Nr Mot. 1974:

Transkript

1 Mot. 1974: Nr 1767 av herr Krönm ark i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:81 med förslag till ändrad lagstiftning om rätt att döda annans hund, m. m. propositionen 1974 :8 1 fö reslås ändringar i lagen 1938:274, lagen 1943:459 jämte sm ärre ändringar i rennäringslagen och i lagen 1944:2 19 om djurskydd i syfte att ändra ansvarsfördelningen mellan myndigheter, hundägare och m arkägare/jakträttsinnehavare. Härvid föreslås markägares/jakträttsinnehavares möjligheter alt avliva annans hund som skadar vilt eller o fredar tamdjur bli inskränkta. Vidare föreslås allmän anmälningssky ldighet till polismyndighet då lösdrivande hund som ofredar ej låter sig fångas in. Likaså föreslås sådan ändring av reglerna för avlivning av bitsk hund at t yttrande från veterinär erfo rdras innan avlivning verkställes. Enligt min uppfattning tillgodoser den föreslagna lags tiftningen på ett bättre sätt än nu gällande lag såväl allmänna djurskyddssynpunkter som enskilda hundägarintressen. Nu rådande förhållanden är mindre tillfredsställande även om direkta konfron tationer mella n hundägare och m arkägare/jakträttsinnehavare torde vara relativt sällsynta. Dock är det tyvärr vanligt att, då konfro ntationer uppstår, dessa leder till bråk, osämja och svårbedömbara rättsfall när hund dödas enligt nu gällande bestämmelser. En avvägning mellan viltvårdsintresset, sett frå n såväl djurskyddssynpunkt som ekonomisk synpunkt, och hundägares och markägares/jakträttsinnehavares synpunkt är ytterst angelägen att åstadkomma. Enligt min uppfattning bör i detta sammanhang sa merna inte ha någon särställning; ett oavvisligt krav är likhet infö r lagen så långt inte synnerliga s käl motiverar särskilda bestämmelser. Jag har inledningsvis påpekat att propositionens förslag är en fö rbättring mot nu gällande lag. Dock ifrågasätter jag huruvida de n praktiska tillämpninge n av det nya fö rslaget i realiteten kommer att verka. Det finns skäl att antaga att då anmälan inkommer från markägare/jaktsrättsinnehavare och till polismyndighe ten rörande lösdrivande hund d etta ärende dels inte i flertalet fa ll kan prioriteras på sådant sätt att o medelbar handläggning är möjlig, d els att polismy ndigheten endast undantagsvis torde uppdraga åt anmälaren att omed elba rt verkställa avlivningen. Otvivelaktigt ökar anmälningsskyldigheten å ena sidan hundägarens trygghet för alt hund av misstag, illvilja et c. inte avlivas utan my ndighets ingripande, men å andra sid an ö kar den lösdrivande hundens möjlighel att under längre tidsrymd anställa skada på de t vilda. l det ta sammanhang bör påpekas att pro blemet med lösdrivande hundar på o laga tid tenderar alt ö ka i takt med ökad

2 Mot. 1974: hundhållning inte minst i vad gäller sällskapshundar i kombination med mindre nogräknad eller kunskapsmässigt mindre väl underbyggd hundvård. Samma skäl kan åberopas i vad gäller ökad tidsåtgång mellan anmälan och verkställighet, då bitsk hund skall avlivas först eftt.!r veterinärs utlåtande. Emellertid torde nödvärnsrätten kunna åberopas om ett omedelbart ingripande är nödvändigt i en aktuell situation, varför propositio nens förslag till ny lagstiftning i detta avseende synes mera väl underbyggt. Enligt min uppfattning bör ytterligare utredning och prövning av den lagstiftning som propositionen föreslår i vad avser polismyndighetens tidså tgång vid handläggning av anmälningar rörande lösdrivande hundar göras innan ett lagförslag antages. Härvid bör prövas o m det inte är m öjligt att mycket nära ansluta till nu gällande lag, vilken ger markägare/jakträttsinnehavare möjlighet att under vissa förutsättningar avliva lösdrivande hund. Dock bör detta ske på sådant sätt att markägaren/jakträttsinnehavaren ålägges hela bevisbördan för att eventuell avlivning varit det enda möjliga handhngssättet. Jag menar a tt den laga påföljd som i annat fall bör inträda i sig själv har en så stark avskräckande eller hindrande verkan att avlivning ge nom misstag eller illvilja kraftigt begränsas. Med stöd av det anförda hemställs att riksdagen beslutar att med avslag på propositionen 1974:8 1 hos Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande dels polismyndighetens handläggning av anmälningar om lösdrivande hund, dels renägares rätt att döda annans hund i enlighet med vad i motionen anförts. Stockholm den 16 april 1974 ERIC KRÖNMARK (m)

3

4

5 GOT AB S Stockholm 1974