Nr Mot :2028 8

Transkript

1 Mot : Nr 2028 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:129 med förslag tilllag om anställningsskydd, m. m. Kungl. Maj :ts proposition 1973:129 angående trygghet i anställningen, som riksdagen nu skall behandla, innebär, om propositionen antas, att anställningstryggheten i väsentlig mån förstärks. De stora löntaga rorganisationerna har anslutit sig till de principer på vilka lagstiftningen bygger och har enligt vad som uppges i propositionen haft möjlighet tiji överläggningar med lagstiftarna. Vi har emellertid funnit att lagstiftningsförslaget i vissa delar behöver kompletteras. Saklig grund för uppsägning Beträffande uppsägningsgrunderna uttalar departementschefen (s ) att samarbetssvårigheter normalt inte bör kunna åberopas som grund för uppsägning. Han fortsätter: Här får man emellertid ta hänsyn till skillnaderna mellan stö rre och mindre företag. Vid större och medelstora företag bör samarbetssvårigheter regelmässigt i sista hand kunna lösas genom att arbetstagaren förflyttas. l ett litet företag däremot kan möjligheterna att lösa samarbetssvårigheter vara begränsade. Där kan det för företagets framtid och därmed även för övriga arbetstagares trygghet i anställningen vara av avgörande betydelse att samarbetet mellan arbetsgivare och arbetstagare går friktionsfritt. l fråga om de utpräglade småföretagen torde allmänt kunna sägas att möjligheterna att begränsa verkningarna av misskötsamhet, olämpligt uppträdande eller samarbetssvårigheter är mindre än i större företag, vilket kan leda till att en småföretagare kan anses ha fog för uppsägning i en situation där man av et t större företag skulle kräva ytterligare åtgärder innan uppsägning fick ske. Jag vill i detta sammanhang påpeka att det i vissa fall av samarbetssvårigheter mellan arbetstagare inbördes kan vara svårt eller omöjligt att säga att den ene bär större skuld än den andre till den uppkomna situationen. l ett sådant fall får arbetsgivaren anses ha saklig grund att säga upp endera av arbetstagarna om frågan inte kan lösas genom en omplacering. Naturligtvis står vi inte helt främmande för att det i enstaka fall kan förekomma samarbetssvårigheter av den arten att förhållandet på en arbetsplats totalt kan påverkas menligt och att därför någon åtgärd måste vidtas. Men en konflikt av sådan grannlaga natur kan, om den handläggs felaktigt, orsaka fortsatta besvärligheter på arbetsplatserna. En uppsägning är enligt vår mening den allra yttersta utvägen, sedan alla andra lösningar prövats och misslyckats. Om man sammanställer departementschefens uttalanden på s och 178, finner man att en uppsägning

2 Mot. 1973: skall anses sakligt grundad, om det inte rimligen kan krävas av arbetsgivaren att anställningsförhållandet fortsätter, bl. a. med hänsyn tiij arbetsplatsens storlek och det mer eller mindre perso nliga förhållande som kan råda mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Enligt vår mening kan dessa uttalanden medföra att anställningsskyddet i synnerhet på mindre arbetsplatser i väsentlig mån urholkas. Med stöd av sådana uttalanden kan man också lätt föreställa sig hur föga förhandlingsvilligt arbetsgivaren kommer att uppträda vid konflikter grundade på påstådda samarbetssvårigheter. Anställningstryggheten på små och medelstora företag är redan nu ofta sämre än på stora företag. Det kan inte ha varit avsikten med den nya lagstiftningen att arbetstagarnas villkor skulle försämras. Vi kräver att denna fråga i den fortsatta riksdagsbehandlingen tas upp till prövning så att det av lagens förarbeten kommer att klart framgå att samarbetssvårigheter endast i utomordentligt sällsynta fall kan utgöra saklig grund för uppsägning. Enligt vår mening är det självklart att deltagande i lovlig konflikt aldrig kan utgöra saklig grund för uppsägning. Detta synes också vara departementschefens avsikt med uttalandet på s Dock kan formuleringen anses vara mindre väl funnen. För att undanröja varje risk fö r misstolkning bör ett klargörande uttalande göras i denna fråga. Ä ven beträffande den lag- och/eller avtalsstridiga strejken uttalar sig departementschefen o klart. Det hade varit ö nskvärt att i detta samrnanhang få utrett, när deltagande i en fo rmellt olovlig konflikt skall anses utgöra saklig grund fö r uppsägning. Även om frågan är under övervägande i arbetsrättsko mmitten, anse r vi att skäl förelegat för klargörande uttalanden i propositionen. Enligt vår mening måst e man vid den rättsliga bedömningen av d eltagande i o lovlig konflikt ta hänsyn till de om ständigheter som utlöst stridsåtgärden. Det finns situationer då arbetsgivaren genom sitt uppträdande starkt bidragit till konfliktens utbrott; jämför bl. a. AD:s dom nr 29/1973. Även på annat sätt än vad som där var fallet kan arbetsgivaren vara medansvarig till en olovlig konflikt. En inte ovanlig situation är den då en dålig arbetsmiljö till sist får arbetstagarnas tå lamo d att tryta. Vidare kan arbetstagarnas spontana reaktion genom strejk på en som de uppfattar orättvis behandling av en arbetskamrat vara fullt fö rståelig även om den strider mot lag och/eller avtal. Med dessa exempel har vi velat visa att en i och för sig olovlig konflikt kan vara av det slaget att den inte får medföra rätt för arbetsgivaren att vidta uppsägning. Turo rdningsbestämmelser och återanställningsrätt Enligt lagförslagl!t 25 har arbetstagare som blivit uppsagd på grund av arbetsbrist företrädesrätt till ny anställning inom den verksamhet där han tidigare varit sysselsatt till dess ett år fö rflutit från ans tällningens upphö rande. Motsvarande företrädesrätt föreligger enligt 24 fö r arbetstagare som blivit permitterad. Departementschefens uttalande (s ) i anslutning till dessa

3 Mot. 1973:2028 lo föreslagna bestämmelser innebär att arbetstagare har företrädesrätt till återanställning inom ett verksamhetsområde som är vidare än det som gäller enligt 22 4 :e stycket i samband med turordning vid uppsägning och permittering. Motiveringen till denna åtskillnad anser vi inte vara tillräckligt stark. Vid ett första betraktande kan den föreslagna regeln synas vara till fördel för arbetstagaren, som får fö reträdesrätt till anställning inom en vidsträcktare del av företagets verksamhetsområde. Regeln medför dock i praktiken att företrädesrättens primära syfte går förlorat. l stället skapas rättsosäkerhet för de berörda arbetstagarna, som med misstro kommer att betrakta en lagstiftning som innebär att en arbetstagare, som friställs på en ort, vid återanställning i samma verksamhet kan komma att bli utslagen av en arbetstagare inom ett annat avtalsomräde, vilken friställts från en verksamhet som företaget bedriver pä annan ort. Vidare kan en arbetstagare, som avvisar ett erbjudande om återanställning på annan ort, i vissa fall förlora sin företrädesrätt till kommande återanställningar i den verksamhet vari han tidigare sysselsattes. Vi kräver att överensstämmelse mellan dessa regler skapas och hemställer d ärför att 24 och 25 ändras på så sätt att turordningsbestämmelserna vid återintagning efter permittering respektive anställning på grund av företrädesrätt baseras på samma grunder som återfinns i 22 4 :e stycket. Varsel Enligt lagfö rslagets 31 skall varsel lämnas till lokal arbetstagarorganisation och underrättelse endast lämnas den berörda arbetstagaren, om sådan organisation inte finns på arbetsstället. Då arbetstagaren sagts upp med åberopande av personliga förhållanden eller avskedats är det enligt vår mening inte tillräckligt att berörd arbetstagarorganisation varslas. Vi anser att den som så direkt berörs av åtgärden samtidigt måste underrättas om den tänkta åtgärden. Vi hemställer därfö r att en komplettering sker i nämnt avseende. skadeståndsregleringen Utredningen föreslog att ett särskilt skadestånd skulle utgå i de fall då en uppsägning eller ett avskedande av domstol förklarats ogiltig. Skadeståndet i fråga var ej normerat och skulle sättas så att det fick en kraftigt verkande effekt. Utredningsförslaget har i propositionen frångåtts, och i stället föreslås i 39 normerade skadestånd för ovan angivna fall. Vi kan med tvekan acceptera lagstiftningsförslaget i sin nuvarande tekniska utformning. Emellertid anser vi att det totala skadeståndet med tillämpning av föreslagna regler ej kommer att ha den preventiva effekt som även arbetstagarorganisationerna i sina remissvar understrukit nödvändigheten av. Med den föreslagna konstruktionen kan en arbetstagare aldrig få mera än två årslöner som skadestånd. Särskilt ogynnsam

4 Mot :2028 Il effekt har detta för de arbetstagare som uppnätt en högre ålder. Vår erfarenhet visar att för en arbetstagare som uppnått exempelvis 60 år är möjligheten till ny anställning ytterst begränsad för att inte säga obefintlig. För att tillgodose denna grupps självklara rätt till ekonomisk trygghet måste ett särskilt skydd skapas. Beträffande skadeståndet bör enligt vår uppfattning sam t liga ersättningsbelopp ökas med minst en tredjedel samtidigt som kvalifikationstiden för samtliga fall minskas med hälften. En särskild regel bör införas beträffande den som fyllt 60 år och varit anställd hos arbetsgivaren i fem är. För dessa arbetstagare bör skadeståndet sättas till minst 60 m ånadslöner. Avslutningsvis vill vi också beklaga att man i propositionen icke löst problemet med de fall av konkurrens som kan uppstå mellan bestämmelser i äldre avtal och lagens dispositiva regler. Det kan låta sig sägas att vanliga avtalstolkningsregler här skall ligga till grund för bedömningen. Ett sådant uttalande hjälper emellertid inte de avtalsslutande parterna i önskvärd utsträckning. I stället bör den kommande lagstiftningen innehålla en övergångsbestämmelse av den innebörden att lagens dispositiva regler skall ersätta motsvarande klausuler i gamla avtal, om de avtalsslutande parterna inte träffar annan överenskommelse. Hemställan Med hänvisning till vad som anfö rts hemställs A. att riksdagen so m sin m ening uttalar l. att deltagande i lovlig konflikt aldrig kan utgöra grund för uppsägning, 2. att vid den rättsliga bedömningen av deltagande i olovlig ko ntlikt som skäl för uppsägning hänsyn skall tas till de omständigheter so m utlöst stridsåtgä rden, 3. att sam arbetssvårigheter endast i utomo rdentligt sällsynta fall kan utgö ra saklig grund för uppsägning, B. att riksdagen beslutar anta följande såsom motio närernas fö rslag bet ecknade :indringar i 24 och 25 fö rslaget till lag om anställningsskydd : Propositionens f örslag Motionäre rnas förslag 24 Arbetstagare i 22 andra och tredje styckena samt 23 mo tsvarande tillämpning. Arbetst agare i 22 andra, t redje och f järde styckena samt 23 mo tsvarande tillämpning. 25 Arbetstagare fö rut. Vad som --- fortsatt anställning. Arbe tstagare fö rut. Vid sådan nyanställning äger bestäm melserna.i 22 andra, tredje och fjärde styck ena m otsvarande till-

5 Mot. 1973: Propositionens förslag Företrädesrätt nya anställningen. Motionärernas förslag lämpning. Vad som fortsatt anställning. Företrädesrätt nya anställningen. C. att riksdagen beslutar anta följande såsom motionärernas förslag betecknade ändring i 31 förslaget till lag om anställningsskydd: Propositionens f örslag Motionärernas förslag Varsel läm nas arbetstagarkategori. Uppkommer fråga om åtgärd som avses i 29 l eller 2 och finns ej arbetstagarorganisation till vilken varsel enligt första stycket skall lämnas, skall arbetsgivaren i stället underrätta den berörde arbetstagaren om den tilltänkta åtgärden inom tid som anges i Varsel lämnas arbetstagarkategori. Uppkommer fråga om åtgärd som avses i 29 l eller 2, skall arbetsgivaren järn väl underrätta den berörde arbetstagaren om den tilltänkta åtgärden inom tid som anges i 29. D. att riksdagen beslutar anta följande såsom motionärernas förslag betecknade ä ndringar i 39 förslaget till lag om anställningsskydd: Propositionens förslag Motionärernas förslag Åsidosätter arbetsgivaren anses upplöst. I fall som avses i första stycket skall skadestånd utgå med 12 månadslöner, om arbetstagaren mindre än tio år hos arbetsgivaren, 18 månadslöner, om arbetstagaren sam manlagt har varit anställd minst tio år hos arbetsgivaren, 24 m Anadslöne r, om arbetstagaren minst 20 år hos arbetsgivaren. 39 Åsidosäl ter arbetsgivaren anses upplöst. I fall som avses i första stycket skall skadestånd utgå med 16 månadslö ner om arbetstagaren mindre än fem år hos arbe tsgivaren, 24 månadslöner, om arbetstagaren minst f em år hos arbetsgivaren, 32 månadslöner, o m arbetstagaren minst tio år hos arbetsgivaren,

6 Mot. 1973:2028 Propositionens förslag Vid beräkning anställningsmånader. Skadestånd som hos arbetsgivaren. Motionärernas förslag månadslöner, om arbetstagaren fyllt 60 år och varit anställd minst fem år hos arbetsgivaren. Vid beräkning anställningsmånader. Skadestå nd som hos arbetsgivaren. E. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad som i övrigt anförts i motionen. Stockho1m den 30 oktober 1973 ARNE GEIJER (s) GERTRUD SIGURDSEN (s) LARS HENRIKSON (s) YNGVE PERSSON (s) i Stockho1m ARNE BLOMKVIST (s) PAUL JANSSON (s) IVAR NORDBERG (s)

7

8

9 GOTAB S Stockholm 1973