Yttrande till Kommunstyrelsen över djurskyddsutredningens betänkande till ny djurskyddslag (SOU 2011:75). Dnr KS-KOM

Transkript

1 Malmö stad Miljöförvaltningen Tjänsteutlåtande Datum Handläggare Miljöinspektör Ingela Gammelby Direkttelefon Ärende: 525: Yttrande till Kommunstyrelsen över djurskyddsutredningens betänkande till ny djurskyddslag (SOU 2011:75). Dnr KS-KOM FÖRSLAG TILL BESLUT Miljöförvaltningen föreslår att Miljönämnden, som sitt svar på remissen åberopar förvaltningens tjänsteutlåtande, och beslutar om omedelbar justering av ärendet. Katarina Pelin Direktör Dave Borg Avdelningschef Avdelningen för miljö- och hälsoskydd UTLÅTANDE Stadskontoret i Malmö stad har överlämnat ärendet djurskyddsutredningens betänkande till ny djurskyddslag (SOU 2011:75) till Miljönämnden för yttrande senast

2 2 (7) Bakgrund Utredarens uppgift har varit att göra en bred översyn av den samlade djurskyddslagstiftningen. Syftet har dels varit att undersöka hur djurskyddslagstiftningen kan moderniseras och förenklas, dels att finna lösningar på ett antal särskilda djurskyddsproblem. Villkor för den nya djurskyddslagstiftningen har varit att den ska uppnå minst samma djurskyddsnivå som gällande lagstiftning, utgå från de enskilda djurens behov samt verka förebyggande. Bestämmelserna i djurskyddslagstiftningen ska även vara baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet. Förslaget innebär en sänkning av detaljeringsgraden och mer målinriktade bestämmelser i djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. Mer detaljerade bestämmelser föreslås flyttas till Jordbruksverkets djurskyddsföreskrifter där de kan uppdateras och justeras i takt med ny kunskap på området. I betänkandet ger utredaren även en plan för hur djurskyddslagstiftningen kan utvecklas vidare. Detta gör utredaren genom att lämna förlag på hur djurskyddsföreskrifterna bör ses över och hur Jordbruksverket bör använda sina bemyndiganden från lagen. För att försäkra detta föreslår utredaren att ett vetenskapligt råd knyts till föreskriftsarbetet samt att arbetet ska bedrivas i samråd med bransch- och intresseorganisationer. Utredaren lägger ett större ansvar på djurägarna och anser att den största potentialen för att öka djurvälfärden hos landets alla djur är att öka kunskapen hos djurägarna. I utredarens förslag finns därför krav på kompetens för alla djurägare och utbildningskrav för djurägare som arbetar med djur i sin yrkesverksamhet eller har djur i större omfattning. Det föreslås också informationskrav på alla som säljer sällskapsdjur, samt att den som har huvudansvaret för ett djur ska vara minst 16 år. Utredaren anser att omfattningen och komplexiteten av problemen med herrelösa djur och då framför allt katter kräver att ett antal olika åtgärder vidtas. Den främsta anledningen till att åtgärder måste sättas in är att de herrelösa djuren far illa eller riskeras att fara illa. Forskning visar att t.ex. många herrelösa katter är sjuka, undernärda, bär på parasiter och dör i tidig ålder. Att inte bättre ta hand om övergivna eller förvildade djur står i strid med de förpliktelser som Sverige har enligt Europarådets konvention om sällskapsdjur. En annan anledning till att åtgärder bör sättas in är att problemen med de övergivna djuren, och då avses främst de herrelösa katterna, i dag upptar stora myndighetsresurser. Både polismyndigheterna och länsstyrelserna måste avsätta oproportionerliga resurser i sin hantering av herrelösa katter. Därför måste både länsstyrelsen och polisen ges bättre verktyg för att kunna hantera detta problem snabbare och mer ändamålsenligt. För att åstadkomma en förändring behövs ett antal åtgärder genomföras. Den första åtgärden är att tydliggöra att övergivna och förvildade djur (dvs. herrelösa djur) av tamdjursarter omfattas av djurskyddslagstiftningen. Det omfattar också mindre traditionella sällskapsdjur som reptiler, sköldpaddor

3 3 (7) eller andra exotiska djurarter som har förts in i Sverige för att hållas för sällskap och hobby. Andra åtgärden innebär att det bör förtydligas att man inte får överge djur. En tredje åtgärd är att det införs i djurskyddslagen att katter ska vara märkta och registrerade. Ansvaret bör alltså läggas på kattägarna för att hjälpa till att lösa och förebygga problemet med herrelösa katter. Det är viktigt att signalen till kattägarna är att myndigheterna inte är ansvariga för att ta hand om de katter som kattägarna har skaffat sig. Det ska i nya lagen anges att katter ska märkas på ett godkänt sätt och att märkningen ska vara bestående. Märkta katter ska registreras i ett centralt register. Idag finns inte detta krav och det skapar problem med bedömningar med att skilja de herrelösa katterna från de katter som har en ägare, hanteringen är både ineffektiv och kostsam. Fjärde åtgärden tydliggör ansvar och effektivare hantering av herrelösa djur. Herrelösa djur omfattas för närvarande av djurskyddslagen, hittegodslagen, tillsynslagen och miljöbalken. På grund av detta blir både länsstyrelse, polis och kommun ansvariga för hanteringen av djuren och det inbördes ansvaret mellan olika myndigheter är i dag oklart. Utredaren bedömer att denna oklarhet är en del av orsaken till varför problemet med de herrelösa katterna blivit så stort och att detta ansvarsproblem därför måste lösas. Utredaren föreslår därför att övergivna djur ska omfattas av djurskyddslagen men också i fortsättningen enbart av denna. På så sätt blir alltid länsstyrelsen ansvarig för hanteringen av dessa djur som placeras på djurhem. Utredaren anser dock att även polismyndigheten ska ha möjlighet att fatta beslut om omhändertagande av herrelösa djur. Om djuren inte efterfrågas inom 10 dagar ska djuren tillfalla staten och får därmed säljas, överlåtas eller avlivas. Genom förebyggande åtgärder kommer antalet herrelösa katter som behöver avlivas i framtiden vara väsentligt färre. Femte åtgärden innebär att i samband med att krav på märkning och registrering av katter införs i lagen ska Jordbruksverket även föreskriva om hållande av katter. Det innebär att det ska framgå att om katten tillåts vistas ute utan uppsikt så måste ägaren sätta in åtgärder (kirurgisk kastrering eller medicinsk behandling) så att den inte kan fortplanta sig okontrollerat. Utredaren anser inte att det finns kompetensmässiga eller praktiska förutsättningar för privatpersoner att hålla djur av alla arter som sällskapsdjur. Många djurarter bland de mer udda eller exotiska sällskapsdjuren har fysiologiska och beteendemässiga behov som är svåra att tillgodose för en privatperson eller i ett svenskt klimat. Det finns också begränsade möjligheter att ge djur av dessa arter en adekvat veterinärvård eller bedriva offentlig kontroll över denna djurhållning. Mot denna bakgrund anser utredaren att lagstiftningen på området är otillräcklig. Utredaren föreslår därför att djurskyddsbestämmelserna för djur som hålls för sällskap och hobby ses över så att endast djur som är lämpade tillåts hållas. Det gäller även hållandet av djur som är farliga för människor, t ex giftormar. Nyttan för den enskilde måste här vägas

4 4 (7) mot de risker som detta medför. Vilka djur som inte ska anses vara tillåtna att hållas för sällskap och hobby bör anges i Jordbruksverkets föreskrifter. Förvaltningens synpunkter Överlag är det bra med en bred översyn av den samlade djurlagstiftningen, och förslaget innehåller många välkomna förbättringar med tydliga förbud i lagstiftningen. Till exempel föreslås åtgärder för att avhjälpa problemet med det stora antalet herrelösa katter, förbud mot att överge sina husdjur, krav på märkning och en definition på vad naturligt beteende är. I betänkandet föreslås också en höjning av straffskalan för vissa brott mot djurskyddslagen. Det är intressant att se att krav ställs på förprövning gällande lokalgodkännande och lagens generella krav på kompetens och utbildning. Detta kan jämföras med att livsmedelslagstiftningen har gått åt motsatt håll med borttagande av förprövningskravet för merparten av de livsmedelsanläggningar som finns, samt att krav på dokumenterad kompetens och utbildning inte har drivits inom livsmedelskontrollen. Därför är det mycket bra att Jordbruksverket nu ser fördelarna med ett förprövningskrav som kan garantera ett gott djurskydd och en investeringstrygghet för företagaren. Att enbart förlita sig på att kommande djurskyddskontroller skulle kunna garantera detta är inte tillräckligt. Djurskyddstillsynen övergick från kommunen till Länsstyrelsen Miljönämnden har dock fortfarande tillsyn över de husdjur och andra djur som hålls i fångenskap och som kan orsaka olägenhet för människors hälsa. Av 36 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899) framgår att husdjur och andra djur som hålls i fångenskap ska förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Miljönämnden ska också i tillsynen ägna särskild uppmärksamhet åt lokaler för förvaring av djur (45 förordningen). Nuvarande lagstiftning innebär att herrelösa katter blir kommunens ansvar om de utgör ett hälsoproblem. I 9 kap. miljöbalken finns särskilda bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Enligt 9 kap. 3 miljöbalken definieras begreppet olägenhet för människors hälsa som störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Enligt 34 andra stycket förordningen ska kommunen sörja för att åtgärder vidtas mot skadedjur (inbegripet förvildade katter) om de kan orsaka olägenheter för människors hälsa, och åtgärder är av särskild betydelse för hälsoskyddet. Kommunens ansvar i fråga om hantering av herrelösa katter aktualiseras främst gentemot fastighetsägare och vid tillämpning av tillsynslagens bestämmelser om avlivning av katter (2007:1150, 21 i lagen om tillsyn över hundar och katter), vilka med skäl kan antas vara övergivna eller förvildade.

5 5 (7) Nämnden driver ärenden som rör anmäld olägenhet avseende djurhållning. Malmö stad har ett stort antal herrelösa katter som skapar problem i bostadsområden och parker. Även klagomål på skällande hundar är ärenden som fortfarande handläggs på miljöförvaltningen. I utredningen föreslås nu att 21 i tillsynslagen, om att övergivna eller förvildade katter får dödas av jakträttsinnehavare eller annan företrädare, tas bort. Alla djur av tamdjursarter ska fångas in och omhändertas, och får inte skjutas från håll. Förvaltningen befarar att det kan uppstå stora svårigheter att fånga in förvildade djur. Hur denna hantering ska utföras på bästa sätt tas inte upp i utredningen, vilket är en stor brist. Utredningen föreslår nu att ansvaret ska tydliggöras för en effektivare hantering av herrelösa djur. Herrelösa djur omfattas för närvarande av djurskyddslagen, hittegodslagen, tillsynslagen och miljöbalken. Nu föreslås att övergivna djur ska omfattas av djurskyddslagen men också i fortsättningen enbart av denna. På så sätt blir alltid länsstyrelsen ansvarig för hanteringen av dessa djur som placeras på djurhem, och därefter ansvarig för att katterna säljs, överlåtes eller avlivas. Genom förebyggande åtgärder kommer antalet herrelösa katter som behöver avlivas i framtiden vara väsentligt färre. Förebyggande åtgärder för länsstyrelsen och polisen föreslås i utredningen vara att övergivna och förvildade djur ska omfattas av djurskyddslagen, förbud mot att överge djur införs, märkning och registrering av katter och föreskrifter om hållande av katt - vilket innebär ett ägaransvar om kastrering eller medicinsk behandling om katten tillåts vistas ute utan uppsikt. Det kan möjligen innebära att de som matar vilda katter enligt lag anses ha ägaransvar. Förslaget om att katter ska vara märkta och registrerade, innebär att ansvaret läggs på kattägarna att hjälpa till och lösa och förebygga problemet med herrelösa katter. Med krav på märkning och registrering kan länsstyrelsen eller polisen skilja ägda katter från herrelösa katter när de omhändertas och ägda katter kan då ges tillbaka till deras ägare. Är katterna däremot omärkta ska de anses vara herrelösa och hanteras därefter, alltså säljas, överlåtas eller avlivas. En informationskampanj om kravet på märkning av katt bör dock genomföras före det att kravet på märkning träder i kraft. Vad som inte framgår av utredningen är vilka kostnader det innebär för en kattägare att lösa ut sin katt, efter omhändertagande och placering på djurhem. Det är också stora svårigheter att finna platser för placering av katter på katthem p.g.a. det stora antalet. Problemet med kattägare som varken märker, registrerar eller sätter in åtgärder för att förhindra okontrollerad fortplantning har inte tillräckligt behandlats i djurskyddsutredningen. Det kommer att innebära fortsatt kostsamma och tidskrävande insatser för myndigheter då det sällan finns någon ansvarig för herrelösa katter att kräva in ersättning för, gällande myndigheters utlagda utgifter. Den nya föreslagna djurskyddslagen väntas inte på kort sikt att påverka kommunens arbete med olägenheter för människors hälsa, men långsiktigt finns

6 6 (7) det goda förutsättningar för en mer effektiv hantering av herrelösa djur m.h.a. föreslagna åtgärder och verktyg för länsstyrelsen och polismyndigheten. Det är viktigt att det framgår i det nya förslaget att kommuner ges möjligheter att ställa krav gentemot Länsstyrelsen, att vidta åtgärder med avseende på herrelösa djur. Det är dock ytterst viktigt att den nya djurlagstiftningen följs upp med tydliga riktlinjer och vägledningar, för att därefter kunna utföra en ändamålsenlig och effektiv djurskyddskontroll. Inom områden med detaljplan och inom vissa andra områden, krävs det enligt lokala miljöföreskrifter i Malmö, tillstånd av Miljönämnden att hålla bl. a fjäderfä och orm. Föreskrifterna är meddelade med stöd av 39 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Utredaren till den nya djurskyddslagen anser inte att det finns kompetensmässiga eller praktiska förutsättningar för privatpersoner att hålla djur av alla arter som sällskapsdjur. Därför föreslås att djurskyddsbestämmelserna för djur som hålls för sällskap och hobby ses över så att endast djur som är lämpade tillåts hållas. Det gäller även hållandet av djur som är farliga för människor, t ex giftormar. Vilka djur som inte ska anses vara tillåtna att hållas för sällskap och hobby för privatpersoner har ännu inte tagits fram, Jordbruksverket föreslås vara ansvarig för framtagande av föreskrifter i ämnet. Miljönämnden i Malmö ställer sig positiva till denna översyn med tanke att uppnå en god djurvälfärd, men också p.g.a. de begränsade möjligheterna att ge djur av dessa arter en adekvat veterinärvård, eftersom det ofta saknas tillräcklig kunskap om ovanliga djurarter. Det är dessutom bra främst med tanke på riskerna för människors hälsa! I förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, 45, ska kommunen utöver vad som framgår av förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken ägna särskild uppmärksamhet åt lokaler för förvaring av djur, exempelvis zoobutiker. Av utredningen framgår det inte att man avser att ändra denna skyldighet, även efter införandet av den nya djurskyddslagstiftningen. Om kommunen har misstanke om att ett sällskapsdjur som innehas av privatperson bär på en allvarlig smittsam sjukdom som kan föras över till människor så ska kommunen omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning. Detta framgår av 9 kap. 15 miljöbalken. Kommunen kan bl.a. avliva sällskapsdjur som hålls av privatpersoner om det är nödvändigt för att förhindra spridningen av sjukdomen. Av utredningen framgår inte heller att denna skyldighet skulle förändras. Beaktande av barnkonventionen är inte aktuellt i detta ärende.

7 7 (7) Vid framtagandet av detta tjänsteutlåtande har samråd skett med avdelningscheferna Dave Borg vid avdelningen för miljö- och hälsoskydd och Jeanette Silow vid avdelningen för livsmedelskontroll, samt med förvaltningsjuristen Andrea Hjärne Dalhammar. Ingela Gammelby Miljöinspektör Avdelningen för miljö- och hälsoskydd Bilaga 1. Sammanfattning av ny djurskyddslag