kan föreligga. Man bör enligt Alemyr inte förbise det principiellt riktiga och värdefulla i en uttrycklig regel om skatteplikt. Den som ej uppger exempelvis ett betydande konstinnehav kan då komma att straffas enligt reglerna i skattebrottslagen. En någorlunda tillfredsställande kontroll kan även ske via försäkringsbolagen, vilka i lämplig omfattning kan åläggas uppgiftsplikt beträffande särskilda försäkringar för värdefullt lösöre. En tänkbar åtgärd är likaså att i begränsad omfattning föreskriva uppgiftsskyldighet vid försäljning av mycket värdefulla objekt, framhöll Alemyr. Inkonsekvent beskattning Kapitalskatteberedningen föreslog att den nuvarande skatteplikten för smycken skulle upphävas. med motiveringen att det knappast finns tillräckliga skäl att behandla smycken på annat sätt än andra slag av konsthantverk. l sin nuvarande utformning får bestämmelsen den egendomliga effekten att en skattskyldig som exempelvis har en personbil skall redovisa värdet även av smycken hur enkla de än är. l stort sett har bestämmelsen om skatteplikt för smycken blivit en död bokstav. menar utredningen. Utredningens förslag på denna punkt följdes inte upp i propositionen. och det innebär alltså att vi har en inkonsekvent beskattning för smycken i jämförelse med andra konsthantverk. Ett sätt att rätta till denna skevhet i beskattningen är naturligtvis att helt enkelt slopa skattskyldigheten för smycken. Ett annat mera principiellt tilltalande sätt vore att kraftigt höja det skattefria beloppet för smycken och försöka nå en samordnad beskattning med andra konstföremål. l en TY-utfrågning nyligen erkände budgetminister Mundebo att beskatt-
Mot. 1979/80: 599 15 n ingen av mycken är inkonsekvent. men på fragan om vad som borde göras åt detta blev han varslös. KapitaiOykt Utförsel från Sverige till utlandet av konstverk. föremnl för samlingar samt antikviteter har under senare ar ökat kraftigt. Tyvärr torde en del av denna utförsel ha tillkornmit för att undgå bestämmelserna om valutautförsel Enligt giillande lagstiftning föreligger inte några hinder mot utförsel ur landet av konst eller andra samlarobjekt av typen frimärken. mynt m. m. Restriktioner finns endast för vissa antikviteter som är tillverkade före år l 860. Det går alltså att i stället för att ta ut pengar eller värdepapper investera motsvarande belopp i vissa samlarobjekt och sälja dessa i utlandet. Förfarandet kan ga till så att ett konstverk. inköpt av en privatperson i en konsthandel i Sverige. sänds till en filial i ett annat land och försäljs till filialen. kanske till ett förutbestämt pris. Likviden kan då t. ex. sättas in på konto i utlandet tillhörande privatpersonen. som genom denna transaktion fått sin valuta utförd utan hinder av valutalagstiftningen. Tavlan kan sedan köpas tillbaka av den svenske konsthandlaren. varvid likviden sker i form av en löpande betalning. Med hänsyn till att konstmarknaden är ett attraktivt område för s. k. svarta pengar. kan en registreringsplikt för särskilt dyrbara samlarobjekt medverka i arbetet på att uppdaga vissa ekonomiska brott. Utredning behövs Kapitalskatteberedningen fick i sina direktiv mycket sv :'t ra och omfattande uppgifter. Det var mot denna bakgrund naturligt att den inte kunde ägna särskilt mycken tid eller resurser åt de frågor som aktuali erats i denna motion. l slutbetänkandet på över 200 sidor redovisar man på två sidor gällande regler för förmögenhetsbeskattningen av inre lösöre. och så kommer det en sida med utredningens överväganden. utvärdera de rnångariga erfarenheterna från agot försök att orge gjordes inte. och man lyckades inte utarbeta nagot förslag som man ansåg vara tekniskt godtagbart. De flesta remissinstanser gick ocksa förbi denna fråga eller kommenterade den kortfattat. Men bl. a. Landsorganisationen stödde Alemyrs resen ation. l kapitalskatteberedningens uppdrag ingick inte att behandla realisationsvinstbeskattningen. men utredningen rekommenderade ändå att man skulle undersöka möjligheterna att i ökad utsträckning beskatta vinster som görs vid försäljning av konstverk: '"Vi anser det emellertid angeläget att minska dc skattemässiga vinster som kan göras genom att placera större förmögenhetstillgångar i konst och dylikt. En utväg kan vara att utsträcka femårsperioden för realisationsvinstbeskattning av dylika före mal...
Mot. 1979/80:599 16 l aug u t i 1975 föreslog realisationsvinstkommitten att man skulle införa en tiden obegränsad vinstbeskattning för sådan lös egendom om konst. antikviteter m. m. Riksdagen följde inte förslaget med hänvisning till kontroll vårighcterna men godtog skatteutskottets skrivning att frågan borde tas upp på nytt inom 1972 ars skatteutredning eller i samband med regeringens ställningstagande till utredningens förslag. Trots tv. uttalanden av riksdagen har regeringen nonchalerat frågan om beskattning av värdeföremål som är utsatta för häftig spekulation. Därför bör riksdagen nu säga ifrån på skarpen och kräva att regeringen tillsiiiter en utredning för att se över skattereglerna för ädelstenar. guld- och silversaker, konst. antikviteter o. d. Hemställan Med stöd av det anförda hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en utredning tillsätts för att se över skattereglerna för sådana tillgangar som ädelstenar. guld- och silversaker. konst. antikviteter o. d. Stockholm den 22 januari 1980 JAN BERGQYlST (s) GRETHE LUNDBLAD (s) LARS-lNGYAR SÖRENSON (s) LARS-ÅKE LARSSON (s) STlG ALEMYR (s) PAUL JANSSO (s) GOT AB b U SIClekholm 191«1